Fiskelycka i norr

4 k. Väga, mäta, fota och filma dina gäddor…

2012-02-09T15:47:00.002+01:00

* 4 Utrustningen *

Många fiskare finner det intressant att dokumentera sina större fiskar. Man kanske vill väga, mäta eller fotografera sin fångst vilket faktiskt kräver en del av fiskaren. Vad det gäller vägning av gäddor och hur man kan göra detta har jag redan detaljerat beskrivit (se kapitlet om återutsättning av gäddor). Därför hoppar jag över det och istället kommer vi fokusera på själva utrustningen i detta fall vågen. Däremot kommer vi titta lite närmare på andra moment som mätning av gäddor, fotografering samt filmning.

Vi tittar på vågar

En bra och pålitlig våg är något man definitivt skall satsa på. Köp inte de billigaste vågarna eller de med en alltför grovskalig och svårläst gradering. Dessa är ofta opålitliga och håller dålig kvalité. Det finns både digitalvågar och fjädervågar som är bra. Själv ser jag till att ha med mig både digitalvåg och fjädervåg då jag är ute och ismetar. Fjädervågen kan vara bra att ha ifall den digitala skulle strula. Kom ihåg att alla vågar med tiden kan börja väga fel så därför är det är viktigt att kontrollera sina vågar med jämna mellanrum. En seriös fiskare håller koll på sina vågar så de väger rätt, annars riskerar man att lura både sig själv och sin omgivning.

Själv använder jag mig av dessa vågar av märket Samson. Är nöjd med dessa och skulle den elektriska vågen strula så har jag fjädervågarna.

Den elektriska samt en av fjädervågarna väger upp till 25 kilo medan en fjädervåg väger upp till 2 kilo. Anledningen att den hänger med är i fall man skulle få någon större abborre som bonusfångst.

Utbudet av vågar är idag rätt stort och de digitala varianterna har genom åren blivit både billigare och bättre än vad de tidigare var. Jag tycker att man skall använda någon av de vågar som blivit godkända av Sportfiskarna. Med dessa kan man dessutom storfiskregistrera sina fiskar om de skulle vara nog stora. Sedan är dessa vågar ett bevis på att de håller bra kvalité och väger rätt. Istället för att skriva mera länkar jag till Sportfiskarnas sida där det finns en utmärkt artikel gällande godkända vågar.

Ett varningens finger höjer jag till den enda lipgripen med inbyggd våg som fått godkänt. Denna har jag skrivit om tidigare och förutom att den inte går att lita på så vägde även mitt exemplar fel. Däremot har en kompis en likadan som väger rätt så verkar som att det kan variera mellan exemplaren.

Att köpa denna var som att kasta 800 spänn i sjön…

Att mäta fisken

Att mäta sina fiskar är väl ändå inte så svårt? Nej men det finns faktiskt en del att tänka på här. Själv använder jag mig av ett måttband som jag mäter från fiskens nosspets rakt nedåt tills jag når stjärtfenans slut. Innan man mäter fisken skall man vika in stjärtfenan vilket faktiskt kan göra någon extra centimeter. Det är också viktigt att fisken ligger någorlunda plant för annars kan det bli helt fel.

Så här mäter man bredd, längd samt omkretsen.

Det finns även gäddmattor med längdskala som man enkelt kan mäta sina fiskar på. Att tänka på här är att mattan inte alltid är helt rak, speciellt om det är minusgrader. Så vill man vara helt säker på fiskens rätta längd tycker jag man skall använda sig av ett måttband.

Att fota fisken

Många sportfiskare fotar sina större fiskar vilket dels ger ett visuellt minne av sin storfångst men även ett bildbevis om någon skulle tvivla på det man säger. Jag är absolut ingen expert gällande fotografering men några saker har jag märkt. Ofta vill man fota fisken nedåt för att undvika att få med bakgrunden. Problemet blir många gånger att fisken ser mindre ut än om man fotar den rakt fram ifrån. Det är svårt att exakt säga hur man skall posera med fisken för att nå bästa resultat men vill man få fisken att se stor ut kan man gärna hålla fram den en bit från kroppen samt ta bilden rätt nära. En annan aspekt är hur fisken ser ut, en riktigt fet gädda bör man ta rakt fram ifrån medan en rejält nackbred fisk kanske passar bättre att ta uppifrån så man får med en bit av ryggen.

Ljuset är en annan sak man bör ha koll på, att fota rakt mot solen skall man helst undvika. Är man flera så sköter ju kompisen kameran men är man själv ja då får man ordna det hela själv. Många moderna kameror har en självutlösare man kan använda av. Vissa kan man även sköta genom en fjärkontroll. Själv har jag löst det hela genom att ställa in kameran på 10 sekunders fördröjning och sedan placera den mitt på min pimpelskrylla. Därefter tar jag upp gäddan från gäddmattan, ställer mig på knä med gäddan en meter från skryllan och tittar mot kameran.

Resultatet har hittills blivit bra och oftast har det räckt med en bild. En tanke jag har är att bygga mig en speciell ställning som är teleskopiskt så man lätt kan reglera höjden vilket gör att den både kan passa i båtar och på isen. Problemet som jag ser det är att få det hela nog stabilt. Sitter någon inne med en bra lösning så skulle det vara intressant att ta del av den.

Att filma sina fiskepass

Det kan vara riktigt kul att spela in fiskefilmer och idag är det fullt möjligt. Med hjälp av en vanlig kamera eller en mobiltelefon kan man få filmklipp med hyfsad kvalité fast allra bäst blir det men en videokamera. Själv har jag en videokamera men tyvärr har det inte blivit av att filma så mycket ännu.

Största anledningen är nog att jag fiskar mest själv eller med någon kompis. För att koncentrera sig på filmningen fullt ut krävs det att man är fler än två stycken. Är man bara två vill man ju vara behjälplig om det skulle behövas och att filma och håva en fisk samtidigt är nog inte det lättaste. Vad det gäller ismete så tycker jag man skall hjälpas åt vid både återutsättning och dokumentering. Med andra ord, jag vill inte riskera att mista eller skada fiskar på grund av filmningen. Är man däremot flera som fiskar samtidigt har man verkligen läge att göra en fiskefilm.

4 j. GPS – Ett hjälpmedel jag inte vill vara utan

2012-02-07T14:24:00.002+01:00

* 4. Utrustningen *

Ett annat tekniskt hjälpmedel förutom ekolodet som känns minst lika vikigt är en handburen gps. Med denna kan man markera ut sina heta favoritställen så att man snabbt och enkelt hittar tillbaka dit nästa gång. De lite nyare gps:arna är väldigt noggranna och felmarginalerna är väldigt små. Med en gps kan du lagra positioner som annars skulle vara i princip omöjliga att hitta tillbaka till. Det kan vara allt från grynnor, grund, branter till djuphål, risvasar, stora stenar, sjunkna träd eller något annat avvikande i bottenstrukturen.

Har haft denna GPS i drygt 6 år och den är en ständig följeslagare både i skogen och ute på sjön. Har även köpt till en detaljrik karta.

En annan rolig grej är att man kan föra över sina positioner till kartor som man sedan kan skriva ut. Så med åren har man samlat på sig ett antal intressanta positioner som jag inte skulle vilja vara utan idag.

En annan fördel är att man kan markera ut exakt de platser man fått sina största fiskar eller områden som gett många hugg. Ett exempel från förra vintern var då jag fiskade flertalet pass i ett och samma vatten. Jag borrade totalt flertalet hål inom ett större område men de tre största gäddorna samt de flesta fiskarna fick jag på två mindre begränsade ytor. På en yta av ca 70 % av området blev det inte ett endaste hugg. Hade jag inte haft mina positioner inlagrade i gps:en hade jag knappast hittat rätt under alla pass.

Att reka sina tilltänkta vintervatten redan i förväg under sommaren är något som kan vara värt att tänka på. Då kan man med hjälp av ekolod och gps hitta små intressanta ”spots” som man sedan kan återkomma till vintertid. En gps kan med tiden bli en mycket viktig del av fiskeutrustningen där man lagrat massvis av värdefull information. Man skall också komma ihåg att det sällan är en slump om en plats en gång levererat stor fisk eller svarat för ett bra fiske. Återkommer man dit rätt tid då förutsättningarna är likartade kan man räkna med fler bra fisken.

Vilken jäkla sket vinter!

2012-02-05T09:43:00.002+01:00

Efter en lång och varm höst väntade jag på lite kyla. Vis av de senaste iskalla vintrarna så hoppades man på en mildare vinter och det fick man. December och delar av januari var oerhört milda och här uppe i nordostligaste delen av landet även nederbördsrika.

Vad blev kontentan av detta då? Det blev riktigt, riktigt dåliga isar då snön kom i stora lass innan kylan hade hunnit sätta in. Isarna var väldigt tunna redan innan snön kom och nu kunde snön på ett effektivt sätt isolera tillväxten av is. Tyvärr fick man ingen riktig ärlig chans att fiska på de platser jag känner att man skulle ha velat testa. Fina blankisar eller isar med bara några centimeter snö är verkligen en bristvara här uppe.

Därför kan jag med avundsjuka se bilder på hur fina isar det ser ut att vara på sina håll längre nedåt landet. Detta är inte unikt. Jag skulle vilja påstå att trots att vi här uppe i norr har en mycket längre isfiskesäsong så blir ändå antalet fiskbara dagar med godkända förhållanden ungefär detsamma som längre söderut. Undantaget blir i så fall de sydligaste delarna av landet där en mild vinter blir katastrofal för den inbitne isfiskaren. Här uppe har vi både kylan och all snö emot oss och vissa år isar på närmare en meter att borra oss igenom. Det vi däremot har som de i söder saknar är vårvintern och det härliga isfisket från slutet av mars och en månad framåt.

Men nu finns det hopp för alla oss isfiskare. Kylan som nu bitit sig fast under flertalet dagar har fört med sig en del fördelar och kan bli räddningen på flera håll och kanter i vårt land. I söder får de nu äntligen sina isar medan det här i norr förhoppningsvis fryser i hop den issörja som ligger emellan den lilla kärnisen och det meterdjupa snötäcket.

Visst detta är kanske inte en tillräcklig ursäkt till att jag inte kommit mig ut ännu under året. Men samtidigt känner jag mig för gammal för att ödsla en massa energi då förhållandena är så usla som det varit hittills. Istället kommer jag ta tillfället i akt då väl det rätta lägena dyker upp. Spara på krutet och förhoppningsvis lyckas ta någon finare fisk.

Om några veckor närmar vi oss mars månad och då brukar jag säga att fiskesäsongen börjar för min egen del. Solen börjar värma och fåglarna kvittra samtidigt som fiskarna under isen börjar vakna till liv. Vi får tänka att vi har den bästa tiden framför oss…

Fast vem vet kanske jag hinner ut på något äventyr innan marssolens strålar träffar mig i ansiktet. I så fall kommer det en rapport här på bloggen.

4 i. Ekolod och ismete

2012-02-02T15:46:00.002+01:00

* 4. Utrustningen *

Ekolodets fördelar

Det är inte bara i öppet vatten och från båt som ett ekolod kan komma till användning. Även för isfiskaren kan det många gånger vara ett bra hjälpmedel och då speciellt när man utforskar nya vatten eller fiskar pelagiskt. Med ett ekolod kan man dels kolla djupet på ett snabbt och smidigt sätt men även se vilken typ av botten det är. Letar man efter branter, grund, stengrynnor eller områden med speciell botten är ekolodet en viktig del i utrustningen.

När det gäller det pelagiska fisket ute på djupare vatten är ytorna oftast stora och då kan det vara bra att veta var stimmen av betesfisk håller till för dagen. Det är även viktigt att veta på vilket djup dessa stim befinner sig så man vet vilket djup man bör fiska på. Det kan också vara roligt att sätta ner ekolodet bredvid ett hål och sedan titta vad som händer. Har man tur kan man se hur ett stort eko stiger mot betet vilket garanterat höjer pulsen en del.

Olika typer av ekolod

Vilket ekolod skall man då välja? Det finns flera typer av ekolod och vad som är bäst är svårt att svara på men det finns ändå en del att tänka på. De såkallade handloden är en variant. Dessa kan mäta djupet direkt genom isen vilket låter som ett enkelt och smidigt sätt. Tyvärr fungerar detta sämre i praktiken än i teorin. När isen är snöfri och tunnare än ett par decimeter går det oftast bra men sedan blir det problem att få lodet att fungera som det skall.

Här en av de vanligaste handloden.

Dessa handlod sägs även kunna se ekon från fisk men efter vad jag hört är jag skeptiskt att man kan lita fullt ut på det man ser. Annars finns det speciella ekolod anpassad för isfiske då man använder sig av en givare som man sätter ner i hålet. Ett tredje alternativ är om man har ett portabelt ekolod som man lätt kan anpassa till isfisket.

Mitt egna ekolod

Själv har jag valt att använda mig av ett portabelt ekolod som jag byggt om en del. Själva ställningen har jag enkelt byggt av hårda plaströr som jag byggt ett kors av. Längst röret har sedan tejpat fast kabeln liksom själva givaren längst ner på röret. Med eltejp sitter det mycket bra. Jag tycker att det hela fungerar mycket bra samtidigt som det inte heller tar speciellt mycket plats.

Mitt hemmabygge ser ut på detta sätt.

Denna fina lösning kommer från bloggen NoFx Vertikal.

4 h. Isborren

2012-01-31T15:02:00.002+01:00

* 4. Utrustningen *

Motordriven eller borra för hand?

Isborren är en viktig del i utrustningen och skulle något gå fel med den så kan fisket vara förstört för den dagen. Vissa föredrar att lägga pengar på en motordriven borr medan andra som jag själv borrar för hand. Bägge alternativen fungerar men har sina för och nackdelar. En vanlig borr väger betydligt mindre, tar mindre plats och man behöver inte heller tänka på bränsle. Ett annat plus är att man slipper riskera att få bensin spillt i bilen eller på fiskegrejorna. En motordriven borr går andra sidan snabbare genom isen, speciellt vid tjocka och svårborrade isar.

Hur tjock borr bör man använda?

En vanlig fundering för de som tänker börja med ismete är hur stor borr man skall använda. För att vara på den säkra sidan tycker jag att man bör satsa på en borr med en diameter på minst 200 mm. Detta anser jag som en mycket viktig detalj för vem vill riskera att förlora sin drömfisk på grund av ett för litet hål? Ett för litet hål kan ju även medföra att man får ta till en del våld för att få fisken genom hålet vilket kan ge svåra skador på gäddan. En seriös och duktig gäddfiskare ser därför alltid till att göra rejäla hål.

Se till att ha med dig ett extra skär i fall att…

En mardröm för varje isfiskare är att stöta borren i botten. Är botten mjuk händer det sällan något men skulle man borra i en sten så kan man räkna med att skäret blir förstört. Därför är det en god idé att alltid ha med sig ett extra skär till borren i fall olyckan skulle vara framme. Speciellt viktigt är detta om man fiskar i nya vatten där man misstänker att det finns mycket stenar.

Om isborrar samt test av Mora Lazer 200 mm

Förra året skrev jag här på bloggen lite om isborrar samt gjorde en redogörelse av den borr jag använt mig de sista åtta åren. Här nedan följer hela den texten…

Eftersom jag är van vid att träna och inte är rädd för att anstränga mig lite extra så kändes en motorborr inte som något alternativ. En motorborr tar dessutom mer plats, väger mer plus att man måste tänka på att ha tillräckligt med bensin. Det skall tilläggas att detta är min enda och första borr med 200 mm diameter. Däremot har jag genom åren använt mig av mindre modeller av både Rantanen och Mora spiralen och det finns faktiskt en del olikheter dem.

Sedan har jag under vintern provat att borra med en Mora spiral i samma storlek och där märktes skillnader. Förutom dessa tre nämnda isborrar så finns det några andra modeller på marknaden. Den väsentligaste skillnaden när det gäller de olika isborrarnas funktion är hur brant de skär isen. Det finns generellt sett tre olika typer av borrskär som alla skär olika brant.

Rent teoretiskt fungerar det så att ju brantare en borr skär desto snabbare kommer man igenom isen. Men i praktiken är det lite annorlunda. För en borr som skär riktigt brant fodras det mer kraft än om du borrar med en som skär mindre. I början av isfiskesäsongen och i slutfasen av den då det är lättborrat så känns nog förmodligen Rantanen lättast att borra med då den har den brantaste skärningen av alla.

Men när isarna är som tjockast med dubbelisar och flödvatten så lär det gå desto tyngre. Då kan det vara fördel med en borr som skär mindre brant. Då skulle jag helst använda mig av en Mora spiral som räknas in i den kategori som skär minst brant. Mora Lazer ligger någonstans mitt emellan Rantanen och Mora spiralen.

Så egentligen är det svårt att säga vilken borr som är bäst utan det kan snarare vara vilken som passar bäst till rådande förhållanden. Sedan är det även en fråga om eget tycke och smak och där spelar nog även den enskildes borrteknik in. Själv är jag en tämligen van ”borrare” som vet hur det kan kännas i armarna efter en dag på en is med dåliga förhållanden. En teknik som jag ibland brukar använda mig av i vatten med stöpisar är att borra så snabbt som bara möjligt just när du kommit igenom första isen. Då hinner man oftast borra en bra bit innan vattnen tränger ner längst ner i hålet och då går det ju som bekant betydligt tyngre.

Sammantaget är jag nöjd med min Mora Lazer. Under de år jag haft den har den fungerat prickfritt utan några problem som helst. En gång borrade jag i en sten så då var jag tvungen att byta ut skäret men annars tycker jag att skären till dessa borrar håller sig vassa. Senaste skäret har jag nu haft i drygt 5 år och upplever den lika vass som i början. Mora har under de senaste åren ändrat en del i sitt sortiment. De har ändrat namnen och designen på isborrarna. Vad det gäller funktion och teknik så är den detsamma. Lazerborren har nyligen kommit ut i en ny version som sägs ha en kortare spiral vilken gör den lättare och smidigare.

Mer information om Moras isborrar hittar du här: http://www.moraofsweden.se/

Omdöme - Mora Lazer 200 mm

+ Bra kvalité och konstruktion.

+ Lätt att borra även i tjocka isar med kärnis.

+ Har inte krånglat någonting under de år jag använt mig av den.

+ Lätt att byta skär.

+ Skären blir inte så lätt ovassa.

- Har en tendens att frysa is på skären ganska lätt.

- Dess relativt branta skärvinkel gör att den går rätt tungt under tuffa förhållanden med stöpisar och liknande.

Här har vi Mora Lazern som både handborr samt motorborr. Har även testat motorborren och den fungerade också riktigt bra.

Läs även Krister Wallmarks artikel om ismete där han bl.a. tar upp ämnet isborrar.

Den finner du här: http://www.teamnorthpredator.lbmail.se/ismete.html

My tribute to Arne Broman

2012-01-26T15:09:00.002+01:00

Redan som litet barn väcktes min nyfikenhet om vad som kunde tänka finnas i under vattenytan. På den tiden intresserade jag mig mest för alla de olika små vattenkryp och groddjur som man kunde hitta. Med hjälp av min håv ordnade jag en mindre djurpark hemma på gården med alltifrån små vattenbaggar, trollsländelarver till grodor och med tiden även fiskar. Jag ser idag dessa år som viktiga då jag lärde mig en hel del om hur ett friskt ekosystem skall se ut och att det ena hänger ihop med det andra om det skall bli bra.

Med ökad ålder övergav jag sakta men säkert håven till förmån för fiskespöet och snart hade jag full fokus på fiskarna i vattnet. I samma veva kom jag över en bok som hette Spinn-mete-pimpel skriven av en äldre herre vid namn Arne Broman. Detta blev början på en läsupplevelse utöver det vanliga och samtidigt en språngbräda ut i fiskets värld. En bättre start kunde jag knappast fått…

Arnes böcker fastnade jag direkt för, jag fann en slags helhet i det han skrev. Att i fisket kunna se och uppskatta saker som man annars lätt glömmer bort, att alla fiskar har lika värde och detta med hur viktigt det kan vara med goda vänner i sin omgivning. Arne spred ut ett budskap runt fisket som jag tog till mig, köpte och försöker leva efter ännu idag. Fisket skall bestå av glädje, inte tvång men samtidigt skall det finnas en drivkraft, ett motstånd en strävan efter att ständigt gå framåt. Kanske var det därför Arne tog till sig specimenfisket som han sedermera med stor värme och glädje förmedlade ut till svenska folket.

Här ser vi Arne med flugspöet i handen…

Arne lämnade jordelivet dagen innan han skulle fylla 80 år. Innan dess hann han med att lämna sina avtryck ut i världen med flertalet böcker och artiklar. Redan i tonåren började han arbeta som journalist och fortsatte med detta sedan livet ut. Första tidningen han skrev för var Arbetaren. Med tiden kom han synas i Svenskt fiske och senare i Fiskejournalen. Han var en allätare inom fisket och var med om att prova det mesta. Fast mest känd var han nog genom sitt sätt att föra fram specimenfisket till Sverige. Arne hade även fler strängar på sin lyra än sportfisket och det var naturen som lockade honom mest. Fågelskådning och botanik var två andra stora intressen som han också skrev några böcker om. Förutom detta blev det ju också flertalet fiskeböcker av högsta klass.

När jag fick upp ögonen för denna man var under slutet av 80 talet då jag började läsa min pappas fisketidningar. Då skrev han i Fiskejournalen och jag minns speciellt några artiklar då han tillsammans med sina två fiskekompisar Lars-Ove Berglund och Kaj Johnsson fiskade vitfisk som braxen, sarv och mört. Fast den fisk som nog låg Arne närmast om hjärtat var förmodligen abborren och genom åren blev det flertalet riktigt fina sådana. Boken abborrfiske var tillsammans med öringen i kvarndammen anledningen till att han 1999 fick mota Hans Lidman stipendiet. Innan dess hade han skrivit flertalet andra böcker och totalt blev det ett tiotal fiskeböcker från hans penna. För dagens unga generation av sportfiskare är nog Arne Broman en rätt okänd figur som man kanske minns från Fiskejournalen och spalten Landet runt där han avslutade med de klassiska orden Tight lines…

Några av hans kända böcker…

Känn igen fisken (1975)

I denna bok beskrivs ett 80-tal fiskarter i text och bild. Bilderna är illustrerade av vår kanske främste fisktecknare genom tiderna Rolf Smedman.

Modernt mete 1 (1979)

Denna bok skrev Arne efter att han först träffat och studerat flertalet brittiska metare och sett hur skickliga de var. Sedan tog han lärdom av detta under 10 år innan det tillslut blev en bok i ämnet. I boken skriver han utförligt om redskap, metoder, beten och fisketeknik och fastän den är gammal och mycket har hänt på området så är den ännu idag läsvärd. Meningen var att det skulle komma en efterföljare i Modernt mete 2 men av någon okänd anledning kom den aldrig.

Spinn-mete-pimpel (1986)

I den här boken delar Arne med sig av sitt kunnande när det gäller spinn, mete och pimpelfiske.

Sportfiskarens år (1988)

I denna bok följer Arne andra duktiga fiskare på fiskeäventyr under årets alla månader. En mycket trevlig läsupplevelse i bästa Arne Broman anda…

Fiskeknep (1992)

I denna bok har Arne samlat sina tips och småknep för ett effektivare fiske. Här finns mycket tänkvärt att läsa och en hel del att lära sig.

Öringen i Kvarndammen (1993)

Här finner man berättelser i novellform från alla typer av fisken vilket visar vilken bred och komplett fiskare han egentligen var. Hans språk och berättarglädje lyser starkt i denna bok…

Abborrfiske (1998)

I hans avskedsbok lyfter han upp sin favoritfisk abborren och skriver en mycket trevlig bok där han genom flera skickligt skrivna noveller lovordar den randige riddaren. Jag tror att denna man påverkat mig en hel del både vad det gäller min syn och inställning till sportfisket och då kanske det inte är så konstigt att även jag ser abborren som den främste sportfisken av dem alla…

Vila i frid Arne, Tight lines…

4 g. Pulkan

2012-01-24T12:05:00.002+01:00

* 4. Utrustningen *

En viktigt och underskattad del av utrustningen är själva pulkan. Tyvärr är förhållanden många gånger tuffa ute på isen med både snö och slask. Har man då en dålig pulka så kan den nästan förstöra en hel fiskedag. Man kanske inte kommer sig till den tilltänkta fiskeplatsen eller så har hela strapatsen kostat så mycket energi att man inte orkar borra alla de hål man hade tänkt sig eller fiska den tiden man på förhand avsatt.

Vilka krav kan man ställa på sin pulka?

En pulka skall givetvis först och främst få plats i bilen. Den skall även vara så rymlig att man får plats med alla de prylar man vill ha med sig ut på isen. Samtidigt vill man också att den skall vara så lätt och smidig som möjligt och gå bra även i djup snö utan att välta. Finns då denna pulka som klarar samtliga krav? För bara några år sedan hade svaret var nej och då krävdes det lite arbete och tänkande för att konstruera och bygga ihop sin egen pulka.

Ibland blev resultatet bra men ofta hittade man en del brister i dessa hemmabyggen. Vanligt var det också med barnpulkor av olika slag vilka i allmänhet inte alls höll måttet. Nu har det tack och lov kommit pulkor byggda i hårdplats som både är lätta, smidiga och stryktåliga. Dessutom är de breda vilket gör att de går riktigt bra i snön. Dessa pulkor finns också i olika modeller och storlekar.

Sport sled pulkan

En pulka som blivit populärt är amerikanska Sport sled som importeras av Bios AB i Sverige. Den finns i två storlekar (se nedan). Själv har jag valt att köpa den större modellen vilket jag inte ångrat för en sekund.

Lilla storleken (ca pris 599-799 sek).

Längd: 92cm
Bredd: 66cm
Djup: 23cm
Vikt: 2,5kg

Stora modellen (ca pris 799-999 sek).

Längd: 137cm
Bredd: 66cm
Djup: 24cm
Vikt: 5kg

Jag har tidigare skrivit lite om denna pulka. Mitt omdöme finns att läsa här nedan:

Min åsikt:

Efter att ha slitit ut två stycken barnpulkor så tänkte jag att det nu är på tiden att man skaffar sig en rejälare pulka som man vet håller i många år framöver. Mina krav på pulkan var att den skulle rymmas i bilen, vara stryktålig och gå bra även i djup snö. Sedan skulle den vara så pass stor så jag rymmer alla mina prylar utan problem.

Valet blev en Sport Sled eller USA pulka som den kallas. Den har funnits i Sverige i ca 5 år nu men har först på senare är blivit populär inom fisket. Nu har jag använt denna pulka under snart 2 års tid och därför har jag fått en bra bild över hur den fungerar. Jag kan säga att den uppfyller alla mina krav och förväntningar. Visst den är nog så stor kan man tycka, men å andra sidan har man plats med den i sin bil så tycker jag att man skall köpa den istället för den mindre modellen.

För i denna pulka rymmer man allt plus lite till. Fastän den är stor så upplever jag den inte som speciellt klumpig utan den går lätt på snön och är lätt att dra. Sedan väger den ju endast 5 kilo, så den är ju väldigt lätt till förhållande av sin storlek. Därför blir mitt betyg det allra högsta. Skall man hitta något negativt så skulle det i så fall vara priset som man kan tycka är nog så saftigt. Men då skall man komma ihåg att kvalitén är därefter och att pulkan med största säkerhet kommer att hålla i många, många år framöver.

Avslutningsvis vill jag säga till alla ni som fortfarande drar omkring med ostabila små barnpulkor i djupsnön att ni borde tänka om och köpa er en Sport Sled så snart som bara möjligt. Enligt mig ett givet köp för alla ismete entusiaster ute i landet…

Team North Predator på isfiske. Från vänster min pulka (Stora sport sled), i mitten Ari´s pulka (lilla Sport sled) och till höger Krister med sin lilla barnpulka. Skall tilläggas att bara några veckor efter att bilden togs köpte Krister slutligen en nya pulka och vad blev det, ja givetvis en Sport sled…

Spark på blankis är ett av de bästa färdmedlen en fiskare kan tänka sig. Tyvärr ser man sällan sådana här härliga isar, framför allt här uppe i norra Sverige då snötäcket snabbt lägger sig över isarna.

Här nedan en annan intressant modell som sälj b.l.a. av Mieko Fishing.

Hur packar jag pulkan och vilka prylar skall finnas med.

Att hålla på och skruva i pulkorna för att fästa spöhållare och annat kan ha sina fördelar men även nackdelar. Kanske det inte blir som man tänkt sig och då måste man ändra om o.s.v. Det tar även en del tid att fixa och trixa med detta som jag hellre lägger på själva fisket. Har man en större pulka så klarar man med lite planering att ta med sig massor av saker utan att röra själva pulkan. I mitt fall ser det ut på följande sätt.

En back på 50 liter längst bak på pulkan. Här har jag levande betesfisk. (Har även en liten akvariehåv här samt en 5 liters plasthink).

En back på 30 liter ovanpå denna. Där jag har spöställningar, vippor, isskopa, matsäck, ekolod, baitbag med deadbaits.

Pimpelskrylla som jag har framför backarna. Här rymmer jag min utryckningsväska, pimpelgrejor samt att jag har den som spöhållare för upp till 6 spön. Dessa sticker jag då ner i det stora hålet på skryllan vilket passar perfekt. Bra som stol när man pimplar. Sedan fyller den även en annan funktion som stativ vid fotografering med självutlösare.

Gäddmatta som ryms framför skryllan.

Isborren. Har en 200 mm till ismetet samt en betydligt mindre om jag tänker pimpla. Är det tunna isar tar jag endast med mig den stora borren men annars brukar jag ta med mig bägge två. Dessa ryms på gäddmattan.

Stol med ryggstöd. Denna tar liten plats och ryms också längre fram i pulkan tillsammans med borrarna.

Jag funderar också att sätta fästa en livlina i pulkan vilket kan vara bra ifall olyckan skulle vara framme. Nu är jag inte den som chansar att fiska på riktigt tunna isar utan väntar hellre till isarna känns säkra. Man skall ha respekt för isarna och alltid ta det säkra före det osäkra.

MINNEN FRÅN FÖRR - Gäddån

2012-01-19T14:48:00.002+01:00

Det känns att luftfuktigheten denna kväll är otroligt hög, inte ens ett asplöv har vett att röra på sig. Luften står helt enkelt still och det är knäppt tyst i skogen. Bara för några timmar sedan passerade ett åskväder av de värre slagen men nu syns inte ett spår av detta på himlen. Däremot sitter regndroppar kvar på löven och i gräset vilket skvallrar om det som varit. Vi befinner oss mitt i de djupaste skogarna i Tornedalen, ett underbart naturskönt område i norra delen av vårt land där sommarprakten lyser lika klart som midnattsolen.

Åska och fiske hör inte ihop har man fått höra och vissa går så långt att de aldrig fiskar de dagar då åskan ligger i luften. Själv har jag varit med om att det kan vara i princip omöjligt att få fisk efter ett åskväder men däremot före har jag flertalet gånger haft ett enastående fiske. En annan gång då jag fiskade i en mindre sjö var abborrarna som tokiga och jagade fisk i ytan medan det blixtrade och dundrade på avstånd. Efter att hunnit dra upp flertalet fina abborrar kom åskvädret så nära att jag fick skynda mig till land och söka skydd. Med dessa tankar i huvudet kändes det lite ovisst hur fisket skulle te sig i kväll men samtidigt kände jag att det låg något i luften som tydde på motsatsen.

Efter att följt den lilla stigen i ett par kilometer började jag höra bruset från ett rinnande vattendrag och så plötsligt i en liten svacka uppenbarade sig den å jag sökt mig till. Egentligen visste jag inte mycket om denna å mer än att jag troligen var en av de första som gästat den på mycket länge. Inga spår efter andra fiskare syntes till och naturen i övrigt såg helt orörd ut vilket förstärkte den känslan ytterligare. Som alltid då man kommit till ett främmande vatten börjar snabbt tankarna och drömmarna ta vid. Frågeställningar som vad som kan dölja sig under vattenytan? Var och hur skall jag fiska? Vilket bete skall jag använda med mera…

Här Morgan och Mikael i full färd att försöka lura någon fisk…

Ån såg ut att vara rätt strömsatt till stora delar med några fina sel mellan forsarna. Jag bestämde mig för att gå på ett säkert kort och satte på en Vibrax spinnare i storlek 3. Redan vid första kastet skymtade jag en skugga i vattnet och innan jag hunnit reagera kom hugget med våldsam kraft. Efter en tuff kamp med flertalet rusningar och hopp kan jag så landa en kompakt gädda på knappa 3 kilo. Gäddorna här är grymt starka och man blir förvånade att de inte är större än de är, men så brukar det vara just med strömgäddor. Vad jag inte visste i den stunden var att fisket skulle fortsätta på precis samma sätt kvällen igenom.

VIDEOKLIPP FRÅN ÅN DÄR MARTIN DRILLAR EN GÄDDA

I varje sel och fors stod gäddorna tätt parkerade och ibland hände det att tre till fyra gäddor bokstavligen slogs om att hinna först till spinnaren. Ett kast utan hugg existerade knappt och vid ett ställe där ån var lite djupare och mer lugnflytande stod fiskarna i princip på varandra. Efter drygt tio kast med lika många hugg på samma fläck så började det nästan kännas för lätt. Genom åren har jag fiskat i otaliga åar och bäckar med varierande resultat men denna å påminde om ingen annan.

Här Anders med en mindre gädda som han tagit på en av de hetare platserna längst med ån.

Ovanför sista forsen stod det givetvis ett gäng gäddor men även flertalet abborrar. Om gäddorna var stöpta i 2-3 kilos klassen så var de flesta av abborrarna runt halvkilot med ett undantag, en fin fisk på runt 8 hekto.

Djurlivet runt ån är väldigt rikt. Mycket fåglar, bävrar och älgar har jag skådat genom mina år vid ån.

Kvällen blev kort sagt magisk och efter denna kväll har jag besökt ån flertalet gånger. Fisket har nästan alltid varit bra och vissa gånger har det vart precis lika bra som vid första besöket. Framförallt gäddbeståndet är starkt men det finns också fina abborrar i ån. Ibland har jag överraskats då någon harr eller i ett fall regnbåge smällt på betet och jag är övertygad att harrbeståndet skulle vara klart bättre om inte antalet gäddor var så himla stort. Man kan lugnt säga att det är gäddorna som regerar i denna å vilket fått mig att kalla den för gäddån. Numera blir det inte så många besök dit och de gånger jag gästar ån brukar jag ta med mig någon kompis så de får uppleva ett sällsynt actionfyllt gäddrally med inslag av abborre…

4 f. Nappindikatorer och spöställningar

2012-01-17T11:32:00.002+01:00

* 4. Utrustningen *

När det gäller mete i allmänhet är det vanligt att man använder sig av någon form av nappindikator. Till ismetet ser man oftast angelvippor eller angelspröt något som man helt enkelt hämtat från angeldonsfisket.

Tyvärr ser jag idag att de ultimata grejorna inte finns. Jag är förmodligen inte ensam om min åsikt då det idag är vanligt med olika egna varianter på både vippor och spöhållare. Dessa är många gånger betydligt bättre än de som finns att köpa ute i handeln.

Ismetevippor

Har man ute flera spön är det givetvis en stor fördel att ha en synlig indikator så man kan se då det nappar. Som jag redan tidigare nämnt är angeldonvipporna det vanligaste alternativet. Dessa finns att köpa i de flesta sportfiskebutiker. De fungerar i vissa helt okej men långt ifrån alltid så bra som man kan önska. Det finns en del olika märken och färger på vipporna och de fungerar och ser i princip likadana ut. Däremot skiljer det en del i kvalitén dem emellan vilken man kan tänka på.

Rent allmänt är dessa spröt inte mycket att hänga i julgranen. Är det inte lite märkligt att ingen har börjat tillverka och sälja speciella ismetevippor? Dessa skulle man sedan kunna göra i olika storlekar och hårdheter så att de passar till olika arter. Måste ju bara finnas en marknad för detta kan jag tycka? Få se om något händer i framtiden…

Klassiska angelspröt.

Det är kul att många sportfiskare tagit saken i egna händer och uppfunnit egna varianter som fungerar bättre än de man kan köpa. Jag har också provat på att göra några egna varianter och då har jag bland annat utgått från denna utmärkta guide som finns att se på You Tube.

Nackdelarna med vippor som jag ser det är att det ibland kan bli blindfällningar då de löser ut utan att någon fisk har nappat. Detta kan ske då det blåser mycket eller då man fiskar med större betesfiskar. Vill man undvika detta kan man givetvis ställa linan så att det krävs mer motstånd för att dra ut den. Nackdelen är då att gäddan känner mer motstånd och lättare kan spotta ut betet. Med de egengjorda vipporna kan man justera detta bättre vilken kanske är den största fördelen. En annan är att man kan göra dem lite större så de syns bättre.

Vanligaste sättet att fästa linan är att göra en ögla av linan som man snurrar runt vippan längst fram eller så att klämma fast linan på något sätt. Själv brukar jag använda bägge sätten lite beroende på vilka agn jag fiskar med, hur ismetevippan ser ut samt hur försiktiga gäddorna är för dagen. Fiskar man med större levande agn är det lätt att få blindfällningar och då kan det vara bra med en vippa som är lite styvare och att ha möjlighet att kunna fästa linan lite hårdare.

Fiskar man med dött agn så blir det något helt annat och då vill jag helst ha linan så att den väldigt lätt löser ut vid ett hugg. Exakt hur det skall se ut är omöjligt att säga för det hela hänger nämligen ihop med hur ismetevipporna fungerar. Det är därför viktigt att kolla upp detta då man är ute och fiskar, sedan kan man i efterhand alltid justera dem.

Ålbjällran

För att göra det hela ännu bättre kan man använda sig av en ljudlig nappindikator. Då är de s.k. ålbjällrorna det populäraste alternativet. Dessa är mycket enkla och praktiska att använda. Man sätter helt enkelt bara fast den i vippan. Vanligast är att fästa den från mitten av vippan och framåt, detta lite beroende hur vippan ser ut.

Dessa modeller med klämfäste lämpar sig bäst till ismete.

Ålbjällran hörs faktiskt riktigt bra och det även på lite längre håll. Det behövs inte heller någon större dragning i linan för att man skall höra att något händer. Enda bekymret är dagar då det blåser mycket, då kan det ibland vara svårt att höra dessa men i övrigt fungerar de klockrent.

Elektroniska nappalarm

Det finns en del metare som har tagit med sig sina grejor ut på isen vilket säkert fungerar riktigt bra. Nappalarm samt mindre banksticks (spöhållare) som man borrar ner i isen gör att spöna sitter där de skall. Dessa larm hörs på långt håll och en fördel är att kunna höra på ljudet hur mycket lina gäddan tar. Vill man ha det riktigt lyxigt kan man skaffa sig larm med reciever. Då ser man genom en sändare vilket spö det nappar på.

När det gäller meteprylar är utbudet på marknaden något helt annat än ismete. Jag tror att om man anpassar en del av dessa prylar till ismetet kan de bli riktigt bra. Möjligheterna är många för att utveckla ismetet och en av dessa är att ta influenser från det traditionella metet som ligger ljusår före ismetet. Sedan är det också en fråga om vad saker och ting kostar samt hur avancerat man vill ha det.

Spöställningar/spöhållare

Vad det gäller spöställningar till ismete finns det väldigt många varianter. Jag ser det som viktigt att spöet både skall hållas på plats och synas bra. Spöställningen skall också vara enkel att sätta upp och inte ta någon större plats i transporten. En vanlig variant är att använda sig av olika typer av klämmor som man nyper fast spöet på. Själva vippan sätter man sedan fast i klämman eller som jag också sett ibland på själva spöet. Ett annat vanligt sätt är att bygga någon typ av ställning som man sätter fast i isen. På ställningen ser man till att ha något som gör att spöet hålls på plats. Ja varianterna är många och här tror jag det viktigaste är att hitta något som man själv trivs med.

Tyvärr har jag idag få egna bilder på spöställningar och vippor men hoppas i framtiden kunna lägga in fler bilder och text till detta inlägg.

4 e. Tackel till ismete

2012-01-11T13:24:00.002+01:00

* 4. Utrustningen *

När det gäller själva tacklen till ismetet kan man ha vissa saker i åtanke. Det ena är att man ser till att anpassa och variera sina tackel efter rådande fiskesituation samt att vara noga med kvalitén. Det finns många olika sätt att tackla sina beten på och det skall vi kika lite närmare på här samt hur och när de kommer bäst till sin användning. Vi tar också en närmare titt på olika tafsmaterial och lite annat smått och gott man kan använda då man tillverkar sina egna tackel.

Tillverka egna eller köpa färdiga?

Många väljer att tillverka sina egna tackel vilket blir billigare i längden. En annan fördel är att man kan göra sina tackel precis som man vill att de skall se ut. Annars finns det också färdiga tackel att köpa som fungerar riktigt bra. Det man skall tänka på är att inte göra för korta tackel, inte under 50 cm enligt min mening. Idag finns det flertalet material att välja mellan men viktigt att tänka på är att en gädda har hundratals vassa tänder vilket betyder att man bör satsa på grejor som fixar dessa.

Dessa tafsmaterial fungerar utmärkt till ismete tafsar. Det är dessutom både enkelt och billigt. Går att antingen tvinna eller använda låshylsor då man tillverkar sitt tackel.

Detta material gillar jag! Det är dock lite dyrare än de 7 trådiga stålwiren men är både mjukare och följsammare. Går att tvinna ihop och sedan bränna wiren eller använda låshylsor. Även knytbart.

Ytterligare ett alternativ kan kanske Fluorocarbon vara. Detta material är nästan osynligt för fisken och kan vara bra om gäddorna skulle vara riktigt skygga. Är dock en liten chansning då gäddornas tänder kan bita av det. Lämplig dimension kan vara runt från 0,60 till 1,0 mm. Är knytbart och en droppe superlim knuten så brukar det bli bra.

Owners ismete tafsar kan jag rekommendera varmt. De bästa jag hittills testat på marknaden. Både hållbara och pålitliga och på det Owners krokar så vet nog de flesta vad det innebär…

En eller tvåkrokstackel?

En fråga som dyker upp ibland är om man skall fiska med en eller tvåkroks tackel? Frågan är inte den enklaste att svara på för det finns faktiskt situationer där bägge har sina fördelar. Eftersom jag mestadels fiskade med enkrokstackel de första åren då jag ismetade och sedan alltmer övergått till tvåkrokstackel har jag fått mig en rätt bra bild på dess respektive för och nackdelar.

Med ett enkrokstackel minskar man risken att kroken skall fastna i iskanten eller gå fast i botten jämfört med ett tackel med två krokar. Riskerna att gäddan tar skada av krokningen blir mindre samt att det går snabbare att kroka loss gäddan. En annan fördel med att bara fiska med en krok är om man fiskar på ställen med väldigt dålig botten, då minskar risken att fastna. Även då man fiskar med riktigt små betesfiskar kan det löna sig att fiska med en krok då fisken får en större rörelsefrihet och en mer naturlig framtoning.

Nackdelarna med ett enkrokstackel är att man krokar sämre i den bemärkelsen att man bommar fler hugg. Framförallt då gäddan tar betet i munnen och står still rakt under hålet och vägrar ta lina är det svårare att få fast den. När väl gäddan sitter fast på kroken upplever jag ingen skillnad att man lättare skulle tappa den på något av tacklen. En annan viktig skillnad är att gäddan betydligt lättare pillrar lös betet med ett enkrokstackel i käften. Något som kan både vara irriterande i längden och också bidra till färre fångade fiskar.

Själv brukar jag allt som oftast fiska med tvåkrokstackel undantagen är då jag fiskar på platser med väldig dålig botten eller med riktigt små betesfiskar. Fiskar jag däremot med större betesfiskar ser jag ingen anledning att använda enkrokstackel.

Trekrokstackel

Fiskar man med riktigt stora betesfiskar som mindre gäddor, braxnar eller idar så kan ett tackel med tre trekrokar vara ett bra alternativ. Att då ha ett tackel med en extra krok håller dels fisken bättre på plats samt även krokar gäddan lättare.

Upptrace eller inte?

En Upptrace eller overtrace kan man likna med en förlängning av själva tacklet som har till uppgift att skydda linan från gäddans vassa tänder. En grundregel är att den skall vara minst 15-20 cm längre än själva huvudtacklet. Vid vanligt mete är det nästan regel än undantag att man använder sig av ett upprace tackel. Frågan är då om det gäller samma till ismete?

Tackel med upptrace.

Jag skulle vilja säga att det oftast går bra att köra utan upptrace men att det finns situationer där de kommer väl till sin rätt. Fast vill man vara på den säkra sidan använder man givetvis hela tiden av ett upptrace tackel. Själv har jag kört utan vid nästan alla mina pass och endast vid ett enda tillfälle har jag varit med om att en gädda klippt av linan vid hugg. Fiskar man i stillastående vatten och blyar ner betet brukar det vara rätt lugnt. Men använder man ett lite större levande bete utan någon tyngd på linan kan betesfisken lätt simma omkring fritt i vattnet vilket kan innebära att linan ligger i fara om en gädda skulle slå till. I rinnande vatten kan också strömmen ställa till det en del så att linan lättare skapar linbågar.

Hotta upp dina tackel

Ibland behövs det lite extra för att väcka gäddorna och då kan rätt tackel vara skillnaden mellan succé och fiasko. Gäddornas nyfikenhet väcks många gånger av saker som rör på sig och blänker. Hur dessa tackel kan se ut skall vi här nedan titta på men med rätt fantasi och kreativitet kan det se ut på många olika sätt. Viktigt är att testa sig fram och se vad gäddorna triggar igång på i just ditt vatten. För det har jag märkt att i vissa vatten fungerar det riktigt bra med glitter och glamour medan det i andra vatten mer skrämmer än lockar. Även gäddornas dagsform och de yttre förutsättningarna som väder, årstid samt snödjup och isens tjocklek kan spela in i det hela.

Material att använda till ”pynt tacklen”

- Garnbitar

- Ugnsfolie

- Blänke, skedar

- Lyspirk, blinkpirk

- Spinnarskedar, smileblades

- Pärlor, paljetter

- julgransglitter

- Lysstav

Min favorit är dessa lätta trollingskedar gärna kombinerad med en pigg livlig abborre. De har i vissa vatten utklassat allt annat.

Även en spinnarsked med lyspärla kan göra underverk vissa dagar i rätt vatten.

På en s.k. Riggbin förvarar du dina tafsar på ett smidigt och skonsamt sätt.

Variera dina tackel

En god regel speciellt i nya vatten är att variera sina tackel. Genom detta kan man ofta snabbt se vad som fungerar bäst för dagen och då är det bara att ändra sina övriga spön. Det behöver dock inte vara fel att köra med något eller några spön som fiskar avvikande än de övriga. Här nedan kommer lite tips på hur man kan anpassa sitt tackel efter fiskens humör.

Skygga gäddor – Lätta sänken eller vid fiske på grunt vatten fiska utan bly. Lätta och smidiga tackel, mindre krokar. Testa också att fiska med död betesfisk med någon typ av doftmedel.

Tröga och försiktiga gäddor – Krympa betet och blya hårdare för att få mindre rörelse på betesfisken. Testa gärna dött bete preparerat med lite doft.

Att väcka en gädda – Pynta ditt tackel med någon sked eller liknande som blänker och skapar rörelse, fiska med livliga beten (gärna abborre). Testa gärna att rycka lite i linan med jämna mellanrum. Tänk också på att gäddan har ett gott luktsinne och att rätt doft kan få den att vakna till.

Huggvilliga gäddor – Stora beten som rör sig mycket, vilket skapar god reklam och syns på långt håll. Lite glitter eller kanske en sked som blänker i vattnet behöver inte heller vara fel.

I denna låda förvarar jag lite av varje som kan tänkas komma till användning ute på isen.

Detta var lite av mina erfarenheter och tankar kring ismete och tackel. Nästa inlägg i artikelserien kommer att handla om olika typer av nappindikatorer. Dessförinnan hoppas jag även hinna komma ut på årets första ismetepass. På återseende…

4 d. Krokar och sänken

2012-01-07T11:30:00.002+01:00

* 4. UTRUSTNINGEN *

Tumma inte på kvalitén

När det gäller krokar så har jag lärt mig en sak och det är att man skall satsa på kvalité före pris. En krok måste både vara vass och stark. Krokar som inte är nog vassa, eller krokar som lätt går av eller bli uträtade är inte att tänka på. Egentligen skall man vara noga med krokvalet vilken art man än fiskar efter men gäddan är ju en stor fisk och då blir ju påfrestningarna på kroken större och kvalitén desto viktigare.

Dessa krokar gillar jag skarpt! Det är en krok som har den rätta skärpan och hållbarheten så därför passar den utmärkt till de flesta typerna av fisken.

Jag har testat flera olika märken genom åren, både bra och dåliga men har sedan några år tillbaka fastnat för Owners ST-36 BC. Dessa krokar uppfyller mina krav och aldrig har jag tappat någon fisk p.g.a. krokarna svikit. Det finns säkert andra lika bra märken men skall jag lyfta fram någon krok så får det bli denna.

Välj krokstorlek utifrån betesfiskens storlek

En tumregel är att välja krokstorlek utifrån betesfiskens storlek. Vad man kan se är att många fiskar med i mina ögon för stora krokar. En större krok ger betesfisken sämre rörelser och riskerar att ge gäddan värre krokskador. Många gånger vinner man att gå ner ett snäpp i storlek och krokningarna sitter ändå tillsynes lika bra. Jag använder mig mestadels av krokar i storlek 4-6 då jag fiskar med medelstora beten. Större beten kan storlek 2 bli aktuellt och skulle jag fiska med riktigt små betesfiskar känns en krok i storlek 8 som ett bra val.

Sänken

När man ismetar är det vanligt att man använder olika typer av sänken för att lättare få ner betet till önskat djup. Det finns olika typer av sänken som alla fungerar bra. Vanligast är de runda kulsänkena och de mer långsmala blysänkena. Vikten på sänket styrs av flera faktorer så en fördel är att vara utrustad med sänken allt från 5 gram till i vissa fall 50 gram. Fiskar man i ett vatten där det är strömsatt och djupt fodras det givetvis mer tyngd än om man fiskar grunt i en sjö.

Själv brukar jag använda dessa sänken.

För att inte riskera att skada knuten på linan kan man sätta en gummi pärla mellan sänket och knuten.

Ett hårt blyat bete ger fisken även mindre rörelsefrihet vilket kan vara rätt medicin de dagar gäddorna är extra försiktiga. Det motsatta är då att fiska med riktigt lätta sänken eller inget alls vilket ger betesfisken bättre rörelse och lockar de aktiva gäddorna till hugg. Genom att flytta sänkets placering på linan kan man justera det hela ytterligare, men mer om detta finner du i ett kommande inlägg där vi går igenom olika typer av tackel.

4 c. Linor - Ismete

2012-01-04T17:06:00.002+01:00

* 4. UTRUSTNINGEN *

Linan – En viktig del av utrustningen

Linan är en av de viktigaste delarna i utrustningen och slarvar man där så kan drömfisken vara förlorad. Viktigt är att sköta om sina linor på ett bra sätt. Ta för vana att studera dessa inför varje fiskepass samt även efter varje hugg. Ser man några repor, knutar eller annat så åtgärda detta omedelbart. Tänkt även att solljus försvagar linor och se därför till att förvara linorna på rätt ställe.

Hur länge en lina håller innan den behöver bytas ut är lite olika. Fiskar man mycket så sliter det givetvis hårdare på linorna än annars. Det man kan göra om man har mycket lina på sina rullar är att inför varje säsong ta bort ca 30-50 meter. Ett annat sätt är att vända linan genom att spola upp linan från sin rulle till en tom rulle. Viktigt är alltså att sköta om sina linor och byta dem då det behövs. Att chansa är bara dumheter och kommer förr eller senare få förödande konsekvenser.

Nylon eller flätad?

När det gäller linor så är frågan om man skall satsa på nylonlina eller flätlina? Personligen är jag för nylonlina som jag anser klarar ändamålet bättre när det gäller vinterfiske efter gädda. På något vis känner jag mig säkrare med nylonlina på rullarna då risken för linbrott känns mindre. Men det finns både för och nackdelar med bägge linorna vilka vi skall titta lite närmare på här.

Till denna säsong har jag skaffat mig Surfix XL Strong 0,40 mm som jag tror passar utmärkt till isfiske efter gädda. Den har ett lågt linminne, stark knutstyrka och bra brottstyrka (13 kg - 0,40mm).

Nylonlinans fördelar

- Klarar minusgrader betydligt bättre än flätlina som lätt tar upp vatten och fryser vilket kan få förödande konsekvenser om oturen är framme.

- Tåligare vad det gäller nötningar från vassa föremål som exempelvis stenar och framförallt de vassa iskanterna som kan bildas i hålet vid minusgrader.

- Tar emot knyckarna från gäddorna på ett mjukare och följsammare sätt än den stumma linan vilket inte minst är viktigt i slutfasen av landningen av en stor gädda.

Flätlinornas fördelar

- Bättre kontakt med betet, botten och fisken. Starkare än nylon.

Linans tjocklek och linminne

Vilken lintjocklek skall man då välja? Här finns det en del att tänka på. Samtidigt som man vill ha en stark lina som klarar de största fiskarna vill man även ha en lina som går rakt i vattnet och inte går i bågar. Linminnet blir med ökad lintjocklek större och att fiska med 0,40 mm jämfört med 0,50 mm är stor skillnad. Själv anser jag 0,40 mm nylonlina som ett bra val och då man får en lina som inte krullar sig alltför mycket samt även en lina som ska hålla även för riktigt stora fiskar.

De stumma flätlinorna har inte alls den problematiken så här skulle jag rekommendera en lina på minst 0,30 mm. Dessa linor är ju väldigt starka men tyvärr känsliga för nötningar så därför är det inte fel att använda sig av lite grövre linor.

Se upp för den vassa iskanten, eller?

Jag har läst flertalet gånger både i artiklar och på andra ställen att den kant som lätt bildas vid minusgrader i hålen kan lätt skära av eller skada linan. Här är jag inte benägen att hålla med. Min erfarenhet liksom mina fiskekompisars säger att vi aldrig varit med om ett linbrott p.g.a. detta. Vi fiskar som sagt numera bara med nylonlina så möjligtvis att problemet skulle uppstå om man fiskar med flätlina.

Men för den skull tycker jag ändå att man skall tänka på att undvika att denna kant skall uppstå. Med en vass kniv så håller man lätt borta den och då finns ju inte heller risken att det skall bli linbrott. En annan sak att tänka på är att denna kant kan ge skärsår vid återutsättning av en större gädda så ta för vana att hålla koll hur det ser ut i dina borrhål.

Tankar och målsättningar inför 2012

2011-12-31T10:19:00.002+01:00

Tyvärr har jag nu hamnat i en djupare fiskesvacka som jag hoppas komma mig ut ifrån så snart som möjligt. Förhoppningen var att komma igång med ismetet så fort isarna bar men i år var det inte kylan utan värmen som satte käppar i hjulen. Det har varit oerhört milt senaste månaderna plus att det kommit en del nederbörd bestående av både regn och snö. Det kom givetvis även snö just som isen hade lagt sig vilket var det värsta tänkbara. Men, men nog blir det hållbara isar i Norrbotten i vinter också men de kommer bara betydligt senare än vanligt.

Sneglar man framåt i tiden så känns det som att det kan bli ett intressant år man har framför sig. Jag har sedan en tid tillbaka börjat planera och sätta upp lite mål med mitt fiskande 2012 vilket jag också brukar göra inför varje nytt år.

Lite tankar om isfisket

I dagsläget har jag satt upp mina mål inför isfisket vilket är fyra till antalet. Hur de ser ut tänker jag för ovanlighetens skull inte skriva här på bloggen. En av anledningarna är att jag idag inte vet hur mycket tid jag kommer lägga på fisket framöver. Jag är tyvärr inte längre den typen som bara far ut och fiskar per automatik utan istället måste den rätta känslan infinna sig. Den känslan är i nuläget en bit bort men jag hoppas att den snart skall komma på plats igen.

Ett annat dilemma är vilka arter jag skall lägga fokus på under vinterhalvåret. Men som sagt jag har satt mina mål och för att kunna klara dessa vet jag att det krävs både hårt jobb och en del tur. Planer och strategier till detta finns i huvudet men frågan är bara om jag är beredd att lägga ner den tid som krävs.

Tankar om fisket i öppet vatten

Fisket i öppet vatten känns aningen lättare på något sätt och där blir ett av målen är att ta en gädda över 10 kilo. Förmodligen blir det även en hel del gös och abborrfiske under sommarhalvåret samt kanske någon satsning efter någon annan art. De senaste två åren har gått lite i gäddans och nu i år gösens tecken, kanske är det dags för någon annan art under 2012?

Ibland kan det vara på sin plats att släppa lite fokus på själva fisket och insupa atmosfären runt om. Här bilder från en liten sjö i Norrbotten, klockan är runt midnatt dagen före midsommarafton.

Skall jag vara ärlig så skulle både en riktigt stor abborre eller lake sitta väldigt fint. Drömfångsten skulle nog ändå vara en abborre över 1,6 kilo från mitt lilla hemmavatten. En utmaning som jag ser som oerhört svår men samtidigt inte helt omöjlig att klara. Skall jag se realistiskt på saken skulle nog chansen till att ta en storabborre över reggvikten vara klart större om man fiskade i en rad andra vatten som jag känner till fast då skulle känslan vara långt ifrån detsamma.

Andra tankar och funderingar runt mitt fiske

Jag antar att upplägget på mina fisketurer kommer se ut ungefär som de gjort de senaste två åren. Det innebär att jag kommer varva mellan målinriktat specimenfiske och fiske av mer nöjes karaktär där naturupplevelsen väger minst lika tungt som själva fisket. Som jag skrivit om tidigare så har mitt specimenfiske legat lite i dvala en tid för att vakna till liv under sommaren 2009. Nu är det framförallt predatorfiske efter gädda, gös och abborre som lockar. Under mina satsningar på 90 talet var det istället mete efter fiskar som id, braxen och lake som det var fokus på.

Jag har alltid gillat att fiska i vatten där få fiskar än att hatta runt på kända ställen där fisketrycket redan är stort. Anledningarna till detta är flera. För det första tycker jag känslan att fiska i ett outforskat vatten är något speciellt. Man vet inte riktigt vad som väntar en och skulle man också lyckas med sitt fiske ja då blir känslan än bättre. En annan är att du får fiska mera ostört utan konkurrens från andra fiskare vilket innebär att förutsättningarna blir betydligt bättre om man lyckas hitta rätt. Samtidigt kan det vara svårt att lyckas samt att man får lägga ner en hel del tid på det hela. Personligen ser jag det som en utmaning att söka efter nya heta vatten där man nästan är beredd att göra vad som helst för att lyckas. Man måste nog allt vara lite ”fiskeskadad” för att orka med detta många gånger hårda jobb.

Sedan tycker jag också att vill man utvecklas som fiskare så bör man också själv kunna hitta nya vatten, utveckla sina fiskemetoder och lära sig så mycket som möjligt om sitt vatten på egen hand. Själv kan jag faktiskt många gånger hellre utforska ett vatten helt på egen hand eller tillsammans med någon kompis istället för att ta genvägen och fråga någon annan fiskare som man vet fiskat i samma vatten längre tid än man själv gjort.

Slutligen hoppas jag att 2012 blir ett bra fiskeår för mig och alla andra som läser detta inlägg. Att man får uppleva en rad nya positiva upplevelser ute vid vattnet som man kommer minnas resten av livet.

GOTT NYTT ÅR… / Mats

Årsrapport 2011

2011-12-27T12:21:00.002+01:00

Nu när året börjar lida mot sitt slut är det på sin plats med en summering av fiskeåret 2011. Det blev ett år av både positiva och negativa saker vad gäller fisket men totalt sett så känner jag mig rätt nöjd med året. Jag kan även tycka att det blev det ett rätt häftigt år med några oväntade fisken som helt klart stack ut lite extra. Här kommer så årets sammanfattning i ord och bild…

ISFISKET

Den 10 januari skedde årets första fiske och det var minst sagt ett efterlängtat fiske då jag haft ett uppehåll med fiskandet i mer än 3 månader. Förhoppningarna var dock rätt lågt ställda eftersom isen redan hunnit bli en halvmeter tjock och på det närmare en halvmeter snö. Sedan var vädret mulet med snöbyar vilket försämrade jaktljuset ytterligare för gäddorna under isen. Men samtidigt vet jag att detta väder ofta får igång gäddorna just denna tid på året så helt omöjligt kändes fisket ändå inte. Fisket gick klart bättre än väntat och innan dagen var slut kunde jag räkna in fyra gäddor i följande vikter: ca 4 kg, 8400 g, 8500 g samt 11200 g och 120 cm! Utan tvekan mitt livs bästa ismetepass och en bra start på det nya året.

Här den största av gäddorna, 11200 gram – 120 centimeter.

I februari tog kylan över och det blev bara ett enda pass där jag blev helt utan. Under mars månad fiskade jag desto mer då vädret äntligen blev mildare och fiskesuget var på topp. Det blev totalt 14 fiskepass med varierande resultat. Jämfört med förra året så gick det allmänt sämre både i mängd sett och storleksmässigt. Fast några skapliga gäddor blev det dock med en toppfisk strax under 9 kilo. I april blev det mer fiske efter andra arter än gädda. Testade riktat ismete efter gös vilket gav totalt 6 gösar. Blev även några lakar samt en regnbåge och givetvis ett gäng gäddor med en 8 plussare i topp. Det känns ändå som att jag får jag vara nöjd över ismetet detta år. Sammanlagt blev det 8 gäddor från 7,3 kilo till 11,2 kilo där medparten av gäddorna vägde mellan 8-9 kilo.

FÖRSOMMARFISKET

Våren kom tidigt och redan den 10 maj gjorde jag mitt första pass i öppet vatten. Förleksfisket efter gädda förlades till ett mindre vatten där jag tidigare fått några skapliga gäddor. Förhoppningarna fanns där men infriades inte alls. Blev i mängd sett väldigt mycket gädda men bara smått. En dag var fisket så bra att man knappt trodde det var möjligt. Den dagen blev det hela 64 gäddor.

SOMMARFISKET

Veckan innan midsommar köpte jag mig en båt och redan under premiärpasset kom det upp en rätt fin gädda på knappa 9 kilo vilket för övrigt blev sommarens största gädda. Det jag minns från det passet var att det var sjukt varmt i luften. Dagarna efter blev även vattentemperaturen alltför hög för gäddorna och fisket blev snabbt sämre. Några dagar sedan kom det över 100 mm regn på ett par dagar och därefter var gäddfisket förbi. Innan dess fiskade jag en helg med Krister som resulterade i en gädda på drygt 10,5 kilo som Krister fick.

Sommarens största.

Det blev även några svängar till mindre småvatten vilket jag av tradition brukar göra varje sommar. Inget direkt specimenfiske utan istället ett härligt sätt att komma naturen inpå kombinerat med trevligt fiske. I juli åkte jag tillsammans med mina kompisar Mikael, Mattias och Fredrik på en liten fisktripp uppåt landet. Vi stannade till en bit ovanför Kiruna där vi fiskade i några mindre sjöar och bäckar. Fisk fick vi i olika former och storlekar där höjdpunkten var att komma ut i vildmarken och släppa vardagslivet för några dagar.

SENSOMMAR FISKET

Annars handlade fisket under juli och augusti mest om gösfiske. Blev flertalet vertikal jigging pass där det mängdmässigt gick riktigt bra. Blev sammantaget närmare 100 gösar. Vad det gäller medelvikten så kan jag inte klaga över vad jag sett hur det kan se ut i vissa andra vatten i Norrbotten. Det blev ca 20 talet gösar mellan 1-2 kilo men märkligt nog ingen över 2 kilo.

Men i augusti kom så en oväntad överraskning då jag och Krister under två dagar drog ett gäng riktigt fina gösar på trolling. Toppfiskarna vägde 6900 g, 5640 g och 4570 g. Ett par veckor efter detta var vi tillbaka och denna gång hade vi fått förstärkning av Ari. Resultatet blev nu ännu bättre! 6800 g, 6500 g samt 4660 g vägde våra största gösar denna gång. Detta blev utan tvekan sommarens och hela årets höjdpunkt och ett av mina bättre fiskeminnen hittills i livet.

Härlig Norrbottens gös på 6900 gram!

Eftersom jag bara fiskat efter gös i två år känns fisket fortfarande lika spännande och jag tror det finns än mer att upptäcka runt detta fiske. Gösvatten här uppe är inte många till antalet och oftast är det väldigt smått slag på fiskarna men bevisligen finns det även större exemplar också och de är ju dessa man så gärna vill ta. Dessa storgösar har genom åren varit ytterst sällsynta men så i år fick vi vara med om ett slags genombrott i gösfisket med flertalet storgösar på några få pass vilket känns häftigt. Blir riktigt intressant att se hur framtiden ser ut gällande gösfisket i Norrbotten…

Förutom gösfisket blev det också några rätt lyckade abborrpass i augusti. Blev sammanlagt 7 abborrar i vikter från 9 hekto upp till knappa 1,2 kilo. Framförallt trolling med småwobblers visade sig vara effektivt. Under dessa månader blev det inget riktat gäddfiske men trots detta hade jag turen att få en rätt fin gädda på vertikal jigging. Den vägde 7,2 kilo vilket blev ett nytt personligt rekord på VJ.

Årets längsta abborre mätte 44 centimeter.

HÖSTFISKET

Mitt höstfiske regnade till stora delar bort. På detta en krånglande rygg och värk i nacke/huvud. Därför blev det få pass under hösten och när jag väl kom ut gick fisket inte heller så vidare bra.

SAMMANFATTNING

Skall jag försöka värdera mitt fiskeår så blev höstfisket årets besvikelse. Även försommarfisket var lite av en besvikelse fastän jag vet av erfarenhet att det kan vara lite knepigt att lyckas denna tid. Däremot är jag nöjd med ismetet efter gädda liksom gösfisket. Abborrfisket kan jag inte heller klaga på då jag inte satsat så hårt på det i år.

Så totalt sett känns det som ett rätt bra fiskeår där några fisketurer har gett det där lilla extra som man hoppas på men inte riktigt tror skall inträffa. Jag tänker då på ismete premiären den 10 januari samt gösfiskena i augusti, upplevelser som inte kommer glömmas i första taget…

ÅRETS BÄSTA FISKAR

TOPP 3 – Gädda

11200 g – 120 cm Ismete, Januari

8730 g – 109 cm Ismete, Mars

8660 g Trolling, Juni

TOPP 3 – Gös

6900 g – 86 cm Trolling, Augusti

6800 g – 84 cm Trolling, Augusti

5640 g – 84 cm Trolling, Augusti

Gös 6800 gram.

TOPP 3 – Abborre

1150 g – 42 cm Trolling, Augusti

1060 g – 44 cm Spinn, Juli

1000 g – 42 cm Trolling, September

Denna abborre är från 2010 och väger 1200 g. I år nådde jag inte riktigt fram men var endast 50 gram i från.

Inför dörren står nu ett nytt år med tolv härliga månader av fiske framför oss. Frågan är bara hur det kommer se ut och vilka fiskar som kommer upp? Det slutgiltiga svaret på den frågan kommer förmodligen finnas här om exakt ett år.

Fram till dess önskar jag alla ett riktigt GOTT NYTT FISKEÅR!

En dröm som ger hopp om framtiden

2011-12-24T09:04:00.002+01:00

Adrenalinet pumpar i mina ådror medan jag kämpar i de oändliga med en lina som drar mera än vad jag klarar av att hålla emot. Dragkampen tycks aldrig ta slut och tanken på vad det kan vara som sitter på kroken kommer allt starkare. Svaret är nära då jag sakta men säkert får övertaget och kan nu känna en tung och sävlig fisk pressas upp genom hålet. Just som jag försöker se vad det kan vara så blir allt svart för en kort stund innan jag i nästa sekund vaknar till liv.

Drömmen ger hopp om framgång men inget tydligt svar på vad det egentligen var för fisk som satt på kroken. Men känslan var så stark och tydligt att jag inte behöver fundera på vilken art det rörde sig om.

Från mitten av 90 talet och några år framåt lade jag ner en hel del tid att fiska efter denna art. Resultatmässigt gick det bra men den där riktigt stora kom aldrig. Nu i efterhand kan jag inse att jag nog inte fiskade på de rätta ställena eller så hade jag bara en enorm otur. Största fisken under dessa år blev en kort och grov varelse på 2600 gram. Ett rekord som jag nu tycker är dags att putsas en bra bit uppåt och kanske var min dröm en vägledning till att göra i ordning mina ABU Pimpel 2 spön. Sedan får jag leta reda på pannlampan samt mina allra varmaste kläder och bege mig ut i mörkret på jakt efter den riktigt stora…

Jag återkommer under mellandagarna med en liten årskrönika där jag summerar i korta drag året som gått. När detta är gjort är det bara att släppa tyglarna och se framåt i tiden och ta sig an 2012.

I övrigt så fortsätter artikelserien runt ismete och gädda. Jag hoppas även kunna komma med någon färsk fiskerapport snart (det börjar bli dags för detta då det är bra länge sedan jag fiskade senast). Annars finns det en del planer och tankar med bloggen inför kommande år. Så förmodligen lär den överleva även hela nästa år om inget oförutsett händer.

Jag vill även framföra ett stort tack till er alla som följt bloggen under året. Hoppas att ni får en riktigt GOD JUL och att ni även i fortsättningen kommer att titta in här.

/ Mats

4 b. Rullar och ismete

2011-12-22T09:33:00.002+01:00

* 4. UTRUSTNINGEN *

Haspelrulle eller multirulle?

Rullen är en viktig del av utrustningen såtillvida att slirbromsen är pålitlig och fungerar som den skall. Både haspel och multirullar fungerar utmärkt till ismete och vad som är bättre är egentligen en smaksak. Själv föredrar jag multirullar eftersom jag tycker att de känns lite robustare samt klarar kyla bättre. Fiskar man med haspelrullar så rekommenderar jag att använda de med baitrunner funktion.

Räkneverksrullar och ismete

Allt fler ismete entusiaster har börjat upptäcka fördelarna med räkneverk på rullarna. Speciellt de som fiskar på större djup och pelagiskt har stor nytta av dessa rullar. Fördelarna med räkneverksrullarna är flera, här nedan har jag samlat de fördelar jag hittat.

Sänk betet till botten, nollställ räkneverket, veva upp betet till önskat fiskedjup. Nu vet man exakt hur högt ovanför botten betet fiskar. Bra att göra när man fiskar närmare botten.

Andra alternativet som kommer bäst till sin rätt då man fiskar i vattnets mellanskikt (pelagiskt) är att nollställa räkneverket innan man sänker ned betet till önskat fiskedjup. Nu vet man exakt hur djupt under isen betet är.

Hugger en fisk pelagiskt och du missar den kan du snabbt presentera betet på exakt samma djup som tidigare.

Man ser hur mycket lina som är ute, vilket innebär att du har exakt koll på vilka djup dina beten befinner sig på. Hittar du ett djup som resulterar i många hugg kan du sedan snabbt, smidigt och med precision ändra de andra spöna till exakt samma djup.

Jag ser även en slags mental fördel med att veta det exakta djupet, speciellt då man fiskar pelagiskt. Har man lyckas extra bra på ett djup har man det sedan i bakhuvudet till nästa gång man besöker platsen. Speciellt om förhållanden som väder, snötjocklek, årstid o.s.v. påminner om varandra kan det vara till fördel. Sedan är det alltid bra att tro på det man gör vilket innebär att både motivationen och tålamodet får sig en kick framåt vilket i förlängningen kan leda till fler fiskar.

Ett smidigt och enkelt sätt att loda djupet på.

När man är på plats vid hålet efter det att en gädda huggit kan man se exakt hur mycket lina den dragit ut med.

Tips! Använd dina räkneverksrullar både vid trolling samt ismete. Vill man använda flätlina vid trolling och nylonlina vid ismete kan man lösa detta genom att helt enkelt bara skarva på ca 30-50 meter nylonlina på flätlinan.

Test av Daiwas räkneverksrulle, accudept plus 27 LC

Inför förra isfiskesäsongen skaffade jag mig fyra av dessa rullar. Tanken med köpet var att kunna använda dem vid både ismete och trolling. Rullarna skulle inte heller vara för stora och klumpiga men samtidigt nog starka och pålitliga att klara de riktiga stora fiskarna. Hur har de då klarat mina krav? Mycket bra skulle jag säga och mitt betyg blir därför högt. Jag anser att rullarna uppfyller mina krav och ser nu de som en viktig del i min gäddfiskeutrustning.

Att de klarar både kyla och stora gäddor har de redan bevisat flertalet gånger. Under ismete har rullarna hittills varit med om tre gäddor över 11 kilo och vid samtliga fall har de klarat uppgiften briljant. Jag känner mig därför väldigt trygg med rullarna vilket är nog så viktigt. Även vid trolling har rullarna fungerat prickfritt alla gånger då de satts på prov.

Omdömet blir därför följande:

En pålitlig och slitstark rulle som fungerat prickfritt utan krångel samt även klarat minusgrader utan problem. Ni som funderar på att skaffa er räkneverksrullar som fungerar till både ismete och trolling så kan jag varmt rekommendera Daiwa accudept plus 27 LC. Finns det något negativt att anmärka på? Ja en sak har irriterat mig lite och det är när man har på knarren så löper linan inte ut helt utan motstånd vilket kan få fisken att spotta betet. Därför använder jag inte knarren vid ismete. Tyvärr som de flesta andra räkneverksrullar så räknar man utsläppet i fot istället för i meter vilket jag kan tycka är synd.

Andra omdömen:

TEAM SVEDLUND. Testade två sådan rullar ifjol till stor belåtenhet så nu nu köpte jag två till. Jag är medveten att det är lågprisvarianten av Daiwas LC rullar men det är den absolut bästa rullen i den prisklassen. Mycket prisvärd! Gillar just den här 27 modellen att använda till rigg spöna.

Daiwa accudept plus 27 LC

BESKRIVNING:

Klassisk trollingrulle med räkneverk.

Slimmat rullhus i aluminium och kompositspole.

Utväxling: 5,1:1.

Vikt: 410 gram.

Linkapacitet: ca 255 meter 0,35mm lina.

Finns även en lite större variant av samma rulle (47 LC).

Ca pris 1200 kr.

4 a. Ismetespön och mothugg

2011-12-17T12:59:00.002+01:00

* 4. Utrustningen *

Ett alltmer växande utbud av ismetespön

Utbudet av spön till ismete har ökat rejält under de senaste åren och numera finns det massor av olika modeller och märken i olika utförande. De flesta spöna håller en längd på ca 120 centimeter och antalet spöringar varierar från 3 till 6. Vissa spön är styvare med bättre ryggrad medan andra är betydligt mjukare i sin aktion. Vilket spö skall man då satsa på? Den frågan har jag inget givet svar på utan jag tror det snarare handlar mer om en individuell känsla om vad som känns rätt. Det viktigaste är att lära känna sina spön väl och veta vad de går för.

Mothugget

Rent generellt kan man se att det numera blir alltmer populärt att välja bort de styvare spöna till förmån för de mer följsamma och mjukare spöna. Själv är jag helt inne på samma linje och har märkt av en hel del fördelar vad det gäller de lite mjukare spöna vilket jag kommer till senare. Nu till själva mothugget och det man skall tänka på. Om en gädda tar lina så krävs det inget speciellt hårt mothugg utan snarare bara att man stramar upp linan, höjer spöet samtidigt som man drar till lite lätt. Ju högre fart fisken har desto försiktigare måste man vara med mothugget och i vissa fall så sträcker jag bara in linan och börjar veva in fisken. Man bör även väga in hur mycket lina som är ute, på kort lina krävs inte samma kraft i mothugget som om gäddan hade dragit ut mycket lina.

Står gäddan still måste man däremot sätta in ett rejälare mothugg och hoppas att den sedan sitter. Helst vill man att gäddan tar lina då man skall göra mothugg. De flesta gångerna det är på det viset så sitter gäddan riktigt bra och är sedan lätt att kroka loss. Värre är det om gäddan står still med betet i käften, då blir det svårare att få till mothugget och det är större risk att gäddan inte sitter.

Ett annat dilemma är om den på en gång börjar svälja betet. Då riskerar man att gäddan sväljer betet alltför djupt och blir skadad. När en gädda står still efter att den tagit betet brukar jag oftast dra lite lätt i linan vilket de allra flesta gångerna resulterar att den tar lina och man kan sätta in mothugget. Vissa dagar är gäddorna väldigt försiktiga och spottar betet, dessa gånger kan det istället vara värt att snabbt chansa och sätta in ett snabbt mothugg.

Mjuka eller styva spön?

Vad det gäller ett kraftigare och styvare spö som exempelvis mina första spön som egentligen var rena båtspön så märkte jag snart att jag tappade en del fiskar strax efter jag satt in mothugget. Fisken satt på ett tag för att sedan gå loss, det kändes ofta som att krokarna slets loss från gäddans käft. Anledningen till detta tror jag mig nu ha kommit på spåren. För det första så gjorde jag för hårda mothugg samt att man nog var lite för ivrig många gånger när man kom stormande efter isen vilket fick till följd att gäddorna blev skrämda och fick lite extra fart när jag kom fram till hålet.

Att jag sedan hade ett väldigt styvt spö som knappt böjde sig vid mothuggen gjorde effekten extra tydlig och påfrestningen för stor. Jag tror helt enkelt att många gånger slets kroken ut från gäddans käft. Det var heller inte ovanligt att krokarna blev uträtade vilket ytterligare talar för detta.

Med ett mjukare spö tycker jag man får ett mer balanserat mothugg där krokarna lättare trängs in i gäddkäften med förre tappade fiskar som följd. Ett mjukare spö är också till fördel när man har att göra med stora gäddor då man har kort lina ute. Om gäddan då gör en kraftig rusning vilket händer ofta är det lättare att bemästra ett mjukare och smidigare spö än ett kraftigt och styvt. Påfrestningen blir mindre och risken för linbrott eller uträtade krokar minskar.

Men det viktigaste är ändå att man lär känna sitt spö, dess för och nackdelar i olika situationer och det gör man ju bara genom att fiska. Sedan är det ju viktigt att registrera det man märker och gärna dokumentera sina erfarenheter efter varje fisketur. Själv föredrar jag att alltid ha med mig spön av lite olika egenskaper. Exempelvis kör jag med större krokar och större betesfisk på de mer styva spöna och mindre betesfisk och krok på de mjukare spöna. Man kan säga att jag till viss grad anpassar mina spön utifrån de beten jag fiskar med.

Att tänka på då man drillar sina fiskar

Ett vanligt nybörjarfel är att man tar fisken alldelens för hårt vilket kan leda till linbrott eller uträtade krokar. Ta det istället lugnt och låt gäddan jobba sig trött. Se till att inte ha slirbromsen för hårt ställd. Detta är extra viktigt i slutskedet av kampen då man har kort lina ute. Något annat som jag sett förekommer är att man har spöet i hålet då man drillar sina fiskar. Detta är något som jag direkt avråder ifrån. När man gör på det viset har man ju ingen lina mellan isen och spöet. Om linan skulle gå fast i något samtidigt som gäddan gör ett rejält ryck, ja då kan det sluta illa. I bästa fall med en trasig spötopp eller i värsta fall en förlorad storgädda.

Här ser vi en rutinerad ismetare Krister Wallmark i slutfasen av landningen av en gädda på ca 5-6 kilo. Med vid hålet syns även en mindre hink med betesfisk samt utryckningsväskan med alla nödvändiga tillbehör i.

Håller man sitt spö en bit ovanför hålet får man däremot lite mer spelrum mellan spö och hål, då blir oddsen bättre i fall något oförutsett skulle hända. Personligen tycker jag att man får bäst känsla om man står på knä då man drillar sina större gäddor. Står man upp så känns det som att man är för långt ifrån hålet och man får inte heller den bästa känslan. Vad som är det rätta låter jag vara osagt. Alla har vi våra egna sätt att fiska på men jag tror det är viktigt att man även här tänker på detaljer. Ibland har vi tendens att bli lite blinda, man gör på ett sätt som man vant sig vid utan att tänka på att det kanske finns andra sätt som är bättre.

Dubbelhugg!

Dubbelhugg är inte speciellt ovanligt då man ismetar men hur skall man agera då det inträffar? Det man bör utgå ifrån är att försöka göra allt man kan för att gäddan inte skall svälja betet djupt. Därför gäller det att vara snabb i både tanke och handling. Beroende på omständigheterna kan man agera lite olika. Det vanligaste är att man krokar ena gäddan, frikopplar rullen och snabbt skyndar sig till nästa spö. Tar upp den fisken och efter att man krokat loss och återutsatt den skyndar sig tillbaka till det första hålet. Är man flera som fiskar så brukar vi göra så att man krokar och drillar den gädda som först hugger. Känner man att det är en mindre gädda ja då får kompisen ta över spöet och man beger sig till det andra. Är det en större gädda så försöker man snabbt ta upp den medan polaren får hålla den i hålet när den väl är landad.

Test av ismetespön

För ett tag sedan skrev jag lite om de ismetespön jag fiskat med genom åren. Här kommer en uppdaterad version av det inlägget.

NORMARK RED PILKER

Ett av de första spöna ute på marknaden och fortfarande en storsäljare och favorit hos många. (ca pris: 179 sek).

+ Skön aktion när man drillar större fisk.

+ Då detta spö inte är alltför mjukt passar det bra då man kör med större betesfiskar och krokar än normalt.

- Kan i vissa situationer upplevas som lite väl styvt och okänsligt, speciellt vid fiske efter mindre rovfiskar.

Min åsikt: Är ett av mina favoritspön som följt med genom åren. Passar bra till gäddfiske och kommer speciellt till sin rätt då man fiskar med lite större betesfiskar. Dessutom trivs jag med att drilla fisk med detta spö så av dessa anledningar så vill jag gärna ha med mig ett par av dessa spön när jag är ute och jagar större gäddor.

NORMARK YELLOW PILKER

Detta är den vekare versionen av Normarks ismetespön. (ca pris: 179 sek).

+ Passar till de flesta arter man kan ismeta.

+ Passar bra då man använder mindre betesfiskar.

- Har en tendens att gå av lättare än andra liknande spön.

- Gillar inte spöets aktion något vidare.

Min Åsikt: Dessa spön har jag fiskat med en hel del och dragit en hel del fisk på. Jag tycker det är ett helt okej spö men ändå inget favoritspö. Tycker att spöet upplevs som lite ostabilt när man drillar större gäddor.

På något vis upplever jag spöet som lite obalanserat i dessa situationer. Kan tycka att dess toppaktion är för mjukt i förhållande till resten av spöet. Jag använder även dessa spön vid fiske efter abborre och då tillsammans med mindre rullar och klenare grejor. Där tycker jag att spöet kommer mer till sin rätt. Kan tänka mig att detta spö även lämpar sig väl vid fiske efter arter som gös, röding och öring.

Men ett stort minus är att spötoppen som har en tendens att gå av väldigt lätt. Har genom åren ismetat med sammanlagt 15 talet spön och två av dessa har spötoppen gått utav. Bägge dessa är Normark Yellow Pilker. Dessutom har jag hört av andra fiskare att dessa spön går ut av väldigt lätt. Sammantaget rekommenderar jag inte någon idag att köpa dessa spön, det finns både hållbarare och skönare spön för en billigare penning än detta.

RON THOMPSON SUPERIOR

Då jag började ismeta för snart 10 år sedan beställde jag fyra ismetesett från Berras Sportfiske. Eftersom det på den tiden knappt fanns några speciella ismetespön som det gör idag. Så det fick bli detta spö som egentligen är ett båtspö som enligt min mening är alldelens för styvt och klumpigt.

+ Väldigt stryktåligt.

- Alldelens för styvt för min smak.

- Upplevs som klumpigt och okänsligt

Min åsikt: Nej detta är inget spö jag kan rekommendera till ismete då det är alldelens för klumpigt och styvt enligt min smak. Däremot så är dessa spön enormt stryktåliga och trots många års stundtals hårdhänt hanterande så är de som i nyskick. Men trots dessa brister så visst går det att fiska med dom men skall man köpa nytt så finns det massor av bättre alternativ.

NEW MAGIC - (ca pris 179 sek).

Relativt nytt spö på marknaden som blivit populärt bland många ismetare runt om i landet.

+ Bra balanserat spö med rejälare ryggrad.

+ Relativt styvt spö som passar bra till fiske med större betesfisk.

+ Trevligt spö att drilla större fisk på.

Min åsikt: Jag har inte lyckats hitta några speciella brister i dessa spön. Om jag skulle likna detta spö med något annat jag fiskat med så är det i så fall Normarks Red Pilker. De har liknande styvhet, aktion och ryggrad.

Ett bra allround spö med tillsyntes bra kvalité. Lämpar sig bra till större rovfisk som gädda.

RON THOMPSON MEDITATION – Ett rätt så mjukt spö med 3 spöringar med ett kortare handtag än vad som är normalt på andra liknande spön. (Ca pris: 159 sek). Tyvärr har dessa spön slutat att säljas vilket bara är att beklaga för ett bättre ismetespö än detta har jag ännu inte hittat.

+ Lagom mjukt helt enligt min smak.

+ Följsam och jämn aktion med mycket sköna drillningsegenskaper.

- Skall vara dess handtag som kan kännas litet då det är betydligt kortare än på de flesta andra ismetespön.

Min åsikt: Jag köpte ett par av dessa spön 2010 och anledningen var för att jag fastnade för dess aktion som var precis i linje med det jag sökte. Inte för styvt och samtidigt inte alltför vekt och mjukt. Dessa spön har sedan blivit lite av mina turspön då jag fått gäddor på 11,12kg och 12,1kg. I och med detta fick de samtidigt sättas på prov och jag måste säga att de fungerade förträffligt. Då jag fiskade själv vid bägge tillfällena så fick jag sköta drillningen med en hand på spöet och den andra i hålet. Gäddorna i den klassen är ju inte lätta att leda in i hålet.

Därför är det viktigt att ha ett lagom mjukt spö som klarar av när en större gädda vänder vid hålet med kort lina och drar i väg på en långrusning. Det gör dessa spön utan problem medan ett för styvt spö skulle kunna göra så att påfrestningen mellan den korta linan och kroken blir alltför stor vilket skulle kunna leda till att spöet går av eller ännu värre att kroken slits från gäddkäften eller att linan går ut av. Just detta moment är det mest kritiska och här kommer ett mjukt spö till sin fulla rätt vilket är viktigt att tänka på. Samtidigt ställer dessa situationer också resten av utrustningen på prov som rulle, tackel och lina så det gäller att vara rätt utrustad då storgäddan hugger, för vad är mer irriterande än när man sumpar en fisk pågrund av att man slarvat med sina grejor.

För de som letar ett något mjukare spö med sköna drillningsegenskaper så tycker jag att ni borde prova dessa spön. En fördel när man köper nya spön är att köpa de på butik istället för att beställa på postorder. Då har man chans att känna hur de känns för när det gäller spön handlar det i grunden mycket om eget tycke och smak.

Här några av mina spön på bild. Med början nedifrån sett så är det New magic, Ron Thompson meditation, Normark Red pilker samt Normark Yellow pilker.

Här ser man tydligt hur mycket mindre själva handtaget är på Ron Thompson meditation än de flesta övriga spöna.

KUNNAN ICE MIRACLE – MEDIUM – Så här beskrivs detta spö på diverse nätbutiker ”Ett lite mjukare Kunnan Ice Miracle med en härlig helaktion. Fortfarande är spöt
kraftigt nog för att ge ett bra mothugg. Gösfiskarnas favorit!”

+ Lagomt mjukt

+ Bra helaktion, sköna drillningsegenskaper.

- Inget vad jag kan komma på.

Min åsikt: Köpte två av dessa spön inför 2011 efter att ha läst positiva rapporter på nätet. Redan första passet hade jag turen att få testa spöet rejält då det gick på en 120 centimeters gädda. Det hela slutade lyckligt och spöet klarade uppgiften galant. Efter detta har jag fått flertalet gäddor till och har därför skapat mig en rätt bra bild vad jag tycker om dessa spön. De känns välgjorda rakt igenom, har sköna drillningsegenskaper och en lagom styvhet och aktion. Helt klart är dessa spön ett bra köp och ett av de bättre ismetespön som jag har testat.

Förvaring och transport av spön

Det finns flera sätt att förvara sina spön både i bilen och ute på isen. Ett alternativ är att köpa sig en spöbag där man förvarar sina spön. Har man gått om plats i bilen kan man även sätta spöna lösa i bagageutrymmet. Är man väldigt rädd om sina grejor så är givetvis en spöbag att rekommendera men inget måste i mina ögon. Ismetespön har jag märkt är väldigt stryktåliga och trots en många gånger omild behandling från min sida har jag aldrig lyckas förstöra något under transporten. Skulle det nu inträffa så känns det inte som någon större katastrof då de är förhållandevis billiga jämfört med andra fiskespön.

En annan fråga är om man skall ha sina spön färdigriggade eller inte. Det bästa om man vill ha grejorna i topp är att rigga sina spön på plats. Tacklen gör man hemma i förväg och förvarar dom sen i en riggbin. Själv har jag dock alltid mina spön färdigriggade. Anledningen är väl att det känns som en smidigare och enklare lösning som även sparar tid. Men det finns faktiskt en del risker med detta vilket man måste tänka på.

Viktigt är att se till att spöna inte trasslar in sig i varandra vilket förutom trassel även kan ge skador på linor och krokar. Ha som en god regel att alltid kolla linor och krokar innan man sänker ner betet i vattnet. Hittar man skador på linan eller annat fel i utrustningen så fixa till det på direkten. Att chansa lönar sig aldrig i längden och hur kul är det att tappa en stor fisk på grund av slarv…

3 c. Hantering och förvaring av betesfisken

2011-12-15T15:38:00.002+01:00

* 3. BETEN *

Det kan många gånger kännas jobbigt att fixa levande betesfisk till sina fiskepass. Själv ser jag detta som ett nödvändigt ont om man vill lyckas fullt ut med sitt fiske. Vid enstaka fall kan jag vilja fiska med dött bete men att göra det hela tiden tror jag man förlorar många gäddor på. Det händer även att jag fiskar med både levande och dött agn samtidigt, då får man se vilket som fungerar bäst för dagen. Oftast är det dock de levande fiskarna som ger klart mest hugg även om det kan finnas dagar då de döda betena går minst lika bra.

Vill man även förvara sina betesfiskar till kommande pass krävs det än mer jobb. Men med rätt grejor och förutsättningar kan man lätt förvara betesfisk under väldigt lång tid. De som har tur att bo i närheten av någon fiskeaffär eller privatperson som säljer levande betesfisk kan lösa problemet på ett smidigt men något kostsamt sätt. Själv har jag inte den turen utan får fixa detta på egen hand. Vi skall här titta lite närmare på hur man kan fånga sina betesfiskar och sedan förvara dom på ett bra sätt.

Mörtstugor, paraplymjärden

Ett smidigt och populärt sätt att lösa betesfiskfrågan är att lägga ut en mjärde eller mörtsuga som det populärt kallas. Detta kan vara lite bökigt då man många gånger måste såga hål i isen för att både få ner mörtstugan och sedan ta upp den. Därför har jag hållit mig borta från detta men sedan några år tillbaka har det kommit en mjärde som man kan sätta ner i ett större borrhål. Detta fungerar i princip som ett paraply som man fäller upp när man kommit under isen. Dessa paraplymjärden fungerar mycket bra och är något jag kan rekommendera. Har man nu ett bra ställe med betesfisk där det mestadels är öppet vatten eller bara tunn is ja då har man det betydligt lättare.

Här några bilder på ett paraplymjärde. Funderar du att skaffa dig ett så hittar du dessa på Mieko Fishing.

Förvaring av levande betesfisk

Man kan dels använda sin mörtstuga som förvaringsplats eller så hemma om man har någon lämplig plats. Men då är det viktigt att det är kallt gärna bara någon plusgrad i vattnet. Då hamnar fisken i ett dvalliknande tillstånd där de knappt förbrukar något syre. Har man ett sådant ställe så kan man förvara sina fiskar under hela vintern. Jordkällor eller garaget kan vara platser som är lämpliga till detta. Fiskarna kan man sätta i en stor balja, tunna eller liknande. Fördelen med att kunna förvara betesfiskarna hemma är att man snabbt och smidigt kommer sig iväg ut på sitt fiskepass.

Många har dock inte möjlighet till detta och då får man göra på andra sätt. Själv brukar jag försöka fiska några dagar i rad när jag väl har tillgång till ett gäng fina pigga mörtar. Då gäller det att försöka hålla de vid liv. Ett sätt kan vara att ha fisken i bilen och med hjälp av kupévärmaren hålla en lagom temperatur. Ibland går det bra men några gånger har det slutat i katastrof. Problemet är att temperaturen kan falla mycket snabbt under vintern och även stiga för den delen. Har man så tur att temperaturen konstant ligger runt ett par plusgrader under de dagar man tänker fiska ja då kan man faktiskt förvara sina betesfiskar ute på bron, garaget, i ett ute förråd eller i bilen.

När man så är ute och fiskar brukar det sällan vara några större problem med att hålla fiskarna vid liv. Är det minusgrader då fryser det lätt så då gäller det att ta bort is med jämna mellanrum. På våren kan det istället bli väldigt varmt speciellt om solen ligger på och då det vara smart att slänga ner lite is eller snö i spannet. Något som underlättar då man är ute på isen är att man lätt kan byta/tillsätta nytt vatten.

Numera sedan jag skaffat en större pulka förvarar jag mina betesfiskar i en större 50 liters balja med lock. I denna rymmer jag all den fisk jag behöver. Med mig på isen har jag också en mindre hink på ca 5 liter. I den hinken ser jag ständigt till att ha några fräscha agnfiskar som jag tar med mig ut till hålen då det behövs.

Tips! Att ha med sig en liten akvariehåv ut på isen gör hanteringen med fisken både enklare och smidigare.

Fiskar man ofta i kallt väder med flertalet minusgrader kan det vara värt att förvara fisken i en kylbox som skyddar bättre mot kyla men också värme.

Syrepumpen

En batteridriven syrepump är också något som är bra att ha. Dessa finns att köpa i de flesta fiskeaffärer och kostar runt en hundring. Tyvärr är kvalitén överlag dålig på dessa pumpar och man får räkna med att de inte håller speciellt länge. Om det kommer in fukt i pumpen tappar den snabbt i effekt. Vanligt är också att effekten avtar med tiden. Förvarar du fiskarna inomhus där det finns tillgång till el är det bättre att skaffa en eldriven syrepump som man kan hitta ute i akvariefiskaffärerna.

Det finns en rad olika märken av batteridrivna syrepumpar på marknaden. Vilka som är de bästa låter jag vara osagt. Själv har jag den senaste vintern använt den i mitten och jag tycker den har fungerar rätt bra även om den nu tappat i effekt.

Medlemmarna i vår klubb har genom åren använt sig av flera märken och vad vi har sett är att de varierar en del i kvalitén och det även av en och samma modell. Har man tur så kanske en pump fungerar bra i flera säsonger men man kan lika gärna måsta byta efter bara några månader.

Att tänka på är att ju varmare vattentempen blir så ju viktigare blir syrepumpens uppgift. Är det över 10 grader i vattnet då krävs det en bra pump samt att man har en rejäl spann till fiskarna. Är det däremot bara någon enstaka plusgrad i vattnet ja då kan man förvara samma antal mörtar i en mindre spann med knappt någon syretillförsel alls.

Förvaring av död betesfisk

Att förvara sina deadbaits är betydligt enklare än att hålla på handskas med levande fisk. Men det finns ändå en del att tänka på här. Man skall undvika att ha sina beten i minusgrader då de lätt fryser samt i starkt solsken då de snabbt torkar. Detta undviker du genom att sätta dina beten i en mindre kylbag eller baitbag. Här håller du dina beten skyddade mot både kyla och solljus. Ett mycket enkelt och smidigt sätt att förvara dina deadbaits på eller hur?

Vad sägs om denna lilla kylväska som man kan få för 89 kr?

En viktig del av förvaringen börjar faktiskt redan innan fiskepasset. Man skall i god tid se till att få sig de betesfiskar man vill ha. Därför kanske det krävs att du sommaren innan tar metspöet och ser till att få upp dessa stora mörtar, rudor, eller små braxnar eller vad det kan vara. Därefter paketerar man fiskarna i plastpåsar för att sedan frysa in dem.

Vill man preparera sina beten så gör man det smidigast med en gång. Smörj in fiskarna eller spruta in önskat doftmedel och skriv sedan på påsen datum, art och typ av doftmedel. På liknande sätt kan man göra om man vill färga sina betesfiskar. De betesfiskar som inte håller måttet riktigt behöver man inte slänga utan använd dessa till att klippa/skära i bitar. Tillsätt sedan önskat doftmedel innan man slutligen fryser in dem. Dessa får sedan som uppgift att via mäskning locka fram någon storgädda.

Fiska din agnfisk själv

För mig har det alltid varit självklart att fiska upp mina egna betesfiskar. Kanske beror detta på att jag både metat och pimplat sedan mycket unga år. Sedan kan jag tycka att det blir en liten extra utmaning och krydda innan själva ismetet att på förhand försöka fixa så bra agn som möjligt. Givetvis fodrar detta en del kunskap om var man kan hitta nappvillig betesfisk mitt i vintern. Sedan gäller det också att ha rätt teknik och utrustning för att få upp dem. Ett tips för den oerfarne pimpelfiskaren är att tala med någon som tävlingspimplar. Dessa brukar ha bra koll på vilka sjöar/platser som gäller för olika arter.

Själva fisketekniken är inte komplicerad men mörten är ofta försiktig och då fungerar väldigt små rörelser med spöet. Jag rekommenderar att inte köra med för grova grejor då man skall fiska mört. Ett lättare pimpelspö, ca 0,15 mm nylonlina, och en mindre vertikalpirk följt av en tafs på några centimeter och en mormyska i linändan brukar vara en utrustning som fungerar för ändamålet. Lämpligt agn är mask eller maggot. Försök se agnfisket som en del i ditt ismete vilket det ju egentligen är. Lyckas du bra med att dra fina agnfiskar ja då ökar ju rimligtvis också chanserna att få bra då du sedan är ute och ismetar.

3 b. Mäskning, doftmedel m.m.

2011-12-10T09:54:00.002+01:00

* 3. BETEN *

Mäskning

Att mäska på sina fiskeplatser kan många gånger vara en bra strategi som ibland kan vara skillnaden mellan fiasko och succé. Många seriösa gäddfiskare gör detta redan i förväg innan själva fiskepasset. Då är chansen betydligt större att det finns någon gädda i närheten för gäddan är inte dum, hittar den mat på en plats då återkommer den gärna dit igen.

Men det går även att mäska då du kommer till en fiskeplats. Samtidigt som du sätter ut dit spö så kastar du ner några fiskbitar i hålet. Jag brukar använda mig av ca 3-5 fiskbitar som jag i förväg har preparerat med lite doftmedel. Jag mäskar dock inte i alla mina hål utan brukar välja ut ett par stycken där jag sedan fiskar jag mina beten närmare botten. Vissa dagar märker man inga skillnader mellan de mäskade hålen, dock finns det tillfällen då de mäskade hålen ger betydligt bättre utdelning och oftast är det dagar då gäddorna är trögare och försiktigare än normalt.

En tredje form av mäskningsstrategi är att mäska till sig betesfisken i det område man fiskar i. Vitfisk som mört, id, braxen med flera dras snabbt till ett uppmäskat hål vilket även får rovfiskarna att söka sig dit. Vitfiskar gillar det mesta vad gäller bröd, havregryner och liknande produkter. Sedan kan man ju alltid köpa olika typer av mäskblandningar i fiskeredskapsaffärer.

Tips! Om det finns gott om småfisk i området man fiskar i så kan man lätt pimpla upp färsk fisk. Använd sedan dessa som mäsk genom att stampa sönder fiskarna och eventuellt tillsätta lite doftmedel innan man slänger ner dom i ett hål.

Doftmedel

Gäddan har ett välutvecklat luktsinne vilket man som fiskare kan utnyttja genom att tillsätta doftmedel på sina betesfiskar. När vattnet är kallt vilket det ju är under hela isfiskesäsongen fungerar detta som bäst. Oftast använder man doftmedel till dött agn där det kommer bäst till sin rätt men det kan även vara värt att testas på ett levande bete. Fiskar du med ett dött bete under dåliga ljusförhållanden som mitt under vintern är det till extra stor hjälp med lite mera lukt från betena, det lockar till sig gäddan från längre håll samt triggar den lättare till hugg.

Utbudet av olika doftmedel är idag stort så det gäller att testa sig fram för att tillslut hitta sina favoriter. De finns i sprayflaskor, burkar samt även i gelé. En del fiskare brukar även spruta in vätskan i fisken vilket gör att effekten blir bättre och framförallt sitter i längre än om man bara skulle gnida in betet utvändigt.

Yum – Spray i dofterna shad och shrimp säljs av b.l.a. Mieko fishing. Under 2011 har jag testat dessa med lyckat resultat. Eftersom jag mestadels har fiskat med hälften av betena med doftspray och hälften utan har jag försökt se om det har blivit någon skillnad i resultat.

Det jag märkt är att effekten är betydligt större då man fiskar med dött bete än levande vilket ju faktiskt är ganska logiskt. Bägge dofterna tycks attrahera gäddorna men de största fiskarna har hittills fallit för shad. Årets allra största ismete gädda en fisk på 120 cm tog just på en mört preparerad med Yum Shad.

Tills denna vinter har jag köpt lite annat jag vill testa på gädda. Efter lite samråd med fiskeprofilen Luis Rasmussen har jag valt dessa flavours.

Den större burken är en så kallad neutral dipp som man blandar tillsammans med någon annan mer doftande flavours. Sedan är det bara att ta någon av de mindre burkarna (i detta fall Big crab eller Salamon & shrimp) och hälla i den större så har man en färdig produkt för fisket.

Dessa produkter finns att beställa på Skandinaviens sportfiskecenter. Jag pratade med Rickard som jobbar där och han berättade att han hoppas i framtiden att kunna ta in mer specifika flavours för rovfiskar och då gädda i första hand. Tar vi ett land som England finns det redan flera intressanta produkter just anpassade för gädda. Burkarna som jag nu köpt är i första hand anpassade till karpfiskar men lär förmodligen även falla vår vän gäddan i smaken. Blir intressant att testa dessa i vinter.

Sprutan på bilden är en vanlig enkel spruta som jag lyckas få genom kontakter inom vården. Enligt herr Rasmussen så räcker det att spruta in 1 ml per betesfisk men samtidigt så rekommenderar vissa upp till 5 ml per fisk.

Här är också några intressanta produkter jag gärna skulle vilja testa i framtiden. Kanske något för året 2013?

Ett tips! Fiskar du dött bete med doftmedel på ett begränsat område där du misstänker/vet att det går stora gäddor så ha tålamod och vänta ut gäddorna. De har ett välutvecklat luktsinne så chansen är stor att de hittar dina beten även om det kan ta tid. Sätt även ned en näve fiskbitar i något av hålen preparerat med lite doftmedel så känns förutsättningarna ännu bättre. Att göra detta före fiskepasset kan också vara värt att testa. Då kan man helt enkelt locka in fler gäddor i området. Undvik också att borra i onödan och rör dig försiktigt på isen så ökar chansen ytterligare.

Ett praktiskt exempel på hur effektivt det kan vara med doftmedel rätt dag blev jag varse om förra vintern. Jag fiskade med dött agn på relativt grunt vatten, mycket snö på isen och mulet väder. Så med andra ord inte mycket till sikt där nere. Jag hade ute 6 spön var av 2 av dessa var försedda med doftmedel. Första gäddan fick jag visserligen på ett opreparerat bete men gädda nummer två som var en stadig bit på fina 11,2 kilo togs på ett med doftmedel. Snabbt satte jag doftmedel på övriga beten vilket resulterade i ytterligare två till fina gäddor (8,5 kg, 8,4 kg) och de ur ett och samma hål. Givetvis är det omöjligt att säga om jag skulle fått dessa gäddor om jag fiskat utan doftmedel. Min känsla är dock att jag inte skulle fått det utan att doftmedlen just denna dag bidrog till åtminstone en av dessa gäddor, vem vet kanske den största…

Färga dina beten

För att ytterligare piffa upp dina beten ytterligare kan man färga sina betesfiskar. Detta kan man lätt göra med lite karamellfärg. För många kan det låta lite överkurs men ibland kan det vara de små detaljerna som är avgörande. Speciellt i vatten där det fisketrycket är väldigt hårt kan en sådan här sak generera i något extra hugg, och vem vet kanske är det din drömgädda som väljer ditt färgade bete.

3 a. Beten till ismete och gädda

2011-12-07T13:44:00.002+01:00

* 3. BETEN *

Gäddan är en rovfisk och jägare av rang som stundtals äter tillsyntes allt som kommer i dess väg. Många tror därför att gäddor är så pass lättlurade att de hugger på precis allt man serverar den. Vi sportfiskare som uppskattar att fiska efter den vet bättre än så. Visst det finns dagar då dess glupskhet är så påtaglig att man nästan häpnar men nästa dag så kan det vara precis tvärtom då den ignorerar precis allt som serveras.

Gäddornas val av mat varierar rejält allt beroende på vad som finns att tillgå. I vissa vatten kan tillgången på föda vara rätt begränsad samt att konkurrensen om maten är stor. Här blir ju gäddorna av förklariga skäl inte stora men man kan lita på att de är desto glupskare än vad som är vanligt. Kontrasten blir ett vatten men mycket mat och lite konkurrans. Här behöver inte gäddan ödsla energi på att jaga speciellt mycket och kan selektivt välja ut de matbitar som passar den bäst. Dessa gäddor är givetvis allt som ofta extra svåra att överlista.

Vad jag vill säga med dessa exempel är att inget vatten är det andra lik och därför kanske ett bete passar klockrent i ett vatten medans det i ett annat inte alls fungerar. Att hitta de beten som fungerar bäst i varje enskilt vatten blir således en viktig fråga man bör försöka finna svar på.

Vi skall här titta på hur man kan fiska med dött respektive levande bete, om ett större bete automatiskt är bättre än ett mindre samt att vi tittar på hur olika fiskarter passar gäddorna i smaken och hur man kan öka ett bete attraktionskraft än mera.

Levande bete

En levande betesfisk är många gånger ett effektivare betesval än en död betesfisk. Ett levande bete rör på sig vilket gör att de syns på längre håll och ju större betet är desto lättare är det för gäddan att upptäcka det. Är gäddorna aktiva och på hugget vilket de brukar vara då ljusförhållandena under isen är bra så är ett levande bete nästan alltid att föredra framför ett dött. Fiskar man pelagiskt på större djup är också en levande betesfisk oftast det bästa valet.

Ibland krävs det extra mycket liv och rörelse för att locka gäddan till hugg och då kan ett livligt bete vara det rätta. Andra dagar fungerar ett bete som rör sig mera sävligt. Vad det gäller betesfiskarnas rörelse och livlighet så kan man styra detta en del. Dels genom att välja vilken fiskart man skall använda som bete och även genom att reglera sänkets vikt och plats på tacklet.

Dött bete

Att gäddan är en asätare och inte tackar nej till en död fisk är vida känt bland gäddfiskarna. Hur effektivt är då ett dött bete och när kommer de bäst till sin rätt? Man kan säga att ett dött agn har sina största fördelar då det är kallt i vattnet som under tidig vår, sen höst och vinter. Dagar då gäddan är trög och svårflörtad är tillfällen då ett dött bete kan utklassa ett levande. Under isfiskesäsongen brukar dessa perioder vara under vintermånaderna då mörker och snö effektivt dämpar jaktlusten.

Men även under andra delar av säsongen kan det finnas dagar då gäddorna är lata och bekväma och inte spiller energi på att jaga ett livligt bete, att då servera en död betesfisk kan vara ett lyckodrag. Om ett levande bete bäst kommer till sin rätt på djupare vatten så gäller det motsatta för ett dött, alltså fiska dött agn på grunt vatten. Men skulle man misstänka att en storgädda står och trycker på djupt vatten vid någon het ståndplats behöver det absolut inte vara fel att servera den en död fisk. Något som kan vara värt att tänka på för den som jagar de största gäddorna i ett vatten är att ett dött agn har en förmåga att locka de större individerna till hugg.

Att tänka på! För att inte riskera att sina döda beten ställer sig med buken uppåt samt att få dem att sjunka bättre kan man punktera simblåsan. Speciellt lite större betesfiskar har den tendensen. Detta gör man enklast genom att ta ett vasst föremål, typ en liten kniv som man sticker in mellan fiskens ryggfena och sidolinje.

Har storleken någon betydelse?

Gäddans bytesfiskar varierar allt från småglin till stora fiskar på flera kilon. Generellt kan man säga att ju större beten man fiskar med ju högre blir medelvikten på de gäddor man fångar. Ett stort bete ger även mer reklam och syns bättre vilket lockar till sig gäddor inom ett större område. Ett problem då man fiskar med riktigt stora beten är att gäddorna blir svårare att kroka samt att hitta bra tackel och nappindikatorer som fungerar. Ett annat problem för fiskaren är att få tag i större betesfiskar, speciellt levande. Därför får man många gånger nöja sig med mindre agnfiskar, framförallt då man fiskar med mört. Dessa fungerar också bra och dagar då gäddorna är på hugget verkar det som att betets storlek inte spelar någon större roll. Men får jag välja så skulle jag fiska med betesfiskar mellan 2-5 hekto i de flesta fall, men på vissa platser skulle jag inte ha något emot att köra med ännu större.

Sedan finns det även riktigt tröga dagar då ett litet bete kan vara det som fungerar bäst. Därför är det bra att vara utrustad med betesfiskar i olika storlekar. Fiskar man efter de större individerna så kan ibland smågäddor bli ett gissel om de är många i antal. Ett större bete sållar då bort de allra minsta gäddorna. Ta reda på vilka fiskar det finns i dina vatten och försök att lista ut vad gäddorna föredrar att äta för tillfället. Ibland kan det löna sig att fiska med en för vattnet främmande art, speciellt vatten som är hårt fiskade. Själv brukar jag ofta vilja fiska med några olika arter i olika storlekar, både levande och något dött agn. På detta sätt får man reda vad som fungerar bäst för dagen samt att man ger gäddorna valmöjligheter. Detta är speciellt viktigt då man fiskar i okända vatten.

Fiskarter som attraherar gäddan

Gäddor äter som bekant alla möjliga fiskarter och drar sig inte heller för att käka upp sina egna syskon. Det vanligaste betet är utan tvekan mört men är det alltid det bästa? Mörten är vanlig och finns i de flesta gäddvattnen samt att de är lätta att få tag i. De syns också bra i vattnet vilket kan vara en fördel. I många vatten är mörten också gäddans basföda och där fungerar den givetvis som bäst. För mig är mörten det viktigast gäddbetet och det jag använder mig mest av. Men det finns faktiskt gäddvatten där mörtbeståndet är svagt eller till och med saknas, där fungerar ibland något annat bete bättre. Mörten är en relativt känslig fisk som inte rör sig speciellt livligt, så de dagar gäddorna är riktigt på hugget kan faktiskt exempelvis en abborre som är betydligt piggare vara den rätta medicinen.

I vissa mindre vatten som skogssjöar och liknande är ofta abborrbeståndet riktigt stort. Detta betyder att de blir gäddans basföda fastän det skulle finnas andra arter i sjön. Abborren är en livlig, pigg och tålig betesfisk som stångas och lever om. Ibland kan detta trigga gäddorna och andra gånger skrämma dom. Min erfarenhet vad det gäller abborren som bete är att de i vissa vatten fungerar riktigt bra medan de i andra vatten inte ger speciellt mycket hugg. Jag tror dock att många avfärdar abborren alltför lätt som gäddbete och tittar man på storfisklistor så ser man att förvånansvärt många riktigt stora gäddor har frestats att hugga på småabborrar. Så var inte rädd för att sätta en abborre på kroken.

Större karpfiskar som id, braxen, sarv, ruda med flera är många gånger riktigt effektiva beten, speciellt när det gäller större gäddor. Problemet är oftast att få tag på dessa arter och sedan hålla de vid liv. Men de fungerar givetvis bra att fiska som dött agn också. Speciellt i grunda näringsrika vatten kan dessa beten vara riktigt heta om man är ute efter storgäddan. Även beten som mindre lakar och gäddor kan vara värda att testa i vatten där de förekommer rikligt.

Laxfiskar som regnbåge, harr och sik är andra spännande och effektiva beten som gäddan gillar. Problemet här är också att få tag i dessa arter och hålla de vid liv. Därför är det vanligast att fiska dessa som dött agn och det fungerar bevisligen också. Vid ett fiskepass hade jag ute fem spön agnade med mört samt ett med en harr. En av dagens tre gäddor och den klart största, en fisk på dryga 8 kilo valde just att hugga på harren. Visst det kan vara en slump men personligen tror jag inte alls på det, istället kan den ha attraheras av dess okända och starka doft vilket tillslut gjort att den högg. Det skall sägas att det inte finns harr naturligt i detta vatten.

Denna gädda kunde inte motstå en harr på ca 3 hekto som serverades som dead baits strax ovanför botten på drygt 3 meters djup.

Laxfiskar har oftast rätt stark doft och är både en fet och näringsrik kost för gäddan. Min erfarenhet när det gäller laxfiskar som gäddbete är att de fungerar riktigt bra och det även i vatten där de inte normalt finns. Vatten där laxfiskar förekommer naturligt är det ju ett känt faktum att gäddorna många gånger föredrar dessa fiskar som föda framför andra arter.

Nors och siklöja är andra spännande beten som gäddan kan gilla. I vatten där de förekommer i större mängder kan de tidvis utgöra basfödan för gäddan vilket leder till att även de riktigt stora gäddorna föredrar att jaga dessa småglin till fisk istället för att leta andra större byten. Sill och makrill är ytterligare två arter som gäddan gillar, dessa arter har en stark doft och är fet i köttet och fiskas oftast som dött agn.

2 i. Återutsättningen

2011-12-04T10:55:00.002+01:00

* 2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN *

En viktig del i dagens sportfiske är återutsättningen av fisken man fångar. När det gäller vinterfiske så finns det en hel del saker att tänka på innan man ger sig ut på isen. Jag skulle vilja påstå att om man hanterar gäddan på rätt sätt så är ismete troligtvis den mest skonsammaste metoden av alla. Felaktig hantering kan däremot få ödestigna konsekvenser för fisken. Vi skall här titta lite närmare på saken och gå in i detalj på hur man bör agera på bästa möjliga sätt för att ge gäddan förutsättningar att överleva.

Kylan ger både för och nackdelar

Att det är kallt i vattnet är positivt för gäddan på det sättet att den inte får för mycket mjölksyra och riskerar att dö av utmattning. Den kalla vattentemperaturen är alltså till bästa möjliga fördel för gäddan. Däremot lufttemperaturen skall man se upp med. Att fiska i minusgrader är inte att rekommendera för den oerfarne om man vill gäddan skall överleva och slippa köldskador. Det behövs inte många minusgrader för att gäddan skall ta skada och blåser det dessutom ökar köldeffekten rejält.

Jag brukar undvika att fiska ensam vid minusgrader och har därför satt upp en maxgräns på ca -5 grader. Faktum är att jag sällan fiskar ensam vid minusgrader just därför att jag inte vill riskera att skada gäddorna. Visst väljer man att kroka av dem i hålet och eventuellt göra en snabb vägning så går det bra men däremot om man skulle vilja fota gäddan blir det klurigare och jag vill inte hamna i den situationen att jag står i valet mellan att fota eller inte fota för att äventyra gäddans liv.

Skulle jag nu göra det så skippar jag fotograferingen. Men allra bäst för fisken och för en själv är att stanna hemma dessa kyliga dagar. Fiskar man flera går det däremot bra även i minusgrader förutsatt att man är samspelta och hjälps åt på rätt sätt. Jag återkommer längre fram i texten under rubriken ”Återutsättning vid minusgrader” med mer detaljerad information i ämnet.

Utrustning för återutsättning av gädda

Varje fiskare som har för avsikt att släppa tillbaka sin fångst måste också ha rätt grejor för ändamålet. Om man dessutom tänker dokumentera sin fångst (väga, mäta, fota) så tillkommer än fler saker i arsenalen. En förutsättning är att man innan fångstögonblicket vet hur alla prylar fungerar så att inte en krånglande kamera, våg eller annat kan äventyra livet för gäddan.

Dessa prylar kan vara bra att ha med sig vid återutsättning av vintergäddor.

Vid hanteringen av gäddan

- Kroklossare eller långskaftad tång

- Avbitare

- Munöppnare

- Kåsa eller något annat att hälla vatten över gäddan.

- Lipgrip (om du inte fixar gälgreppet) OBS! Roterande modell på lipgrippen.

Vid dokumenteringen av gäddan

- Karp/gäddmatta (gäddor som inte dokumenteras krokas lämpligtvis av i hålet).

- Kamera

- Vågsäck

- Våg och måttband

Hur hanterar man då en isgädda på bästa möjliga sätt?

Efter hugget gäller det att vara framme vid hålet så snabbt som möjligt så gäddan inte hinner svälja betet. Ett tidigt mothugg är således mycket viktigt. Nästan alltid sitter då krokarna ytligt, ofta långt framme i käften och är då lätta att få bort. Om jag jämför mina isgäddor mot de jag tagit på spinn och trolling så har krokskadorna varit klart minst på just isgäddorna.

Nästa steg blir landning av gäddan och här gäller det att hantera sin lipgrip på ett bra sätt och se till att använda en modell som är roterande. De icke roterade kan göra enorma skador på en större gädda om den börjar kränga. Det allra skonsammaste sättet som dock medför vissa risker för fiskaren är att använda gälgreppet vilket jag för övrigt alltid själv använder mig utav. En annan sak att tänka på är att borra rejäla hål så att man slipper ta till våld för att få gäddan genom hålet. En borr på minst 200 mm är att rekommendera.

Tredje steget är hanteringen av gäddan, snabbt lossa krokarna innan man släpper tillbaka gäddan. Skall man dokumentera fångsten gäller det att ha grejorna i ordning och agera snabbt. Man skall veta vad som skall göras oavsett om man är ensam eller flera. Inga frågetecken får finnas. Är man flera så gäller det att samarbeta och gör man det på rätt sätt är oddsen väldigt goda att gäddan skall överleva.

Sista steget blir själva återutsättningen och här finns det faktiskt också lite att tänka på. För det första skall man se till att ha hålet så rent som möjligt så inte gäddan riskerar att få i sig en massa issörja i käften. Det behöver inte vara många minusgrader för att hålet skall frysa igen. Därför måste man med jämna mellanrum ta bort isskorpan. Ibland bildas då en vass kant på sidorna av hålet och denna bör man hålla koll på så att man inte riskerar att ge gäddan skärsår.

HANTERINGS-GUDIE VID ISMETE

För att göra det ännu mer detaljerat kommer det här en liten guide på hur jag agerar då jag ismetar. Den tar upp både ensamfiske samt fiske tillsammans med andra.

ENSAMFISKE

1. Placering av spöna samt basläger

Placeringen av spöna är viktig liksom vart du väljer att ha ditt basläger. Viktigt är att man har kontroll över området samt hinner till hålet vid napp. Efter en fällning så gäller det att så snabbt som möjligt ta sig till hålet. Med sig skall man också ha med sig en del prylar och här kommer ofta problemet. En variant är att strunta i detta och istället ta med sig gäddan (om den skall dokumenteras) till baslägret. Men detta är inget jag rekommenderar om nu inte hålet ligger väldigt nära baslägret. Det bästa är att fixa allt vid samma hål som den kom upp ur.

2. Utrustning vid återutsättning samt pulkprincipen

Jag använder mig av en ryggsäck där jag har alla de prylar man behöver för att kroka loss och dokumentera gäddan. Denna s.k. utryckningväska är en viktig detalj i varje ismetares arsenal. Här ser jag också till att ha annat smått och gott (sax, plåster, ficklampa, eltejp, extra kroktackel m.m.) som kan tänkas behövas. Även gäddmattan skall tas med ifall det skulle vara en storgädda. Sedan är det också fördel att ta med sig ny betesfisk samt en isskopa.

Eftersom det är en hel del prylar har jag senaste året börjat använda mig av min pulka. Jag packar ur alla de grejor jag inte behöver vid baslägret och sedan har jag kvar resten i pulkan. Vid napp är det då bara att ta pulkan och bege sig mot hålet. Enkelt och då riskerar man inte att glömma någon pryl heller. Viktiga saker som jag ser till att ha med mig i pulkan är följande:

Utryckningsväskan

Betesfisk (mindre 5 liters hink)

Isskopa

Pimpelskryllan (fyller sin funktion vid fotografering)

Gäddmatta

Kåsa (att ösa vatten över fisken)

3. Landning och dokumenteringen

Innan man sätter in mothugget ser man till att ha pulkan nära hålet så man snabbt kan nå de grejor man behöver. En sak värd att tänka på är att både pulkan och en själv kan skrämma gäddan om man kommer springandes mot hålet, effekten blir ännu tydligare vid fiske på tunn is och grunt vatten. Därför ska man vara försiktig när man närmar sig hålet. Jag brukar se till att ha kroklossaren i handen så man snabbt kan kroka av den i hålet. Är det en större gädda som man vill dokumentera gäller det att ha mattan redo vid hålet.

När jag har landat gäddan med hjälp av gälgreppet så lägger jag den först på mattan, tar sedan bort krokarna från käften. Bäst kontroll får du om man sitter på knäna och fixerar gäddan med hjälp av benen. Samtidigt har man bägge händerna lediga till att ta bort krokarna. Efter detta låter jag gäddan ligga på mattan medan jag snabbt tar fram våg, måttband samt vågpåse. Först brukar jag mäta den och sedan väga. Efter detta öser jag några skopor vatten över gäddan innan jag tar några bilder på gäddan.

För det mesta tar jag bara kort när den ligger ner på mattan men har sedan förra året börjat fota med självutlösare. Där har jag förberett mig innan och hittat en lösning som fungerar riktigt bra. Jag placerar min pimpelskrylla en meter framför mattan och sätter min kamera sedan på skryllan. Därefter ställer mig på knäna på mattan med gäddan i famnen och tittar mot kameran. Denna process tar inte lång stund om man har övat lite innan vill säga.

4. Återutsättningen

Efter dessa bilder ja då är det bara att släppa tillbaka gäddan. Som jag skrivit tidigare bör man se till att det inte är fullt med issörja i hålet eller vassa kanter runt hålet. I princip alltid så simmar gäddorna tillbaka direkt och sällan är de gånger man behöver känna oro för att gäddan inte skall klara sig.

FISKE TILLSAMMANS MED ANDRA

1. Samarbete viktigt – Inga frågetecken skall finnas

Här gäller det att samarbeta och att alla vet vad som skall göras. En god regel är att på förhand göra upp rutinerna, speciellt om man har med sig någon oerfaren fiskare. Viktigt är också att man kan hantera kamera, våg eller annat i utrustningen. Modernt sportfiske bygger mycket på just samarbete fiskare emellan och extra viktigt blir detta när man har för avsikt att släppa tillbaka sin fångst. Slarvar man med detta eller inte bryr sig då är man i mina ögon ingen riktig sportfiskare.

Utan se hellre till att vara förberedd på bästa möjliga sätt och visa gäddan den respekt den förtjänar. Det tjänar både gäddorna och fiskarna på i längden. Att se en storgädda oskadd och pigg simma tillbaka ner i djupet ger i alla fall mig en härlig känsla. Då vet man att gäddan lever vidare, växer förhoppningsvis ännu mera och kan producera mer gäddungar till världen. Sen så finns ju alltid chansen att någon lycklig själ hinner fånga den i framtiden.

2. Landning

Är det en mindre gädda brukar fångstmannen kroka loss den själv redan i hålet. Om det däremot är en större fisk som man vill dokumentera så ser fångstmannen till att hålla gäddan kvar i hålet med kompisen gör i ordning de prylar som behövs d.v.s. våg, kamera, måttband, gäddpåse samt matta.

3. Dokumentering och återutsättning

Tillsammans ser man till att väga, mäta och fota gäddan så snabbt som möjligt. Är man samspelta tar denna process inte många minuter och oddsen att gäddan skall klara sig är väldigt goda. Rent generellt så tycker jag alltid det är bättre att fiska tillsammans med någon annan istället för att fiska ensam. Vid ensamfiske ställs det högre krav på fiskaren samtidigt som det tar längre tid att avklara alla moment. Men även här så går det förbluffat snabbt när man är van.

Återutsättning vid minusgrader

Som jag sagt tidigare så undviker jag helst att fiska ensam vid minusgrader. Men jag har faktiskt tänkt på detta utifall att… Är det bara några minusgrader i luften tar det inte lång tid innan gäddan tar skada så problemet blir att försöka exponera gäddan i luften så lite tid som möjligt. Är man flera ser jag inte detta som något större problem förutsatt att man är samspelta och bägge vet hur man skall agera.

Då ser den ena helt enkelt till att hålla gäddan i hålet medan den andra fixar resten. Sedan tar man upp gäddan snabbt ur hålet, kompisen tar en bild och sedan ner i hålet igen. Därefter gör kompisen i ordning våg samt vågsäck. Därefter upp med gäddan, snabbt in i säcken för vägning och sedan direkt ner i hålet och den kan simma iväg. Rätt handlat tar dessa två moment inte många sekunder men som jag sagt tidigare så gäller det att bägge vet vad som skall göras samt att man tar kylan på allvar. Det hela handlar ju även till stor del av kunskap, kanske inte alla fiskare som vet hur lätt en fisk tar skada av minusgrader och hur pass känsliga dess ögon är.

Skulle jag av någon anledning fiska ensam då det är flera minusgrader i luften så gäller ju precis samma här att undvika gäddan att vistas i luften någon längre tid. Därför måste man på något sätt se till att hålla gäddan i vattnet medan man fixar i ordning våg och kamera. Att lägga den på en matta funkar inte i sträng kyla då den på bara några sekunder tar skada.

Givetvis krokar man av den i hålet, sedan skulle jag ta den i en lipgrip eller sätta den i en vågsäck och sedan låsa fast dessa runt spöet som man lägger tvärs över hålet. Då har man den säkrad och kan göra i ordning våg och vågpåse Sedan skulle jag väga den snabbt, sedan ner i hålet, sen fixa matta och kamera för att sedan ta upp gäddan och lägga den på mattan och knäppa ett enda foto då den ligger ner. Därefter återstår bara återutsättningen. Något att tänka på vid fiske i minusgrader är att det snabbt fryser is i hålet. Se därför till att hålla hålen rena från is, issörja och ta bort dessa vassa kanter som lätt skapas. En isskopa och kniv brukar fungera bra för ändamålen.

Vägning av gäddor

Slutligen några ord om själva vägningsprocessen. Det har forskats en del på detta område hur stora fiskar tar skada av att vägas hängande. För några år sedan så var det i princip tabu att väga en gädda hängande vertikalt. Anledningen var just att forskning sade att framförallt tunga och romstinna fiskar lätt skadade ligamenten och romsäckar. Sedan tillkommer ju ofta problem om gäddan börjar sprattla och kränga på sig, då tror jag att skador lätt kan uppstå. Modern forskning visar att det oftast går bra att väga mindre fiskar vertikalt men att de riktigt stora kan ta skada.

Detta är som sagt inte att rekommendera och det är dessutom jag som är den skyldige. Vågsäcken glömd hemma men som tur är har det bara hänt denna gång. Vägningen gick dock bra och gäddan höll sig lugn och simmade piggt och oskadd ner i hålet.

Vad säger då detta? Jo att det alltid är bättre att väga en gädda liggande en hängande. Därför försöker jag se till att alltid ha vågsäck med mig då jag fiskar större rovfisk som gädda. Gäddor under 6 kilo anser jag dock inte som någon större risk att ta skada av att vägas vertikalt. Men ju tyngre fisken blir desto större blir påfrestningen. Håller sig gäddan bara lugn så är det ingen större fara men om den börjar sprattla kan skador lätt uppstå. De som hållit i en storgädda som börjar röra på sig vet vilka krafter det rör sig om.

Har du koll på när isen växer som bäst?

2011-12-01T12:55:00.002+01:00

Jag tror att många lätt gömmer vilka faktorer förutom kyla som gör att isen växer. Förra året hade vi ju som bekant en riktig kall vinter i hela landet. Här i Norrbotten kom vintern med besked i början av november. Just innan kylan satte in kom det ett snöfall vilket gjorde att snön kom samtidigt som isen började lägga sig.

Efter 4-5 kalla dagar och nätter tänkte jag att va fasen nu måste det väl ändå vara hyggliga isar, minst 5-10 cm eller kanske ännu tjockare. Jag drog i väg till mitt tilltänkta fiskevatten och gick försiktigt ut på den snöbeklädda isen. Jag märket snabbt att isen inte kändes tjock då det svajade oroväckande under fötterna. Detta bekräftades då jag borrade. Isen var endast ca 2-3 centimeter och det var bara att bege sig hemåt.

Det man kan få ut av detta är att isen växer oerhört mycket snabbare om den är fri från snö. Ett exempel: Är det i snitt –10 grader under 48 timmars tid och isen är 1 cm växer den till 11,6 cm på två dygn. Är förutsättningarna exakt samma fast det ligger mer än 2 centimeter snö på isen blir isens tjocklek endast 2,3 cm. Tala om skillnad!

Kolla gärna denna sida där man kan göra egna isprognoser: ISPROGNOSEN

Hur ser då isläget ut i Norrbotten för närvarande? Tja inte är det bra precis och betydligt senare än normalt. Min fiskeutrustning är dock i ordning och fiskesuget växer sig allt starkare. Så kanske, kanske premiärturen börjar närma sig så smått, bara det blir lite kallare vill säga… Och att det inte kommer snö.

2 h. Med fokus på de stora gäddorna

2011-11-30T12:50:00.002+01:00

* 2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN *

I några av de andra kapitlen har vi berört flera av de ämnen som jag tänker ta upp här. Skillnaden nu blir att försöka redogöra och klargöra hur de stora gäddornas beteende och livsstil ser ut till skillnad mot de mindre individerna. Viktiga frågor som man bör ställa sig är i vilka vatten man hittar stora gäddor i?, vilka platser de föredrar? samt vilken taktik man skall använda sig av för att lyckas på bästa möjliga sätt?

Som allt annat inom sportfisket så finns det inga givna svar på dessa frågor men ur frågorna kan man kanske få något att fundera på som man inte tänkt på tidigare. Det man kan fråga sig först och främst är om ismete verkligen är rätt metod för riktigt stora gäddor? Mitt svar är ett tveklöst ja vilket även har bevisats senaste åren, dessutom håller ofta gäddorna en riktig bra kondition under isfiskesäsongen.

Vad räknas som en stor gädda?

Hur stor behöver en gädda vara för att betraktas som stor? Ja det beror givetvis på vem man frågar. Enligt min mening så tycker jag att man skall väga in vilket vatten det gäller. Gäddornas tillväxt samt maxvikt varierar ju en hel del vatten emellan, i vissa vatten kan en 6 kilos gädda räknas som en riktigt fin fisk medan det i ett annat vatten ”bara” är en fisk i mängden.

Så en stor gädda för mig är en fisk som för det vatten den lever i är ovanligt stor. Med den inställningen går fisket mycket lättare fast samtidigt tycker jag att man hela tiden skall ha drivkraften att söka efter fiskevatten där potentialen finns till riktigt stora gäddor. Sedan går det inte blunda för att ju fler stora gäddor man med tiden får ju kräsnare blir man. Då gäller det att fortsätta hitta motivationen och drivkraften i fisket vilket vissa lyckas bättre än andra.

Personligen tycker jag man skall vara nöjd om man får en gädda på 7-8 kilo oavsett vilket vatten man fiskar i. Lyckas man att ta en gädda över 10 kilo har man klivit över en magisk gräns vilket brukar vara en milstolpe i varje gäddfiskares liv. Nästa mål att kämpa för är att komma över 12 kilo som är gränsen för Sportfiskarnas storfiskeregistrering. Har man kommit så långt kan man börja snegla på drömgränsen 15 kilo. Fixar man detta ja då har man kommit långt fast vi som fiskar gädda vet ju att det finns större gäddor än så.

Olika typer av storgäddsvatten

Riktigt stora gäddor kan man i princip hitta i alla typer av vatten så därför kan det kännas som en svår uppgift att veta vart man skall fiska. Gäddor upp till 10 kilo finns i de flesta lite större vattnen men när man börjar närma sig 12 kilo brukar det i många vatten ta stopp. Man kan därför anta att maxvikten i många vatten ligger någonstans mellan 10-12 kilo. Som tur är finns det undantag där gäddorna kan växa sig betydligt större och det är dessa undantag som är mest intressanta för de inbitna gäddjägarna.

Faktorer som styr tillväxten är givetvis tillgång på rätt föda. Det är viktigt att gäddan redan från början av dess liv får en bra start i sin tillväxt så att den relativt tidigt kan börja livnära sig på större fiskar. Med ökad storlek kan den så börja specialisera sig på ännu större byten och då kan det vara fördel om det finns gott om större byten som id, braxen, ruda, sik m.m.

I vissa större och djupare vatten med bra siktdjup kan gäddorna istället äta sig stora på mindre fiskar som nors och siklöja som lever i större stim. Andra faktorer som spelar in om gäddan skall ha förutsättningar att växa sig stor är vattnets siktdjup, rätt temperatur, syrehalten och konkurrensen från andra rovfiskar. Finns det för många gäddor i ett vatten så ökar konkurrensen om födan vilket blir negativt för dess tillväxt. Därför kan det vara smart att söka sig till ett vatten med ett litet bestånd av gäddor, då har du rimligtvis bättre chans att få gäddor som håller en klart bättre snittstorlek även om det kan ta lite längre tid mellan huggen.

Mindre vatten som tjärnar och små åar håller oftast mindre storlek på gäddorna fast det finns undantag. Har dessa vatten förbindelse med något större vatten eller om det finns rätt sorts föda så kan ett litet vatten stundtals hålla grymt stora gäddor. Andra exempel är små Put and take vatten med regnbåge i. I dessa typer av vatten har det under de senaste åren tagits på ismete några rejäla monstergäddor.

Rent generellt kan man säga att i ett större vatten ökar chansen att finna stora gäddor jämfört med ett mindre. Men även i större vatten är variationerna många gånger stora. Stora och djupa sjöar håller oftast bestånd av storgäddor, likaså grunda skärgårdsvikar längst kusten. Rinnande vattendrag som större åar och älvar är andra typer av vatten som ofta producerar större gäddor.

Genvägar för att hitta ditt storgäddsvatten

För att komma igång med sitt riktade gäddfiske efter de stora exemplaren så finns det genvägar som kan vara värt att följa. Själv gillar jag att söka egna vatten med rätt potential vilket ger det hela en helt annan spänning och tillfredställelse än att fiska i ett redan känt vatten. Fiskar du i ett nytt vatten så ta som vana att kolla in konditionen på de gäddor som ni får. Här ser man ofta på ett relativt tidigt stadium om vattnet har potential eller inte.

Prova även pimpla under tiden så får du ett svar vilka byten gäddorna kan tänkas leva av. Lyckas du få en större gädda efter något pass så kan man utgå att det knappast är någon slumpfångst. Då vet man att stället är värt fler chanser. Fast alla vatten är olika svåra, i vissa krävs det mer tid för varje större gädda än andra men å andra sidan kan det vara värt det för kanske den största gäddan simmar i just det vattnet där fisket är som trögast.

Vad jag menar med genvägar är att man även kan söka sig till redan kända storgäddsvatten. För att hitta dessa gäller det att söka så mycket information som möjligt. Internet är en guldgruva där man kan hitta mycket intressant. Fisketidningar och lokaltidningar där de har fiskeligor kan även avslöja ett och annat. Ett annat sätt är att ta kontakt med andra fiskare. Fast här får man vara försiktig och respektera att många fiskare inte vill skylta om sina favoritvatten.

Är du och fiskar i ett nytt vatten så var uppmärksam och håll ögonen öppna. Kanske du ser någon annan som fiskar på en het plats eller hittar flertalet gamla borrhåll på något intressant ställe. Att fiska på ”andras platser” är inte förbjudet men även här är det viktigt att visa respekt och framförallt inte klampa in och börja fiska i samma område om någon redan är där och fiskar.

Små gäddor undviker de stora

Stora gäddor har inte blivit stora för intet och med tiden har de även skaffat sig erfarenhet för att skaffa sig rätt föda. Därför får man akta sig för att jämföra mindre gäddor med de större individerna. En mindre gädda äter betydligt oftare och måste sikta in sig på små beten medan en större selektivt kan välja ut sitt bete. Det kan innebära att en stor gädda ignorerar alla små betesfiskar om det skulle finnas större matbitar i närheten medans en mindre däremot måste äta allt den kan.

Man hör ofta fiskare som säger att fiskar du på ett ställe och får mycket gädda och smått, ja då fiskar du på fel ställe om du söker de stora individerna. Jag är nog benägen att hålla med i det resonemanget och förbluffande sällan händer det att man får de stora mitt i en huggsexa vare sig det är på isen eller i öppet vatten. Stora gäddor väljer helt enkelt många gånger att leva ett annat liv än de små vilket innebär att man får söka dom på annat håll än där smågäddorna huserar.

En storgädda är en toppkonsument i sitt vatten och har därför inga naturliga fiender som den behöver vara rädd för. Den kan röra sig fritt i vattnet och kan inta de bästa ståndplatserna. Stora gäddor har också ett betydligt större revir än de små och därför är det naturligt att smågäddor flyr platser där de större artfränderna håller till för annars riskerar de även att bli uppätna. Så ibland kan det vara ett bra tecken att en fiskeplats plötsligt är tom från smågäddor vilket istället betyder att det är någon större som intagit platsen.

Valet av platser

Valet av föda skiljer sig givetvis rejält mellan en gädda på ett kilo och tio kilo. Små gäddor hittar du allt som oftast närmare land och grundare vilket har sin förklaring i att de inte ännu är en sådan effektiv jägare så den kan gå ut i de fria vattenmassorna tillsammans med de större exemplaren. Sedan bjuder strandzonen på bättre skydd samt att det brukar kunna finnas gott om småfisk där.

Större gäddor söker sig uteslutande till platser som uppfyller deras krav på bästa möjliga sätt. Nummer ett är definitivt tillgången på rätt föda och sedan tillkommer det även faktorer som rätt vattentemperatur, syrehalt, gott om utrymme och kamouflage. Allt handlar i grunden om att kunna äta så mycket som möjligt fast samtidigt slösa så lite energi som bara går. Ju bättre detta fungerar ju större kan gäddan bli.

Olika platser under isfiskesäsongen

Under hela isfiskesäsongen händer det då och då att de stora gäddorna förflyttar sig mellan grundare och djupare vatten samt att de även fram emot våren börjar söka sig mot sina lekplatser. De stora leker förvisso sist men är istället tidigt på plats i anslutning till dess lekplatser.

Förutom tiden kring leken är det ljusförhållandena under isen som är anledningen till gäddornas förflyttningar. Det är en otrolig skillnad mellan ljusnedsläppet mellan första isarna, vintern och sedan våren vilket givetvis påverkar gäddorna en del. Hur det påverkar och på vilka sätt varierar från vatten till vatten. Ute på djupare vatten blir ofta gäddans jaktljus helt enkelt för dåligt för att den skall kunna jaga effektivt vilket kan få till följd att den söker sig grundare där den istället kan stå bottennära och vänta in sina byten. Även dess byten påverkas mer eller mindre av tillgången av ljus under isen vilket får till följd att även de rör på sig en del. Således kan både brist på föda och jaktljus vara orsaker till dess förflyttningar.

Att tänka på då man söker storgäddan

Min erfarenhet är att det pelagiska ismetet ute på djupare vatten brukar vara bättre när det inte är så mycket snö på isen samt bra ljusförhållande i övrigt som solsken. Här ute på de fria vattenmassorna jagar ju gäddorna mer aktivt på större områden än närmare land på grunt vatten, då blir ljusförhållandena under isen desto viktigare. När jag fiskar pelagiskt på djupare vatten använder jag ofta ekolod och söker stim av betesfisk. Detta är speciellt viktigt när man fiskar på nya okända platser. Heta områden som man tidigare haft bra fiske på brukar i regel vara säkra ställen år efter år om förutsättningarna är de rätta.

Generellt sett kan man säga att hittar du större stim av småfisk så brukar i regel inte gäddorna vara långt borta. Ekolodet är också till utmärkt hjälp om man fiskar kring branter och grynnor då man får ett exakt djup på sin fiskeplats. Just djupbranter och grynnor brukar kunna vara heta områden för de större gäddorna. Det pelagiska ismetet sker oftast i större vatten med större djup och här brukar medelvikten på gäddorna vara bra samt att chansen till riktigt stora gäddor finns. Viktigt att tänka på är att variera djupet på dina spön så kan man under dagen se vart de hugger mest, då är det bara att justera de andra spöna till samma djup. Jag brukar oftast fiska ca 2-5 meter under isen fast det kan vara 15 meter djupt. Men det behöver inte heller vara fel att ha ett bete nära botten ifall det står någon större gädda och trycker där nere.

Mitt under vintern är aktiviteten för våra fiskar betydligt lägre än annars, undantaget laken som nu har sin högtid. Laken söker sig till grynnor och grund där den leker. Även annan fisk har nu tendens att gå grunt vilket inte den större gäddan är sen att utnyttja. Flera av mina större vintergäddor har jag tagit riktigt grunt men å andra sidan så tas det riktigt stora gäddor på grunt vatten under hela isfiskesäsongen vilket kan vara värt att tänka på.

Varför väljer då de riktigt stora gäddorna att hålla till på grunda områden? Jag tror att de många gånger står parkerade på lite djupare vatten en kortare bit ifrån. När förutsättningarna av någon anledning är de rätta så går de in på grunt vatten och jagar. I många vatten finns det gott om större vitfisk som exempelvis id och braxen som håller till i denna grunda region. Även lake, harr och sik hittar man oftast grunt.

Dessa nämnda arter kan bli relativt stora och är därför utmärkt föda för en storgädda. På grunt vatten förbrukar inte gäddan lika mycket energi, den kan smyga sig på sina byten och invänta rätt läge. Jaktljuset är även bättre här än ute på djupare vatten. Gryning och skymning kan i många vatten vara den hetaste tiden att fiska grunt om man skall sikta på de största individerna. Kanske är det så att man på djupare vatten i allmänhet hittar fler större gäddor än vad man gör inne på grunt vatten, fast å andra sidan finner man de riktigt stora grunt.

Ett många gånger tidskrävande och tålamodskrävande fiske

Som vi tidigare varit inne på så brukar de flesta bra platserna vad det gäller stora gäddor inte ge några större mängder antalsmässigt. Stora gäddor är både färre i antal och äter mer sällan. De har också en större livserfarenhet och låter sig inte lika lätt luras till hugg. Så inställningen bör således vara ”hellre en stor än hundra små”. Man får då vara beredd att vänta in det förhoppningsvisa drömhugget som kan komma om man har turen på sin sida. Riktat gäddfiske efter de stora är ett fiske som många gånger ställer tålamodet på sin spets men har man väl lyckas få en större så vet man sedan vad som krävs.

Visst ibland går det oförtjänt lätt då man lyckas få flera stora gäddor efter varandra, men många gånger kan det istället gå riktigt trögt och det är inte ovanligt att man blir utan fångst. Vid dessa tillfällen är det viktigt att inte ge upp och istället tänka framåt för att hitta nya vägar till framgång. Man lär sig även en hel del av ett dåligt fiskepass vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet så inte besvikelsen blir allt för stor.

En av tjusningarna med specimenfisket som jag ser det är att det kan räcka med ett enda hugg för att rädda en fiskdag. Har man det i vetskap plus att du fiskar i ett vatten där man vet att det simmar riktigt stora gäddor så brukar det gå lättare att nöta på.

De stora gäddornas val av föda

Stora gäddor kan fokusera sig på annan föda än de små, de kanske väljer bort en liten 50 grams mört då det istället simmar braxnar runt kilot i samma område. En stor gädda är i grunden en lat fisk som inte spiller energi i onödan. Fiskar du med livliga små betesfiskar så tror jag många gånger att de inte orkar lägga energi på att jaga dessa. Att då reducera betesfiskens rörelse med lite extra bly kan ibland betyda mer än man tror. Men för att öka sina chanser till att fånga en riktigt stor gädda kan det vara en god ide att variera sina beten både vad det gäller storlek, utseende, rörelseförmåga och doft.

Själv har jag tidigare alltid föredragit levande bete framför dött. Men idag är jag inte lika säker på min sak. Dagar då gäddan är riktigt trög kanske ett levande bete inte är den rätta medicinen utan då kan istället en död betesfisk vara det rätta. Tillsätter man lite doftmedel så ökar nog chansen ytterligare ett snäpp. Tittar man på de många duktiga metare som finns så ser man att just dött agn kombinerat med doftmedel ofta är en dödlig kombination när det gäller storgädda. Framförallt tror jag på detta när man fiskar riktigt nära botten.

Att köra med dött agn ute på de fria ytorna då man fiskar pelagiskt efter jagande gäddor tror jag inte lika mycket på, då kommer ett levande bete mer till sin rätt. Valet av föda varierar i hög grad mellan olika vatten men kan även variera i ett och samma vatten under olika tider på året. Att försöka lista ut vad de stora individerna föredrar att äta för tillfället är en central fråga som man bör fundera på. För att få svar på frågan är det viktigt att känna till så mycket om det aktuella vattnet som möjligt och veta var de olika fiskarterna brukar hålla till.

Försiktiga hugg

Mina erfarenheter av de större gäddornas beteende vid själva hugget skiljer sig en aning jämfört med de mindre gäddorna. Fiskar man pelagiskt så tycker jag att de flesta gäddorna oavsett storlek smäller på rätt rejält. Fast min största fångade pelagiska gädda högg dock väldigt försiktigt vilket visar att stora gäddor många gånger är reserverande och granskande av betet innan de slutligen bestämmer sig för ta det.

Fiskar man bottennära och grundare så blir mönstret ännu tydligare. Huggen kan givetvis skilja sig en hel del även mellan de större gäddorna men oftast följer de ändå samma mönster. En liten gädda är betydligt hetare på gröten och tar betet direkt medan en större individ ofta petar och stöter lite på betet innan den slutligen bestämmer sig för att ta det. När den så gjort detta drar den iväg med lina både med bra fart och under lång tid. För fiskaren är detta tacksamt och efter att man satt in mothugget så brukar sällan gäddan kliva av.

Hittills har jag inte tappat en enda större gädda på ismete vilket visar att fiskar du med rätt känsla och utrustning så har du väldigt goda chanser att få upp dina storgäddor. Små gäddor däremot brukar ofta bara dra ut några meter innan de stannar för att svälja fisken. Vid mothugget händer det ofta att fisken inte sitter på kroken och då kan man utgå ifrån att det varit en mindre gädda. Fiskar man med stora beten blir detta ännu tydligare, vilket inte är så konstigt då en liten gädda har en betydligt mindre käft än en större.

Taktik för att lyckas.

För att lyckas med ett framgångsrikt ismete efter gädda har vi berört i tidigare avsnitt. Skall vi utveckla det hela ytterligare och lägga all fokus på de riktigt stora gäddorna så blir skillnaden att det fodras än mera målmedvetenhet och tålamod. Här följer några konkreta råd som kan vara värt att tänka på.

- Ha tålamod och tro på det du gör. (Detta fiske kan vara tidskrävande)

- Fiska i rätt vatten. (Stora gäddor finns inte överallt)

- Strunta i antalet fiskar, fokusera istället på storleken.

- Fokusering. (Håll koll på dina spön)

- Planering. (Se till att vara välförberedd innan fiskturen)

- Kartlägg ditt vatten. (Ju mer du kan om ditt vatten desto större är chansen att lyckas)

- Var flexibel i ditt fiskande. (Var inte rädd att prova nya vägar då det går trögt)

- Variera ditt fiskedjup. (Sök upp det rätta fiskedjupet för dagen)

- Testa både djupt och grunt. (Finner man inte fisken djupt provar man grunt och vise versa)

- Se till att Variera dina beten och tackel. (Gäller storlek, utseende, rörelseförmåga och dofter)

- Drilla fisken försiktigt. (Lita på din utrustning och ta det lugnt så brukar det sluta väl)

- Var observant. (Registrera allt som händer och försök ta lärdom av dina fiskepass)

- Uppträd försiktigt. (Undvik att röra dig i onödan på isen, springa eller borra)

- Dokumentera. (Dokumentera dina fiskepass så lär du dig mer i förlängningen)

- Reflektera och utvärdera. (Utifrån dokumentationen kan man hitta trender och mönster)

- Rätt klädsel, matsäck och en skön stol. (Saker som gör fiskdagen extra angenäm)

- Håll ordning på din utrustning (Se till att ha din utrustning i topptrim)

- Fiskekompisar (Viktigt att ha någon att dela sitt intresse med och bolla idéer)

2 g. Hur ser egentligen konditionen ut på isgäddor jämfört med annars

2011-11-26T11:08:00.004+01:00

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN *

När är egentligen gäddornas kondition som bäst? Frågan känns viktig för de som siktar på de allra största gäddorna. Vad man vet är att en gäddas kondition kan variera väldigt mycket under ett år, en gädda som med normal kondition väger runt 10 kilo kan mitt i sommaren i vissa vatten väga 7-8 kilo medan den på senhösten eller strax före leken kan vara uppe över 12 kilo. När den är som fetast tror jag varierar från vatten till vatten.

I vissa vatten äter de upp sig väldigt snabbt efter leken och här kan man fånga grova gäddor även mitt i sommaren. Speciellt större djupare sjöar med gott om betesfisk och lite kallare och syrerikare vatten har ibland just den förmågan. Andra vatten som typ älvar och älvmynningar kan gäddorna ofta vara rätt magra sommartid men äter snabbt upp sig under hösten då det samlas enorma mängder mat på begränsad yta. Hur ser det då ut under vintern?

Min erfarenhet säger att gäddorna överlag håller en rätt bra kondition om man jämför hur det ser ut under ett helt år. Vattentemperaturen är låg och förbränningen går på sparlåga vilket innebär att de inte magrar speciellt mycket denna tid. Däremot tycker jag att de gäddor man får sällan har någon riktig bukfylla och det beror väl på att de inte orkar ödsla energi på att jaga hela dagarna i det kalla vattnet och i den begränsade sikt som råder under isen. Har man tur vilket händer då och då får man gäddor som har lyckats fånga ett riktigt stort bete, kanske en lake eller braxen. Däremot är det sällan jag vintertid fått gäddor som sett ut att ha haft massvis av småfisk i magen.

När vi börjar närma oss leken, alltså strax innan isen försvinner börjar gäddhonorna öka rejält i vikt då romsäckarna växer. Teoretiskt sett så borde en gädda vara som allra störst vid denna tid. Säg att den skulle haft en lyckad höst att käka upp sig under följt av en bra vinter med mycket mat. På detta ett par kilo rom, ja då kan en gädda på säg 125-135 cm nå upp till svindlande vikter. Drömmen för varje ismetare är nog att ta en sådan gädda i slutet av isfiskesäsongen. Detta är dock inte det lättaste och ser man till de riktigt stora gäddorna så tycker jag att det är lättare att få dessa i början eller mitt i isfiskesäsongen än i slutet av den.

Exempel på varierande konditioner från ett och samma vatten

I vissa vatten tycks gäddornas kondition se relativt likartade ut men i många vatten varierar det en hel del gäddor emellan. Här följer några exempel på detta…

Här ser vi exempel på att konditionen kan variera rejält även inom ett och samma vatten. Den övre gäddan vägde 12100 g och var 118 cm vilket ger ett Fulton värde på 0,74. Den nedre 7320 g - 108 cm vilket ger ett F-värde på endast 0,58.

Här nedan ett annat exempel. Dessa gäddor togs under samma fiskepass och som bilden visar så kan man konstatera att deras välmående varierar en hel del. Den övre gäddan visade ett Fulton värde på 0,74 (8040 g – 103 cm) och nedre 0,55 (5500 g – 100 cm).

Intressant att kolla konditionen på sina gäddor

Det kan vara intressant att kolla konditionen på gäddorna i de vatten man fiskar i. Då kan man kanske hitta ett mönster hur det ser ut under ett och samma år i ett specifikt vatten. När gäddorna kan vara som fetast respektive magrast. Man kan även jämföra konditionen mellan de vatten man fiskar i. Detta har lett till att jag gjort en speciell gäddskala där jag i grunden har utgått från Fultons formell.

Mer i detta ämne samt hur man räknar ut konditionen på gäddorna finns att läsa i denna artikel.GÄDDANS KONDITION – ETT TECKEN PÅ DITT VATTENS POTENTIAL. Det går även att kolla konditionen på sina gäddor direkt genom en länk här på bloggen. Finns längst ner på sidan. Ytterligare mer info kring detta finner man här KOLLA GÄDDORNAS KONDITION HÄR PÅ BLOGGEN.

MIN KONDITIONS TABELL

0 – 0.59 Mycket låg kondition
0.60 – 0.65 Låg kondition
0,66 – 0,70 Medelgod kondition

0.71 – 0.75 God kondition.
0.76 – 0.90 Mycket god kondition.

0.91 - Extrem kondition.

Här nedan ser ni listan på mina 10 största isgäddor där man ser Konditionsfaktorn för varje gädda.

10 TOPP – ISMETE

12100 g – 118 cm 2010-03-09 K-faktor 0,74 - God

11200 g – 120 cm 2011-01-10 K-faktor 0,65 - Låg

11120 g – 116 cm 2010-03-22 K-faktor 0,71 - God

9400 g – 112 cm 2010-03-15 K-faktor 0,67 - Medel

9220 g – 110 cm 2009-12-05 K-faktor 0,69 - Medel

8730 g – 109 cm 2011-03-19 K-faktor 0,67 - Medel

8500 g – 106 cm 2011-01-10 K-faktor 0,71 - God

8400 g – 108 cm 2011-01-10 K-faktor 0,67 – Medel

8220 g – 107 cm 2011-04-13 K-faktor 0,67 – Medel

8040 g – 103 cm 2011-01-28 K-faktor 0,74 – God

Dessa gäddor är tagna (4st - januari, 4st – mars, 1st – april samt 1st – december). Skulle jag göra en lista på antalet fångade gäddor per månad skulle april månad ligga klart bäst till, trots detta är endast en gädda på 10 i topp listan tagen den månaden. Ser vi på konditionen på gäddorna så ser man att den verkar vara tämligen lika oavsett månad.

Eftersom gäddorna är tagna i flertalet vatten så ger inte statistiken en lika sanningsenlig bild som den hade gjort om samtliga gäddor var tagna från samma vatten. Däremot kan man se en tendens att gäddornas kondition i de vatten jag fiskar i ser tämligen likartade oavsett vilken av vintermånaderna det gäller. Låt säga att jag skulle lyckats bättre under april så kanske man skulle sett en större skillnad.

Vi får väl kika på denna lista om ett antal år och se om det blivit någon skillnad…

2 f. Gäddans huggtider

2011-11-23T16:14:00.002+01:00

* 2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN *

Att gäddan kan ha tydliga huggperioder råder det inget tvivel om. Ismetet är också en metod som gör detta extra tydligt. Det är faktiskt en ganska så vanligt företeelse att nästan alla gäddor under ett fiskepass kommer upp under en kortare tid på dagen, däremellan kan det vara i princip stendött. Vad är det då som styr gäddans huggperioder och hur kan det se ut i olika vatten? Ja det är det vi skall titta på här…

Huggperioderna varierar efter årstiden

Många brukar säga att vintern är den svåraste tiden att fiska gädda på. Jag skulle vilja säga att det är precis tvärtom. Visst gäddans jaktförutsättningar är många gånger begränsade med mycket snö på isen och dåligt med dagsljus. Även fångsterna blir i snitt mindre på vintern.

Men å andra sidan så vet man bara var gäddorna finns så är det ingen fara. Dagarna är nu väldigt korta vilket medför att gäddorna måste passa på att jaga under de få ljusa timmar som erbjuds. Därför är det vanligt med flera huggperioder under dessa timmar. Det är egentligen bara se till att vara på plats under de ljusa timmarna så prickar man ju in alla tänkbara huggperioder. Blir det inga hugg så är det oftast ett tecken att det är lite gäddor i området. Skulle det vara snöfritt på isen under denna tid samt att man fiskar i ett gäddrikt vatten, ja då kan det vara svettigt värre ute på isen med både dubbel och trippelhugg.

Om vi då jämför med vårvintern så har nu dagarna blivit klart längre. I norra Sverige som jag fiskar i blir skillnaden än markantare mellan vinter och vår. Här uppe har vi isar långt in i april och då är det inte mörkt många timmar på ett dygn. Detta medför att det nu blir längre mellan gäddans huggperioder och därför får man räkna med att fiska långa pass om man vill pricka in några napprusher under ett och samma fiskepass. Generellt kan man säga som så att ju längre tid på dygnet det är ljust ute desto längre tid är det mellan gäddans huggperioder. Huggperioderna denna tid på året är många gånger väldigt markanta.

Lär dig gäddornas aktivitetsperioder i de vatten du fiskar i

En viktig del av fisket är att lära sig huggperioderna i de vatten man fiskar i. Att de varierar mellan olika vatten står helt klart. Skillnaden kan vara väldigt tydligt. I vissa vatten kan morgon och kvällsfiske vara klart bäst medan i ett annat vatten hugger det som bäst mitt på dagen. För att ta reda på hur det förehåller sig i just dina vatten måste man såklart prova sig fram vilket fodrar en hel del pass. När man väl börjar se mönster så kan man effektivisera upp sitt fiske. Varför inte fiska morgon, förmiddag i ett vatten, sedan ta lunch, byta till ett vatten där fisket är bättre på eftermiddagen och kvällen.

Mina erfarenheter säger att man kan ana hur det förhåller sig med gäddornas huggperioder genom att studera sitt vatten. Gäddornas aktivitetsperioder styrs mycket efter betesfisken och vet man vilka fiskar gäddan söker och var någonstans de finns så har man kommit en bra bit på vägen. Grunda vatten men även djupare vatten där gäddorna jagar grunt tycker jag att man under våren ofta har markanta huggperioder på morgonen och kvällen. Däremellan är det desto glesare mellan nappen fast oftast brukar det även vara en tydlig huggperiod på föremiddagen eller eftermiddagen.

Denna gädda var riktigt morgonpigg och blev den största av flera gäddor jag fångade denna fina aprildag.

Djupare vatten där gäddorna jagar mer pelagiskt brukar fisket vara bäst under den ljusa tiden, alltså från tidiga förmiddagen fram till sena eftermiddagen. Att det är på det viset kan ha att göra med att ljusförhållandena är som bäst då och gäddorna passar på att äta. I grundare vatten kan det vara så att gäddorna blir mer aktiva då betesfiskarna börjat gå ner i varv strax före skymningen eller vid omvänt förhållande tidigt på morgonen. Vi vet också att det är vanligt i många vatten att fiskarna söker sig in på grundare vatten när ljusförhållandena blir sämre och gäddorna är inte dummare än att de följer efter.

Denna gädda högg i slutet av ett trögt fiskepass på meterdjupt vatten just när skymningen tagit sin början.

Vilka tider brukar jag då fiska på? Som sagt så beror det i vilket vatten jag fiskar i men generellt tycker jag att fisket från morgon till eftermiddag är den pålitligaste tiden. Är man på plats denna tid så prickar man alltid in någon huggperiod förutsatt att gäddorna finns i närheten.

Min erfarenhet säger att man även under ett dåligt fiskepass ofta märker om det finns gäddor i området. Det kan vara i form av att betesfiskarna uppför sig oroligt, försiktiga napp eller ibland bitmärken på betet utan att man ens sett att de nappat. Däremot dagar utan minsta tecken på liv ser jag ofta som ett tecken att det inte finns några gäddor i området. Sedan finns det alltid något undantag som vissa svårfiskade vatten där det finns få men riktigt stora gäddor. Då kan man få räkna med flera bompass innan man slutligen får belöningen av en storgädda. Som jag sagt förr, det är skillnad mellan vatten och vatten…

Statistik från ett av mina fiskevatten

Tabell där fångsttiden för varje gädda står angiven samt fiskepassets tid och datum.

12100 g - 9:30 (9:00 -12:00) (2010-03-09)

11200 g - 10:45 (9:00 -14:00) (2011-01-10)

11120 g - 12:30 (9:30 -14:00) (2010-03-22)

9400 g - 11:30 (9:30 -16:00) (2010-03-15)

9220 g - 12:30 (9:30 -13:00) (2009-12-05)

8730 g - 9:55 (9:30 -16:00) (2011-03-19)

8500 g – 13:05 (9:00 -14:00) (2011-01-10)

8400 g – 10:55 (9:00 -14:00) (2011-01-10)

8220 g – 7:56 (7:00 -14:00) (2011-04-13)

8040 g – 10:55 (9:00 -14:30) (2011-01-28)

Här nedan finns statistik från ett av mina fiskevatten där man kan se hur huggperioderna sett ut genom åren. Här finns 18 fiskepass där samtliga hugg finns registrerade.

Det man kan se är att huggperioderna blir tydligare då vi kommer in i april samt att det blir längre dem emellan. Man kan även se att antalet hugg blir fler ju längre säsongen lider och att fisket också är riktigt bra under morgonen denna tid.

Datum Fisketiden Huggtider

10 januari (9.00 -14.00) 9.40, 10:45, 10.55

28 januari (9.00 -14.30) 10.55, 13.05, 13.10

4 mars (8.45 -11.30) 11.21

8 mars (9.00 -14.00) 10.25, 12.33

10 mars (11.50 -14.00) 12.00, 13.33

12 mars (10.45 -13.45) 12.10

13 mars (9.00 -14.00) 9.25, 10.55, 12.05, 13.10

19 mars (9:30 -16.00) 9.55, 10.18, 10.36, 14.52, 15.15, 15:45

20 mars (10.00 -14.00) 10.35

30 mars (10.00 -15.00) 10.30

4 april (9.00 -13.00) 9.25, 10.40

9 april (8.00 -15.20) 8.00, 8.30, 8.35, 8.50, 13.40, 14.05, 14.31

13 april (7.00 -14.00) 7.34, 7.56, 8.22, 9.00, 9.21, 10.07, 10.20, 11.53, 12.14, 13.00, 13.15

15 april (7.15 -12.15) 7.21, 8.03, 8.33, 8.53, 9.09, 9.43, 10,41, 11.54

19 april (7.50 -15.00) 7.50, 9.06, 9.09, 9.49, 10.03, 12.22, 12.39, 13.58, 14.19

19 april 10.00 -16.00 10.15, 10.30, 11.00, 11,40, 13.00, 13.00, 13.30

20 april 9.15 -13.45 9.20, 9.25, 9.55, 10.00, 11.34, 11.35, 11.47, 12.51

22 april (7.30 -13.00) 7.28, 7.31, 7.44, 9.08, 9.31, 9.33, 9.40, 9.54, 11.10, 11.16, 12.46

Nästa tabell visar antalet hugg inom varje klocktimme samt fisketid i minuter och tid mellan huggen. Det man kan se är att fisket på morgon och förmiddag överlag är bäst medan det är allmänt sämre mitt på dagen. Något man även bör ta med i beaktning är att antalet hugg rimligtvis borde bli färre ju längre spöna är ute. För i början av ett fiskepass är ju vattnet orört och då borde ju chansen att få hugg vara större.

Klockslag Antal hugg Antal fisketid Tid mellan hugg i snitt

7 – 8 (7 hugg) (145 min) (21 min)

8 – 9 (8 hugg) (315 min) (39 min)

9 – 10 (19 hugg) (670 min) (35 min)

10 – 11 (17 hugg) (960 min) (57 min)

11 – 12 (10 hugg) (1000 min) (100 min)

12 – 13 (9 hugg) (975 min) (108) min

13 – 14 (11 hugg) (825 min) (75) min

14 – 15 (4 hugg) (330 min) (83) min

15 – 16 (2 hugg) (140 min) (70) min

Här en tabell som tydligt visar att antalet hugg per pass ökar när solljuset blir starkare och snötäcket på isen minskar. Att första och sista isarna generellt bjuder på bästa fisket är definitivt ingen myt, i alla fall då man siktar på antalet hugg per pass.

Månad Antal hugg Hugg per pass

Januari - 6 hugg - 3,0

Mars - 18 hugg - 2,2

April - 63 hugg - 7,9

Det som inte framgår som skulle vara intressant att veta är hur kvällsfisket skulle vara i detta vatten. Tyvärr har jag bara fiskat några få kvällspass (dock med rätt klent resultat) så därför har jag valt att inte ta med dessa i statistiken. Förhoppningsvis hinner jag kolla upp detta mer ingående i framtiden.

2 e. Vädrets och månens påverkan

2011-11-20T16:09:00.002+01:00

* 2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN *

Vi har redan gått igenom hur faktorer som snödjup, isens tjocklek, siktdjup m.m. kan påverka gäddan. Kvar har vi däremot vädrets och månståndets påverkan vilket jag tror många gånger kan styra över själva fiskeresultatet. Frågan är hur det påverkar och hur pass mycket. Dessa saker skall vi titta lite närmare på här.

Mitt bästa fiskeväder styrs efter rådande ljusförhållanden och årstid

Att vädret påvekar fisket i olika riktningar är ju ett välbekant fenomen för alla sportfiskare. Man kan däremot tycka att skillnaden skulle vara mindre om man jämför isfisket med fisket i öppet vatten. Fisken befinner sig vintertid i en skyddad värld under både is och oftast snö där vädrets omväxlingar rimligen inte borde göra någon större skillnad i dess jakthumör. Men vi som fiskar vintertid vet bättre än så…

Genom åren har jag hunnit med många ismetepass under olika väderförhållanden och jag är vid det här laget övertygad om att vädret många gånger har en stor betydelse över fiskelyckan. På frågan om vilket väder som är det bästa så svarar jag att det beror på årstid samt isens och snödjupets tjocklek, alltså hur ljusförhållanden under isen ser ut. Så med andra ord varierar mitt idealväder en del. Här nedan skall jag mer detaljerat gå igenom vad jag fått ut av min statistik från alla mina fiskepass.

Första isarna

Nu är jaktljuset gott för gäddan och de är oftast väldigt aktiva. Vad jag märkt är att soligt väder sällan är bra denna tid. Vet inte om det beror på att det starka ljuset gör att gäddan blir försiktigare och mer uppmärksam på vad som händer ovan isen. Jag får i alla fall den känslan. Helst vill jag denna tid ha mulet och milt väder med svaga vindar. Nederbörd i form av lätt regn har även bjudit på bra fisken.

Vintern

Nu börjar isarna bli tjockare och snötäcket allt djupare. Tyvärr är man lite av en slav under vädret denna tid på året. Ofta är det för kallt eller så blåser det och snöar. Mina fiskepass denna tid på året har skett i både klart och mulet väder. Det jag märk är att kallt och klart väder sällan varit bra vilket man kan tycka är lite konstigt då det ger de bästa ljusförhållandena. Däremot har mulet och milt väder bjudit på flera bra fisken denna tid. Helst vill jag ha en längre period med svaga vindar och mulet väder, då känns förutsättningarna riktigt bra. Mina funderingar är att just varma lågtryck med mildare syd/västvindar väder kan få igång gäddorna denna tid på året. Detta fenomen stämmer även in på flera andra arter under vintern.

Vårvintern och våren

Nu börjar snötäcket sjunka samtidigt som solen lyser allt starkare vilket gör att gäddornas aktivitet ökar mer och mer. Denna tid vill jag alltid ha solljus, inte nödvändigtvis strålande sol men i alla fall lite sol till och från. Däremot under slutet av isfiskesäsongen vill jag gärna testa någon dag med mer reducerande ljusförhållanden. Denna tid är isarna både tunnare och snöfria och då kan en gråmulen dag bjuda på riktigt bra fiske, eller att man förlägger passet under morgon eller kväll.

Kan vinden påverka fiskeresultatet?

Kan det finnas något annat runt vädret som påverkar fiskeresultaten? Ja det tror jag och det är vinden. En hård vind har förstört många av mina fisken. Ett problem är utrustningen då vippor och spön riskerar att blåsa omkull, eller snö som driver igen hålen. Men faktum är att själva fisket väldigt sällan blivit bra under stark vind. Denna tendens är så tydlig att jag har svårt att avfärda den. Tittar man sedan på hur vindarna blåser så har jag sett att de kalla nord/ nordvästvindarna är själva fan för fisket. Dessa kommer med kallfronter och medför många gånger en stor temperaturförändring samt lufttrycksförändring. Man kan undra om gäddorna känner detta eller om det är själva blåsten de reagerar på?

Här nedan följer en tabell där ni kan se hur vädret var de dagar jag fått mina största isgäddor.

12100 g - Sol, svag nordväst -5. Snö på isen (2010-03-09 )

11200 g – Mulet, snöbyar, svag ost -3. Snö på isen (2011-01-10)

11120 g – Mulet, måttlig nordväst, 0. Snö på isen (2010-03-22)

9400 g – Sol, vindstilla, -8. Snö på isen (2010-03-15)

9220 g – Mulet, svag vind -2. Lite snö på isen (2009-12-05)

8730 g – Mulet, svag syd -1. Snö på isen (2011-03-19)

8500 g – Mulet, snöbyar, svag ost -3. Snö på isen (2011-01-10)

8400 g – Mulet, snöbyar, svag ost -3. Snö på isen (2011-01-10)

8220 g – Sol, svaga vindar +8. Lite snö på isen (2011-04-13)

8040 g – Halvklart, svag väst 0. Snö på isen (2011-01-28)

Lite märkligt kan nog vissa tycka att ingen av mina största gäddor är tagna från snöfria isar. Jag håller till viss del med om det och förbluffande många av gäddorna är tagna under rätt dåliga förhållanden med mulet väder, tjocka isar och mycket snö.

Men lite så har det varit för mig att vintern gett få men i gengälld större gäddor än annars. Däremot att ingen av de större gäddorna är tagna från helt snöfria isar är inte så konstigt för i Norrbotten där jag fiskar är det väldigt ovanligt med sådana förhållanden. Vi har en lång säsong men samtidigt är det sällan vi kan fiska på tunna snöfria isar.

Månens påverkan/betydelse för fiskeresultatet

Många gäddfiskare hävdar att månens position påverkar fiskeresultatet en hel del. Själv lägger jag inte någon större vikt på det påstående men tycker ändå att resonemanget är så pass intressant att jag börjat titta hur det ser ut i mina vatten. Resultatet har faktiskt blivit överraskade i några avseende. Vad jag märkt i allmänhet är att månståndet tycks påverka mera i vissa vatten än andra och det är precis samma som just många andra fiskare hävdar.

Däremot när det gäller ismete efter gädda så ser jag för närvarande inget som visar att något månstånd skulle bjuda på hetare fiske än något annat. Kan anledningen möjligen vara isen och snön som isolerar fiskarna från just detta?

När det gäller laken som jag fiskade väldigt mycket efter under 90 talet märkte jag tydligt hur aktiva de kunde vara under fullmåne vid bottenmete på hösten medan samma månstånd under pimpelfiske inte alls gav samma resultat. Det som däremot fick fart på laken på vintern var ofta lågtrycksbetonat väder. Alltså precis likadana erfarenheter som gäddfisket samma tid på året. Det skulle vara intressant att höra andra ismetares erfarenheter i ämnet…

Här nedan min 10 - bästa lista på ismete där aktuellt månstånd finns angivet.

12100 g – Avtagande 37 % - 7 dagar före Nymåne (2010-03-09)

11200 g – Växande 28 % - 5 dagar efter Nymåne (2011-01-10)

11120 g – Växande 35 % - 6 dagar efter Nymåne (2010-03-22)

9400 g – Avtagande 1 % - 1 dag före Nymåne (2010-03-15)

9220 g – Avtagande 90 % - 3 dagar efter Fullmåne (2009-12-05)

8730 g – Växande 99 % - 1 dag före Fullmåne (2011-03-19)

8500 g – Växande 28 % - 5 dagar efter Nymåne (2011-01-10)

8400 g – Växande 28 % - 5 dagar efter Nymåne (2011-01-10)

8220 g – Växande 67 % - 5 dagar före Fullmåne (2011-04-13)

8040 g – Avtagande 34 % - 6 dagar före Nymåne (2011-01-28)

Det skulle vara intressant att höra andra fiskares erfarenheter om hur väder och vind samt månstånd påverkat ert fiske. Skriv gärna en kommentar…

2 d. Ismete – Knappast ett fiske för den late.

2011-11-17T16:40:00.002+01:00

* 2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN *

Latmans fiske eller inte?

Metare har enligt min mening ofta fått en helt felaktig stämpel där de av vissa har betraktas både som lata och okunniga. Om man ser till själva fiskesättet så är ju detta ett mer passivt fiske snarare än ett aktivt då man inte behöver hålla i sitt spö. Å andra sidan kräver metet att man har tålamod att vänta in fisken tills den förhoppningsvis hugger.

Nej jag tror inte det handlar om att ha sinne för lathet om du skall fastna för mete. För att bli en duktig metare krävs hellre egenskaper som ett bra tålamod och en tro på det du gör. Lägg där till kunskap, erfarenhet och fokusering så har man de rätta förutsättningarna för att lyckas.

Ismetet då, hur pass jobbigt kan det vara? Svaret blir att det många gånger kan vara riktigt jobbigt och tufft ute på isen medan de andra gånger kan kännas precis tvärtom. Detta beror till större delen hur förhållanden ser ut vad det gäller snömängd, isens tjocklek, stöpisar och avståndet till fiskeplatsen. Men många gånger krävs det väldigt hårt jobb för att dra sin pulka, borra sina hål och slutligen sätta ut sina spön. Speciellt mitt i vintern då förhållanden kan vara tuffa.

Många av de drivna ismetarna och metare för den delen också tenderar på att släpa med sig en hel del prylar vilket gör att det fodras både planering och tid för att få grejorna i ordning. Så min slutsats är att detta absolut inte är ett fiske för den late utan snarare ett fiske för den envise och målmedvetne fiskaren.

Se till att ha spöna under uppsikt

Bara för att du inte håller dina spön i handen så kan du inte släppa dem ur sikte. Istället är det viktigt att ha kontroll på alla sina spön, Ju fler spön du fiskar med och ju större fiskeområdet är desto mer fokus krävs för att ha kontroll på situationen. Jag ser ständigt till att ha fokus på mina spön och därför är det viktigt att sätta sig på en plats där man har bra utsikt över sina spön. Själv använder jag som de flesta andra fiskare s.k. vippor som nappindikatorer samt en ålbjällra som gör att man kan höra hugget. Vill man vara ännu säkrare så kan elektroniska nappalarm vara ett alternativ, speciellt om man tänker pimpla aktivt samtidigt.

Många kanske tycker att det låter lite överdrivet då jag skriver att jag alltid ser till att ha koll på mina spön men det finns anledning till detta. Första åren då jag ismetade fiskade jag ofta på för stora områden samt att jag samtidigt satt och pimplade. Förbluffande ofta hände det att jag missade nappen på olika sätt.

Ofta var vinden den stora boven. Den gör ibland så man inte hör bjällran eller så kan den felaktigt lösa ut vippan eller helt enkelt blåsa omkull spöet och dess ställning. Är det blidväder och sol så händer det ibland att spöet och dess ställning faller ihop på grund av att snö och is smälter. Sedan kan även en gädda nappa så försiktigt att varken vippan löser ut eller att bjällran hörs. Så därför ser jag alltid till att ha så bra koll och fokus som bara möjligt. Tänk om man skulle missa sin drömfisk på grund av för dålig uppmärksamhet eller ännu värre kroka en fisk så djupt i svalget så den riskerar att dö.

Håll ordning på prylarna

En annan viktigt detalj är att ha ordning på utrustningen. Efter varje hugg skall man ta som vana att kontrollera hur tacklet ser ut och om linan är oskadd.

Gör du inte detta så kommer du förr eller senare att råka ut för en otrevlig överraskning. Vid kallt väder med minusgrader är det viktigt att hålla hålet fri från is vilket betyder att man med jämna mellanrum bör rensa hålen. Alla seriösa gäddfiskare idag bedriver catch and release men är alla lika duktiga på det? Mer om detta finns att läsa i kapitlet om återutsättning av isgäddor. Men även här gäller det att ha grejorna i ordning och även ha en plan hur återutsättningen skall ske, är det minusgrader ute så är detta riktigt viktigt eftersom fiskar drar på sig frostskador väldigt snabbt.

Just att ha rutiner i sitt fiske och veta vad man skall göra i alla de olika situationer man kan hamna i är en mycket viktig detalj. För att få det gäller det att redan från början hela tiden tänka till och sedan slipa på varenda liten detalj. Gör man detta så lär det med tiden sitta automatiskt i ryggmärgen.

2 c. Vad gör dig till en bra ismetare?

2011-11-15T15:05:00.002+01:00

* 2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN *

Tro på det du gör och ha tålamod

Som i allt annat fiske så är det viktigt att ha ett bra tålamod och tro på det man gör. Skall man bli en framgångsrik fiskare handlar det mycket om just dessa två saker men det krävs ofta lite mer än så. Jag anser att det även är viktigt att skaffa sig kunskap om gäddans livscykel samt lära sig hur det ser ut i sina fiskevatten. Detta skaffar man sig bara genom erfarenhet och då är det en fördel att fiska så ofta som möjligt. Det räcker således inte bara att vara en duktig fiskare om man knappt fiskar något. Är man bara nog enträgen och envis så brukar det i längden ge resultat.

Prova dig fram och var flexibel i ditt sökande

I regel krävs det hårt jobb för varje landad storgädda. Visst ibland kommer det perioder då allt flyter på då man landar stora fiskar i stort sett varje pass men lika ofta kan det gå tung också. Här skall man komma ihåg att även ett dåligt fiskepass kan man få ut något av. Viktigt är att efter varje fiskepass reflektera varför det gick som det gick. Gör man det så hittar man garanterat vissa trender och mönster för fiske handlar sällan om tur i det långa loppet.

Man skall inte vara rädd för att prova sig fram vad det gäller platser i ett vatten och inte heller döma ut ett ställe bara för att det gick dåligt en gång. Oftast finns det en förklaring till detta och en plats som inte fungerar i början av isfiskesäsongen kan kanske vara riktigt het i slutet av denna. Var flexibel i ditt sökande efter storgäddan.

Dokumentera och reflektera över ditt fiske

För att lättare få en rättvis bild över hur dit fiske förhåller sig under längre tid är det viktigt att dokumentera varje fiskepass. Utifrån detta material kan man sedan få fram all tänkbar statistik som många gånger brukar vara värdefullt för framtida fisken. Jag vet att många tycker det är jobbigt att skriva fiskedagbok och föra statistik. Man börjar men efter ett kort tag så är det lätt att man missar skriva ner saker vilket snabbt leder till att man ger upp.

Här en av mina fiskedagböcker från åren 2008-2009. Sätter man in lite bilder så blir det en ännu trevligare inramning som väcker gamla sköna minnen till liv igen.

Här ligger 20 års fiskande i en enda hög. Ovärderligt material i mina ögon.

Jag tror detta oftast beror på att det inte har hunnit bli en rutin i ens vardag, för mig som hållit på med detta i över tjugo år sitter detta numera i ryggmärgen och snabbt har jag skrivit ned en rapport dagen efter ett fiskepass. Egentligen är det först efter några år man börjar inse alla fördelarna med sitt dokumenterande och vad man i förläggningen kan få ut av detta material.

Ismetet i praktiken – Lås inte upp dig på ett enda fiskesätt

När vi kommer till själva fisket så finns det även här detaljer som är viktiga att tänka på. Det gäller att vara öppen och inte vara rädd för att prova saker och ting för att på det sättet hitta det som fungerar bäst för dagen. Det kan röra sig om vilka beten man använder sig av, vilket djup man fiskar på, om man fiskar med dött eller levande bete eller hur sina tackel ser ut. Exempelvis kan du starta upp fiskepasset med några olika varianter av betesfiskar, fiskade på olika fiskedjup, mäskade hål, doftmedel, kanske någon hårt blyad och någon helt utan eller vad det nu kan vara. Ofta brukar man rätt snabbt se vad som fungerar bäst för dagen och då kan man snabbt ändra flertalet av de andra spöna och fiska likadant.

Jag vet att många väljer att köra alla spön exakt likadana men jag vill gärna ha minst ett spö som fiskar lite avvikande de övriga. Anledningen är att det kan finnas någon gädda som kanske föredrar en annan presentation av betet. Speciellt de stora exemplaren kan ibland vara svåra att lura till hugg och de är ju dessa men helst vill komma åt. Till er som tror sig funnit en taktik som man anser vara den bästa och sedan väljer att köra med fisketur efter fisketur oavsett fiskevatten och yttre förhållanden kan jag bara säga tänkt om. Det finns helt enkelt ingen mirakel metod eller taktik som alltid fungerar bättre än de andra.

2 b. På vilka platser och djup skall man söka gäddan?

2011-11-12T09:43:00.002+01:00

* 2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN *

Vilka faktorer styr gäddans val av plats?

Gäddan är en fisk som kan vistas på flertalet platser i ett vatten och även på vitt skilda djup. Detta gör det hela svårare för oss fiskare men med ökad kunskap och erfarenhet av sina vatten brukar man med tiden kunna skapa sig en rätt bra uppfattning om hur det ser ut. Vilka faktorer styr då gäddornas val av plats och djup? Enligt forskningen vad det gäller gäddor så menar man att en gädda oftast håller till på ungefär samma plats under hela dess liv.

Undantaget är tiden kring leken då de söker sig till dess lekområden. Dessa vandringar kan ibland vara långa och den senaste forskningen säger även att gäddor visar ett tydligt s.k. homing beteende d.v.s. att de söker sig till den plats där de en gång blev född. Andra faktorer som styr gäddornas val av djup och plats är givetvis tillgången på föda, jaktljus, vattentemperatur och syrehalt. En annan sak som drar till sig gäddor (oftast stora individer) är fina ståndplatser bakom stora stenar, träd eller annat bråte på botten.

De första isarna

Om vi börjar med tiden just innan isarna lägger sig vet vi att gäddorna precis som all annan fisk oftast står riktigt djupt där vattentemperaturen är som varmast. När isarna lägger sig så jämnas snabbt bottentemperaturen ut sig vilket får till följd att fisken sprider ut sig. Har man tur så kan fisken hålla sig kvar ett tag på riktigt djupt vatten och då kan man få uppleva riktigt bra fisken. Men verkligheten är att man i många vatten denna tid hittar gäddorna liksom dess bytesfiskar på riktigt grunt vatten.

En novemberdag 2009 i ett mindre vatten. Isen var bara 5 cm tjock så man fick ta det extra försiktigt. Gäddorna var oerhört försiktiga vilket många gånger är typiskt då vattnet är klart , isen tunn och vädret soligt.

I regel är denna tid den klart bästa och förklaringen är att gäddans jakljus nu är riktigt bra vilket gör den mer aktiv. Så snart snön börjar lägga sig på isarna så dämpas gäddans hugglust markant. Snön reflekterar ljuset väldigt effektivt åt alla håll vilket medför att ljuset får svårt att tränga igenom. Isen klarar däremot detta betydligt bättre vilket betyder att tjocka isar är att föredra framför ett tjockt snölager.

Viktigt att lära känna sitt vatten väl

Med andra ord så kan man aldrig vara helt säker på var gäddorna kan vara och därför är det oerhört viktigt att lära känna sitt vatten och att i lugn och ro prova sig fram vad det gäller platser. Viktigt att tänka på är att vissa områden i ett vatten ibland kan vara tillsyntes tomt från fisk medan det bara någon månad senare kan hysa gott om fisk. Ibland har man svårt att finna logiken i detta men egentligen spelar det ju ingen roll om lyckas lista ut hur det ligger till i praktiken. Har man tur kan man också finna platser som håller fisk under hela isfiskesäsongen.

Det som styr valet av gäddans platser är framförallt tillgången på föda och i regel brukar inte gäddan vara långt borta om man hittar större stim av småfisk. Men ha ändå i åtanke att det inte alltid är på det viset för då och då hittar man fina platser med god tillgång på betesfisk som helt enkelt inte fungerar trots detta.

För att kunna bedriva ett effektivt isfiske är det en stor fördel att känna till hur det aktuella vattnet ser ut och då tänker jag främst på djupförhållanden. Till viss del kan man ju se och ana hur det förhåller sig med hjälp av terrängen runt om men för att få en klarare bild är det en enorm fördel att ha rekat i förväg i öppet vatten med ekolod. När det gäller riktigt små vatten så är det givetvis inte lika viktigt men ju större vattnet är desto viktigare blir detta.

En annan viktig detalj man bör reda ut så fort som möjligt när man börjar fiska i ett nytt vatten är vilka andra arter det finns och vilka av dessa som utgör huvudfödan för gäddan. Lär man sig också var de olika bytesfiskarna uppehåller sig under ett år ja då är man definitivt ett steg närmare framgång. Slutsatsen blir således att ju mer man vet om sitt vatten ju bättre är oddsen att lyckas med sitt fiske.

Borra dig från land och utåt

En bra strategi speciellt i nya vatten är att borra sig från land och utåt. Då täcker du upp flera djup och kan under dagen få en uppfattning om vilket djup som ger dig fler hugg. Fiskar du längre ut på djupare vatten kring djupkanter eller grund så gäller samma princip att försöka sprida ut sina spön på flertalet djup.

Bottennära eller pelagiskt?

På grunt vatten så har man inte så mycket att spela på så här är det vanligast att fiska strax ovanför botten. Ju djupare det blir desto mer vattenyta har man att täcka upp och för att göra bästa möjliga reklam för sig så är det bästa att presentera sitt bete pelagiskt någonstans i vattnets mellanskikt. Fiskar du på rejäla djup från 10-20 meter brukar jag försöka variera mina spön så att de fiskar från strax under iskanten till flertalet meter ned. Ibland kan jag även fiska något spö strax ovanför botten fastän det är riktigt djupt i fall någon riktigt stor gädda skulle stå och tjura vid botten.

Denna vackra storgädda valde en mindre mört som jag serverade nära botten på 12 meters djup.

Generellt sett så väljer jag att fiska närmare botten då ljusförhållanden är dåliga och högre upp i vattnet då förhållandet är omvänt. Anledningen till detta är att gäddorna är mer aktiva då det är bra jaktljus, de jagar mer med synen och en betesfisk högt uppe i vattnet upptäcks av fler gäddor än om man har den nära botten.

Min teori kanske inte delas av alla för ibland kan man läsa att man skall fiska gäddan högt upp i vattnet då ljusförhållanden är riktigt dåliga. Visst finns säkert vatten där det är så men då krävs det samtidigt att stimmen av betesfisk håller till där. Fiskar man efter gäddor som jagar pelagiskt så tror jag det kan vara en bra strategi men i andra vatten med karpfiskar och abborre brukar dessa stå väldigt nära botten under vintern och varför skulle då gäddan inte vara där?

Vintern

När det är som mörkast ute brukar det även vara som mest snö på isarna. Detta innebär att ljusförhållanden under isen blir riktigt dåliga och gäddorna blir då mer passiva. För den skull så slutar gäddorna inte att äta och har de chansen till ett gratis skrovmål så tvekar de oftast inte. Nu är det viktigt att man vet var gäddorna håller till då de rör sig så pass lite. Denna tid brukar jag oftast fiska bottennära och även grundare än annars. Fiskar jag på djupare vatten försöker jag att fiska på flertalet djup, allt från nära botten till strax under ytan. Men var inte rädd att prova dig fram och på det sättet hitta ett mönster som fungerar i ditt vatten.

Jag tror och fick så även bevis en vinter att de gäddor som normalt jagar djupare och mer pelagiskt under vissa perioder tvingas in på grundare vatten beroende på att jaktljuset helt enkelt är för dåligt. Är isen mer än en halvmeter tjock plus att det är flera decimeter snö på den och kanske det är mulet och snöar ja då lär sikten där under isen var lika med noll. Att då jaga ute på frivattnet tar helt enkelt för mycket energi, då är det istället bättre att söka sig till grundare vatten där gäddan kan stå still och lurpassa tills rätt läge kommer.

Första veckan i januari 2011 tog jag denna 120 centimeters gädda på bara ett par meters djup. Fiskade väldigt nära botten med dött agn. Betet en 3 hektos mört som jag preparerat med doftmedel. Vädret var mulet med snöbyar och på isen fanns ett rejält lager snö.

Även bristen på föda kan få gäddan att söka sig till nya platser. Därför tror jag att man inte kan säga att en gädda alltid lever sitt liv inom ett begränsat område som man ibland kan läsa i litteraturen. Ibland tvingas gäddorna anpassa sig till rådande förhållanden och då söka sig bort från sin naturliga plats. Detta behöver nog många gånger inte vara frågan om några längre sträckor utan snarare om en förflyttning mellan djupare vatten längre ut och grundare närmare stränderna. En fördel man kan dra nytta av just denna tid är att hittar man väl ett hett ställe så är chansen stor att gäddorna finns kvar på platsen så länge förhållandena på isen är densamma.

Vårvintern

Denna tid bjuder generellt på bättre mängdfisken och det råder ingen tvekan på att gäddorna nu är mer aktiva. Nu rör de mer på sig och kan jaga på flertalet djup så därför gäller det att variera sina beten på olika djup. Denna tid på året fiskar jag i högre grad på djupare vatten där jag söker stim av småfisk. Hittar man ett sådant kan man nästan vara säker på att gäddorna är i närheten.

Men glöm inte heller att testa grunt och framförallt under gryning och skymning har det tagits många storgäddor på riktigt grunt vatten denna tid på året. Anledningen till detta tror jag är att när dagsljuset börjar avta så söker sig de flesta fiskarna till grundare vatten där de sedan tillbringar natten halvt sovande vid botten. När såldes gäddans byten börjar gå ner i varv och söka sig grundare följer gäddorna efter och när jaktljuset är det rätta kommer så ofta en kort men intensiv huggperiod. Av någon anledning brukar detta vara rätt tid för de större individerna vilket kan vara bra att känna till för de som siktar på att ta de allra största gäddorna.

I ett av mina vatten har jag märkt att gäddorna liksom mörten och abborren tenderar att stå grundare ju längre våren lider, i ett annat vatten så upplever jag nu att fisket på djupare vatten börjar bli effektivare än under vintern. Så återigen, det är skillnader mellan vatten och vatten. Ett djupt eller större vatten med fler fiskarter kanske kräver en annan taktik för att lyckas i än ett mindre, grundare vatten med färre arter.

I Norrland ligger isarna på flera håll fram tills i slutet av april eller på vissa ställen ändå inne i maj vilket innebär att tiden mellan då ett vatten är isfritt och gäddorna börjar leka är mycket kort. Gäddorna drar sig i god tid innan leken mot sina lekplatser och därför kan vissa platser som varit riktigt bra tidigare under säsongen bli fisktomma. Detta har jag varit med om i flera av mina vatten. Då gäller det att hitta gäddorna vilket är lättare sagt än gjort.

Vissa år kan man i slutet av isfiskesäsongen få uppleva isar som denna. Isen har tryckts upp och natten har varit kall med minusgrader. Då blir isen stenhård vilket gör den lätt att färdas på och ofta får man ett bra fiske på köpet.

I teorin skall gäddorna finnas i närheten av deras lekplatser och därför är det en fördel om man vet var gäddorna brukar leka i sina vatten. En del hävdar att de största individerna är tidigast på plats utanför lekområdena fast de är de som leker sist. Av någon anledning så har jag ännu inte lyckats fullt ut med mitt fiske denna tid på året. Hittar man dessa ansamlingar av gäddor borde man rimligtvis kunna få uppleva riktig bra fisken. Fast man skall också ha i åtanke att de stora gäddorna nu många gånger är riktigt romstinna och därför kanske inte så sugna att lägga alltför mycket energi på att jaga. Så taktiken denna tid på året nära leken är att söka gäddorna utanför deras lekvikar där det också gärna får vara lite djupare. Men jag kan säga att detta är betydligt lättare i teorin än i verkligheten.

2 a. Fiska aktivt eller statiskt?

2011-11-10T15:56:00.002+01:00

* 2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN *

Fördelarna med ett aktivt fiske

I de flesta äldre artiklar om ismete och angelfiske står det att man skall fiska aktivt i den mening att man hela tiden borrar sig framåt i en linje och sedan flyttar spöna mellan hålen. Fisketiden i varje hål rekommenderades oftast till ca 30 minuter till en timme och om inget hade hänt då skulle man byta hål. Så här började jag också fiska och nog fick jag fisk alltid men med tiden har jag mer och mer frångått denna taktik då jag finner fler nackdelar än fördelar med den.

Om vi börjar med Fördelarna så fiskar man ju helt klart av mer yta under ett fiskepass och därför är det ju så att rimligtvis kommer du att kunna presentera dina beten till fler gäddor än om man hade fiskat mer stationärt. Min erfarenhet säger också att man i förlängningen även fångar mer fisk till antal med detta fiskesätt. Fiskar du i helt okända vatten som du inte känner till någonting om så behöver det inte vara fel att fiska på detta sätt och målsättningen bör då vara att försöka hitta heta områden med gädda.

I vissa typer av vatten så är gäddorna väldigt passiva vintertid och då kan detta fiskesätt också vara till fördel. Jag tänker främst på grundare vatten med dåligt jaktljus. Här finner man dock skillnader mellan smågäddor som kan vara väldigt aktiva medan de stora istället är raka motsatsen. Det torde bero framförallt på vilken föda gäddan inriktar sig på. Stora gäddor i dessa vatten livnär sig ofta på riktigt stora bytesfiskar som större karpfiskar som id och braxen. Dessa gäddor väntar på rätt jaktläge och när det infinner sig brukar huggperioderna bli korta och intensiva. Däremellan står de mest still med fullproppad buk och smälter sin föda.

Vi som fiskar gädda vet att dessa fiskar inte är omöjliga att lura till hugg fast det många gånger känns så. Att fiska mer aktivt under dessa döperioder kan ju innebära att man har turen att lyckas servera ett bete alldelens i närheten av en mätt gädda som trots detta inte kan motstå ditt bete.

Nackdelar med aktivt fiske samt det statiska fiskets fördelar

Nackdelen med detta aktiva fiskesätt är framförallt att man kan missa heta platser och ännu värre riskera att avfärda och döma ut ett vatten som egentligen är riktigt bra. Anledningen är att gäddorna många gånger har markanta huggperioder och emellan dessa är det inte ovanligt att det är dött i 2-4 timmar. Misstänker man även att det finns riktigt stora gäddor på platsen vill jag gärna lägga än mer tid för dessa fiskar har generellt färre huggperioder än de mindre individerna.

Sedan skall man också tänka på att en stor gädda har ett större revir än en liten och ibland kan det faktiskt vara ett gott tecken att inga mindre gäddor finns på fiskeplatsen. Själv fiskar jag nästan alltid på en och samma fiskeplats under ett fiskepass och det beror framförallt på att jag vill ge mitt ställe en rejäl chans och i slutändan även få göra en rättvis bedömning. Något som påverkat min inställning är att jag har fått några av mina allra största ismetegäddor just på platser där fisket gått trögt under hela dagen innan slutligen en storgädda huggit.

När jag fiskar på större djup handlar det mest om pelagiskt fiske och då brukar djupkanter eller i vissa fall produktiva områden med betesfisk mitt ute i sjöarna vara intressanta. Dessa gäddor jagar ofta aktivt och speciellt om jaktljuset är bra. Känner man till vart gäddorna rör sig kan det vara bra är att sprida ut spöna på en större yta och sedan bara sitta och vänta på hugg. Ibland finns gäddorna utspridda men andra gånger så kan vissa hål vara klart bättre än andra, då är det inte fel att sätta fler spön närmare det hålet. Huggperioderna i dessa vatten brukar normalt vara fler till antal och många gånger inte lika markanta som då man fiskar närmare botten i ett grundare vatten.

Denna gädda fick jag endast ett par meter under iskanten trots att det var ordentligt djupt där vi fiskade.

Uppträd försiktigt på isen – Det tjänar du på i längden

Ett aktivt fiske medför också mer rörelse och ljud som i värsta fall kan skrämma fisken. Jag tror definitivt att gäddor kan bli skrämda av dessa ljud och vibrationer. Detta kan säkert variera från gädda till gädda och från dag till dag. Faktorer som vilket djup man fiskar på borde även rimligtvis spela in. Ett tydligt tecken på att fiskarna reagerar på de ljud och vibrationer vi skapar är att då man närmar sig ett hål. Kommer du farande i hög fart blir detta extra tydligt då man ser hur betesfiskarna blir oroliga och rör sig mera.

Ett annat tydligt tecken är då en gädda efter att den huggit börjar rusa iväg med allt högre fart beroende på att man kommit springande fram till hålet. I värsta fall kan den bli så skrämd så att den spottar ut betet. Med andra ord så tjänar man i längden på att vara försiktig ute på isen och inte heller borra mer än man måste.

1. Ismete - Ett effektivt fiskesätt som blir allt populärare.

2011-11-09T14:41:00.002+01:00

* 1. INLEDNING *

Ismete – Ett fiskesätt som blir allt populärare

Av någon märklig anledning så har gäddfisket vintertid tidigare bara handlat om angeldon eller gäddsaxar. Nu vet vi bättre och utvecklingen vad det gäller taktik och utrustning går stadigt framåt. I sköljvågen av detta ser vi nu mängder med stora gäddor som fångas runt om i landet och nu är det ingen som kan påstå att ismete inte är ett effektivt fiskesätt.

Jag vet att många ser ismetet endast som ett tidsfördriv i väntan på att det ”riktiga” fisket skall starta. Så må det vara men jag tycker ändå att ismetet förtjänar att lyftas fram som mer än just ett komplement. Själv ser jag många positiva bitar med ismete, förutom dess effektivitet att locka de största gäddorna till hugg så ger det en möjlighet att komma ut och få lite frisk luft samt fysisk aktivitet. Ismete är också ett väldigt socialt fiskesätt som kan bedrivas av flera fiskare tillsammans. Mars och april är i de norra delarna av landet där isarna fortfarande bär en underbart härlig tid med en allt mer värmande sol.

Som allt annat nytt som slår igenom märker man att den unga generationen snabbt är framme och anammar samt utvecklar det hela framåt. Som norrlänning bosatt i de nordligaste delarna av vårt land kan jag konstatera att vi ”som vanligt” är sent ute att haka på en trend. Förvisso vet jag även de som var riktigt tidigt ute med ismete här uppe i norr samt att jag själv låg i startgroparna rätt tidigt. Men fortfarande känns det som att få satsar fullt ut på ismetet här uppe fastän jag inbillar mig att det blivit allt vanligare under de senaste åren. Det känns som att det fortsättningsvis händer en hel del inom ismetet och därför skall det bli riktigt roligt att följa utvecklingen i framtiden.

Vad är det som gör ismetet så effektivt?

I Likhet med det vanliga metet i öppet vatten så kan du presentera ett för fisken naturligt bete på en rad olika sätt och det under lång tid. Mete och ismete är i motsatts till spinnfiske och framförallt trolling där du mer söker upp fisken över stora ytor ett fiske på en mindre begränsad yta där fisken söker upp dina beten. Här gäller det att ha tålamod och framförallt tro på det man gör. En gädda har liksom alla andra fiskar markanta huggperioder då de är aktiva och söker föda och mellan dessa kan de vara väldigt passiva och svårflörtade.

Stora gäddor har dessutom en tendens att vara än mer bundna till korta perioder av jakt och däremellan långa perioder av passivitet. Många gånger kan det därför vara bra att ha tålamod och vänta in gäddorna till dess huggperioder. Kombinationen med naturligt bete och statiskt fiske över längre tid tror jag är nyckeln till dess effektivitet och det framförallt gällande de större exemplaren. En stor gädda är oftast inte lika lättlurad som en liten och äktheten i detta fiske gör helt enkelt oddsen bättre att lyckas.

Om vi då skall ge oss på en jämförelse mellan mete och ismete så finner man den största skillnaden i att man från isen kommer åt gäddan på ett helt annat sätt. Du kan sprida ut spöna och täcka upp ett relativt stort område. Dessutom kan du fiska rakt över dina “hotspots” och på exakt önskat djup, så här talar vi om ett effektivt prickfiske.

Artikelserie Ismete - Gädda

2011-11-06T11:00:00.002+01:00

För snart ett år sedan började jag lite smått skissa på en artikelserie kring ismete efter gädda. Förhoppningen var att ha det hela klart tills ismetesäsongen drar igång. I skrivande stund är det mesta av materialet klart och tanken är att från och med nästa vecka börja publicera innehållet här på bloggen. Materialet är till största delen baserat på mina egna erfarenheter och kunskap om gäddans liv och leverne. Jag har försökt tänka brett och tar därför upp det mesta som kan tänkas vara viktigt.

Jag skulle även uppskatta att ta del av er läsares erfarenheter och kunskap, så har ni några frågor eller synpunkter tveka inte att skriva dessa under kommentarer. För att lätt kunna hitta till hela artikelserien kommer jag lägga in en etikett under etiketter på högra sidan. Namnet blir Artikel – Ismete gädda där allt material såsmåning om hamnar.

Snart kommer vintern och isfisket kan därmed dra igång. Från och med nu och framåt kläds bloggen i vinterskrud och allt fokus hamnar därmed på isfiske efter i första hand rovfiskar som gädda, abborre, lake, gös och diverse laxfiskar. Hoppas ni hänger med…

/ Mats

Förra årets ismete premiär slutade med en härlig gäddtrippel med gäddor från 8,4 kg till denna på 11,2 kg.

Så här ser artikelserien ut idag men kan med tiden tillkomma ytterligare en del.

1. INLEDNING

a) ISMETE - ETT FISKESÄTT UNDER UTVECKLING.

b) VAD ÄR DET SOM GÖR DETTA FISKESÄTT SÅ EFFEKTIVT?

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN

a) AKTIVT ELLER STATISKT?

Fördelarna med ett aktivt fiske

Nackdelar med aktivt fiske samt det statiska fiskets fördelar

Uppträd försiktigt på isen – Det tjänar du på i längden

b) VILKA PLATSER OCH DJUP SKALL MAN FISKA PÅ?

Vilka faktorer styr gäddans val av plats?

De första isarna

Viktigt att lära känna sitt vatten väl

Borra dig från land och utåt

Bottennära eller pelagiskt?

Vintern

Våren

c) VAD GÖR DIG TILL EN BRA ISMETARE?

Tro på det du gör och ha tålamod

Prova dig fram och var flexibel i ditt sökande

Dokumentera och reflektera över ditt fiske

Ismetet i praktiken – Lås inte upp dig på ett enda fiskesätt

d) ISMETE – KNAPPAST ETT FISKE FÖR DEN LATE

Latmans fiske eller inte?

Se till att ha spöna under uppsikt

Håll ordning på dina prylar

e) VÄDRETS OCH MÅNENS PÅVERKAN.

Mitt bästa fiskeväder styrs efter rådande ljusförhållanden och årstid

Första isarna

Vintertid

Vårvintern och våren

Kan vinden påverka fiskeresultatet?

Månens påverkan/betydelse för fiskeresultatet

f) GÄDDANS HUGGTIDER

Huggperioderna varierar efter årstiden

Lär dig gäddornas aktivitetsperioder i de vatten du fiskar i

Statistik från ett av mina fiskevatten

g) HUR SER EGENTLIGEN KONDITIONEN UT PÅ ISGÄDDOR JÄMFÖRT MED ANNARS?

h) MED FOKUS PÅ DE STORA GÄDDORNA

Vad räknas som en stor gädda?

Olika typer av storgäddsvatten.

Genvägar för att hitta ditt drömvatten.

Små gäddor undviker de stora.

Valet av platser.

Olika platser under isfiskesäsongen.

Att tänka på då man söker storgäddan.

Ett många gånger tidskrävande och tålamodskrävande fiske.

De stora gäddornas val av föda.

Försiktiga hugg.

Taktik för att lyckas.

i) ÅTERUTSÄTTNING AV GÄDDOR

Kylan ger både för och nackdelar

Utrustning för återutsättning av gäddor

Hur hanterar man då en isgädda på bästa möjliga sätt

Hanteringsguide vid ismete (Ensamfiske samt Fiske med andra)

Återutsättning vid minusgrader

Vägning av gäddor

3. BETEN

a) OLIKA BETEN FÖR GÄDDAN

Levande bete

Dött bete

Har storleken någon betydelse?

Fiskarter som attraherar gäddan

b) MÄSKNING, DOFTMEDEL M.M.

Mäskning

Doftmedel

Färga dina beten

c) HANTERING AV BETESFISKEN

Mörtstugor, paraplymjärden

Förvaring av levande betesfisk

Syrepumpen

Förvaring av död betesfisk

Fiska betesfisken själv

4. UTRUSTNINGEN

a) SPÖN OCH MOTHUGG

Ett alltmer växande utbud av ismetespön

Mothugget

Mjuka eller styva spön?

Att tänka på då man drillar sina fiskar

Test av ismetespön

b) RULLEN

Haspelrulle eller Multirulle?

Räkneverksrullar och ismete

Test av Daiwas räkneverksrulle, accudept plus 27 LC

c) LINAN

Nylon eller flätad?

Linans tjocklek och linminne

Se upp för den vassa iskanten, eller?

d) KROKAR OCH SÄNKEN

Tumma inte på kvalitén

Välj krokstorlek utifrån betesfiskens storlek

Sänken

e) TACKEL

Olika typer av tackel och material

Hotta upp ditt tackel

f) NAPPINDIKATORER

vippor, ställningar, ålbjällra, elektriska larm m.m.

g) VERKTYG

Avbitare, kroklossare, kniv, käftöppnare m.m.

h) PULKAN

Vilka krav kan man ställa på sin pulka?

Testat - Sport sled pulkan

Hur packar jag pulkan och vilka prylar skall finnas med.

i) ISBORREN

Motordriven eller borra för hand?

Hur tjock borr bör man använda?

Se till att ha med dig ett extra skär i fall att…

Om isborrar samt test av Mora Lazer 200 mm

j) EKOLOD

Ekolodets fördelar

Olika typer av ekolod

Mitt egna ekolod

k) GPS

l) AVKROKNINGMATTOR OCH VÅGSÄCKAR

m) DOKUMENTERA DINA FISKAR

Kamera, vågar, måttband

n) UTRYCKNINGSVÄSKAN

o) ÖVRIG UTRUSTNING

stol, varma kläder, plåsterkitt, matsäcken m.m.

5. SÄKERHETEN

Förberedande åtgärder

Faror att se upp med

Annat att tänka på

6. ÖVRIGT

a) MITT ISMETE GENOM ÅREN

Berättelser och minnen under min tid som ismetare.

Från angeldon till ismete.

Det gick inte riktigt som jag tänkt mig

2011-10-28T12:08:00.002+02:00

Höstfisket blev det inte mycket utav och nu är dessutom fiskegrejorna bortplockade. Istället har jag börjat kolla på ismete prylarna och börjat planera lite smått inför det fisket. Förra året denna tid bad jag om kyla och gudarna måste ha hört mig och skänkte en av de kallaste vintrarna i modern tid. Nu vet jag bättre och håller därför tyst...

Jag tänkte här och nu göra en liten sammanfattning av årets fiske i öppet vatten. Jag skrev lite målsättningar här på bloggen inför sommaren. Några av dessa har jag tyvärr inte nått upp till men istället har andra oväntade och trevliga saker dykt upp. Liksom de senaste åren fokuserade jag redan på förhand fisket efter i första hand gädda, abborre och gös och så blev det också. Så här går jag nu igenom art för art.

GÄDDA

Här hade jag på förhand hoppas på 8 gäddor över 7 kilo var av minst en över 10 kilo. Resultatet blev långt ifrån detta, istället fick jag nöja mig med tre gäddor över 7 kilo.

I slutet av maj och juni fiskade jag flera pass i ett mindre vatten där jag hade hoppats på någon större bit men det sket sig fullständigt. Men däremot hade jag flera riktigt trevliga fisken med mängder av gäddor, en dag var det sjukt bra fiske då jag fick hela 64 gäddor! Men som sagt inga större. Blev även två pass tillsammans med Krister på några andra platser vilket gick bättre, i alla fall för Krister som tog denna fina spinngädda.

Krister med en stilig gädda på 10560 gram.

Lagom till semestern köpte jag mig en båt (Quintrex 390) som jag hann fiska med några trollingpass innan midsommar. Resultatet blev ingen succé direkt men ändå godkänt med gäddor på b.l.a. 8660 g samt 7700 g. Under midsommarveckan och framåt grusades lite av förutsättningarna då det föll över 100 mm regn. Vattennivåerna steg sjukt mycket i mina tilltänkta vatten och fisket kändes i det närmaste meningslöst.

Båten packad och klar inför en av mina första fisketurer.

Redan på premiärturen med nya båten klev denna gädda på.

När väl vattnet började sjunka undan ja då kom värmen som snabbt drev upp vattentemperaturerna och gäddorna blev genast mer svårflörtade. Visst jag hade helt klart kunnat nöta mera under sommaren men den där riktiga hungern fanns tyvärr inte där. Sedan lockade andra arter allt mer och gäddfisket föll i glömska ett par månader. Men i juli i samband med ett vertikalpass där gös var huvudmålet så lyckades jag faktiskt med ett av mina mål för året att ta en vertikalfångad gädda på över 7 kilo.

Stabil vertikalfångad gädda på 7200 g och 98 cm .

Så till höstfisket som det inte blev mycket av och den största anledningen var helt klart vädret. Regn och åter regn i princip varje dag gjorde flertalet vatten mycket svårfiskade vilket resulterade att jag tappade sugen och därför blev det rätt få gäddpass denna höst. Dessutom har min rygg och framförallt nacke också varit rätt dålig vilket påverkat det hela ytterligare. De pass jag fiskade bjöd på klent resultat med 1-6 gäddor per pass och toppar på 6,6 kg och 6 kg.

ABBORRE

Att abborren ligger mig varmt om hjärtat har jag nämnt flera gånger här på bloggen. Genom åren har jag fått en hel drös med abborrar över kilot men ännu ingen över reggvikten på 1600 gram. Detta har lett till att en sådan fisk i rätt vatten skulle vara något av min absoluta drömfisk. Tyvärr så lever den drömmen vidare även efter denna sommar.

Största för året togs på trolling.

Jag kom igång rätt sent med abborrfisket och det var framförallt i augusti som det blev en del nötande. Resultatet blev ändå rätt bra med flera fina abborrar fastän den där riktigt stora saknades. Blev abborre över kilot både på spinn och trolling. Sammantaget 5 abborrar mellan 41-44 cm och 950-1150 g.

Årets längsta abborre tog jag på spinn.

Tyvärr så blev det inte så mycket abborrfiske mitt i sommaren under juli vilket var synd för planen var då att testa några nya abborrvatten vilket kanske är det som krävs för att jag tillslut skall få min drömfisk. Men som sagt det är väl bara att köra vidare så kanske den kommer när man som minst anar det.

GÖS

Eftersom jag endast fiskat riktat efter gös från sommaren 2010 så var målsättningarna inte alltför högt ställda. Men samtidigt vet jag att det finns en del kvar att upptäcka här och förhoppningen var att först och främst hitta något intressant vatten och kanske med lite flyt dra någon gös över 3 kilo.

I juli blev det en del pass med vertikalspöet vilket gick rätt bra. Jag fick oftast många gösar per pass och ibland rätt skaplig medelvikt. Blev totalt dryga 20 talet fiskar mellan 1-2 kilo. Däremot ingen över 2 kilo vilket jag kan tycka är lite märkligt.

Men de större gösarna skulle visa sig komma och det på trolling. Jag och Krister har totalt gjort tre gössatsningar under augusti och september, Ari var även med en av gångerna. Resultatet har jag skrivit om tidigare här på bloggen och det var något som vi knappast hade vågat tro skulle kunna ske i Norrbotten. Att få vara med om att ta gösar över reggvikten på 6,5 kilo tre pass i rad kändes smått overkligt. Utan tvekan årets höjdpunkt och ett av de största fiskeminnena i livet.

Årets största (6900 g – 86 cm)

Själv hade jag dessutom flyt att knipa de två största på 6900 g och 6800 g samt ytterligare en grann bit på 5640 g. Gösfisket blev en väldigt lyckad historia så nu känns suget efter gösfisket minst lika stort som det gör efter gädda och abborre.

Här en lite mindre gös (6800 g – 84 cm)

Om gäddfisket gick sämre än väntat och abborrfisket blev godkänt så kan man säga att gösfisket vägde upp hela sommaren så att jag faktiskt känner mig nöjd totalt sett. Just sådana här fisken som sticker ut mot det man upplevt tidigare värderar jag riktigt högt. I år har jag faktiskt fått uppleva några sådana. Jag räknar även in ismetepremiären i januari som ett sådant pass då det blev en minnesvärd trippel på 11200g, 8500g samt 8400g. Så sammantaget känns det som att även 2011 varit ett rätt bra fiskeår för mig, fastän det inte riktigt är slut ännu…

Här handlar jag mina fiskeprylar

2011-10-24T15:09:00.002+02:00

Att handla sina sportfiskeartiklar via nätet har med tiden blivit allt vanligare. Fördelarna är främst att det är ett enkelt och smidigt sätt att handla på. Man kan sitta hemma i lugn och ro framför datorn och planera sina inköp. Sedan är det ofta billigare och just priset på varorna kan man ju lätt jämföra butiker emellan. Nackdelen kan jag tycka är att man tappar den fysiska kontakten som man får inne i en sportfiskebutik. I en butik kan man gå runt och titta och känna på utrustning, beten m.m. Här kan man även prata och diskutera fiske med butikspersonalen och fråga om råd.

Tittar vi på handeln med sportfiskeutrustning så ser man att det finns gott om butiker och att priserna dem emellan varierar ganska så mycket. Vissa butiker har några lockvaror till riktigt bra priser medan resten av sortimentet håller mer normala priser. Andra ofta de större butikerna kan sälja alla varor till priser under genomsnittet samt ge goda rabatter om man köper storpack av viss utrustning. Det finns även de som specialiserat sig på att sälja viss sportfiskeutrustning som exempelvis beten och flugor.

För min egen del har jag valt att göra både och, alltså att både handla via nätet och via vanlig butik. Jag försöker se fördelarna med bägge. Jag köper i princip alla de grejor jag vet finns i min lokalbutik medan jag beställer mina övriga prylar på nätet. Springer jag över något kanonerbjudande på någon nätbutik så kan det givetvis hända att jag slår till. Det gäller att vara aktiv och kolla runt då har man helt klart större chanser att både hitta de rätta prylarna samt de bästa priserna. Här nedan tänker jag gå igenom några bra webb-butiker som jag hittat genom åren.

Min lokala sportfiskeaffär som jag besöker då och då samt gör de flesta av mina inköp i är Mieko fishing. Butiken ligger i centrala Luleå och har ett relativt brett sortiment av det mesta men tyngdpunkten ligger helt klart på havs och predatorfiske. Här hittar jag oftast det jag behöver till bra priser. Har de inte de rätta grejorna hemma så brukar de vara bra på att försöka fixa fram det på något sätt. Butiken är en riktig sportfiskebutik som tar avstånd till nät, saxar och liknande som man tyvärr kan hitta på många andra ställen. Personalen är också väldigt servicemedvetna, trevliga och kunniga. Av dessa anledningar är jag glad att butiken dök upp i Luleå och har sedan den dagen de slog upp portarna inte sett någon anledning att byta.

När det gäller näthandeln så ligger Mieko fishing långt framme. De har stamkunder inom hela norden och är känd för sin goda service och snabba leveranser. De har också en fin och enkelt uppbyggd hemsida. Mieko är ett eget varumärke som säljer en del beten samt annan utrustning. Deras wobbler och jiggar är redan storsäljare och har under de senaste åren skördat stora framgångar både i sött och salt vatten.

Olssons fiske har funnits bra länge på nätet. Deras sortiment är väldigt brett och priserna riktigt låga. Jag skulle tro att här hittar man de lägsta priserna på flertalet produkter. Speciellt om man skall köpa storpack av krokar, linor och annat tillbehör så kan du göra rejäla klipp. De brukar även ha bra mängdrabatter om man köper flera exemplar av samma produkt. Själv köpte jag i våras 4 spöhållare av märket Normark de lux till ett grymt bra pris. Jag har genom åren beställt flertalet gånger från Olssons och aldrig har jag blivit besviken. Grejorna har kommit fram i bra tid och väldigt sällan eller aldrig har det blivit något fel i leveransen.

Orsa fiskecenter hittade jag för bara ett par år sedan och har sedan dess varit in på sidan flertalet gånger. Prismässigt ligger de rätt bra till fast de ser alltid till att ha några varor till riktiga kanonpriser. Så här kan man med andra ord göra riktiga fynd! Kolla speciellt in dess trolling spön och rullar så lär ni hitta fina priser men då och då kan man hitta vrakpriser av beten, ismeteprylar m.m. Jag har beställt härifrån vid två tillfällen och leveransen gick bägge gångerna snabbt och utan problem.

Söder sportfiske är en populär butik med väldigt många nöjda kunder. Själv beställde jag fiskekläder härifrån nu i somras. Jag köpte bland annat Savagears nya fiskejacka och byxa till ett grymt bra pris. Jag känner även de som har beställt flertalet gånger härifrån och de har alltid varit nöjda med resultatet. De har sammantaget ett brett och intressant sortiment till bra priser. Personalen ringer även upp kunderna om de blir något problem med leveransen vilket jag ser som ett plus. De verkar vara måna om sina kunder vilket säkert är en förklaring till deras goda rykte.

Attitude baits och beten.nu är två butiker som specialiserats sig på beten men har även lite annat att erbjuda. Jag har beställt härifrån några gånger och leveranserna är blixtsnabba och priserna är överlag bra. Sortimenten av beten är både intressanta och breda så kollar man runt på dessa sidor så lär man alltid hitta något.

Söker man efter flugor så finns en motsvarande sida som jag gillar och det är flugor.se. Mycket stort sortiment med överlag rätt bra priser.

Dessa är de butiker jag fastnat för och det finns säkert flera bra jag missat. Det jag söker efter först och främst är ett sortiment som intresserar mig, därefter kommer priserna och sedan förstås bra service som innebär att man får rätt grejor och blir bemött på ett bra sätt. Ett annat plus är givetvis att man får grejorna rätt snabbt, att behöva vänta länge gång efter annan leder snabbt till att man slutar beställa därifrån. Har ni några tips om bra butiker ute på nätet så skriv gärna en kommentar och gör reklam för er favoritbutik.

Avslutar med en liten rolig historia som handlar om hur det kan gå till när man inte får de rätta grejorna som man beställt…

Våren var i antågande, den sista snön hade nyligen smält bort och isarna hade bara för några dagar sedan lämnat våra vattendrag. Som vanligt denna tid på året var fiskelusten på topp och planerna stora. Min far och på den tiden trogne vapendragare Håkan hade redan varit igång hela vårvintern. Håkan hade fått tips om en tjärn där de satt ut mycket öring förra hösten. Han hade varit dit just som isen lämnat tjärn och hade haft ett grymt fiske enligt honom själv. Nu hade det gått en vecka och just denna dag hade jag och min far fått äran att följa med Håkan till hans smultronställe.

Det hela hade kunnat bli en lugn och angenäm dag men istället blev det en smått kaotiskt och fartfylld dag som fortfarande sitter kvar på näthinnan. Anledningen till detta var Berras Sportfiske som på den tiden var ett av de ledande postorderföretagen inom sportfiskeredskap. Både Håkan och Farsan var på den tiden influerade av UL-fisket och hade därför beställt nya ultralätta spön som de ivrigt väntade på. Precis i samma veva som Håkan rullade in på gården i Alvik med sin lilla Renault kom postbilen strax bakom. Postgubben hade även med sig ett paket med fiskeprylar vilket inte kunde ha kommit lämpligare, eller?

Ivriga som två småbarn på julafton som väntar på tomten var dessa herrar då de öppnade paketet. Håkan hade beställt ett micro ultralätt spö som kunde kasta de minsta betena utan problem. Detta spö hade han länge pratat om och hur, var och med vilka drag han skulle fiska med. Ja planerna var många och därför blev väl besvikelsen desto större då innehållet i paketet uppdagades.

Farsan fick i alla fall de grejor som han hade beställt men tyvärr inte Håkan. Det tog dock en bra stund innan han kom till insikt om det hela men fallet var att han inte bara fått fel spö utan två spödelar från två helt skilda spön. Besvikelsen var först inte så påtaglig men man började ana att något var på antågande då han hade fullt sjå med att knappa in numret till Berras. Väl i telefonen så började ett samtal som jag sent kommer att glömma.

Först började Håkan på ett sakligt och något övertydligt sätt beskriva vad som inträffat. För varje ord som kom ur munnen blev tonen och språket än mer irriterat. Tydligen var svaret i andra änden inte till belåtenhet utan strax hörde man Håkan på ett bestämt sätt att be att få tala med chefen. När inte detta gick att ordna kom en utskällning som heter duga då försäljaren fick veta det ena och det andra hur dåligt de hade skött det hela. Plötsligt blev det knäppt tyst i rummet. Några sekunder efter detta säger Håkan med en låg röst, ”han laa påå”.

Åter tyst några sekunder innan farsan säger följande: ” fan Håkan du är ju mycket värre än vad jag kan låta”. Ni som känner min far vet säkert att han är känd för sitt heta temperament.

Ja vi kom oss såsmåningom iväg och det blev också en del öringar innan kvällen var över, dock inte från något microlätt ul-spö. Om spöet kom till Håkans ägo eller inte låter jag vara osagt men mig veterligen har varken farsan eller någon annan sett det.

Fotnot: Några månader senare gick Berras sportfiske i konkurs. Vad jag i efterhand har hört var att det inte bara var vår vän Håkan som haft problem med dessa butiker (de fanns flertalet Berras Sportfiske butiker i landet) utan att det var mycket som inte sköttes på ett korrekt sätt den sista tiden. Vad som ledde till denna konkurs har jag inte riktigt koll på men hur som helst så var det en av de mest kändare sportfiskebutikerna i landet som gick i graven…

Dags för en uppdatering

2011-10-17T14:15:00.002+02:00

Det känns som att det börjar bli dags för en uppdatering vad gäller mitt fiskande. Jag har tyvärr inte så mycket att skriva om men har i vart fall varit ut på två kortare gäddpass under senaste 4 veckorna. Mer än så har det inte blivit och det beror väl delvis på det magra resultatet.

Under det första passet trollade jag först några timmar vilket resulterade i två gäddor var av en 6 kilos i topp. Avslutade med att spinnfiska samt vertikaljigga vilket endast resulterade i en mindre gädda. Nej det kändes inte alls hett men tänkte att det kanske blir bättre om någon vecka.

Så nästa gång fiskade jag också i samma område men satsade då på flötestrolling. Efter drygt 2 timmar och endast en liten gäddsnipa gav jag upp. Det känns som att man inte riktigt vet vart gäddorna håller till och även stimmen av småfisk verkar vara utspridda. Min förhoppning var att både rovfisk och betesfisk skulle ha koncentrerats på begränsade ytor men så blev icke fallet. Nu är det också riktigt kallt i vattnet (ca 4 grader) så tror även gäddorna börjar bli lite köldstela.

Tyvärr har höstfisket varit riktigt svårt pågrund av grymt mycket regn (se förra inlägget). Vattenstånden i alla vatten här omkring är ruskigt höga. Ett annat problem inte minst för trollingen är allt skräp som flyter på ytan. Det kanske låter som simpla bortförklaringar men hur som helst har dessa förutsättningar gjort att min motivation sänkts rejält och att man därför inte har lagt ner den tid man på förhand hade hoppats på.

Lite höstbilder…

Dimman låg tät över sjön på morgonen.

Äntligen lättade dimman, men den förväntade huggperioden uteblev ändå.

Köldstel gädda. Tippade på en “fel krokad “kilos gädda men istället var det en “rätt krokad” 6 kilos.

Normalt sett så drar isfisket igång här uppe om drygt en månad. Hoppas då att man kan vara med från start. Mycket här på bloggen kommer från och med november och framåt kretsa runt isfiske och framförallt ismete. Blir b.l.a. en hel del artiklar och tips vad gäller ismete efter gädda. Hoppas med andra ord att ni följer bloggen även under den “mörka tiden”…

Rekordblöt september i Norr

2011-10-04T11:04:00.002+02:00

Att det regnat mycket i Norr och Västerbotten senaste månaden har knappast undgått någon som bor i dessa trakter. Det vi nu ser är extremt höga vattenflöden i våra älvar och åar. Även i många sjöar är vattenståndet väldigt högt. I Aleån har jag fått rapporter om extremt högt vattenstånd förra veckan och ni som läser NSD har kanske läst att dammen vid Seletsbruk var nära att brista. Frågan man ställer sig är därför hur mycket regn det egentligen har kommit?

Jag läste nyligen septembers månadskrönika på svt.se och fick där en del svar på mina funderingar. I Sverige som helhet blev det en solfattig och ovanligt mild månad med ett temperaturöverskott på i snitt 2-3 grader. Samtidigt blev det en blöt månad och allra blötast var det i Norrbotten där det på vissa håll kom så mycket som 486 % mer nederbörd än normalt.

Allra mest nederbörd kom det i Vidsel utanför Älvsbyn där det kom hela 274 mm! Det var inte bara nytt rekord för Norrbotten utan även för hela Norra Norrland. Rekordnoteringen står annars jämtländska Höglekardalen för där det 1984 kom 301 mm. Men det mest imponerande rekordet stod nog ändå Jokkmokk för. Mätstationen där visade att det kom mer än 75 mm nederbörd än det tidigare rekordet. En sådan stor rekordökning är mycket ovanligt i Sverige.

Oktober månad började i samma ända som den slutade då det kom ca 20 mm regn under söndagen. I dag kom en ny laddning regn och mot helgen möjligen ytterligare en. Själv hoppas jag att väderprognosen slår rejält fel så vi får en nederbördsfattig oktober. Då hinner vattendragen sjunka undan en del innan isläggningen. Om inte annat så kan isarna kommande vinter bli riktigt obehagliga.

Motvind

2011-09-29T19:42:00.002+02:00

Nä september månad går inte till historien direkt när det gäller mitt fiske. Började ju skapligt med några fina abborrar men sedan har det gått mest utför. Inte direkt för att fisket varit dåligt utan för att jag inte kommit mig ut av olika orsaker. Mycket jobb, regnande, blåst och dimma har satt käppar i hjulet och igår pajade ryggen totalt. Ungefär likadant har det sett ut för Krister som inte fiskat något alls sedan vårat förra gösfiske i augusti. Men så under förra helgen kom vi ut på ett gemensamt pass.

Målet var faktiskt gös. Kanske inte det optimalaste då vattentempen nu fallit till strax under 10 grader men samtidigt en extra utmaning om man skulle lyckas. Resultatet blev visserligen 2 gösar men inte några större bitar utan fiskar på strax under 2 kilo. Förhoppningarna var inte heller alltför stora och vi fiskade inte heller lika hårt och målmedvetet som vi kan göra då tiden känns rätt, istället blev det en del rekande som förhoppningsvis kan leda till något i framtiden.

Planen var faktiskt att fiska gädda idag och på lördag men det blir inget av detta då ryggen min är allt annat än bra. Nästa vecka kommer vi in i oktober och vädret blir ju allt mer osäkert för varje vecka som går så vete fasen om det blir så mycket mer fiskande i öppet vatten detta år. Och så allt detta regnande som mer eller mindre förstört fisket på flera platser. Nej ingen bra höst med andra ord och rent allmänt verkar det rätt tunnsått med goda fiskerapporter i både Norr och Västerbotten. Den stora höstgäddan känns med andra ord långt borta fast först och främst gäller det för mig att komma mig ut på något gäddfiske, för snart är det försent.

Nu är nya bloggen öppen!

2011-09-25T22:07:00.002+02:00

Från och med i kväll så är min nya blogg Fiskebloggar i Sverige öppen för allmänheten. Denna blogg får ses som en länkportal ut i bloggvärlden. I dagsläget har jag lagt in ca 635 bloggar men kommer med tiden att fylla på med ännu fler. Har även planer på att ta in nordiska och utländska bloggar på sidan. Precis som fiskelycka i norr så kommer denna att uppdateras minst en gång i veckan för att hålla den levande. Välkommen in på ett besök….

Hur ser vi egentligen på vår fångst?

2011-09-22T17:23:00.002+02:00

Hur ser vi sportfiskare egentligen på den fisk vi fångar? Är en fångad fisk en förlorad fisk som skall klubbas ihjäl eller är den en alltför värdefull och vacker fisk som förtjänar att få friheten åter? Jag lovar att synen i dessa frågor skiljer sig markant sportfiskare emellan. Efter att senaste tiden bloggat runt en massa i jakten på bra bloggar till min nya sida har jag sett ett och annat vilket förstärkt det intryck jag haft sedan tidigare.

Till viss del verkar det handla om en generationsfråga och vilket fiske man i huvudsak sysslar med. Jag skulle även vilja påstå att det även till viss del är en geografisk fråga. Det man kan se är att sportfiskare idag i allmänhet är mer medvetna om att vara rädda om sitt fiskevatten och inte ta upp mer fisk än man behöver. Antalet sportfiskare idag är också fler och effektivare i sitt fiske vilket resulterar i fler fångade fiskar och hårt fiskande vatten. Dagens Sportfiskare är även duktiga på att rikta sitt fiske och ta upp de fiskar de är ute efter. Att värna om bestånden och inte ta upp fler fiskar än nödvändigt känns därför än viktigare idag.

Flugfiskare och metare gav oss nya influenser

Utan tvekan är det två grupper som gått i bräschen och fört fram begrepp som ”catch and realease” och ”limit your kill” så att det idag är allmänt accepterade av de flesta sportfiskare. Jag tänker på flugfiskare som oftast visar respekt för naturen och miljön samt sällan tar upp fler fiskar än vad som behövs. Mitt intryck av detta har förstärkts ytterligare efter att ha läst flertalet av de flugfiskebloggar som finns på nätet.

Den andra gruppen är specimenfiskarna som ofta är hängivna och seriösa metare i grunden. När jag började intressera mig för sportfiske på allvar hade redan en våg av modernt mete och specimenfiske sköljt över Sverige. Med influenser från främst England hade några pionjärer med Arne Broman i spetsen fört fram inte bara en ny fiskemetod utan även ett helt nytt sätt att se och behandla fisken på. Kaj Jonsson en annan profil från denna tid stod och metade mört i en å under början av 80 talet. En nyfiken man stod och tittade på Kajs alla meteprylar som då var något helt främmande och nytt i Sverige. Efter en stund så kunde inte mannen hålla sig utan gick fram till Kaj och sa med irriterad röst ”men vad håller du på med som släpper tillbaka mörten?” Svaret från Kaj var klockrent ”inte slår man väl ihjäl sina bästa vänner eller hur?” Mannen skakade på huvudet och gick sedan därifrån.

En tredje grupp sporfiskare som på senare år blivit allt större är de s.k. predatorfiskarna som består till stor del av yngre människor. Här har inställningen ändras radikalt och precis som när plötsligt karpfiskar som mört och ruda fick status under Kaj och Arnes tid har nu gädda, gös och abborre fått den respekt som de förtjänar. Speciellt gäddan som tidigare enligt min mening haft ett oförtjänt dåligt rykte har nu fått den status som den förtjänar.

Det man ser i bloggarna skvallrar en del om hur det förehåller sig i verkligheten

Jag skrev tidigare att synen på hur vi behandlar vår fångst till stor del är en generationsfråga och vilket fiske man utöver. Just de inbitna trollingfiskarna är ett exempel där medelåldern är högre och fisken klubbas ihjäl i större utsträckning. Antalet trollingbloggar är större än något annat fiske så det är helt klart en mycket populärt fiskemetod. Ser man på bilderna här är det i stor utsträckning döda fiskar som inte sällan ligger och blöder på båtdurken eller i någon balja.

En liknande bild i en karpblogg, flugfiskeblogg eller predatorblogg känns både otänkbart och främmande. I en av trollingbloggarna jag läst var det en kille som tagit en storgädda på en bit över 10 kilo som det var en bild på. Att gäddan var död såg man tydligt, i gästboken hade en besökare skrivit och frågar varför han slår ihjäl sina gäddor. Svaret kom från flera håll och de var tydliga, ”gäddor skall man klubba ihjäl”. Nu är det givetvis inte alla trolling entusiaster som delar denna syn men den är betydligt mer vanlig här vilket inte går att blunda för.

En annan grupp som ser sina fiskar ur ett annat perspektiv är de som tävlar i mete och pimpelfiske. Här är det inte tal om att släppa tillbaka några fiskar om de nu inte räknas i tävlingen. Dessa fiskare är precis lika fokuserade på att knäcka nacken av en abborre som en flugfiskare är på att återutsätta en öring. Vi fiskare har således väldigt olika behov för att bli tillfredställda vilket skapar en hel del skillnader i hur vi behandlar våra fiskar. Så kan det för min del också vara så länge det inte går ut över fiskbestånden och rubbar balansen i våra vatten.

Förändringen kommer även uppe i norra Sverige fast den kommer bara senare.

Jag brukar säga hälften på skämt och hälften på allvar att här uppe i norr ligger vi 10 år efter i tiden. När det gäller sportfisket och synen på hur vi ser på vår fångst samt behandlar våra fiskbestånd tror jag vi ligger långt efter våra vänner i södra Sverige. Som tur är finns det folk även här som är duktiga på att förmedla och jobba på att föra fram det moderna sportfisket och förbättra våra fiskevatten. Förändringen kommer även här uppe men den går ibland nog så sakta kan jag tycka.

MIN EGEN SYN I FRÅGAN

Det viktigaste för mig är att inte fiska på ett sätt så att jag bidrar till att förstöra eller förändra ett fiskbestånd. Ett vatten skall enligt min mening vara så opåverkat av oss människor som möjligt och att låta naturen ha sin gång fungerar oftast bäst. Därför har jag svårt att förstå hur t.ex. fritids och yrkesfiskare resonerar när de lägger ut sina nät och laxfällor. Vill vi inte ha en stam av vild Östersjölax i framtiden eller tänker man bara skörda av frukten så länge den finns och sedan skita i kommande generationer? Att inte våra politiker tar tag i saken är ju också anmärkningsvärt.

Som specimenfiskare känns det extra viktigt att inte döda de största fiskarna. Skulle man göra det konsekvent vet vi att balansen rubbas rejält, de stora fiskarna är viktiga både för att hålla rätt balans i ett vatten samt föra sina genetiska anlag vidare. Däremot anser jag inte att det är fel att avliva fisk, skulle jag göra det ja då skulle jag inte heller fiska. För det går inte att bortse att allt fiske oavsett om man sätter tillbaka sin fisk eller inte är till för att tillfredställa oss själva. Inget sportfiske är heller 100 % skonsamt, återutsatta fiskar kan både dö eller skadas. Hur fisken känner smärta eller inte tvistas det ju om men så länge inte svaret blir alltför alarmerande tänker jag fortsätta.

Okunnighet, kultur och egoism splittrar vår syn

Okunnighet, kultur och egoism är enligt mig bidragande orsaker att det råder så delade meningar i denna fråga. Okunnigheten kan lysa fram på olika sätt. Dels kan det vara som jag varit inne på att folk inte vet bättre. Exempelvis är det en vanlig föreställning bland många att man försöker fiska bort alla storgäddor i ett vatten i hopp om att skydda annan fisk. Istället får det motsatt effekt då antalet smågäddor kan ökas explosionsartat vilket bådar illa för de mindre öringarna, gösarna eller någon annan art man vill skydda.

Jag har också iakttagit att det numera förekommer ett tillsynes hätskt synsätt på en del håll då man som fiskare nästan riskerar att verbalt halshuggas om man tar död på en fisk eller behandlar den på fel sätt. Nätfiskare ses som monster och saxfiskare som idioter. Okej ni som följer bloggen vet ju vilken sida jag står på men samtidigt tycker jag att denna jakt många gånger går för långt och att dessa icke sporfiskare ibland kan få oförtjänt mycket skit. I vissa vatten kan det vara förödande med för mycket nät men samtidigt kan de i andra vatten vara bra för beståndet och viktigt för att öka medelvikten på rovfiskarna.

Det tar tid att ändra vi människors syn på saker och ting och i vissa fall går det aldrig. Egentligen är det inte så konstigt att man finner att många äldre människor klubbar ihjäl alla sina fiskar då de gjort så i årtal utan att behöva ägna en tanke åt det. Det har varit en självklarhet och att nu på äldre dar plötsligt börja foga sig i nya rutiner och regler är inte lätt. Samma är de gubbar som lagt ut sina nät eller saxar i hela sitt liv utan att någon gnällt om det nu plötsligt får sluta med det. Att göra den äldre generationen medvetna är bra men det viktigaste är enligt min mening att påverka den yngre generationen för det är ändå den som skall föra utvecklingen vidare. Sedan är det ju oftast lättare att skapa förändringar och påverka yngre människor, det är så vi fungerar.

Att det skiljer sig en hel del i vår syn i ämnet beroende om vi är flugfiskare, trollare eller något annat har ju också sina förklaringar och här tror jag också det tar tid med en förändring. I dessa gemenskaper, kulturer blir det lätt att man tar efter varandra, kommer det då en influens från något håll blir det lätt en förändring, ta t.ex. flugfisket och metet där vi hämtat influenser från Storbritannien. Sedan kan det ju förfalla sig naturligare att man lättare värnar om fiskarna i en bäck eller å än de i en stor sjö eller hav.

Att försöka påverka och göra folk mer medvetna i vissa frågor är för mig en drivkraft

Det kommer alltid att finns olika typer av fiskare med olika behov vilket ju bara är naturligt och trevligt. Att förändringen går framåt och att kunskapen blir bättre på hur vi på bästa sätt skall behandla våra fiskbestånd ser vi men ibland kan man känna att det tar lite för lång tid. Jag försöker påverka det jag kan här på bloggen genom att skriva inlägg samt tala med personer jag hoppas kunna göra mer medveten i vissa frågor.

Exempelvis har jag engagerat mig och skrivit om bland annat om utbyggnaden av våra älvar samt Gäddfestivalen i Kalix. En sak som jag har lärt mig är att man inte skall döma människor bara för att de inte tycker och tänker som en själv. Jag har pratat och haft flertalet givande diskussioner genom åren med äldre generationens fiskare och oftast har det bara varit givande. Minns då jag började fiska id i Aleån på 90-talet. Första åren var det alltid högar med döda fiskar som låg och stank. Jag och mina kompisar släppte alltid tillbaka våra fiskar samt propagerad för detta vilket ledde till att man åren efter slapp se dessa stinkhögar. I början var det många som undrade vad vi sysslade med men efter några år var en naturlig del i fisket.

En av anledningarna till att jag startade bloggen var faktiskt att jag ville försöka påverka och göra folk mer medvetna i vissa frågor. Om jag lyckats med detta låter jag vara osagt men jag har i alla fall försökt vilket är det viktigaste.

Mitt slutord: Låt förnuftet råda och tänk på vad som är bäst för oss alla om vi i framtiden vill ha ett bra sportfiske och låt inte egoismen styra.

NY BLOGG – Fiskebloggar i Sverige

2011-09-14T17:23:00.002+02:00

Under de senaste åren har antalet sportfiskebloggar ökat explosionsartat vilket förstås är glädjande för oss sportfiskare. Problem är bara att hitta de bloggar man gillar. Ett annat kan vara att hitta tillbaka till rätt blogg om man missat att bokmärka den. Tyvärr finns det inte heller så många länkportaler för fiskebloggar och de få som finns är mest riktade till trollingbloggar.

Därför har jag nu knåpat ihop en blogg som går under namnet http://fiskebloggarisverige.blogspot.com/ där jag samlat ihop ett stort antal bloggar och sedan kategoriserat upp dem efter olika fiskemetoder och lite annat. Förutom detta så kommer jag varje vecka ge ett bloggtips samt eventuellt ta upp annat intressant som händer inom bloggvärlden.

Sidan kommer alltså bara att handla om fiskebloggar och förhoppningen är att man som läsare kommer kunna hitta nya intressanta bloggar. Saknar man någon blogg eller har en egen som inte finns med så kan man bara mejla den till mig så lägger jag upp den så fort jag kan.

Bloggen är nu under uppbyggnad och tanken är att den skall vara tillgänglig för allmänheten från och med den 1 oktober. Den kommer vara väldigt enkel i sin uppbyggnad med få bilder så att uppladdningen går så snabbt som möjligt. Jag uppskattar också om jag får kritik eller feedback oavsett om den är positiv eller negativ. Då kan jag lättare förbättra bloggen samt veta vad som är bra med den. Jag återkommer med mer information innan den läggs ut för allmänheten.

Då var det dags för gäddfiske igen

2011-09-10T18:11:00.002+02:00

I dag har jag dammat av gäddgrejorna och samtidigt packat undan lite gös och abborrprylar. Med andra ord så kommer det bli lite mer fokus på gäddfiske framöver.

Dagens fiskepass förlades i en sjö och bestod av lite av varje. Först blev det spinnfiske, sedan lite vertikal jigging innan jag avslutade med en trollingrunda. Det blev gäddor på alla metoder men de stora grisarna syntes inte till denna gång. Dagens största blev en slank, ful och ärrad skapelse med en skalle som skulle kunna sitta på en 10-klubbare. Fast denna gädda vägde “bara” 6600 gram.

Nåja trevligt med lite gäddfiske, det var ett tag sedan sist. Hoppas man hinner med några pass till innan isarna lägger sig. Tyvärr så brukar jag av tradition inte fiska så mycket under hösten men jobbar mentalt på att försöka ändra detta . Faktum är ju att denna tid kanske är den allra bästa under hela gäddsäsongen.

Abborrfiske med bra medelvikt

2011-09-04T15:46:00.002+02:00

Efter en tids fiskeuppehåll var motivationen och glädjen åter tillbaka. Frågan var nu bara vilken art man skulle satsa på, var jag skulle fiska samt val av metod? Plötsligt fanns det flertalet alternativ i huvudet. Alternativ som jag bara för några dagar sedan inte såg. Märkligt hur man fungerar…

Valet föll tillslut på abborrfiske och trolling i samma sjö som jag fiskat senaste tidigare i sommar. Anledningen var framförallt att abborrfisket lockade mest då jag så gärna skulle vilja ta den där fisken som sticker ut från de övriga abborrarna jag dragit i sjön. Nu är jag uppe i drygt 10 talet abborrar från sjön i vikter från strax under kilot till 1200 gram. Tycker bara att det måste finnas någon bjässe på mellan 1,5-2 kilo där. Kanske är det inte så, statistiken talar emot det men förnuftet mitt säger något annat och det är väl det som är själva drivkraften. Skulle jag någon gång lyckas ta en abborre över reggvikten på 1,6 kilo i sjön så skulle den fisken ge mig en enorm glädje. För mig har således även valet av vatten en viktig betydelse i fisket, att ta en abborre i samma format i något redan känt storfiskvatten skulle inte alls ge mig samma tillfredställelse.

Förutsättningarna var långt ifrån de optimala då molntäcket vägrade spricka upp och temperaturen i luften bara var 11 grader. I vattnet hade det även blivit kallare, ca 13,5 grader vilket var drygt tre graders skillnad mot senast. Däremot var vindarna gynnsamma och svaga i sin styrka. Idag satsade jag på att trolla runt de hetaste områdena i sjön, d.v.s. områden med kuperad och hård botten. Dessa spots är inte många i sjön och inte heller speciellt stora men ofta står där fisk och även stor sådan.

Jag började trolla redan då jag kom ut på sjön men det dröjde ca en kvart innan första hugget kom och det var just vid det första ”heta stället”. Känslan sade direkt att det var en större abborre då den var alldelens för ettrig för att vara en gädda. Mycket riktigt var det så och snart hade jag landat dagens första abborre.

Dagens första fisk (950g – 41cm).

Efter några smågäddor så är det dags för nästa abborre att smälla på, denna gång vid ett annat hett ställe. Åter igen så får jag en bra fight på mitt vertikalspö som fungerar ypperligt vid abborrtrolling. Denna abborre visar sig faktiskt vara snäppet större än den förra.

Dagens andra fisk (1000g – 42 cm).

Det blir inte så många fler abborrar denna dag men de få som kommer upp är rätt fina med en topp på 880 gram. Det blir också en hel del smågäddor i vanlig ordning plus en lite bättre för att vara i denna sjö. Den gäddan var grymt stark och blev faktiskt lite förvånad att den inte var större än 4,3 kilo.

Några tips vad det gäller abborrtrolling och val av bete

Nu har jag trollat riktat efter stor abborre i drygt 2 år vilket har gett mig en hel del intressanta saker att tänka på. Först och främst så tänker jag ta död på en vanlig uppfattning nämligen den att stora beten automatiskt fångar de största fiskarna. Titta istället först och främst på hur det ser ut i ditt vatten och vilka byten som de stora rovfiskarna föredrar. Just där hittar man många gånger svaret. Vad det gäller abborren så har den också en relativt liten mun vilket gör det svårt för den att ta alltför stora betesfiskar. I de flesta av de bra abborrvattnen jag fiskat i så har jag funnit en gemensam nämnare till att de kan bli stora. De är förekomsten av mycket småfisk. Just vatten med mycket små mört och löja i tenderar att producera stora abborrar.

Under mina trollingpass har jag testat massvis av wobblers i olika färger och storlekar. Av detta har jag lärt mig att vissa modeller fungerar betydligt bättre än andra. Att de mindre wobblarna på 5-10 cm skulle fånga flest abborrar sett till antalet hade jag nog förväntat mig. Men knappast att de också skulle ge de allra största fiskarna. Fast så har varit fallet och just beten runt 7-9 centimeter har gått klart bäst. Av de olika modellerna jag testat har en stuckit ut rejält och det är denna:

Het abborrwobbler i giftig färg. Rapala jointed 9cm.

Abborren är också relativt kinkig i valet av färger. Bäst har jag fått på naturliga färger i grått, blått och grönt. Det skall sägas att vattnet i den sjö jag fiskat mest i är relativt klart i färgen, hade det varit en grumligare sjö hade säkert mer färgglada färger varit att föredra. Finns en hel del annat intressant i ämnet men det sparar jag till en separat artikel i framtiden.

Återstår att se om jag nu kan släppa abborren i tankarna och rikta mitt fiske efter andra arter. Jag tänker då främst på gäddfisket som nu börjar bli hett. Det var bra länge sedan (ca 2 månader) jag riktade mitt fiske på gädda så kanske dags att ge sig ut på jakt efter någon fet höstgädda.

På återseende…

Observationer vid dammen

2011-08-30T20:52:00.002+02:00

Under förra veckan hade jag möjlighet att fiska en hel del då jag endast jobbade två dagar. Men av detta blev det i princip ingenting då motivationen och till viss del hälsan svek mig. Troligen en reaktion efter mina tidigare minst sagt lyckade fisken under månaden. Kanske behövdes det istället lite tid till att smälta intrycken därifrån och samtidigt hitta kraft och motivation till framtida mål. Så istället för några fiskerapporter kommer här lite observationer från en trädgårdsdamm.

I somras fick jag nöjet att fiska upp lite insjöfiskar till en trädgårdsdamm vilket jag givetvis inte kunde tacka nej till. Till min hjälp tog jag Lukas som verkligen blivit biten av fisket i sommar. Numera kan jag inte åka ut på sjön ensam om Lukas är i närheten. Tidigare så ville han mest meta småfisk men nu är det trollingfiske och stora gäddor som hägrar.

Första fisket resulterade i 5 abborrar och 5 mörtar samt 2 gäddor. Ganska snabbt började fiskar försvinna i rask takt och en morgon låg en av gäddorna oförklarligt nog död en bra bit från dammen. Hur den hamnat där förblir lite av en gåta. Kanske var det något djur som varit framme men då borde inte gäddan varit orörd. Eller kan det vara Lukas som varit där med håven, för grabben börjar bli riktigt haj på att håva fisk.

Här ser vi Lukas med håven i högsta hugg.

Hur som helst så är det liv i och rörelse i dammen och herren på täppan är definitivt gäddan. Jag skulle uppskatta att den väger strax under kilot medan de andra av dammens invånare är betydligt mindre. Denna gädda står för det mesta parkerad på botten där det är som djupast. En av de större abborrarna brukar hålla till i närheten och aldrig har jag sett gäddan göra något utfall mot den.

Utan istället tycks den inte bry sig om den alls och detta vet abborren om! Förvisso har det försvunnit några abborrar men de är betydligt förre i antalet än de mörtar som gått åt. Gäddan har inte heller ätit upp döda fiskar som legat på botten av dammen, dessa har den ignorerat totalt. Det kanske låter som att gäddan är slö, lat och kräsen då den inte bryr sig om abborrarna eller döda fiskar. Men detta stämmer inte riktigt.

Gäddan är otroligt observant och registrerar allt som händer i dammen. Den är glupsk och grymt effektiv då den väl jagar. Mörtarna försvinner en efter en och det är riktigt kul att se vad som händer då man släpper ned en ny mört i dammen. Gäddan registrerar direkt rörelserna och det dröjer inte länge innan den har fått syn på mörten.

Därefter går det fort, blixtsnabbt slår den till och mörten är förlorad. En annan sak som är anmärkningsvärt är att gäddan med tiden blivit mer och mer orädd. För utsatt har den minst sagt blivit. Lukas har nämligen försökt håva upp den otaliga gånger. Från början var jag rädd att gäddan skulle dö av stress men numera är det som att gäddan inte bryr sig speciellt mycket utan kan ibland till och med vara intresserad av håven. Som tur är håven för liten till gäddan, annars hade den garanterat varit fångad otaliga gånger.

En trädgårdsdamm på gården bjuder både på skönhet och prakt samt ger ett ökat växt och djurliv.

De abborrar som gäddan av någon anledning inte rör har jag tydligt märkt hur de påverkas av gäddans jaktruscher. De är som om de själva blir mer aktiva och observanta. De börjar simma runt, runt i dammen i jakt efter något ätbart. Vi har matat abborrarna med grodyngel. Det är förbluffande hur snabbt de märker av grodynglen efter att man släppt ner dem i dammen. Abborrarna blir då väldigt aktiva och snabbt har de ätit upp alla.

Dessa iakttagelser gör att man blir än mer imponerad och fascinerad hur alerta och observanta fiskar egentligen är. Maten i dammen är begränsad och därför blir fiskarna väldigt aktiva då det väl serveras mat. De måste helt enkelt jaga för att överleva då väl tillfället erbjuds.

Hade det istället funnits ett överflöd av mat så hade de istället jagat då de själva behagat dem. Om vi nu efter detta tänker oss hur det då förhåller sig i våra olika vatten så är det inte så konstigt att en del vatten är mer svårfiskade än andra. Rent generellt skulle jag påstå att ju tuffare konkurrensen blir om maten ju lättare blir det att fiska i vattnet. Sedan tillkommer givetvis en rad andra omständigheter att ta hänsyn till men de är egentligen bara bisaker. Grunden är trots allt föda och får fiskarna inte detta i tillräcklig mängd så tackar de mindre sällan nej till sportfiskarens beten.

I början av 70-talet kom boken Mina tama insjöfiskar ut. Den är skriven av den numera avlidne Curt Lindhe. I Boken tar Curt upp och beskriver olika insjöfiskars liv under ett helt år då han observerat dessa i akvarium. En mycket bra och intressant bok i ämnet som jag varmt rekommenderar.

Overkligt bra gösfiske uppifrån Norrbotten!

2011-08-23T15:17:00.002+02:00

Ibland kan tydligen verkligheten överträffa alla vildaste drömmar och fantasier. Att dessutom få vara med om att uppleva något sådant är få sportfiskare förunnat. Nu har det hänt mig och jag är lycklig över att fått vara med om denna upplevelse och dessutom dela det hela med några av mina vänner och klubbkompisar.

Att det fångas en och annan storgös i några av våra relativt få gösvatten här i Norrbotten har jag tidigare skrivit om liksom att dessa gösar är väldigt ovanliga. Samtidigt har medelvikten oftast varit pinsam låg där vi fiskat och i vissa vatten får man faktiskt vara nöjd om man får gösar över kilot. Känslan är ändå att det kan finnas något vatten där förhållanden ser annorlunda ut med både bättre medelvikt samt toppvikt. Nu känns det som om vi har hittat ett sådant…

FISKEPASS I

För snart 3 veckor sedan gjorde jag och Krister en gemensam gössatsning i ett vatten vi haft i tankarna sedan flera år tillbaka. Av någon anledning dröjde det tills då för några veckor sedan innan vi kom för oss att testa stället. Något som man nu i efterhand kan ångra att man inte gjort tidigare. Men som man brukar säga, ”bättre sent än aldrig”.

Efter att vi kört runt ett bra tag och rekat så var vi inte längre speciellt förhoppningsfulla. Anledningen var att vi såg väldigt lite på ekolodet och det gällde både rovfisk samt stim av småfisk. Efter en stunds konfererande tog vi ett beslut att trolla vilket nog visade sig vara ett klokt val. För efter bara drygt tio minuter så böjer sig ett av mina spön i en rejäl båge. Fisken känns tung men sävlig vilket känns lovande. Det tar sedan en bra stund innan jag får in fisken vid båten. Förhoppningen besannas då vi ser en grym gös komma upp till ytan. Krister sköter håvningen snyggt och strax har vi gösen säkrad i håven. För mig som tidigare bara sett gösar upp mot 3 kilo ”live” så ser denna rent grotesk ut.

Mäktig gös och ett nytt stabilt personligt rekord!

Först mäter vi den till 86 centimeter. Därefter vägning, vågen stannar på prick 6900 gram! Visst har man haft en förhoppning att med tiden knipa någon större gös här i Norrbotten. Men att det skulle hända redan nu och att den skulle vara av denna kaliber det hade jag knappast väntat mig. Efter detta går fisket trögare fast helt lottlösa blir vi ändå inte. Det blir tillslut några gäddor med en topp på runt 5 kilo samt en mindre gös på dryga kilot som Krister får.

FISKEPASS II

Redan dagen därpå är vi tillbaka rejält laddade och förväntansfulla efter gårdagens jättegös. Det är underbart ute på sjön denna dag med ljumma vindar, en del sol och dryga 25 grader. Även gäddorna tycks uppskatta vädret och speciellt de mindre individerna. Men mitt i gäddruschen får Krister på något som påminner om en gös och mycket riktigt så äntrar sig strax en fin göskropp ytan.

Krister med fin gös på 4570 g och 78 cm.

Både jag och Krister gläds åt denna fina gös som faktiskt är hans klart största trollingfångade gös och då skall ni bara veta hur många gösar han tidigare tagit på trolling samt hur många år han trollat gös i både Västerbotten och Norrbotten. Detta styrker det hela ytterligare hur viktigt det är att fiska i rätt vatten.

Men som om detta inte vore nog så kommer det faktiskt ytterligare en fin gös denna dag. Denna gång är det på ett av mina spön det hugger. Fisken är otroligt loj ändå tills den kommer nära båten. Då börjar den stångas rejält och vill nästan dra in i propellern på motorn. Men det hela löser sig och strax är ytterligare en stor Norrbottensgös fångad. Vikt: 5670 gram, längd: 84 centimeter.

Här sitter jag åter igen med en riktigt fin gös.

FISKEPASS III

I helgen var vi tillbaka till samma vatten och nu hade vi även sällskap av Ari som inspirerats av vårt tidigare fiske här. Det visar sig att vattentemperaturen fallit med flera grader sedan senast. Även regnet hänger i luften. Av dessa anledningar så skruvade vi ner förväntningarna en aning och målet med dessa två dagar var i alla fall att få en fin gös. Det skulle visa sig att det blev betydligt bättre än så.

Fisket var mycket riktigt trögt men vi hade redan gjort upp vår taktik innan start och det var att nöta på under lång tid och tro på det vi gör. Om vi sedan blev utan, ja då hade vi i alla fall försökt. Metoden var även denna gång trolling. Vi testade en bra massa wobbler och några föll gösarna bättre i smaken än andra. Första gösen som högg på ett av mina beten skulle visa sig vara den klart minsta för kvällen.

Mats med 3 kilos gös.

Gös nummer två högg återigen på ett av mina spön och denna fisk var riktigt stark och tjurig. Är detta en gös ja då är den inte liten sa jag men var ändå lite osäker. För strax innan hade jag blivit lurad då jag fått en 4-5 kilos gädda där linan och tafsen lindat in sig runt skallen ett flertal varv vilket fick gäddan att bli i det närmaste apatiskt. Något som faktiskt påminner lite om många gösar. Men tur nog var detta en gös och en riktigt fin sådan. Landningen går smärtfritt och nu kan jag åter skåda en gigantisk gös i min håv. Riktigt grov gös men samtidigt ett par centimeter kortare än min tidigare rekordfisk. Nytt rekord? Nej men väldigt nära.

Här ännu en vacker och imponerande gös från Norrbotten

Måttbandet visar 84 centimeter, vågen säger 6800 gram.

Det går inte speciellt länge förrän det hugger på ett av Kristers spön. Allt tyder redan från hugget på en storgös och så är även fallet. Den stångas rätt bra innan Krister kan pumpa upp den till ytan. Väl där så kan jag håva den. Grym fisk! I håven tippar jag att den kan väga över 7 kilo. Det visar sig att den inte riktigt når upp till sju kilo utan stannar istället exakt på reggvikten på gös, d.v.s. 6500 gram. Detta blir såldes vår tredje regg-gös på tre pass. Overklighetskänslan infinner sig återigen samtidigt som det känns förbaskat roligt.

Krister med präktig gös på 6500 gram och 83 centimeter.

FISKEPASS IV

Dagen bjöds på en hel del regn trots att väderrapporterna lovade mest uppehåll. Vi struntade dock i vädret och nötte på under en stor del av dagen. Fisket började minst sagt trögt innan vi började hitta rätt strategi för dagen. Då kom också gösarna upp med jämna mellanrum fast denna gång var storleken långt ifrån var den varit tidigare. Men i ”Norrbottensmått” mätt mot vad vi sett i många andra vatten så var ändå medelvikten helt okej eller till och med riktigt bra.

Upp kom också en riktigt fin bit som Ari fick. En väldigt kompakt och grov gös som trots endast 74 centimeter väger fina 4660 gram. Riktigt kul att vi alla tre fick dra var sin storgös så en bättre avslutning än så här kunde knappast helgens fiske fått.

Ari med nytt göspers och den sista av dagens totalt 8 fångade gösar.

Med denna summering från våra senaste gösfisken tackar jag för mig denna gång och hoppas kunna återkomma med fler fina fiskar i framtiden. Fast i ärlighetens namn knappast något inlägg av denna kaliber, men som sagt efter detta vet man inte riktigt längre för när väl verkligheten en gång har överträffat drömmen kan saker och ting hända igen…

Fotnot: Samtliga större gösar har återutsatts tillsynes pigga och oskadda vilket känns väldigt bra. Detta är också mycket viktigt om vattnet även i framtiden skall hålla hög klass.

Korta huggperioder gav fina abborrar

2011-08-17T15:17:00.002+02:00

Förra helgen gav jag mig ut på jakt efter de större abborrarna i en sjö som jag känner till rätt så bra vid det här laget. Ändå är det sannerligen inte det lättaste att få de stora abborrarna i sjön som endast uppträder på relativt små ytor av hela sjön. Dessutom så har det i år varit helt dött på det stället som gav bäst förra året. En av anledningarna är att betesfisken i år har varit betydligt mer utspridd mot vad det brukar vara vilket gör det ännu svårare. Lägg därtill att sjön håller ett konstant djup av 1,5-2 meter så förstår ni att det inte är det lättaste att hitta dom.

En bra metod dessa gånger är trolling vilket jag nu börjar få en del rutin på vad det gäller abborre i alla fall. Tyvärr hade vattentemperaturen rasat från 21,5 grader till under 15 på en vecka vilket inte är det optimalaste precis då vi vet att abborren är en fisk som älskar värmen.

Det som däremot talade för abborren var månståndet. Ja jag vet att många inte tror speciellt mycket på att det kan spela in på fisket men då jag förra vintern höll på att sammanställa statistik på mina större gäddor så tvärkollade jag även på några abborrar och fann genast att i några vatten fanns ett samband mellan tiden kring fullmåne och fångst av stora abborrar. Finner det hela så talande att jag har svårt att inte tro på det och då ska ni veta att jag i grunden var rätt skeptisk till att månen verkligen kan påverka fiskarnas hugglust. Jag lär med tiden komma tillbaka till detta ämne, var så säker.

Åter till fisket. Dagsfisket gick hyfsat med en och annan skaplig fisk men det var under kvällen som den största abborren kom upp.

Helgens största, 970 gram och 41 centimeter.

Jag hittade faktiskt ett intressant ställe i sjön där jag fick i princip alla de lite större abborrarna vilket känns lovande inför kommanden fisken. Däremot upplevde jag att abborrarna inte var riktigt på taget totalt sett och att dess huggperioder var väldigt korta. Inte såg man heller några tecken på jagande rovfisk trots stundtals spegelblank vattenyta. Men får vara nöjd att jag envist nötte på och blev tillslut 5 abborrar mellan 5-7 hekto plus då den på 970 gram.

I går kväll var jag så tillbaka och satsade åter igen på trollingfiske runt de heta området från förra gången. Första två timmarna blev det bara några smågäddor samt två “miniborrar”. Men under en hektiskt kvart händer precis allting innan det åter dör ut sista timmen.

Denna heta kvart inleds med att jag får på en liten gädda men halvvägs in så ser jag att det är en fisk bakom som också är intresserad av vobblern eller kanske rent av gäddan. Nåja jag släpper löslina för att se vad som händer, drar lite i linan och ser att det är flera fiskar kring vobblern och gäddan. Tillslut vevar jag in vobblern och ser att gäddan då är utbytt mot en abborre. Hur gick detta till måntro? Abborren väger bra precis 700 gram.

Bara någon minut senare får jag dubbelhugg, först kan jag landa denna abborre på 890 gram.

En av två fina abborrar som högg på samma gång.

Även den andra abborren känns fin men lossnar alldelens vid båten. Uppskattad vikt, runt 9 hekto. Nästa runda hugger det på exakt samma fläck vilket jag kan se på min gps. Med detsamma kan jag ana att det är en finare abborre för den stångas rejält mot botten innan den kommer upp till vattenytan. Första intrycket är att den kan vara riktigt stor för den är ruggigt bred och påminner nästan mer om en id än abborre i formen. Tyvärr saknar den rätta längden för att nå upp till några riktigt imponerande siffror men hur som helst en fin abborre och årets största för min del.

1150 gram – 42 centimeter.

Sammantaget känns det kul med lite abborrfiske så här i slutet av sommaren. Önskar dock bara att jag kommit igång lite tidigare för nu känns det som att hösten står och knackar på dörren.

Var finns de största gäddorna i Norra Norrland?

2011-08-08T18:21:00.002+02:00

Då och då får jag mejl av läsare med olika frågor vilket bara är trevligt och förhoppningsvis har man hjälpt en och annan på traven. De flesta frågorna har gällt gäddfiske och det råder ingen tvekan om att gäddan för tillfället är vår populäraste sportfisk. De vanligaste frågorna handlar om vart man skall söka de riktigt stora gäddorna. Ibland vill man även ha tips på något specifikt gäddvatten i närheten av där man bor.

Tyvärr ger jag oftast inga precisa svar på en exakt fiskeplats utan istället brukar jag svara i vilka områden de stora gäddor tas här i Norra delarna utav landet samt ge lite tips på vad man skall tänka på då man söker de stora gäddorna. Visst jag vet flertalet heta fiskeplatser som jag skulle kunna skriva om men jag känner här att jag inte vill skada andra seriösa sportfiskare som jag vet lagt ner ett enormt jobb på att hitta dessa. Däremot så händer det ibland att jag tipsar folk om intressanta vatten där endast jag själv fiskat i eller vatten som jag tror kan vara heta fastän jag inte fiskat där själv.

De flesta av frågorna kommer från yngre hungriga fiskare så här kommer en liten sammanfattning av saker jag kan tycka vara värda att tänka på för de som funderar att satsa fullt ut på sitt gäddfiske.

Ett fiske som kräver både tid och tålamod

Det svåra med specimenfisket oavsett art är att hitta de exakta platserna där de stora fiskarna går under olika tider på året. Då man lyckas med det så blir nästa utmaning att hitta rätt metod och bete för tillfället. När man slutligen gjort detta är det bara att skörda av vattnets tillgångar vilket blir en härlig belöning. Man skall komma ihåg att vägen dit oftast är både lång och tidskrävande. Samtidigt kan det vissa gånger gå nästan för lätt då man träffar rätt på en gång. Just detta kan jag tycka är en av sportfiskets största tjusningar att aldrig riktigt veta var som väntar en. Man kan tro men aldrig veta.

Som sportfiskare kan man aldrig bli riktigt fullärd men är du bara vaken och försöker registrera det du ser samt reflektera, dokumentera och diskutera det med andra likasinnade då är man en bra bit på vägen. Att också läsa och ta reda på varje art, i detta fall då gäddans liv och leverne är viktigt om man vill få en djupare förståelse av det hela.

Tyvärr träffar man då och då på sportfiskare som inte riktigt kommit underfund med detta utan istället låser fast sig vid sina egna teorier och vägrar ta in kunskap utifrån. Ett vanligt fel tror jag är att man ger upp för lätt och intalar sig själv att sitt fiskevatten är värdelöst bara för att man själv inte lyckas. De som istället inte ger upp i första taget och ger sig fan på att lyckas har också betydligt större chans att göra detta.

Titta på hur gäddorna ser ut i ditt vatten

Att fiska i rätt vatten är givetvis viktigt men man skall samtidigt komma ihåg att gäddor upp till 10 kilo finns i fler vatten är många tror. Att lyckas ta de största exemplaren i ett vatten är dock inte det lättaste. Pratar vi om gäddor från 10 kilo och uppåt blir det svårare. Ett vanligt fenomen i vissa vatten är att gäddorna börjar magra då de blir över metern. Märker man detta på alla de gäddor man får upp så är givetvis chansen på en grov fet drömgädda väldigt liten. Ett bra tecken är istället om man ser att de längsta gäddorna man får är grovvuxna med ett oproportionellt litet huvud i förhållande till dess kropp. Då finns potentialen till riktigt stora gäddor.

Ser man i Norrbotten och Västerbotten så tas det varje år rätt många gäddor över 10 kilo men rätt få över 12 kilo. Så helt klart krävs det något extra för att en gädda skall komma över tolv och då faller flertalet vatten bort. Man skall också komma ihåg att i vissa vatten kan det både finnas riktigt magra gäddor samtidigt som det finns väldigt grova exemplar. Att lära känna sitt vatten är ofta en nyckel till större framgång i sitt fiske, gör man detta kommer oftast storgäddorna upp i jämn ström istället för enstaka tillfällen.

Var hittar man då de största gäddorna i Norra Norrland?

Tittar vi över hela området så är det utan tvekan i och utanför de stora älvarna de flesta 10 klubbarna fångas. Bara i Norrbotten finns ju Piteälven, Luleälven, Råneälven och Kalixälv som alla hyser fina gäddor.

När det gäller havet så är det främst utanför dessa älvmynningar man kan hoppas på riktigt stora gäddor. Av någon anledning så tas det i Norrbotten väldigt få stora gäddor på andra platser längst kusten. Samtidigt tror jag att fisketrycket är klart mindre här plus att de mer inbitna gäddjägarna fiskar på andra ställen. Därför kan man inte utesluta att det finns ett och annat hett ställe även en bra bit bort från älvmynningarna. Även längre ut i havet känns gäddfisket rätt outforskat. Ytorna där är ju enorma och skulle vara intressant att veta om de omtalade strömmingsgäddorna verkligen existerar.

Att storleken har betydelse för gäddsjöar kan jag skriva under på. Trots detta finns det flera bra småvatten där det ibland tas stora gäddor i. Men vill man ha en mer frekvent framgång med större gäddor tror jag att man skall leta sig till de större sjöarna som finns. Gärna djupa sjöar där det finns gott om föda och flertalet fiskarter gäddorna kan välja emellan.

Vad det gäller småvatten som åar och sel så tror jag att det finns mycket att utforska och gärna i anknytning till större sjöar eller sjösystem där man vet att det finns stora gäddor.

Om vi blickar uppåt i landet så finns det väldigt många skatter kvar att upptäcka. Här finns de största sjöarna, vattenmagasin med massor av laxfisk i och ett ofta glest gäddbestånd. Förvisso inte de lättaste att få men lyckas man att knipa någon av dessa stora ”kraftverksgäddor” så tror jag att man kan tynga ner vågen till hiskeliga siffror. Vi vet också att det även finns grunda produktiva gäddsjöar i nedre fjällvärlden där det har tagits gäddor över 15 kilo.

Största drivkraften skall vara att försöka ta den största gäddan i det vatten du fiskar i

Med andra ord kan man konstatera att det inte råder brist på bra gäddvatten i denna landsdel. Jag har hört folk som klagat att det inte finns stora gäddor i de vatten de fiskar i fastän jag vet att så inte är fallet. Jag skulle vilja säga att det som först och främst krävs är att lära sig konsten att ta de större gäddorna i varje enskilt vatten man fiskar i. Klarar du detta så ligger en hel värld framför dig att upptäcka oavsett om det handlar om en mindre sjö med gäddor på sex-sju kilo eller ett större vatten med gäddor på långt över tio kilo. Men som jag skrivit om tidigare så krävs det en hel del av dig både som människa och fiskare för att nå ändå dit.

Slutorden blir därför: Om du verkligen vill fiska inriktat efter de större gäddorna måste du vara beredd att lägga ned mycket tid med själva planeringen, skaffa rätt utrustning samt kunskap. Glöm inte heller att våga tro på det du gör och att man även kan ta lärdom av ett mindre lyckat fiskepass. Så god fiskelycka alla gäddhunters…

Abborre över kilot

2011-08-01T16:13:00.002+02:00

Det har inte blivit så många fiskepass inriktat på abborre denna sommar, detta blev pass nummer två i raden. Vädret var lovande med svaga vindar och solsken.

Jag började med att köra lite trolling över några intressanta områden. Resultatet blev dock skralt med endast några småabborrar samt ett par snipor. Sedan blev det spinnfiske utanför en större vass och där var både småfisken och abborren samlad. Blev ett 15 tal abborrar i varierande storlek upp till knappa 7 hekto.

Avslutningsvis så testade jag några andra ställen där jag fått skapliga “borrar” tidigare år vilket var ett lyckat val. Blev bara några få fiskar men en av dessa var så pass fin att den nådde en bit över kilot.

1060 gram – 44 centimeter var måtten på denna skönhet.

Som vanligt i denna sjö är abborrarna lynniga i humöret och rätt svåra att lura till hugg, speciellt de större individerna. Det varierar rejält vilket bete de vill ha för dagen och hur de skall fiskas på bästa möjliga sätt.

Idag var det utan tvekan spinnare som gällde och speciellt en Vibrax i rött och svart i storlek 4. Jag testade även med poppers eftersom jag gärna skulle vilja ta någon stor på detta bete men det gav inget alls. Även de annars så säkra jiggarna ignorerades av de lite större abborrarna. Tidigare gånger har det varit precis tvärtom att jiggarna gett de största medan spinnare mest resulterat i småabborrar.

Att fiska efter storabborre är många gånger en riktig utmaning då det gäller att vara flexibel i sitt tänkande och inte låsa sig fast i tron att samma bete/ metod alltid fungerar. Visst ibland vid precis rätt tillfälle verkar val av bete inte spela någon roll alls men dessa dagar är tyvärr alltför få till antalet.

Kul med en finare abborre och att man spräckt kilos gränsen för året. Men än är jag inte nöjd och hoppas kunna dra några till innan sommaren är till ända.

Segt fiske i trevligt sällskap

2011-07-25T20:09:00.002+02:00

Förra veckan var jag och fiskade tillsammans med en ny trevlig bekantskap nämligen Roger Karlsson. Han bor nere i södra Sverige men har rötterna uppifrån Norrbotten där han fiskat större delen av sitt liv. Roger är en riktigt inbiten och rutinerad sportfiskare som testat på det mesta i fiskeväg och även fått riktigt stora fiskar av flertalet arter. Han tillhör också en i den fåtaliga skaran som fått en Norrbottensgädda på över 15 kilo.

Vi valde att fiska i ett vatten som hyser rovfiskar som gös, abborre och gädda. Fisket var tyvärr rätt trögt och framförallt gäddorna var ytterst svårflörtade i det varma sommarvattnet. Under kvällen testade vi både spinn och lite trolling samt vertikal jigging.

Roger hade aldrig tidigare provat på vertikalfisket men kände sig sugen att testa. Därför startade vi upp med detta. Jag hade turen att efter bara någon minut få en gös på 1,2 kilo vilket var en lovande start. Sedan hade vi bägge några rejäla hugg som av någon märklig anledning inte fastnade på våra krokar. Det blir sedan 5-6 gösar var men tyvärr bara småfisk på ca 2-7 hekto. Förutom gösarna hamnar vi i ett abborrstim då vi under en kort och hektisk period kan dra upp ett gäng abborrar i 2-3 hektos klassen.

Efter detta provar vi lyckan i ett annat område där vi hoppas på någon bättre gädda, vi både trollar och spinnfiskar vilket resulterar i ett endaste hugg. Tyvärr ville inte fisken fastna vilket för övrigt var ett vanligt fenomen denna kväll.

Annars var det en trevlig och givande fisketur då vi b.l.a. kunde utbyta diverse erfarenheter från det vi varit med om i fiskeväg under åren. Det var med andra ord riktigt kul att möta en människa som har precis samma inställning och förhållningsätt till sportfisket som en själv, hoppas det blir någon mer fisketur tillsammans i framtiden…

Tänk vad fort 4 veckor kan gå…

2011-07-18T12:51:00.002+02:00

Idag börjar jag jobba igen vilket känns både bra och dåligt. Det positiva är att man trivs bra på jobbet och det negativa är att man inte längre är ledig. Men, men det är bara att acceptera som det är fast det är otroligt hur fort 4 veckor kan gå.

Hur blev det då med fisket under semestern? Ja faktum är att jag inte fiskat speciellt mycket. Första veckan regnade ju till stora delar bort, sedan blev det lite mer fiskande andra och tredje veckan. Nu under den sista veckan blev det en sväng ut på sjön. Så totalt blev det 6 fiskepass samt en sväng mot Kiruna som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

På hemmaplan har det handlat om gös och abborrfiske samt något gäddfiske i början av semestern. Vad det gäller abborre så körde jag en heldag i en sjö som inte är det mest lättfiskade precis. Det kändes som att abborren var hyfsat på taget och det blev totalt drygt 20 abborrar. Tyvärr blev det inte någon abborre över kilot vilket var målet. Istället fick jag nöja mig med ett gäng “borrar” runt 5-7 hekto samt en som jag vägde in till 730 gram.

Denna dag utklassade spinnarna jiggarna och hetast av alla beten var en Vibrax i orange/svart i storlek 4.

När vi tittar på gösfisket så håller jag för närvarande på att utforska nya vatten och platser. Mängdmässigt har det gått rätt bra men som vanligt här uppe i norr är det inte det lättaste att få de större exemplaren. Gösar på mellan 1-2 kilo har det blivit en hel del av men inga större bitar än så. Att det finns enstaka storgösar i några av våra gösvatten i Norrbotten vet vi. Under de senaste två åren har det fångats vad jag vet tre gösar från knappa 7 kilo till närmare 8 kilo, vilket är ett bevis nog att de finns. Men som sagt att fånga dom är inte det lättaste…

Gösen är både en vacker och mycket god matfisk. Denna gös fick dock som de flesta andra simma tillbaka.

Att denna sommar är ovanligt varm kan nog de flesta norrbottningar skriva under på. Därför har förutsättningarna för gäddfiske inte varit de mest optimala. Trots detta har jag fiskat en del gädda under de 2 första semesterveckorna. Resultatet har jag skrivit om tidigare. Den roligaste fångsten var dock inte den största gäddan men däremot min första vertikalfångade gädda över 7 kilo.

Vad som händer kommande veckor låter jag vara osagt men hoppas att det blir en och annan fisketur. Framförallt känns det som att jag har mycket att leva upp till mina mål gällande abborre. I dagsläget så har jag inte ens varit nära att komma över kilot men skall sägas att jag inte lagt ner speciellt många riktade abborrpass heller. Endast ett enda har det blivit, skärpning!

Fin vertikalgädda

2011-07-13T10:38:00.002+02:00

Årets första vertikalpass blev rätt lyckat då det small på en större fisk efter bara några sekunder. Med den veka utrustningen blev det en rätt tuff fight. Jag försökte ta den så hårt som möjligt så den inte blev helt tröttkörd. Detta lyckades jag rätt bra med då den fick syna håven efter ett par minuter. Sedan några bilder samt vägning innan den kunde simma ner i djupet igen.

Svårt att få perfekta bilder då man tar själv, men det var i.a.f. en rätt grov gädda som trots endast 98 centimeter vägde godkända 7200 gram.

Ett av årets mål med vertikalfisket samt gäddfisket var att ta en vertikalfångad gädda på 7+ så känns skönt att det lyckades redan på första försöket.

Det blev även några gösar över kilot med topp på 1500 gram. Vädret var strålande med solsken och svaga vindar, så en härlig dag ute på sjön. Synd bara att sommaren går så snabbt och att jag börjar jobba om en vecka.

Fiskerapport från Kiruna

2011-07-11T10:12:00.002+02:00

Genom åren har det blivit en och annan tripp upp mot fjällvärlden. Dessa resor har ofta skett på sommaren och vi har varit ungefär samma gäng som åkt. Oftast har resorna varit planerade i förväg och vi har flugit ut till våra fiskevatten, andra gånger har vi tagit med oss båt. Nu i sommar blev det en liten spontanare grej då vi helt enkelt tog bilen och drog mot Kiruna. Väl där löste vi fiskekort och sedan åkte vi uppåt ett par mil för att testa några fiskevatten i närområdet.

På vägen upp till gruvstaden passerade vi några lastbilar som fraktade några smådäck.

Något glädjande var att denna gång kunde hela det gamla gardet åka, även Mikael kom lös då han tog en välbehövlig vila från altanbyggandet. Förutom Mikael så var även Mattias och Fredrik med i vanlig ordning.

Tidigt på kvällen var vi på plats vid en mindre sjö, den första av några småvatten vi tänkt fiska i under första dagen. Vattnet var klart och fint med stenbotten och lite vass här och var längst stranden. Det dröjde inte länge förrän Fredrik hojtade till att han hade fisk på kroken. En gädda, vilket följdes av ännu fler. Ja totalt drog vi nog upp 15 talet hungriga gäddor från denna sjö. De var riktiga fighters och bjöd på bra motstånd på våra lätta haspelutrustningar. Mestadels var det mindre gäddor upp till kilot men vi fick även ett par runt 4 kilo.

Fredde med en fjällgädda.

Vatten nummer två var grundare och med botten av dy. Det dröjde inte länge innan jag kunde landa första firren, en abborre. Denna följdes av fler och det verkade som att denna tjärn bara innehöll abborrar. De var alla som stöpta i samma form och vägde runt 2-3 hekto.

Tredje vattnet var lite större och djupare. Vi såg att det vakade en del fisk så nu kanske vi skulle få oss någon laxfisk, öring skulle inte vara helt fel. Fredrik var den första att få fisk, en harr trodde han. Men observant som jag brukar vara när det gäller hur olika fiskar ser ut så kunde jag på rätt långt avstånd se att det var en sik. Sik på spinnare är kanske inte det vanligaste direkt fast inte på något sätt unikt heller. Matte försökte med fluga och de rackarna högg flertalet gånger utan att vilja fastna. Tillslut fick Mattias också en sik fast på spinnare. Själv blev det två sikar, Mikael tog det mest lugnt och passade på att ta sig en tupplur då vinden friskade i och myggen försvann för en stund. Kvällen avslutades med halstrad sik vilket smakade riktigt gott.

DAG 2

Nu ville vi testa ett strömmande vatten och då föll valet på den rätt så kända Rautasälven. Fisket är mest känt längre uppströms där det årligen fångas öring och röding i fin storlek. Vi valde dock fiska längre nedströms där vi inte behövde gå speciellt långt eller trängas med andra människor.

Mikael och Mattias drog på sig vadarna och riggade flugspöna medan jag och Fredde körde med haspelgrejorna. Tyvärr så hade vi inte så mycket val då mina vadarbralllor blev kvar hemma liksom Fredriks vadarskor. Något som vi för övrigt fick ångra än mera ju längre dagen led.

För det dröjde inte länge förrän Matte stod med krökt spö

Det tog inte många kast förrän Matte fick ordentligt spöböj.

och inte lång stund senare kunde Micke landa en grann harr. Jag fick nu jobba hårt under några minuter med att både fotografera och väga in en harr.

Mikael tog dagens största harr efter bara några minuter. Fin fisk på 960 gram med en av de mest ståtliga ryggfenor man sett.

Det visade sig att grabbarnas flugspön fick jobba hårt under dagen. Harrarna stod tätt ute i strömmarna och selen och tvekade inte att ta på torrflugor. Uppskattningsvis fick de ca 30 harrar var. Storleken var det heller inget fel på, flertalet harrar vägde från 7 hg upp till dryga 9 hg. Mitt och Fredriks spön fick vila desto mera, men helt utan blev vi inte. Harrarna vägrade dock våra drag men vi kunde landa två öringar var fast de var tyvärr inte speciellt stora.

Vid sådana här stunder vid lägerelden känns livet lätt och vardagsbekymren befinner sig långt borta.

Den tredje dagen hade vi funderat på att fiska ett kortare pass men när vi vaknade på morgonen såg vi mörka moln på himlen. Efter att vi packat ihop våra grejor i bilen så åkte vi mot några små gamla dagbrott där det sägs finnas öring. Men vägen dit var avstängt och alternativet var nu att gå dit, en sträcka på dryga 2 kilometer. Vi behövde inte fungera alltför länge då himlen plötsligt öppnade sig. Då föll valet istället på Annis grill inne i Kiruna.

Därefter styrde vi kosan hemåt och kunde nu blicka tillbaka till ett par trevliga dygn med hyggligt fiske och trevligt sällskap. Allt detta inramat i vacker natur mitt under den lappländska sommaren. Kan det bli så mycket bättre?

Gäddfiske i småvatten (Del 1 – Stilla vatten)

2011-07-08T10:29:00.002+02:00

I vårt land finns det otaliga mängder av små tjärnar där knappt någon människa har blött sina krokar. Ofta är det mer liv än man tror i dessa oansenliga småvatten. Så för den som uppskattar att vara ute i naturen, gillar att utforska okända vatten och inte är rädd för insekter kan detta passa i smaken. Själv har jag fiskat i otaliga småvatten genom åren, framförallt under min ungdomstid blev det naturligt att utforska varenda pöl som kunde tänkas innehålla fisk. Nu för tiden så blir det några svängar varje sommar då jag packar en lättare utrustning med mat och fiskegrejor och ger mig ut i skogen till något litet vatten där jag kan komma naturen nära, insupa lugnet och förhoppningsvis få en adrenalinkick då en gädda hugger. Vi ska här titta lite närmare på hur man på bästa sätt väljer och angriper dessa vatten för att lyckas så bra som möjligt.

Storleken

I de småvatten jag fiskat i så har man nästan alltid lyckas få gäddor upp mot 3 kilo, sedan så blir det genast svårare och gäddor över 5 kilo får ses som en riktigt fin fisk. I några fall har jag haft turen att hamna i vatten där jag kommit i kontakt med gäddor runt 7-10 kilo, fast det är tyvärr rätt få gånger man fått vara med om det med tanke på hur många pass och antal vatten man testat. Så vill man fiska inriktat på riktigt stor gädda så är det utan tvekan bättre att titta på större och djupare vatten men samtidigt finns ju alltid chansen där och genom åren har det faktiskt fångats en och annan riktigt stor gädda i något av våra små bortglömda vattendrag.

Denna gädda högg på ca 30 centimeters djup 2 meter från land.

Annars brukar de flesta småvatten innehålla mycket gädda fastän det mest rör sig om mindre individer. Därför brukar fångsterna kunna bli riktigt stora om du är på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Vilka vatten är intressanta?

Som fiskare vill man givetvis alltid få fisk och gärna komma i kontakt med något större exemplar. För att öka chansen till detta så brukar jag söka mig till vissa typer av vatten och samtidigt välja bort de vatten som inte verkar speciellt intressanta. Hur gör man då detta och hur vet man vilka vatten som verkar vara intressantare då man inte testat fiska där? Själv använder jag mig av kartor och då gärna av satellitfoton där man även kan se om det är grunt eller mycket växlighet i vattnet. Sedan så tittar jag om vattnet har någon förbindelse med något annat vatten i form av en bäck eller å. Finns detta så blir det genast intressantare. Rör det sig dessutom om ett större vatten som man vet hyser riktigt stor gädda blir det ännu hetare.

Att gäddor kan vandra från ett större vatten till en liten tjärn råder det inget tvivel om. Dessa gäddor som oftast dyker upp tidigt på våren strax innan leken stannar vanligtvis bara ett par veckor innan de återvänder tillbaka men kan vissa gånger välja att stanna kvar längre. Hittar man ett område med flera småvatten och kanske någon större sjö som har förbindelse med varandra genom en å så har man ett intressant projekt att ta sig an.

Förutom detta så tittar jag även på topografin och marken runt om vattnet. Är det branta berg, mycket sten, hårdland och tallskog så kan det vara ett djupare och näringsfattigare vatten, är det myrmark, björkskog och lågterräng så är det istället ett grundare och näringsrikare vatten det är frågan om. Något som man gärna också vill veta är vilka arter det finns i vattnet. Detta är givetvis en omöjlighet om det är frågan om ett okänt vatten. Vill man ha svar på frågan så är det bara att testa att fiska och på så sätt ta reda på hur det ser ut. Mete med mask brukar vara ett gångbart sätt att få diverse fiskar på eller varför inte slänga ut en mjärde och se vad som fastnar där. Vilken föda gäddan har att tillgå och i vilken omfattning den finns i är av största betydelsen för dess tillväxt och därför även av intresse för oss sportfiskare.

Men man skall komma ihåg att det aldrig finns någon garanti på om ett nytt vatten verkligen är så bra som det ser ut på förhand. Genom åren har man råkat ut för ett antal besvikelser men också några överraskningar i vatten man inte alls har trott på. Detta är väl en av sakerna som gör fisket så intressant och spännande, man vet aldrig vad som väntar en hur väl förberedd man än är. Ett tips är att kolla på hur gäddorna ser ut i sin kroppsform. Är de korta och grova med liten skalle så kan man vara säker på att det finns rätt fina gäddor i vattnet, är gäddorna istället magra och slanka så betyder det att förutsättningarna för att växa sig stora är begränsade.

Näringsrika och näringsfattiga vatten

Vad det gäller gädda så har jag bättre erfarenhet av fisket i grunda näringsrika vatten med mycket växlighet än i ett djupare med mindre växlighet. Gäddor finns det gott om i bägge typerna av vatten men oftast är de mycket magrare i det djupare och näringsfattiga vattnet. Undantag finns och ibland råder det obalans i dessa näringsfattiga och ibland försurade vattnen. Denna obalans påverkar fiskbestånden oavsett vilken art det gäller. Oftast finns det väldigt gott om abborre i sådan här vatten och då är det i regel frågan om s.k. tusenbrödrabestånd. Vanligt verkar det också vara att det finns ett mindre bestånd av mört samt då givetvis en del gädda.

Blir vattnet försurat så glesnar bestånden ut successivt varvid medelvikten samt toppvikterna på all fisk skjuter i höjden då konkurrensen om födan helt enkelt blir mindre. De lite större gäddorna får nu en period med större byten vilket rimligtvis borde påverka dess tillväxt i positiv riktning. Även tusenbrödrabestånden av abborre kan få en obalans då det med jämna mellanrum kan komma fram någon årsklass som lyckas få i sig mer föda än de andra individerna och på så sätt lyckas bli så pass stora att de kan börja kalasa på dess småsyskon. Detta kan få tillföljd att det under några år plötsligt är gott om storabborre. Denna förändring kan säkert också påverka gäddan på något sätt, i vilken riktning törs jag inte säga då det mig veterligen inte är forskat kring detta. Ska jag gissa så borde större matbitar leda till större tillväxt men ibland är verkligheten inte så enkel som det verkar.

Vad jag vill säga med dessa exempel är att ett mindre vatten i högra grad påverkas lättare än ett större och därför förändras balansen och bestånden med tiden. Sådana här gånger gäller det för sportfiskaren att träffa rätt i exakt rätt tid, då kan man bjudas på rejäla överraskningar.

Var finner man gäddan?

Gäddan liksom dess föda finner man sommartid oftast kring de mest vegetationsrika områdena. Var inte rädd för att fiska grunt. Många gånger blir man förbluffad över att större gäddor väljer just de grundaste platserna. Fiska nära land för här står oftast gäddorna och lurar i vassen. Det är då viktigt att uppträda försiktigt så man inte skrämmer iväg gäddorna. Det är inte ovanligt att man fångar de största gäddorna riktigt nära land.

Hett område med både vass och näckrosor..

Ibland står gäddorna inne i näckrosorna och vassen medan man andra gånger finner dem just utanför. Sällan hittar man gäddor i frivattnet och detta blir tydligare ju grundare vattnet är. Anledningen är förmodligen att då det är så grunt vill gäddan ha skydd och skugga. Är det ett djupare vatten så letar jag efter branter, gärna i anknytning till vassbälten. Finns det någon bäck eller å med förbindelse så är oftast in och utloppen högintressanta. I de småvatten jag fiskat vintertid i så har jag haft störst framgång med fisket i de lite djupare delarna, detsamma gäller på hösten då vattnet börjar kylas av. Så egentligen kan man säga att du ofta hittar gäddan ju grundare ju varmare det är i vattnet, fast kom ihåg att gäddan står inte gärna grunt om den inte har skydd i form av växlighet. Här finner den både skugga och en bra jaktplats. Viktigt är också att lära känna ditt vatten, då märker du med tiden när fisket kan vara som bäst.

När skall man då fiska vad det gäller tidpunkt på dygnet samt väder?

Ska jag välja en tid som är bättre så får det bli kvällen men faktum är att det inte spelar någon större roll. Är gäddan på hugget så spelar sällan de yttre förutsättningarna någon större roll. Jag har fiskat så mycket att jag haft bra fisken under de flesta förhållanden samt varit med om att det varit precis tvärtom. Jag vill likna fisken i detta fall gäddan som att den har en inbyggd klocka i sig och när tiden är inne så äter den under några dagar för att sedan vila några. Vad som styr detta kan jag bara spekulera om men personligen börjar jag tro alltmer att månen spelar in en del. Utifrån mina fiskedagböcker har jag haft de bästa fiskena kring nymåne samt dagarna efter fullmåne.

Vädret har enligt mitt sätt att se på saken också en viktig betydelse för gäddans jakthumör. Är vädret det rätta för dagen plus att gäddans inbyggda ”jaktklocka” står på on så kan man uppleva grymma fisken. Vad är då rätt väder? Svaret är att det inte finns något rätt väder utan det kan variera, man måste se det hela ur ett lite annat perspektiv. Vi börjar på våren/ försommaren då gäddleken börjar vara över. Då är det vanligt att det bästa fisket sker under soliga dagar mitt på dagen då vattentemperaturen stiger någon grad vilket får igång gäddorna. Samma vädertyp mitt under sommaren och speciellt under ett längre högtryck betyder oftast ett dåligt fiske dagtid. Då är det vanligare att gäddorna har en kort men intensiv huggperiod under senare delen av kvällen. Regn och mulet väder tycker jag ger det bästa fisket om det kommer direkt efter en längre period med högtryck och sol.

Just väderskiftningar kan trigga igång fisken vid vissa tillfällen. Har det varit några dagar med sol och det kommer några regnskurar så kan fisket vara strålande, detsamma om det regnat och varit mulet en längre tid och solen plötsligt kommer fram. Även vinden inverkar en del på fisket. Mycket vind är sällan bra, liksom om det är helt vindstilla så kan det göra gäddorna mera skygga. Får jag välja en dag nu i juli då fiskeförhållandena ska vara goda så blir det följande: Åker och fiskar från eftermiddagen till sena kvällen. Växlande molnighet, runt 20 grader i luften, svag växlande vind just så att det krusar sig på ytan. Gärna nymåne eller någon dag efter fullmåne.

Till sist vill jag säga att givetvis är det viktigt att tänka på sådana här detaljer men man får samtidigt inte heller stirra sig blind för då kan man lätt bli slav under vädret eller månen eller vad det nu kan vara. Faktum är att man aldrig riktigt kan vara säker till hundra procent hur fisket kommer att vara och den som lyckas bäst i längden är oftast den som fiskar mest. Själv försöker jag välja bort de dagar/perioder som man med tiden märker ger sämre fångster och istället fiska hårdare då fisket är på topp.

Metoder

I princip allt mitt fiske från sådana här typer av vatten handlar om spinnfiske. Det är en perfekt metod där man snabbt täcker av en stor yta av vattnet. Jag brukar i regel röra mig flitigt och kasta i olika riktningar där det kan tänkas stå gädda. Hugger det inget ja då flyttar jag på mig några meter och gör ett nytt kast. På detta sätt kan man fiska runt en tjärn på några timmar, givetvis tar det längre ju större vattnet är.

Ofta kan man se ett mönster var gäddorna håller till för dagen och då kan man istället rikta sitt fiske på de heta områdena och hoppa över de ointressanta partierna. På detta sätt blir fisket mer effektivt och man ökar chansen att få mer gädda och samtidigt hitta någon av vattnets större individer. Men ibland räcker det inte med ett spinnbete att få gäddan att hugga och då brukar jag ta till andra knep. Exempelvis kan det ibland hända att en större gädda följer efter utan att hugga. I sådana här stunder kan det löna sig att presentera ett naturligt bete vilket för det mesta resulterar i ett hugg. Därför ser jag alltid till att ha med mig ett gäddmete och ibland även en maskburk för att kunna meta upp lämplig agnfisk. Har man inte det så är alternativet att med hjälp av en mindre spinnare eller en liten jigg försöka få upp någon abborre.

Beten

När det gäller spinnbeten klarar man sig bra med några få beten av olika sorter. Här kommer jag nu gå igenom vilka olika typer av beten jag trivs att fiska med samt beskriva när de kommer bäst till sin rätt.

Spinnaren är det betet som kommer bäst till sin rätt i grunda vatten. När vattnet börjar värmas upp och under hela sommarperioden är det oftast ett oslagbart bete. Dess rörelser och vibrationer lockar till sig gäddor från långt avstånd och huggen blir oftast rejäla och explosiva. Ett favorit bete.

Dessa spinnare använder jag gärna i småvatten. Från höger. (Pigspinn, Savagear, Glofish, Vibrax dubblespinn, Vibrax minnow spinn, super Vibrax stl.5).

Skeddraget brukar vara ett bra alternativ tidigt på säsongen då vattnet är lite kallare. Lättare skeddrag går ofta bra att kasta med in i vassen utan att fastna alltför mycket. Använd endast s.k. vassdrag i nödfall. Anledningen är att dessa beten krokar fisken betydligt sämre.

Abu Garcia har genom åren lanserat en hel del skeddrag av högsta klass. (Dessa är mina favoriter till gädda. Från höger, Pike, Flamingo, Atom och Utö).

Jiggar fungerar alltid, se bara till att variera tempo och rörelser efter vattentemperaturen samt gäddans humör. Grunt vatten - lätta skallar, djupt vatten - tyngre skallar. Har du ett gäng shadjiggar från ca 10 till 25 centimeter i några olika färgkombinationer är du helt rätt ute. Komplettera gärna dina shadjiggarna med lite grodimitationer och vanliga twintails för de kan fungera grymt bra i vissa vatten.

Heta jiggar i olika storlekar. Till dessa använder jag jiggkrokar från ca 5-25 gram. Till shadjiggarna rekommenderar jag även stingerkrokar som förbättrar krokningsförmågan rejält. (Uppifrån, Mieko shad 25 cm, Relax 15 cm, Relax 12 cm, Curlytail samt Twintail).

Spinnflugor är något jag varmt vill rekommendera. Fördelen med spinnflugor är att de går att fiska mycket långsamt och då även där det är grunt och mycket vegetation. Grymt bete tidigt på säsongen men även en joker i leken resten av året. Se även till att ha några olika färger.

Dessa spinnflugor från Westin Monsterfly gillar jag skarpt.

En wobbler kan vara ett ess i rockärmen fastän de kanske inte alltid passar in i småvatten då de har många krokar och lätt fastnar. De mer djupgående modellerna kan vara bra i djupa vatten medan de små flytande fungerar ypperligt bland näckrosor och vass.

Denna wobbler från Cotton Rebell heter Rippilin Redfin och har en otroligt fin gång även i låg hastighet. Kasta wobblern i en öppning i vassen och spinn sedan in den i varierande tempo så lär det hända grejor.

Poppers eller olika typer av flytbeten är inte bara roligt att fiska med utan de är många gånger också grymt effektivt. Huggen är alltid rejäla och näst intill beroendeframkallande, har man väl börjat fiska med dessa beten så är man oftast fast. Ju varmare vattnet blir ju bättre funkar dessa beten.

Tre heta grodimitationer som går i ytan. Den mittersta från Berkley är min absoluta favorit.

Slutligen vill jag nämna lite om tailbeten och jerkbaits. Har tyvärr inte själv fiskat så mycket med dessa typer av beten men kan tänka mig att vissa av dem kan vara riktigt grymma i grundare småvatten, speciellt de lättare och flytande modellerna.

Utrustningen

Vad det gäller utrustningen så rekommenderar jag rejäla grejor men som för den skull inte får vara för klumpiga. Anledningen är flera. För det första så finns det ofta mycket vegetation och bråte som gäddan lätt kan gå fast i. Då gäller det att kunna ta gäddan rätt hårt och styra bort den från eventuella hinder. Sedan är vattentemperaturen ofta väldigt hög i dessa småvatten sommartid vilket betyder att fisken lättare drar på sig mjölksyra. En alltför långdragen kamp kan i värsta fall leda till att gäddan inte klarar sig och detta vill man ju givetvis undvika.

I dagsläget använder jag mig utav ett 8 fot långt haspelspö (Tica Pike) som jag är mycket nöjd med. Det skall klara kastvikter från 30-70 gram. Men faktum är att det går mycket bra att fiska med beten från ca 8 gram upp till 100 gram. Ett bra och prisvärt allround spö som jag tycker passar perfekt till detta fiske. Till detta använder jag en haspelrulle i medelstorlek laddat med Power Pro lina i 0,25mm. Se även till att ha med dig en bra kroklossare eller tång så du lätt kan kroka loss fisken.

Med detta hoppas jag att ni fått lite inspiration samt förhoppningsvis ett och annat tips. I Sverige finns det tusentals småvatten som någon knappt fiskat i. Har du något i din närhet eller vet av ett vatten som du spanat in eller hört om tidigare så var inte rädd för att prova. Kom ihåg, man vet aldrig vad som döljer sig under vattenytan och att fiska i orörda vatten betyder allt som oftast mer hugg och lättfångade fiskar.