Juni - Ned-fiske "Ett fiskesätt som både är grymt effektivt och roligt"

När vi talar om heta trender inom sportfisket så är det s.k. Ned fisket en het kandidat. Det har snabbt blivit väldigt populärt. Man kan lätt tro att denna metod är något helt nytt men egentligen är det ju bara ett sätt att fiska som utvecklats med åren mycket tack vare de stumma linorna samt känsliga spöna som gör fisket både effektivare och roligare. Ni som inte vet vad Ned-fisket är för något så ger jag en kortare genomgång här nedan…


Nedfiske – Är en metod som är väldigt enkel i sitt utförande. Själva jiggskallen den s.k. Ned-skallen har ett platt huvud för så att den skall kunna stå rakt upp på botten. Ned jiggarna är flytande vilket förstärker effekten att betet svävar och pekar rakt upp från botten. Jiggarna till detta fiske är små, oftast långsmala och skall imitera insektslarver, kräftor eller en liten fisk som bökar på kring botten.

Fisketekniken är långsam med kortare eller längre pauser då man låter jiggen stå helt stilla innan man åter vevar in den något vevtag innan man upprepar proceduren. Hugget kommer oftast i pauserna. Metoden är otroligt effektiv, speciellt i kallare vatten och då fisken egentligen inte är på hugget. Framför allt passar Ned-fisket till abborren men den fungerar riktigt bra till andra arter också.

Jag skulle påstå att det inte finns någon mer mångsidig spinnfiskemetod än just denna.

För att Ned-fisket skall komma till sin fulla rätt så krävs det rätt utrustning. Ett bra och anpassat spö till just detta s.k. finessfiske samt en liten tunnare lina än till det traditionella abborrfisket. Utbudet till Ned-fisket idag är stort och man kan få bra grejor till humana priser.


Inför julen 1990 satt jag och bläddrade i på den tiden den mest omfattade postorderkatalogen för fiske EL-GE Sportfiske från Göteborg. Jag minns fortfarande sidorna med jiggarna. Det var en blandning av grodor, kräftor, salamandrar och maskar. Dessa jiggar hade jag aldrig sett förr och var inget som fanns i de lokala butikerna precis. De var importerade från Amerika. Jag kryssade i de mest intressanta jiggarna och några veckor senare fann jag några av dessa kreationer i några av de paket jag fick. Tomten var snäll det året. Jag fick även något annat som jag var än mer nöjd över nämligen Arne Bromans legendariska bok Modernt mete 1.

Sommaren efter 1991 så testade jag flera av dessa nya beten och visst de fångade alla fisk. Framför allt grodorna blev en återkommande favorit. Ödlorna, kräftorna och maskarna fångade också mycket fisk, speciellt kräftjiggarna. En modell av maskarna och även salamandrarna var dessutom helt flytande vilket var ovanligt på den tiden. Med all säkerhet hade jag utforskat det bottennära fisket mera men spöna på den tiden går inte att jämföra med dagens och inte tala om nylonlinorna kontra dagens flätande linor. Helt enkelt var det i praktiken väldigt svårt att bedriva ett fiske som detta med den utrustning man hade att tillgå. Så enligt min mening är Ned-fisket ett fiskesätt som blivit pånyttfödd med hjälp av dagens linor och spön. Egentligen borde detta slagit igenom ännu tidigare för när det gäller just olika typer av finess fiske med dessa typer av jiggar så ligger Amerika ljusår framför oss.

Den kanske största fördelen med Ned-fisket är att det är så enkelt i sitt utförande. Här finns inga extra linor eller sänken som i många andra riggar som tex. välkända dropshot metoden. Dropshot fiskar jag fortfarande i vissa typer av vatten då man kommer upp lite längre från botten, speciellt där det är mycket växtlighet eller annat bråte på botten. Ned-fisket är dock helt suveränt på rena och hårda bottnar. Men så är det ju med olika typer av riggar och metoder att man anpassar dom efter förhållandena. Allt från djup, bottentyp, vattentemperatur och vart i vattnet du vill fiska dina beten.

Mångsidigheten är en annan fördel. Ja jag skulle säga att det knappast finns någon spinnfiske metod som slår denna när det gäller till antalet arter som man kan fånga. Och det är ju inte så konstigt när man tänker efter. Jiggarna är smala i formen, imiterar insekter, kräftdjur eller småfisk och det är ju en diet som passar in på alla fiskar som simmar i våra vatten. Detta förstärks med att man fiskar på botten och kan fiska hem jiggen otroligt sakta. Jag minns när jag under ett fiskepass fångade både id och braxen. Att det inte var en slump har sedan bevisas flertalet gånger. Jag har även fått mört och flertalet gösar så det känns bara som en lake nu fattas. Jag har aldrig Ned-fiskat i fjällen eller riktat mot laxfiskar som harr, öring och röding men är helt säker på att det skulle fungera klockrent.


Så här ser min låda ut när jag skall praktisera Ned-fiske. Idag är utbudet av dessa jiggar och jiggskallar väldigt stort.


Bild 1 - Flytande jiggar från back in the days...

Bild 2 - Braxen gillar bevisligen dessa små kreationer...

Som gäddfiskare så är det oundvikligt att tänka hur riktat Ned-fiske efter stora gäddor skulle fungera. Jag har googlat och sökt om det finns större Ned-skallar och flytande jiggar men inte hittat något intressant. Jag tror faktiskt att Ned metoden fiskat med XXL skallar och jiggar hade kunnat vara nått riktigt häftigt och effektivt att testa. Om någon vet eller sett nått intressant så får ni gärna höra av er till mig.

En annan som inte bara tänkt tanken utan även testat Ned fisket i praktiken är duktiga fiskaren Mikko Seppinen. Han som tidigare var känd för att mest fiska med jättebeten har nu istället tagit steget att fiska med riktigt små ned-jiggar studsande på botten. Man kan undra hur detta kommer sig?
Lyssna gärna på Daniel Nilssons trevliga Podd Time Is Fish så ger Mikko ett långt svar och går igenom sina teorier. I korta drag så föddes dessa tankar då fisketrycket ökade samt gäddorna blev allt mer svårfångade. Mikko fick sedan ett kvitto på att hans teorier fungerade även i praktiken då han drog två storgäddor över tio kilo i utmärkt kondition på små Ned-jiggar!

Så till mina tankar kring Ned-fiske och stora gäddor. Är en stor gädda hungrig och på jakthumör skulle jag absolut inte välja en liten Ned-jigg som gör minimalt med reklam nere vid botten. När gäddorna är på det humöret så stiger de gärna en bit från botten och har blicken riktat mer uppåt i vattnet. Men vi som fiskar gädda vet att det inte förehåller sig så alltid. Skulle jag fiska sommar efter leken eller hösten så känns inte heller en Ned jigg som första valet men det kan även då finnas tillfällen där det skulle kunna fungera. Tänker på de dagar eller tider på dygnet då gäddorna är mer inaktiva, passiva och ställer sig mer bottennära. Här gäller det att ha väldigt bra koll på var de stora gäddorna finns eftersom betet inte syns så lätt samt att man fiskar hem det väldigt sakta. Skulle man nu ha ett hett litet område där man vet att det står fina gäddor så är det bara att nöta där och se vad som händer. Viktigt blir att komma nog nära gäddan så kan den inte motstå en litet snacks liggandes på botten. Hade man vid samma tillfälle vevat in en stor jigg, jerkbait eller vobbler hade nog oftast hugget uteblivit. Ned-metodens kanske största styrka är just att den får passiv fisk att hugga av någon märklig anledning.

Något som även talar för Ned-metoden gällande stora gäddor är då man fiskar i vatten med hårt fisketryck. Har en gädda redan sett massvis med olika beten och kanske även varit uppe och vänt ovan vattenytan så blir den mer och mer misstänksam. Då kommer det klassiska tipset “att visa dom något annat än de är vana”. Och där kan nog en liten Ned-jigg vara rätt medicin. Frågan är då om gäddorna även med tiden kan börja genomskåda en så pass liten jigg? Svaret är JA, så är det alltid mer eller mindre.

En annan tid på året då jag tror på detta är när man kommer allt närmare leken. Då är gäddorna mer apatiska och mindre intresserade att jaga. Att de vi denna tid också föredrar allt mindre beten har jag märkt tydligt när jag ismetar. Mindre beten samt inaktiva fiskar ja då kommer vi åter till Ned metodens magiska styrka, att locka passiv fisk till hugg.

Själv har jag än så länge ingen övertro på metoden gällande stor gädda. Jag har inte heller fått någon större gädda som bonusfisk trots att jag fiskat efter både gös och abborre i vatten där det simmar stora gäddor. Samtidigt har jag aldrig fiskat riktat mot stora gäddor på små ytor där jag vet att de brukar kunna hålla till. Är ju så att det ofta krävs att man får en stor fisk innan man börjar tror på något, sedan så kan det vara så att det fungerar bättre i vissa vatten än i andra. Minns när vi började vertikala gös så fick vi i början flera stora bonusgäddor. Men med tiden så minskade dessa gäddor allt mer samtidigt som antalet vertkalfiskare ökade. Åter ett bevis på hur het en ny fiskemetod kan vara till en början för att sedan avta när fiskarna börjar genomskåda det hela. Just vertikalfisket tror jag är extra lätt för fiskarna att genomskåda då man fiskar relativt långsamt och statiskt. Ned fisket är ju också ett långsamt fiske så kan finnas likheter i det fallet. Trolling är också ett sätt som snabbt genomskådas om fisketrycket är för hårt. Traditionellt spinnfiske tycker jag däremot håller längre mycket beroende på att man lättare kan påverka betets fart och rörelse. Och en snabbt flyende fisk ger inte gäddan mycket tid att hinna tänka jämfört med tex. en vertikalfiskad jigg.

Hur som helst så är vill jag slå ett slag för Ned fisket. Det är inte bara vansinnigt roligt utan också ett väldigt effektivt fiskesätt som alla bör testa. Denna metod kan faktiskt vända en värdelös fiskdag till något alldeles extra...

Tredje raka månadsrekordet på gädda samt lite abborrfiske

Normalt brukar jag inte fiska gädda så här tidigt på säsongen utan i regel brukar jag dra igång med fisket lite senare än många andra. Jag brukar lite skämtsamt säga “att jag börjar fiska gädda när myggen kommer”. Det finns flera anledningar till detta. Den kanske största är att tiden mellan islossningen och tills gäddorna har lekt många gånger är obefintlig. En annan är att jag tycker att gäddorna kan få vara i fred när de leker. En ytterligare är att jag vill låta gäddorna få en tid att käka upp sig efter att de lekt. Att då dra upp gäddor som då väger lång i från vad den kan göra om hösten känns bara fel. Är man rädd om sina fiskevatten så väljer jag ibland att avstå från att fiska för att låta fisken få vara i fred denna tid. Något som  för är svårt för många vilket jag har full förståelse för. Vet man att gäddorna oftast är riktigt på hugget när de just har lekt klart kan det vara svårt att låta bli. Även högvatten och brunvatten är vanligt denna tid på året och försvårar ofta fisket.

Men i år blev det ett undantag från mina normala rutiner. Tidig islossning och ovanligt lite snö gjorde förutsättningarna möjliga att kunna spinnfiska från land. Den stora frågan var dock om det gick att få någon romstinn gädda överhuvudtaget? Här nedan kommer en sammanfattning av mina fiskedagar denna månad...

Under det första fiskepasset stod jag på land och fiskade bland isflak. Det hela kändes långt i från optimalt men det tar inte lång stund innan det hugger. En gädda följs av ytterligare en. Detta gick ju nästan för lätt. Men sedan blir det segt värre och innan jag ger mig har jag lyckas fånga fyra gäddor. Den största gäddan ca 5,5 kilo hade otroligt nog redan hunnit leka. Fick dock en 4 kilos gädda som såg olekt ut.

Dagen efter var jag ute igen. Testade två nya vatten och drömmen var ju att det skulle stå flertalet romstinna storgäddor och vänta in den stundade leken. Men verkligheten är sällan som i drömmen. I bägge vattnen var mönstret det samma. Inte ett tecken på liv men mitt i allt kommer ett oväntat hugg. Blir bara två gäddor och den största på uppskattningsvis dryga sex kilo är mager och hade antagligen redan lekt. Den andra var runt fyra kilo och fet som en boll. Kanske var jag någon dag för tidigt eller för sent? Men svårt att säga. Fisket denna tid på dessa ställen är minst sagt klurigt. Det känns som att gäddorna bara kommer in på lekplatserna och kastar av sig rommen och mjölken innan de åter simmar ut.

Veckan efter kommer det in lite varmare luft och nu känns chansen mer eller mindre borta vad det gäller en stor fet olekt storgädda. Så jag växlar över till lite abborrfiske. Fisket är sämre än jag förväntat mig. Känslan är att det är mindre abborre som är på plats innan leken. Nåja jag blir inte helt utan och får väl totalt runt 30 tal abborrar under tre dagar. Det blir ingen storabborre detta år men får ändå ett flertal fiskar mellan 6-9 hekto. Spinnfiskade med Ned-jiggar vilket är ett fiskesätt som inte bara är effektivt utan också väldigt roligt.

När abborrfisket inte kändes speciellt hett så tänkte jag att man kan ju kombinera en dag med lite gäddfiske. Jag visste dock att chansen att nu få sig en olekt gädda var liten men man vet ju aldrig. Hade nu gäddorna lekt så kunde man kanske få ett lite mer actionfyllt fiske istället. Kändes hur som helst som den sista chansen att få sig en romstinn storgädda. Men fisket var inte alls bra, betade av några platser och inför varje förflyttning tänkte jag “att fasen vad håller jag på med”. Det börjar vara bra många år sedan jag fått en bättre gädda här men ändå envisas jag att fiska vidare.

Efter en snipa och två tappade snipor kom så dagens fjärde hugg. Jag varken såg eller kände hugget men uppfattade så mycket att den tog betet (ett jerbait, Kuma Swim) mitt under ett spinnstopp. Första känslan är en fisk på kanske fem till sex kilo. Men när vattnet är så pass kallt blir det inte mycket till kamp så den kommer in snabbt och vips så ligger den i håven. Först där och då förstår jag att jag nog underskattade storleken rejält.


Bra längd, grov rygg men tyvärr hade den hunnit leka. 11,62 kilo – 120 centimeter skvallrar trots allt om en rätt bra fisk. Den såg man inte komma...

Tänk vad en enda fisk kan betyda. För snart sex år sedan fick jag här en gädda på 10,2 kg och 117 cm Samma år tappade jag en lika stor och året efter fick jag några hyfsade gäddor. Men sedan dess har jag fiskat här ett par gånger varje år utan att få en enda vettig gädda. Med denna fisk så fick man ändå ett kvitto att det finns en och annan storgädda kvar här och att man inte är helt dum i huvudet som inte fimpat stället. Extra skönt sådana här gånger att bevisa för sig själv att man gör något rätt.

Nu skulle jag ju inte tänka resultat i år men kan konstatera att detta gäddfiskeår börjat rätt bra. På de tre månaderna jag fiskat gädda så står jag nu med tre nya månadsrekord. Galet!


Känns härligt att fisket är igång nu och att man även har fått användning av håven...

Nu går maj månad mot sitt slut och frågan är hur man kommer att lägga upp fisket här framöver? Det troliga är att det under juni blir en mix flertalet arter. Det lär dock mest handla om spinnfiske av olika former. Väl in i juli så har jag förhoppningen att meta en del samt även lite vertikalfiske. Det får bli min lilla grundplan inför sommaren. Som sagt, i år kör jag bara på lite som det kommer. Då man börjar ha så pass bra koll på flertalet vatten så brukar det oftast bli rätt bra utan någon större planering. Har dock lite större projekt liggandes och nån längre fisketripp som kanske kan bli verklighet till semestern. Hur som helst så närmar sig sommaren med stormsteg. Nu gäller det bara att stanna upp i nuet, njuta av tiden och sedan spendera den väl...

Maj - Drömgäddor som ger hopp om framtiden...

Ibland drömmer jag mig tillbaka till en tid då elektroniken, båtarna och motorer inte styrde utvecklingen inom sportfisket. En tid då inte djungel trummans stämma ekade över sociala medier. En tid då man var mer ärlig, hjälpsam och vågade bjuda på tips och trix. Idag är det mer än sällan man blir ledsen och besviken över det man läser och hör. Tänker inte bara kring utvecklingen och de moraliska aspekterna kring själva sportfisket utan även om saker som miljöförstöring/påverkan och överfiske.

Men så ibland dyker det upp små guldkorn som gör att man får upp hoppet. Ett exempel på detta är Olof Engstedts ismetade jättegädda på 17,76 kg. Här lyfter man fram en duktig och dedikerad gäddfiskare som jobbat extremt hårt med över tvåhundra fiskepass i ett och samma vatten för att tillslut träffa rätt! En kontrast som kan liknas som en oas i en allt som oftast karg öken där man kan få läsa och se bilder på felkrokade storgäddor, livescoopade storgäddor eller varför inte nån dansk 110 centimeters gädda.

Vad som är viktigt, relevant och intressant har vi på nått sätt tappat bort. Istället är det fullt fokus på att sälja och synas. Med detta så krymper fiskesverige snabbt till en liten klick där fåtalet ofta syns, hörs och tar plats. De dolda, passionerade, dedikerade fiskeproffsen som inte har behovet att synas eller kanske inte är speciellt sociala och utåtriktade försvinner då lätt. Samtidigt ser vi att många duktiga skribenter tillika gedigna sportfiskare ledsnat och försvunnit. Min gissning är att flertalet av dessa helt enkelt har tröttnat på det klimat som idag råder inom sportfisket i Sverige. Brister det i kompetensen så sänks kvalitén och produkten blir i slutändan sämre. Vi behöver således fler ambassadörer som för fram de viktigaste bitarna och sållar bort skiten.

Åter till guldkornet, Olofs gädda som fick mig att känna hopp igen. Som gäddfiskare gläds jag oerhört mycket över att se sådana fiskar dyka upp. Extra speciellt då det handlar om ett oansenligt småvatten som visat sig vara extremt svår fiskat. Hur ett envist nötande tillslut kan ge resultat. Jag vill även lyfta fram skribenten Oscar Trowald som är just en sådan person som verkligen söker efter och även hittar de där guldkornen ute i vårt land. Stora fiskar fångade av skickliga och hängivna fiskare som inte varit i närheten av vare sig någon You Tube produktion eller Pro staff team. Oscar har inte bara en vass penna utan även en förmåga att få in hela “storyn” bakom det som i slutändan mynnar ut till succé. Han har precis den där förmågan och kunskapen som jag efterlyser mycket av idag. Att kunna sätta ord på vad sportfisket går ut på utan att blanda in spön, linor, båtar, elektronik, beten eller annat materiellt…


Efter över 200 fiskepass i samma lilla vatten så kom tillslut drömfisken. 17,72 kg och 118 cm var måtten på en extremt välkonditionerad gädda. Olof hade tidigt sett den unika potentialen som fanns i den lilla tjärnen för att skapa riktigt stora gäddor. Han följde sin övertygelse och fick tillslut sin belöning. Underbart! 

Hela historien bakom denna fångst finns att läsa i det senaste numret av Sportfiskarnas medlemstidning. En härlig historia och artikel skriven av den eminente skribenten Oscar Trowald.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från en story till en annan. Tänk dig en landfångad spinnfiskad gädda på över 19 kilo och 137 centimeter! En helt osannolik drömfisk som får mig att dregla av avund. Det var just en sådan fisk som Sebastian Lövqvist lyckades lura upp i Nissan av alla ställen!

Det mest uppseendeväckande i denna fisk skulle jag säga är längden, 137 centimeter i ett sådant litet vattendrag känns helt overkligt. Oftast kommer ju de längsta gäddorna upp i riktigt stora sjöar. Med denna gädda så kastades denna devis omkull och visar samtidigt att allt är möjligt när det gäller riktigt stora gäddor. Dessa gäddor tycks kunna dyka upp i alla typer av vatten vilket känns härligt.


Sådana gäddor skall inte simma i Nissan kan man tycka. Men ibland så blir man överraskad vilket ger sportfisket en extra dimension och tillika ett bevis på att chansen alltid finns där. Rätt som det är dyker den upp, drömfisken...

Nu känner jag inte till Sebastian men kan nog gissa att det inte ligger flera hundra riktade fiskepass av nötande på ett och samma ställe efter drömgäddan som i Olofs fall. Alltså en enorm kontrast till Olofs ismetade krokodil. På nått sätt känns denna kontrast befriande, att chansen finns där för alla, inte bara för de som tillämpar “följa john taktiken” och söker sin drömfisk i redan kända storgäddvatten eller jagar enskilda individer med hjälp av dyr och avancerad elektronik...

April – Nytt gäddrekord samt en galen återfångst!

Fiska gädda från isen är något jag sysslat med bra länge nu. Från början var det angeldon som gällde. 2003 köpte jag mina första ismetespön. När jag sedan 2010 började satsa mer seriöst på gäddfisket samt rikta fisket mot de stora gäddorna så blev ismetet en av de metoderna jag satsade allra mest på. Med åren har ismetet följt med mig fastän den där värsta ivern avtagit och det inte alltid blivit lika många fiskepass som jag tänkt mig.

Ser jag till antalet stora gäddor samt den tid jag lagt ner så kan man nog påstå att ismetet blivit lite av min paradgren inom gäddfisket. Min första riktigt stora gädda (över 12 kg) tog jag på ismete liksom min andra gädda över tretton kilo. Därefter har det trillat in flera isfiskade storgäddor men den där pricken över i:et har liksom saknas.

Men skam den som ger sig, nu kom den tillslut. Lika oväntat nu som då när jag tog min tolvkilos men precis lika välkomnande På nått sätt känns cirkeln sluten nu då jag fått mig en anständig isfiskad gädda som dessutom putsade mitt rekord ett par hekton uppåt…

Nu backar vi tillbaka till den dagen eller snarare dagarna då detta skedde. Dagar jag sent kommer att glömma...

DEL 1 – EN DAG DÄR STJÄRNORNA BEVISLIGEN STOD RÄTT PÅ HIMLEN

Det skulle visa sig att fisketillfällena föll bort en efter en på grund av allt från sträng kyla, snöstorm till ett ryggskott. När så nästa chans till fiske dök upp så tog jag den trots att jag var rätt krasslig och egentligen borde legat kvar i sängen. Valet föll för ett ställe som normalt är rätt klurigt. Ojämnt fiske, få fiskar och försiktiga hugg har varit något som kännetecknat platsen. Känslan inför dagen var att fisket skulle bli rätt segt vilket skulle passa mig rätt bra då kroppen inte var den piggaste, Men ack så fel jag fick…

När jag fått ut dagens tredje spö så fäller det på en gång. Upp kommer en snipa på ett kilo. När jag just fått ner nästa mört så smäller det på igen. Denna gädda är dubbelt så stor, hela två kilo. Jag blir glatt överraskad över att gäddorna är här och dessutom verkar vara på hugget. Egentligen borde jag kanske vara bekymrad över att det bara är smågäddor i farten men lite så brukar det vara här. Väldigt blandat storleksmässigt.

Just när jag fått ut spö nummer fem så kommer nästa hugg. Denna gädda är klart bättre och visar sig vara svår att få upp genom hålet. Givetvis så fäller det på ett annat spö mitt i detta. Jag väger och mäter gäddan snabbt till 8220 gram – 102 centimeter innan jag beger mig till nästa fäll. På vägen dit så fäller det ytterligare på ett spö. Hur fasen gör jag nu? Jag bestämmer mig för att snabbt sätta mothugg på det spö som nyss har fällt och tanken är sen att snabbt springa till nästa fäll. Fan jag som trodde på en lugn och skön dag ute på isen:)

Mothugget ger ett svar som jag inte riktigt hade förväntat mig. Det tar tvärstopp och jag känner direkt “storgäddsvibbar”. Sedan kommer fisken in rätt snällt men den känns tung på nått sätt. Intrycket förstärks ytterligare när jag senare skall försöka få upp den genom hålet. Varje gång den ruskar på huvudet rasslar det ut tio fot lina. Denna fisk måste vara riktigt stor!

Det tar inte så värst lång stund innan jag får upp den genom hålet. Slänger in den snabbt i vågsäcken och bara av tyngden att döma så inser jag att denna fisk vill jag titta närmare på. Blir en språngmarsch till pulkan. Vräker in vatten i den så fort som det bara går.

Det är inte bara en stor fisk det är frågan om utan den är också rätt välgödd, grov över ryggen med en väldigt vacker färgteckning. Jag mäter den till 123,5 centimeter. Väl där börjar jag inse att detta kan nog röra sig om ett nytt rekord för mig.





Att jag nu äntligen fick putsa mitt gäddrekord med just en isfiskad gädda känns på nått sätt både bra och till viss del välförtjänt och logiskt. Hur tung var den då? Ja vågen visade 14230 gram.

Ja det var bevisligen en dag då gäddorna gick bananas. Några av gäddorna jag får dessutom upp två gånger, tex. en dubbelfångst av en 7,75 kilos. Näst största gäddan för dagen ser ut som en sjukilos men väger ändå skapliga 9,52 kilo. Ja man blir lätt fartblind när man har en 14 plussare på näthinnan. Ja kort och gott en fiskedag som jag sent kommer att glömma…

DEL 2 - ÅTERFÅNGSTEN

Det har nu gått några veckor och jag är tillbaka till platsen där jag fick min storgädda. Detta är helt enligt min planering då jag ofta vill fiska samma plats två gånger per säsong. Fördelarna med denna taktik är flera. Dels att kunna jämföra passen och sedan göra en slags analys. Det kan ju vara så enkelt att ena dagen så är gäddorna mer på hugget men ofta är det andra parametrar som jag tror spelar in. Tänker på att gäddorna har en benägenhet att röra på sig. Visst jag har några platser där fisket är rätt jämnt under hela vintersäsongen men betydligt vanligare är att platserna levererar bäst en viss tid varje säsong. Hittar man den bästa tiden så har man vunnit mycket. Fast inte alltid helt enkelt då vissa platser kan vara stekheta ett år och andra år mer normala, detta trots att förutsättningar på pappret varit identiska.

Denna dag var fisket inte lika hektiskt. Huggen kom lite mer utspritt över dagen och de mindre gäddorna var mer på hugget än de större. Precis som senast var det ett visst parti i själva området som var hetast. Här kom det också upp ett par gäddor i 7-8 kilos klassen. En av dessa kände jag igen sedan senast, alltså en återfångst vilket händer då och då men är överlag inte speciellt vanligt. Visst tanken att 14 kilos gäddan kan hugga igen finns där men känns inte speciellt sannolikt. Men jag hade ändå garderat mig denna gång och fyllt upp pulkan med vatten.

Efter ett par timmar så fäller det i ett av de hålen som sällan gett nått. De få gäddor jag fått här har också varit små. Mothugg och tvärstopp! Sedan blir det att åka av. Denna fisk känns om än starkare än fjortonkilosen. Någonting säger mig då att det är samma gädda som senast som jag nu står och drillar. Beviset kommer strax...


Jag bemödade mig inte att ta längden denna gång då jag direkt insåg att det var samma fisk. Men tog vikten och nu hade den faktiskt bantat ner sig 30 gram så vikten hamnade på exakt 14,2 kilo

Helt ärligt kände jag ingen riktig glädje över att ha fångat den igen. Lite som “att den där fisken har jag ju redan fått” eller “det känns lite som fusk att komma hit och ta upp den igen”. Men det viktigaste var att gäddan var välmående, bra krokad och simmade piggt tillbaka och allt detta gjorde den. Nu hoppas jag att få träffa den nästa gång om ett bra tag och då får den gärna väga ett kilo till.

Å andra sidan är det ju inte bara att åka och hämta upp en tidigare fångad storgädda. Detta blev min nionde ismetade gädda över 12 kilo och tillika den första som jag lyckats ta upp två gånger. Kanske lite som min vän Krister sa “nja på ett sätt är det ju nästan en större bragd att lyckas ta en sådan fisk två gånger” Jag får kanske unna mig känna lite glädje och samtidigt tacka fiskegudarna som bevisligen var på min sida under dessa bägge fiskepass.



Känslan att se en sådan praktfisk är ju alltid lika mäktig och denna gång tar jag mig mer tid att studera gäddan när den ligger i pulkan. Blev även några häftiga “pulkbilder”. Enklare att ta sådana bilder än poseringsbilder när man fiskar själv. Och en gädda av denna storlek är inte så enkel att posera med.

Givetvis så blev det ingen mer sväng efter detta till storgäddans tillhåll. På nått sätt så dog isfiskesäsongen med denna gädda. Blir svårt att överträffa en sådan fisk. Men som jag sagt tidigare, resultatet eller snarare jakten på de största fiskarna är långt ifrån allt även om det kan vara en stark kraft som får en att anstränga sig än mera. Det som nog triggar mig mest efter en sådan fisk är att försöka hitta nya ställen med samma eller kanske till och med bättre potential. Inte det lättaste men så länge man försöker och tror på något så lever drömmen vidare...

Mars - Ismetet "Den fula ankungen bland många gäddfiskare"

Utskällt, hånat och förnedrat är en aktuell men kanske något överdriven beskrivning av en ismetares vardag idag. Hur som helst så har jag aldrig tidigare upplevt ismetet så ute som just nu. På sociala medier tar många chansen att förminska en ismete-fångad gädda samtidigt som man hänvisar till jämförelsen av en äkta fångst som då givetvis skall vara tagen på spinn.

Ismete är inget en äkta sportfiskare skall ge sig i kast med. Metoden är för enkel, effektiv och så pass lätt så att som “fiskeproffesorn” Leif Engström en gång uttryckte sig på Fiskesnack “att en dresserad apa skulle fixa det”. Att gäddorna skall få vila upp sig under vintern är en annan kommentar man då och då kan läsa. En del rutinerade gäddfiskare tar ibland tillfället i akt att kommentera att ismete är till för nybörjare och var roligt i början.

Hur det än må vara så har alla rätt att uttrycka sin åsikt vad hen tycker om eller inte tycker om. Det är som bekant även lätt att kritisera något som man inte gillar eller kanske inte har erfarenhet av själv.
Själv har jag min alldeles egna bild av ismetet som jag gärna delar med mig till andra. Här kommer den…

Vi börjar med att ta oss en fundering över vad fisket egentligen går ut på. Redan här tror jag man kommer få rätt olika svar beroende på vem man frågar. Planering, spänning, vara ute i naturen, kamratskap är några saker som jag direkt kommer att tänka på. Ismetet täcker mer än gärna in samtliga av dessa.

Är man lat, otränad, överviktig, stressad eller impulsiv i sin natur är risken stor att ismetet inte är det man söker. Är man däremot envis, tålmodig och gillar att ta i så kan det vara nått för en.

Ismete är ju ett statiskt fiske så därför blir en god planering nyckeln till att lyckas. Väljer man fel plats så är man ju helt rökt för dagen. Här får man sällan några snabba svar utan det tar oftast flera pass på flera olika platser under en längre tid innan man får en bra helhetsbild. Gillar man som jag att jobba långsiktigt, målmedvetet och noggrant så skulle jag säga att ismete är lite av den perfekta metoden.

Visst man känner inte hugget men jag skulle ändå säga att spänningsfaktorn ändå är rätt hög här. Istället blir väntan på hugget det primära. Tålamodet sätts på sin spets likt allt mete. Det kan gå timmar innan det händer något. Men så hör man ett välbekant ljud när det plingar till samtidigt som (om man har tur) hinner se när en vippa löser ut.

En solskensgädda som denna sitter aldrig fel...

Att vara ute i en naturskön miljö är något jag med åren lagt allt större vikt på. En fiskedag skall gärna vara trevlig, avkopplande och spännande på en och samma gång och så blir oftast en ismetedag för mig. Att först få slita lite hårt med att ta sig fram till fiskeplatsen samt snabbt få ut alla grejor och till sist få sätta sig ned i en skön stol och koppla av en stund är lite av en ismetares första fas. Sedan börjar väntan om man nu inte blir avbruten av ett fäll vill säga. Är man flera som fiskar så passar man på att surra, fixar ihop lite gott käk eller så mår man bara gott ute på isen. Det får gärna vara lite sol med svaga vindar så blir dagen ännu angenämare. 

Jag fiskar oftast själv när jag ismetar vilket inte passar alla men för mig ger det tillfälle att koppla av, komma ner i varv och njuta av stillheten och tystheten mellan huggen. När det väl hugger så vaknar man upp ur dvalan och så kopplar man på autopiloten. Allt sker sedan i en välsmord och inkörd ordning som sitter i ryggmärgen efter år av träning.

Jag är av den åsikten att den betesfisk man använder skall man också fixa själv. Jag brukar oftast pimpla upp mina betesfiskar. Visst fixande av betesfisk samt om man vill förvara dom levande är helt klart ett extra jobb som jag tycker är en del av det kommande ismetet. Iden på bilden var dock nog så stor så den fick simma tillbaka.

Oftast har jag en plan redan innan fiskepasset som säger exakt hur jag skall fiska på en plats. När tiden sen är ute så packar man ihop och redan där börjar jag att klura på justeringar eller ändringar inför nästa eventuella fiskepass på samma plats.

Jag vet att de finns många som ser ismetet som ett slags tråkigt nödkomplement bara för att stilla fiskesuget inför fisket i öppet vatten. För mig är ismetet idag kanske inte är den metod som jag brinner för eller längtar mest till. Men likafullt är det en del av mitt gäddfiske som jag inte vill vara utan... 

Februari - Vad jag tittat på Tv och Youtube den senaste tiden...

Äntligen börjar man se hur dagarna blir allt längre samtidigt som solen lyser starkare. Här om dagen kände jag även för första gången sedan slutet av oktober att solen värmde en smula. Nu går det snabbt framåt och egentligen är det bara ett par veckor kvar av den sista riktiga vintermånaden. Sedan börjar min tid när det kommer till fisket. Numera fiskar jag bara sju av årets tolv månader och starten brukar ske någon gång under mars månad. Gärna någon solig dag med svaga vindar så man får lite vårkänsla.

Jag brukar lite skämtsamt säga att jag lever två helt olika liv under ett år. Under vinterhalvåret blir det mycket tid inomhus framför Tv:n och datorn medans andra halvan av året vill jag helst slippa vara inomhus. Under denna vinter har det från och till blivit en del tittande på Youtube och Tv vilket jag tänkte skriva lite mer om i denna krönika.

Under förra veckan visades det tredje och sista avsnittet av säsong 2 två av Fiskarnas rike på SVT. Detta var något jag länge hade gått och väntat på så förväntningarna var skyhöga.

Frågan var om denna säsong kunde vara lika bra som den första? En fråga som snabbt fick sitt svar.
För allt var precis som vanligt, ja det verkar som att allt som Martin Falklind producerar håller högsta kvalitet. Inget tycks lämnas åt slumpen där man skickligt väver in spektakulära och vackra klipp kombinerat med hur de olika vattenmiljöerna påverkats av oss människor. I denna säsong tar man inte bara upp allt elände vi skapat utan även fokuserar på några av alla eldsjälar som jobbar och brinner för att återställa och förbättra betingelserna för våra fiskar. Detta visar att det finns hopp.

Men samtidigt är det oerhört skrämmande att se hur flera av våra stora elbolag sköter sina anläggningar. Lika illa med de uråldriga reglerna vi har för vattenkraftverken som kom till under den tiden vi saknade el. Nu har vi överskott på el men politikerna fokuserar ändå mera på att skapa undantag av reglerna än att ändra och förbättra dom. Ja det finns mycket som är tragiskt kring de miljöer våra fiskar lever i vilket dessa filmer visar på ett tydligt och pedagogiskt sätt. Upplysningar som behöver lyftas fram i ljuset så att fler får upp ögonen för vad som händer och sker. Upplysningar som Martin och hans team på bästa sätt lyckas få fram. Ni som av någon anledning lyckats missa att se andra säsongen av Fiskarnas rike så finns den på SVT. Kika gärna in på Martin Falklinds nya YouTube kanal där han redan lagt ut en del av alla hans alster genom åren.

 

Martin åker snart på en föreläsningsturné runt om i landet. Vi som bor i Norrbotten har också chansen att få ta del av detta. Martin kommer nämligen till Boden den 25 april. Här kan man redan nu boka en biljett till kvällen. Ett tillfälle man inte vill missa...

Det börjar nu vara bra många år sedan Fly.vs Jerk, Pikefight m.m. slog igenom. Just att tävla och mäta sina krafter mot andra är något som intresserar oss människor oavsett vad man tävlar i. Så på nått sätt var dessa produktioner något som man väntat på, egentligen tog det längre tid än man kanske väntat sig. Med tiden har i alla fall jag börjat ledsna lite då det hela går lite i samma spår. Samma upplägg, regler, deltagare o.s.v.

Därför är det kul att man nu ser lite nytänkande i detta. Kanalgratis, Bollsta fiske och Two Hunters är några exempel där man varit kreativa och drivit det hela framåt. Tanken att förena tävlingsmomentet med nya upplevelser, utmaningar och miljöer är något jag gillar. Sedan lägga in lite överraskningsmoment och twistar som kastar om förutsättningarna.

Jag har själv sedan några år klurat en del på hur man kan hitta på lite roliga utmaningar tillsammans med sina fiskekompisar. Min avsikt är dock inte att filma det hela och lägga ut utan mera att få en rolig och annorlunda fiskeupplevelse tillsammans med goda vänner. Är man bara nog kreativ så är möjligheterna näst intill oändliga.

 
FreeWaterPictures har nu anammat detta koncept och inte helt oväntat blev det en fullträff. Man har i två omgångar bjudit in totalt fyra fiskeprofiler som tävlar mot varandra i två lag. Dom är helt ovetandes vad som kommer hända. Sedan får de utmaningar/ uppdrag och då är det bara att kasta sig över dessa. Här finns det mesta jag vill se och vad jag förknippar med sportfiske. Fisket bygger på enkla saker som en mindre roddbåt, begränsad utrustning omgärdad av underbara miljöer ute i vildmarken. Spänningen, ovissheten över vad som kommer att hända finns alltid där. Svårt att hitta något negativa, kan i så fall vara att det alltid är samma profiler som är med. Det hade varit kul att få se lite mer dolda eller okända fiskenördar någon gång.

Vi fortsätter med temat fiske eller fiskar på film. Rätt nyligen hade årets säsong av Fly. V.s jerk premiär. Just detta tävlingskoncept kan jag tycka håller lite bättre i längden än tex Pikefight och liknande då alla lag fiskar i samma vatten. Kanalgratis har även varit bra på att göra lite små ändringar mellan säsongerna vilket jag tror är viktig för att få alla tittare att fortsätta att följa denna tävling. Årets upplaga blir nummer 16 i ordningen vilket förmodligen gör detta till den äldsta produktionen av liknande tävlingar?

Just nu blåser det en hel del runt Kanalgratis. För ett och ett halvt år sedan hamnade dom rejält i blåsväder då man blev ertappad för tjuvfiske samt flera andra regelbrott i samband med en fiskeresa uppe i Jämtland. Händelsen fick uppmärksamhet i såväl fiske tidningar, TV och ute på nätet. Man ansåg att det var en stor skandal där Kanalgratis varit ute på en slags tjuvfisketurné där man struntat i både fiskekort och flertalet fiskeregler.

Jag minns själv hur pass förvånad jag blev över att detta fick så stor uppmärksamhet. Samtidigt tänkte jag också att fasen var klantigt och nonchalant gjort av dom att bara åka iväg och skita i allt vad fiskeregler heter. Att man borde vetat bättre, speciellt med tanke på att de är stora förebilder för många fiskeintresserade barn och ungdomar.

Efter att det varit tyst länge kom det så nya uppgifter från FishEco som rapporterar att utredningen går långsamt på grund av Kanalgratis motvilja att bidra. Nu påstår Kanalgratis att polisutredningen är nedlagd och att det inte blev någon fällande dom. Man kan då lätt skulle tro att det hela var över men istället kom ett rejält svar på tal från Kanalgratis då man nu anmält iFiske (Jighead AB), Fiskejournalen samt de poliser som lett utredningen.

Kanalgratis har skrivit ett långt och öppet brev som alla kan läsa. Där beskriver man sin syn på hur saker och ting har gått till. Man har även en del teorier om vad allt detta beror på, vilka som ligger bakom osv. På nått sätt känns detta brev som en slags pajkastning mellan några olika aktörer och det är ju långt ifrån vad sportfiske egentligen handlar om. Men samtidigt kan jag någonstans tycka att detta är bra och välkomnande. Allt inom sportfisket är inte så rosenrött och bra som man gärna vill tro. Börjar man syna saker och ting i sömmarna så hittar man med all säkerhet ett och annat som inte är bra. Sedan finns det kanske viktigare saker att syna än just Kanalgratis påstådda tjuvfiske eller deras teorier om vilka som vill sätta dit dom. Men känner dom sig orättvist behandlade så har de ju all rätt att få försvara sig. Tja återstår att se vad det blir av allt detta. Rätt lustigt att en sida som företräder yrkesfiskarna snappade upp detta och givetvis tog dom tillfället i akt att kasta skit på Sportfiskarna.

Sista tipset är för alla som gillar gäddfiske och lite storgäddshistoria. Lödde och Kävlinge å är av den äldre skaran gäddfiskare välkänt. Under nittiotalet var fisket här helt fantastiskt då det fångades flertalet enorma gäddor mellan 15-20 kilo. Nu för tiden är storgäddorna färre i antalet och fisket är sämre och svårare men fortfarande kommer det upp en och annan bamsegädda.

Mårten Johansson var en av de första som började rikta sitt fiske efter åns jättegäddor. På den tiden var det få som filmade sitt fiske men det gjorde Mårten. Här får vi följa med Mårten till Lödde å och ta del av hans fiske där genom åren. En intressant berättelse som jag på nått sätt lyckas missat fram till för ett par veckor sedan…

DEL 3 “PRAKTIKEN” – Här tittar vi mer på de praktiska och mera konkreta delarna av mitt gäddfiske...

I den sista delen av denna serie kommer vi till de lite mer konkreta delarna som handlar om hur jag kan gå tillväga när jag letar efter nya vatten samt när jag sedan fiskar där. Mycket av mitt fokus handlar om att hitta rätt typer av vatten där det simmar stora gäddor.

I huvudsak handlar denna del främst om spinnfisket men grunderna lämpar sig för alla typer av metoder gällande gäddfiske.

OBS Att tänka på! Eftersom jag fiskar i alla typer av vatten, små som stora, strömmande som stilla och även ofta från land så blir det lite mer parametrar än om det bara skulle gälla båtfiske i större vatten. Ekolodet använder jag i syfte att leta strukturer, kolla djup, se stim av betesfisk samt logga kartor. Att söka efter enskilda fiskar med s.k. livegivare och sedan fiska på dessa ingår inte i mitt fiske.


Steg 1 – Grundläggande fakta om det aktuella vattnet som man lätt tar reda på innan fisket
Första steget är att skaffa sig så mycket information och fakta som möjligt. Man kan googla efter tips eller prata med folk som bor eller fiskar kring de aktuella vattnet. Men vill man göra hela resan själv så är det viktigaste att studera vattnet väl och ta reda på följande saker:


Typ av vatten
- Näringsrikt, vegetationsrikt
- Näringsfattigt och kargt
- siktdjup
- påverkan vid regn eller högvatten

Artsammansättningen
- vilka arter finns här?

 
Karta/ djupkarta
- Studera kartor och satellitbilder
- Kolla om det finns djupkartor

Topografi
- Grund, grynnor, vikar, öar och sund
- utlopp och inlopp


Steg 2 - Försök få en klarare bild av vattnet genom att ta reda så mycket som möjligt om vattnet
När man vet grunderna så kan man fortsätta förbereda sig genom att ta reda på mer detaljer väl på plats. Detta kan göras både från båt och land.


Bytesfiskarna
- Vilka delar av vattnet håller de olika arterna till under olika tider på året?
- Hur stora verkar bestånden av olika arter vara?
- Hur ser storleksfördelningen ut på bytesfisken?
- Förändringar genom tid, har någon ny art tillkommit fått fäste eller minskat alt. Försvunnit?

Intressanta strukturer
- Stenbotten, stenblock
- Vegetation
- Träd, stockar eller annan typ av bråte
- skugga
- Strömmar
- Små områden som avviker sig gentemot det generella

Tillhåll, hitta rätt platser
- Lekområden
- uppväxtområden
- jakt/ födoområden där de större gäddorna håller till.


Steg 3 Planeringen – När vill/ tänker jag fiska på respektive plats.
Då man börjar få en allt klarare bild över sitt vatten kan man börja planera in när man vill fiska här. När tror jag att fisket kan vara bra? Hur skall/ vill jag att förutsättningarna skall se ut när jag fiskar här.


- Årstid, tid på året, tid på dygnet
- vattentemp
- Vattenstånd, vattennivå, vattenföring
- Väder, vind, lufttryck
- Månfas


Steg 4 Genomförandet – Strategier
Nästa steg handlar om hur man skall fiska rent praktiskt. Vad kan tänkas passa bäst just här på denna plats? Allt från val av beten, utrustning, teknik och taktik.


- Spinn/ haspel
- Viktigt med långa kastlängder
- Val av olika typer av beten
- Storlek på betet
- Formen på betena, ljud
- Färger

Taktiker
- Fiska mobilt över stora ytor eller fiska av enstaka platser noggrant.

Teknik
- Fiska långsamt, snabbt, normalt, ryckigt, jämnt, spinnstopp


Steg 5 - Skaffa erfarenhet och ta lärdom av dina fiskepass
Detta steg skall mer ses som ett extra steg för att kunna göra jobbet bättre gällande steg 1 till 4.
Det gäller att ta in så mycket som bara är möjligt av det man gör. Tiden du lägger ner är en sak som kommer automatiskt, detaljer som du lägger på minnet är något annat. Ju mer du fiskar ju svårare blir det att komma ihåg allting. Då blir även dokumentation och analyser ett allt viktigare stöd att kunna gå tillbaks till när man vill ha ett faktiskt facit. Har man väl lyckas hitta de rätt nycklarna för att lyckas i ett vatten så kan man ofta använda dessa för att lyckas när man senare testar ett annat liknande vatten.


- Tiden du lägger ner (rutin)
- Lägg saker/ detaljer på minnet
- Dokumentera, analysera och utvärdera alla dina fiskpass.
- Leta mönster och nycklar till varför det gick som det gick.

Detta var den tredje och sista delen i artikelserien "Mitt gäddfiske". Mitt främsta mål och tanke med denna sida är och har alltid varit att bidra med kunskaper, idéer och tankar samt att skriva om mitt egna fiske i hopp om att inspirera. Så hoppas att dessa artiklar gett en del av detta...

DEL 2 “TAKTIK” – Om de taktiska och teoretiska bitarna när det kommer till mitt gäddfiske

Nu när man har fiskat efter stora gäddor så pass länge kan jag lättare se tillbaka och reflektera över hur det sett ut över tid. Det är flera lärdomar man tagit till sig under dessa år men finns ett par som känns mer viktiga att belysa här.

Den första är “Det är betydligt enklare att hitta ett bra gäddfiskevatten än att lyckas fånga de största gäddorna som simmar där”. Tänker här att man lätt springer förbi ett bra vatten och forcerar sedan vidare till nästa och nästa o.s.v.. Man går mycket på vad man hör från andra och mindre på ens egna intuition.

Det andra är “att man är allt för snabb för att döma ut ett vatten”. Det är många parametrar som skall stämma för att utfallet skall bli riktigt bra. Ibland kan man lyckas direkt medans andra gånger får man jobba väldigt länge innan man kommer rätt. Inget vatten är likt det andra och vissa vatten är betydligt svårare att lyckas i än andra.

Den första och viktigaste biten när man fiskar efter stora gäddor är att välja rätt vatten. Det är i den änden man skall börja. Det spelar liksom ingen roll hur bra man fiskar om du fiskar i fel vatten. Vi kommer in mer kring detta i nästa del men är man intresserad att grotta ner sig mera i ämnet så har jag skrivit en artikel GÄDDORNAS KONDITION - ETT TECKEN PÅ DITT VATTENS POTENTIAL…

Ett tips! När man söker vatten med rätt potential för att kunna producera riktigt stora gäddor är det viktigt att studera varje lite större gädda man får. Tänk dock på att konditionen kan variera rejält i ett och samma vatten. Därför är det viktigt att få flera lite större fiskar innan man kan göra någon slags analys hur det ser ut. Någonstans från fem kilo och uppåt är en rimlig måttstock att utgå från, då har gäddorna kommit upp i en storlek då de kan äta lite större bytesfiskar. Det kan även vara så att gäddorna i mellanstorlek (4-8 kg) ser rätt ordinära ut medans de fåtalet större fiskarna blir klart grövre. Detta har då att göra med att dessa extra stora individer börjat specialisera sig på större betesfiskar som det i vissa vatten finns gott om. Ofta är det då arter som braxen, id, lake, sik eller sutare.

Fiska så ofta som möjligt alternativt mindre men under rätt tid?
De flesta som fiskar efter stora gäddor seriöst har oftast en slags taktik. En taktik kan vara att fiska så mycket som bara möjligt och sedan hoppas på det bästa. Motsatsen kan vara att fiska mindre men istället se till att planera sina fiskepass extra noggrant och vara väl förberedd. Vad som är rätt taktik beror nog till stor del hur mycket erfarenhet och kunskaper man hunnit skaffat sig.

För att skaffa sig erfarenhet så gäller det ju att man fiskar väldigt mycket och därför kan det vara bra att fokusera på att fiska mycket under de första åren och sedan i takt med att man samlat på sig erfarenhet så fokuserar man mer på detaljer och planeringen. Har man rutinen kan man lättare känna när det är rätt läge att fiska. I slutändan gäller det att hitta sin egna väg och hur den ser ut kan ju vara väldigt olika från person till person. I denna artikelserie väljer jag att berätta om min väg och nu kommer jag gå igenom lite kring hur jag själv jobbar för att hitta de bästa fiskeperioderna i de vatten jag fiskar i.

Jag försöker ständigt ha en slags plan när jag skall fiska på olika platser
Med åren har jag blivit allt mer noga med hur jag lägger upp mitt fiske. Tex. så har jag helt slutat att fiska gädda direkt efter leken på de platser jag tror mest på. Jag vill helt enkelt att gäddorna skall få vila upp sig samt lägga på sig en del i vikt. Då detta kan variera rejält mellan olika vatten blir det vissa ställen som faller bort helt under tidiga sommaren som man istället vill spara fram till hösten. Något vatten kan gäddorna däremot förbluffande snabbt efter leken vara feta, är som att de knappt tagit någon stryk av sina lekbestyr.

Tyvärr finns det en baksida här, en sida som nog de flesta gäddfiskare idag fått känna på. Tänker på fisketrycket. Lätt att tänka “Fiskar inte jag här nu så finns det andra som kommer hinna fiska. ” Det tankesättet har jag lagt åt sidan för länge sedan. Jag har lärt mig att i hårt fiskade vatten så blir det extra viktigt att fiska rätt tid och på rätt sätt då gäddorna är extra svåra att överlista. Om man sedan vill trängas med andra fiskare på en och samma plats blir ju en annan fråga. Tråkigt nog så har jag mer eller mindre slutat fiska på några av mina tidigare favoritställen p.g.a. allt för hårt fisketryck. Fördelen med detta är att man tvingas söka sig till nya vatten.

Ha tålamodet att vänta in rätt tid för varje fiskeplats
Det gäller således att ha tålamod och vänta in rätt tid för varje plats. Det är många saker som skall stämma för att förhållanden skall vara perfekta. Det är mer än en gång jag sett hur andra fiskar väldigt hårt under perioder då jag själv sitter lugnt i båten och väntar. Det kan även komma kortare heta perioder som många missar då fisket enligt almanackan inte skall vara bra normalt sett. Det gäller således att ha koll på dessa perioder och sedan utnyttja dem till fullo. Här gäller det dock att veta hur väder, vattenstånd .m.m. påverkar fisket. Under vissa tider kan ett kallras eller värmebölja få igång storgäddorna rejält medans det andra gånger blir helt tvärt om. Med tiden så skaffar man sig ofta en bra känsla kring detta. Man får ett slags sjätte sinne som säger till en att nu kan det vara läge...

Nu är jag ingen övermänniska på något sätt, tex. det sena höstfisket som kan vara stekhett har jag varit riktigt dålig på att utnyttja. De få gånger jag försökte första åren så blev resultatet inte speciellt bra.
Det tog lite tid för mig att hitta de riktigt stora senhöstgäddorna men de sista åren har resultaten blivit bättre och bättre. Lyckas man så tror man mera på sin sak och de blir lättare att t.ex. ge sig ut en svinkall höstdag. Idag är mitt motto alltid att fiska när jag tror att förutsättningarna för stora gäddor är som bäst. Sen är jag nog inte så extrem här. Känner jag mig nöjd kan jag med gott samvete lägga spöna på hyllan lite tidigare än planerat. Men kan också vara tvärtom likt hösten 2023 då jag trotsade kylan och gav mig ut på ett par extra pass bara för att jag ville få upp en bra höstfisk. Att jag då lyckades ha turen att få årets bästa gädda gör ju att ens mentala styrka växer sig några snäpp.

Man skall dock inte underskatta den tid man lägger ner på sitt fiske. Tiden är absolut en viktig faktor. Jag vet att många säger att de fått flera av sina största gäddor när man inte förväntat sig det. Jag kan dock inte hålla med om detta påstående utifrån mina egna erfarenheter. Däremot har några av mina allra största gäddor kommit dagar då fisket varit trögt med få hugg och fiskar. De allra bästa fiskepassen med flera stora gäddor har sällan gett den där riktigt stora fisken.

Jag brukar kategorisera graderna gällande min känsla när jag skall till och fiska. Man sätter in alla sina olika parametrar och provar in det på sina tilltänkta fiskeplatser och gör en slags bedömning i en femgradig skala. Kan se ut så här:


- Obefintliga chanser

+ Dåliga chanser

++ hyfsade chanser

+++ bra chanser

++++ riktigt bra chanser

+++++ Extremt bra chanser


Tips på bra förutsättningar och lite hur jag tänker kring detta

Isfisket
Gällande isfisket är det klart färre parametrar att ta hänsyn till jämfört med fisket i öppet vatten. Det jag främst vill ha är bra ljusförhållanden, stabila väderförhållanden och vattenflöden.

Bra förutsättningar kan då vara: Snöfria isar eller bara lite snö på isen, stabilt (gärna högt) lufttryck, växlande molnighet med en del sol.

Ni som följt min sida genom åren har nog sett en och annan bild med en eller ibland två gäddor vilandes i en vattenfylld pulka. Ett gemensamt mönster är att allt som oftast har solen lyst vilket tyder på att både jag och gäddorna gillar vårsolen. Själv för att man gått och längtat en hel vinter på en värmande sol! Gäddorna för att de nu blir mer aktiva när ljusförhållandena under isen blir allt bättre.
 
Fisket i öppet vatten
Vad som är rätt förutsättningar för ett bra fiske i öppet vatten är många gånger mer komplicerat än vad man vill tro. Det är många olika faktorer som styr detta och det som triggar igång gäddorna i ett vatten behöver inte vara detsamma som i ett annat vatten. För att komplicera till det ytterligare så växlar det en hel del beroende på årstid, tid på dygnet samt vattentemperatur.

Exempel på förutsättningar jag vill ha när jag fiskar: Rätt vattenstånd/ nivå , ej grumligt vatten, stabilt vattenstånd/ vattenföring, stigande temp (vår, tidig sommar eller sen höst) eller sjunkande temperatur (hösten, sommaren). Gällande vindarna är det också väldigt olika. Här gäller det veta om gäddorna söker sig till sjöarnas kalla eller varma delar vilket varierar under året. I en del vatten kan fisket vara som bäst när det blåser medans det i vissa typer av vatten kan vara som allra bäst när det är helt vindstilla. Precis lika olika kan det vara gällande ljusförhållandena. Mulet väder kan vara hett i ett vatten medans det under samma tid kan vara helt fel i ett annat vatten.

Ett exempel är två av mina bättre fiskeplatser under sommaren. Första stället. Är det soligt så är det ingen mening att fiska här under hela dagen utan man väntar till sent på kvällen då ljusförhållandena blir sämre och då kan fisket vara grymt bra. Speciellt då det är vindstilla. Precis vid samma tidpunkt har jag ett ställe som fungerar lite tvärtom. Där har jag haft bästa fisket under sena morgonen och förmiddag fram till lunch. Så taktiken då kan bli att fiska morgon och förmiddag på andra platsen och sedan hem och vila, käka och sedan på kvällen bege sig till första stället jag beskrev.

Det man kan göra för att lättare se mönster är att skriva ner varje fiskepass man gjort på respektive plats. Viktiga parametrar att ta med blir datum, tid på dygnet, vädertyp, vind, vattentemp, vattennivå/vattenföring (strömmande vatten). Det kan ju även finnas andra parametrar som kan vara betydelsefulla. Kan vara att en plats vissa gånger hyser mängder av bytesfisk och då är gäddorna där. Ofta är det då tiden eller vattentemperaturen som är nyckeln men ibland kan det även vara så att hur man än vrider och vänder på den statistik man har fått fram så finner man ingen logiskt förklaring. Men det är ju sånt som jag gillar och driver mig att leta vidare efter orsaker och samband.

 

Första bilden är från hösten 2020 då jag hade grymt bra gäddfiske under ett par veckor. Är nog den längsta "heta perioden" när de stora gäddorna varit rejält på taget jag prickat in. Vad var anledningen till detta mån tro? Detta var i början av oktober, vattentempen var runt 10 grader och vädret hade vart rätt stabilt en längre tid. Nu började högtrycket ge vika för lite mildare och fuktigare luft. Under några dagar var det även lite regn och dis i luften. Av någon anledning brukar just sådant surväder få igång gäddorna under denna tid på året.

Bild två. Vi befinner oss mitt i sommaren då ett lågtryck för ner kall ishavsluft över landet. Regn, blåst och fallande vattentemperatur kan verkligen få igång gäddorna under högsommaren. Vattentempen föll från 19 grader till 14 under en vecka och just sådana här tydliga temperaturfall har flertalet gånger visat sig få igång de större gäddorna denna tid på året.

Sedan sorterar man upp de bästa fiskepassen för sig och de sämsta för sig. Oftast dock inte alltid ser man då tydliga mönster och samband. När man kommit så här långt och fått fram vad som gäller för bästa möjligheterna för sina fiskeplatser så blir det både tydligt och enkelt. Nu kan man bara vänta in rätt läge och sedan fiska på år efter år.

När dyker då dessa lägen upp?
Att försöka lista ut och få en känsla för när fisket är som bäst på en viss plats är nog en av mina största drivkrafter inom fisket. Ibland lyckas man bra, ibland sämre. Vissa år kan kanske ett vatten floppa medan man har grymt fiske i ett annat. Nästa år är plötsligt fisket glödhett i det vatten som floppade året innan. Då backar man tillbaka bandet, analyserar fiskepassen och försöker komma till en tänkbar slutsats till att varför var det så. Många gånger tycker jag att man lyckas men ibland känns det bara omöjligt att förstå. För de som inte fiskar eller bara fiskar enstaka gånger kan detta med att se mönster vara svårt att förstå. Det är så många parametrar att ta beaktning och hålla koll på här. Jag kommer spara mycket kring detta till den tredje och sista delen i denna artikelserie då jag går in på hur jag tänker när jag fiskar i nya vatten eller platser.

Att veta vad som krävs för ett bra gäddfiske under våren eller försommaren behöver således inte vara detsamma som det gör under hösten eller från isen under vintern. Sedan kan det också vara olika beroende vilket vatten det gäller. Jag har mer än en gång varit med om hur stekhett fisket kan vara i ett vatten medans fisket samma tid är värdelöst någon annanstans.

Ett mönster gällande mina tre största gäddor har varit följande. Alla fiskar har kommit under perioder då jag känt att det är rätt läge för att kunna få nån riktigt stor gädda. Men fisket har inte varit bra snarare tvärtom. Segt fiske, få hugg men så mitt i allt dyker en storgädda upp. Solsken, kyliga vindar och kallt för årstiden är ytterligare tre parametrar som stämmer in på dessa gäddor.  

Hur ser mitt gäddfiske ut för tillfället
Under ett år brukar det röra sig om beroende på förhållandena allt mellan fem till tio veckor då jag fiskar gädda. Under dessa perioder så fiskar jag ofta flera dagar varje vecka. Skulle förhållanden vara helt perfekta så skulle jag i teorin kunna fiska runt femton veckor på ett år. Exempelvis 2023 var väldigt konstigt så trots att jag var alert och fiskesugen blev det bara fem veckors fiske. Året innan 2022 hoppade jag över försommarfisket helt men då var hösten och vårvintern riktigt bra så då blev det runt åtta veckors fiske. Senaste året 2024 kom jag upp i runt tio veckor vilket beroende till stor del att jag ismetade ett par veckor längre än normalt.

Många kan nog kanske tycka att runt sju, åtta veckor fördelat på tjugofem till trettio fiskepass efter gädda per år i snitt är på tok för lite för en hängiven gäddfiskare. Men jag skulle nog säga att i tid räknat så lägger jag nog lika mycket tid som att fiska på att planera, utvärdera och reka mina fiskeställen. Allt sedan jag började fiska riktat efter stora gäddor från land har jag traskat otaliga mil längst diverse vattendrag utan att fiska. Även ägnat många timmar med bilkörning och rekat vatten, logga kartor med båten. Med bra förberedelser ökar chansen att nå framgång samt att man upplever en större tillfredställelse och glädje om man skulle lyckas.

Ett dilemma som vi har här långt uppe i landet är att man har klimatet emot sig. Vintern är längre och kallare, säsongerna kortare och förleksfisket är oftast över innan man hunnit börja med det. Kort och gått blir fiskemöjligheterna eller fiskedagarna mer begränsade än vad det är längre ned i landet eller ute i Europa. På så sätt blir det än mer viktigt för oss här uppe att utnyttja tiden rätt när väl läget dyker upp.

DEL 1 “PSYKOLOGIN” – Fiska effektivt, om de psykologiska bitarna en gäddfiskare kan stöta på.

Att lyckas är ju något alla fiskare strävar efter. Men vägen dit är inte alltid så enkel och spikrak vilket man fått erfara mer än en gång. För att lyckas gäller det att vara effektiv när man väl fiskar. Vad menar jag då med att vara effektiv? Känns ju som ett rätt tråkigt ord. Vill man nu vara så effektiv som möjligt så tar man till alla hjälpmedel man bara kan, såsom snabba båtar, bästa ekoloden och motorer samt fiskar jämnt och ständigt. Det jag däremot menar med effektiv är mer att man med tiden lär sig veta när det är rätt läge att fiska på varje enskild fiskeplats samt att man då även fiskar på bästa möjliga sätt.

Det är även lätt hänt att tankar, hjärnspöken och andra faror tar över och inverkar negativt över ens fiske. Att vara allt för målmedveten och tävlingsinriktad i sitt fiske både kostar och ger vilket vi också skall titta närmare på.

Studera, iaktta, notera, se mönster och minimera misstagen
Jag har nog mer eller mindre alltid sedan jag började fiska varit intresserad av att försöka förstå hur saker och ting ligger till under vattenytan. Frågorna är många, vad styr fisken att vistas på olika platser?, eller vad är det som gör att fisken uppträder på ett visst sätt m.m. Efter varje fiskepass gör man nån slags analys om varför det blev si eller så. Från början var det ofta rena gissningar som man så här i efterhand nästan kan skratta åt. Ofta sökte man enkla förklaringar som att vädret var fel, man fiskade fel tid, med fel drag osv. Man hade varken erfarenheten eller kunskapen att kunna se hela mönstret. Ofta fiskade man helt enkelt på fel ställen och om inte fisken är där då spelar det ju ingen roll hur bra man än fiskar. Men kan även vara att man bara missar en enda detalj, t.ex. att man fiskar på helt fel djup så är man helt borta. Andra gånger kanske man inte fiskar perfekt rent teknisk eller inte fiskar med bästa betena för dagen och resultatet blir lite sämre än det hade kunnat bli. Eller så är man för ivrig och lämnar ett område för tidigt eller så är man oförsiktig och skrämmer iväg fisken. Lär man sig att minimera misstagen så blir man givetvis effektivare i sitt fiske. 

Kan man bli för effektiv i sitt fiske?
Frågan är om man kan bli för effektiv och vilka är riskerna med det i så fall? Nej egentligen inte men det finns en del faror med att tänka för mycket när man fiskar. En är att man lätt kan blir besviken när det inte går som man tänkt det. Där får man lov acceptera att man aldrig blir helt fullärd. Vissa gånger finner man ingen logiskt förklaring utan man får då helt enkelt acceptera att det gick som det gick. Ibland blir man positivt överraskad och andra gånger blir man djupt besviken. Men det är ju just dessa bitar som gör fisket så intressant kan jag tycka. Man vet aldrig vad som väntar. Jag brukar likna mitt fiske med ett stort pussel. Man hittar nån ny bit då och då. En ny bit kan även innebära att man tvingas riva bitar av pusslet då man inser att just den biten inte passar in där man först trodde den skulle göra. Att bygga ett pussel inom sitt fiske tar tid och blir aldrig helt och hållet färdigbyggt hur hårt man än jobbar. Men ju närmare man kommer sanningen ju bättre blir oddsen att man lyckas i sitt fiskande.

Framgång föder effektivitet medan motgång lätt ger det motsatta
Ett problem jag brottas med emellanåt är motivationen. Framför allt när det är kallt eller dåligt väder. Jag kan då resonera “är det verkligen värt att lägga tid på det här?”. Dessa tankar blir lätt starkare när man känner att fisket inte känns hett och man inte har någon tydlig plan i sikte. Går det däremot bra då tror man mer på det man gör och då försvinner de negativa tankarna och man tror plötsligt att man nästan kan lyckas med allt. Det är ofta just när man är just i detta “moment” som man fiskar som allra bäst. Kanske inte så konstigt när man tänker efter. Tror man på det man gör så blir man tålmodigare, fiskar mer metodisk, man är mer fokuserad och fiskepassen tenderar på att bli längre än normalt. Man drar sig inte heller från att åka lite längre och lägga mer tid på allt från förberedelser till själva fiskandet.

Hitta rätt balans i ditt fiske
Idag har jag dragit ned på fiskedagarna men i gengäld försöker jag ofta få ut maximalt av varje fiskepass. Detta kan både vara bra eller mindre bra. Fiskar man bara på utan att tänka så sker ingen större utveckling, pressar man däremot sig själv för mycket ja då kan det leda till att man tappar suget helt och hållet. Så blir ofta en liten balansgång kring detta för att man skall hitta rätt balans. Rätt balans för mig är att motivationen skall finnas där, att jag skall ha ett tydligt mål inför varje pass, det skall kännas både spännande och roligt. Sedan skall jag även känna att det inte är hela världen om det går åt skogen.

Idag fiskar jag ofta själv men man skall inte underskatta betydelsen att fiska med andra. En bra fiskekompis är för mig någon man kan lita på i alla väder och som inte tar fisket på blodigt allvar. Man skall kunna ta en dålig fiskedag utan att sura ihop. Likaså skall man kunna glädjas när andra lyckas fastän man själv inte har samma lycka just den dagen.

På bilderna vi ser här ovan är resultatet av ett bra teamwork. Detta var för rätt många år sedan då vi (jag och Krister) vertikalfiskade riktat mot stora gäddor. Vi följde våran gameplan och trots överlag segt fiske så fick vi upp en storgädda per pass. Ett exempel när "Delad glädje är dubbel glädje". 
 

Tävla mot dig själv gagnar mitt fiske mer i längden men är inte alltid helt problemfritt det heller
Jag har egentligen alltid tävlat mer med mig själv än mot andra. Visst speciellt längre tillbaks kunde man tänka ibland “hur fasiken kan hen lyckas så bra hela tiden, vad gör hen som inte jag gör?”. Man kan då lätt känna stress eller press att själv lyckas. Så är det ju med allt, börjar man tävla och jämföra sig för mycket mot andra så blir det svårare att fokusera på sitt egna. Men visst ibland kan det vara bra. Att själva tävlandet blir som en extra trigger att vilja lyckas och man lägger då ner lite extra tid på sitt fiske. Här gäller det således att hitta vad som känns rätt för en själv.

Nåja sådan problem med att jämföra och tävla mot andra brottas jag inte med idag. Men nog har jag känd både press, irritation och uppgivenhet då man inte nått upp till de mål och förväntningar som man själv satt upp. Fast värst för mig är nog ändå när jag av någon orsak inte fiskat så mycket som jag hade tänkt mig. Speciellt tydligt blir det då man tycker att de rätta förutsättningarna till bra fiske fanns där och ändå tog man sig inte ut. Man gick liksom miste om chansen när den väl dök upp. Så oavsett om man tävlar mot sig själv eller andra så är det inte helt problemfritt. Men samtidigt är det just strävan att lyckas, utvecklas och viljan att bli bättre som för en framåt. Är man däremot nöjd, mätt och belåten ja då är det lätt att stanna i utvecklingen.

Vad händer när jag väl lyckas få den fisk jag siktat efter?
När jag väl har lyckats med mitt mål och fått den fisk jag siktat på vill jag ofta bevisa för mig själv att det inte var en slumpfisk och bara handlade om tur. Då kan drivkraften nästan bli ännu större att försöka upprepa bedriften. Man filar på detaljerna och vill göra det hela ännu bättre. Skulle man då lyckas ännu en gång och kanske ytterligare en gång då kan jag börja känna en viss mättnad och tappa motivationen. Men det kan även vara så att man misslyckas flera gånger på raken. Då får man ta en fundering om det verkligen är värt att fiska vidare på det stället eller på det sättet. Ibland blir man helt enkelt för uppslukad av att fiska ett visst vatten innan man tillslut inser fasen det är nog så enkelt på att fisket inte är lika bra här längre. Och så är det ju, förhållandena förändras med tid och då kan det ske förändringar gällande sina fiskeställen. Att kunna eller snarare vilja inse detta är inte alltid det lättaste. Sedan är ju vissa vatten betydligt svårare än andra och när man väl lyckas i ett sådant vatten ja då blir glädjen oftast än större.

Var medveten om din målmedvetenhet annars kan det lätt förstöra glädjen med fisket
På tal om fila på detaljer så har jag nog tagit det hela lite till spets när det gäller ismetet efter gädda. Något som fått mig att tänka till lite. En grej som jag har jobbat på är att försöka höja medelvikten för varje säsong. För några säsonger sedan valde jag bort ett bra ställe där jag fått flera stora fiskar genom åren. Anledningen till detta var just mängden snipor på platsen . Sedan märkte jag under andra fiskepass att jag blev lite besviken för varje mindre gädda jag fick och tänkte lite “omedvetet “ att det sabbar ju medelvikten. Så får det ju naturligtvis inte bli att man i sin strävan på att förbättra sitt fiske blir besviken om man får en fisk som inte är stor nog.

Det kan vara kul att mäta sina resultat på olika sätt. Mina ismetepass är nog det jag varit duktigast på att dokumentera noggrant. Ett mål blev med tiden att försöka komma över 6 kilo i medelvikt på mina gäddor. När jag summerade mina gäddor 2021 så hamnade siffran på 5,99 kilo. Året efter lyckades jag komma över sex kilo. Nu har jag släppt sådana typer av mål/ fixeringar, känner att det styr för mycket vars man fiskar.
 
Fisket skall ju vara roligt, fixeringen över sina mål får ju inte ta över. Jag tror att det är just detta som gjort att många hängivna och duktiga fiskare plötsligt slutat fiska eller bytt art eller inriktning på sitt fiske. Det kanske vanligaste fixeringen är nog 10+ fenomenet där man tillslut bara gläds åt de gäddor som kliver över tio kilo.

Själv försöker jag vara medveten med att jag kan bli nog så uppslukad i min strävan att försöka nå de mål jag satt upp. Och då får man försöka hålla sina “tankar” i schakt. För samtidigt som det är en styrka att vara målmedveten och tävlingsinriktad så kan det även bli en svaghet som i värsta fall kan få en på fall. Att vara medveten och kunna reflektera över sina tankar kan då vara av yttersta vikt.

Vill man grotta ner sig mera kring de psykologiska aspekterna inom fisket och kanske göra en analys av sig själv som fiskare så skrev jag en artikel kring detta för några år sedan. 

Att göra en självskattning av sig själv som fiskare...

Några andra hjärnspöken en fiskare kan komma i kontakt med
Blir strävan alltför stor att lyckas maximalt så kan det leda till att man slutar våga testa nya vatten eller får för sig att bara fiska då förhållandena är vad man tror de rätta. Slav över månfaserna är ett exempel som jag vet att en del gäddfiskare kämpar med”. Eller att man måste ha ett visst väder, rätt storlek på betesfiskar, rätt vind och gud vet allt. Som tur är har jag erfarenheten att inse att fisket kan vara bra fastän man inte prickar in alla förutsättningar man vill ha. Allt behöver inte vara perfekt, viktigaste är ju ändå tiden man lägger ner. Man får inga fiskar när man sitter hemma. Men visst det är lätt att köra fast i sina tankar och få hjärnspöken vilket nog mer eller mindre alla som varit med i “gamet” länge upplevt.

Januari – Tankar inför året

Ett nytt år står nu framför dörren vilket även betyder nya möjligheter. Det är vid denna tidpunkt jag normalt börjar bygga hörnstenarna som i slutändan skall bli ett högt torn. Viktigt blir då att hörnstenarna är så stabila som möjligt så inte tornet riskerar att rasa ihop. Med ökad ålder och erfarenhet har tornet blivit allt svårare att bygga. Det man tidigare lockades av kanske idag inte känns lika intressant längre. Med fler avklarade mål så blir det allt svårare att finna nya.

Som vanligt kommer jag göra ett seriöst försöka att planera inför året. Det jag först av allt försöker göra är att känna efter vad jag vill uppnå med mitt fiske och vad som känns intressant. Jag har roat mig med att gå tillbaka flera år och kikat hur mina mål sett ut och märker att det skilt sig en hel del. Vissa år har det handlat mer om resultatbaserade mål medans andra år det varit andra typer av mål som att testa nya vatten, fokusera på en vis metod eller andra saker som kan motivera en men samtidigt utan krav att prestera. Fast det vanligaste är en mix av bägge dessa saker. När jag varit mer fokuserad och taggad på resultat har det tenderat att bli mera resultatinriktat medans då man haft mindre sug eller känt sig osäker har det blivit mer av det senare.

I år kommer jag välja en väg då jag helt struntar i resultat och med det menar jag stora fiskar. Dessa fiskar får helt enkelt komma när dom kommer. Målet med året blir mer av att ha så roligt som möjligt, njuta av att vara ute i naturen själv eller med vänner. Nytänkande, utforskande samt att lära mig mera är tre andra saker som känns viktigt inför året. Hur skall jag då uppnå detta?

Experimentera och laborera mera är en sak. Först ut blir då ismetet och här har jag flertalet idéer som jag förhoppningsvis återkommer till framöver. Kanske kan det bli någon fiskeresa samt lägga mer tid på camping och vildmarksliv.. Funderar även på lite roliga utmaningar/ tävlingar tillsammans med kompisar. Har även några andra fiskeprojekt i tankarna.

Jag hoppas även fortsätta mitt projekt med att utforska nya småvatten. Även mera båtfiske och då främst använda mig mer av småbåtarna. Bägge dessa saker tänker jag framförallt till abborrfisket. 

För att inte riskera springa in i väggen likt förra sommaren så funderar jag att ha lite alternativ till senare delen av sommaren. Tänker att det eventuellt kan blir lite mer gösfiske eller varför inte mörtmete. Eller så är man så djupt inne i abborrfisket att man bara kör på med det istället. Visst ibland kan jag behöva ett uppehåll i mitt fiske men tror det blev ett för långt sådant under förra sommaren vilket fick till följd att jag aldrig riktigt kom in i fisket igen resten utav året. Detta skall jag försöka undvika i år.

                    

Senaste två somrarna har jag roat mig en del med att fiska en del abborre i nya helt oprövade småvatten. Just att ge sig ut i det okända, men kan tro, ana men aldrig veta riktigt vad som simmar där är för mig det kanske allra bästa med fisket. I år kommer det förhoppningsvis bli mer av detta...
 
Vad det gäller gäddfisket så har jag målat upp ett visuellt scenario som jag skall försöka uppleva i år. Skall inte avslöja mer än så. Blir det verklighet så lovar jag att skriva mer om det. Annars har jag inte så mycket att komma med gällande gäddfisket. Känslan är att det kommer bli lite mindre fokus på gäddfisket under detta år. Men lär knappast släppa det helt utan lär bli en eller ett par veckors gäddfiske under de tre perioder jag brukar fiska gädda.

Ja vi får helt enkelt se var allt leder till. Känslan är inte glasklar och ingenting känns riktigt givet. Får man bara vara frisk och trivas med livet i stort så har jag en känsla att detta år kommer bli ett bra och givande fiskeår för mig. Det är på nått sätt mer spännande när ens känsla är mer oviss så blir därför extra intressant att se hur 2025 blev vilket vi förhoppningsvis får svar på om knappt ett år då jag kommer med nästa årskrönika.

Slutligen några ord om Fiskelycka i norrs fortsatta existens. Som jag skrivit om tidigare så har jag tvivlat rätt mycket den senaste tiden. Ett tag hade jag nästan bestämt att femton år får räcka, att nu får det vara nog. Det är lätt att det blir så när man inte har suget att varken skriva om fisket eller ens ta sig ut att fiska. Tanken är i nuläget att jag trots allt kör på tills vidare. Jag kommer uppdatera när tid och lust finns. Sedan gäller det ju också att ha något att skriva om. Gissningsvis så kommer det lite mera nu under ett tag under vinterhalvåret medan det blir mindre resten av året.

Förra vintern var jag ovanligt produktiv under en period. Därför har jag nu lite material som jag håller på att finjustera.

Först ut blir en artikelserie bestående av tre delar som handlar om mitt gäddfiske. Detta är något jag funderat på en tid. Hur jag på ett kortfattat och konkret sätt kan förmedela hela min filosofi kring gäddfisket. I den första delen kommer jag in på de psykologiska bitarna man stött på och brottas med genom åren. Andra delen handlar mer om det teoretiska och hur jag tänker kring mitt fiske. Tredje och sista delen är mer konkret och praktiskt. Kort och gott handlar den om hur jag tar mig an mina fiskevatten från A till Ö.

Så med andra ord lär denna sida leva vidare ett tag till i alla fall. Önskar alla ett bra fiskeår 2025 så ses vi förhoppningsvis framöver...