tisdag 31 januari 2012

4 h. Isborren

 * 4. Utrustningen *

Motordriven eller borra för hand?

Isborren är en viktig del i utrustningen och skulle något gå fel med den så kan fisket vara förstört för den dagen. Vissa föredrar att lägga pengar på en motordriven borr medan andra som jag själv borrar för hand. Bägge alternativen fungerar men har sina för och nackdelar. En vanlig borr väger betydligt mindre, tar mindre plats och man behöver inte heller tänka på bränsle. Ett annat plus är att man slipper riskera att få bensin spillt i bilen eller på fiskegrejorna. En motordriven borr går andra sidan snabbare genom isen, speciellt vid tjocka och svårborrade isar.

Hur tjock borr bör man använda?

En vanlig fundering för de som tänker börja med ismete är hur stor borr man skall använda. För att vara på den säkra sidan tycker jag att man bör satsa på en borr med en diameter på minst 200 mm. Detta anser jag som en mycket viktig detalj för vem vill riskera att förlora sin drömfisk på grund av ett för litet hål? Ett för litet hål kan ju även medföra att man får ta till en del våld för att få fisken genom hålet vilket kan ge svåra skador på gäddan. En seriös och duktig gäddfiskare ser därför alltid till att göra rejäla hål.

Se till att ha med dig ett extra skär i fall att…

En mardröm för varje isfiskare är att stöta borren i botten. Är botten mjuk händer det sällan något men skulle man borra i en sten så kan man räkna med att skäret blir förstört. Därför är det en god idé att alltid ha med sig ett extra skär till borren i fall olyckan skulle vara framme. Speciellt viktigt är detta om man fiskar i nya vatten där man misstänker att det finns mycket stenar.

Om isborrar samt test av Mora Lazer 200 mm

Förra året skrev jag här på bloggen lite om isborrar samt gjorde en redogörelse av den borr jag använt mig de sista åtta åren. Här nedan följer hela den texten…

Eftersom jag är van vid att träna och inte är rädd för att anstränga mig lite extra så kändes en motorborr inte som något alternativ. En motorborr tar dessutom mer plats, väger mer plus att man måste tänka på att ha tillräckligt med bensin. Det skall tilläggas att detta är min enda och första borr med 200 mm diameter. Däremot har jag genom åren använt mig av mindre modeller av både Rantanen och Mora spiralen och det finns faktiskt en del olikheter dem.

Sedan har jag under vintern provat att borra med en Mora spiral i samma storlek och där märktes skillnader. Förutom dessa tre nämnda isborrar så finns det några andra modeller på marknaden.  Den väsentligaste skillnaden när det gäller de olika isborrarnas funktion är hur brant de skär isen. Det finns generellt sett tre olika typer av borrskär som alla skär olika brant.

Rent teoretiskt fungerar det så att ju brantare en borr skär desto snabbare kommer man igenom isen. Men i praktiken är det lite annorlunda. För en borr som skär riktigt brant fodras det mer kraft än om du borrar med en som skär mindre. I början av isfiskesäsongen och i slutfasen av den då det är lättborrat så känns nog förmodligen Rantanen lättast att borra med då den har den brantaste skärningen av alla.

Men när isarna är som tjockast med dubbelisar och flödvatten så lär det gå desto tyngre. Då kan det vara fördel med en borr som skär mindre brant. Då skulle jag helst använda mig av en Mora spiral som räknas in i den kategori som skär minst brant. Mora Lazer ligger någonstans mitt emellan Rantanen och Mora spiralen.

Så egentligen är det svårt att säga vilken borr som är bäst utan det kan snarare vara vilken som passar bäst till rådande förhållanden. Sedan är det även en fråga om eget tycke och smak och där spelar nog även den enskildes borrteknik in. Själv är jag en tämligen van ”borrare” som vet hur det kan kännas i armarna efter en dag på en is med dåliga förhållanden. En teknik som jag ibland brukar använda mig av i vatten med stöpisar är att borra så snabbt som bara möjligt just när du kommit igenom första isen. Då hinner man oftast borra en bra bit innan vattnen tränger ner längst ner i hålet och då går det ju som bekant betydligt tyngre.

Sammantaget är jag nöjd med min Mora Lazer. Under de år jag haft den har den fungerat prickfritt utan några problem som helst. En gång borrade jag i en sten så då var jag tvungen att byta ut skäret men annars tycker jag att skären till dessa borrar håller sig vassa. Senaste skäret har jag nu haft i drygt 5 år och upplever den lika vass som i början. Mora har under de senaste åren ändrat en del i sitt sortiment. De har ändrat namnen och designen på isborrarna. Vad det gäller funktion och teknik så är den detsamma. Lazerborren har nyligen kommit ut i en ny version som sägs ha en kortare spiral vilken gör den lättare och smidigare.

Mer information om Moras isborrar hittar du här: http://www.moraofsweden.se/

Omdöme - Mora Lazer 200 mm

+ Bra kvalité och konstruktion.

+ Lätt att borra även i tjocka isar med kärnis.

+ Har inte krånglat någonting under de år jag använt mig av den.

+ Lätt att byta skär.

+ Skären blir inte så lätt ovassa.

- Har en tendens att frysa is på skären ganska lätt.

- Dess relativt branta skärvinkel gör att den går rätt tungt under tuffa förhållanden med stöpisar och liknande.

lazer_thumb[1] motorisborr-lazer

Här har vi Mora Lazern som både handborr samt motorborr. Har även testat motorborren och den fungerade också riktigt bra.

Läs även Krister Wallmarks artikel om ismete där han bl.a. tar upp ämnet isborrar.

Den finner du här: http://www.teamnorthpredator.lbmail.se/ismete.html

torsdag 26 januari 2012

My tribute to Arne Broman

Redan som litet barn väcktes min nyfikenhet om vad som kunde tänka finnas i under vattenytan. På den tiden intresserade jag mig mest för alla de olika små vattenkryp och groddjur som man kunde hitta. Med hjälp av min håv ordnade jag en mindre djurpark hemma på gården med alltifrån små vattenbaggar, trollsländelarver till grodor och med tiden även fiskar. Jag ser idag dessa år som viktiga då jag lärde mig en hel del om hur ett friskt ekosystem skall se ut och att det ena hänger ihop med det andra om det skall bli bra.

Med ökad ålder övergav jag sakta men säkert håven till förmån för fiskespöet och snart hade jag full fokus på fiskarna i vattnet. I samma veva kom jag över en bok som hette Spinn-mete-pimpel skriven av en äldre herre vid namn Arne Broman. Detta blev början på en läsupplevelse utöver det vanliga och samtidigt en språngbräda ut i fiskets värld. En bättre start kunde jag knappast fått…

Arnes böcker fastnade jag direkt för, jag fann en slags helhet i det han skrev. Att i fisket kunna se och uppskatta saker som man annars lätt glömmer bort, att alla fiskar har lika värde och detta med hur viktigt det kan vara med goda vänner i sin omgivning. Arne spred ut ett budskap runt fisket som jag tog till mig, köpte och försöker leva efter ännu idag. Fisket skall bestå av glädje, inte tvång men samtidigt skall det finnas en drivkraft, ett motstånd en strävan efter att ständigt gå framåt. Kanske var det därför Arne tog till sig specimenfisket som han sedermera med stor värme och glädje förmedlade ut till svenska folket.

Bromanhela_64726a

Här ser vi Arne med flugspöet i handen…

Arne lämnade jordelivet dagen innan han skulle fylla 80 år. Innan dess hann han med att lämna sina avtryck ut i världen med flertalet böcker och artiklar. Redan i tonåren började han arbeta som journalist och fortsatte med detta sedan livet ut. Första tidningen han skrev för var Arbetaren. Med tiden kom han synas i Svenskt fiske och senare i Fiskejournalen. Han var en allätare inom fisket och var med om att prova det mesta. Fast mest känd var han nog genom sitt sätt att föra fram specimenfisket till Sverige. Arne hade även fler strängar på sin lyra än sportfisket och det var naturen som lockade honom mest. Fågelskådning och botanik var två andra stora intressen som han också skrev några böcker om. Förutom detta blev det ju också flertalet fiskeböcker av högsta klass.

När jag fick upp ögonen för denna man var under slutet av 80 talet då jag började läsa min pappas fisketidningar. Då skrev han i Fiskejournalen och jag minns speciellt några artiklar då han tillsammans med sina två fiskekompisar Lars-Ove Berglund och Kaj Johnsson fiskade vitfisk som braxen, sarv och mört. Fast den fisk som nog låg Arne närmast om hjärtat var förmodligen abborren och genom åren blev det flertalet riktigt fina sådana. Boken abborrfiske var tillsammans med öringen i kvarndammen anledningen till att han 1999 fick mota Hans Lidman stipendiet. Innan dess hade han skrivit flertalet andra böcker och totalt blev det ett tiotal fiskeböcker från hans penna. För dagens unga generation av sportfiskare är nog Arne Broman en rätt okänd figur som man kanske minns från Fiskejournalen och spalten Landet runt där han avslutade med de klassiska orden Tight lines…

Några av hans kända böcker…

Känn igen fisken (1975)

känn igen fisken

I denna bok beskrivs ett 80-tal fiskarter i text och bild. Bilderna är illustrerade av vår kanske främste fisktecknare genom tiderna Rolf Smedman.

Modernt mete 1 (1979)

modernt mete

Denna bok skrev Arne efter att han först träffat och studerat flertalet brittiska metare och sett hur skickliga de var. Sedan tog han lärdom av detta under 10 år innan det tillslut blev en bok i ämnet. I boken skriver han utförligt om redskap, metoder, beten och fisketeknik och fastän den är gammal och mycket har hänt på området så är den ännu idag läsvärd. Meningen var att det skulle komma en efterföljare i Modernt mete 2 men av någon okänd anledning kom den aldrig.

Spinn-mete-pimpel (1986)

spinn-mete-pimpel.jpg2

I den här boken delar Arne med sig av sitt kunnande när det gäller spinn, mete och pimpelfiske.

Sportfiskarens år (1988)

sportfiskarens år

I denna bok följer Arne andra duktiga fiskare på fiskeäventyr under årets alla månader. En mycket trevlig läsupplevelse i bästa Arne Broman anda…

Fiskeknep (1992)

Fiskeknep

I denna bok har Arne samlat sina tips och småknep för ett effektivare fiske. Här finns mycket tänkvärt att läsa och en hel del att lära sig.

Öringen i Kvarndammen (1993)

öringen i kvarndammen

Här finner man berättelser i novellform från alla typer av fisken vilket visar vilken bred och komplett fiskare han egentligen var. Hans språk och berättarglädje lyser starkt i denna bok…

Abborrfiske (1998)

abborrfiske

I hans avskedsbok lyfter han upp sin favoritfisk abborren och skriver en mycket trevlig bok där han genom flera skickligt skrivna noveller lovordar den randige riddaren. Jag tror att denna man påverkat mig en hel del både vad det gäller min syn och inställning till sportfisket och då kanske det inte är så konstigt att även jag ser abborren som den främste sportfisken av dem alla…

Vila i frid Arne, Tight lines…

tisdag 24 januari 2012

4 g. Pulkan

 * 4. Utrustningen *

En viktigt och underskattad del av utrustningen är själva pulkan. Tyvärr är förhållanden många gånger tuffa ute på isen med både snö och slask. Har man då en dålig pulka så kan den nästan förstöra en hel fiskedag. Man kanske inte kommer sig till den tilltänkta fiskeplatsen eller så har hela strapatsen kostat så mycket energi att man inte orkar borra alla de hål man hade tänkt sig eller fiska den tiden man på förhand avsatt.

Vilka krav kan man ställa på sin pulka?

En pulka skall givetvis först och främst få plats i bilen. Den skall även vara så rymlig att man får plats med alla de prylar man vill ha med sig ut på isen. Samtidigt vill man också att den skall vara så lätt och smidig som möjligt och gå bra även i djup snö utan att välta. Finns då denna pulka som klarar samtliga krav? För bara några år sedan hade svaret var nej och då krävdes det lite arbete och tänkande för att konstruera och bygga ihop sin egen pulka.

Ibland blev resultatet bra men ofta hittade man en del brister i dessa hemmabyggen. Vanligt var det också med barnpulkor av olika slag vilka i allmänhet inte alls höll måttet. Nu har det tack och lov kommit pulkor byggda i hårdplats som både är lätta, smidiga och stryktåliga. Dessutom är de breda vilket gör att de går riktigt bra i snön. Dessa pulkor finns också i olika modeller och storlekar.

Sport sled pulkan

En pulka som blivit populärt är amerikanska Sport sled som importeras av Bios AB i Sverige. Den finns i två storlekar (se nedan). Själv har jag valt att köpa den större modellen vilket jag inte ångrat för en sekund.

 Lilla storleken (ca pris 599-799 sek).

Längd: 92cm
Bredd: 66cm
Djup: 23cm
Vikt: 2,5kg

Lillamodellen7

Stora modellen (ca pris 799-999 sek).

Längd: 137cm
Bredd: 66cm
Djup: 24cm
Vikt: 5kg

Viking sportsled

Jag har tidigare skrivit lite om denna pulka. Mitt omdöme finns att läsa här nedan:

Min åsikt:

Efter att ha slitit ut två stycken barnpulkor så tänkte jag att det nu är på tiden att man skaffar sig en rejälare pulka som man vet håller i många år framöver. Mina krav på pulkan var att den skulle rymmas i bilen, vara stryktålig och gå bra även i djup snö. Sedan skulle den vara så pass stor så jag rymmer alla mina prylar utan problem.

Valet blev en Sport Sled eller USA pulka som den kallas. Den har funnits i Sverige i ca 5 år nu men har först på senare är blivit populär inom fisket. Nu har jag använt denna pulka under snart 2 års tid och därför har jag fått en bra bild över hur den fungerar. Jag kan säga att den uppfyller alla mina krav och förväntningar. Visst den är nog så stor kan man tycka, men å andra sidan har man plats med den i sin bil så tycker jag att man skall köpa den istället för den mindre modellen.

För i denna pulka rymmer man allt plus lite till. Fastän den är stor så upplever jag den inte som speciellt klumpig utan den går lätt på snön och är lätt att dra. Sedan väger den ju endast 5 kilo, så den är ju väldigt lätt till förhållande av sin storlek. Därför blir mitt betyg det allra högsta. Skall man hitta något negativt så skulle det i så fall vara priset som man kan tycka är nog så saftigt. Men då skall man komma ihåg att kvalitén är därefter och att pulkan med största säkerhet kommer att hålla i många, många år framöver.

Avslutningsvis vill jag säga till alla ni som fortfarande drar omkring med ostabila små barnpulkor i djupsnön att ni borde tänka om och köpa er en Sport Sled så snart som bara möjligt. Enligt mig ett givet köp för alla ismete entusiaster ute i landet…

TNP Pulkor (k)

Team North Predator på isfiske. Från vänster min pulka (Stora sport sled), i mitten Ari´s pulka (lilla Sport sled) och till höger Krister med sin lilla barnpulka. Skall tilläggas att bara några veckor efter att bilden togs köpte Krister slutligen en nya pulka och vad blev det, ja givetvis en Sport sled…

Spark på blankis.

Spark på blankis är ett av de bästa färdmedlen en fiskare kan tänka sig. Tyvärr ser man sällan sådana här härliga isar, framför allt här uppe i norra Sverige då snötäcket snabbt lägger sig över isarna.

Här nedan en annan intressant modell som sälj b.l.a. av Mieko Fishing.

Pelican snowtrac 60

Hur packar jag pulkan och vilka prylar skall finnas med.

Att hålla på och skruva i pulkorna för att fästa spöhållare och annat kan ha sina fördelar men även nackdelar. Kanske det inte blir som man tänkt sig och då måste man ändra om o.s.v. Det tar även en del tid att fixa och trixa med detta som jag hellre lägger på själva fisket. Har man en större pulka så klarar man med lite planering att ta med sig massor av saker utan att röra själva pulkan. I mitt fall ser det ut på följande sätt.

En back på 50 liter längst bak på pulkan. Här har jag levande betesfisk. (Har även en liten akvariehåv här samt en 5 liters plasthink).

En back på 30 liter ovanpå denna. Där jag har spöställningar, vippor, isskopa, matsäck, ekolod, baitbag med deadbaits.

Pimpelskrylla som jag har framför backarna. Här rymmer jag min utryckningsväska, pimpelgrejor samt att jag har den som spöhållare för upp till 6 spön. Dessa sticker jag då ner i det stora hålet på skryllan vilket passar perfekt. Bra som stol när man pimplar. Sedan fyller den även en annan funktion som stativ vid fotografering med självutlösare.

Gäddmatta som ryms framför skryllan.

Isborren. Har en 200 mm till ismetet samt en betydligt mindre om jag tänker pimpla. Är det tunna isar tar jag endast med mig den stora borren men annars brukar jag ta med mig bägge två. Dessa ryms på gäddmattan.

Stol med ryggstöd. Denna tar liten plats och ryms också längre fram i pulkan tillsammans med borrarna.

Jag funderar också att sätta fästa en livlina i pulkan vilket kan vara bra ifall olyckan skulle vara framme. Nu är jag inte den som chansar att fiska på riktigt tunna isar utan väntar hellre till isarna känns säkra. Man skall ha respekt för isarna och alltid ta det säkra före det osäkra.

torsdag 19 januari 2012

MINNEN FRÅN FÖRR - Gäddån

Det känns att luftfuktigheten denna kväll är otroligt hög, inte ens ett asplöv har vett att röra på sig. Luften står helt enkelt still och det är knäppt tyst i skogen. Bara för några timmar sedan passerade ett åskväder av de värre slagen men nu syns inte ett spår av detta på himlen. Däremot sitter regndroppar kvar på löven och i gräset vilket skvallrar om det som varit. Vi befinner oss mitt i de djupaste skogarna i Tornedalen, ett underbart naturskönt område i norra delen av vårt land där sommarprakten lyser lika klart som midnattsolen.

Åska och fiske hör inte ihop har man fått höra och vissa går så långt att de aldrig fiskar de dagar då åskan ligger i luften. Själv har jag varit med om att det kan vara i princip omöjligt att få fisk efter ett åskväder men däremot före har jag flertalet gånger haft ett enastående fiske. En annan gång då jag fiskade i en mindre sjö var abborrarna som tokiga och jagade fisk i ytan medan det blixtrade och dundrade på avstånd. Efter att hunnit dra upp flertalet fina abborrar kom åskvädret så nära att jag fick skynda mig till land och söka skydd. Med dessa tankar i huvudet kändes det lite ovisst hur fisket skulle te sig i kväll men samtidigt kände jag att det låg något i luften som tydde på motsatsen.

Efter att följt den lilla stigen i ett par kilometer började jag höra bruset från ett rinnande vattendrag och så plötsligt i en liten svacka uppenbarade sig den å jag sökt mig till. Egentligen visste jag inte mycket om denna å mer än att jag troligen var en av de första som gästat den på mycket länge. Inga spår efter andra fiskare syntes till och naturen i övrigt såg helt orörd ut vilket förstärkte den känslan ytterligare. Som alltid då man kommit till ett främmande vatten börjar snabbt tankarna och drömmarna ta vid. Frågeställningar som vad som kan dölja sig under vattenytan? Var och hur skall jag fiska? Vilket bete skall jag använda med mera…

Kväll vid gäddån (k)

Här Morgan och Mikael i full färd att försöka lura någon fisk…

Ån såg ut att vara rätt strömsatt till stora delar med några fina sel mellan forsarna. Jag bestämde mig för att gå på ett säkert kort och satte på en Vibrax spinnare i storlek 3. Redan vid första kastet skymtade jag en skugga i vattnet och innan jag hunnit reagera kom hugget med våldsam kraft. Efter en tuff kamp med flertalet rusningar och hopp kan jag så landa en kompakt gädda på knappa 3 kilo.  Gäddorna här är grymt starka och man blir förvånade att de inte är större än de är, men så brukar det vara just med strömgäddor. Vad jag inte visste i den stunden var att fisket skulle fortsätta på precis samma sätt kvällen igenom.

VIDEOKLIPP FRÅN ÅN DÄR MARTIN DRILLAR EN GÄDDA

I varje sel och fors stod gäddorna tätt parkerade och ibland hände det att tre till fyra gäddor bokstavligen slogs om att hinna först till spinnaren. Ett kast utan hugg existerade knappt och vid ett ställe där ån var lite djupare och mer lugnflytande stod fiskarna i princip på varandra. Efter drygt tio kast med lika många hugg på samma fläck så började det nästan kännas för lätt. Genom åren har jag fiskat i otaliga åar och bäckar med varierande resultat men denna å påminde om ingen annan.

Anders med en gädda (k)

Här Anders med en mindre gädda som han tagit på en av de hetare platserna längst med ån.

Ovanför sista forsen stod det givetvis ett gäng gäddor men även flertalet abborrar. Om gäddorna var stöpta i 2-3 kilos klassen så var de flesta av abborrarna runt halvkilot med ett undantag, en fin fisk på runt 8 hekto.

Älgmöte (k)

Djurlivet runt ån är väldigt rikt. Mycket fåglar, bävrar och älgar har jag skådat genom mina år vid ån.

Kvällen blev kort sagt magisk och efter denna kväll har jag besökt ån flertalet gånger. Fisket har nästan alltid varit bra och vissa gånger har det vart precis lika bra som vid första besöket. Framförallt gäddbeståndet är starkt men det finns också fina abborrar i ån. Ibland har jag överraskats då någon harr eller i ett fall regnbåge smällt på betet och jag är övertygad att harrbeståndet skulle vara klart bättre om inte antalet gäddor var så himla stort. Man kan lugnt säga att det är gäddorna som regerar i denna å vilket fått mig att kalla den för gäddån. Numera blir det inte så många besök dit och de gånger jag gästar ån brukar jag ta med mig någon kompis så de får uppleva ett sällsynt actionfyllt gäddrally med inslag av abborre…

tisdag 17 januari 2012

4 f. Nappindikatorer och spöställningar

* 4. Utrustningen *

När det gäller mete i allmänhet är det vanligt att man använder sig av någon form av nappindikator. Till ismetet ser man oftast angelvippor eller angelspröt något som man helt enkelt hämtat från angeldonsfisket.

Tyvärr ser jag idag att de ultimata grejorna inte finns. Jag är förmodligen inte ensam om min åsikt då det idag är vanligt med olika egna varianter på både vippor och spöhållare. Dessa är många gånger betydligt bättre än de som finns att köpa ute i handeln.

Ismetevippor

Har man ute flera spön är det givetvis en stor fördel att ha en synlig indikator så man kan se då det nappar. Som jag redan tidigare nämnt är angeldonvipporna det vanligaste alternativet. Dessa finns att köpa i de flesta sportfiskebutiker. De fungerar i vissa helt okej men långt ifrån alltid så bra som man kan önska. Det finns en del olika märken och färger på vipporna och de fungerar och ser i princip likadana ut. Däremot skiljer det en del i kvalitén dem emellan vilken man kan tänka på.

Rent allmänt är dessa spröt inte mycket att hänga i julgranen. Är det inte lite märkligt att ingen har börjat tillverka och sälja speciella ismetevippor? Dessa skulle man sedan kunna göra i olika storlekar och hårdheter så att de passar till olika arter. Måste ju bara finnas en marknad för detta kan jag tycka? Få se om något händer i framtiden…

 angelspröt

Klassiska angelspröt.

Det är kul att många sportfiskare tagit saken i egna händer och uppfunnit egna varianter som fungerar bättre än de man kan köpa. Jag har också provat på att göra några egna varianter och då har jag bland annat utgått från denna utmärkta guide som finns att se på You Tube.

Nackdelarna med vippor som jag ser det är att det ibland kan bli  blindfällningar då de löser ut utan att någon fisk har nappat. Detta kan ske då det blåser mycket eller då man fiskar med större betesfiskar. Vill man undvika detta kan man givetvis ställa linan så att det krävs mer motstånd för att dra ut den. Nackdelen är då att gäddan känner mer motstånd och lättare kan spotta ut betet. Med de egengjorda vipporna kan man justera detta bättre vilken kanske är den största fördelen. En annan är att man kan göra dem lite större så de syns bättre.

Vanligaste sättet att fästa linan är att göra en ögla av linan som man snurrar runt vippan längst fram eller så att klämma fast linan på något sätt. Själv brukar jag använda bägge sätten lite beroende på vilka agn jag fiskar med, hur ismetevippan ser ut samt hur försiktiga gäddorna är för dagen. Fiskar man med större levande agn är det lätt att få blindfällningar och då kan det vara bra med en vippa som är lite styvare och att ha möjlighet att kunna fästa linan lite hårdare.

Fiskar man med dött agn så blir det något helt annat och då vill jag helst ha linan så att den väldigt lätt löser ut vid ett hugg. Exakt hur det skall se ut är omöjligt att säga för det hela hänger nämligen ihop med hur ismetevipporna fungerar. Det är därför viktigt att kolla upp detta då man är ute och fiskar, sedan kan man i efterhand alltid justera dem.

Ålbjällran

För att göra det hela ännu bättre kan man använda sig av en ljudlig nappindikator. Då är de s.k. ålbjällrorna det populäraste alternativet. Dessa är mycket enkla och praktiska att använda. Man sätter helt enkelt bara fast den i vippan. Vanligast är att fästa den från mitten av vippan och framåt, detta lite beroende hur vippan ser ut.

Ålbjällra

Dessa modeller med klämfäste lämpar sig bäst till ismete.

Ålbjällran hörs faktiskt riktigt bra och det även på lite längre håll. Det behövs inte heller någon större dragning i linan för att man skall höra att något händer. Enda bekymret är dagar då det blåser mycket, då kan det ibland vara svårt att höra dessa men i övrigt fungerar de klockrent.

Elektroniska nappalarm

Det finns en del metare som har tagit med sig sina grejor ut på isen vilket säkert fungerar riktigt bra. Nappalarm samt mindre banksticks (spöhållare) som man borrar ner i isen gör att spöna sitter där de skall. Dessa larm hörs på långt håll och en fördel är att kunna höra på ljudet hur mycket lina gäddan tar. Vill man ha det riktigt lyxigt kan man skaffa sig larm med reciever. Då ser man genom en sändare vilket spö det nappar på.

När det gäller meteprylar är utbudet på marknaden något helt annat än ismete. Jag tror att om man anpassar en del av dessa prylar till ismetet kan de bli riktigt bra. Möjligheterna är många för att utveckla ismetet och en av dessa är att ta influenser från det traditionella metet som ligger ljusår före ismetet. Sedan är det också en fråga om vad saker och ting kostar samt hur avancerat man vill ha det.

Spöställningar/spöhållare

Vad det gäller spöställningar till ismete finns det väldigt många varianter. Jag ser det som viktigt att spöet både skall hållas på plats och synas bra. Spöställningen skall också vara enkel att sätta upp och inte ta någon större plats i transporten. En vanlig variant är att använda sig av olika typer av klämmor som man nyper fast spöet på. Själva vippan sätter man sedan fast i klämman eller som jag också sett ibland på själva spöet. Ett annat vanligt sätt är att bygga någon typ av ställning som man sätter fast i isen. På ställningen ser man till att ha något som gör att spöet hålls på plats. Ja varianterna är många och här tror jag det viktigaste är att hitta något som man själv trivs med.

Tyvärr har jag idag få egna bilder på spöställningar och vippor men hoppas i framtiden kunna lägga in fler bilder och text till detta inlägg.

onsdag 11 januari 2012

4 e. Tackel till ismete

 * 4. Utrustningen *

När det gäller själva tacklen till ismetet kan man ha vissa saker i åtanke. Det ena är att man ser till att anpassa och variera sina tackel efter rådande fiskesituation samt att vara noga med kvalitén. Det finns många olika sätt att tackla sina beten på och det skall vi kika lite närmare på här samt hur och när de kommer bäst till sin användning. Vi tar också en närmare titt på olika tafsmaterial och lite annat smått och gott man kan använda då man tillverkar sina egna tackel.

Tillverka egna eller köpa färdiga?

Många väljer att tillverka sina egna tackel vilket blir billigare i längden. En annan fördel är att man kan göra sina tackel precis som man vill att de skall se ut. Annars finns det också färdiga tackel att köpa som fungerar riktigt bra. Det man skall tänka på är att inte göra för korta tackel, inte under 50 cm enligt min mening. Idag finns det flertalet material att välja mellan men viktigt att tänka på är att en gädda har hundratals vassa tänder vilket betyder att man bör satsa på grejor som fixar dessa.

e-sox super 7 soft strand

Dessa tafsmaterial fungerar utmärkt till ismete tafsar. Det är dessutom både enkelt och billigt. Går att antingen tvinna eller använda låshylsor då man tillverkar sitt tackel.

AFW SURFLON MICRO SUPREME

Detta material gillar jag! Det är dock lite dyrare än de 7 trådiga stålwiren men är både mjukare och följsammare. Går att tvinna ihop och sedan bränna wiren eller använda låshylsor. Även knytbart.

trilene-fluorocarbon

Ytterligare ett alternativ kan kanske Fluorocarbon vara. Detta material är nästan osynligt för fisken och kan vara bra om gäddorna skulle vara riktigt skygga. Är dock en liten chansning då gäddornas tänder kan bita av det. Lämplig dimension kan vara runt från 0,60 till 1,0 mm. Är knytbart och en droppe superlim knuten så brukar det bli bra.

Owner-ismet e tafs

Owners ismete tafsar kan jag rekommendera varmt. De bästa jag hittills testat på marknaden. Både hållbara och pålitliga och på det Owners krokar så vet nog de flesta vad det innebär…

En eller tvåkrokstackel?

En fråga som dyker upp ibland är om man skall fiska med en eller tvåkroks tackel? Frågan är inte den enklaste att svara på för det finns faktiskt situationer där bägge har sina fördelar. Eftersom jag mestadels fiskade med enkrokstackel de första åren då jag ismetade och sedan alltmer övergått till tvåkrokstackel har jag fått mig en rätt bra bild på dess respektive för och nackdelar.

Med ett enkrokstackel minskar man risken att kroken skall fastna i iskanten eller gå fast i botten jämfört med ett tackel med två krokar. Riskerna att gäddan tar skada av krokningen blir mindre samt att det går snabbare att kroka loss gäddan. En annan fördel med att bara fiska med en krok är om man fiskar på ställen med väldigt dålig botten, då minskar risken att fastna. Även då man fiskar med riktigt små betesfiskar kan det löna sig att fiska med en krok då fisken får en större rörelsefrihet och en mer naturlig framtoning.

Nackdelarna med ett enkrokstackel är att man krokar sämre i den bemärkelsen att man bommar fler hugg. Framförallt då gäddan tar betet i munnen och står still rakt under hålet och vägrar ta lina är det svårare att få fast den. När väl gäddan sitter fast på kroken upplever jag ingen skillnad att man lättare skulle tappa den på något av tacklen. En annan viktig skillnad är att gäddan betydligt lättare pillrar lös betet med ett enkrokstackel i käften. Något som kan både vara irriterande i längden och också bidra till färre fångade fiskar.

Själv brukar jag allt som oftast fiska med tvåkrokstackel undantagen är då jag fiskar på platser med väldig dålig botten eller med riktigt små betesfiskar. Fiskar jag däremot med större betesfiskar ser jag ingen anledning att använda enkrokstackel.

Trekrokstackel

Fiskar man med riktigt stora betesfiskar som mindre gäddor, braxnar eller idar så kan ett tackel med tre trekrokar vara ett bra alternativ. Att då ha ett tackel med en extra krok håller dels fisken bättre på plats samt även krokar gäddan lättare.

Upptrace eller inte?

En Upptrace eller overtrace kan man likna med en förlängning av själva tacklet som har till uppgift att skydda linan från gäddans vassa tänder. En grundregel är att den skall vara minst 15-20 cm längre än själva huvudtacklet. Vid vanligt mete är det nästan regel än undantag att man använder sig av ett upprace tackel. Frågan är då om det gäller samma till ismete?

Tackel med overtrace

Tackel med upptrace.

Jag skulle vilja säga att det oftast går bra att köra utan upptrace men att det finns situationer där de kommer väl till sin rätt. Fast vill man vara på den säkra sidan använder man givetvis hela tiden av ett upptrace tackel. Själv har jag kört utan vid nästan alla mina pass och endast vid ett enda tillfälle har jag varit med om att en gädda klippt av linan vid hugg. Fiskar man i stillastående vatten och blyar ner betet brukar det vara rätt lugnt. Men använder man ett lite större levande bete utan någon tyngd på linan kan betesfisken lätt simma omkring fritt i vattnet vilket kan innebära att linan ligger i fara om en gädda skulle slå till. I rinnande vatten kan också strömmen ställa till det en del så att linan lättare skapar linbågar.

Hotta upp dina tackel

Ibland behövs det lite extra för att väcka gäddorna och då kan rätt tackel vara skillnaden mellan succé och fiasko. Gäddornas nyfikenhet väcks många gånger av saker som rör på sig och blänker. Hur dessa tackel kan se ut skall vi här nedan titta på men med rätt fantasi och kreativitet kan det se ut på många olika sätt. Viktigt är att testa sig fram och se vad gäddorna triggar igång på i just ditt vatten. För det har jag märkt att i vissa vatten fungerar det riktigt bra med glitter och glamour medan det i andra vatten mer skrämmer än lockar. Även gäddornas dagsform och de yttre förutsättningarna som väder, årstid samt snödjup och isens tjocklek kan spela in i det hela.

Material att använda till ”pynt tacklen”

- Garnbitar

- Ugnsfolie

- Blänke, skedar

- Lyspirk, blinkpirk

- Spinnarskedar, smileblades

- Pärlor, paljetter

- julgransglitter

- Lysstav

Trollingsked

Min favorit är dessa lätta trollingskedar gärna kombinerad med en pigg livlig abborre. De har i vissa vatten utklassat allt annat.

Spinnarsked lyspärla

Även en spinnarsked med lyspärla kan göra underverk vissa dagar i rätt vatten.

Tackel (k)

På en s.k. Riggbin förvarar du dina tafsar på ett smidigt och skonsamt sätt.

Variera dina tackel

En god regel speciellt i nya vatten är att variera sina tackel. Genom detta kan man ofta snabbt se vad som fungerar bäst för dagen och då är det bara att ändra sina övriga spön. Det behöver dock inte vara fel att köra med något eller några spön som fiskar avvikande än de övriga. Här nedan kommer lite tips på hur man kan anpassa sitt tackel efter fiskens humör.

Skygga gäddor – Lätta sänken eller vid fiske på grunt vatten fiska utan bly. Lätta och smidiga tackel, mindre krokar. Testa också att fiska med död betesfisk med någon typ av doftmedel.

Tröga och försiktiga gäddor – Krympa betet och blya hårdare för att få mindre rörelse på betesfisken. Testa gärna dött bete preparerat med lite doft.

Att väcka en gädda – Pynta ditt tackel med någon sked eller liknande som blänker och skapar rörelse, fiska med livliga beten (gärna abborre). Testa gärna att rycka lite i linan med jämna mellanrum. Tänk också på att gäddan har ett gott luktsinne och att rätt doft kan få den att vakna till.

Huggvilliga gäddor – Stora beten som rör sig mycket, vilket skapar god reklam och syns på långt håll. Lite glitter eller kanske en sked som blänker i vattnet behöver inte heller vara fel.

smått och gott

I denna låda förvarar jag lite av varje som kan tänkas komma till användning ute på isen.

Detta var lite av mina erfarenheter och tankar kring ismete och tackel. Nästa inlägg i artikelserien kommer att handla om olika typer av nappindikatorer. Dessförinnan hoppas jag även hinna komma ut på årets första ismetepass. På återseende…

lördag 7 januari 2012

4 d. Krokar och sänken

* 4. UTRUSTNINGEN *

Tumma inte på kvalitén

När det gäller krokar så har jag lärt mig en sak och det är att man skall satsa på kvalité före pris. En krok måste både vara vass och stark. Krokar som inte är nog vassa, eller krokar som lätt går av eller bli uträtade är inte att tänka på. Egentligen skall man vara noga med krokvalet vilken art man än fiskar efter men gäddan är ju en stor fisk och då blir ju påfrestningarna på kroken större och kvalitén desto viktigare.

Owner st36bc

Dessa krokar gillar jag skarpt! Det är en krok som har den rätta skärpan och hållbarheten så därför passar den utmärkt till de flesta typerna av fisken.

Jag har testat flera olika märken genom åren, både bra och dåliga men har sedan några år tillbaka fastnat för Owners ST-36 BC. Dessa krokar uppfyller mina krav och aldrig har jag tappat någon fisk p.g.a. krokarna svikit. Det finns säkert andra lika bra märken men skall jag lyfta fram någon krok så får det bli denna.

 Välj krokstorlek utifrån betesfiskens storlek

En tumregel är att välja krokstorlek utifrån betesfiskens storlek. Vad man kan se är att många fiskar med i mina ögon för stora krokar. En större krok ger betesfisken sämre rörelser och riskerar att ge gäddan värre krokskador. Många gånger vinner man att gå ner ett snäpp i storlek och krokningarna sitter ändå tillsynes lika bra. Jag använder mig mestadels av krokar i storlek 4-6 då jag fiskar med medelstora beten. Större beten kan storlek 2 bli aktuellt och skulle jag fiska med riktigt små betesfiskar känns en krok i storlek 8 som ett bra val.

Sänken

När man ismetar är det vanligt att man använder olika typer av sänken för att lättare få ner betet till önskat djup. Det finns olika typer av sänken som alla fungerar bra. Vanligast är de runda kulsänkena och de mer långsmala blysänkena. Vikten på sänket styrs av flera faktorer så en fördel är att vara utrustad med sänken allt från 5 gram till i vissa fall 50 gram. Fiskar man i ett vatten där det är strömsatt och djupt fodras det givetvis mer tyngd än om man fiskar grunt i en sjö.

 D303-730r_1

Själv brukar jag använda dessa sänken.

gummi pärlor 

För att inte riskera att skada knuten på linan kan man sätta en gummi pärla mellan sänket och knuten.

Ett hårt blyat bete ger fisken även mindre rörelsefrihet vilket kan vara rätt medicin de dagar gäddorna är extra försiktiga. Det motsatta är då att fiska med riktigt lätta sänken eller inget alls vilket ger betesfisken bättre rörelse och lockar de aktiva gäddorna till hugg. Genom att flytta sänkets placering på linan kan man justera det hela ytterligare, men mer om detta finner du i ett kommande inlägg där vi går igenom olika typer av tackel.

onsdag 4 januari 2012

4 c. Linor - Ismete

* 4. UTRUSTNINGEN *

Linan – En viktig del av utrustningen

Linan är en av de viktigaste delarna i utrustningen och slarvar man där så kan drömfisken vara förlorad. Viktigt är att sköta om sina linor på ett bra sätt. Ta för vana att studera dessa inför varje fiskepass samt även efter varje hugg. Ser man några repor, knutar eller annat så åtgärda detta omedelbart. Tänkt även att solljus försvagar linor och se därför till att förvara linorna på rätt ställe.

Hur länge en lina håller innan den behöver bytas ut är lite olika. Fiskar man mycket så sliter det givetvis hårdare på linorna än annars. Det man kan göra om man har mycket lina på sina rullar är att inför varje säsong ta bort ca 30-50 meter. Ett annat sätt är att vända linan genom att spola upp linan från sin rulle till en tom rulle. Viktigt är alltså att sköta om sina linor och byta dem då det behövs. Att chansa är bara dumheter och kommer förr eller senare få förödande konsekvenser.

Nylon eller flätad?

När det gäller linor så är frågan om man skall satsa på nylonlina eller flätlina? Personligen är jag för nylonlina som jag anser klarar ändamålet bättre när det gäller vinterfiske efter gädda. På något vis känner jag mig säkrare med nylonlina på rullarna då risken för linbrott känns mindre. Men det finns både för och nackdelar med bägge linorna vilka vi skall titta lite närmare på här.

surifx

Till denna säsong har jag skaffat mig Surfix XL Strong 0,40 mm som jag tror passar utmärkt till isfiske efter gädda. Den har ett lågt linminne, stark knutstyrka och bra brottstyrka (13 kg - 0,40mm).

Nylonlinans fördelar

- Klarar minusgrader betydligt bättre än flätlina som lätt tar upp vatten och fryser vilket kan få förödande konsekvenser om oturen är framme.

- Tåligare vad det gäller nötningar från vassa föremål som exempelvis stenar och framförallt de vassa iskanterna som kan bildas i hålet vid minusgrader.

- Tar emot knyckarna från gäddorna på ett mjukare och följsammare sätt än den stumma linan vilket inte minst är viktigt i slutfasen av landningen av en stor gädda.

Flätlinornas fördelar

- Bättre kontakt med betet, botten och fisken. Starkare än nylon.

Linans tjocklek och linminne

Vilken lintjocklek skall man då välja? Här finns det en del att tänka på. Samtidigt som man vill ha en stark lina som klarar de största fiskarna vill man även ha en lina som går rakt i vattnet och inte går i bågar. Linminnet blir med ökad lintjocklek större och att fiska med 0,40 mm jämfört med 0,50 mm är stor skillnad. Själv anser jag 0,40 mm nylonlina som ett bra val och då man får en lina som inte krullar sig alltför mycket samt även en lina som ska hålla även för riktigt stora fiskar.

De stumma flätlinorna har inte alls den problematiken så här skulle jag rekommendera en lina på minst 0,30 mm. Dessa linor är ju väldigt starka men tyvärr känsliga för nötningar så därför är det inte fel att använda sig av lite grövre linor.

Se upp för den vassa iskanten, eller?

Jag har läst flertalet gånger både i artiklar och på andra ställen att den kant som lätt bildas vid minusgrader i hålen kan lätt skära av eller skada linan. Här är jag inte benägen att hålla med. Min erfarenhet liksom mina fiskekompisars säger att vi aldrig varit med om ett linbrott p.g.a. detta. Vi fiskar som sagt numera bara med nylonlina så möjligtvis att problemet skulle uppstå om man fiskar med flätlina.

Men för den skull tycker jag ändå att man skall tänka på att undvika att denna kant skall uppstå. Med en vass kniv så håller man lätt borta den och då finns ju inte heller risken att det skall bli linbrott. En annan sak att tänka på är att denna kant kan ge skärsår vid återutsättning av en större gädda så ta för vana att hålla koll hur det ser ut i dina borrhål.