En annorlunda vårvintersäsong som jag får lov att vara nöjd över

Inför året var planen att försöka fiska från första veckan i mars och sedan fram till slutet av april. Senaste två säsongerna har jag legat på runt 10-12 gäddpass denna tid och det var väl förhoppningen i år med, sen även hinna med lite annat fiske också.

Men det ovanligt kalla vädret plus kopiösa mängder snö satte käppar i hjulet för mina planer och jag fick inte bara ställa in tänkta fiskpass utan även ändra lite val av platser/ fiskevatten just på grund av dåliga förhållanden med massa snö och vatten på isarna. Sedan 2010 då jag började ismeta gädda mer seriöst så har fiskeförhållandena aldrig varit sämre än i år. Målet var annars att ta en gädda över 10 kilo men med ovan nämnda anledningar så kändes det rätt långt borta men samtidigt lite av en extra utmaning.

Blev totalt sex seriösa gäddpass och man kan lugnt säga att det har varit sjukt segt fiske. Inte ett enda av fiskpassen har det känts som att gäddorna varit på hugget, få hugg och försiktiga napp har varit standarden. Under ett av de första passen brände jag en tung fisk som gav linbrott vid mothugget. Har även lyckas gå igenom isen en gång, plumsa i halvmeter snöslask så man varit mer död än levande när man kommit fram till fiskeplatsen. Ismete kan vara tufft ibland...

Årets första gädda blev denna. 8150 g - 107 cm. Högg grunt på en död mört.

Men under den andra veckan i april kom så solen och med tiden även värmen. Snön började smälta, fåglarna kvittra och nu kändes det som att våren var här. Frågan var om gäddorna likt mig fått vårkänslor? I så fall skulle det innebära en riktigt huggsexa eller så kanske ett ännu segare fiske då gäddorna bara vilar upp sig inför sina kommande lekbestyr? Svaret blev någonstans mitt emellan. Sex av mina totalt åtta gäddor kom under dessa tre soliga och värma dagar så visst en liten förbättring blev det.

Åtta gäddor är inte mycket att hänga i julgranen men nu är det ju inte antalet fiskar som är intressant. Därför tittar vi istället på storleken. Hälften av gäddorna vägde över 6,8 kilo, två av dessa passerade 8 kilo och så den sista visade sig vara betydligt större än så. Så storleksmässigt får jag vara riktigt nöjd.

Så till dagen då den största gäddan kom upp. Precis som tidigare pass var det inte mycket till action från start. Det har varit rätt avkopplande att bara sitta och njuta av solen och kunna filosofera om allt möjligt som tex. planering inför sommarfisket. Det blir ändå ett fäll rätt tidigt men fisken hinner spotta mörten innan jag är på plats. En timma senare hör jag hur det plingar i samma hål, fisken verkar inte ens orka lösa ut vippan. Sitter och observerar detta ett tag innan jag slutligen går fram till hålet, drar i linan lätt och känner att fisken är kvar. Jaha en lake tänker jag och drar till mothugget med handen. Snabbt blir jag varse att detta inte är en lake utan istället en fin gädda på 8160 gram – 103 cm. Tyvärr har den svalt både krok och agn, ser inte ens kroken så valet blir att kapa tafsen, hoppas det klarar sig fint efter detta men kändes som ett bättre alternativ än att börja bända ut kroken genom magmunnen. Hur som helst en fin gädda men beteendet var otroligt märkligt

När man kan stapla gäddan på höjden så krävs det en bra buk. 8160 g - 103 cm.

Två timmar senare hugger det igen, åter i samma hål. Ett bra fäll men när jag kommer dit så ser jag att den knappt tagit någon lina alls. Lirkar lite med linan och och känner då att fisken är kvar. Jag vill inte vara med om samma sak som senast så chansar och drar till med mothugg direkt. Jag känner direkt att det är en bättre fisk och på nått sätt är jag tvärsäker att det är samma gädda som jag fick senast. Visst den stretar på lite mera och huvudskakningarna känns mäktigare. När slutligen ett gäddhuvud skymtar i hålet är jag fortfarande inne på samma gädda. Det är först när jag i ett svep drar upp gäddan och lägger den i vågsäcken jag inser faktumet att det inte är samma gädda.

Jag tar ett snabbt beslut att fylla upp pulkan med vatten. Först tömmer jag min 50 liters mörtbalja i pulkan, sedan är det bara att skotta i vatten så fort som bara är möjigt. Det är mäktigt att studera en storgädda i en vattenfylld pulka. Eftersom jag redan vägt fisken då den var i vågsäcken så funderar jag lite på dess längd. Den ser inte så lång ut, runt 116 cm tippar jag men hur jag än mäter den visar måttbandet "bara" 113 cm. Kan bara konstatera att det är en av de mäktigaste gäddorna jag skådat rent volymmässigt, den har egentligen allt förutom att vara smällfet.

En gädda som överraskade mig. 12460 g - 113 cm. Just gäddor mellan 12-13 kilo har varit mer än vanligt frekventa för mig den senaste tiden. På drygt 2 år har jag fått skåda sju olika individer var av jag själv fått äran att ta fem. Lite retfullt är att man ännu inte fått se en gädda över 13 kilo. Kanske man fiskar i fel vatten?, fiskar fel?, haft oflyt eller så kommer den med tiden?

Jag fullföljer sedan dessa tre "solskensdagar" och då är fisket mer som vanligt, dvs. Det händer inte mycket. Men det gör inte så mycket, jag kan ju istället fokusera på solbrännan:)

När vårvintern blev som den blev fanns inte tiden att fokusera på så mycket annat fiske än gäddfisket. Blev ett abborrpass, ett göspass och så lite agnfiske efter mört förstås (pimplar upp min betesfisk själv). Visst hade man varit yngre, hungrigare, i bättre kondtion och lite "dummare" så hade man struntat i allt och bara kört, men tyvärr man är inte 20 år längre. Istället känner jag mig rätt nöjd med de dagar man varit ute, att kunna unna sig själv att välja bort perioder med dåliga fiskeförutsättningar trots fiskesug är nått man lärt sig med åren.

Efter att tappat tre fiskar i tätt följd så fick jag så upp två gösar till slut. Dessa vägde knappa kilot styck och blev till en supergod middag. Fisk är gott, speciellt den man fångar själv... 

Sveriges vackraste fisk? Enligt mitt tycke är abborren tillsammans med rödingen det. Tätt följt av öring, mört och laken som är lite av en fulsnygg rackare.

Nu lär det bli en period med inget fiske alls innan isarna är helt borta. Som isläget ser ut och med en normal vår så tippar jag att isarna är borta runt 15-25 maj, dvs. Rätt normalt för hur det brukar se ut här uppe i Norrbotten. Sen börjar i mitt tycke den bästa årstiden av dem alla, försommaren. Att vara ute denna tid och fiska är nått som man har längtat efter en hel vinter. Snart är den tiden här...

Vintern som aldrig ville ta slut

Denna vinter blev vad man kallar en riktig "vargavinter". Vintern kom tidigt, mycket snö föll och en konstant kyla med några rejäla köldknäppar. Till detta inte en enda blida vilket nog är det mest anmärkningsvärda. När vi klev in i mars så skulle väl ändå våren göra sig påmind men icke det. Påsken passerade och veckorna tickade på utan att snötäcket började minska.

Först andra veckan i april kom så början på omslaget, i alla fall dagtid. Strålade soliga dagar och nu började solen göra åverkan på snötäcket för första gången sedan snön la sig i början av november. Senaste dagarna har varit riktigt trevliga med 12-13 grader och sol på dagarna och nån minus på nätterna, ser vi längre fram så kommer ett omslag till ostadigare väder och nederbörd, finns viss risk för snö vilket vi inte hoppas på. Kommer det i regn så känns det bättre för nu vill jag ha bort snön så snabbt som möjligt.

Jag skriver som att snön är helvetet mitt på jorden och på sätt och vis är det så i min värld. Visst i måttliga mängder gillar jag snö men blir det för mycket som i år blir man rätt less. Tänkte dra igång fisket i början av mars men då var det inte bara för mycket snö utan alldelens för kallt, sedan var tanken att köra några heldagar under påsken. En fin påskgädda har blivit lite av en tradition för mig men efter att ha rekat några vatten så insåg jag att det inte var värt besväret. När snön nästan går upp till midjan känns det rätt meningslöst.

Tiden rinner i väg och fiskdagarna har blivit alldelens för få men hoppas komma ut på några pass nu i slutfasen av säsongen. Samtidigt vet vi att det kan gå snabbt denna tid när väl våren tar fart. Jag får helt enkelt återkomma om några veckor och skriva hur det blev med fisket.

Nu till något annat. I höstas fick jag beskedet att Mieko Fishing gått i konkurs. Ett mycket tråkigt besked på flera sätt, först och främst lider jag med Sven-Olov som byggt upp och utvecklat företaget och nu tvingas ge upp. Sedan känner jag ju Markus väl som nu blev utan jobb. Men detta löste sig rätt bra då han snabbt fick ett nytt jobb på Headbanger lures.

Men inte bara detta utan nu var i mina ögon Luleås enda "renodlade sportfiskebutik" borta då beskedet kom att butiken var såld och skulle öppna upp i Dalarna. Att ha sin "hemmabutik" där man kan gå in och surra fiske, klämma och känna på grejor och göra inköp är guld värt för mig. Just anledningarna att ha tillgång till en hemmabutik, ett varumärke kopplat till Norrbotten och vänskapen med Svenne och Markus och de andra i teamet var anledningarna till att jag varit med i Mieko gänget under flera år. Mieko Fishing finns fortfarande kvar som sagt i Dalarna och Mieko Family kommer leva vidare men jag har valt att kliva av tåget. Vill passa på att tacka alla i teamet och framför allt Svenne för ett trevligt och givande samarbete genom åren. Önskar också de nya ägarna lycka till,

Nu känns det som att fiskesäsongen är i gång så framledes lär det säkert dyka upp någon färskare fiskerapport och med lite tur fina fiskar. På återseende...