Årets första fiskepass 2022

Egentligen var det inte meningen att jag skulle fiska idag. Men då jag dragit på mig en envis förkylning under veckan och inte får jobba så passade jag på att ge mig ut på isen. En titt på väderkartan visade en stor sol, svaga vindar och 7 grader. Helt enkelt för bra väder för att vara hemma och tycka synd om sig själv.

Normalt brukar jag vara noga med förberedelser och planering inför mina fiskepass. Nu saknade jag levande betesfisk så fick rota fram lite deadbait från frysen. Hittade en påse med mörtar och en braxen som fick följa med. Första ismetepasset brukar annars ofta bli ett kortare pass då jag kollar utrustningen och ser till att rutinerna sitter som dom skall. Planen var också att försöka pimpla upp lite agnfisk.

Om vi börjar med agnfisket så nappade det en hel del. Började lovande med två godkända mörtar men sedan började det jävlas. Småmörtar, snorgärsar och abborrglin avlöste varandra innan det sög tag i linan. En id och den var inte liten, en bra bit över kilot! Jag tar gärna idar men helst runt 2-6 hg om jag får välja. Välja fick jag inte för snart så drar jag upp en liknande fisk som den förra. Nej det blev ingen lycka med agnfisket idag.

Stora idar och småglin av mört, abborre och gärs var dagens melodi från pimpelfisket.

Ismetet då? Dött bete tja lite tankar kring detta. För det första vill jag slå hål på det man ofta läser kring dött kontra levande bete i diverse trådar i olika Facebookgrupper. Om vi skippar den moraliska biten och jobbet med att fixa levande agn och inriktar oss på dess effektivitet. Det man ofta läser och får höra är att dött bete fungerar lika bra eller bättre. Min uppfattning efter otaliga pass är att levande bete 9 av 10 gånger utklassar dött. Under en tid så brukade jag fiska hälften dött och hälften levande men slutade rätt snabbt. Anledningen var helt enkelt att dött agn fiskade så mycket sämre. Men rätt så ofta envisas jag ändå fortfarande med att fiska ett eller ibland två spön med dött agn. Anledningen är att jag tänker att det kan finnas nån (kanske den största gäddan) som föredrar just en död fisk framför en levande. Oftast uteblir huggen helt på dessa spön men ibland kommer det upp nån fisk. Tyvärr sällan storgäddor men däremot några fina lakar som bifångst. Har endast en gädda över 10 kilo (11,2 kg – 120 cm) på deadbait från isen än så länge. Men ofta tycker jag att det är rätt bra medelvikt på gäddorna man får på dött, speciellt om man fiskar med större agnfiskar. Dött bete tycker jag kommer bäst till sin rätt om man fiskar betet nära botten. Jag brukar även mäska i de hålen jag fiskar på eller just ovan botten. Det är mycket möjligt att det finns vatten där dött frekvent fungerar lika bra eller ibland bättre än levande men än så länge har jag inte stött på ett sånt vatten.

Nu fiskade jag i ett vatten där jag genom åren fått några finare gäddor på just deadbait så platsen fungerar bra på det sättet. Ofta är huggen få här men däremot är medelvikten bra. Efter bara några minuter så plingar det till försiktigt i en bjällra. Snabbt är jag på plats och lossar linan från vippan så den inte känner minsta lilla motstånd. Den drar väldigt lite lina men tillräckligt för att jag vågar på mig ett mothugg. Fisken kommer snällt upp igenom hålet och jag blir riktigt förvånad när jag ser att det är fråga om en helt okej gädda. Måste vara en av de snällaste gäddor jag träffat på genom åren.

Förutom att den helt saknade kämpaglöd så uppvisade gäddan en rödaktig nyans i färgteckningen under gälarna samt ena främre fenan. Gäddan högg på en död braxen och var 104 cm lång fördelat på 7700 gram. En bra första gädda men förhoppningsvis kommer det flertalet större under årets lopp.

Under resten av fiskpasset händer ingenting mera. Endast ett hugg och en fisk är resultatet från dagen. Avslutar redan vid 13 snåret. Fyra timmar är ett kort pass men kände att det fick räcka så. Men det känns skönt att man nu är igång igen med fisket. Ett break helt utan fiske på fem månader. Nu har man en hel del att ta igen...