torsdag 4 februari 2010

MINNEN FRÅN FÖRR – (1995-06-06) Luspasjaure – Ett storrödingsvatten av rang

För femton år sedan fick jag förfrågan av min far att följa med på en fjällfisketur tillsammans med honom och resten av hans gäng av arbetskompisar från SSAB. Totalt var vi en skara på åtta personer som skulle prova på isfisket i sjön Luspasjaure. Detta är en mindre sjö som ligger på högfjället 917 meters höjd över havet som framförallt är känd för sina stora rödingar.

När vi åkte hemifrån på förmiddagen den 6 juni så var det ca 20 grader varmt i Luleå och det kändes som att sommaren nu hade anlänt. Därför kändes det lite konstigt att packa bilarna fulla med fiskeprylar ämnade för vinterfiske. Jag minns att vi funderade om det verkligen behövdes en extra förlängare till borren men som tur var tog vi med oss den. För isen var nämligen riktigt tjock, så pass att det på vissa ställen var nätt och jämnt att vi kom igenom trots förlängare.

Efter en tämligen lång bilfärd så var vi framme till den lilla fjällbyn Adolfström som ligger ca 10 mil väster om Arjeplog. Här var vädret soligt men betydligt kallare än hemma. Däremot så var vädret sämre uppe på högfjället, så det var med hjärtat i halsgropen vi landade i tät dimma på den lilla ön som låg mitt i sjön. Efter att vi rest upp vårat 12 mannatält så var det äntligen dags att inleda fisket.

Arjeplogsfjällen 1995

Luspasjaure den 7 juni 1995.

Kvällens fiske går rätt trögt för de flesta av oss åtta i sällskapet så därför beslutar jag mig för att gå och lägga mig vid midnatt. Detta är faktiskt något jag kan ångra fortfarande idag för den natten bjuder på resans klart bästa fiske och det är min far och Henry som får uppleva detta. Farsan får en fin röding på 1,25 kilo medans Henry drar en på prick 2 kilo. Dessutom tappar de var sin fisk som kändes minst lika stora som dom de fick upp.

Arjeplogsfjällen 1995 (3)

Henry med resans största fisk, en röding på 2 kilo.

Utifrån den magnifika starten så blev förväntningarna höga vilket tyvärr inte besannades. För resterande fyra dagar bjöd inte på något vidare bra fiske. Vi fick en del mindre fiskar plus att farsan fick en strax under kilot och så Ingemar som drog en fin bit på närmare 1,5 kilo. Själv fick jag antalsmässigt en hel del fisk men dock inte någon större. Detta är förövrigt en trend som tycks förfölja mig när jag gästar fjällvärlden, de större fiskarna (specimen exemplaren) lyckas jag helt enkelt inte fånga vilket svider då det just är dessa jag är ute efter. Detta är väl något jag får jobba vidare på så kanske belöningen kommer till slut.

Vad det gäller vädret så fick vi uppleva alla de vädertyper som kan tänkas under ett helt år och detta på mindre än en vecka. Först dimma, sedan strålande sol och så ett åskväder med regn och hagel. Så till de sista två dagarna då det blåste en frisk nordlig vind, snöade och var minusgrader. Trots en kylig avslutning då vi fick börja ransonera med veden så var det en trevlig resa som bjöd på ett spännande fiske plus många roliga historier, en massa skratt och alldelens för mycket rusdrycker för vissa i sällskapet.

Arjeplogsfjällen 1995 (2)

Rutinerade pimpelräven Ingemar med röding på 1,5kg.

Denna sjö ligger rätt öde till på 917 meters höjd över havet bara någon kilometer från gränsen mot Norge. Sjön är relativt liten och rätt grund (ca 2-5 meter på de flesta ställena). Så av den anledningen är det helikopter som gäller och då blir det närmast om man åker från Adolfström. Från sjön går det ut en bäck som faktiskt utgör källflödet av det som blir Vindelälven. I sjön finns ett bestånd av riktigt stor röding samt en och annan öring. Rödingar på 3-4 kilo fångas med jämna mellanrum! Isen ligger här normalt mycket länge, egentligen är det bara sista veckan i juli samt första veckorna av augusti som det är helt fritt från is. Tanken på att testa sjön sommartid har legat och gnagt i min hjärna länge men har ännu inte blivit av. Jag har däremot pratat med flygaren Kjell Johansson om vad han anser om fisket i sjön. Han påstår att den är mycket svårfiskad sommartid och föreslår istället isfisket.

När det gäller utrustningen så kan jag rekommendera lite rejälare grejor för dessa rödingar är grymt starka. En i sällskapet fick ett spö avbrutet och en annan fick ett rejält skatbo för att rullen på spöet inte pallade med fiskens rusning. De två största rödingarna fick vi på ismete med bitar av fisk som agn. Farsans röding på 1,25 kilo var den största rödingen vi lyckades få på aktivt pimpelfiske. Vad jag förstår så brukar fisket kunna vara betydligt bättre än vad som var fallet under vår resa men sjön visade ändå en del av den potential den onekligen besitter.

Läs mer: http://www.fjallflygarna.se/fiske/luspas.php

1 kommentar:

  1. Fant denne oversikten på internett. Det viser hva en kan bruke til agn for forskjellig fisk. Den er vel ikke perfekt (jeg har fått hai på reke), men kan hjelpe.

    SvaraRadera