Sidor

fredag 26 november 2010

MINNEN FRÅN FÖRR – Ambassadörklubben

DEL 2

En kväll i slutet av oktober träffades vi i skymningen. Platsen var Aleån och med mig hade jag min kompis Mikael plus Ambassadörklubbens två medlemmar Jan och Harry. Det var en rätt kylslagen kväll med åtskilliga minusgrader och en stjärnklar himmel som gav oss lite ljus i den annars kolsvarta omgivningen. Med andra ord var det bra väder för lakfiske denna tid på året.

Jag och Micke hade varit på plats en vecka tidigare och fått 9 lakar så vi var riktigt förhoppningsfulla. Vi intog de platser som vi ansåg vara hetast. Två timmar senare stod vi fortfarande där i leran utan ett endaste napp. En bit längre bort höll Ambassadörklubben till och här var det betydligt gästvänligare med en grässlätt som de satt på. Förutom det så nappade det rätt friskt i området och efter att deras femte lake kom upp så fick jag och Micke nog och for hem.

Denna kväll blev vi helt enkelt utfiskade av gubbarna men långt ifrån uträknande. För nu kom vi överens att nästa gång skulle vi minsann visa vem som var de riktiga lakkungarna här. Fast tydligen skall man ha med sig en termos med varm rusdryck för att lyckas bra. Att sänka sig så lågt och dopa oss till framgång var helt otänkbart i våra ögon, nä vi skulle vinna med schyssta medel.

Två veckor senare var vi alla åter på plats vid Aleån. Snöfall och 2 minusgrader avskräckte oss inte det minsta, tvärtom då jag och Mikael var riktigt peppade. Ambassadörklubben hade denna gång uppgraderat sin utrustning med lysdioder längst fram på spötopparna plus att de valt att lämnat rusdryckerna hemma. Jag vet inte om denna oväntade seriositet passade in i herrarna och klubbens framtoning. Några timmar senare fick vi svaret.

Vid denna tidpunkt snöade det rätt bra plus en frisk vind som säkerligen fick Jan och Harry att ångra att de lämnat rusdryckerna hemma för i detta läge hade lite doping varit guld värd. Istället så valde gubbarna helt enkelt att lämna Aleån. Denna gång utan en endaste lake. Samtdigt hade jag och Mikael dragit upp 5 lakar så nu var revanschen ett faktum. Dessutom var två av lakarna rätt fina för att vara i Aleån så vi var mer än nöjda.

Vi hade nu fått vår revansch och Ambassadörklubben var nu krossad för all framtid och evighet. Året efter tog den ny form men nu var kastpåkarna och Corastrong linorna utbytta mot lätta ultralätta spön, små rullar och de nya Fireline linorna. Man brukar säga att det inte går att lära gamla hundar sitta men i detta fall så visade det sig att herrarna i Ambassadörklubben var öppna för en förändring vilket inte var illa pinkat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar