Idarnas lekområde i Aleån är ungefär en kilometer långt och på denna sträcka finns en rad mer eller mindre bra fiskeplatser. De flesta av idarna har jag fått i den övre av de två större höljorna, totalt 255 idar av 906 fångade. Rimligtvis borde denna plats då ge ifrån sig några av de största fiskarna men så är inte fallet. Av mina 22 största idar så finns ingen fisk med från denna plats. Detta kan knappast vara någon slump utan bekräftar istället att de stora romstinna honorna helt enkelt undviker vissa platser.
Var håller de större idarna till?
Var hittar man då de större fiskarna? Min teori är att de romstinna honorna söker sig till de lugnaste partierna där det även får vara lite djupare. Här får de i lugn och ro stå och vänta tills tiden blir den rätta för leken. Detta kan vissa år ske i princip direkt då vattenståndet är lågt och vädret slagit om till sol och värme. Andra år har det dröjt flera dagar då faktorer som regn och kyla gjort så att vattentemperaturen sjunkit.
Ett exempel på detta var året 1997 då säsongen blev ovanligt långdragen och idarna riktigt romstinna. Detta år blev lite av ett magiskt år för mig då jag tog 5 idar över 2,5 kilo. De tre största vägde 2950g, 2875g samt 2825g. Just detta år var förutsättningarna på topp i ån. Förutom redan nämnda omständigheterna vad det gäller vädret så var medelvikten som högst under dessa år. Från 1995 till 2000 fick jag de flesta av mina större idar.
Medparten av mina stora fiskar har jag fått väldigt nära land där strömmen varit svag plus att det har varit lite djupare. Många som fiskar brukar hålla till rätt långt ut i kanten med sitt flöte mellan det lugna vattnet och strömmen. Visst om man ser i mängd sett så brukar detta resultera i mer fisk men inte när det gäller de stora fiskarna. En annan aspekt i det hela är att fisketrycket varit lågt på flera av platserna där jag fått mina större, kanske även dessa större idar likt andra arter lärt sig undvika platser där det fiskas mera.
Utrustningen
Själv fiskar jag med ett matchspö på 13 fot med en lättare haspelrulle på. Denna utrustning passar mig ypperligt då den är smidig och väger lite. Fiskemetoden som de allra flesta använder sig av liksom jag själv är flötmete. Jag brukar använda olika typer av strömflöten.
Olika typer av strömflöten.
Krokarna jag använder är Kamasan specimeneye i storlek 4,6. Som agn använder jag mig alltid av majs vilket både syns väl och faller fisken i smaken. Jag brukar först sätta 2-3 majskorn på kroken innan jag sätter en eller ett par maggot längst ut på kroken. Förutom att maggotarna attraherar fisken så fyller de även en annan funktion då de håller majskornen bättre på plats.
Mitt standard bete för idfiske i Aleån.
Vad det gäller valet av lina så har jag både fiskat med nylon och flätlina. Vad som är bäst till detta fiske anser jag vara en smaksak, lär man sig hur de olika lintyperna fungerar så är det inga problem att bedriva ett effektivt fiske.
Ju bättre du känner vattnet desto större chans har du att lyckas.
Under åren har jag undersökt hela lekområdet väldigt noga och lärt mig bottenstrukturen. Förutom att prova alla tänkbara fiskeplatser vid olika vattennivåer så har jag även varit på sommaren då det är lågvatten och rekat. Detta har faktiskt betytt mer än man kunnat tro.
Då har jag tittat efter små djuphålor nära land, större stenar och annat som kan skapa små ståndplatser i lä för den värsta strömmen. Eftersom det är en hel del vegetation utmed Aleåns kanter så har jag röjt upp några små diskreta platser där jag sedan kunnat fiska ostört. Några av dessa platser har släppt ifrån sig flera fina fiskar och jag skulle tro att av alla mina fiskar över 2,5kg så har jag fått närmare hälften av fiskarna på dessa platser.
Fiska på morgonen och förmiddagen
Under mina år har jag märkt ett tydligt mönster när det gäller idarnas huggaktivitet i ån.
I princip kan man säga att ju längre dagen lider desto trögare blir fisket. Kvälls och nattfisket är i regel sämst medan det är som bäst mitt på dagen. Jag tror att det som styr detta är vattentemperaturen som i regel tack vare solens inverkad är högst under dagen och lägst under kvällen och natten. Iden är ju en varmvattenälskande fisk liksom övriga karpfiskar så det är ju logiskt att deras aktivitet ökar när vattentemperaturen höjs.
År då det varit ordentligt varmt i luften har kvällsfisket kunnat vara riktigt bra liksom tidig morgon. En orsak som gör morgonfisket bra är att idarna under natten fått vara i fred från alla sportfiskare. När jag fiskar på morgonen så brukar jag satsa på platser som är så lite strömsatt som möjligt, där brukar idarna samlas redan under kvällen för att tillbringa natten. Sedan kan man säga att ju längre dagen lider och ju varmare det blir desto mera söker sig idarna till de mer strömsatta platserna där de leker. Iden har en belägenhet till skillnad från de flesta andra arterna att hugga även under själva leken vilket gör den till ett tacksamt objekt för sportfiskaren.
God tillgång på id kan leda till stora dagsfångster.
Under årens lopp har jag märkt en stegrande ökning av beståndet av id vilket lett till att snittfångsterna höjts med åren. Några timmars fiskande brukar normalt leda till mellan 5 till 10 idar men ibland kan det både vara sämre eller betydligt bättre än så. Jag minns ett år då jag hade ett otroligt mängdfiske med fisk i varje utsläpp, blev närmare 70 idar på en eftermiddag.
Nedanför Klubb-bron är ett säkert ställe för id.
Bonusfångster under idfisket
Förutom id så händer det att man får en och annan bonusfisk. Vanligaste bonusfångsten är utan tvekan mört. Andra fiskar jag fått i samband med idfiske är löja, stäm, abborre och gädda. Lake, braxen och även regnbåge är andra arter som jag vet kommit upp i samband med idfisket.
Vikande trend när det gäller vikten.
I början av 2000 talet så började man märka en nedgång viktmässigt vad det gällde både medelvikten och toppvikterna. Trenden blev efter varje år mer och mer påtaglig vilket fick mitt intresse att avta en del. Rent allmänt kan man faktiskt se en liknande trend i flertalet av våra norrländska vattendrag. Samtidigt så dyker det upp nya heta vatten i södra Sverige där det fångas stora idar så det verkar som att den norrländska dominansen är över för ett tag framöver.
Varför har viktnedgången blivit så påtaglig?
Varför har det då blivit en så pass påtaglig viktnedgång? Det är ingen lätt fråga som jag har något konkret svar på men ändå vågar jag mig på en del tänkbara orsaker.
Medan storleken stadigt gått nedåt så har faktiskt mängden stadigt gått uppåt. Eftersom dessa idar bara är på en snabbvisit i ån för att föra sin avkomma vidare så lever de sen sitt resterande liv ute i innerskärgårdens alla vikar. Därför måste problemet finnas just där. Kanske har beståndet blivit så stort att konkurrensen om födan hårdnat vilket lett till att idarna inte når upp till den vikt de gjorde förr om åren. Eller så kan det vara att idarnas basföda av någon anledning minskat.
Jag tror även att vi fiskare kan ha en liten del i det hela. I början av 90-talet då jag började fiska var det i princip alla som dödade sina idar och det var inte ovanligt med högar av stinkande idar längst med åkanten. Detta var något som varken jag eller mina fiskekompisar gillade vilket vi försökte förmedla till de värsta syndarna. Vi lyckades faktiskt omvända de flesta så numera är det ytterst sällan man ser någon slänga upp sina fiskar på land vilket ur ett etniskt perspektiv känns bra. Även beståndet verkar ha reagerat positiv medan medelstorleken samt toppvikterna samtidigt gått nedåt.
Även ute i skärgårdsvikarna har fisket ändrats genom åren. Tidigare fiskades det betydligt mer med ryssjor och nät om vårarna och då drogs det upp väldiga mängder id.
Dessa två faktorer visar på att beståndet av id kunnat växa vilket troligen inverkar negativt på dess tillväxt. Vi får se hur framtiden ser ut gällande idarnas tillväxt men man får se det hela positivt trots allt. Beståndet är stort vilket är till glädje för de som gillar att fiska men för de som vill fånga de stora exemplaren känns det för tillfället väldigt avslaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar