Oktober - Oförtjänt bra utdelning med tanke på insatsen...

Då var det åter dags för en månadskrönika. En krönika som blir mer av en rapportering från mitt fiske under denna tid. Man kan säga att jag har fiskat en del men inte mycket. Totalt blev det två kortare pass från land samt en heldag från båt.

De två första fiskepassen resulterade i totalt elva gäddor med en medelvikt på fina 6,5 kilo. Sniporna var plötsligt försvunna och storgäddorna dök upp precis på de platser man ville. Det blev många sköna hugg, häftiga drillningar och en hel del sargade fingrar och blodvite.

Förmodligen var det en kombination av hur roligt fisket är när de stora gäddorna är igång samt vetskapen om att det är nu man verkligen har bäst chans till riktigt bra fiske med stora feta gäddor som väckte mina fiskeandar till liv igen. Teoretiskt sett så är det just denna period under året man har störst chans till att fånga en drömgädda. Jag vet att jag skrivit det förr men inser att det blir allt tydligare för mig att gäddfisket idag består av rätt korta perioder då jag plötsligt för upp suget, däremellan blir det allt längre perioder då man lägger det helt åt sidan.

Började fiska med ett Jerkbait men efter tiotalet resultatlösa kast så bytte jag till en Pigshad 23 cm. Lätt viktad, långsamt vevad strax ovan botten var trixet som funkade idag. Inom loppet av kvart drar jag sedan gäddor på 7,05 kg, 8,64 kg samt 10,39 kg – 115 cm!

Sista fiskepasset var med Mårten. Vi hade planerat för detta sedan en tid tillbaka. Var bra länge sedan vi fiskade tillsammans så det skulle bli kul. Precis som vanligt nu för tiden var det spinnfiske som gällde.

Men vädret hade ju kunnat vara bättre. 1 grad i luften, en pinande vind och lite regn i luften. Förvisso riktigt gäddväder men inget för en frusen själ. Men vi stålsatte oss och var bra klädda så vi nötte på i dryga fem timmar. Fisket startade lite trevande men blev allt bättre under dagen. En liten dipp efter lunch innan det kom en till huggperiod lite senare. Gäddorna trillade in med jämna mellanrum och innan dagens slut kunde vi räkna in ett gäng stabila fiskar mellan fyra och sju kilo samt en på knappa nio kilo. Sedan kom det även upp en betydligt större fisk än så, en fisk som jag hade turen att fånga.

En slags fulsnygg gädda som till hälften var vacker i färgtäckningen och bredryggad medan den andra halvan var avsmalnande med några fula fläckar på kroppen. Måttbandet visade 118 cm och vågen stannade på prick 11,500 gram. En fisk som man helt klart får vara nöjd över...

Jag tycker att vi får vara nöjda med vår fiskedag. Vi kämpade på bra i tuffa förhållanden och kunde inkassera flertalet fina gäddor. Helt klart ett roligt fiskepass. Att vi sedan fick en bra toppfisk får man mer se som en bra bonus så att säga. Även lite variation då jag i år bedrivit i princip allt mitt gäddfiske mestadels ensam från land eller isen.

Fiskesuget varade dock inte speciellt länge denna gång. Tyvärr kom det massa regn följt av en kallare period vilket gjorde att jag valde att lägga ner fisket bara nån vecka in i månaden. Förvisso är det ovanligt mild väder fortarande så möjligheterna att fiska finns fortfarande men knappast något som blir av. Jag vet att jag ofta skrivit om mina planer att komma ut direkt på blankisarna och ismeta. Något som förvisso lockar men samtidigt kräver flyt med rätt förutsättningar. Sedan är ismetet ett fiske som tar en hel del energi. Så tveksamt om det blir något mer fiske för detta år men håller en dörr på glänt i alla fall.

Skall jag försöka summera mitt höstfiske efter gädda så kan jag konstatera att det inte blev så jäkla pjåkigt. Det började med en trevande start då hösten dröjde samtidigt som fiskesuget inte riktigt fanns där men följdes upp av en vecka med tre bra fiskepass på raken. Så i slutändan blev det rätt många hyfsade gäddor samt några bättre toppfiskar var av två klättrade över tiokilos sträcket. Ett av målet jag satte upp inför året var just att ta minst två över tio kilo under hösten. 

På nått sätt känns det oförtjänt att jag lyckades uppnå mitt mål då jag varken lagt den tid eller den själ som detta fiske egentligen förtjänar. Så blir en slags tudelad känsla då jag på ett sätt är jag besviken på mig själv men samtidigt måste jag ju vara väldigt nöjd med resultatet.

September – Motivationsproblem samt en kortare fiskerapport över mitt fiskande under månaden

Precis som förra året ville inte denna höst heller komma igång. Sommaren stretade emot länge och väl vilket jo för sig var skönt. Det blev till och med några riktiga sommardagar med 20-25 grader och sol. Jag klagar inte men som fiskare var detta långt ifrån optimalt.

En nederbördsrik inledning följdes upp av en torrare period innan det kom rejält med regn under förra veckan. Lågtrycken avlöste liksom varandra och regnet var under några dagar mer eller mindre konstant. Likheten med förra hösten är slående. Regnen kom då också när den varma luftmassan attackerades av kall luft norrifrån. Förra året vann kalluften, denna gång verkar det gå åt samma håll men kanske inte lika markant.

Jag skrev för en månad senare att jag skulle vänta in rätt läge innan jag börjar fiska igen. Tyvärr fick jag vänta lite väl länge. Veckan innan regnen gjorde jag mina första gäddfiskepass. Egentligen är dessa två pass de enda lite längre och mer seriösare jag åstadkommit så här långt. Annars har jag varit ut några gånger innan eller efter jobbet men då har det handlat om kortare pass på runt två timmar. Det där riktiga suget har tyvärr inte infunnit sig denna höst och jag tror inte det blir så mycket mer fiske här framöver. Kommer jag ut ett par gånger till innan vintern kommer så är jag rätt nöjd.

Om vi börjar med gäddfisket så kan man väl säga att jag har fått lite av det jag förtjänar. De två seriösare och mer planerade passen gav en del gädda men ingen riktigt stor. Fiskade av två ställen noggrant som jag tidigare tagit flera stora gäddor. Antalet gäddor var i paritet med det normala men vikterna stannade runt 5-6 kilo bägge dagarna. Man undrar vart de större individerna höll hus? Känslan var dock att jag var där lite för tidigt men var ju mer eller mindre tvungen att fiska här nu när jag såg att väderprognoserna framöver spådde massor med regn.

Mina kortare pass har gått lite bättre. Några lite längre fiskar har jag lyckas lura upp. De två längsta mätte 116 respektive 114 centimeter. Tyvärr var vikten sämre än längden i bägge fallen och då känns det ju lite trist tyvärr.

Septembers bästa gädda för min del blev denna fisk som vägde 9,8 kilo och mätte 116 centimeter.

Innan jag tog fram gäddfiskeprylarna hann jag med att fiska efter harr. Var ute med Bosse och Ante och man får nog kalla detta för en perfekt fiskedag. Lite kallt på morgonen men solen värmde upp luften under dagen så det blev riktig behagligt utan att det kändes för varmt. Harrarna var bra på taget och det kom även upp en skaplig öring. 

Allt fiske jag bedrivit under september har varit från land och fiskemetoden i fråga är spinnfiske.


Efter en liten kylslagen morgon så fick vi en kanondag ute i vildmarken. Hösten kan vara en riktigt fin tid att vistas utomhus. Lagom varm så man orkar vandra utan att plågas av värme eller mygg.


På tal om motivation eller snarare brist på motivation så är jag nu tyvärr inne i en period då jag inte tänker så mycket på fiske överhuvudtaget. Bara att skriva detta inlägg tar emot och då kommer lätt tankarna om man skall lägga ner skrivandet ett tag eller kanske ta bort bloggen helt och hållet? Visst man kan pausa och låta sidan vara vilande men det är nått jag helst vill undvika. Vet dock att det kan svänga hyfsat snabbt och då kan det plötsligt bli kul att skriva igen. Så kommer inte ta något definitivt beslut nu.

Under förra vintern var jag ovanligt produktiv så jag har rätt många artiklar nästan eller delvis klara. Tanken var att publicera en del av dessa nu under hösten och tidiga vintern men kan inte lova att det blir så. Jag har lärt mig med åren att det inte går att stressa fram något när jag skriver. Så bara vänta och se så kanske suget kommer tillbaks, om inte så får jag ta en ordentlig fundering hur det blir med denna sida i framtiden. Min tanke nu är i alla fall att försöka knåpa ihop en månadskrönika varje månad fram till årets slut.

Avslutningsvis vill jag önska alla läsare ett riktigt skitfiske med rejäla spöböj så återkommer jag förhoppningsvis med ny månadskrönika om en månad...

Augusti - Inget fiske alls. Nu blickar vi istället mot hösten och tittar lite på gäddbeten till spinnfisket

Tiden springer iväg och precis som vanligt blev denna sommar inte riktigt som jag hade tänkt mig när det kommer till fisket. Hela juni fiskade jag på bra men likt förra sommaren tog soppan slut ett par veckor in i juli och därefter blev det ett uppehåll med fisket i närmare sex veckor. När jag tänker efter så har jag nog aldrig tidigare tagit ett så pass långt uppehåll från fisket mitt under sommaren som jag gjort i år.

Nu närmar sig i alla fall hösten och förhoppningsvis skall jag komma igång med fisket igen fastän jag för tillfället inte har det där rätta suget . Med förra hösten i färskt minne så tar jag ingenting för givet. Varje fin höstdag som jag tar mig ut med spöet i handen kommer jag försöka njuta så mycket som möjligt av. I vintras var det just höstfisket som jag längtade allra mest till. Mycket för att förra årets höst blev som den blev. Då hade jag många planer som gick om stöpet.

Här en bild efter mitt senaste fiskepass den 19 juli. En riktigt fin kväll då abborrarna var bra på hugget. Nu håller vi tummarna att vi får uppleva sådana här fina dagar här framåt. Då kan hösten vara en underbar tid.
 
Tänker att det blir mestadels spinnfiske och då framför allt från land. Blir väl som vanligt svårt att hålla sig borta från gäddorna men gissar att det blir lite annat fiske också. Det känns klurigt att sätta upp några rimliga mål gällande gäddfisket nu på hösten. Dels vet jag inte hur mycket fiske det kommer bli. Sen när jag fiskar mest från land i strömmande vatten känns det betydligt mer ovisst hur resultatet blir än om man skulle lägga motsvarande tid från båt. Jag har märkt att vattenstånd, strömhastighet, väder, vattentemp och vattnets klarhet spelar större roll här.

Från en båt kan man ju alltid söka upp fisken. Från land blir detta svårare och många gånger omöjligt framför allt om gäddorna får för sig att parkera utom kastavstånd. Högt vatten och pendlande vattenstånd får därför ofta större konsekvenser för landfiskaren. Gäddorna rör då på sig mera och ställer sig ofta längre ut från land. Själv föredrar jag framför allt ett stabilt vattenstånd, gärna lite lägre än normalt. Då finns chansen att de större gäddorna liksom dess bytesfisk trycks ihop inom mindre områden. Just nu är vi inne i en riktigt dålig period med ständiga väderskiftningar med många lågtryck som gett en hel del regn. Vattenföringen är redan allt för hög och SMHI flaggar för en regnig september. Så med andra ord ingen bra start och prognos framöver. Men vädergubbarna har ju haft fel förr så man vet aldrig.

Som jag skrev här tidigare så kommer jag framför allt lägga tid på spinnfisket nu under hösten. Mest för att jag tycker det är den roligaste fiskemetoden just nu. Jag har den senaste tiden börjat skriva lite kring hur jag tänker när jag väljer beten vid spinnfiske efter gädda. Just val av beten tror jag skiljer sig en hel del fiskare emellan. Man fiskar gärna med de beten man är trygg med och lyckas få bra med fisk på. Har man väl lyckas få en stor gädda på ett speciellt bete så är det lätt att fortsätta ge samma bete fler chanser. Fördelen med att fiska med färre beten är att man lär sig fiska dessa bättre än om man skulle testa nya beten hela tiden. Det är inte bara rätt bete som spelar roll utan det gäller vissa gånger att fiska det på exakt rätt sätt för att få gäddorna att hugga. Är man bekväm med ett bete så vet man lättare hur man skall göra detta. Det kan handla om att variera hastigheten, ett spinnstopp eller rycka hem den på ett visst sätt. Allt handlar ju om att trigga fisken till den grad att den hugger och det kan många gånger vara en riktig utmaning. Sedan finns det ju dagar då gäddorna hugger på tillsynes allt vilket också är en vanlig föreställning bland icke gäddfiskare att det alltid är så. Men vi som fiskar gädda vet hur verkligheten kan se ut vilket också är en del i hur lätt man kan uppslukas av detta fiske. Att se en storgädda följa betet utan att hugga kan vara oerhört frustrerande. Likaså kan det omvända hända eller de gånger en gädda kommer i full fart från ingenstans och kastar sig över betet. Man kan aldrig riktigt veta vad som skall hända så det gäller således ständigt att vara beredd på att hugget skall komma.

Här en av mina trotjänare som jag nästan funderar på att rama in och sätta upp på väggen. Den har fått vara med nu ett par år utan att fastna i botten eller dylikt. Däremot hann den fastna i flertalet stora gäddor varav de två största innebar nytt personligt rekord.
 
Jag har även kikat lite närmare på är hur de beten jag brukar fiska med har levererat vid olika vattentemperaturer. Det går inte att bortse ifrån att vattentemperaturen styr mycket. Generellt vill ju gäddorna ha mer fart i betena när det är varmt i vattnet och tvärtom när det är kallare. Tycker även det är tydligt att större beten levererar bättre ju kallare det blir i vattnet. Sista faktorn som ändras med vattentemperaturen är hur gången på betena triggar gäddorna. Tiden efter leken och vidare in i sommaren då vattnet generellt blir varmare så är det ofta fart och fläkt gäddorna vill ha. Beten som hörs och syns väl medans det på hösten vissa gånger kan vara det raka motsatta. En långsam monoton gång på betet kan då vara glödhett. Ibland kan även spinnstopp vara nyckeln för dagen. Under åren då jag trollade efter gädda lärde man sig väldigt mycket kring detta, hur vissa vobbler verkligen dog när vattentemperaturen klev över eller under en vissa grader. Likaså vid vilka farter de olika wobblerna fungerade som bäst/ sämst. Med tiden hade man skaffat sig favoriter som passade in på försommaren, tidig höst samt sen höst.

Vissa typer av beten kan fungera ypperlig vid varmt vatten medan de inte alls ger fisk när det är kallare i vattnet. Spinnerbaits, spinnare och chatterbaits är exempel på detta. Problemet med dessa beten är ofta att de är svåra att fiska hem på ett för gäddan attraktivt sätt om man vevar för långsamt. Men det finns faktiskt situationer då en spinnare bakom en jigg eller vobbler kan leverera riktigt bra även sent på hösten. Ett exempel är “spinnertailen”, alltså en vanlig shadjigg som man byter bort svansen mot en spinnarsked. “Spinnertailen” har gett mig flera fina gäddor sent på hösten. Framför allt på lite djupare vatten då man kan spinna hem den lite långsammare.

Talar vi specifikt om bra höstbeten tycker jag att tailbetena nu kommer till sin allra bästa rätt. Genom att variera farten i hemtagningen och testa med lite spinnstopp brukar man rätt snabbt hitta vad som är rätt medicin för dagen. Annars ser jag jiggen som ett givet val om hösten. Detta bete är väldig mångsidigt och genom att anpassa vikterna på skallarna så finns det få om inga situationer inte jiggen passar in. Jag vill även ha några vobblers och jerkar med mig. Just dessa beten kan vara grymma de dagar gäddorna är extra pigga och står högre upp i vattnet.

Med detta sagt så stänger vi dörren gällande sommarens fiske och öppnar den på vid gavel inför hösten. Vi får väl be till fiskegudarna att de ger oss en bättre höst än förra året och att man har turen att lyckas få sig någon bra fisk så kanske man orkar stå ut med kommande vinter lite bättre...

JULI – Ytterst oroande det som sker med Östersjöns fiskbestånd nu

Sakta men säkert håller vi människor på att förstöra och förgöra vårt unika hav. Det är beklämmande att se hur passiva och okunniga den nuvarande regeringen är. Den obalans som nu råder i Östersjön är ytterst oroande och det värsta av allt är att det får fortsätta år efter år.

Tänk att 97% av all sill och strömming som fiskas upp i Östersjön går till fiskfoderindustrin.
De stora monstertrålarna får komma obehindrat från Västkusten och Danmark och tömma vårt hav på det som egentligen borde vara mat till andra fiskar, fåglar, sälar och vi människor. Istället föder dessa fiskar den smutsiga och storskaliga fiskodlingsindustrin i Norge. En industri som i sin tur håller på att ödelägga laxfisket där borta med sjukdomar och miljöföroreningar. Egentligen helt sjukt att det får fortgå. Men det är oerhört mycket pengar i denna industri. Kanske just därför de ledande politikerna inte ens tar upp ett ord om detta. Och så länge matvaruaffärerna fortsätter att sälja den norskodlade laxen och vi köper den lär problemen fortsätta för den naturliga laxen och hela den miljö den lever i såväl som här hemma som i vårt grannland.

Jag brukar undvika att blanda in politik och sportfiske men i detta fall går det inte att låta bli. Om den förra regeringen var passiv i dessa frågor så är det ingenting mot det vi ser idag. Det känns som att det osar en blandning av okunskap, nonchalans och brist på intresse kring egentligen allt som händer under vattenytan. Tyvärr lyser denna okunskap igenom inte bara av politikerna utan ofta även i media och människor i allmänhet. Jag minns speciellt en intervju från i vintras på TV med landsbygdsministern Peter Kullgren. Frågan han fick handlade om att bestånden av sill och strömming håller på att kollapsa. Kullgren pratade på om hur viktigt detta fiske är för det småskaliga yrkesfisket och att det blir svårt att sätta ett generellt fiskeförbud. Jag väntade bara på nästa fråga, en upplagd straffspark där man skulle kommit in på trålningsfiskets påverkan och framtida förbud. Men den frågan dök aldrig upp. Om anledningen till detta berodde på journalistens okunskap eller från SVT:s sida att man inte ville ge mer tid till inslaget än de knappa trettio sekunder som det fick låter jag vara osagt.

Just mediernas påverkan och intresse i frågorna ser jag som oerhört viktigt om det skall ske några förändringar. Tyvärr har miljöfrågorna allmänt sett hamnat i skymundan senaste åren. Men jag tycker ändå att vi nu ser en skillnad till det bättre, att man oftare läser och hör på TV om alla de konsekvenser vi nu ser av överfiskningen ute i havet. Speciellt i lokalpressen i mina trakter har oron över laxarnas svaga uppgång uppmärksammats senaste tiden. Bland annat har några sportfiskeguider gått ut och berättat om hur dåligt laxfisket nu är och att det påverkar deras arbete. Tror det är just detta som behövs, att fler människor som bor och lever bortom storstäderna får berätta om hur det ser ut i verkligheten. Vilka effekter vi nu börjar se efter flera år av överfiske ute i havet.


Fiskeguiden Fredrik Lindvall har nu tagit beslutet att sluta guida laxfiskare i sin hemmavatten Kalixälven. Anledningen är helt enkelt att det finns för lite lax.

I artikeln berättar även Fredrik om en lax han fått denna sommar. Den var 122 cm lång och nystigen. En lax som normalt borde väga minst 20 kilo och i bästa fall upp mot 25 kilo. Nu såg den ut som en utlekt och vägde runt 16-17 kilo. Ett bevis på något om att maten ute i havet håller på ta slut.

Sillen/ strömmingen och siklöjan utgör ju själva basen i näringskedjan ute i Östersjön. Att de lokala yrkesfiskarna inte kan leva på sitt yrke är en sak, en annan är vi får svårare att få tag i löjrom eller surströmming och att priserna ökar rejält. De som lever på sportfisket som guider, fiskecamper drabbas ekonomiskt och kanske får slå igen sina verksamheter. Små orter och kommuner påverkas i sin tur när inte fisketuristerna kommer. Just Sportfiskets positiva inverkan rent ekonomiskt för små orter och kommuner pratas det sällan om i media.

Men de stora förlorarna är inte vi människor utan alla de djur som lever av de fiskar som vi nu istället maler ner till fiskmjöl. Finns inte maten så blir djuren som lever på dessa lidande. Rovfiskarna som tex. laxen är bara ett exempel, sedan finns det fåglar, sälar m.m. Samtidigt som sillen och strömmingen minskar så tillåts sälbestånden öka vilket fått till följd att sälarna idag ofta lider av svält. Sälarna börjar också fly från deras ursprungliga jaktmarker när maten tar slut och drar sig längre in mot innerskärgården. Där rensar de effektivt bort hela gäddbestånd vilket får till följd att balansen bland fiskarna ändras i ett navs. På vissa håll har spiggen tagit över helt, andra håll har kolonier av storskarv parkerat sig. Man kan säga att ju mindre ytor det finns med tillgänglig mat för fiskar, sälar och fåglar ju större blir trängseln där. Sedan vill vi människor också ha en del av samma kaka (såväl sportfiskare som nätfiskare/ yrkesfiskare). Och en bit längre ut i havet så dammsuger de stora trålarna de sista bestånden av småfisk.

Om jag ser något ljus i mörkret så skall det vara att man den senaste tiden tagit upp mer av problem kring Östersjön i media. Men om något konkret händer innan det är försent låter jag vara osagt. Som svensk tycker jag att det är pinsamt och beklämmande att en svensk minister går emot hela EU-ministerrådet som vill förbjuda allt fiske. Att Kullgren hela tiden säger att han kämpar för de lokala yrkesfisket är bara pinsamt att höra. Det är ju tvärtom, de är ju just de som drabbas hårdast genom att trålning fisket får fortsätta.


Bodensaren Robert Westin har blivit lite av ett ansikte utåt gällande laxfisket och det som händer ute i Östersjön. Hans engagemang och kunnande är stort och de senaste dagarna har han setts på TV och hörts på radio. Det är glädjande att se att det finns sådana personer som verkligen brinner för sin sak och gör sitt yttersta att gå ut med sitt budskap.

På tal om bodensare så finns det en till som där som jag vill uppmärksamma. Hör och häpna en politiker, socialdemokraten och Kommunalrådet Claes Nordmark. En av få politiker som verkligen tagit bladet ur munnen och sagt vad han tycker i denna frågan. Och detta gjorde han även innan den nuvarande regeringen kom. 

Det finns således en rad frågor som jag skulle vilja ha svar på. Men just dessa två känns mest viktiga. Varför inför man inte ett förbud mot trålningen? Är det rimligt att i princip all fisk som trålarna tar upp går till att föda upp norskodlade laxar? Sedan skulle jag vilja veta mer om all bifångster som sker vid trålningen. Det är ju en vedervärdig och skoningslöst fiskemetod som tar upp all fisk. Gissningsvis stryker det med en hel del lax och öringssmolt där också.

Frågor som väcker funderingar som man verkligen borde gå till botten med. Något får uppdrag granskning kanske?..

VAR MED OCH PÅVERKA - KLICKA HÄR OCH SKRIV UNDER!

 

Juli månad har hittills varit en lugn fiskemånad för mig. Det har inte blivit mycket till fiske och nästa vecka börjat jag dessutom jobba. Jag har dock lite funderingar/ planer kring några abborrvatten som jag hade velat kika lite närmare på innan hösten kommer...

Gös över fem kilo på vertikalfiske

Bara några dagar innan detta fiskepass hade jag städat undan alla mina gäddgrejor från bilen och förrådet och ersatt dessa med annan utrustning som skall få jobba en tid framöver. Idag skulle det vertikalfiskas gös och vid min sida hade jag en riktig “gösguru” i form av ingen mindre än Bosse. Vetskapen om att gösen brukar vara bra på hugget denna tid just efter att de har lekt gjorde att vi hade vissa förhoppningar på ett hyggligt fiske.

Men gäller ju att hitta vart de större individerna håller till vilket inte är det lättaste då bestånden i våra vatten består av massvis med mindre gösar. Skall tilläggas att varken jag eller Bosse sysslar med någon form av “prickskytte fiske” där man aktivt åker och letar efter stora fiskar för att sedan fiska på dem. Anledningen till detta är främst att vi inte lockas av själva fiskesättet. Men jag vet de som lagt tid på att leta gösar i frivattnet och fiska på dem och det är lättare sagt än gjort. Anledningen är helt enkelt att de är så pass få stora gösar som jagar i frivattnet. Går liksom inte att jämföra med hur det ser ut längre ner i landet.

Vi hade inte fiskat länge förrän första hugget kommer och det visar sig mycket riktigt vara en gös. En stund senare står jag åter med böjt spö. Denna fisk är klart större, så pass stor så jag bara väntar på första långrusningen för att sedan säga “fan det är en gädda”. Men det kommer ingen långrusning och efter lite stånkande så ser vi en fin gös äntra ytan. Bosse är snabb med håven vilket är tur då jiggen lossnar direkt i håven.

Vi konstaterar direkt att det är en bra gös både för oss själva och sett till detta vatten. Längden är rätt bra 79 centimeter medan kondisen är överraskande bra. När jag började vertikala efter gös 2010 var en gös över fem kilo den ultimata målfisken. En fisk som inte kom då men kanske nu istället?

Och precis så blev det också, vågen visade 5080 gram, en fisk som jag verkligen inte hade räknat med.

Dagen fortsätter där den började med flertalet hugg och gösar. Några av fiskarna får följa med hem, gösen är nämligen en av mina favoritmatfiskar. Något som hänt förr när vi fiskat är att det är en viss färg som gäller för dagen. Idag var det extra tydligt då Bosse hade väldigt få hugg innan han bytte till samma färg på jiggen som vad jag hade. Skall sägas att vi fiskade med samma jigg, en Finn-S. Färgen som rockade fett idag var orange.

Andra göspasset för sommaren utspelades en kväll för ett tag sedan. Smågösarna dominerade men jag lyckades få en som stack ut så pass mycket så den blev min fjärde största i det aktuella vattnet. En fisk som vägde 3185 gram.

Lite märkligt men samtidigt roligt konstaterande är “att när man inte alls haft något fokus eller förväntningar med gösfisket så kommer det plötsligt upp fina gösar i vart och annat pass. Började med Kristers bonusgös och sedan har det bara rullat på. Om detta en slump eller inte låter jag vara osagt eller går vi mot en nytt topp av lite större gösar här uppe nu? Det kom ju upp flertalet storgösar runt 6-8 kilo åren 2009-2013 för att sedan blivit betydligt glesare mellan dom.

Tanken efter denna lilla gösvecka blir att fokusera mer på abborre en tid. Finns även ett visst sug efter lite traditionellt flötmete efter arter som id, braxen och mört. Ja vi får helt enkelt se vad det blir. Men lär inte fiska lika mycket nu under juli och augusti som jag gjort den senaste månaden. Man vill ju inte bränna allt krut redan nu så man har kvar fiskesuget framåt hösten...

Juni - Om mitt riktade spinnfiske efter stor gädda och abborre från land som började just i juni 2018

Juni började med sommarvärme men sedan har det varit lite upp och ner vädermässigt. Jag inledde semestern med en “gäddvecka” vilket jag skrivit om tidigare Förhoppningen är sedan att vädret skall bli stabilare och lite varmare så man kan börja fiska mera efter gös och allra främst abborre. Sommarfiskets största fokus i år ligger just på abborrfisket. Sedan lär man hinna med några gösfiskepass samt lite mete efter andra arter. Gäddfisket lägger jag förmodligen helt åt sidan en längre tid nu för att ta upp det senare under hösten. Jag hade även en tanke på att hinna fiska lax, harr och öring men då värmen kom så tidigt samt att min hälsa inte var på topp så blev det inget av det hela.

Annars så är det myggen som regerar nu. Under hela mitt liv har jag aldrig upplevt ett värre myggår än detta. Är som att det finns gott om mygg överallt just nu. Till glädje för fåglarna men inte för oss andra som får ta del av deras blodsugande och surrande.

                   

Trots att vi promenerade i rask takt så var myggen hack i häl på oss. Här stannade vi en minut för att se hur mycket mygg det egentligen var. Lukas tittar ner mot marken där det var typ tio gånger mer mygg än det vi ser på bilden. Ja helt galet vad mycket mygg det har varit nu ett tag.

Nu till något som jag började med för sju år sedan. Riktat spinnfiske efter stora gäddor från land.

Det hela började mest som ett slags experiment som med tiden har utvecklats mer till ett slags beroende. På något sätt har jag hittat tillbaka till rötterna och barndomens fiske. Att kunna kombinera det fiske man är mest bekväm med och gillar bäst och samtidigt har chansen att fånga riktigt stora fiskar har gjort en slags nytändning inom mitt fiskande. Jag tänker på givetvis på riktat spinnfiske efter stor gädda från land.

Det är mycket jag gillar med detta fiske. Men det bästa är nog själva enkelheten, att kunna ta sig ut med endast ett spö, en håv, vågsäck och en ryggsäck. När allt annat inom gäddfisket annars gått åt det rakt motsatta hållet med mer fokus på båtar, ekolod, motorer och andra hjälpmedel och prylar så valde jag en väg som var raka motsatsen till allt detta. Nu har jag inte slutat att fiska från båt och har ingen ambition att göra det heller, men för mig är båtfisket numera mer av ett slags komplement till allt annat fiske.

Tillbaka till juni 2018 då jag sjösatte detta projekt. Ja det var just lite av ett projekt som jag såg det hela som och egentligen hade jag ingen aning hur det skulle gå. Tidigare hade jag fångat alla mina stora gäddor antingen från isen eller båt och för det mesta långt från land. Nu skulle jag helt plötsligt stå från land och kasta utåt. Just känslan att inte komma åt dit man vill var något som man bävade för. Och just den känslan kan jag än idag tycka är jobbigt. Lätt att tro att gräset är grönare på andra sidan. Och ofta kan det nog vara så men inte alltid. Just att lyckas tajma in när de större gäddorna är åtkomliga från land på respektive plats skulle jag säga är den största nyckeln att lyckas med detta fiske.

Visst nackdelarna med landfisket jämfört med båtfiske är många och rent effektivmässigt så är båt att föredra 9 gånger av 10. Men det skall även sägas att de finns en del fördelar med att fiska från land. Jag skippar att gå in i djupare detalj kring detta nu då jag har en längre artikel i samma ämne på gång. Där kommer beskriva utförligt allt kring detta fiske

Precis som med allt fiske ser jag dock det viktigaste att man trivs med det man gör och tycker det är roligt. Att traska efter land och fiska har gett mig mera av att komma naturen inpå samt är bra för min hälsa och välmående. Allt detta har nog betytt att jag tagit mig ut betydligt fler dagar än vad jag hade gjort om jag bara fiskade från båt. Och just tiden man lägger ner är ju en betydande del av resultatet i slutändan. En annan aspekt jag värdesätter med landfisket är spänningen. Att drilla en storgädda från land är alltid något extra. Speciellt då de hugger grunt eller nära land rakt framför fötterna.

En bra start är alltid viktigt och jag fick ju min första storgädda väldigt tidigt efter att jag sjösatt mitt projekt. Men det skall sägas att jag fiskat väldigt mycket gädda från land tidigare i mina dagar, framför allt när jag var yngre. Så egentligen tog det ju många, många år innan jag verkligen lyckades fånga min första storgädda från land. Som allt specimenfiske så är en bra planering A och O. För det första gäller det att välja de rätta vattnen där det simmar nog stora fiskar. Sedan rätta platserna, fiska rätt tid på året, rätt tid på dygnet, rätt bete, rätt fisketeknik o.s.v. Lägg där till tiden man lägger ner, tålamod och en portion tur så har man egentligen vävt in allt som krävs för att lyckas.

Bild 1 - 13110 gram - 122 centimeter. Första stora gäddan från land kom tidigt, redan under andra eller tredje passet. Juni 2018. 

Bild 2 - 12620 gram - 111 centimeter. September 2022. Det tog drygt fyra år innan nästa landfiskade storgädda över tolv kilo dök upp. En magnifik fisk som kom som en raket från djupet och kastade sig över jiggen bara några meter framför fötterna!

Bild 3 - 14050 gram - 124 centimeter. Hösten 2022 bjöd på idealiska förutsättningar för en gäddfiskare som fiskar från land. En gädda som jag bara gått och väntat på en tid då jag trodde stenhårt på just den platsen. Kul när ens teorier stämmer med verkligheten. 

Bild 4 - 14060 gram - 121 centimeter. Oktober 2023, en höst som går till historien gällande dåliga förutsättningar. Kyla, skyfall, värmebölja och snö om vartannat. Trots detta hade jag stolpe in med att få rätt fisk och denna kom verkligen i sista sekunden. Just sådana fiskar känns extra trevliga att få...


Peppad av gäddfisket så startade jag upp en liknande satsning från land riktat på större abborrar för några år sedan. Även här har jag överträffat alla mina förväntningar trots att jag inte lagt så mycket tid på det hela. Rätt sjukt, ja nästan overkligt när jag tänker på det, att jag i dagsläget har fångat både mina två största abborrar samt gäddor just från land. Ett bevis om något att detta fiske fungerar rätt utfört.

Gällande abborre känns det extra spännande då jag har så mycket att utforska. En storabborre kan i princip dyka upp i alla möjliga vatten stora som små vilket gör det svårare men samtidigt mer utmanande. Nycklarna här tror jag är att hitta vatten som ligger rätt i tiden. D.v.s.. ett vatten där abborrarna har god tillgång på föda samt ett relativt litet bestånd av större abborrar. 

Bild 1 - 1760 gram - 48,5 centimeter. Juni 2021. Året innan hade jag och Lukas vart hit och lyckas ta en riktigt stor abborre. Den gången var det Lukas som hade turen att få en stor, i år var det jag som hade det. Och min abborre visade sig vara ännu större. Dock inte samma fisk. Att lyckas ta en storabborre från en liten tjärn känns verkligen som en milstolpe i ens fiskekarriär, hade inte bytt bort den fisken i första taget...

Bild 2 - 1570 gram - 49,5 centimeter. I år har jag för första gången lagt ner lite energi att försöka ta en stor abborre innan leken från land. Jag misslyckades på ett sätt då abborren hade lekt men lyckades ändå med målet att ta en stor abborre. Tanken är dock kittlande, hur mycket hade samma fisk vägt om jag hade fått den några dagar innan!?  

Jag hoppas komma tillbaka med mer abborrfiske här framöver. Förutom storabborren jag skrivit om tidigare har jag faktiskt varit ut en sväng och testat fiska i en större tjärn där det enligt rykten skall finnas riktigt stora abborrar. Hur detta gick kommer jag återkomma till snart. Har även gjort mitt första gösfiskepass för året vilket också kommer skriva om här framöver. Fram till dess önskar jag alla en riktigt trevlig sommar och semester...

 

Årets gäddvecka - Halvtrögt fiske men avslutningen kan jag inte klaga på!

Att jag skulle fiska gädda denna vecka kändes på förhand långt ifrån självklart. Förvisso hade jag semester från den 10 juni men bara ett par veckor innan hade jag haft kanske min värsta period med värk någonsin. Två besök hos naprapat gav vissa förhoppningar men samtidigt gick jag bara och väntade på att värken skulle slå till igen. Huvudvärk i alla former har jag upplevt men just denna som kallas för självmordsjukan är något utöver det vanliga. En nerv (trigeminusnerven) som är boven och smärtan strålar upp längst halsen och upp i ena halvan av ansiktet och huvudet.

Försiktigt optimistisk lade jag upp en slags för mig “skonsam” fiskeplan under min första semestervecka. Likt förra året så ville jag köra en gäddvecka och målet var att få en gädda över 10 kilo (helst från land). Tanken på förhand var att både fiska mest från land men även från båt. För att undvika tunga lyft och att sitta still långa perioder fimpade jag båten och körde istället flera kortare pass från land. Blev dock ett par fiskepass från båt med vänner. Likt de senaste åren så var det spinnfiske som gällde.

Att bara kunna fiska var en fröjd i sig och fiskesuget efter gäddfiske i öppet vatten kändes extra stort efter en låååång vinter. Men ju längre veckan led ju mer fokuserad och målmedveten blev jag. Rädslan för värken och vettet att ta det lugnt försvann mer och mer. Storgäddan skulle bara upp…

Men fiske är fiske och förutsättningarna kändes lite kluriga. Trots att årets “gäddvecka” låg en vecka senare än förra årets så var vi före i tiden. Den otroligt varma avslutningen av maj gjorde så att vattentempen rusade upp i närmare 20 grader! Något som varken jag eller någon annan av mina fiskekompisar upplevt här uppe. Som tur var kom svalare väder och under veckan har tempen i vattnet legat runt 15 grader. En helt okej temperatur. För fisket hade jag hellre föredragit fjolårets variant med kallt vatten och sedan värme på det. Nu blev det så att säga omvända förhållande.

Fisket kändes lite som jag tänkt det. Gäddorna var bra på hugget första dagarna av veckan. Men de större gäddorna ville inte visa sig. Rätt många gäddor runt fyra till sju kilo har jag haft glädjen att drilla men de är ju inga fiskar som får pulsen att stiga för mig längre. Men under andra dagen jag fiskade hittade jag en lite bättre gädda. Den var riktigt grov över ryggen och stark, bjöd på ett par hopp.

Under andra dagen kom det upp en lite bättre fisk på 8,250 kilo.

Till båtfisket. Gäller att ha likasinnade fiskekompisar som vill fiska korta pass med en krympling som mig:) Blev två korta fiskepass på runt tre, fyra timmar vardera. Det första med Krister. Ja egentligen finns det inte så mycket att skryta om själva gäddfisket men lite mer om själva fiskepasset. För egen del så fick jag nöja mig med endast en mindre gädda. Krister var lite bättre, han fick två men han fick också en riktigt häftig bonusfisk i form av en gös på 4,3 kilo! För er från södra Sverige är detta kanske ingen märkvärdig fisk men för oss här uppe så är det en riktigt fin gös. Även för Krister som mig veterligen har fångade den största gösen här uppe i modern tid (7,9 kg) var detta en fisk som även hamnade på hans tio i topp lista.

Krister med fin gös..

Fisket blev allt segare ju längre veckan led. Gäddorna blev svårare att locka till hugg och det gällde verkligen att hitta rätt beten för att lyckas. Mitt och Bosses pass blev ingen höjdare heller. Visst vi blev inte utan men toppfiskarna stannade runt 4-5 kilo. Dagen efter så fiskade jag från land igen. Ett pass från morgonen vilket gav sju gäddor och en id. Efter att ha testat med jiggar och en Peto och bara haft ett par mindre följare som inte ville hugga så åkte ett jerkbait på. Detta var helt klart medicinen för dagen. På kort tid drog jag fem gäddor med toppar på dryga 6 kilo!

Det stundtals sega fisket med avsaknad från riktigt stora gäddor fick mig att fundera. Bytte taktik till nästa pass. Fiskade nu riktigt grunt, första timmarna avverkade jag ett större parti med bara tre snipor som resultat. Kände mig rätt uppgiven men samtidigt ville jag så gärna ha min fisk för veckan. Vid den sista anhalten för kvällen så händer följande. Har solen i ögonen men tycker mig se en liten sten sticka upp ca 30 meter bort. Tittar dig igen och den är borta. Kanske såg jag fel men tänker att jag kastar mot den förlorade stenen. Hinner bara veva några meter innan det tar fast. Tänker för en sekund bottennapp innan det rör på sig, fisken ruskar på huvudet och för en sekund känns det som att den är borta men får kontakt och sen börjar den röra på sig. I det grunda vattnet kan jag se hur den drar fram som ett ånglok. Tillslut lyckas jag få upp den på land och i gräset kan jag se att den både är lång och grov över ryggen men tyvärr mager.

                     
Mäter den först till 123 cm och där förstår jag att veckans målfisk är avklarad med råge. Tyvärr ser den inte ut att fått i sig speciellt mycket mat efter leken så vikten blir inte så bra som den hade kunnat bli. Vågen visar på 11,700 kilo.

Fortsätter med det grunda kvällsfisket under kvällen och nu är plötsligt gäddorna rejält i stöten. De flesta är små men lyckas få en till rätt hyfsad fisk som väger strax under åtta kilo. Traskar sedan mot bilen med en känsla blandad av lättnad, glädje och upprymdhet. Men samtidigt en slags tomhet över vetskapen att jag nu förmodligen kommer att kliva ut ur min fiskebubbla och släppa gäddfisket fram till hösten...

Maj –Händelserik månad med extrem vårflod, växlande väder och två oväntade månadsrekord!

När man talar om händelserika månader här uppe i norr så ligger nog maj i topp. Just detta år var det extra påtagligt när vi hade rejält snö på marken och hela – 8 grader en av de första nätterna av månaden. Ja det var så pass kallt att jag hann med att fiska från isen i början av månaden. Nu tre veckor senare leker gäddorna och abborrarna för fullt, björkarna har fått musöron till löv, häggen blommar och man ser för varje dag hur gräset blir allt grönare. Man kan säga att vi har kastas mellan tre årstider under loppet av tre veckor och nu ser det dessutom ut som att sommaren har kommit för att stanna!

Vattnet bara steg och steg och plötsligt hade vi bara en bit upp till rekordnoteringen från 1995.

Vädergubbarna flaggade om en riktigt kall maj och efter en av de längsta vintrarna i mannaminne så var detta det sista man ville. Och maj började som förväntat med kyla men så kom en oväntat vändning och vips så kom en försmak av sommaren. Snön smälte på några dagar och vattnet forsade ut från diken och bäckar vidare mot åar och älvar vilket fick till följd att vattennivåerna blev rätt extrema. Ja så extrema så det dök upp orangefärgade varningar lite här och var. Förra året var det Torneälven som drabbades värst medan det i år var Kalixälven som stack ut mest. Vattennivåerna kom nästan upp till rekordnivåerna från 1995.

Vårfloden slukade en del vägar, byggnader och mark innan vattnet började sjunka undan igen.

Maj är numera ingen månad jag direkt prioriterar när det kommer till fisket mitt utan mer en månad som jag bara vill vara i. Att se och observera vad som händer och sker ute i naturen räcker gott och väl för mig. Helst låter jag fiskarna få leka i fred innan jag börjar fiska efter dom.

Men visst händer det att jag även försöker klämma in ett och annat fiskepass denna tid. Hittills har jag mäktat med tre kortare spinnfiskepass efter abborre vilket har resulterat i en del abborrar upp till dryga nio hekto med ett undantag. När vattnet nu är så pass kallt så har långsamt och bottenknackande fiske med Nedskallar och maskliknande jiggar fungerat klart bäst. Planen var att fiska på olekt fisk vilket jag också lyckades med till viss del. Fick några riktigt feta och kompakta romstinna honor men tyvärr saknades de rätta längderna.

Vid det tredje passet kommer vi till undantaget. Nu hade alla abborrarna hunnit leka vilket jag anade. Men istället var de riktigt huggvilliga. Fast vetskapen över hur mycket en abborre kan tappa i vikt efter att den lekt så var inte förväntningarna speciellt stora att jag skulle få någon riktigt stor. Men det visade sig att jag hade fel.


En i mina mått mätt riktigt fin abborre som var snuddande nära både regg-vikten samt 50 centimeter. 1570 gram – 49,5 cm spinnfiskade från land med en Nedmask 12 cm.

Jag som inte hade några förväntningar över mitt fiske i maj och ändå kan man nu stoltsera med färska månadsrekord på både gädda och abborre. Känns både oväntat och konstigt på samma gång men givetvis också kul. Hoppas flytet håller i sig här framåt då fisket börjar mer på allvar så att säga.


Svårt att tro när man tittar ut genom fönstret att jag bara för några veckor sedan var ute och fiskade från isen. Kanske en av de vackraste gäddorna man fått upp. En fisk som vägde 10,5 kilo och blev min första över tio kilo tagen i maj månad. Bara december kvar nu så har man klarat av alla tolv månaderna...

Fick även ett infall när jag var på besök i min hemby att testa meta braxen. Något som brukar vara knepigt men tiden kändes helt rätt var av jag gjorde ett försök. Medelvikten här brukar vara riktigt bra. Snittfisken är en bit över 2 kilo och mitt rekord härifrån är 3770 gram. Dröjde inte länge innan första braxen var krokad. Blev ytterligare en till men tyvärr var de inte speciellt stora


                          Braxen på dryga 1,5 kilo                                       Regnbåge 8 hekto

Överraskade även mig själv att fiska lite regnbåge. Var premiär i ett vatten nära min hemby så drog dit och testa lyckan. Som brukligt vid premiärerna så var fisken på hugget så jag fyllde kvoten efter ett par timmar. Inget av mina favoritfisken men blir om annat gott att käka lite regnbåge. Dessutom var vädret riktigt härligt.

Avslutningsvis lite tankar om mitt fiske framöver. Jag känner mig rätt osäker kring valet över vilka arter och metoder jag skall fokusera på. För två år sedan sket jag helt i gäddfisket under hela sommaren och tänkte att jag skulle fiska en del efter lax och abborre. Men istället blev det knappt något fiske alls.

Lite ovanligt för mig att jag det året var så pass omotiverad att fiska denna tid. Men å andra sidan kanske det var just den oförklarliga fiskesvackan som var orsaken till att höstfisket efter gädda blev något alldeles extra och totalt sett blev ju 2022 mitt bästa gäddfiskeår någonsin. Trots att jag då sket i att fiska försommaren.

I fjol var fisket suget tillbaka och det blev både en del gädd och abborrfiske. Just nu känner jag mig hyfsat fiskesugen men som sagt väldigt osäker hur jag skall lägga upp det hela. Tja hoppas det växer fram någon slags plan här framöver så skall det nog gå bra. Men som jag framfört allt oftare så känner jag ingen stress med t.ex. gäddfisket. Jag vill fånga mina storgäddor när de är mer välformade och återhämtade efter sina lekbestyr. Att stå i en grund lekvik och dra massa magra och sargade nylekta gäddor känns inte speciellt kul längre. Lite samma är det med abborrarna som tappar extremt mycket vikt efter leken. Men ge fiskarna bara ett par veckor så brukar de ha lagt på sig lite vikt igen.

Så med andra ord lär juni bli en intressant månad när det kommer till fisket för min del...

Slutfasen av säsongen - Segare fiske samt ett par riktigt vackra storgäddor!

Vi befinner nu oss under andra halvan av april. Efter en period växlat med snö och sträng kyla kommer så mildluften på bred front. Ena dagen regn, andra dagen sol och tredje dagen storm. Jag lyckades få ledigt en dag på kort varsel samt var ledig ytterligare två dagar då vädret var okej. Trots att isarna nu såg ut som ett slagfält bestående av snö, slask, is och vatten så trotsade jag eländet på grund av den vårvarma luften och vetskapen om att detta kunde bli mina sista isfiskepass för säsongen. Gäddorna fanns på plats alla dagarna och jag kunde inkassera ett gäng skapliga fiskar.

Lite slående hur lik denna säsong blev förra årets. Fast fanns ett par (positiva) skillnader. I år blev det ett par veckor med fina förhållande i början av mars samt att isarna frös till efter den milda veckan i mitten av april vilket gjorde att isfiskesäsongen förlängdes med några veckor.

Tyvärr har gäddorna överlag varit rätt magra och inte så där bitiga som man vill se dom. Fler än en gång har man trott på något bättre och sedan blivit smått besviken. Men å andra sidan skall det inte vara för lätt och den dagen när nästa riktigt grova, feta gädda behagar att dyka upp kommer glädjen att bli desto större. Fast jag kanske inte skall klaga för den längsta gäddan under andra halvan av april var faktiskt den med den bästa kondisen. Just denna fisk överraskade mig rejält.

Jag hade under dagen fått ett par mindre gäddor i samma hål. Dessa var väldigt försiktiga, de var knappt så de orkade lösa ut vippan. Denna fisk gjorde likadant samt att den knappt tog någon lina efter hugget. Vid mothugget känner jag att det inte är den minsta fisken. Men får inga “storgäddsvibbar” alls utan känslan är mer att det rör sig om en fisk runt sex, sju kilo. Så därför blir jag väldigt överraskad när jag ser vad som senare kommer upp genom hålet


Riktigt fin fisk med en otroligt vacker färgteckning. 11,850 kilo – 117 centimeter. En fisk som dessutom klämmer sig in på plats nio i min topp tio lista över ismetade gäddor.

Sista passen blev extra intressanta då vi hann komma in i maj månad. Sällan har jag kunnat ismeta så här pass sent. Frågan var ändå hur pass bra isarna skulle vara? Jag vill ju inte chansa så några av mina vatten gick bort men det fanns ett par ställen som jag tänkte borde ha säkra isar. Isarna visade sig faktiskt vara bättre än jag trodde.

Nästa fråga var hur fisket skulle vara nu? I teorin två ställen som borde hålla gäddor nu men av erfarenhet av hur segt fisket kan vara denna tid så var förväntningarna rätt lågt ställda. Samtidigt såg jag chansen att äntligen kunna få min första gädda över tio kilo i maj månad. Just maj månad är klurig fiskemässig för mig. Fönstret man kan fiska mellan islossningen och leken är många gånger näst intill obefintlig. Lätt där till de höga vattennivåer som uppstår när all snö smälts.

Efter åtta timmar utan ett hugg så började jag misströsta. Tankarna gick till fjolårets två sista ismetepass då jag satt i solsken och femton grader i över tretton timmar med ett resultat av endast två snipor. Det man tänker sådana gånger är om man fiskar på fel platser eller om gäddorna helt enkelt finns där men inte äter. Det jag också tycker mig se är att huggen blir allt försiktigare, de tar sällan lina efter huggen och följden blir fler tappade fiskar än normalt. Är som att gäddorna känner av när snösmältningen sätter igång och när vattnet rinner genom isen. Lite märkligt att det blir så här segt då isarna nu är snöfria. Just att det är lite eller ingen snö på isen har ju annars visat sig vara av betydelse om man ser till antalet hugg per pass men nu är det som att denna regel inte gäller längre.

Som alltid när det kommer till fisket så finns ändå alltid chansen där förutsatt att man är på rätt plats. Även om förutsättningarna inte är de bästa på pappret. Då gäller det att nöta och sedan bara hoppas på det bästa. Kanske var det just det som hände mig. För plötsligt under tre timmar så får jag flertalet hugg. Nu får jag vara med om en annan märklig sak som jag aldrig upplevt tidigare. Inom loppet av en kvart så fäller det tre gånger om i ett och samma hål. Det är dessutom hyggliga fiskar. När det har lugnat ner sig så händer precis samma sak men nu i ett annat hål långt i från där jag fått de tre senaste gäddorna! Det märkligaste i allt detta är att i samtliga av de tre närmaste hål som jag hade närmast de två “guldhålen” hade jag inte ett endaste hugg på hela dagen. Var som att de större gäddorna stod parkerade bredvid varandra och plötsligt bestämde sig för att nu tar vi och käkar en stund.

Efter dessa tre rätt hektiska timmar så dör det av helt med tre timmar utan ett endaste hugg. Fortsatte sedan att fiska ytterligare två timmar och lyckades då faktiskt få två gäddor till.

Det kan ju vara så att gäddorna generellt äter allt mindre nu närmare in på leken. Sedan så skall man komma ihåg att ljuset gör sitt. Nu är det ju nästan ljust dygnet runt här uppe i norr och då blir följden att det blir svårare att pricka in hugg perioderna som kan spridas ut över en betydligt längre tid än som är normalt under resten av ismetesäsongen. Egentligen skulle man behöva fiska extremt långa pass, typ runt femton till arton timmar långa pass för att få en bättre känsla. Men vem orkar med det liksom…

I det andra av de två “guldhålen” kom dagens två bästa fiskar. Noterbart var att jag tappade ytterligare en fisk där som kan ha varit i samma storlek! Detta inom loppet av en kvart, sjukt märkligt. Sedan inte ett hugg i samma hål de avslutande sex timmarna av dagen.


Inte på långa vägar den största gäddan jag fått på ismete men kanske en av de bästa. Första över tio kilo i maj, sedan att jag visste att fisket kunde bli tufft idag. Så förväntningarna var inte så högt ställda och då blir man ju glatt överraskad när det visar sig går bättre än man trodde.. Sedan så var detta en av de kanske finaste gäddorna jag någonsin fått. Liten skalle, grov, välbyggd och välmatad skapelse med en grymt vacker färgteckning.

Gäddan vägdes till 10,500 kilo med en längd av exakt 110 centimeter...

Har just lagt in alla årets gäddor över nio kilo i Albumet ISMETE. Där kan man även läsa lite om varje gädda...

Bara minuterna efter att jag dragit min tio kilos så kommer det en till rätt bra gädda i samma hål. Denna fisk var dock lite klenare byggd men några centimeter längre så hamnar på 9,47 kilo.

Med denna fiskerapport får jag avsluta isfiskesäsongen och ladda för fisket i öppet vatten.

Tanken var att skriva en summering av ismetesäsongen med statiskt och lite annat. Detta kommer men sparar det förmodligen till slutet av året istället. Tyvärr ser det ut att bli en kall inledning av maj här uppe. Lite som vanligt sett till hur det sett ut tidigare år. Sedan när väl värmen kommer får man väl byta från jacka till shorts på en gång.

Morgonpigga storgäddor!

Vi backar tillbaka nästan två månader och befinner oss en bit in i mars och pass nummer två i ordningen. En fiskdag som visade sig bli någonting extra...

Väckarklockan ringde kvart över fyra på morgonen. Tittade ut genom fönstret och såg att det hade klarnat upp, termometern visade -5 grader. Precis så härligt som jag hade föreställt mig blev det under dagen. Plusgrader, solsken och vindstilla. Man mådde som en prins där man satt nedsjunken i stolen med en kall läsk. Just denna tid när solen börjar värma gillar jag extra mycket. En lång vinter är nu till ända och denna vinter har ju varit lite av en vargavinter som började när det egentligen skulle vara höst. Lite kul är att samtidigt som vårfisket drar igång ute på öppet vatten i södra delarna av landet så börjar jag nu min isfiskesäsong.

När jag var i full färd med att sätta ut mitt andra spö så hörde jag hur det plingade till i det andra spöet. Glad men ändå lite irriterande att det började hugga innan jag fått ut spöna beger jag mig mot fället. Mothugg, bra fisk vilket lovade gott. Denna fisk ville verkligen inte komma upp, fick lirka ett bra tag innan jag känner hur den sakta pressas upp ur hålet. Skaplig skalle men det som jag reagerar på är att det sticker upp en fiskstjärt ur svalget. En riktigt fet gädda med en okej längd, ja helt klart en bra start på dagen.

           

Grym start på dagen och ismetesäsongen! Riktigt fet och fin fisk, 11,350 kg – 112 cm.

Inte fick jag lugnare efter detta utan fällen kom i jämn takt under drygt en timme. När jag tillslut fick sätta mig ner och pusta ut med en frukostmacka i käften var jag rätt slut. En välbehövlig vila och paus för bara en stund innan så hade en ännu bättre fisk fått syna dagsljuset.

Denna fisk missbedömde jag storleken på i början. Kanske till viss del för att den inte var speciellt stark eller kampvillig. Sedan när jag lagt den i min vattenfyllda pulka blev jag åter störd när det fällde på ett annat spö. Så jag hann inte inspektera den särskilt länge. Några minuter senare låg det helt plötsligt ytterligare en gädda till i pulkan!


När måttbandet visade på dryga 120 centimeter började jag inse fakta, fasen denna borde ju väga en hel del. Och det gjorde den också. Vågen visade på fina 12.780 gram!

Ingen dussinfisk direkt. Visade sig bli ett nytt månadsrekord både vad det gäller vikt och längd. Blev min fjärde största på ismete samt klämmer sig även in på min totala tio i topp lista. Gädda nummer femton över tolv kilo och tillika en fisk som betyder att jag nu klarat mitt stående årsmål d.v.s. en gädda överstigande tolv kilo.

Resten av dagen blev klart lugnare. Storgäddan som ibland brukar kunna dyka upp mitt i lunchen uteblev och fisket blev allt trögare ju längre dagen led. Tur man var uppe i ottan för annars hade man missat morgonrushen och då hade jag förmodligen lämnat isen utan några stora gäddor. Små marginaler som så många andra gånger när man jagar de stora gröna krokodilerna med det vackra latinska namnet Esox Lucius…

Första gäddan över tio kilo för Martin blev en trippel återfångst!

Ibland kan det hända saker som man inte förväntar sig när det kommer till fiske. En sådan händelse utspelades när jag fiskade med Martin för ett tag sedan. Martin har verkligen snubblat på mållinjen när det gäller att nå tio kilos gränsen. För drygt fem år sedan fick han vara med om att jag först (felaktigt) gratulerade honom till tio klubben. Jag var helt säker på att den gäddan vägde över tio kilo men hur mycket jag än ville så visade vågen retsamma 9960 gram! Inför varje fiskepass numera så har jag alltid förhoppningen att rätt gädda skall komma.

Äntligen kunde vi tajma in ett gemensamt pass. Känslan inför dagen var rätt ovisst. För bara några veckor sedan hade jag haft ett helt okej fiske här men samtidigt vet jag hur vissa av mina normalt rätt säkra ismeteställen plötsligt dör när man kommer in en bit in i april. Så den stora frågan var om gäddorna fanns kvar på platsen?

Vi fiskade med mina spön så Martin fick börja med att ta det första hugget. När han väl fått upp den första gäddan så tar jag den andra osv. Martin inledde dagen starkt med en bra start fisk på dryga åtta kilo. Så redan där var dagen räddad till hälften i alla fall. Även en skön start och ett kvitto att det åtminstone fanns kvar en gädda på platsen. Men fisket är rätt segt under egentligen hela dagen. Ingen riktig markant hugg period utan istället kommer det nått hugg med jämna mellanrum. Märkligt nog också tre dubbel hugg för att sedan åter vara helt lugnt i minst en timme innan nästa hugg kommer.

På tal om dubbel hugg så är det just ett sådant som ställer till det för oss. Det är Martins tur och när vi är på väg till spöet så plingar det till och fäller på ett annat spö en bra bit bort. Vi tar givetvis var sitt hugg. Martin missar då sin fisk medans jag krokar min som dessutom visar sig vara rätt stor. När jag ser skallen i hålet får jag lite puls men när jag sedan ser resten av fisken blir jag istället lite besviken men mest förvånad. Den där gäddan har jag ju sett förr.

                 
Det visar sig vara en återfångst. Samma fisk fick jag nämligen för några veckor sedan. Det jag också vet är att den väger över tio kilo vilket gör att jag irriterar mig ännu mer, fan denna fisk skulle ju egentligen varit Martins.

En riktig ful, mager skapelse med en mäktig koskalle och paddelstjärt. Första gången jag fick den vägde hon 10.1 kilo och mätte 119 centimeter. Nu hade hon lagt på sig ytterligare ett hekto.

Så här såg hon ut några veckor tidigare...

På tal om återfångster så satt vi tidigare under dagen och pratade om just detta. Hur sällan det händer. Man tycker ju att just ismete borde vara en metod då detta är vanligare förekommande än andra men så har jag inte upplevt det. Detta var så vitt jag vet blott den andra återfångsten gällande mina ismetade gäddor över nio kilo. Rimligtvis borde jag väl då få vänta minst sju till åtta år innan det händer igen förutsatt att jag fortsätter att fiska lika mycket som jag gjort hittills.

Tiden går och när vi börjar förbereda oss för att ta in spöna kommer plötsligt ett dubbel hugg. Denna gång är det ombytta roller då det är jag som bränner min fisk medans Martin krokar sin. Jag anar rätt snabbt att det är en större gädda. Än tydligare blir det när den gör en dubbelrusning, alltså den går med lina ett tag, stannar liksom upp nån sekund för att sedan dra iväg igen. Just detta är ofta ett säkert tecken att det är fråga om en större gädda. Däremot tycker jag att gäddor runt sju till nio kilo ofta upplevs kämpa mera. Skillnaden med dessa är då är det ofta är fråga om fler men lite kortare och ettriga rusningar.

Det tar säkert fem minuter innan vi kan se den nere i hålet. Vi får sedan vänta ytterligare en stund innan jag lyckas lirka upp den. Reaktionen därefter blir smått surrealistisk! Detta kan inte vara sant, inte en gång till! Mina första ord därefter blir “- denna fisk behöver vi ju inte ens väga. Grattis till din första tia Martin!”


Äntligen kom den, Martins första tia! En fisk som verkligen inte bangar att hugga på det som erbjuds på kroken.

Vi skrattar gott åt det som just hänt. En rolig och rätt annorlunda avslutning på ett konstigt ismetepass. Totalt ett rätt segt fiskepass som ändå bjöd på några skapliga fiskar och speciellt då denna vad man nu skall kalla den för dubbelfångst eller trippelåterfångst. Hur som helst ett fiskepass som sticker ut på ett speciellt sätt...

Ibland lönar det sig att testa nytt!

Då var det dags för årets första fiskerapport. Tänkte frångå från det normala med att börja i kronologiskt ordning så börjar istället med fiskepass nummer fyra och fem. Planen var att fiska mina första tre pass på ställen jag känner till och vet fungerar denna tid på året. Förhållandena var ju rätt bra under den första halvan av mars vilket innebar att jag hann beta av mina tilltänkta ställen. Sedan kom ett snöväder, följt av ett annat och så fortsatte det för att ersättas av riktigt arktisk kyla.

Med andra ord har jag fått vänta in acceptabla väderförhållanden och de två dagar som jag varit ledig och det inte har snöat eller varit för kallt har jag försökt utnyttja väl. Nu är jag inne i mellanfasen av planeringen, “vidga vyerna och testa nytt”. Två ismetepass på nya ställen vilket alltid känns ovisst men likväl kul.

Vi börjar med det första passet. Tyvärr låg det runt 30 cm nysnö när jag kom ner på isen. Inte de bästa oddsen för ett lyckat fiske. Men samtidigt inget man kan göra något åt, bara att köra på och sedan se vad resultatet blir. Egentligen inte så mycket att orda om detta fiskepass, blev dock inte helt utan. Två hugg och två gäddor, en fem kilos och en liten snipa. Det kändes inte så hett som jag hade trott, sedan vet man ju inte om det var fel dag eller fel ställe. Nja känns dock tveksamt om jag åker dit igen.

Ny dag, nytt ställe och förhoppningar som kanske inte var allt för höga. Men som vanligt när jag fiskar riktat efter stora gäddor åker jag inte och fiskar om jag inte tror att chansen finns där. Fast är ju mycket som skall stämma också. Sällan det blir jackpott på en gång. Det dröjde dock inte länge innan första fället kommer. När jag kommer dit är gäddan liksom mörten borta. Jäkla mörttjuv. I samma veva plingar det till i spöet bredvid. Mothugg följt av en pigg ettrig fem kilos gädda som kliver loss precis då jag skall ta upp den.

Efter detta blir det lugnt en stund innan nästa fäll kommer. Nu då, tredje gången gillt kanske? Precis som alla fäll under dagen så är denna fisk också väldigt försiktig både vid hugget och efteråt. Jag lirkar lite med linan och då börjar den sakta gå. Förväntar mig absolut inte det svar jag får vid mothugget. Känner direkt att det är en bättre fisk och snart kan jag inkassera en gädda som ger mig goda vibbar angående valet av plats.


Ingen dålig första fisk direkt! Vågen visade 10,140 kilo och måttbandet sa 115 centimetrar...

Resten av dagen ger mig ytterligare fyra gäddor var av en skaplig bit på närmare åtta kilo. Totalt sett en väldigt lyckad dag ute på isen...

April - Vårkänslor och fiskenördar

April, april din dumma sill jag kan lura dig var jag vill! Var mitt förra inlägg verkligen ett aprilskämt? Av reaktionerna att döma så föreföll det så. Men idag skall man inte ta något för givet så ni skall inte vara allt för säkra...

Nä skämt åsido, helst vill jag bara teleportera mig tillbaka några årtionde. Men mig tar jag bara ett par gäddspön (ett haspel, ett spinn), några jerkar, vobblers, tailbeten och en ask med jiggar samt en håv med gummerat nät. Ja även de nya flätade linorna, tafsarna och en digitalvåg kan också få hänga med. Resten av de nyaste prylarna kickar jag helst ner i vulkansprickorna på Island. För mig handlar sportfisket om så mycket mer än bara prylar. Att det för andra kan vara precis tvärtom kan man nog se som ett exempel över hur olika vi är och vad vi liksom går igång på. Hade alla sportfiskare varit stöpta i samma form hade det nog inte heller varit speciellt kul.

På tal om prylar, till i år har jag faktiskt en ny båt som skall få bada. Ja ny och ny man kan väl säga att det blev en budgetvariant av det jag var inne på den första april. En liten sliten plastbåt som jag köpte för 500 spänn. Den kommer bli helt perfekt för sitt ändamål, en slit och släng båt som kommer transporteras mellan diverse lite mer otillgängliga små vattendrag. Tanken är att den kommer användas främst till abborrfisket i år.

Kikade till en av de mindre båtarna jag använder då och då. Vädret har verkligen gjort sitt de senaste dagarna, verkligen ett tecken vart vi år på väg...

Nu till något helt annat. Nämligen fiskenörderi. Inbitna fiskenördar har alltid fascinerar mig oavsett vilket slags fiske det gäller. Lite i brist på annat såg jag på SVT play en film av Emilie Björkman “Vad jag pratar om när jag pratar om flugfiske”. Hennes hängivet för fisket eller som hon likt många andra flugfiskare betonar FLUGFISKET är lika äkta som talande. I denna film fiskar hon tillsammans med några andra om än ännu mer extrema flugfiskare. Det känns som att just bland flugfiskare är denna hängivenhet som snuddar vid gränsen av besatthet vanligare än andra fiskare. Få fiskare är dessutom så stolta över sitt fiske som just flugfiskare, det finns liksom inget annat som gäller.

Själv är jag i grunden lite av en hybrid som på ett sätt försöker slåss för “alla fiskars lika värde” Ingen fisk skall räknas som bättre än någon annan. Likadant tänker jag om metoder, varför skall en fisk fångad med flugspön rankas högre än en på mete? Och så tycker jag det skall vara i grunden tänker jag men sedan är det ju upp till varje fiskare att själv avgöra vad hen tycker och tänker. Man kan ha sin åsikt och övertygelse men så länge man inte tror sig veta bättre än någon annan så är det ingen fara. Men precis som inom religionen kan denna övertygelse ibland gå över styr.

Att man specialiserar sig inom sitt fiske ser jag bara som ett steg i rätt riktning. Detta är ett tecken på utveckling, att man strävar framåt och vill vidare. Man smider planer, sätter upp mål och drömmar som man försöker uppfylla. När man kommit till detta stadie så blir man på ett sätt friare men samtidigt kan prestationsångesten och pressen att lyckas komma smygande vilket sällan är bra. Fiskare som kommit så här långt har ofta ett extremt driv och tävlingsinsikt.

Tillbaka till Emilies film så var det en del som jag fastnade för lite extra. Det var när hon fiskade röding högt uppe i fjällen i en liten sjö tillsammans med Jacob Eliasson. De var där under fem dagar men fiskade knappt någonting. Jacob väntade extremt tålmodigt på exakt rätt förhållande med lite vind och vakande röding inom kastavstånd. Han visste precis vad som gällde för att lura de skygga och svårflörtade storrödingarna. En vanlig fiskare hade nog bara fiskat på och hoppas på det bästa. Och visst så länge man har kroken i vattnet finns chansen alltid där men då blir det mer av en slumpfångst.

I Jacob kände jag igen mycket av mig själv i hur jag fungerar och tänker. Nu flugfiskar jag inte längre mer än någon enstaka gång men det spelar ingen roll. Det handlar inte om vad och hur man fiskar utan istället hur man fungerar som person. Är man som jag eller Jacob försöker man bryta ner fisket i detaljnivå. Då gäller det att försöka observera, dokumentera, analysera och utvärdera precis allt som händer under varje fiskepass. Sedan försöker man lägga pusslet så gott man kan. Att lära sig känna när det är exakt rätt läge att fiska på en viss plats är en speciell känsla som är svår att med ord beskriva. Man har liksom bara gått och väntat på det rätta tillfället och när det så dyker upp så får man uppleva ett grymt bra fiske. Ja de är fiskemagi på högnivå.

Nu har vi hunnit en bra bit in i månaden och våren har även börjat visa sig här uppe om än det tog sin tid. Detta är en tid jag gillar. Kanske inte den bästa fiskemässigt men att se snön smälta undan, vårfåglarna komma och isarna börja försvinna är om något en påminnelse att sommaren inte är långt borta. Och alla som känner mig vet hur mycket jag uppskattar när sommaren anländer. Efter en ovanligt lång och kall vinter som denna är längtan enorm. Vetskapen om att jag dessutom kommer vara ledig nästan hela juni gör inte saken sämre. Det var läge sedan jag hade fem veckors semester på raken. Skall bli riktigt, riktigt skönt.

Jag har verkligen försökt utnyttja tiden och möjligheterna de senaste fem, sex veckorna men det har verkligen inte varit det lättaste. I dagsläget har jag lyckats komma upp till sju ismetepass (efter gädda). Väderläget är lite klurigt just nu. Isarna ser mer ut som ett slagfält med en enda sörja av vatten och slask. Även sett att en del vakar börja dyka upp här och var. Så vi får väl se om det överhuvudtaget blir så mycket mer isfiske. Skall i alla fall försöka knåpa ihop lite rapporter och statiskt över mitt fiske den senaste tiden. Så snart lär årets första fiskerapport dyka upp.

Önskar alla en trevlig helt och passa på att njut av solen för snart kommer det bakslag med betydligt kallare väder...

Nyfrälst och fri!

Det var oerhört länge sedan jag kände en sådan här eufori och glädje när det kommer till fiske. Jag är ju lite av en tänkande varelse vilket även speglar sig inom mitt fiske. Allt skall ha sin mening och ett tydligt mål skall finnas. Nu känner jag mig redo inför nästa…

Jag har nu skaffat mig en rejäl budget och är äntligen redo att förverkliga min största dröm. Senaste tiden har jag dammsugit blocket i jakt efter den perfekta sportfiskebåten. Likaså har jag kikat på diverse ekolod. Min farkost skall bli något utöver det vanliga är tanken. Den skall var snabb, smidig, säker och inte minst snygg. Jag vill likaså ha den modernaste elektroniken och tanken är minst tre stora skärmar och den senaste “live givaren”. Hade även varit coolt med ett par riktigt maffiga Talons. Fast vad skall jag ha Talons till när jag ändå bara kommer köra “live fiske”? Hur som helst denna gång skall inget lämnas åt slumpen.

När jag väl fått ihop min utrustning så kommer jag börja planera inför tävlingssäsongen. Tanken är att tävla så mycket som bara är möjligt. Äntligen får jag chansen att mäta mina krafter mot andra likasinnade. Att nu få börja jaga centimetrar istället för tidigare gram känns på nått sätt befriande. Tänk nu behöver ju gäddorna bara vara långa och man slipper slita sitt gråa hår om man skulle få upp en mager 120 centimeters på nio kilo. Får man “bara” en meters fisk så blir man ju liksom nöjd.

Det är så mycket nu som snurrar runt i huvudet just nu. Jag behöver ju ett team så alla ni som är intresserade tveka inte att höra av er. Kravet är att ni skall älska tävla å mäta er mot andra team liksom har god skärmvana. Även ett stort intresse av båtar, prylar och fräsiga kläder, brillor m.m. är till godo. Ytterligare ett plus i kanten är om ni redan skulle vara kända eller sponsrade. Erfarenhet och kunskaper är av underordnad betydelse.

På tal om sponsorer så håller jag på och jobbar med det nu för fullt. Går allt i lås kommer jag förutom en garderob av snygga flashiga cykel tröjor även gå runt med en stor uppsättning coola solbrillor av bästa märket.


Kolla in denna skönhet som jag fick för någon vecka sedan. En perfekt tävlingsfisk som mätte hela 115 centimeter! Vikten för de som eventuellt bryr sig var 8,56 kilo.

Ja ni ser ju att mycket händer på fiskefronten för mig nu. Äntligen känner jag mig fri som en fågel. Efter att ha stått emot massvis med frestelser och lockelse under flera år så känner jag mig äntligen bekväm att se mig själv mitt uppe i det alla gäddfiskare innerst inne drömmer om. Kan tänka mig att den känsla jag nu går omkring med påminner om när en homosexuell tillslut kliver ut ur garderoben. Men istället för att vifta runt med en färgglad Pride flagga så kommer mina färger lysa starkt på både båt och kropp när jag dundrar fram på vattnet.

Som ni förstår så kostar detta pengar och tid. Samma sak med bloggen. Att skriva tar tid så jag behöver ekonomiskt stöttning här. Funderar på ett patronsystem där man får betala extra för visst exklusivt material eller så ett Swish nummer där man får stödja mitt fiske och skrivande. Fan detta ligger ju liksom i tiden och nu vill jag också vara med och få en del av kakan. Varför skall man offra massor av tid och pengar för att sedan dela med sig till andra människor utan att tjäna något på det hela? Fattar inte hur jag tänkte här tidigare, som vanligt är man lite sen på bollen.

Ja då återstår bara namnet på mitt team? TEAM LAJVSCOOP känns som ett passande namn. Eller varför inte METERS GRISARNA. Oavsett namn så känner jag att detta kommer bli riktigt bra så jag hoppas verkligen ni följer med och stöttar min nya resa. Nu skall metersfiskarna hagla upp...