Tre heta Webbtips

Idag tänkte jag bjuda på lite tips gällande bra fiskesidor på nätet. Det handlar om tre till antalet och för många är de säkert redan kända, men för de som inte har surfat in där ännu så tycker jag att det är på tiden.

Fish Eco

På denna sida finner du mycket av det senaste som händer gällande sportfiske ute i vårt land. Förutom nyheterna så är sidan fullspäckad med mycket annat som reportage, artiklar, tävlingar, bloggar, web tv och intervjuer. Sist men inte minst så finns här att läsa en utmärkt tidning i form av Magazine Fish Eco som kommer ut men en ny upplaga varannan månad.

Det jag personligen finner tilltalande med denna sida är att det finns  en ambition och ett engagemang utöver det vanliga vilket smittar av sig till läsarna. Dessutom finns en tydlig bild där miljö och klimatfrågor får stå i fokus, något som jag tycker går hand i hand med dagens moderna sportfiske. Vi skall inte bara fiska utan även ta hand om, utveckla och förvalta resurserna till kommande generationer sportfiskare.

Så omdömet blir totalt sett riktigt högt om inte det allra högsta. En av de absolut bästa svenska fiskesidorna som har förstått på alla plan vad sportfiske handlar om.

Fiskenyheter

Fiskenyheter är uppbyggd på ungefär samma sätt som Fish Eco, alltså en sida som försöker täcka upp det mesta runt omkring fisket i vårt land vilket jag tycker de lyckas riktigt bra med. Totalt sett en rätt så trevlig sida som är värd ett besök emellanåt.

Nytt fiske - Urban anglers web tv

Web TV är något jag tror i framtiden kommer bli allt vanligare och kanske är Robert Jonsson en föregångare här. Hans korta och innehållsrika avsnitt tar upp vitt skilda saker på ett bra och pedagogiskt sätt, om än jag kan tycka att det blir lite väl hafsig emellanåt. Fast totalt sett så gillar jag denna programidé med korta avsnitt och Robert gör ett strålande jobb framför kameran.

Vägen från ung och oerfaren till rutinerad sportfiskare

En av mina avsikter med bloggen är att hjälpa och inspirera de som nyligen fått upp ögonen för sportfisket. Därför försöker jag variera innehållet på bloggen så det skall passa både de nya och de mer rutinerade. I detta inlägg går jag in på hur lätt det kan vara att tänka fel i början och hur svårt det ofta är att fokusera på rätt saker.

Från fisketidningar till internet

Jag minns när jag på allvar fastnade för sportfisket. I början var allt runt fisket hyperintressant och man läste böcker och slukade tidningar i rasande tempo samt kollade i redskapskataloger och postorderkataloger. Vad jag inte hade tillgång till som dagens generation sportfiskare har var internet vilket man kan se som en riktig guldgruva där man finner all tänkbar information. Med internet kan man snabbt svar på sina frågor och även diskutera sina erfarenheter med andra likasinnade. Sist men inte minst så har man möjligheten att träffa nya fiskekompisar och knyta kontakter runt om i landet. Man kan säga att med internet fick sportfisket ett uppsving med möjligheter som ingen tidigare trodde var möjligt.

Lätt att fokusera på fel saker

Något som jag tror är vanligt i början är att man fokuserar på fel saker vilket lätt hämmar ens utveckling och resultat. I mitt fall och säkert i många andra så kretsade onödigt mycket tid till fiskeutrustningen och framför allt spön, rullar och beten. Man trodde att det mesta hängde på vilket drag eller fluga som satt på linändan. Gick fisket dåligt så fann man lätt en förklaring och ofta var det vädret eller betet man skyllde på.

Med tiden började man dock inse att det hela inte var så enkelt som man först trodde. Jag skulle vilja påstå att ju mer erfarenhet man skaffar sig desto mer förbryllad blir man och ibland känns det omöjligt att hitta en logisk förklaring över fiskeresultatet. Många gånger tror jag att det är en kedja av flertalet komponenter som måste stämma om fiskeresultatet skall bli bra. Därför är det viktigt att skaffa mycket kunskap och sedan rätt utrustning och teknik för ändamålet. Tillsist gäller det även att fiska flitigt vilket man inte får glömma.

I mitt fall började fisket lossna på allvar sedan jag insett vikten av att lära sig de olika fiskarnas liv och leverne. Därefter kunde man börja leta efter intressanta vatten där de olika arterna kunde tänkas trivas. Nästa steg blev att leta efter vatten med de rätta förutsättningarna för att fisken kunde växa sig stor och med det var mitt intresse för speciemenfisket fött.

När den värsta pryl och beteshysterin lagt sig började jag istället fundera mer på hur man skall gå till väga för att på bästa möjliga sätt fånga sina tilltänkta fiskar. Viktigast av allt är att veta vad fisken befinner sig för dagen vilket ofta varierar rejält beroende på årstid. Sedan gäller det att fiska på rätt sätt. Det kan vara att hitta de rätta djupet, rätt hastighet och gång på betet samt hitta den bästa fisketekniken.

Efter detta kan man tänka vilka beten som kan passa bäst och vilka färger som borde fungerar. En sak som jag mer och mer tänker på nu för tiden är att köra hårt då förutsättningarna är de bästa och tvärtom spara på krutet då fisket är dåligt. På det sättet blir ens fiske effektivare och man riskerar att inte fiska sig less.

Viktigt att ha de rätta egenskaperna som krävs

Under årens lopp har jag träffat på massor av sportfiskare. Det har varit allt från nybörjare till de lite mer erfarna samt några riktigt begåvade och hängivna. Att fiska med oerfarna fiskare är för mig en utmaning som både kan vara trevligt och givande men även lite frustrerande och irriterande. Här märker man rätt snabbt om den rätta potentialen och talangen finns. Tyvärr går inte alltid dessa två saker hand i hand och vissa människor måste öva mer än andra för att göra framsteg medan vissa istället har det i sig. Jag hävdar att fisket liksom mycket annat i livet handlar till stor del om vilka förutsättningar man besitter.

Givetvis handlar det mycket om att vara fokuserad och inte tappa humöret. Tappar man fokus och humör går det hela ofta rejält utför och smittar även lätt av sig till de andra i gruppen. Tålamod och en tro på det man gör är andra stora plus och inte minst ett öppet sinne. Med öppet sinne menar jag att det är bra att tänka i egna banor, våga testa nya saker för att bryta en ond trend men samtidigt ha koll på sina fiskekompisar och se hur de gör för att lyckas. I dessa avseenden ser man ofta skillnader fiskare emellan.

Tyvärr finns de människor som i princip vägrar lyssna på andra och kör sitt race rakt igenom. Ibland går det bra men ofta misslyckas det och då skyller man lätt på otur. Har man skygglappar för ögonen så blir man aldrig en duktig fiskare i mina ögon. En god regel är att titta på andra, speciellt de som får mycket fisk. Det hela handlar sällan om tur och ofta är det en och samma människa som gång efter gång lyckas bäst.

Ett exempel på hur man kan ta till sig råd på ett bra sätt var då jag och en kompis fiskade öring och röding i en sjö i början av sommaren. Vi hittade en intressant vik där det varma ytvattnet hade blåst in en hel del mat till fisken. Kompisen som jag hade med mig är inte speciellt rutinerad så han rådfrågade mig vilket bete han skulle använda. Jag rekommenderade ett Toby drag som brukar fungera bra under denna tid på året strax efter att isen lämnat sjön.

På en kort stund hade jag dragit upp 5 fiskar med kompisen bara fått en enda. Han började snart förstå att det inte bara handlade om tur och jag hade också sett vad det brast i. Jag instruerade sedan hur han skulle fiska. Problemet var att han vevade in betet i samma hastighet utan rörelse i spöet vilket sällan är rätt medicin då man fiskar med dessa typer av drag. Jag sa att han skulle köra med spinnstopp då och då varvat med lite rörelser i spötoppen samt att variera inspinningshastigheten.

Snabbt tog han till sig fisketekniken och innan vi hade fiskat färdigt hade han dragit upp 11 fiskar mot mina 9. Denna kille har vid senare tillfällen visat hur lätt han tar till och lär sig nya tekniker och metoder så definitivt har han den rätta talangen. Däremot saknar han den rätta passionen och glöden för fisket och precis som jag nämnde tidigare så går tyvärr inte alltid dessa två saker hand i hand.

Dagens trend – Att fokusera på metoder och tekniker

Det man kan se idag och inte minst i fisketidningar är en trend inom fisket då man fokuserar mycket på nya tekniker och metoder. Inte minns inom predatorfisket har man hämtat mycket från andra delar av världen vilket givetvis är intressant och roligt för oss sportfiskare. Men jag ser även en liten baksida i detta när snart var och varannan artikel utmålar den ena fiskemetoden bättre än den andra.

Jag får en känsla av att man gör detta mer för att sälja nummer än för att göra en så bra tidning som möjligt med varierat innehåll. Det jag kan tycka med detta är att det blir lite vilseledande och att man som ung och orutinerad missar att se helheten i det hela. Som jag ser det finns det ingen mirakelmetod som alltid fungerar utan nyckeln till framgång är istället att utifrån rådande förutsättningar kunna lista ut vilken metod/taktik som fungerar bäst just för stunden. Något som inte alltid är det lättaste men samtidigt en utmaning och en bidragande orsak till att göra fisket så intressant som jag finner det vara.

Lite att tänka på för de nya inom sportfisket

Som sportfiskare i dag har man tillsynes obegränsade möjligheter att förkovra sig inom ämnet och det svåra kan många gånger vara att fokusera på rätt saker och hitta det som passar en bäst. Mitt råd är att hålla ögon och öron öppna och ta till sig all den kunskap man kan. Lyssna och lär av de mer rutinerade fiskarna men försök även att tänka själv och testa dina teorier ute vid vattnet. Sedan gäller det att fiska och åter fiska för det är ändå där man lär sig den största delen. Våga misslyckas och se till att ta lärdom av varje pass.

Dokumentera och diskutera dina erfarenheter med andra och försök gärna sätta upp lite mål med ditt fiskande. Sist men inte minst se till att njuta av den friska luften och den vackra omgivningen som ofta finns där. Fiske ska också vara roligt och inte bli ett tvång med orimliga prestationskrav. Alla vatten är unika och förutsättningarna är inte detsamma överallt. Därför ska man akta sig för att bedöma fiskare efter hur stora fiskar de tagit.

Sist men inte minst så gäller det att förstå att en komplett fiskare kan man aldrig bli hur mycket man ens försöker. Det finns hela tiden nya saker att upptäcka, utveckla och lära sig och det är väl just den biten som gör sportfisket så beroendeframkallande för så många. Det får vara allt från mig denna gång. Ha de så gott alla sportfiskare där ute och hoppas ni lyckas bra med ert fiske framöver. Själv har jag legat rätt lågt ett längre tag men nu börjat komma i gång så smått…

Strålande dag med godkänd toppfisk

Denna gång var jag bättre rustad än senast. När jag äntrade isen tidigt på morgonen hade jag dels mer tid på mig samt en spann full med levande betesfiskar.

Dagens betesfiskar simmar omkring ont anade om vad som skall hända.

Men det började segt och efter drygt en timme kom första fällningen som resulterade i en minigädda på knappa kilot. Nästa fisk kom bra precis en timme senare och denna var inte mycket större. Vädret var strålande hela dagen med en sol som kunde skina från en klarblå himmel. Att vinden dessutom var obefintlig gjorde det hela inte sämre.

Dagens tredje hugg kom mitt på dagen vid tolvtiden och nu var det lite mer tyngd i alla fall. En gädda på ca 4 kilo kom upp, krokades loss och släpptes tillbaka. Resterande timmarna hände inte mycket förutom ett försiktigt hugg. Då den väl bestämde sig för att ta mörten satte gäddan bra fart vilket kändes lovande. Mothugget satt bra och svaret blev lovande med en hel del motstånd.

Här en bild på dagens största…

Den gav en godkänd fight innan den tillslut var besegrad. Tyvärr var kondisen inte den bästa utan snarare rätt dålig. Dryga 104 centimeter mätte hon och vägdes till 7200 gram.

Det kändes som att gäddorna var rätt försiktiga och tröga idag så jag får vara nöjd över resultatet. Kul att jag lyckades förvalta varje hugg till fångad fisk och att jag fortsatte att nöta några timmar extra vilket visade sig lyckat.

Årets första men knappast den största…

Jag har senaste tiden grubblat lite på hur isarna egentligen ser ut och idag gjorde jag ett testfiske där huvudmålet var att just kolla isarnas kvalité samt fiska upp levande betesfisk.

Vädret kunde knappast varit bättre, strålande solsken från en klarblå himmel men ur fiskesynpunkt gillar jag faktiskt mer växlande väder med inslag av solsken. Vinden var även från nordväst vilket oftast inte är den bästa vinden när det gäller fiske. Medans jag skulle pimpla upp mina mörtar så satte jag ut några spön för gädda och det dröjde inte lång stund förrän dagens första och enda napp kom.

Upp kom en skaplig gädda på en bit över 5 kilo. Mörtfisket gick riktigt dåligt, trots massor av borrande och nötande så blev det endast 3 mörtar och inte en endaste abborre kom upp. Nej riktigt segt var ordet. Därför ställs morgondagens planerade gäddfiske in, istället får jag grubbla på hur jag skall hitta levande mört. Känns lite långt att behöva åka till mina säkra mörtvatten som ligger drygt 10 mil från där jag numera bor.

Årets första och gissningsvis inte sista…

Alternativet är att köra med dött agn men det känns inte så hett i de vatten där jag ämnar fiska i. Nej eventuellt blir det att testa ett nytt potentiellt mörtvatten som jag hört om, förhoppningsvis ett sådant vatten där man fyller en hink på en halvtimme.

Dagens positiva överraskning var annars isarna som var hårda och fina och betydligt mindre snöfyllda än jag trodde. Däremot är tjockleken tunnare än normalt så vi kan nog räkna med en tidig islossning senare i vår.

5.c Hur kan man undvika isbildning i hålen?

* 5. ÖVRIGT *

Ett problem vid fiske i minusgrader är att hålen fryser igen vilket kan vara irriterade i längden. En annan sak är att en fastfrusen lina kan innebära att gäddan känner motstånd och spottar betet. Frågan är hur man löser detta problem?

Lättast är att inte fiska alls och som jag tidigare skrivit så tycker jag man skall ställa sig den frågan om man har för avsikt att släppa tillbaka sina gäddor oskadda. Framförallt viktigt blir detta då man fiskar själv.

Om man däremot väljer att fiska så kan man sätta ner lite T-röd eller spolarvätska i hålet. Problemet är att ett 200 mm borrhål är rätt stort och effekten försvinner rätt snabbt. Ett tips kan vara att använda en rund flytande ring av något slag som man sätter mitt i hålet samt ser till att linan går igenom den. Då behövs det bara några droppar av vätska för att det skall ge effekt.

Något annat som jag hört skall fungera bra är att sätta några droppar av nämnda vätskor på tvättsvampar och sedan sätta ner dom i hålen. Själv är jag dock lite motståndare till att hälla ner miljöfarliga vätskor i hålen. Visst några droppar är kanske inte så mycket men är väl lite av en princip jag har att påverka miljön så lite som möjligt.

Det finns också miljövänligare möjligheter som fungerar hyfsat som matolja, rapsolja och kokosolja. Hur effektiva dessa är låter jag vara osagt men kan kanske vara värt att testa. Ytterligare ett alternativ är att täcka hålet med något som isolerar bort en del av kylan. Frigolitbitar eller bitar från liggunderlag fungerar hyfsat till detta. Det är bara att klippa till dessa i lämpliga bitar och sedan täcka hålen.

Det man inte skall glömma är att ismete enligt min mening skall vara ett någorlunda aktivt fiske. Ta för vana att med jämna mellanrum gå runt och rensa hålen från is. Ju kallare ju tätare får man helt enkelt ta dessa rundor och samtidigt så får man upp lite värme i kroppen.

Tips! När man gör sina rundor och rensar hålen från is så kan man även passa på att rycka lite i linorna. Detta triggar ibland gäddan till hugg om den befinner sig i närheten. Om inte annat så väcker man betesfisken som ibland kan hamna i koma.

MINNEN FRÅN FÖRR: Öringsbäcken

Vi sportfiskare ger aldrig upp, vi är ett tåligt släkte som kämpar in i det sista. Är det verkligen så? Nja kanske är vi som alla andra människor, olika som individer där vissa väljer att gå den enklaste vägen medan andra är desto tjurigare och vägrar ge upp i första taget. Eller kanske är det bara jag som är dum nog när jag inte inser hur dåligt fisket är?

Plötsligt väcks jag till liv från mina tankar. En ilsken broms kretsar likt ett reaplan runt min skalle. Den gör ytterligare några lovar innan den bestämmer sig för att dra sig vidare. Jag inser att tiden sprungit iväg fortare än jag anat och att fiskelyckan gått sämre än väntat. Mina kompisar har lämnat mig för länge sedan och nu står jag ensam ute i strömmen med flugspöet i handen och miljontals knott runt om mig och inte ett endaste vak i sikte. Nja jag tror jag ger upp…

På vägen upp till tältet slår det mig plötsligt hur hungrig jag är, detta liv tär på ens kropp och det eviga ljuset gör att man blandar ihop dygnets alla timmar. Det känns inte heller viktigt att veta vad klockan är utan istället tar man bara tiden som den kommer, fiskar, äter och sover om vart annat innan man plötsligt inser att äventyret är slut. Livet ter sig så enkelt, okomplicerat och mer likt det vi egentligen är skapta till att leva.

Mörkare än så här blir det inte denna tid på året.

När jag närmar mig tältet känner jag mig inte bara hungrig utan även trött. Snabbt riggar jag spritköket och sätter på en kastrull med vatten. I denna placeras en burk med bullens pilsnerkorv, en riktig klassiker som aldrig sitter fel. Det är kväll och vinden har lagt sig, knotten har lugnat ned sig medan myggen istället vaknat till liv. Aldrig får man vara i fred. Jag bestämmer mig för tältet och snart snarkar jag lika gott som mina två kompisar.

Dagen därpå sitter vi likt de tre vise männen framför elden och smider planer för dagen. Kartor studeras om vart annat, avstånd mäts och det enda vi vet är att vi måste testa något nytt. För i ärlighetens namn har fisket inte varit så bra som vi hade hoppas på. Vi fastnar tillslut för en liten oansenlig bäck, så väl det nalkas kväll börjar vi med bestämda steg trava iväg. Trots att jag är den av oss som skall vara bäst tränad har jag svårt att hänga med i det tempo de bägge långbenta herrarna sätter igång. De jag vet av erfarenhet är att tempot brukar sänkas allt eftersom och att det mer än sällan är jag som leder vandringen den sista biten. Så blir det även denna gången.

Framför lägerelden är det inte svårt att finna lugnet och harmonin.

På vägen springer vi på en ripkull. Mamman irrar runt oss varv efter varv i det täta markriset samtidigt som hon piper för allt vad hon är värd för att locka bort oss från sina älskande små ungar. Efter några minuter ger hon tillslut upp och snart infinner sig tystnaden och lugnet igen. Innan vi kan se vår nyfunna lilla bäck kan vi höra bruset från det porlande vattnet. Stunden senare är vi framme. De är lågvatten, bäcken är inte speciellt stor, ja faktiskt mindre än vi tänkt oss. Det ser även ut att vara nog så grunt. Pessimismen inom oss börjar nu sakta gro men vi enas om att göra ett försök. Vi har ju trots allt ansträngt oss med en rejäl promenad för att komma hit.

Jag har knappt hunnit göra i ordning mitt spö innan jag hör ett ljud av ett rejält plask en bit nedströms. Första tanken är att Mikael ramlat i bäcken. Men i ögonvrån kan jag se hur en kaskad av vatten stänks upp och hur en fisk far fram i den grunda vattnet likt ett skenade expresslok. Snart är både jag och Mattias på plats för att bevittna skådespelet. Mikael får verkligen jobba hårt med sitt lätta flugspö. Fisken är grymt stark och bjuder på flertalet hopp och rusningar innan den till sist glider in i håven. Glädjen är stor och vinden har vänt känns det som. Flugan, en Klinkhammer sitter perfekt som den skall i mungipan. Detta till trots enas vi om att spara öringen som skall bli grunden för en utsökt middag när vi kommer hem.

Sakta fiskar vi oss upp längst bäcken som snart byter karaktär, blir djupare och mer lugnflytande. Även omgivningen runt bäcken byts ut och nu blir det mer myrmark där myrarna bitvis lyses upp av fält med gulröda hjortron. På ett ställe är det extra svårt att ta sig fram, bäcken delar på sig och smalnar av ytterligare innan den bildar något av en tjärn i miniatyrformat. För att pricka rätt krävs ett perfekt kast. Att använda flugspöt är otänkbart så jag gör i ordning mitt lilla teleskop haspelspö och knyter på en liten Mira spinnare.

Myrens guld, hjortronen fanns det gott om…

Första kastet blir inte som jag tänkt mig då jag hamnar lite snett och missar den lilla miniatyrtjärnen. Men jag lyckas ändå hamna i den lilla rännan till bäck. Snabbt börjar jag veva in draget men hinner knappt med så kommer hugget som en blixt från klarblå himmel. Fisken hoppar otaliga gånger, far lite kors och tvärs vilket är lite typsikt öringen. Även för mig slutar det lyckligt och snart kan jag skåda en av de vackrare öringarna jag någonsin fångat. Den är inte lika stor som Mikaels men den väger gott och väl över kilot.

En bit bort står Mattias och skakar lite moloket med huvudet. Oj vad de är skygga här säger han med lite frustation i rösten. Men Matte är en envis jäkel som inte ger upp i första taget. Bäcken just här är lite djupare men fortfarande lugnflytande. Vi kunde skåda minst två kanske tre riktigt fina öringar som då och då var uppe och vakade. De såg ut som om de tog något strax under vattenytan för vaken var väldigt försiktiga men någon gång hade vi fått se skymtar av stjärtfenorna vilket skvallrade att det inte var några yngel precis.

Längre ner efter bäcken står Mikael precis lika frustrerande som vi andra och tittar på några större vakande fiskar. Flugspöet har han nu slängt i riset efter att ha stått en längre tid och viftat förgäves, lagt ut sin Muddler tillsyntes perfekt utan någon som helst reaktion från invånarna där under ytan. Ännu mer retsamt men samtidigt fascinerande blir det när Mikael fångar en livs levande nattslända och kastar ut den i vattnet. Den hinner inte komma långt innan en fin fisk stiger och tar den med ett rejält plask. Det hela blir än mer fascinerande då samma sak inträffar gång efter annan. De är sannerligen inte lättfångade dessa öringar…

En stund senare så hör jag ett segervrål och då förstår jag att nu har även Mattias fått sin fisk för kvällen. Med ett leende på läpparna fortsätter jag mitt fiskande. Öringen hade visat intresse av Mattes fluga flertalet gånger utan att hugga men då tafsen byttes ut mot en tunnare så hade den tillslut tagit flugan och nu låg den där i gräset. Grannare fisk får man leta efter, guldgul, glänsande med svarta och röda prickar längst sidorna.

Sakta men säkert övergick kvällen till natt vilket är svårt att märka här upp i norr. Fisket fortsatte att vara bra men samtidigt lagom krävande. Öringar högg med jämna mellanrum men nu var det mest mindre exemplar som var i farten. Även några grovvuxna harrar med mörkare färgnyanser i svart, grått och silver kom upp. Dessa var alla som stöpta i en och samma form med en vikt på strax under kilot.

Tyvärr har harren idag inte den status jag tycker den förtjänar. Jag anser att den är en av våra trevligaste flugfiskeobjekt som gärna tar på torrflugor vilket för mig är det ultimata flugfisket.

När den ljusa sommarnatten blivit till morgon och solen kommit upp en bra bit över horisonten var vi framme vid våra tält. Till berusningen av våra upplevelser och den vackra morgonen dukade vi upp för fest. Våra medhavda grillbriketter togs fram och öringen lades in i folie och snart kunde vi avnjuta en underbar middag. Härligheten sköljdes ned av allt från öl, whiskey till rent eldvatten. Tyvärr glömde vi bort att dricka riktigt vatten och det faktumet att vi varit i gång i drygt ett dygn. Tröttheten knockade oss bokstavligt och snart låg vi som tre klubbade sälar i våra sovsäckar.

Nästa dag blev riktigt varm med strålande sol. Rätt snabbt förvandlades tälten till bastu och med nöd och näppe kravlade vi oss ut i friska luften. Våra huvuden kändes tunga som bly, halsen torr som en hel öken men detta till trots mådde vi av någon anledning ändå rätt bra…

Fotnot: Tyvärr så saknade vi kamera på denna resa vilket man nu i efterhand kan tycka var slarvigt. Så därför finns det inga bilder från just denna berättelser men har istället lagt in några andra bilder från fjällvärlden.