Under lördagen hade jag redan planerat ett pass med farsan så för att vara på den säkra sidan åkte jag till vårt tänkta fiskevatten även dagen innan för att varma upp lite och se hur fisket verkade vara.
När det gäller min far så står tyvärr gäddan inte så högt i kurs medan istället arter som lax, öring, abborre och nu inte minst gösen ligger honom varmt om hjärtat. Att föreslå gäddfiske skulle därför inte vara populärt men när jag nämnde gös och vertikalfiske så var han inte svårövertalad.
Förra hösten testade jag lite sporadiskt vid något enstaka tillfälle vertikalfiske i detta vatten utan större framgång. De annars så säkra sommarplatserna var då plötsligt inte alls så heta och inte var det heller lätt att se några gösekon på ekolodet. De var nästan som försvunna så utmaningen nu låg mycket i att hitta gösen, för nog måste det gå kan man tycka.
FREDAGENS FISKE
Fast fredagens fiske började jag med lite gäddtrolling och taktiken var dels att åka runt över stora ytor och se vad ekolodet visade samt att se om gäddorna nu börjat vakna till liv. Det tog inte länge innan jag fick ett trippelhugg på tre av mina fyra spöna. Kanske var det lika bra att en av gäddorna släppte rätt snabbt. De andra två följde däremot med hela vägen in och vägde runt 4-5 kilo vardera. Sedan gick det lite trögare fast inte direkt dåligt utan det small på någon gädda med jämna mellanrum, däremot bara mindre fiskar.
Gäddfisket blev dock inte så långvarigt då jag observerade en del intressant via ekolodet. Måste bara vara gös tänkte jag och hann med att få ut en markering på gps:en. Jag hade lämnat elmotorn hemma så fick istället använda mig av vinden och bensinmotorn, inte idealiskt men funkade hyggligt. Det tog inte lång stund innan första hugget kom och sedan fortsatte det så under en lång tid. Gösarna var på riktigt gott humör och emellanåt blandade även gäddorna in sig i leken. Blev runt 15 gösar och ett gäng gäddor innan huggrushen var över. Största fisken var en gädda på 5300 gram och bästa gösen vägde 1770 gram vilket är en bra fisk i detta vatten.
LÖRDAGENS FISKE
Lördagen bjöd på perfekt väder för vertikalfiske och vi var på plats i god tid så förhoppningarna om ett trevligt fiske fanns där. Efter att vi kört runt ett bra tag sänktes en del av förväntningarna då det såg i det närmaste gösfritt ut i det område där det kryllade av dom för bara knappt dygn sedan. Att börja där var ändå ett givet val för det massiva stimmet av småfisk fanns här även denna dag. Men efter en stund och bara en liten gös så gav vi upp. Vi förflyttade oss en bit ifrån där jag tidigare under dagen satt ut en markering som kom till mer i brist på andra intressanta ställen.
Rätt snabbt hade jag dragit upp några mindre gösar innan farsan får sitt första hugg. En bättre fisk och den misstänkta gäddan är faktiskt en gös på 1850 gram. Strax därefter kommer ytterligare en fin bit som är något tyngre, 1880 gram. Noterbart är att farsan nu dragit tre gösar tyngre än min största från detta vatten trots att jag fiskat där betydligt mer och fått massor av fler fiskar. Hur är det möjligt kan man undra? Nåja jag hann inte grubbla så länge på det innan det blev ändring i den statistiken. Gösen min vägde strax över 2 kilo, närmare bestämt 2020 gram och nu har jag bara 240 gram upp till farsans sjörekord.
Farsan gick som vanligt ut hårt och öppnade med en fin fisk.
Efter att fått lite tid på mig kunde jag slå tillbaka med en större.
Och en ännu större, fast fel art om du frågar min far… En lång men tyvärr lite mager gädda på 6700 gram.
Resten av dagen bjuder på hyggligt fiske och ju längre dagen lider ju fler gäddhugg kommer det medans gösarnas aktivitet tenderar på att avta. Några av gäddorna är av lite bättre format och bjuder på härliga fighter på den lätta vertikalutrustningen.
LITE TANKAR FRÅN MIG GÄLLANDE SPECIMENFISKE OCH GÖSFISKE I NORRBOTTEN
Vissa kanske tycker det är märkligt eller rent av löjligt att jag väljer att skriva och glädjas om gösar som “bara” väger runt 2 kilo som ju inte alls är någon imponerande vikt nationellt sett. Då jag också fått flera större gösar där några varit och nosat på 7 kilo gränsen så blir detta än mer anmärkningsvärt kan man tycka, eller?
Mitt sätt att se på saken är först och främst att specimenfiske (jakten på de största individerna av en viss art) inte automatiskt behöver betyda att man måste jaga land och rike efter de allra största fiskarna utan att det lika gärna kan handla om att fiska efter de största individerna i ett specifikt vatten. Eftersom klimatet och årstiderna i vårt land skiljer sig så mycket så är det omöjligt att konkurrera på samma villkor när det gäller alla arter. Vissa arter finns inte heller överallt och en del finns men lever på dess gräns för vad den tål. Gösen är ett exempel på detta och det är nog framför allt det som gör den så intressant i mina ögon.
Vi vet att gösen kan bli stor även här uppe i en del de fåtal vatten den nu finns i men dessa fiskar är vanligtvis mycket ovanliga. De flesta gösvattnen jag testat i Norrbotten vilket nu börjar bli en del i antalet ser viktfördelningen inte alls imponerande ut men samtidigt lockar detta mig en del. Det som lockar mig är att försöka få någon större än det som är normalt och hitta strategier och tekniker för att lyckas med detta. Att hitta något vatten som sticker ut har också varit en drivkraft, ett vatten där man kan fånga mer än någon enstaka storgös och med en bättre medelvik än normalt. Detta blev förra året verklighet och en upplevelse som jag sent kommer att glömma.
Men trots detta så uppskattar jag ännu andra gösvatten, att få en 2 kilos i ett vatten där det tagits flertalet gösar över 6 kilo smäller såklart inte högt men att ta en 2 kilos i ett vatten där man dragit ett par hundra utan att komma över den gränsen blir något helt annat.
Slutligen vill jag bara säga att alla har rätt att tycka vad man vill och en del skulle säkert tycka om de läste den här bloggen att gud vad man kan vara fixerad vid fiskars storlek. Och ja det är väl lite av en specimenfiskares “skada” det kan jag hålla med om men samtidigt är det också en del av dess inspiration och drivkraft som får en att utvecklas inom fisket. Även att jobba hårt, hålla humöret uppe, stå ut med kylan och andra obehag. För man vet hur jäkla skönt det är när belöningen kommer i form av den fisk man så länge har jobbat för och drömt om.
Som jag påpekat tidigare här på bloggen så får man samtidigt inte glömma bort alla de ingredienserna som man får ut av denna hobby. Saker som kamratskap, naturupplevelser och avkoppling smäller ofta minst lika högt som ett bra fiske, eller kanske man snarare ska säga att dessa saker gör att man lättare kan stå ut med en dålig fiskedag?! Nja ja skulle nog påstå att dessa saker kan både höja en dålig och en bra fiskedag ytterligare en dimension…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar