En viktig del i dagens sportfiske är återutsättningen av fisken man fångar. När det gäller vinterfiske så finns det en hel del saker att tänka på innan man ger sig ut på isen. Jag skulle vilja påstå att om man hanterar gäddan på rätt sätt så är ismete troligtvis den mest skonsammaste metoden av alla. Felaktig hantering kan däremot få ödestigna konsekvenser för fisken. Vi skall här titta lite närmare på saken och gå in i detalj på hur man bör agera på bästa möjliga sätt för att ge gäddan förutsättningar att överleva.
Kylan ger både för och nackdelar
Att det är kallt i vattnet är positivt för gäddan på det sättet att den inte får för mycket mjölksyra och riskerar att dö av utmattning. Den kalla vattentemperaturen är alltså till bästa möjliga fördel för gäddan. Däremot lufttemperaturen skall man se upp med. Att fiska i minusgrader är inte att rekommendera för den oerfarne om man vill gäddan skall överleva och slippa köldskador. Det behövs inte många minusgrader för att gäddan skall ta skada och blåser det dessutom ökar köldeffekten rejält.
Jag brukar undvika att fiska ensam vid minusgrader och har därför satt upp en maxgräns på ca -5 grader.
Faktum är att jag sällan fiskar ensam vid minusgrader just därför att jag inte vill riskera att skada gäddorna. Visst väljer man att kroka av dem i hålet och eventuellt göra en snabb vägning så går det bra men däremot om man skulle vilja fota gäddan blir det klurigare och jag vill inte hamna i den situationen att jag står i valet mellan att fota eller inte fota för att äventyra gäddans liv.
Skulle jag nu göra det så skippar jag fotograferingen. Men allra bäst för fisken och för en själv är att stanna hemma dessa kyliga dagar. Fiskar man flera går det däremot bra även i minusgrader förutsatt att man är samspelta och hjälps åt på rätt sätt. Jag återkommer längre fram i texten under rubriken ”Återutsättning vid minusgrader” med mer detaljerad information i ämnet.
Utrustning för återutsättning av gädda
Varje fiskare som har för avsikt att släppa tillbaka sin fångst måste också ha rätt grejor för ändamålet. Om man dessutom tänker dokumentera sin fångst (väga, mäta, fota) så tillkommer än fler saker i arsenalen. En förutsättning är att man innan fångstögonblicket vet hur alla prylar fungerar så att inte en krånglande kamera, våg eller annat kan äventyra livet för gäddan.
Dessa prylar kan vara bra att ha med sig vid återutsättning av vintergäddor.
Vid hanteringen av gäddan
- Kroklossare eller långskaftad tång
- Avbitare
- Munöppnare
- Kåsa eller något annat att hälla vatten över gäddan.
- Lipgrip (om du inte fixar gälgreppet) OBS! Roterande modell på lipgrippen.
Vid dokumenteringen av gäddan
- Karp/gäddmatta (gäddor som inte dokumenteras krokas lämpligtvis av i hålet).
- Kamera
- Vågsäck
- Våg och måttband
Hur hanterar man då en isgädda på bästa möjliga sätt?
Efter hugget gäller det att vara framme vid hålet så snabbt som möjligt så gäddan inte hinner svälja betet. Ett tidigt mothugg är således mycket viktigt. Nästan alltid sitter då krokarna ytligt, ofta långt framme i käften och är då lätta att få bort. Om jag jämför mina isgäddor mot de jag tagit på spinn och trolling så har krokskadorna varit klart minst på just isgäddorna.
Nästa steg blir landning av gäddan och här gäller det att hantera sin lipgrip på ett bra sätt och se till att använda en modell som är roterande. De icke roterade kan göra enorma skador på en större gädda om den börjar kränga. Det allra skonsammaste sättet som dock medför vissa risker för fiskaren är att använda gälgreppet vilket jag för övrigt alltid själv använder mig utav. En annan sak att tänka på är att borra rejäla hål så att man slipper ta till våld för att få gäddan genom hålet. En borr på minst 200 mm är att rekommendera.
Tredje steget är hanteringen av gäddan, snabbt lossa krokarna innan man släpper tillbaka gäddan. Skall man dokumentera fångsten gäller det att ha grejorna i ordning och agera snabbt. Man skall veta vad som skall göras oavsett om man är ensam eller flera. Inga frågetecken får finnas. Är man flera så gäller det att samarbeta och gör man det på rätt sätt är oddsen väldigt goda att gäddan skall överleva.
Sista steget blir själva återutsättningen och här finns det faktiskt också lite att tänka på. För det första skall man se till att ha hålet så rent som möjligt så inte gäddan riskerar att få i sig en massa issörja i käften. Det behöver inte vara många minusgrader för att hålet skall frysa igen. Därför måste man med jämna mellanrum ta bort isskorpan. Ibland bildas då en vass kant på sidorna av hålet och denna bör man hålla koll på så att man inte riskerar att ge gäddan skärsår.
HANTERINGS-GUDIE VID ISMETE
För att göra det ännu mer detaljerat kommer det här en liten guide på hur jag agerar då jag ismetar. Den tar upp både ensamfiske samt fiske tillsammans med andra.
ENSAMFISKE
1. Placering av spöna samt basläger
Placeringen av spöna är viktig liksom vart du väljer att ha ditt basläger. Viktigt är att man har kontroll över området samt hinner till hålet vid napp. Efter en fällning så gäller det att så snabbt som möjligt ta sig till hålet. Med sig skall man också ha med sig en del prylar och här kommer ofta problemet. En variant är att strunta i detta och istället ta med sig gäddan (om den skall dokumenteras) till baslägret. Men detta är inget jag rekommenderar om nu inte hålet ligger väldigt nära baslägret. Det bästa är att fixa allt vid samma hål som den kom upp ur.
2. Utrustning vid återutsättning samt pulkprincipen
Jag använder mig av en ryggsäck där jag har alla de prylar man behöver för att kroka loss och dokumentera gäddan. Denna s.k. utryckningväska är en viktig detalj i varje ismetares arsenal. Här ser jag också till att ha annat smått och gott (sax, plåster, ficklampa, eltejp, extra kroktackel m.m.) som kan tänkas behövas. Även gäddmattan skall tas med ifall det skulle vara en storgädda. Sedan är det också fördel att ta med sig ny betesfisk samt en isskopa.
Eftersom det är en hel del prylar har jag senaste året börjat använda mig av min pulka. Jag packar ur alla de grejor jag inte behöver vid baslägret och sedan har jag kvar resten i pulkan. Vid napp är det då bara att ta pulkan och bege sig mot hålet. Enkelt och då riskerar man inte att glömma någon pryl heller. Viktiga saker som jag ser till att ha med mig i pulkan är följande:
Utryckningsväskan
Betesfisk (mindre 5 liters hink)
Isskopa
Pimpelskryllan (fyller sin funktion vid fotografering)
Gäddmatta
Kåsa (att ösa vatten över fisken)
3. Landning och dokumenteringen
Innan man sätter in mothugget ser man till att ha pulkan nära hålet så man snabbt kan nå de grejor man behöver. En sak värd att tänka på är att både pulkan och en själv kan skrämma gäddan om man kommer springandes mot hålet, effekten blir ännu tydligare vid fiske på tunn is och grunt vatten. Därför ska man vara försiktig när man närmar sig hålet. Jag brukar se till att ha kroklossaren i handen så man snabbt kan kroka av den i hålet. Är det en större gädda som man vill dokumentera gäller det att ha mattan redo vid hålet.
När jag har landat gäddan med hjälp av gälgreppet så lägger jag den först på mattan, tar sedan bort krokarna från käften. Bäst kontroll får du om man sitter på knäna och fixerar gäddan med hjälp av benen. Samtidigt har man bägge händerna lediga till att ta bort krokarna. Efter detta låter jag gäddan ligga på mattan medan jag snabbt tar fram våg, måttband samt vågpåse. Först brukar jag mäta den och sedan väga. Efter detta öser jag några skopor vatten över gäddan innan jag tar några bilder på gäddan.
För det mesta tar jag bara kort när den ligger ner på mattan men har sedan förra året börjat fota med självutlösare. Där har jag förberett mig innan och hittat en lösning som fungerar riktigt bra. Jag placerar min pimpelskrylla en meter framför mattan och sätter min kamera sedan på skryllan. Därefter ställer mig på knäna på mattan med gäddan i famnen och tittar mot kameran. Denna process tar inte lång stund om man har övat lite innan vill säga.
4. Återutsättningen
Efter dessa bilder ja då är det bara att släppa tillbaka gäddan. Som jag skrivit tidigare bör man se till att det inte är fullt med issörja i hålet eller vassa kanter runt hålet. I princip alltid så simmar gäddorna tillbaka direkt och sällan är de gånger man behöver känna oro för att gäddan inte skall klara sig.
FISKE TILLSAMMANS MED ANDRA
1. Samarbete viktigt – Inga frågetecken skall finnas
Här gäller det att samarbeta och att alla vet vad som skall göras. En god regel är att på förhand göra upp rutinerna, speciellt om man har med sig någon oerfaren fiskare. Viktigt är också att man kan hantera kamera, våg eller annat i utrustningen. Modernt sportfiske bygger mycket på just samarbete fiskare emellan och extra viktigt blir detta när man har för avsikt att släppa tillbaka sin fångst. Slarvar man med detta eller inte bryr sig då är man i mina ögon ingen riktig sportfiskare.
Utan se hellre till att vara förberedd på bästa möjliga sätt och visa gäddan den respekt den förtjänar. Det tjänar både gäddorna och fiskarna på i längden. Att se en storgädda oskadd och pigg simma tillbaka ner i djupet ger i alla fall mig en härlig känsla. Då vet man att gäddan lever vidare, växer förhoppningsvis ännu mera och kan producera mer gäddungar till världen. Sen så finns ju alltid chansen att någon lycklig själ hinner fånga den i framtiden.
2. Landning
Är det en mindre gädda brukar fångstmannen kroka loss den själv redan i hålet. Om det däremot är en större fisk som man vill dokumentera så ser fångstmannen till att hålla gäddan kvar i hålet med kompisen gör i ordning de prylar som behövs d.v.s. våg, kamera, måttband, gäddpåse samt matta.
3. Dokumentering och återutsättning
Tillsammans ser man till att väga, mäta och fota gäddan så snabbt som möjligt. Är man samspelta tar denna process inte många minuter och oddsen att gäddan skall klara sig är väldigt goda. Rent generellt så tycker jag alltid det är bättre att fiska tillsammans med någon annan istället för att fiska ensam. Vid ensamfiske ställs det högre krav på fiskaren samtidigt som det tar längre tid att avklara alla moment. Men även här så går det förbluffat snabbt när man är van.
Återutsättning vid minusgrader
Som jag sagt tidigare så undviker jag helst att fiska ensam vid minusgrader. Men jag har faktiskt tänkt på detta utifall att… Är det bara några minusgrader i luften tar det inte lång tid innan gäddan tar skada så problemet blir att försöka exponera gäddan i luften så lite tid som möjligt. Är man flera ser jag inte detta som något större problem förutsatt att man är samspelta och bägge vet hur man skall agera.
Då ser den ena helt enkelt till att hålla gäddan i hålet medan den andra fixar resten. Sedan tar man upp gäddan snabbt ur hålet, kompisen tar en bild och sedan ner i hålet igen. Därefter gör kompisen i ordning våg samt vågsäck. Därefter upp med gäddan, snabbt in i säcken för vägning och sedan direkt ner i hålet och den kan simma iväg. Rätt handlat tar dessa två moment inte många sekunder men som jag sagt tidigare så gäller det att bägge vet vad som skall göras samt att man tar kylan på allvar. Det hela handlar ju även till stor del av kunskap, kanske inte alla fiskare som vet hur lätt en fisk tar skada av minusgrader och hur pass känsliga dess ögon är.
Skulle jag av någon anledning fiska ensam då det är flera minusgrader i luften så gäller ju precis samma här att undvika gäddan att vistas i luften någon längre tid. Därför måste man på något sätt se till att hålla gäddan i vattnet medan man fixar i ordning våg och kamera. Att lägga den på en matta funkar inte i sträng kyla då den på bara några sekunder tar skada.
Givetvis krokar man av den i hålet, sedan skulle jag ta den i en lipgrip eller sätta den i en vågsäck och sedan låsa fast dessa runt spöet som man lägger tvärs över hålet. Då har man den säkrad och kan göra i ordning våg och vågpåse Sedan skulle jag väga den snabbt, sedan ner i hålet, sen fixa matta och kamera för att sedan ta upp gäddan och lägga den på mattan och knäppa ett enda foto då den ligger ner. Därefter återstår bara återutsättningen. Något att tänka på vid fiske i minusgrader är att det snabbt fryser is i hålet. Se därför till att hålla hålen rena från is, issörja och ta bort dessa vassa kanter som lätt skapas. En isskopa och kniv brukar fungera bra för ändamålen.
Vägning av gäddor
Slutligen några ord om själva vägningsprocessen. Det har forskats en del på detta område hur stora fiskar tar skada av att vägas hängande. För några år sedan så var det i princip tabu att väga en gädda hängande vertikalt. Anledningen var just att forskning sade att framförallt tunga och romstinna fiskar lätt skadade ligamenten och romsäckar. Sedan tillkommer ju ofta problem om gäddan börjar sprattla och kränga på sig, då tror jag att skador lätt kan uppstå. Modern forskning visar att det oftast går bra att väga mindre fiskar vertikalt men att de riktigt stora kan ta skada.
Detta är som sagt inte att rekommendera och det är dessutom jag som är den skyldige. Vågsäcken glömd hemma men som tur är har det bara hänt denna gång. Vägningen gick dock bra och gäddan höll sig lugn och simmade piggt och oskadd ner i hålet.
Vad säger då detta? Jo att det alltid är bättre att väga en gädda liggande en hängande. Därför försöker jag se till att alltid ha vågsäck med mig då jag fiskar större rovfisk som gädda. Gäddor under 6 kilo anser jag dock inte som någon större risk att ta skada av att vägas vertikalt. Men ju tyngre fisken blir desto större blir påfrestningen. Håller sig gäddan bara lugn så är det ingen större fara men om den börjar sprattla kan skador lätt uppstå. De som hållit i en storgädda som börjar röra på sig vet vilka krafter det rör sig om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar