Sidor

torsdag 29 augusti 2024

Augusti - Inget fiske alls. Nu blickar vi istället mot hösten och tittar lite på gäddbeten till spinnfisket

Tiden springer iväg och precis som vanligt blev denna sommar inte riktigt som jag hade tänkt mig när det kommer till fisket. Hela juni fiskade jag på bra men likt förra sommaren tog soppan slut ett par veckor in i juli och därefter blev det ett uppehåll med fisket i närmare sex veckor. När jag tänker efter så har jag nog aldrig tidigare tagit ett så pass långt uppehåll från fisket mitt under sommaren som jag gjort i år.

Nu närmar sig i alla fall hösten och förhoppningsvis skall jag komma igång med fisket igen fastän jag för tillfället inte har det där rätta suget . Med förra hösten i färskt minne så tar jag ingenting för givet. Varje fin höstdag som jag tar mig ut med spöet i handen kommer jag försöka njuta så mycket som möjligt av. I vintras var det just höstfisket som jag längtade allra mest till. Mycket för att förra årets höst blev som den blev. Då hade jag många planer som gick om stöpet.

Här en bild efter mitt senaste fiskepass den 19 juli. En riktigt fin kväll då abborrarna var bra på hugget. Nu håller vi tummarna att vi får uppleva sådana här fina dagar här framåt. Då kan hösten vara en underbar tid.
 
Tänker att det blir mestadels spinnfiske och då framför allt från land. Blir väl som vanligt svårt att hålla sig borta från gäddorna men gissar att det blir lite annat fiske också. Det känns klurigt att sätta upp några rimliga mål gällande gäddfisket nu på hösten. Dels vet jag inte hur mycket fiske det kommer bli. Sen när jag fiskar mest från land i strömmande vatten känns det betydligt mer ovisst hur resultatet blir än om man skulle lägga motsvarande tid från båt. Jag har märkt att vattenstånd, strömhastighet, väder, vattentemp och vattnets klarhet spelar större roll här.

Från en båt kan man ju alltid söka upp fisken. Från land blir detta svårare och många gånger omöjligt framför allt om gäddorna får för sig att parkera utom kastavstånd. Högt vatten och pendlande vattenstånd får därför ofta större konsekvenser för landfiskaren. Gäddorna rör då på sig mera och ställer sig ofta längre ut från land. Själv föredrar jag framför allt ett stabilt vattenstånd, gärna lite lägre än normalt. Då finns chansen att de större gäddorna liksom dess bytesfisk trycks ihop inom mindre områden. Just nu är vi inne i en riktigt dålig period med ständiga väderskiftningar med många lågtryck som gett en hel del regn. Vattenföringen är redan allt för hög och SMHI flaggar för en regnig september. Så med andra ord ingen bra start och prognos framöver. Men vädergubbarna har ju haft fel förr så man vet aldrig.

Som jag skrev här tidigare så kommer jag framför allt lägga tid på spinnfisket nu under hösten. Mest för att jag tycker det är den roligaste fiskemetoden just nu. Jag har den senaste tiden börjat skriva lite kring hur jag tänker när jag väljer beten vid spinnfiske efter gädda. Just val av beten tror jag skiljer sig en hel del fiskare emellan. Man fiskar gärna med de beten man är trygg med och lyckas få bra med fisk på. Har man väl lyckas få en stor gädda på ett speciellt bete så är det lätt att fortsätta ge samma bete fler chanser. Fördelen med att fiska med färre beten är att man lär sig fiska dessa bättre än om man skulle testa nya beten hela tiden. Det är inte bara rätt bete som spelar roll utan det gäller vissa gånger att fiska det på exakt rätt sätt för att få gäddorna att hugga. Är man bekväm med ett bete så vet man lättare hur man skall göra detta. Det kan handla om att variera hastigheten, ett spinnstopp eller rycka hem den på ett visst sätt. Allt handlar ju om att trigga fisken till den grad att den hugger och det kan många gånger vara en riktig utmaning. Sedan finns det ju dagar då gäddorna hugger på tillsynes allt vilket också är en vanlig föreställning bland icke gäddfiskare att det alltid är så. Men vi som fiskar gädda vet hur verkligheten kan se ut vilket också är en del i hur lätt man kan uppslukas av detta fiske. Att se en storgädda följa betet utan att hugga kan vara oerhört frustrerande. Likaså kan det omvända hända eller de gånger en gädda kommer i full fart från ingenstans och kastar sig över betet. Man kan aldrig riktigt veta vad som skall hända så det gäller således ständigt att vara beredd på att hugget skall komma.

Här en av mina trotjänare som jag nästan funderar på att rama in och sätta upp på väggen. Den har fått vara med nu ett par år utan att fastna i botten eller dylikt. Däremot hann den fastna i flertalet stora gäddor varav de två största innebar nytt personligt rekord.
 
Jag har även kikat lite närmare på är hur de beten jag brukar fiska med har levererat vid olika vattentemperaturer. Det går inte att bortse ifrån att vattentemperaturen styr mycket. Generellt vill ju gäddorna ha mer fart i betena när det är varmt i vattnet och tvärtom när det är kallare. Tycker även det är tydligt att större beten levererar bättre ju kallare det blir i vattnet. Sista faktorn som ändras med vattentemperaturen är hur gången på betena triggar gäddorna. Tiden efter leken och vidare in i sommaren då vattnet generellt blir varmare så är det ofta fart och fläkt gäddorna vill ha. Beten som hörs och syns väl medans det på hösten vissa gånger kan vara det raka motsatta. En långsam monoton gång på betet kan då vara glödhett. Ibland kan även spinnstopp vara nyckeln för dagen. Under åren då jag trollade efter gädda lärde man sig väldigt mycket kring detta, hur vissa vobbler verkligen dog när vattentemperaturen klev över eller under en vissa grader. Likaså vid vilka farter de olika wobblerna fungerade som bäst/ sämst. Med tiden hade man skaffat sig favoriter som passade in på försommaren, tidig höst samt sen höst.

Vissa typer av beten kan fungera ypperlig vid varmt vatten medan de inte alls ger fisk när det är kallare i vattnet. Spinnerbaits, spinnare och chatterbaits är exempel på detta. Problemet med dessa beten är ofta att de är svåra att fiska hem på ett för gäddan attraktivt sätt om man vevar för långsamt. Men det finns faktiskt situationer då en spinnare bakom en jigg eller vobbler kan leverera riktigt bra även sent på hösten. Ett exempel är “spinnertailen”, alltså en vanlig shadjigg som man byter bort svansen mot en spinnarsked. “Spinnertailen” har gett mig flera fina gäddor sent på hösten. Framför allt på lite djupare vatten då man kan spinna hem den lite långsammare.

Talar vi specifikt om bra höstbeten tycker jag att tailbetena nu kommer till sin allra bästa rätt. Genom att variera farten i hemtagningen och testa med lite spinnstopp brukar man rätt snabbt hitta vad som är rätt medicin för dagen. Annars ser jag jiggen som ett givet val om hösten. Detta bete är väldig mångsidigt och genom att anpassa vikterna på skallarna så finns det få om inga situationer inte jiggen passar in. Jag vill även ha några vobblers och jerkar med mig. Just dessa beten kan vara grymma de dagar gäddorna är extra pigga och står högre upp i vattnet.

Med detta sagt så stänger vi dörren gällande sommarens fiske och öppnar den på vid gavel inför hösten. Vi får väl be till fiskegudarna att de ger oss en bättre höst än förra året och att man har turen att lyckas få sig någon bra fisk så kanske man orkar stå ut med kommande vinter lite bättre...