Högvatten och mörtmete

Precis som jag befarat så fick vi en extrem hög vattennivå i några av våra vattendrag här i nordöstra Norrbotten. Orsakerna är flera men framför allt så har snötäcket varit rekordtjockt på vissa håll i området. Som exempel hade Talljärvs mätstation som ligger ca 25 km utanför Överkalix det djupaste snötäcket av alla stationer i hela landet med dryga 150 cm! Detta måste vara väldigt ovanligt då någon av fjällstationerna brukar vara i topp.

Att våren blev sen gjorde inte saken bättre och när den väl kom så blev det även en hel del regn på köpet. Så nu har vi gott om vatten så det räcker och blir över. Sangisälven blev det vattendrag där situationen var mest extremt, så extremt att man gick ut med en klass 3 varning. Något som bara händer i Sverige ett par gånger på 100 år! Även Råneälven, Torneälven och Kalixälven är idag också ovanligt höga med klass 1 och 2 varningar.

Här en bild från en mindre sjö i Nordöstra Norrbotten. De som bor där säger att de aldrig varit med om så högt vatten som i år.

I helgen har jag dammat av mitt matchspö och begett mig ut på ett metepass där huvudmålet var att få sig lite agnfisk av bättre storlek. Något som inte visade sig vara det lättaste med tanke på de höga vattenflödena. Men helt utan fisk blev jag inte och kunde tillslut summera dagen med ett 50 tal mörtar plus några idar. Fiskar som förhoppningsvis kommer att ge ännu större fiskar i framtiden.

Även vattenflödet i Aleån är ovanligt högt för årstiden. Faktiskt det högsta jag varit med om i mitten av maj.

Normalt brukar flödet i ån vara som högst första dagarna i maj för att sedan snabbt börja sjunka. I år däremot har ån fortsatt att ha samma vattennivå ändå från islossningen fram till idag.

Idfisket börjar nu sjunga på sista versen i Norrbotten. Idarna jag fick var alla utlekta.

Som vanligt här uppe i norr kan man likna denna tid på året vid en explosion där tiden mellan vinter,vår och sommar går i raketfart. Nu lovas dessutom sommarvarmt väder kommande dagar så om någon vecka lär nog gäddornas lek vara avklarad och vattennivåerna mer normala igen. Att man skall hinna med många gäddfisken innan de lekt färdigt kommer i år att bli svårt. Målsättningen blir att hinna med ett par stycken i alla fall. Hur, var och när det sker håller jag i nuläget på att fundera över. Får återkomma med en rapport om detta framöver.

Är alla fiskar lika mycket värda?

Denna fråga är inte enkel att svara på och kanske det inte heller finns några givna svar. Men min förhoppning är att inlägget skall väcka nya frågor och kanske ge en och annan fundering.

Olika fiskare betyder olika synsätt

Inom dagens sportfiske utnyttjas i det närmaste alla våra arter vilket är glädjande i mina ögon. Det finns de som väljer att specialisera sig på en viss art eller bara ett fåtal. Likaså hittar man de som lägger all energi på en enda fiskemetod där man fiskar efter de arter som känns intressanta. Där till finns det allroundfiskare som försöker prova det mesta i fiskeväg eller storfiskjägare som far land och rike efter de stora fiskarna. Sedan får man inte glömma tävlingsfiskarna som sätter själva tävlandet i fokus.

Med detta så är det inte konstigt att vi har olika åsikter om hur man skall behandla och respektera sina fiskar. De inbitna specialisterna inom olika områden skapar sin kultur om vad som är rätt och fel. I dag ser vi t.ex. många duktiga och seriösa gäddfiskare som verkligen värnar om sina gäddor, något som var i det närmaste totalt främmande för inte så länge sedan. Just dessa artspecialister tycks många gånger bli extra starkt knutna till dess sportfiskeobjekt på både gott och ont kan jag tycka.

Några av mina egna tankar och funderingar

Vad som är rätt eller fel i detta kan man tvista om och i mina ögon handlar det mer om att se ur ett bredare perspektiv och fråga sig hur mycket ett bestånd egentligen tål. Hur ser bestånden ut i dina fiskevatten och hur mycket tål det för att inte påverkas allt för mycket.

Av den anledningen så propagerar jag ofta här på bloggen om att vara rädd om de stora fiskarna. En del kanske ser mer att jag gör detta av egoistiska stjäl för att jag just gillar att fiska efter de stora fiskarna i ett vatten. Okej till viss del kan det vara så men till största delen är det så pass enkelt som att stora fiskar nästan alltid är oerhört viktiga för balansen i ett vatten. Vill man rubba balansen i ett vatten så är just ett selektivt utfiskande av de stora individerna rätt metod. Som tur är majoriteten av dagens sportfiskare införstådda med detta men tyvärr inte alla.

Min grundfilosofi då jag fiskar i mina vatten är att försöka göra så liten påverkan som möjligt på både naturen och fiskebeståndet. Därför känns det lättare att ta upp exempelvis mindre mörtar och abborrar och använda som agnfisk. Samma sak känns det lättare att tvingas avliva en liten gädda än en riktig storgädda. På något sätt kan jag känna att de fiskar som lyckas bli ovanligt stora för ett visst vatten förtjänar att få leva vidare och behandlas med största respekt.

Om vi går till huvudfrågan om alla fiskar är lika mycket värda så är svaret inte lätt och självklart i mina ögon. Egentligen kan jag tycka att alla fiskar skall vara lika mycket värda och respekterande men skulle jag gå efter detta så hade det känts både meningslöst och tråkigt att fiska. Jag tror inte man skall söka svar på frågan utan istället försöka förstå och respektera även andra som inte tycker likadant som en själv. Att tycka det är fjantigt och skratta åt de som väljer att släppa tillbaka sina fiskar är lika mycket brist på respekt som att vara förbannad för de som väljer att avliva sina fiskar för att ha till mat.

Viktigt är däremot att man försöker påverka de som fiskar i blindo och inte tänker sig för. Jag tror just att många inte tänker sig för utan kanske dödar alla sina fiskar för att de sett andra göra det eller så bottnar det i ren okunnighet. Man kan inte begära att alla som fiskar skall veta allt. Speciellt viktigt är det därför att påverka de unga fiskarna och inte vara alltför hårda då man ser något som man inte gillar. Kanske man på samma sätt skall se på den äldre skaran med pensionärer som nog i många fall aldrig kommer förstå dagens moderna tänk inom sportfiske. Men ingenting är omöjligt och varje människa går att påverka, det är i alla fall min filosofi om än den inte funkar i alla lägen.

Exempel på några storgäddor som inte klarade sig

Ett exempel om det jag skrivit om såg jag rätt nyligen då jag lästa på Fiskefebers hemsida om en monstergädda på över 19 kilo som fångats i en liten å i Blekinge. Den gäddan var en riktig praktfisk och det tråkiga är att den inte finns längre, för faktum är ju att sådana gäddor inte växer på träd någonstans i världen. Anledningen till att den dödats sades vara att den var riktigt djupt krokad och riskerade att dö. Att det skulle finnas gott om kommentarer till inlägget förstod jag direkt för jag har märkt med tiden att just sådana händelser skapar starka känslor bland vissa fiskare.

Minns för något år sedan då Mats Söderström som skriver fiskebloggen på Västerbottensbladet lyckades med bedriften att fånga en och samma jättegädda två gånger inom ett och samma år. Tyvärr lyckades den inte klara sig andra gången vilket också skapade en del debatt.

I bägge fallen handlade kommentarerna i första hand om att man irriterade sig på att fångstmännen behandlat sina gäddor så pass illa att de inte klarade sig. Blekingegäddan var en bonusfisk då fångstmannen var ute efter öring vilket innebar att det saknades de rätta grejorna för en skonsam återutsättning. Gäddfiskarna var inte sena att kommentera det hela med att döma ut fiskaren totalt. Man kunde också se en smula missunnsamhet och avundsjuka över att just han fått den istället för någon ”riktig gäddfiskare”.

I mina ögon är fiske inte alltid rättvist och jag tycker man skall akta sig för att döma ut andra och dessutom kanske det var så att gäddan var så djupt krokad att livet inte gick att rädda. Eller så kan det vara att fångstmannen inte hade för avsikt att alls släppa tillbaka den. Samtidigt som jag kan ha förståelse över de många ilskna reaktionerna kan jag känna att vill man skapa en förändring i hur man skall behandla de stora gäddorna måste kritiken också vara konstruktiv annars blir effekten den omvända.

Den andra gäddan, den från Västerbotten blev dock behandlad av en rutinerad gäddfiskar men klarade sig ändå inte. Vill minnas att man i det fallet retade sig på att fångstmannen valde att säcka gäddan lång tid för att kunna få bra bilder.

Hur det än är så ligger valet på hur man skall agera i fångstmannens händer. Många gånger handlar det om snabba beslut liksom om tur eller otur att allt skall gå fiskens väg. Ibland gör man allt tillsynes rätt men det slutar ändå illa så är fisket. Men jag tycker att varje fiskare skall vara så välförberedd man bara kan ifall man skulle få sin drömfisk. För i mina ögon är nog momentet då man ser sin drömfisk pigg och oskadd simma det kanske bästa av dem alla…

I senaste numret av Fiskefeber skriver Jörgen Larsson i inledaren om jättegäddan från Blekinge och all uppståndelse den väckts runt om i landet. Läs den gärna och ta del av Jörgens kloka ord…

Tror jag nöjer mig med detta för den här gången. Skriv gärna någon kommentar om just dina egna värderingar och inställning inom ämnet.

Gillade du detta inlägg så finns ett liknande att läsa: Hur ser vi egentligen på vår fångst?

Lite tankar inför sommarfisket

Trots ett för årstiden kylslaget väder så börjar ändå våren och sommaren sakta men säkert göra sig påmind. Nu har det mesta av snön försvunnit och islossningen pågår för fullt i våra rinnande vattendrag och ute på sjöarna börjar isarna ha gjort sitt för denna gång. Detta är för oss sportfiskare en period man både njuter av och samtidigt vill få undanstökad så snabbt som möjligt så man kan börja fiska på allvar i öppet vatten.

Förra året var det annorlunda då jag redan den 10 maj var ute i en sjö och fiskade gädda, våren var då ovanligt tidig medan den i år istället är något sen. Att isarna trots den kalla våren snart gjort sitt kan man nog till stor del tacka den sena vintern vilket fick isarna att bli både tunnare och av sämre kvalité än brukligt.

Som vanligt denna tid på året brukar jag försöka kanalisera mina tankar och försöka strukturera upp något som kan liknas vid en planering över mitt fiske i öppet vatten. Första frågan som dyker upp är vilka arter jag känner mig mest sugen att fiska efter. Den andra frågan blir då var och när passar det bäst att fiska efter dem. Slutligen kan man fundera över vilka metoder som lockar en mest samt kan passa bäst till ändamålet.

Intressanta arter för sommaren

Som nummer ett kommer gös, abborre och gädda. I vilken ordning de hamnar kan jag i nuläget inte riktigt säga för det känns som att jag vill ge alla tre en likvärdig chans. Sedan får man se hur det går och utifrån detta ta ställning över hur mycket tid varje art är värd.

På andra plats kommer en rad laxfiskar där jag gärna hade sett en resa till fjällvärlden. Vet att det finns en del funderingar kring detta från några av mina vänner så inte omöjligt att det blir åtminstone en fjälltripp under sommaren.

På tredje plats kommer mina tidigare så kära vitfiskar av släktet karpfiskar. Under nästa vecka hoppas jag göra mitt årliga metpass där huvudsyftet blir att skaffa agnfisk av större storlek. Utöver detta så finns vissa funderingar på något enstaka seriösare försök att locka upp någon braxen eller mört av bättre storlek.

När man kommit de stora abborrarna på spåren är det härligt att befinna sig ute på sjön. Som jag påtalat tidigare så skulle min drömfisk för tillfället vara en riktig storabborre och då gärna helst från mitt lilla hemmavatten.

Var och när skall jag fiska?

Gäddfisket brukar normalt komma igång tidigast för att sedan följas av abborre och gös så det troliga är att jag kommer fiska i den ordningen. Att hitta lämpliga vatten att fiska i är både lätt och svårt skulle jag vilja säga. Bra fiskevatten finns det gott om, frågan är bara vad man vill med sitt fiske. Vill man få så mycket fisk som möjligt eller bara inrikta sig på de riktigt stora och strunta i mängden? Duger ett vatten där man vet att det är svårt att plocka den där drömfisken som man vet finns i ett annat vatten? För mig är det inte självklara frågor, hade det varit det så hade jag kunnat åka runt hela Norrland och trängas med andra på de redan kända storfiskearenorna eller tillbringat all min fisketid vid några av mina gäddrika åar och tjärnar och dragit massvis med gäddor i mindre format.

Mitt upplägg kommer att bestå till den allra största delen av inriktat fiske efter de stora fiskarna i de vatten jag fiskar i. Jag kommer att välja några vatten där jag vet att jag har en god chans att höja mina rekord i men även vatten där jag vet att det kan vara i stort sett omöjligt men där drivkraften i stället blir att just försöka göra det omöjliga möjligt, d.v.s. att ta en större fisk än någon annan trott varit möjligt.

Sedan gillar jag även att testa nya vatten vilket tillför en speciell mystik och spänning. Sist men inte minst så vill jag även få njuta av naturen och komma den nära och det gör man lättast genom att fiska långt från hus och vägar i någon avlägsen tjärn eller å där fisketrycket är lika lågt som stjärnorna är många. Så med andra ord kommer jag bjuda på fiskerapporter från såväl större sjöar, älvar, åar, bäckar och mindre sjöar och tjärnar.

Många olika fiskemetoder lockar

När vi kommer till vilka fiskemetoder jag tänker testa under sommaren så kan det i år bli ovanligt många. När det gäller fisket från båt så lär det bli rätt växlande bestående av spinn, trolling, flötestrolling, vertikal och fireball. Från land hoppas jag att förutom haspelutrustningen även få lufta flugspöet samt metspöet några gånger. Som jag nämnt tidigare så finns en längtan att i framtiden just få utveckla mitt flugfiske samt att flytta fokus till lite andra arter.

I år känner jag mig sugen att i några av mina fiskevatten fortsätta testa mig fram vad det gäller metoder/ beten och se vad som fungerar bäst under rådande förhållanden samt även se om man hittar något som faller de riktigt stora gösarna, gäddorna eller abborrarna i smaken. Genom att just testa och prova sig fram lär man sig mycket mera än att bara köra på i samma spår plus att känslan när man väl lyckas ta någon riktig stor fisk då man ”tänkt till” är svårslagen.

Att det fanns en och annan storgös i Norrbotten visste vi redan men att kunna ta en hel svit gösar mellan 5-7 kilo var smått overkligt. Utan tvekan en av förra årets höjdpunkter, blir spännande att se vad 2012 har att bjuda på…

Nu i dagarna skall jag börja fixa och dona med fiskegrejorna, båt m.m. så man förhoppningsvis är med då fisket drar i gång på allvar. Tyvärr är fiskesäsongen i öppet vatten nog så kort här uppe men när den väl infinner sig så skulle jag aldrig byta bort den mot något annat. Mängder av spännande fiskevatten med tämligen lågt fisketryck kombinerat med en underbar natur, omgivning och en lysande midnattsol gör Norrbotten till en härlig plats att bo under sommaren.

Hoppas på en bra fiskesommar och att jag skall kunna bjuda på en och annan spännande rapport och lite annat smått och gott här på bloggen under den tid vi har framför oss.

skitfiske på er alla…

Summering av årets isfiske

Årets isfiske har förutom ett lakpass i februari handlat uteslutande om ismete efter gädda. Målsättningen har som vanligt varit att försöka ta så stora gäddor som bara möjligt i de vatten jag fiskat i. Hur har då detta gått? Nja inget vidare.

Om årets isfiske

Senaste åren har jag blivit bortskämd med flera storgäddor men i år bröts den trenden. Orsakerna till detta kan man bara spekulera om men några ”bortförklaringar” kan jag bjuda på. För det första så har jag inte fiskat lika mycket eller i lika många vatten denna vinter/vår som vad jag gjorde under åren 2010 och 2011.

Förutom detta så har några av mina pålitligaste ställen vad det gäller de större gäddorna svikit rejält. Då gäller det att söka nya vatten och platser men tyvärr har jag saknat en del av den energin. Det kan även sägas att de vatten jag fiskat i inte är speciellt lättfiskade och då kan det vara små marginaler mellan succé och fiasko. Men rent generellt så tycker jag att det varit trögare med färre landade fiskar per pass än vad som är normalt.

Det som på förhand lockade mest med isfisket var att köra hårt tidigt på de första isarna, något som sket sig fullständigt då det först var oerhört milt fram till jul. Därefter kom det mängder av snö på de tunna isarna vilket skapade vissa problem. Ja en del platser blev aldrig fiskbara under hela vintern så man kan säga att de yttre förutsättningarna inte heller blev det bästa. Mina fiskepolare och tillika klubbkompisar Krister och Ari har hållit sig undan från isarna denna vinter och vår vilket gjort att man fått köra på själv, något som också kan ha dämpat fiskeivern en del.

Årets ismete i siffror

Viktfördelning

0-1 kg – 3 gäddor

1-2 kg – 10 gäddor

2-3 kg – 2 gäddor

3-4 kg – 2 gäddor

4-5 kg – 5 gäddor

5-6 kg – 2 gäddor

6-7 kg – 2 gäddor

7-8 kg – 1 gädda

Totalt antal gäddor: 27st (mars 14st, april 13st)

Årets största isgädda vägde 7,2 kilo men var tyvärr rätt mager. Man hade gärna bytt ut kondisen på den mot gäddan till höger (6500 g) så hade nog vikten legat runt 9 kilo.

Storlek - Topp 5

7200 g – 104 cm

6500 g – 96 cm

6000 g – 96 cm

5800 g – 93 cm

5200 g

Kommentarer, jämförelser med förra året och lite tankar

Om jag gör en jämförelse med förra året då jag fick totalt 77 gäddor på ismete så vägde totalt 19,5 % av gäddorna över 5 kg. I år var den siffran 18,5 %, alltså väldigt lika vilket betyder ändå att jag fiskar på platser där det bör finnas större fiskar än det jag fått i år.

Fast låt säga att jag fått 50 gäddor till så hade ju chansen varit klart större att få gäddor i de viktklasser som jag kom upp i förra säsongen. Samtidigt hade jag turen förra året att få flertalet gäddor mellan 100-110 cm och 7-9 kg medan jag i år istället fått många runt 90-100 cm och 4-7 kg.

Vad som är tur och slump är en intressant fråga för faktum är att jag fiskat mest i ett fåtal vatten under de senaste isfiskesäsongerna och ändå har de sett så pass olika ut. Ibland går allt bara så lätt som när jag i mars 2010 drog gäddor på 12100 g, 11120 g samt 9400 g. Denna svit kom under 3 raka fiskepass och det i olika vatten! Sedan förra året då jag i snöfall och allmänt usla förhållanden tog en härlig gäddtrippel på 11200 g, 8500 g och 8400 g.

Detta visar hur oförutsägbart fisket egentligen kan vara vilket ju är en del av tjusningen med sportfisket. Fast det har gått tungt i år har jag ändå känt att chansen finns och att den kan komma när man minst anar det. Men tyvärr kom inte det där superfisket man hade hoppats på men man får istället hoppas att det infinner sig någon gång under den tid som är kvar av året.

Det viktigaste är ändå att inte ge upp utan fortsätta att tro på det man gör. Då kommer framgångarna förr eller senare. I fjol blev ismetet glädjepunkten gällande mitt gäddfisket medan det övriga fisket svek, får hoppas på det omvända i år då…