Det var ett bra tag sedan jag uppdaterade bloggen men nu är det dags för en rapport från höstens fiske. Jag hade i alla fall en tanke med höstens fiske men som så ofta stämmer den inte alltid överens med hur det blev. I detta fall hamnade jag en bra bit från den men så kan det vara.
Jag skaffade i alla fall tiden för att kunna fiska och planen var ju att fiska mera när det kändes hett och mindre eller inget alls om det skulle bli det motsatta. Jag hade kvar ovanligt mycket semester så jag tog ut tre veckor på raken. Dels för att kunna fiska men även för att kunna göra andra trevliga saker. För hösten kan vara en underbar tid vilket inte minst förra hösten var ett bevis på. I alla fram fram till andra veckan in i oktober då plötsligt vintern gjorde sitt intågande.Denna höst har varit kämpig, en riktig skithöst skulle man kunna säga. Var egentligen bara några dagar jag var inne i en positiv “fiskebubbla” då fisket kändes lite hetare. Sedan har det varit en vecka med växelvis regn och hård blåst. Veckan efter blev jag sjuk, en långdragen influensa som höll i sig bra precis en vecka. Givetvis var just den veckan minst dålig vädermässigt. Sista veckan kom monsunregnen tillbaka och nu i helgen så snöar det för fullt. Så var den hösten över i ett nafs.
Fanns det alls nån liten ljusglimt? Tja några få kan jag nog hitta. Pratade men en av mina fiskevänner nyligen om hur vi idag värderar våra stora gäddor jämfört med förr. Vi var bägge överens om att fiskens storlek inte alltid är det avgörande utan att det handlar lika mycket om allt runt kring fångsten. Kan vara vägen dit, alltså planering fram till själva genomförandet. Och sist men inte minst genomförandet. Idag vill jag gärna kunna känna hugget och skulle man dessutom ha förmånen att få se en storgädda hugga betet så är det en hyfsad bonus. Alla visuella intryck kan jag tycka blir mer och mer värda ju längre man har fiskat. Är väl lite så att i början av ens fiskekarriär så har man inte förmågan att ta in alla intryck då man är fullt upptagen av att få fisk. När man således fiskat nästan ett helt liv och varit med om det mesta så behöver man knappt fiska längre utan kan nöja sig med att vara ute i naturen och insupa stämningen, se fiskarna vaka och höra fåglarnas sång och bäckarnas porlande. Själv befinner jag mig kanske någonstans mitt på vägen i dessa stadium.
Om vi backar bandet några veckor så hittar jag just en sådan där dag som kommer etsa sig fast i minnet ett bra tag. Jag hade inte tänkt fiska men fick en sådan där känsla att i kväll så kan det smälla på nån bra fisk. Det hade varit lite kallare några dagar för att följas av varmare väder. I kväll var det nästan varmt ute, mulet med ett sånt där lite dunkelt ljussken på himlen. Förhållanden som jag lyckats väl i tidigare gånger. Det tar inte länge förrän första gäddan är i hamn och kastet efter så har jag en skaplig följare på ca fyra kilo. Jag rör mig framåt en bit och efter två-tre kast så tar det tvärstopp. Ett väldigt försiktigt hugg men känner direkt att det är en riktigt bra fisk. Mer än så får jag inte uppleva innan den kliver av. Besviken fortsätter jag kasta och så helt plötsligt är fisken på igen. Hugget var denna gång nästan än mer försiktigt än förra och det är omöjligt att få in ett vettigt mothugg sådana här gånger. Efter några sekunder är den borta. Vad är detta?! En storgädda som hugger lika försiktigt som en röding tar en fluga.
Beslutet blir att låta gäddan vara I fred, i alla fall för stunden. Jag fiskar vidare några timmar innan jag återvänder till platsen. Fisket har varit segt, bara några snipor så förväntningarna är rätt låga men värt ett försök i alla fall. Jag börjar med samma bete, en Rapala Peto 20 cm. Ett kast följs av ett till och ytterligare ett utan minsta känning. Men så mitt i allt visar gäddan upp sig. Den följer betet nästan fram till land innan den vänder. Jag kan se gäddan klart och tydligt och för första gången på länge får jag pulsen att rusa upp. Får jag “fiskepuls” nu för tiden så får man vara riktigt nöjd. Sätter mig sedan på en sten, tar en ölkorv och en klunk vatten innan jag byter bete. En mindre Peto 14 cm I ljusblått blir mitt sista kort.
Nytt kast och ca 30 meter från land så ser jag en rejäl gäddkropp lojt närma sig min Peto. Jag blir tvungen att veva betet saktare och saktare och till sist är gäddan i kapp betet. Likt en öring sörpla i sig en torrfluga så ser jag när den tar betet. Jag känner inte hugget men ser att den sitter. Jag försöker överraska och ta in den hårt innan den fattat vad det är frågan om. Jag lyckas nästan innan vaknar till och drar iväg på en lång rusning. Lite puls igen då jag registrerar att det kan vara en riktigt bra fisk. Sen ser jag att betet sitter dåligt längst ut i mungipan. Jag tar den så försiktigt jag bara kan och ser till att inte släppa någon slacklina för då lär den släppa. Allt slutar väl och efter mycket slit så ligger den nu i håven. Att den var lång och rätt så grov över ryggen hade jag redan sett men tyvärr så ser jag nu att den verkar vara helt tom i magen. Inget monster således men höstens mål var nu i hamn. En gädda över 10 kilo tagen på spinn och fiskad från land. Sist men inte minst så blev upplevelsen något över det vanliga...
10220 gram - 119 centimeter