tisdag 6 november 2012

Fiskeprofilen – Jan Nilsson

Nu kommer en nyhet här på bloggen som går under namnet Fiskeprofilen. Alla som jag fiskar tillsammans med ligger i riskzonen för att hamna under luppen. Först ut blir min far som var den person som introducerade mig i sportfiskets värld.

vertikal-gös-k

Denna bild är från i somras då Jan tog sina första gösar. Ett fiske han för övrigt tyckte var riktigt kul.

Namn: Jan Nilsson

Född: 1948

Bor: Alvik (Är även född och uppvuxen i där)

Sysselsättning: Pensionär

Favoritfiske: Pimpelfiske, bäckfiske med lätt haspelutrustning samt numera vertikal jigging.

Favoritfisk: Laxfiskar av olika slag.

Rekordfiskar: Lake 3 kg+, Abborre 1 kg, Gädda ca 5 kg, Havsöring 3,5 kg, Gös 2,26 kg, Röding 1,3 kg, Lax 3 kg

Intressen vid sidan om fisket: Sport av olika slag med tyngdpunkten på Luleå hockey. Umgås med familjen och barnbarnen. Tidigare tog även jakten en stor plats i livet.

Övrigt: Jobbat större delen av sitt arbetsliv på SSAB i Luleå. Har ett förflutet som fotbollspelare i Alvik där han var känd som en tuff och hårdför ytterspelare som inte klev undan i första taget.

farsan med lax

Årets midsommar firades med fiske i en mindre bäck där det visades sig finnas lax. Denna var den största av de två laxar Jan fångade.

Bakgrund som fiskare:

Redan vid 5-6 års ålder började Jan sin fiskebana med att meta abborre i Solberget där familjen hade en sommarstuga. Det dröjde inte många år innan Jan fick sin första spinnutrustning i form av ett splitcane spö och en Rekord 1700 rulle.

I vuxen ålder började andra arter ta mer plats och flera fjällresor gick av stapeln. Det har blivit många resor genom åren och mest har det varit frågan om pimpelfiske efter röding. På 70-talet då familjen bodde på Bergnäset blev Gäddviksströmmarna lite av ett andra hem för Jan. Många timmar förlades där och många öringar har fått sluta sitt liv med ett Elbe torsk drag i mungipan.

När familjen flyttade till Alvik 1979 blev det några år med mycket lakfiske, man kan säga att Jan var den som introducerade lakfisket i de övre regionerna av Aleån. Första åren pimplade han efter laken men några år senare i början av 90-talet blev det även en hel del bottenmete med framgång. Vid den tiden hade även jag börjat intressera mig för fiske på allvar så följande år spenderade vi många kvällar i mörkret nere vid Aleån.

På senare tid har det blivit en hel del fiskande i Put&take vatten, speciellt då i Kronogård som blivit lite av ett favoritställe för honom. Men det allra roligaste fisket enligt Jan är att få fiska i bäckar och åar med en lättare haspelutrustning. Detta är något som han bevisligen bemästrar då han under de senaste åren tagit flera laxar samt en fin öring på 2,3 kilo! Men så för ett par år sedan introducerade jag honom i vertikalfisket vilket snabbt blev ett favoritfiske. Första passen blev efter abborre och nu i sommar var det gösfiske som gällde. Vet inte om vi kan kalla det för nybörjartur men faktum är att de större abborrarna och gösarna tycks dra sig till Jans jiggar.

Förutom själva fiskandet så har det periodvis blivit en hel del betestillverkning och flugbindning. Jan har i sin lilla verkstad hemmavid hunnit med att tillverka massor av wobblers, skeddrag, tubflugor och vanliga flugor.

Här är några av Jans alla egentillverkade drag som populärt går under namnet Jassedraget. Det är ett riktigt bra drag som senaste åren har fångat en hel del fisk av olika slag.

Hur ser då dina framtidsplaner ut vad det fisket?

Drömmen är att kunna ta en riktigt stor lax över 10 kilo och förbättra mitt gösrekord. Just gösfisket är något jag uppskattar att jag fått lära mig på senare år liksom vertikal jigging som är ett jäkligt roligt fisksätt.

Hur ser då dina styrkor respektive svagheter ut som fiskare?

Styrkorna mina är att jag är både envis och uthållig medan mitt heta humör kan ställa till så att jag tappar fokus på själva fisket.

Har du något fiskeminne som du vill dela med dig av?

Det får blir en fjällresa till sjön Pieskejaure. Efter en strapatsfylld färd över fjället så valde de andra i sällskapet att gå och lägga sig i den inhyrda stugan som låg vid sjöns strand. Själv valde jag fiska i det svaga gryningsljuset. Det snöade även ymnigt men fisket var fantastiskt från första stund. Jag hade en fluga som upphängare en bit ovanför rödingspirken så det blev ofta dubbléer med rödingar. Under ett par timmar hann jag få över 60 rödingar!

 Lyckat midsommarfiske

Tre storfiskare samlade vid lyckobrunnen efter dagens fiskafänge.

Min relation till fiskeprofilen

Att jag redan i unga år fick chansen att upptäcka fisket kan jag tacka min far för. Jag fick alltid möjligheten att hänga med på hans fisken vilket jag idag är evigt tacksam för. När jag blev lite äldre fick jag även följa med på några fiskresor till fjällen vilket var en höjdare för en fisketokig yngling. Nu för tiden blir det oftast några gemensamma fiskepass varje år och av någon anledning brukar vi ofta ha bra fisken då vi fiskar tillsammans. Gubben verkar föra tur med sig…

Några fiskeminnen…

Jag börjar med min första fjällresa då jag var i 12 års åldern och fick följa med farsan och hans två kompisar Jan Thelin och Lennart Gahm. Det var i mitten av maj och vi promenerade nära en mil innan vi slog läger bredvid en sjö. Dagarna därpå kunde vi sedan sitta på isen och dra storharrar som jag aldrig sett maken till. Man kan säga att efter detta så tog mitt fiskeintresse fart på allvar. Utan tvekan ett av mina starkaste fiskeminnen.

Minns en gång då vi var i Kronogård för bra många år sedan. Första kvällen traskade jag iväg ensam med både haspel och flugspö till flera småvatten. Fisket gick inte alls bra, inte ett endaste hugg på hela kvällen. Sent på kvällen kom jag tillbaka trött och besviken. Rakt nedanför stugan sitter farsan tillbakalutad på en stol med en whiskeyflaska i handen och ett spö i den andra. Irriterad som jag är säger jag att - skall du inte ge upp nu och komma in i stugan för ikväll är det ju hopplöst. Jag märker snabbt att farsan fått i sig en hel del rusdryck så fort han börjar tala. I samma veva ser jag flötet försvinna och strax därefter sätts ett något fumligt och försenat mothugg in. Givetvis kommer fisken upp, och den 13:e regnbågen för kvällen är ett faktum. Aldrig har jag känt mig så utfiskad.

Kilosröding från Kronogård

Här Jan med en kilosröding från en av sjöarna i Kronogård, ett ställe som ligger honom varmt om hjärtat.

Det där med catch and realease har tagit tid att anamma för Jan då han kvalar in i den generationen som är uppvuxen med att ta upp den fisk man får. Fast jag måste säga att med tiden har även Jan börjat inse och förstå betydelsen och innebörden med detta. Men ibland glömmer han bort vem han fiskar med då jag är med. För inte så många år sedan var vi och fiskade abborre en fin sommarkväll. Efter en kväll med trögt fiske får jag plötsligt hugg och snart kan jag landa en fin abborre på över kilot. Jag ber farsan ta en bild då jag håller upp den, sedan vägning och snabbt i med den i sjön. Jag kan fortfarande se den minen framför mig då abborren gick tillbaka. Sedan kom orden - Men är du inte klok Mats, den skulle vi ju ta hem och röka.

Efter detta slutar han att fiska, luften liksom går ur honom. Jag däremot får på en ännu större abborre som jag tyvärr tappar. Det verkar som att farsan knappt blir berörd av detta utan istället bara vill hem. Numera är han bättre förberedd då vi fiskar tillsammans och tycker att det är starkt gjort att värna om de större fiskarna i ett vatten genom att sätta tillbaka dem. Så till viss del kan man även lära gamla hundar att sitta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar