Sidor

onsdag 31 juli 2019

Fin gös från hemmasjön

Att lyckas ta en stor fisk i något av mina hemmavatten ger mig oftast större lycka än att åka land och rike och fiska i olika vatten. Vad räknas då som hemmavatten? Ett hemmavatten är för mig ett vatten där man fiskat mycket genom åren, ofta nära där man bor eller tidigare bott. Man har således god kännedom om fisket och vilka fiskar som tagits där genom åren. Man är rätt medveten om vattnets potential för de olika arterna och vet vad som räknas som en godkänd, bra eller riktigt bra fisk. Genom att testa nya metoder, beten och platser m.m. lär man sig mer och mer om vattnet och vad som fungerar bäst.

Jag gissar att många finner större motivation att flacka runt mellan massa olika vatten med drömmen att hitta ett supervatten. Eller att man åker till vatten där man då vet att det finns chans till rekordfiskar. Visst jag gillar också att testa nya vatten ibland men jag väljer ändå i 9 av 10 fall att fiska i mina ”egna vatten” trots att jag vet att det förmodligen simmar större fiskar i andra vatten. Nåja vi är alla olika men jag gillar att beta av mina vatten och när jag känner att jag lyckats bra och tror mig lära fisket i ett vatten kan jag ibland ledsna och gå vidare till ett nytt vatten. Sen finns de vatten som jag aldrig tröttnar riktigt på men som kan få väldigt lite tid ett år och mer ett annat. Jag har varit inne på det tidigare att jag försöker variera mitt fiske så jag inte nöter sönder de heta platserna i ett vatten.

I vanlig ordning drar jag ner på fisketimmarna under högsommaren. Gäddfisket läggs helt på is och istället blir det andra arter som kan bli aktuella. Under juli har jag testat trolla gös i en sjö som jag känner till väl. Ett vatten som nog mer är känd för sina stora gäddor än stora gösar. Men känslan är att det borde finnas fina gösar här och under de senaste åren har jag sett en trovärdig bild på en gös som vägde 5,4 kg samt hört rykten om ett par gösar som passerat 4 kg. Själv har jag trollat en hel del i sjön men då mest efter gädda. Lite märkligt har jag under alla dessa gäddtrollingpass inte fått en endaste bonusgös. De få göstrollingpass som jag gjort har resulterat i några få gösar, i snitt runt 1-2 gösar per pass och en toppfisk på en bit över 3 kilo. Med denna bakgrund så har jag känt att skulle man få en gös kring 5 kilo så skulle jag vara väldigt nöjd. Då har man i alla fall fått en riktigt bra gös sett till vattnets potential.

Har jag trollat lite i sjön så har det blivit desto mer vertikalfiske, mest nära botten. Gösar upp till 2 kilo kan man få relativt ofta men sedan glesnar det av. Över 2,5 kg räknas som en bra fisk och har man tur så kan man få någon över 3 kilo. Min största vertikalgös här vägde ca 3,4 kilo och någon större än det har jag faktiskt inte hört talas om.

Första trollingpasset bjöd på perfekt väder. Lite lätt vind och halvklart till mulet väder under dagen. Som vanligt blev det mer gäddor än gösar men det blev två gösar och den ena var skaplig (runt 2 kg) medans den andra var desto större. Klassiskt göshugg på ett av paravanspöna. Betet en mindre variant av Westins jätte i rött och vitt. Jag känner att det är lite tyngd i fisken och när den inte vill komma upp till ytan nära botten så borde jag nog ha börjat ana vad det kunde vara men är först då jag ser fisken jag fattar att det är en riktigt bra gös. Håvningen går fint och jag inser direkt att nu har jag uppgraderat mitt sjörekord en hel del. Tippar på runt 4,5 kilo vilket visar sig ligga rätt nära sanningen.

En fisk som skänkte mig glädje trots att jag tidigare fått klart större gösar i andra vatten. Men att ta ett sjörekord i ett hemmavatten är alltid lite speciellt. Vikten fastställdes till 4740 gram och 78 centimeter.


Efter detta lyckade premiärpass har jag varit ute och trollat två svängar till. Då lite kortare pass runt 3 timmar. Det ena passet gav en gös och nio gäddor, det andra gav ingen gös men däremot elva gäddor och ett par abborrar.

I ett kommande inlägg här på bloggen skriver jag lite om min uppfattning om gösarnas beteende här i Norrbotten. Även en historisk blick hur gösfisket sett ut över tid i Norrbotten. Ett inlägg som är baserat på mitt egna gösfiske som i nuläget omfattar ca 10 olika vatten i Norrbotten och vad jag hört genom andra seriösa fiskare. Även fakta från andra människor som bor runt olika gösvatten. Intressant kartläggning som visar att det finns vissa likheter men även saker som skiljer sig rejält mellan vattnen.

måndag 8 juli 2019

19 kilos gädda från Norrbotten!

19,54 kg och 113 cm är måtten på jättegäddan som togs för ett par veckor sedan i en liten sjö mitt i skogen mellan Övertorneå och Pajala. En grym gädda helt enkelt och av bilderna att döma så är den otroligt välgödd. Att den levt ett liv på överflöd av mat går det inte ta miste av. Men storgäddans liv tog slut i och med att den fångades. För en gädda skall ju dödas när den tas upp i ett vatten där det simmar utsatta laxfiskar som i detta fall. Eller inte?

Det har gjorts flertalet studier kring detta och vad man kommit fram till är att gäddorna är i princip omöjliga att utrotas i ett vatten genom utfiskning. Tar man bort som i detta fall säg 19 kilo gädda så kommer det att ersättas snabbt med 19 kilo nya gäddor för antalet kilo rovfisk i ett och samma vatten är oftast rätt konstant över tid. Alltså slår man ihjäl några storgäddor så banar det väg för en mängd nya smågäddor som växer upp. När väl dessa gäddor kommer upp i storlek så är det rätt lätt att räkna ut vad som händer. Mindre gäddor äter mera, rör sig mera, skrämmer och oroar mera än alternativet få men några riktigt stora individer. Rådet man får genom att fråga expertis i området är alltid, var rädd om de stora gäddorna för de håller ner antalet gäddor väldigt effektivt. (gäddor är även kannibaler icke att förglömma).

Jag klandrar inte fångstmannen för hans beslut att döda gäddan. Han gjorde det säkert med en övertygelse att han räddade flera regnbågar. Fast i verkligheten så blir det förmodligen tvärtom om man ser det i ett längre perspektiv över några år framåt. Däremot tycker jag det är märkligt att okunskapen är så pass låg i flertalet av de fiskeklubbar och fiskevårdsområden som driver dessa put and take vatten runt om i landet.

Åter till gäddan, ja den är mäktig på många sätt. Otroligt fet men genom åren har jag sett flera liknande bilder på feta och grova gäddor så inget unikt egentligen. För att en gädda skall bli riktigt tung så behöver den också längd. 113 cm är en okej längd men på långa vägar för lite för att en gädda skall kunna väga 19,5 kilo. Oavsett hur tjock och grov en gädda är så skulle det behövas minst 120 cm för att en gädda teoretiskt sett skulle kunna passera 19 kilo. Om vi skall göra en jämförelse så har vi idag i Sverige för närvarande två gäddor över 20 kilo som är godkända av Sportfiskarna och dessa är extremt grova, rejält feta och klart längre än 120 cm. Men det finns ju en risk att man har slarvat rejält vid mätningen och att den är flera centimeter längre och då blir den påstådda vikten mera trovärdig. För den är som sagt sjukt fet och grov. Helt klart en spektakulär och häftig fångst i Norrbotten.

Här en bild på jättegäddan från Rovakka.


Hur fångades då denna gädda? Läste igenom NSD och inte blev jag speciellt klokare efter detta, snarare mer förvirrad. Läs här nedan vad som skrevs:

"Krister Lind ifrån Luleå firade midsommar uppe i stugan i byn Rovakka i Övertorneå kommun. På midsommardagen passade han på att fiska i sjön.

– Det är en insjö där dom har planterat regnbåge och öring sen så länge jag kan minnas, säger Lind.

Men det blev inte mycket napp med flugfiskespöet. Då han såg något stor krusa på ytan. Han ror sakta in med båten och gör ett par kast med spöet. Efter att par små utfall från gädda hugger det plötsligt till.– Men den tog i ryggfenan, säger Lind och skrattar.

– Jag hade ju bara flugefiskespöet för småfiskar.

Han lyckas få in den till båten och försöker få upp den.

– Till slut tar jag lillhåven och lyckas trä den över huvudet, sen får jag göra som ett brottarkast för att få upp den i båten.


Fisken är egentligen inte särskilt lång men magen är av bibliska proportioner.

– Jag var ju dum som inte mätte omkretsen, säger Lind

– Den var sjukt fet.

Fisken vägde 19,54 kilo. Inte långt ifrån det svenska rekordet på 21,07 kilo."