Sidor

torsdag 31 december 2009

Året 2009 – En nytändning i fisket

Egentligen har jag fiskat regelbundet under de senaste tjugo åren men ändå har det gått lite i vågor kan man säga. Första åren var jag uppe i över 100 fiskedagar per år under några år (120 dagar som mest). Under 2000 talet blev det successivt mindre och jag var nere i ca 35 fiskedagar som minst. Sista två åren har jag lyckats vända på steken och nu har jag för andra året i rad kommit upp i över 50 dagar. Största skillnaden dessa år att jag börjat fiska mer seriöst och målinriktat. Fiskepassen har då också blivit längre och mer artinriktade på stor fisk.

Mest fokus har annars varit på att söka nya trevliga fiskevatten i hopp om att finna lite större fisk. Redan 2008 hittade jag några intressanta vatten i den aspekten och i år har jag börjat lära känna dessa bättre vilket har resulterat i fler större fiskar vilket känns stimulerande inför framtiden.

I mars detta år startade jag upp min blogg vilket skedde efter en relativt långt övervägande. Tillslut efter diverse tankar på hur jag skulle lägga upp det hela så beslöt jag mig att starta upp den. Tanken var då och är fortfarande i korta drag att förmedla min syn och glädje till sportfisket samt att rapportera från mina fisketurer. En annan tanke var att bloggen skulle vara rätt bred och ta upp och beröra vitt skilda ämnen i sportfiskets anda. I övrigt såg jag och märker nu efter snart ett år att detta är ett utmärkt sätt att förmedla och få ut lite av sitt kunnande och engagemang till de som följer bloggen och samtidigt kunna få något tillbaka från andra likasinnade människor ute i vårt avlånga land.

Isfisket (januari – maj)

Redan i början av januari var jag ute på isen och ismetade efter gädda. Fisket gick rätt segt men lyckades tillslut få mig en gädda på ca 3,5 kilo. Detta var annars ett av mina få ismetepass och totalt sett gick detta fiske inget vidare förrän när isarna lade sig på nytt vilket jag återkommer till senare. Annars blev det några pimpelfisken efter abborre samt att jag deltog i en pimpeltävling.

Vår och försommarfisket

I mitten av månaden startade jag upp mitt fiske i öppet vatten med lite mete i mitt hemmavatten Aleån. Just fisket efter id har blivit en årlig tradition genom åren fastän jag dragit ner rejält på det fisket senaste åren.

Idfisket i år var bra sett till antalet fiskar men storleksmässing sämre än någonsin. Till i år har jag skaffat mig en videokamera vilket resulterade i en film med idfiske som jag och farsan spelade in. Bästa fisken blev annars en braxen på hyggliga 2710 gram.

I slutet av månaden så blev det lite förleksfiske efter gädda i ett av mina vatten. Det visade sig att vi kom i precis rätt tid och innan kvällen var över hade jag och Martin tillsammans fått 55 gäddor varav största på 5,7 kilo. En vecka senare var jag dit igen men då var gäddorna försvunna.

Sommarfisket

I juni blev det en del gäddfiske och det gick väl skapligt men kunde ha gått mycket bättre då jag tappade en riktigt stor gädda, fick in den vid båten då plötsligt spinnaren sprättar loss från dess käft. Annars blev det en del gäddor runt 5 kilo och en bit däröver.

Abborrfisket var annars sommarens höjdpunkt med tre fiskar över kilot. Men likadant var det här som med gäddfisket då jag tappade den största. Fiskarna över kilot tog jag en i juni, en i juli och en i augusti men totalt sett var fisket i augusti klart bäst med flertalet abborrar mellan 7-9 hekto förutom den över kilot. Annars har jag testfiskat i ett par intressanta abborrvatten, dock från land. I det ena fick jag bra i antal men utan att få någon större fisk. I det andra vattnet gick det desto sämre, fiasko kan man säga fast jag hört uppgifter om att det tagits abborre på närmare 2 kilo där.

Höstfisket

Så den 11 september kom det stora hugget och det var faktiskt under riktat abborrfiske då jag trollade med en liten Rapala i linänden. Först känns det som en ordinär gädda på 2-3 kilo men så när jag har den nära båten vägrar den komma upp till ytan. Den kör sedan rejält och det tar en bra stund innan jag ser den och ännu en stund innan jag kan lyfta den i båten. Ett nytt personligt rekord är slaget men kan den väga över 10 kilo? Den är grov och rätt lång med verkar tom i magen. Vågen stannar på 9100g och den mäts till 108cm.

Testade även en liten gäddtjärn som skall innehålla fina gäddor. Jag fick flera gäddor plus en hel del abborre under mitt fiske fast ingen större. Sista höstfisket efter gädda skedde i oktober tillsammans med en gammal kompis, Krister Wallmark. Trots en isande nordvind och nysnö på marken gick fisket skapligt med 5 gäddor i skapligt format.

Farsan rapporterade att han fått mycket harr i en liten bäck som vi fiskade mycket i då jag var grabb. Detta förvånade mig samtidigt som jag blev nyfiken att åka dit. Det blev således ett fiskpass med farsan. Fisket var trögt under dagen men jag fick upp 2 harrar var av en vägde fina 720g vilket är en liten höjning av mitt tidigare bäckrekord härifrån på 700g. Så för att vara i den bäcken var det en riktigt fin harr.

Isfisket (oktober – december)

Isarna lade sig tidigt på de mindre vattnen vilket innebar att jag premiärfiskade redan i slutet av oktober. Det dröjde dock till slutet av november och framförallt i början av december innan det lossnade. Fiskade i ett vatten där jag fiskat en del tidigare men utan att lyckas, nu gick det bättre med några gäddor mellan 5-6 kilo plus en riktigt fin gädda på 9220 gram och dryga 110 centimeter. Denna fisk blev ett bra bokslut för året och samtidigt en inspirationskälla inför det kommande året.

lördag 26 december 2009

God jul i efterskott och ett gått nytt fiskeår!

Ja nu har det då äntligen vänt och då menar jag naturligtvis att dagarna nu blir allt längre för varje dag som går.

Vad det gäller fisket mitt så har det inte blivit någonting alls under de senaste veckorna. Orsakerna är främst det kalla vädret plus en förkylning som hunnit passera min kropp. Tyvärr så har det kommit en hel del snö vilket är synd då fiskeförhållandena annars hade varit de bästa nu när isarna vuxit sig starka.

För övrigt har jag lagt in en del nya bilder i mitt fotoalbum eller rättare sagt gamla foton som blivit omgjorda till digitala bilder. Resultatet blev över förväntan men så fick jag hjälp av ett proffs inom området. Stort tack till Katarina som är väldigt duktig på allt som gäller foto konst och design. http://katarinasdag.blogspot.com/

torsdag 17 december 2009

STATISTIK- Mitt lakfiske i Aleån 1989-2008

Under hela 90-talet fiskade jag regelbundet efter lake i Aleån. Redan i slutet av september brukade jag inleda säsongen med bottenmete för att sedan övergå till pimpel sedan isarna lagt sig.

Jag har fiskat på flertalet platser efter Aleån. Där ån mynnar ut i Ersnäsfjärden är ett känt ställe där många fiskar. Själv har jag fiskat mestadels en bit längre upp i ån. Här har jag fiskat regelbundet under hela 90 talet och även en del under 2000 talet. Nyligen har jag sammanställt lite statistik över fisket på denna plats vilket jag nu tänker delge i en kort sammanfattning. Statistiken bygger på mitt och mina vänners fiske under åren 1989-2008.

Tiden för lakfiske:  Redan i slutet av september börjar lakarna infinna sig på fiskeplatsen. Sedan brukar fisket successivt bli allt bättre fram till mitten av januari då laken plötsligt lämnar platsen. Förmodligen drar den sig då mot sina lekplatser. Vid mynningsområdet till havet brukar däremot fisket vara som bäst från mitten av januari till mitten av februari månad.

Snittfångster genom åren:  Eftersom det är frågan om vandringsfisk så har det visat sig att mängden lake varierar ganska så kraftigt från år till år. Jag har gjort en tabell där man ser tydligt hur lakbeståndet växlar mellan tid. Oftast brukar några bra år följas av några sämre innan det vänder igen. Det hela verkar gå i cykler.

Mitt bästa pimpelfiske genom åren gav mig 18 lakar på en kväll. Bästa maxfångsten vid mete är 16 lakar. Eftersom varje fiskesäsong går in i på två år (september-januari) så har jag i tabellen just utgått från detta.

1989    19 lakar   10 pass  1,90 lakar/pass

1990    46 lakar   18 pass  2,56  lakar/pass                            

1991    56 lakar   34 pass 1,65 lakar/pass                            

1992    69 lakar   44 pass 1,57 lakar/pass

1993    64 lakar   27 pass 2,37 lakar/pass                             

1994-95   49 lakar 35 pass   1,40 lakar/pass

1995    11 lakar   13 pass   0,85 lakar/pass                            

1996      6 lakar    7 pass 0,86 lakar/pass     

1997   23 lakar     9 pass 2,56 lakar/pass  

1998-1999 115 lakar 16 pass 7,19 lakar/pass

1990-2000   76 lakar 14 pass 5,42 lakar/pass

2000-2001     7 lakar   3 pass 2,33  lakar/pass                       

2003      0 lakar  1 pass 0,00 lakar/pass

2004-2005 38 lakar   8 pass 4,75 lakar/pass                       

2005-2006 17 lakar   5 pass 3,40 lakar/pass

2006      1 lake   1 pass  1,00 lakar/pass

2008      2 lakar  1 pass 2,00 lakar/pass

Totalt: 599 lakar 246 pass 2,43 lakar/pass

Vikten/ Medelvikten:  Från 1990 till 2001 har vi vägt 446 lakar vilka hade en medelvikt på 1,20 kilo. I tabellen syns att de flesta lakarna som fångas väger mellan 0,7-1,5 kilo. Tyvärr så verkar inte denna plats innehålla allt för många större lakar. Fiskar på runt 2 kilo och strax däröver är relativt vanliga men när man närmar sig 2,5 kilo och över är det endast 3 fångade. Detta visar att stället inte är så lämpat för de som är ute efter stora specimenexemplaren. Min erfarenhet säger att man har större chans att få lakar över 2,5 kilo om man fiskar längre ner i ån vid mynningsområdet.

Viktfördelning

0,2 kg - 1 lake

0,3 kg - 5 lakar

0,4 kg - 8 lakar                                                                            

0,5 kg - 11 lakar

0,6 kg - 13 lakar

0,7 kg - 31 lakar   

0,8 kg - 31 lakar

0,9 kg - 38 lakar            

1,0 kg - 47 lakar

1,1 kg - 45 lakar                                                                          

1,2 kg - 36 lakar

1,3 kg - 35  lakar   

1,4 kg - 25 lakar 

1,5 kg - 27 lakar

1,6 kg - 20 lakar

1,7 kg - 16 lakar 

1,8 kg - 14 lakar

1,9 kg - 10 lakar

2,0 kg - 16 lakar

2,1 kg - 7 lakar

2,2 kg - 3 lakar

2,3 kg - 4 lakar

2,5 kg - 1 lake 

2,6 kg - 1 lake

3,0 kg - 1 lake 

Vad äter laken?  Under åren 1989 till 1997 så har vi varje år avlivat ett antal lakar för att få en uppfattning om vad de äter för något. Lakarna tycks äta det som erbjuds för tillfället vilket faktiskt visat sig variera bra mycket mellan åren.

Groda- Förekommer under alla år, dock extra mycket 1993.     Gädda- Hittade några smågäddor 1994, annars ingenting.              Gärs- Ganska så vanligt förekommande.                                  Lake- Ganska så ovanligt förekommande.                             Nätting- Rätt så vanligt förekommande under alla år.                   Siklöja- Stora mängder under oktober 1992, annars inget.      Sikrom- Vanligt under hösten 1990, annars ingenting.

Lakens magsäcksinnehåll 1995-1997

Antal undersökta lakar – 26 lakar

Tom i magsäcken – 16 lakar

Groda – 4 lakar

Okända fiskrester – 3 lakar

Nejonöga – 2 lakar

Stensimpa – 1 lake

Beten:  Min uppfattning är att laken inte är speciellt kräsen i valet av föda. Är laken på hugget så tycks det mesta fungera. Vid några tillfällen har det visat sig att vissa beten gett bättre resultat. Mest har vi använt oss av mört, löja och räka som agn. Ibland har räka varit överlägset medan andra gånger mört gett flest fiskar. Det är därför svårt att säga vad som funkar bäst. Förutom mört och räka har vi provat många andra beten som också gett fisk. Mört, räka, harr, nätting, gädda, abborre, löja, strömming, sik och laklever är de agn som svarat för våra fångster.

Huggtider:  Laken i Aleån har tydliga huggperioder. Under skymningen fram till det blivit mörkt är den klart bästa perioden. Speciellt under hösten då vi metat har denna period varit överlägsen. Ibland kan det dock dröja tills det blivit mörkt innan laken kommer igång, speciellt under pimpelfiske. Efter första huggperioden så kommer det fler men de tenderar att bli allt kortare och svagare ju längre kvällen lider. Fiske i gryningen har vi dock inte provat ännu.

Väder:  Vad vi märkt genom åren är att vi haft både bra och dåliga fisken vid alla möjliga vädertyper. Men några tydliga saker har vi dock märkt. När det gäller tiden då vi metar så brukar kvällar med fullmåne generera i bra fiske. Det verkar som laken är väldigt aktiv då och går ibland väldigt grunt. Milt, mulet och disigt väder brukar under samma tid inte vara så bra. Under vintern då vi pimplar har vi märkt att väderomslag från kallt till varmare väder kan ha en positiv effekt på lakens aktivitet. Kvällar med snöfall och blåst har ibland bjudit på riktigt bra fisken.

tisdag 15 december 2009

Lakfiskeguide Norrbotten

När det är som kallast och mörkast på året vaknar denna säregna sötvattenslevande torskfisk till liv. Bästa tiden för lake anser jag vara från december till slutet av februari. Under denna tid leker även laken men jag har märkt att lektiden kan variera en del mellan olika vatten. I de vatten jag fiskar i brukar leken ske från mitten av januari fram till i mars. Lakfisket här uppe i norr sker främst från isen men faktum är att det går alldelens utmärkt att meta lake. Själv har jag med framgång bottenmetat lake från slutet av september fram till isläggningen.

I de norra delarna av vårt land trivs laken bra och det finns faktiskt lake i de flesta av våra sjöar plus i skärgården, älvarna och även i många åar. Vad det gäller fiskeplatser så har jag märkt att ju närmare leken kommer desto grundare finner man i regel laken.

Men redan i god tid innan leken tycks laken vara på plats i närheten av sina lekplatser så fiskesäsongen är tämligen lång. Om man fiskar i okända vatten finns det en del utgångspunkter man kan utgå ifrån för att öka chanserna att hitta fisken. Men lakfiske är inte lätt och fiskar man i större sjöar så är det ofta väldigt knepigt att hitta fisken. Nyckeln är att hitta lakarnas lekplatser och om man nu lyckas med det så brukar det innebära att man funnit en pålitlig plats som i regel håller år efter år.

Intressanta ställen i sjöar är främst vid grund eller utanför åars in och utflöden. Områden med avvikande bottenstruktur kan också vara värt att prova. Jag vet av en sjö där botten består av mest lera men i en del av sjön är det hård botten med mycket sten. Just denna plats är ett pålitligt ställe i den sjön.

I åar som mynnar ut i havet brukar mynningsområderna vara pålitliga ställen. Men en del av lakarna kan även vandra upp en bit i åarna. Då kan det vara värt att testa nedanför strömmande partier där ån vidgar ut sig. Ett plus är också om det är lite djupare här. Dessa platser blir en naturlig samlingsplats för laken inför leken. Ett tips är att fiska närmare land där botten sluttar.

Alla som fiskat lake vet att vissa hål kan ge stora fångster medans ett annat hål bara någon meter ifrån inte ger en enda fisk. Detta faktum visar att laken följer vissa vandringsstråk och det gäller då att hitta dessa. Bottenstrukturen betyder således väldig mycket.

För att lyckas med sitt lakfiske är det viktigt att fiska rätt tid på dygnet. En god regel är att vara på plats just innan det börjar skymma ute. Under skymningen fram tills det blivit mörkt är den bästa och säkraste huggperioden. Sedan så följs det av fler huggperioder under kvällen lopp, men oftast tenderar dessa att med tiden bli allt kortare och mindre intensiva. Något som jag dock aldrig har provat men skulle vara kul att testa är att fiska i gryningen.

När laken är på humör så är den inte de minsta kräsen vad det gäller beten och metoder. Fast ibland kan faktiskt lakarna var väldigt försiktiga och då speciellt de större honorna. Vad det gäller beten så har jag inget favoritbete direkt. Vissa kvällar fungerar ett bete bättre än ett annat medan det en annan kväll är det omvända. Löja, strömming, nejonöga och räka är mina favoriter men har fått lake på andra beten också. En bit laklever kan ibland få de kräsna fiskarna att hugga. Laken har mycket bra luktsinne så det är viktigt att betet luktar starkt så tänk därför att byta bete ofta. Förutom luktsinnet så använder sig laken mycket av sitt känselsinne. Där av är det viktig att locka till sig fisken genom att slå sin pirk eller jiggkrok i botten vilket lockar till sig fisk från längre håll.

De senaste åren så har det blivit allt populärare att fiska med jiggkrokar vilket ger en bättre känsla kan jag tycka. I djupa vatten där det är lite strömt så använder jag helst jiggkrokar och fiskar med flätlina medan jag brukar köra med nylonlina och pirk där det är riktigt grunt. Enligt min mening fiskar många med alldelens för grova grejor som helt saknar känsla, överdimensionera därför inte din utrustning för laken hugger inte alltid rejält utan rätt ofta är det frågan om försiktiga napp.

Något som jag funderat att prova är att ismeta efter lake. Då tänker jag främst i okända vatten då man letar nya platser. På detta sätt gör man sökandet mera effektivt.

Vilka kända fiskeplatser finns det här uppe i Norrland och var hittar man de riktigt stora? Bra ställen som brukar ge större mängder fisk som jag känner till är främst Furufjärden vid sågen i Örarna och i Aleåns mynningsområde och vidare ut i Ersnäsfjärden. Umeälven, Piteälven, Alterälven, Luleälven, Råneälven, Kalixälven och Torneälven är exempel på älvar och åar där det fiskas lake. Just i älvarna verkar lakarna kunna växa till sig ordentligt. Genom åren har det tagits massor av storlakar i Piteälv och Umeälv men även en del i Luleälven och Torneälven.

De största lakarna kanske dock simmar någon annanstans nämligen i någon av alla våra sjöar. Då och då tas det riktiga praktexemplar i olika sjöar och oftast handlar det då om slumpfångster. Jag minns speciellt en bjässe på hela 8,2 kilo som fångades i det passade namnet Lakatjärnen norr om Boden. Året var 1997.

Jag tror att det finns väldigt mycket kvar att upptäcka inom detta fiske och då framförallt i våra sjöar men även ute i alla de skärgårdsvikar. För de som inte fryser så lätt och inte räds för mörkret är det bara att ge sig ut på jakt efter denna märkliga fisk. Belöningen kan i bästa fall bli en storlake eller i sämsta fall lite frisk luft.

Som prenumerant på Fiskejournalen får man tillgång att titta i deras omfattade fångstregister på stora fiskar. Här kommer de vatten från Norrbotten som registrerat lakar på över 4 kilo.

Piteälven, Alterälven, Luleälven, Kalixälven, Torneälven, Laisan, Rapasundet, Furufjärden, Lakatjärn, Miekojärvi samt Gråträsk.

måndag 14 december 2009

Med kylan kommer laken..

Äntligen så har det kommit lite kallare väder vilket jag gläds åt. Nu kan isarna växa till sig vilket det har goda förutsättningar att göra närmare kusten där isarna är fria från snö.

Själv brukar jag inte ge mig ut på fiske när det är kallt av olika orsaker men det finns ett undantag och det är lakfisket. Det hör liksom till att få frysa lite ute i mörkret under dessa fisken. Så vi får se om det kan bli något pass fram emot helgen då jag är ledig.

Annars så lockar givetvis ismete efter gädda, men eftersom jag undviker dessa fisken när det är kallare än ca –5 grader så ser det mörkt ut när prognoserna snarare pekar på mellan 10-20 minusgrader.

Under veckan kommer jag här på bloggen att lägga fokus på just lakfisket och kommer därför att lägga upp en artikel i ämnet plus delge er lite statistik från mitt tidigare fiske från mitt hemmavatten Aleån.

måndag 7 december 2009

Fin gädda på ismete

Efter närmare tre timmar med endast ett enda hugg och en liten gädda så började jag misströsta en aning. Stället jag fiskade på var en ny plats som jag hoppades på, men det är en sak att tro på ett ställe och en annan att det skall leverera.

Så plötsligt kommer dagens andra hugg. Den drar ut lina i bra fart så det är bara att greppa spö, ställa bromsen och sätta in ett lättare mothugg. Jag känner genast att det är en större fisk och efter en bra fight så kan farsan elegant lyfta upp den på säker mark.

Dagen är räddad och jag kan konstatera redan innan vägning att det är den största gädda jag någonsin tagit på ismete. Längden visar på drygt 110cm och vågen stannar på 9220g. Härligt…

9220g-110cm

Glädjen är stor vilket kanske inte syns på bilden.

Framgång föder motivation vilket stämmer bra på mig. Därför blev det mera fiske under förra veckan, dock på nya platser. Med mig hade jag Martin som var sugen på lite ismete. Vi fick oss några gäddor var men inga riktigt stora. Den största var dock av skapligt format och även den högg sent på dagen.

5200g-93cm

5,2kg-93cm var måtten på denna gädda.