Idfisket i Norrbotten handlar till stor del om fiske i samband med dess lek i kustnära strömmande vattendrag. Iden är tidigt ute och ungefär en vecka efter att isen gått i åarna så är den på plats för att föra sin avkomma vidare. I Alån där jag fiskat mest uppehåller sig idarna runt en vecka innan de sedan vandrar tillbaka till havet.
Det var några år sedan jag lyckades tajma in att vara ledig de rätta dagarna när idarna är på plats men ännu inte börjat leka. Men nu var tiden den rätta vilket jag också anade redan innan. Därför var det spännande att se hur fisket i Alån ser ut nu för tiden, om storleken börjat vända uppåt igen och hur mycket id som stiger i ån? Det skulle visa sig att jag under dagens lopp fick svar på bägge dom frågorna.
I dag fiskade jag tillsammans med Markus Teilus som redan under fredagen varit till ett annat vattendrag en bit söderut och dragit flertalet idar. Nu fiskade han i Alån för allra första gången. Det känns konstigt att skriva Alån eftersom man alltid kallat den för Aleån. Men det korrekta namnet är alltså Alån vilket också några kunniga äldre människor påpekat och sedan förra året har man satt upp nya vägskyltar vid alla broar där ån passerar med namnet Alån. Så lika bra att vänja sig vid det namnet men som sagt känns lite ovant än så länge.
Det tog inte många sekunder innan jag hade krokat dagens första id och när väl Markus fick i ordning sina grejor kom fiskarna på löpande band. Jag provade till en början att fiska lite längre upp i vattnet medan Markus körde strax ovan botten. Man såg snabbt en tydlig skillnad då Markus fick klart fler fiskar. Idarna stod och tryckte bottennära något som är rätt typiskt i början då de just har kommit upp i ån. Sedan när vattentemperaturen blir aningen högre och de börjar leka går de ofta högre upp i vattnet, blir rörligare och huggen blir klart mer distinkta. Nu var nappen många gånger väldigt försiktiga och långsamma.
Strålande sol, myggfritt och tätt mellan nappen. Man kunde ha haft en sämre söndag…
Vattenståndet är en viktig faktor när det gäller idfisket i Aleån och beroende på hur det ser ut blir vissa platser hetare än andra. Men i år kan man säga att vattennivån är perfekt för att lyckas på de säkraste och mest lättillgängliga platserna. Något lägre än normalt skulle jag säga att vattenståndet är i år. Med dessa faktorer, alltså vattenstånd samt tid så skulle en normal fångst bli runt 10 idar per skalle. Av 20 idar så skulle i vart fall minst 5 idar väga över 2 kilo med en topp på minst 2,3 kilo. Så såg det i alla fall ut under 90-talet och första åren in på 2000-talet.
Svaren på mina frågor blev idag tydliga. Antalet idar är klart fler idag, vi drog minst 30 idar var plus några mörtar som bonusfiskar. 1997 då idfisket blomstrade som bäst storleksmässigt fick jag totalt 56 idar under en veckas rätt intensivt fiskande. 6 av idarna vägde från 2475 g upp till min rekordnotering på 2950 g. I dag alltså lågt räknat 60 idar där de största fiskarna vägde dryga 1600 g. Man kan säga att en medelmåttig id under 90-talet idag är en stor id, så helt klart har det hänt en del vad det gäller idarnas storlek och tillväxt i Alån. En trend som för övrigt gäller i alla strömmande kustnära vattendrag från Haparanda i norr till Ö-vik i söder. Tidigare var det Norrland som dominerade idfisket, idag är förhållandena inte riktigt detsamma. Vi är inte bara passerade utan även frånåkta med hästlängder. Man får istället se tillbaka på vad som har varit och att man fick vara med på den gamla goda tiden…
Mer att läsa om mitt idfiske:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar