tisdag 12 augusti 2014

Gösfiske med oväntad utveckling

Att trolla riktat efter större gös i Norrbotten är ofta förknippat med ett nötande med rätt få fångade gösar per fiskepass. Något som jag och Markus visste mycket väl då vi planerade in två dagars trollingfiske efter just gös. Vi valde ett vatten som vi båda känner till och där vi vet att det simmar en och annan större gös. Att lura dom till hugg är inte det lättaste men samtidigt ingen omöjlighet, en lagom svår utmaning helt enkelt.

Vi värmde upp bägge dagarna med lite bottennära vertikalfiske vilket resulterade i förvånansvärt många gösar. Senast då jag testade vertikalfiske här var för 2-3 år sedan och då fick vi inte alls så många gösar. Skillnaden mot då och nu var att smågösarna plötsligt dykt upp. Då fick vi bara gösar från kilot och uppåt, nu fick vi mest fiskar från nått hekto upp till kilot med nått enstaka undantag. Förmodligen har vi nu sett ett resultat av några års lyckade göslekar som resulterat i alla smågösar. Bra för gösbeståndet men frågan är hur gösarnas tillväxt påverkas? Kanske blir de riktigt stora gösarna färre på lång sikt? Något jag är rädd för är att de blir magrare. Eller så kanske räcker maten till alla och i så fall kan vi med spänning se ann framtiden. Som jag skrivit förr så lever gösen på dess gräns här uppe i Norrbotten och därför ser vi ibland hur bestånden förändras rätt snabbt i olika riktningar. Förutsättningarna för gösarna är helt klart tuffare här uppe och därför blir de flesta fiskarna också rätt små. Men av någon anledning så finns det undantag och det är just dessa som enligt min mening gör fisket så pass spännande.

Efter närmare en vecka med sydliga vindar hade nu vinden vänt till en rätt frisk nordostlig vind. Något som vi helst hade sluppit. Vädret var även betydligt kallare och himlen täcktes av moln vilket vi knappt sett under den senaste månaden. Helt klart en rätt markant förändring som med all säkerhet även påverkar gösarna, frågan var i vilken riktning?

När vi gav upp första dagens trollande så var det enkelt att summera skörden, en gös och två gäddor. Ingen höjdare precis så bara att ladda om till nästa dag. Andra dagen blir en repris på första fram till sena kvällen då fisket plötsligt lossnar. Gösarna liksom gäddorna börjar nu hugga friskt och under ett par timmar känns det som om vi ständigt drillar fisk. Helt sjukt hur fisket kan svänga, kanske blev huggperioden extra markant nu efter att de under en längre tid varit inaktiva. I vilket fall, sjukt roligt och en oväntad avslutning som visar på att man aldrig skall ge upp.

Tyvärr så fattades den där riktigt stora för att göra kvällen fulländad men vi får ändå några skapliga gösar. En topp på dryga 3 kilo och ytterligare några mellan 2-3 kilo får väl ändå anses som godkänt fastän man vet att det simmar större där ute.

IMG_3490_redigerad

Jag lyckades lura dagens största, en rätt välmående sak på dryga 3 kilo.

IMG_3494_redigerad

Markus tog dagens näst största på 2,52 kg vilket innebar en liten nätt putsning från hans tidigare rekord gällande Norrbottens gös. (Han har tagit större i södra Sverige).

Med tanke på hur segt fisket var under större delen av helgen så tror jag vi bägge är rätt nöjda med resultatet. Avslutningen blev som sagt en upplevelse som man inte lär glömma i första taget.

2 kommentarer:

  1. Bra text och fina Gösar.
    Kul med ett växande bestånd, fiskare har fått upp ögonen att Gösen finns i Norrbotten och många är inte upplysta om att det finns ett minsta mått för mat gösar, Gös är gott och då hamnar ofta "allt" i stekt smör. Vi som sportfiskare bör ta varje tillfälle i akt att upplysa om måttet (40cm) varför det är viktigt, samt vikten av att även släppa tillbaka de större exemplaren.
    Kul att följa texter.
    Keep up the good Work! / Pirre

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevligt att du uppskattar bloggen och tack för dina synpunkter. Jag kommer rätt snart i ett inlägg komma in mer på mina tankar kring de ämnen du tar upp. Håller med dig i att det är viktigt att belysa vissa saker för att sprida kunskapen vidare till andra.
      / Mats

      Radera