Sidor

tisdag 15 december 2009

Lakfiskeguide Norrbotten

När det är som kallast och mörkast på året vaknar denna säregna sötvattenslevande torskfisk till liv. Bästa tiden för lake anser jag vara från december till slutet av februari. Under denna tid leker även laken men jag har märkt att lektiden kan variera en del mellan olika vatten. I de vatten jag fiskar i brukar leken ske från mitten av januari fram till i mars. Lakfisket här uppe i norr sker främst från isen men faktum är att det går alldelens utmärkt att meta lake. Själv har jag med framgång bottenmetat lake från slutet av september fram till isläggningen.

I de norra delarna av vårt land trivs laken bra och det finns faktiskt lake i de flesta av våra sjöar plus i skärgården, älvarna och även i många åar. Vad det gäller fiskeplatser så har jag märkt att ju närmare leken kommer desto grundare finner man i regel laken.

Men redan i god tid innan leken tycks laken vara på plats i närheten av sina lekplatser så fiskesäsongen är tämligen lång. Om man fiskar i okända vatten finns det en del utgångspunkter man kan utgå ifrån för att öka chanserna att hitta fisken. Men lakfiske är inte lätt och fiskar man i större sjöar så är det ofta väldigt knepigt att hitta fisken. Nyckeln är att hitta lakarnas lekplatser och om man nu lyckas med det så brukar det innebära att man funnit en pålitlig plats som i regel håller år efter år.

Intressanta ställen i sjöar är främst vid grund eller utanför åars in och utflöden. Områden med avvikande bottenstruktur kan också vara värt att prova. Jag vet av en sjö där botten består av mest lera men i en del av sjön är det hård botten med mycket sten. Just denna plats är ett pålitligt ställe i den sjön.

I åar som mynnar ut i havet brukar mynningsområderna vara pålitliga ställen. Men en del av lakarna kan även vandra upp en bit i åarna. Då kan det vara värt att testa nedanför strömmande partier där ån vidgar ut sig. Ett plus är också om det är lite djupare här. Dessa platser blir en naturlig samlingsplats för laken inför leken. Ett tips är att fiska närmare land där botten sluttar.

Alla som fiskat lake vet att vissa hål kan ge stora fångster medans ett annat hål bara någon meter ifrån inte ger en enda fisk. Detta faktum visar att laken följer vissa vandringsstråk och det gäller då att hitta dessa. Bottenstrukturen betyder således väldig mycket.

För att lyckas med sitt lakfiske är det viktigt att fiska rätt tid på dygnet. En god regel är att vara på plats just innan det börjar skymma ute. Under skymningen fram tills det blivit mörkt är den bästa och säkraste huggperioden. Sedan så följs det av fler huggperioder under kvällen lopp, men oftast tenderar dessa att med tiden bli allt kortare och mindre intensiva. Något som jag dock aldrig har provat men skulle vara kul att testa är att fiska i gryningen.

När laken är på humör så är den inte de minsta kräsen vad det gäller beten och metoder. Fast ibland kan faktiskt lakarna var väldigt försiktiga och då speciellt de större honorna. Vad det gäller beten så har jag inget favoritbete direkt. Vissa kvällar fungerar ett bete bättre än ett annat medan det en annan kväll är det omvända. Löja, strömming, nejonöga och räka är mina favoriter men har fått lake på andra beten också. En bit laklever kan ibland få de kräsna fiskarna att hugga. Laken har mycket bra luktsinne så det är viktigt att betet luktar starkt så tänk därför att byta bete ofta. Förutom luktsinnet så använder sig laken mycket av sitt känselsinne. Där av är det viktig att locka till sig fisken genom att slå sin pirk eller jiggkrok i botten vilket lockar till sig fisk från längre håll.

De senaste åren så har det blivit allt populärare att fiska med jiggkrokar vilket ger en bättre känsla kan jag tycka. I djupa vatten där det är lite strömt så använder jag helst jiggkrokar och fiskar med flätlina medan jag brukar köra med nylonlina och pirk där det är riktigt grunt. Enligt min mening fiskar många med alldelens för grova grejor som helt saknar känsla, överdimensionera därför inte din utrustning för laken hugger inte alltid rejält utan rätt ofta är det frågan om försiktiga napp.

Något som jag funderat att prova är att ismeta efter lake. Då tänker jag främst i okända vatten då man letar nya platser. På detta sätt gör man sökandet mera effektivt.

Vilka kända fiskeplatser finns det här uppe i Norrland och var hittar man de riktigt stora? Bra ställen som brukar ge större mängder fisk som jag känner till är främst Furufjärden vid sågen i Örarna och i Aleåns mynningsområde och vidare ut i Ersnäsfjärden. Umeälven, Piteälven, Alterälven, Luleälven, Råneälven, Kalixälven och Torneälven är exempel på älvar och åar där det fiskas lake. Just i älvarna verkar lakarna kunna växa till sig ordentligt. Genom åren har det tagits massor av storlakar i Piteälv och Umeälv men även en del i Luleälven och Torneälven.

De största lakarna kanske dock simmar någon annanstans nämligen i någon av alla våra sjöar. Då och då tas det riktiga praktexemplar i olika sjöar och oftast handlar det då om slumpfångster. Jag minns speciellt en bjässe på hela 8,2 kilo som fångades i det passade namnet Lakatjärnen norr om Boden. Året var 1997.

Jag tror att det finns väldigt mycket kvar att upptäcka inom detta fiske och då framförallt i våra sjöar men även ute i alla de skärgårdsvikar. För de som inte fryser så lätt och inte räds för mörkret är det bara att ge sig ut på jakt efter denna märkliga fisk. Belöningen kan i bästa fall bli en storlake eller i sämsta fall lite frisk luft.

Som prenumerant på Fiskejournalen får man tillgång att titta i deras omfattade fångstregister på stora fiskar. Här kommer de vatten från Norrbotten som registrerat lakar på över 4 kilo.

Piteälven, Alterälven, Luleälven, Kalixälven, Torneälven, Laisan, Rapasundet, Furufjärden, Lakatjärn, Miekojärvi samt Gråträsk.

2 kommentarer:

  1. Tackar så mycket. Kul att du gillade artikeln

    För övrigt brukar jag läsa dina bloggar och jag måste säga att du gör ett bra jobb och är en utmärkt representant för oss sportfiskare i de viktiga politiska frågorna.

    Man blir ju mörkrädd när man hör hur vissa människor och politiker ser på vår natur så det gäller inte att slå sig till ro för hotet mot en utbyggnad av vattenkraften finns ständigt runt oss.

    SvaraRadera