Sidor

söndag 22 januari 2017

3 a. Olika beten för gäddan

3 BETEN

Gäddan är en rovfisk och jägare av rang som stundtals äter tillsynes allt som kommer i dess väg. Vissa tror därför att gäddor är så pass lättlurade att de hugger på precis allt man serverar den. Vi sportfiskare som uppskattar att fiska efter den vet bättre än så. Visst det finns dagar då dess glupskhet är så påtaglig att man nästan häpnar men nästa dag så kan det vara precis tvärtom då den ignorerar precis allt som serveras.

Gäddornas val av mat varierar rejält allt beroende på vad som finns att tillgå. I vissa vatten kan tillgången på föda vara rätt begränsad samt att konkurrensen om maten är stor. Här blir ju gäddorna av förklarliga skäl inte stora men man kan lita på att de är desto glupskare än vad som är vanligt. Kontrasten blir ett vatten men mycket mat och lite konkurrens. Här behöver inte gäddan ödsla energi på att jaga speciellt mycket och kan selektivt välja ut de matbitar som passar den bäst. Dessa gäddor är givetvis allt som ofta extra svåra att överlista. Vad jag vill säga med dessa exempel är att inget vatten är det andra lik och därför kanske ett bete passar klockrent i ett vatten medans det i ett annat inte alls fungerar. Att hitta de beten som fungerar bäst i varje enskilt vatten blir således en viktig fråga man bör försöka finna svar på.

Vi skall här titta på hur man kan fiska med dött respektive levande bete, om ett större bete automatiskt är bättre än ett mindre samt att vi tittar på hur olika fiskarter passar gäddorna i smaken och hur man kan öka ett bete attraktionskraft än mera.

Levande bete
En levande betesfisk är många gånger ett effektivare betesval än en död betesfisk. Ett levande bete rör på sig vilket gör att de syns på längre håll och ju större betet är desto lättare är det för gäddan att upptäcka det. Är gäddorna aktiva och på hugget vilket de brukar vara då ljusförhållandena under isen är bra så är ett levande bete oftast att föredra framför ett dött. Fiskar man pelagiskt på större djup är också en levande betesfisk det bästa valet. Ibland krävs det extra mycket liv och rörelse för att locka gäddan till hugg och då kan ett livligt bete vara det rätta. Andra dagar fungerar ett bete som rör sig mera sävligt. Vad det gäller betesfiskarnas rörelse och livlighet så kan man styra detta en del. Dels genom att välja vilken fiskart man skall använda som bete och även genom att reglera sänkets vikt och plats på tacklet.

Dött bete
Att gäddan är en asätare och inte tackar nej till en död fisk är vida känt bland gäddfiskarna. Hur effektivt är då ett dött bete och när kommer de bäst till sin rätt? Man kan säga att ett dött agn har sina största fördelar då det är kallt i vattnet som under tidig vår, sen höst och vinter. Dagar då gäddan är trög och svårflörtad är tillfällen då ett dött bete kan utklassa ett levande. Under isfiskesäsongen brukar dessa perioder vara under vintermånaderna då mörker och snö effektivt dämpar jaktlusten. Men även under andra delar av säsongen kan det finnas dagar då gäddorna är lata och bekväma och inte spiller energi på att jaga ett livligt bete, att då servera en död betesfisk kan vara ett lyckodrag. Om ett levande bete bäst kommer till sin rätt på djupare vatten så gäller det motsatta för ett dött, alltså fiska dött agn på grunt vatten. Men skulle man misstänka att en storgädda står och trycker på djupt vatten vid någon het ståndplats behöver det absolut inte vara fel att servera den en död fisk. Något som kan vara värt att tänka på för den som jagar de största gäddorna i ett vatten är att ett dött agn har en förmåga att locka de större individerna till hugg.

Att tänka på! För att inte riskera att sina döda beten ställer sig med buken uppåt samt att få dem att sjunka bättre kan man punktera simblåsan. Speciellt lite större betesfiskar har den tendensen. Detta gör man enklast genom att ta ett vasst föremål, typ en liten kniv som man sticker in mellan fiskens ryggfena och sidolinje.

Har storleken någon betydelse?
Gäddans bytesfiskar varierar allt från småglin till stora fiskar på flera kilon. Generellt kan man säga att ju större beten man fiskar med ju högre blir medelvikten på de gäddor man fångar. Ett stort bete ger även mer reklam och syns bättre vilket lockar till sig gäddor inom ett större område. Ett problem då man fiskar med riktigt stora beten är att gäddorna blir svårare att kroka samt att hitta bra tackel och nappindikatorer som fungerar. Ett annat problem för fiskaren är att få tag i större betesfiskar, speciellt levande. Därför får man många gånger nöja sig med mindre agnfiskar, framförallt då man fiskar med mört. Dessa fungerar också bra och dagar då gäddorna är på hugget verkar det som att betets storlek inte spelar någon större roll. Men får jag välja så skulle jag fiska med betesfiskar mellan 150-250 gram i de flesta fall, men på vissa platser skulle jag inte ha något emot att köra med ännu större. Sedan finns det även riktigt tröga dagar då ett litet bete kan vara det som fungerar bäst. Därför är det bra att vara utrustad med betesfiskar i olika storlekar. Fiskar man efter de större individerna så kan ibland smågäddor bli ett gissel om de är många i antal. Ett större bete sållar då bort de allra minsta gäddorna. Ta reda på vilka fiskar det finns i dina vatten och försök att lista ut vad gäddorna föredrar att äta för tillfället. Ibland kan det löna sig att fiska med en för vattnet främmande art, speciellt vatten som är hårt fiskade. Själv brukar jag ofta vilja fiska med några olika arter i olika storlekar, både levande och något dött agn. På detta sätt får man reda vad som fungerar bäst för dagen samt att man ger gäddorna valmöjligheter. Detta är speciellt viktigt då man fiskar i okända vatten.

I vissa vatten har jag med framgång lyckas med dubbla mörtar ca 100 g (levande). Här vill jag att betena skall röra på sig och bäst har jag lyckas att fiska någonstans mitt emellan botten och iskanten på lite djupare vatten. Största gäddan än så länge på detta tackel vägde 10,18 kg och mätte 114,5 cm. 

Med tiden har jag mer och mer börjat märka att själva betesfisken inte är det viktigaste utan mer hur betet presenteras, alltså valet av plats, vattendjup och hur mycket rörelsefrihet betet har. När det gäller storleken på betesfisken hade jag nog en övertro i början att man skulle fiska mest med stora och levande beten vilket rent logiskt borde vara det bästa. Men här har jag märkt vid ett flertal tillfällen att riktigt stora gäddor vissa gånger tycks föredra ett mindre bete framför ett större. Än tydligare tycks detta bli i slutfasen av isfiskesäsongen. De flesta av mina största gäddor har faktiskt tagits på betesfiskar runt 1-2 hg. Under princip varje fiskepass brukar jag fiska med ett fåtal stora beten (3-5 hg) och ibland nån riktigt stor betesfisk (6-10 hg) men huggen på dessa fiskar har varit färre och än har ingen riktigt stor gädda överlistats på dessa stora betesfiskar. Min slutsats är att man har störst framgång med betesfiskar runt 1-3 hg men att det vid vissa tillfällen kan vara läge att servera nått större, kanske en id, braxen, lake eller gäddsnipa.

Olika fiskarter som attraherar gäddan

Mört
Gäddor äter som bekant alla möjliga fiskarter. Det vanligaste betet är utan tvekan mört men är det alltid det bästa? Mörten är vanlig och finns i de flesta gäddvattnen samt att de är lätta att få tag i. De syns också bra i vattnet vilket kan vara en fördel. I många vatten är mörten också gäddans basföda och där fungerar den givetvis som bäst. För mig är mörten det viktigast gäddbetet och det jag använder mig mest av. Men det finns faktiskt gäddvatten där mörtbeståndet är svagt eller till och med saknas, där fungerar ibland något annat bete bättre. Mörten är en relativt känslig fisk som inte rör sig speciellt livligt, så de dagar gäddorna är riktigt på hugget kan faktiskt exempelvis en abborre som är betydligt piggare vara den rätta medicinen.

Abborre
I vissa mindre vatten som skogssjöar och liknande är ofta abborrbeståndet riktigt stort. Detta betyder att de blir gäddans basföda fastän det skulle finnas andra arter i sjön. Abborren är en livlig, pigg och tålig betesfisk som stångas och lever om. Ibland kan detta trigga gäddorna och andra gånger skrämma dom. Min erfarenhet vad det gäller abborren som bete är att de i vissa vatten fungerar riktigt bra medan de i andra vatten inte ger speciellt mycket hugg. Jag tror dock att många avfärdar abborren alltför lätt som gäddbete och tittar man på storfisklistor så ser man att förvånansvärt många riktigt stora gäddor har frestats att hugga på småabborrar. Så var inte rädd för att sätta en abborre på kroken.

Ett kvitto på att abborre fungerar som bete fick jag senast förra året (mars 2016). En trög fiskedag som endast gav en enda gädda och det var inte vilken fisk som helst. Drygt 10 kg och 110 cm. Noterbart var att de flesta spöna var riggade med mörtar som bete.

Gädda
Gäddan är också en kannibal som inte drar sig för att käka upp sina syskon om tillfället bjuds. Det är slående hur många gäddor man fått som har haft bitmärken från andra gäddor. Man kan tro att det är mest smågäddor som blir attackerade men så är inte fallet, jag har genom åren sett flertalet gäddor runt 4-5 kg med färska bitmärken. Ja även en 7 kilos som hade fått ett hugg tvärs över ryggen. Min uppfattning när det gäller gäddor som blivit angripna av andra är att det i vissa vatten är betydligt vanligare än i andra. Just i sådana vatten känns det läge att testa en liten gädda som bete. Själv har jag fiskat en del med gädda som bete men det har inte gett någon succé alls att tala om. Kanske har jag fiskat i fel typ av vatten?

Gös
Hur fungerar gösen som bete? Förbluffande lite har man hört kring detta. Mindre gösar håller ofta till nära botten och de är som bekant rätt långsamma fiskar. Dessa faktorer gör att gösen känns som ett intressant alternativ, framför allt kanske i sjöar där bestånden av mindre gösar är stora. Jag har bara fiskat med gös som deadbait vid ett par tillfällen och det gav ingenting. Det känns dock som att jag har fiskat alldeles för lite för att göra någon slags bedömning hur bra det fungerar. Kanske någon annan som har erfarenheter kring detta?

Lake
Laken är en bottenlevande och lite sävligare fisk som känns som ett perfekt byte för en gädda. Det kan vara svårt att få tag i mindre lakar men har man tillgång att använda dessa som beten tveka inte, det lär fungera bra. De gånger jag testat med lake vilket är få har det oftast gett hugg, känns som ett riktigt hett bete om man skulle få tillgång till det vill säga. Laken är ju rödlistad och bestånden har gått ned rejält på många håll så därför känns det inte rätt för mig att fiska lake bara i syfte för att döda och sedan använda till bete. Skulle man dock hitta en liten avskild sjö/tjärn med ett större bestånd av små lake blir det en annan sak.

Id, braxen
Större karpfiskar som id, braxen, sarv, ruda med flera är många gånger riktigt effektiva beten, speciellt när det gäller större gäddor. Speciellt i grunda näringsrika vatten kan dessa beten vara riktigt heta om man är ute efter storgäddan. Jag har fiskat en hel del med id som bete och det fungerar riktigt bra både som dött och levande. Den rör sig lite mer än mörten också. Vill man ha en ännu livligare betesfisk så kan jag rekommendera stäm. Jag fick flertalet stäm för några år sedan när jag pimplade så jag testade dessa som bete och de var väldigt aktiva, ungefär som abborre. Braxen är kanske mest intressant som betesfisk men här gäller det att få tag i fiskar i lämpliga storlekar. De gånger jag fiskat med småbraxnar i 2-5 hg har de mer eller mindre alltid levererat. Braxen är också en relativt fet fisk (4 g fett av 100 g) vilket kan vara en av förklaringarna varför braxen vatten ofta producerar stora och grovvuxna gäddor.

Laxfiskar
Laxfiskar som regnbåge, harr och sik är andra spännande och effektiva beten som gäddan gillar. Vid ett fiskepass för flera år sedan hade jag ute fem spön agnade med mört samt ett med en harr. En av dagens tre gäddor och den klart största, en fisk på dryga 8 kilo valde just att hugga på harren. Visst det kanske var en slump men likväl kan den ha attraheras av dess okända och starka doft vilket till slut gjorde att den högg. Det skall sägas att det inte finns harr naturligt i detta vatten. Laxfiskar har oftast rätt stark doft och i de flesta fall även en fet och näringsrik kost. Min erfarenhet när det gäller laxfiskar som bete är att de fungerar riktigt bra och det även i vatten där de inte normalt finns. Vatten där laxfiskar förekommer naturligt är det ju ett känt faktum att gäddorna många gånger föredrar dessa fiskar som föda framför andra arter. Sill eller strömming är ett bete som ofta levererar. Dess fetthalt är 9,3 g fett av 100 g vilket är högt. Av laxfiskarna är endast regnbåge 9,6 g samt lax 12,0 g högre. Noterbart är att siken värde endast ligger på 0,6 g fett.

Här en 8 kilos som blev enda fisken för dagen. Ett av mina spön var riggat med en död harr och de var just det betet gäddan valde.

Nors, siklöja
Nors och siklöja är andra spännande beten som gäddan kan gilla. I vatten där de förekommer i större mängder kan de tidvis utgöra basfödan för gäddan vilket leder till att även de riktigt stora gäddorna föredrar att jaga dessa småglin till fisk istället för att leta andra större byten. Sill och makrill är ytterligare två arter som gäddan gillar, dessa arter har en stark doft och är fet i köttet och fiskas oftast som dött agn.

5 kommentarer:

  1. Bra tips ska nog använda några av dem!
    Skitfiske

    SvaraRadera
  2. Tackar! Hoppas du tar någon stadig bit.
    Skitfiske

    / Mats

    SvaraRadera
  3. Undviker du att fiska pelagiskt om du bara har död mört att tillgå? mvh(simpa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det skulle jag nog påstå att jag gör.

      Men har man inte tillgång till levande mört och känner att ett ställe är hett där gäddorna jagar pelagiskt så är det ju värt att pröva även med död fisk. Men mina erfarenheter säger att det inte är lika effektivt.

      / mvh Mats

      Radera
    2. Okej tack för svar :) fiskade en grund vik igår med död med bara en spottad mört. 3 rödfärgade och inoljade i doft och 3 neutrala. /mvh simon

      Radera