MINNEN FRÅN FÖRR- Tjirtjam – Harrfiskarnas paradis

Högst uppe vid den översta av Kaitumsjöarna tar Kaitumälven sin början. Dessa fina strömmar är tre till antalet och kallas för Tjirtjamströmmarna. Förr om åren var det främst det fina rödingsfisket som fick människorna att vallfärda hit . Numera är beståndet en spillra av vad det en gång varit men som tur är finns harren kvar liksom det oerhört vackra landskapet som ger en fantastisk inramning till själva fisket.

Harrbeståndet i strömmarna verkar vara enormt och när de yttre förutsättningarna är perfekta så tycks hela vattnet vara full med fisk. Storleken på harren ligger normalt mellan 5-8 hekto men fiskar på runt kilot och däröver är inte heller alltför ovanliga. För en flugfiskare så är strömmarna normalt sett mycket inbjudande men kan vid högvatten vara nog så strömma och svårvadade.

REGN OCH ÅTER REGN Första gången jag besökte strömmarna var 1996 och det jag minns bäst av denna resa var hur enastående vackert det var när vi gick ned för landning. Vi landade vid den översta strömmen och här möts högfjället med lågfjället. Runt Kaitumsjön reser sig höga berg rakt upp ur sjön vilket känns både mäktigt och enastående vackert på en och samma gång. Resten av resan blev minst sagt en regnig historia. De första fem dagarna så regnade det konstant, sedan så kom det en dag då solen visade sig sporadiskt och det var dagen innan vi skulle åka hem.

Väl sista klarnade det upp och solen lös nu från en klarblå himmel och harren började vaka som besatt. Denna sista dag blev resans höjdpunk med flertalet harrar tagna på torrfluga. Trots att vädret var mestadels dåligt så var det inte hopplöst att få fisk men man fick nöta en del. Redan när helikoptern lyfte så visste vi alla att vi skulle tillbaka hit förr eller senare. Tanken att få vara på plats när förutsättningarna är de rätta kändes oerhört lockande.

Landskapet är kolossalt vackert uppe vid den översta strömmen.

VÄRSTA ÅSKVÄDRET Så efter drygt två år var vi nu tillbaka till denna underbara plats. Vi hade knappt hunnit sätta upp våra tält innan mörka moln driver in över området, strax därefter brakar det lös ett av de värre åskväder jag varit med om rakt ovanför våra huvuden. Det är både en fascinerande och skrämmande syn när vi ser flera blixtar slå ner rakt i berget på andra sidan sjön. När vi just tror att det värsta lagt sig kommer det en jättelik blixt följt av en smäll som får marken under oss att skaka. Trots att vi inte hyser allt för stor rädsla för åskan så kände man sig rätt utsatt där vi låg i våra tält ute på stäppen.

Dagen efter hade vattenståndet höjts med nära en halvmeter och vattnet var så grumligt att det kändes meningslöst att fiska. De kommande dagarna följdes av ännu mera regn, det verkade som om det aldrig skulle sluta medan vattnet fortsätter att stiga. Fisket blev följaktligen svårt men vi lyckas dock få en och annan harr.

Mikael på hugget strax efter att han dragit en fin har på närmare 1200g.

SISTA GÅNGEN – BÄSTA GÅNGEN Efter dessa två resor bestående utav högvatten och regn så har jag gästat Tjirtjamströmmarna några gånger då förhållandena varit bättre, ja sista gången 2003 då var fisket rent magiskt. Ni som har ett bra minne kanske minns att denna sommar var ovanligt varm och det slogs värmerekord på flera platser runt om i landet. Mitt under den värsta värmeböljan befann jag mig här tillsammans med mina två trogna fjällfiske vänner Matte och Fredde.

Första dagen var det runt 20 grader och solsken. Fisket var grymt bra och inte sällan stod vi alla tre samtidigt med böjda spön och fightade harrar i kilosklassen. Nästa dag visar vår termometer 27 grader i skuggan och det är absolut vindstilla. Det känns liksom overkligt med denna värme när man vet hur svalt det annars brukar kunna vara i fjällen. De efterföljande dagarna fortsätter solen steka på oss från en molnfri himmel fast nu är det bara 20-25 grader i luften och lite vind vilket gör tillvaron mycket angenäm för oss. Fisket är fortfarande bra men harrarna blir med tiden allt mera selektiva och det är inte så konstigt då det kläcks forsknott i kolossala mängder ute i strömmarna.

Trippelfångst av sik, öring och harr.

UTRUSTNING, FLUGVAL OCH LITE FAKTA OM STRÖMMARNA Fiske med en lättare flugutrustning lämpar sig väl här. Flugvalet varierar en hel del beroende på de yttre förutsättningarna. Vid lite kylslagnare väder då det varit mulet har vi fått bäst på sjunkande nymfer av typ Superpuppan. Vid dagar med solsken har förmiddagsfisket med torrfluga ofta varit riktigt bra. Många gånger har harrarna inte varit speciellt kräsna av flugvalet. Vi har fått bra på flugor typ Muddler, E:12 , Black gnat och Red tag. De flugorna som vi kanske har fiskat mest med är de s.k. flymferna eller kläckare som imiterar en slända då den befinner sig i stadiet mellan nymf och färdig insekt hängandes uppe i vattenytan. Denna flugtyp har visat sig fungera bra under alla våra resor hit.

Vid större knottkläckningar tenderar harrarna att bli väldigt selektiva och då brukar små knottimitationer fungera, problemet är bara att harren skall hitta din fluga bland alla miljoner knottlarver.

Vill man spinnfiska går det bra med en lättare haspelutrustning. I linändan brukar en mindre spinnare skörda framgångar liksom små skeddrag.

Alla tre strömmarna domineras av harren men ibland överraskas man av någon öring eller sik. Fiskar man i den översta strömmen så händer det ibland att man får en och annan röding. Harrarna håller en fin storlek, vi har fiskat mest i översta strömmen och medelvikten där ligger på ca 6-7hg. Fiskar på under halvkilot är sällsynta och exemplar på över kilot är inte speciellt ovanliga.

Själv har jag bara fiskat från slutet av juni och fram till den 20 juli, men två av mina kompisar var hit sista halvan av augusti ett år. Då fick de inte så mycket i antal men medelvikten var grym, runt kilot med en toppfisk på hela 1675g!

Alla gånger jag varit hit så har vi flugit helikopter från Stora Sjöfallet vilket vi varit nöjda med.

Ett annat alternativ är att bo på Tjuonajokks fiskekamp. Där finns möjlighet att med hjälp av guider åka båt upp till strömmarna för en dags fiske. Enda smolken i bägaren är nedskräpningen i området och att det finns de som rovfiskar och tar upp allt de får. Som tur är upplever jag att det blivit renare i området sista gångerna jag varit här samt att hinkfiskarna blivit allt sällsyntare. Vad det gäller framtiden så hoppas jag denna positiva trend håller i sig, för dessa strömmar är verkligen en skatt vi fått ärva som vi måste vara ytterst rädda om. Det finns redan alltför många exempel där vi människor har varit framme och förstört och jag hoppas för allt i världen att inte Tjirtjamströmmarna blir ett av dessa.