Motvind

Nä september månad går inte till historien direkt när det gäller mitt fiske. Började ju skapligt med några fina abborrar men sedan har det gått mest utför. Inte direkt för att fisket varit dåligt utan för att jag inte kommit mig ut av olika orsaker. Mycket jobb, regnande, blåst och dimma har satt käppar i hjulet och igår pajade ryggen totalt. Ungefär likadant har det sett ut för Krister som inte fiskat något alls sedan vårat förra gösfiske i augusti.  Men så under förra helgen kom vi ut på ett gemensamt pass.

Målet var faktiskt gös. Kanske inte det optimalaste då vattentempen nu fallit till strax under 10 grader men samtidigt en extra utmaning om man skulle lyckas. Resultatet blev visserligen 2 gösar men inte några större bitar utan fiskar på strax under 2 kilo. Förhoppningarna var inte heller alltför stora och vi fiskade inte heller lika hårt och målmedvetet som vi kan göra då tiden känns rätt, istället blev det en del rekande som förhoppningsvis kan leda till något i framtiden.

Planen var faktiskt att fiska gädda idag och på lördag men det blir inget av detta då ryggen min är allt annat än bra. Nästa vecka kommer vi in i oktober och vädret blir ju allt mer osäkert för varje vecka som går så vete fasen om det blir så mycket mer fiskande i öppet vatten detta år. Och så allt detta regnande som mer eller mindre förstört fisket på flera platser. Nej ingen bra höst med andra ord och rent allmänt verkar det rätt tunnsått med goda fiskerapporter i både Norr och Västerbotten. Den stora höstgäddan känns med andra ord långt borta fast först och främst gäller det för mig att komma mig ut på något gäddfiske, för snart är det försent.

Nu är nya bloggen öppen!

Från och med i kväll så är min nya blogg Fiskebloggar i Sverige öppen för allmänheten. Denna blogg får ses som en länkportal ut i bloggvärlden. I dagsläget har jag lagt in ca 635 bloggar men kommer med tiden att fylla på med ännu fler. Har även planer på att ta in nordiska och utländska bloggar på sidan. Precis som fiskelycka i norr så kommer denna att uppdateras minst en gång i veckan för att hålla den levande. Välkommen in på ett besök….

Hur ser vi egentligen på vår fångst?

Hur ser vi sportfiskare egentligen på den fisk vi fångar? Är en fångad fisk en förlorad fisk som skall klubbas ihjäl eller är den en alltför värdefull och vacker fisk som förtjänar att få friheten åter? Jag lovar att synen i dessa frågor skiljer sig markant sportfiskare emellan. Efter att senaste tiden bloggat runt en massa i jakten på bra bloggar till min nya sida har jag sett ett och annat vilket förstärkt det intryck jag haft sedan tidigare.

Till viss del verkar det handla om en generationsfråga och vilket fiske man i huvudsak sysslar med. Jag skulle även vilja påstå att det även till viss del är en geografisk fråga. Det man kan se är att sportfiskare idag i allmänhet är mer medvetna om att vara rädda om sitt fiskevatten och inte ta upp mer fisk än man behöver. Antalet sportfiskare idag är också fler och effektivare i sitt fiske vilket resulterar i fler fångade fiskar och hårt fiskande vatten. Dagens Sportfiskare är även duktiga på att rikta sitt fiske och ta upp de fiskar de är ute efter. Att värna om bestånden och inte ta upp fler fiskar än nödvändigt känns därför än viktigare idag.

Flugfiskare och metare gav oss nya influenser

Utan tvekan är det två grupper som gått i bräschen och fört fram begrepp som ”catch and realease” och ”limit your kill” så att det idag är allmänt accepterade av de flesta sportfiskare. Jag tänker på flugfiskare som oftast visar respekt för naturen och miljön samt sällan tar upp fler fiskar än vad som behövs. Mitt intryck av detta har förstärkts ytterligare efter att ha läst flertalet av de flugfiskebloggar som finns på nätet.

Den andra gruppen är specimenfiskarna som ofta är hängivna och seriösa metare i grunden. När jag började intressera mig för sportfiske på allvar hade redan en våg av modernt mete och specimenfiske sköljt över Sverige. Med influenser från främst England hade några pionjärer med Arne Broman i spetsen fört fram inte bara en ny fiskemetod utan även ett helt nytt sätt att se och behandla fisken på. Kaj Jonsson en annan profil från denna tid stod och metade mört i en å under början av 80 talet. En nyfiken man stod och tittade på Kajs alla meteprylar som då var något helt främmande och nytt i Sverige. Efter en stund så kunde inte mannen hålla sig utan gick fram till Kaj och sa med irriterad röst ”men vad håller du på med som släpper tillbaka mörten?” Svaret från Kaj var klockrent ”inte slår man väl ihjäl sina bästa vänner eller hur?” Mannen skakade på huvudet och gick sedan därifrån.

En tredje grupp sporfiskare som på senare år blivit allt större är de s.k. predatorfiskarna som består till stor del av yngre människor. Här har inställningen ändras radikalt och precis som när plötsligt karpfiskar som mört och ruda fick status under Kaj och Arnes tid har nu gädda, gös och abborre fått den respekt som de förtjänar. Speciellt gäddan som tidigare enligt min mening haft ett oförtjänt dåligt rykte har nu fått den status som den förtjänar.

Det man ser i bloggarna skvallrar en del om hur det förehåller sig i verkligheten

Jag skrev tidigare att synen på hur vi behandlar vår fångst till stor del är en generationsfråga och vilket fiske man utöver. Just de inbitna trollingfiskarna är ett exempel där medelåldern är högre och fisken klubbas ihjäl i större utsträckning. Antalet trollingbloggar är större än något annat fiske så det är helt klart en mycket populärt fiskemetod. Ser man på bilderna här är det i stor utsträckning döda fiskar som inte sällan ligger och blöder på båtdurken eller i någon balja.

En liknande bild i en karpblogg, flugfiskeblogg eller predatorblogg känns både otänkbart och främmande. I en av trollingbloggarna jag läst var det en kille som tagit en storgädda på en bit över 10 kilo som det var en bild på. Att gäddan var död såg man tydligt, i gästboken hade en besökare skrivit och frågar varför han slår ihjäl sina gäddor. Svaret kom från flera håll och de var tydliga, ”gäddor skall man klubba ihjäl”. Nu är det givetvis inte alla trolling entusiaster som delar denna syn men den är betydligt mer vanlig här vilket inte går att blunda för.

En annan grupp som ser sina fiskar ur ett annat perspektiv är de som tävlar i mete och pimpelfiske. Här är det inte tal om att släppa tillbaka några fiskar om de nu inte räknas i tävlingen. Dessa fiskare är precis lika fokuserade på att knäcka nacken av en abborre som en flugfiskare är på att återutsätta en öring. Vi fiskare har således väldigt olika behov för att bli tillfredställda vilket skapar en hel del skillnader i hur vi behandlar våra fiskar. Så kan det för min del också vara så länge det inte går ut över fiskbestånden och rubbar balansen i våra vatten.

Förändringen kommer även uppe i norra Sverige fast den kommer bara senare.

Jag brukar säga hälften på skämt och hälften på allvar att här uppe i norr ligger vi 10 år efter i tiden. När det gäller sportfisket och synen på hur vi ser på vår fångst samt behandlar våra fiskbestånd tror jag vi ligger långt efter våra vänner i södra Sverige. Som tur är finns det folk även här som är duktiga på att förmedla och jobba på att föra fram det moderna sportfisket och förbättra våra fiskevatten. Förändringen kommer även här uppe men den går ibland nog så sakta kan jag tycka.

MIN EGEN SYN I FRÅGAN

Det viktigaste för mig är att inte fiska på ett sätt så att jag bidrar till att förstöra eller förändra ett fiskbestånd. Ett vatten skall enligt min mening vara så opåverkat av oss människor som möjligt och att låta naturen ha sin gång fungerar oftast bäst. Därför har jag svårt att förstå hur t.ex. fritids och yrkesfiskare resonerar när de lägger ut sina nät och laxfällor. Vill vi inte ha en stam av vild Östersjölax i framtiden eller tänker man bara skörda av frukten så länge den finns och sedan skita i kommande generationer? Att inte våra politiker tar tag i saken är ju också anmärkningsvärt.

Som specimenfiskare känns det extra viktigt att inte döda de största fiskarna. Skulle man göra det konsekvent vet vi att balansen rubbas rejält, de stora fiskarna är viktiga både för att hålla rätt balans i ett vatten samt föra sina genetiska anlag vidare. Däremot anser jag inte att det är fel att avliva fisk, skulle jag göra det ja då skulle jag inte heller fiska. För det går inte att bortse att allt fiske oavsett om man sätter tillbaka sin fisk eller inte är till för att tillfredställa oss själva. Inget sportfiske är heller 100 % skonsamt, återutsatta fiskar kan både dö eller skadas. Hur fisken känner smärta eller inte tvistas det ju om men så länge inte svaret blir alltför alarmerande tänker jag fortsätta.

Okunnighet, kultur och egoism splittrar vår syn

Okunnighet, kultur och egoism är enligt mig bidragande orsaker att det råder så delade meningar i denna fråga. Okunnigheten kan lysa fram på olika sätt. Dels kan det vara som jag varit inne på att folk inte vet bättre. Exempelvis är det en vanlig föreställning bland många att man försöker fiska bort alla storgäddor i ett vatten i hopp om att skydda annan fisk. Istället får det motsatt effekt då antalet smågäddor kan ökas explosionsartat vilket bådar illa för de mindre öringarna, gösarna eller någon annan art man vill skydda.

Jag har också iakttagit att det numera förekommer ett tillsynes hätskt synsätt på en del håll då man som fiskare nästan riskerar att verbalt halshuggas om man tar död på en fisk eller behandlar den på fel sätt. Nätfiskare ses som monster och saxfiskare som idioter. Okej ni som följer bloggen vet ju vilken sida jag står på men samtidigt tycker jag att denna jakt många gånger går för långt och att dessa icke sporfiskare ibland kan få oförtjänt mycket skit. I vissa vatten kan det vara förödande med för mycket nät men samtidigt kan de i andra vatten vara bra för beståndet och viktigt för att öka medelvikten på rovfiskarna.

Det tar tid att ändra vi människors syn på saker och ting och i vissa fall går det aldrig. Egentligen är det inte så konstigt att man finner att många äldre människor klubbar ihjäl alla sina fiskar då de gjort så i årtal utan att behöva ägna en tanke åt det. Det har varit en självklarhet och att nu på äldre dar plötsligt börja foga sig i nya rutiner och regler är inte lätt. Samma är de gubbar som lagt ut sina nät eller saxar i hela sitt liv utan att någon gnällt om det nu plötsligt får sluta med det. Att göra den äldre generationen medvetna är bra men det viktigaste är enligt min mening att påverka den yngre generationen för det är ändå den som skall föra utvecklingen vidare. Sedan är det ju oftast lättare att skapa förändringar och påverka yngre människor, det är så vi fungerar.

Att det skiljer sig en hel del i vår syn i ämnet beroende om vi är flugfiskare, trollare eller något annat har ju också sina förklaringar och här tror jag också det tar tid med en förändring. I dessa gemenskaper, kulturer blir det lätt att man tar efter varandra, kommer det då en influens från något håll blir det lätt en förändring, ta t.ex. flugfisket och metet där vi hämtat influenser från Storbritannien. Sedan kan det ju förfalla sig naturligare att man lättare värnar om fiskarna i en bäck eller å än de i en stor sjö eller hav.

Att försöka påverka och göra folk mer medvetna i vissa frågor är för mig en drivkraft

Det kommer alltid att finns olika typer av fiskare med olika behov vilket ju bara är naturligt och trevligt. Att förändringen går framåt och att kunskapen blir bättre på hur vi på bästa sätt skall behandla våra fiskbestånd ser vi men ibland kan man känna att det tar lite för lång tid. Jag försöker påverka det jag kan här på bloggen genom att skriva inlägg samt tala med personer jag hoppas kunna göra mer medveten i vissa frågor.

Exempelvis har jag engagerat mig och skrivit om bland annat om utbyggnaden av våra älvar samt Gäddfestivalen i Kalix. En sak som jag har lärt mig är att man inte skall döma människor bara för att de inte tycker och tänker som en själv. Jag har pratat och haft flertalet givande diskussioner genom åren med äldre generationens fiskare och oftast har det bara varit givande. Minns då jag började fiska id i Aleån på 90-talet. Första åren var det alltid högar med döda fiskar som låg och stank. Jag och mina kompisar släppte alltid tillbaka våra fiskar samt propagerad för detta vilket ledde till att man åren efter slapp se dessa stinkhögar. I början var det många som undrade vad vi sysslade med men efter några år var en naturlig del i fisket.

En av anledningarna till att jag startade bloggen var faktiskt att jag ville försöka påverka och göra folk mer medvetna i vissa frågor. Om jag lyckats med detta låter jag vara osagt men jag har i alla fall försökt vilket är det viktigaste.

Mitt slutord: Låt förnuftet råda och tänk på vad som är bäst för oss alla om vi i framtiden vill ha ett bra sportfiske och låt inte egoismen styra.

NY BLOGG – Fiskebloggar i Sverige

Under de senaste åren har antalet sportfiskebloggar ökat explosionsartat vilket förstås är glädjande för oss sportfiskare. Problem är bara att hitta de bloggar man gillar. Ett annat kan vara att hitta tillbaka till rätt blogg om man missat att bokmärka den. Tyvärr finns det inte heller så många länkportaler för fiskebloggar och de få som finns är mest riktade till trollingbloggar.

Därför har jag nu knåpat ihop en blogg som går under namnet http://fiskebloggarisverige.blogspot.com/ där jag samlat ihop ett stort antal bloggar och sedan kategoriserat upp dem efter olika fiskemetoder och lite annat. Förutom detta så kommer jag varje vecka ge ett bloggtips samt eventuellt ta upp annat intressant som händer inom bloggvärlden.

Sidan kommer alltså bara att handla om fiskebloggar och förhoppningen är att man som läsare kommer kunna hitta nya intressanta bloggar. Saknar man någon blogg eller har en egen som inte finns med så kan man bara mejla den till mig så lägger jag upp den så fort jag kan.

Bloggen är nu under uppbyggnad och tanken är att den skall vara tillgänglig för allmänheten från och med den 1 oktober. Den kommer vara väldigt enkel i sin uppbyggnad med få bilder så att uppladdningen går så snabbt som möjligt. Jag uppskattar också om jag får kritik eller feedback oavsett om den är positiv eller negativ. Då kan jag lättare förbättra bloggen samt veta vad som är bra med den. Jag återkommer med mer information innan den läggs ut för allmänheten.

Då var det dags för gäddfiske igen

I dag har jag dammat av gäddgrejorna och samtidigt packat undan lite gös och abborrprylar. Med andra ord så kommer det bli lite mer fokus på gäddfiske framöver.

Dagens fiskepass förlades i en sjö och bestod av lite av varje. Först blev det spinnfiske, sedan lite vertikal jigging innan jag avslutade med en trollingrunda. Det blev gäddor på alla metoder men de stora grisarna syntes inte till denna gång. Dagens största blev en slank, ful och ärrad skapelse med en skalle som skulle kunna sitta på en 10-klubbare. Fast denna gädda vägde “bara” 6600 gram.

Nåja trevligt med lite gäddfiske, det var ett tag sedan sist. Hoppas man hinner med några pass till innan isarna lägger sig. Tyvärr så brukar jag av tradition inte fiska så mycket under hösten men jobbar mentalt på att försöka ändra detta . Faktum är ju att denna tid kanske är den allra bästa  under hela gäddsäsongen.

Abborrfiske med bra medelvikt

Efter en tids fiskeuppehåll var motivationen och glädjen åter tillbaka. Frågan var nu bara vilken art man skulle satsa på, var jag skulle fiska samt val av metod? Plötsligt fanns det flertalet alternativ i huvudet. Alternativ som jag bara för några dagar sedan inte såg. Märkligt hur man fungerar…

Valet föll tillslut på abborrfiske och trolling i samma sjö som jag fiskat senaste tidigare i sommar. Anledningen var framförallt att abborrfisket lockade mest då jag så gärna skulle vilja ta den där fisken som sticker ut från de övriga abborrarna jag dragit i sjön. Nu är jag uppe i drygt 10 talet abborrar från sjön i vikter från strax under kilot till 1200 gram. Tycker bara att det måste finnas någon bjässe på mellan 1,5-2 kilo där. Kanske är det inte så, statistiken talar emot det men förnuftet mitt säger något annat och det är väl det som är själva drivkraften. Skulle jag någon gång lyckas ta en abborre över reggvikten på 1,6 kilo i sjön så skulle den fisken ge mig en enorm glädje. För mig har således även valet av vatten en viktig betydelse i fisket, att ta en abborre i samma format i något redan känt storfiskvatten skulle inte alls ge mig samma tillfredställelse.

Förutsättningarna var långt ifrån de optimala då molntäcket vägrade spricka upp och temperaturen i luften bara var 11 grader. I vattnet hade det även blivit kallare, ca 13,5 grader vilket var drygt tre graders skillnad mot senast. Däremot var vindarna gynnsamma och svaga i sin styrka. Idag satsade jag på att trolla runt de hetaste områdena i sjön, d.v.s. områden med kuperad och hård botten. Dessa spots är inte många i sjön och inte heller speciellt stora men ofta står där fisk och även stor sådan.

Jag började trolla redan då jag kom ut på sjön men det dröjde ca en kvart innan första hugget kom och det var just vid det första ”heta stället”. Känslan sade direkt att det var en större abborre då den var alldelens för ettrig för att vara en gädda. Mycket riktigt var det så och snart hade jag landat dagens första abborre.

Dagens första fisk (950g – 41cm).

Efter några smågäddor så är det dags för nästa abborre att smälla på, denna gång vid ett annat hett ställe. Åter igen så får jag en bra fight på mitt vertikalspö som fungerar ypperligt vid abborrtrolling. Denna abborre visar sig faktiskt vara snäppet större än den förra.

Dagens andra fisk (1000g – 42 cm).

Det blir inte så många fler abborrar denna dag men de få som kommer upp är rätt fina med en topp på 880 gram. Det blir också en hel del smågäddor i vanlig ordning plus en lite bättre för att vara i denna sjö. Den gäddan var grymt stark och blev faktiskt lite förvånad att den inte var större än 4,3 kilo.

Några tips vad det gäller abborrtrolling och val av bete

Nu har jag trollat riktat efter stor abborre i drygt 2 år vilket har gett mig en hel del intressanta saker att tänka på. Först och främst så tänker jag ta död på en vanlig uppfattning nämligen den att stora beten automatiskt fångar de största fiskarna. Titta istället först och främst på hur det ser ut i ditt vatten och vilka byten som de stora rovfiskarna föredrar. Just där hittar man många gånger svaret. Vad det gäller abborren så har den också en relativt liten mun vilket gör det svårt för den att ta alltför stora betesfiskar. I de flesta av de bra abborrvattnen jag fiskat i så har jag funnit en gemensam nämnare till att de kan bli stora. De är förekomsten av mycket småfisk. Just vatten med mycket små mört och löja i tenderar att producera stora abborrar.

Under mina trollingpass har jag testat massvis av wobblers i olika färger och storlekar. Av detta har jag lärt mig att vissa modeller fungerar betydligt bättre än andra. Att de mindre wobblarna på 5-10 cm skulle fånga flest abborrar sett till antalet hade jag nog förväntat mig. Men knappast att de också skulle ge de allra största fiskarna. Fast så har varit fallet och just beten runt 7-9 centimeter har gått klart bäst. Av de olika modellerna jag testat har en stuckit ut rejält och det är denna:

Het abborrwobbler i giftig färg. Rapala jointed 9cm.

Abborren är också relativt kinkig i valet av färger. Bäst har jag fått på naturliga färger i grått, blått och grönt. Det skall sägas att vattnet i den sjö jag fiskat mest i är relativt klart i färgen, hade det varit en grumligare sjö hade säkert mer färgglada färger varit att föredra. Finns en hel del annat intressant i ämnet men det sparar jag till en separat artikel i framtiden.

Återstår att se om jag nu kan släppa abborren i tankarna och rikta mitt fiske efter andra arter. Jag tänker då främst på gäddfisket som nu börjar bli hett. Det var bra länge sedan (ca 2 månader) jag riktade mitt fiske på gädda så kanske dags att ge sig ut på jakt efter någon fet höstgädda.

På återseende…