Regg-Lake levererad!

Det hela känns fortfarande lite overkligt och har inte riktigt hunnit sjunka in ännu. Men jag skall ta det hela från början…

Redan förra vintern satte jag mig ner och började smida planer för lakfiske i några olika vatten. Tyvärr blev det bara ett halvhjärtat försök då men nu i höst har motivationen för fisket plötsligt infunnit sig och jag har fortsätt att smida planer gällande storlake. Målet har varit glasklart dvs. en lake på över reggvikten 4 kilo.

Första försöket var på en plats som jag tycker har stor potential där det brantar av rätt rejält från bara någon meter ned till 7 meter. Matade ut några spön längst kanten och satte mig ner och väntade med spänning. Jag fick vänta, vänta och åter vänta innan jag gav upp efter dryga 3 timmar utan ett endaste napp.

Nästa pass befann jag mig på ett nytt ställe där jag liksom på den förra platsen hade mäskat dagarna innan. Blev överraskad hur snabbt mörkret lade sig och sista spöet kom ut då det i princip var kolsvart ute. Det var en härligt mild och vindstilla kväll där jag satt på den hårda blankisen och filosoferade i min sköna stol. Efter ca 45 minuter händer följande:

Plötsligt ser jag hur vippan på spöet närmast där jag sitter distinkt löser ut. Jag skyndar mig fram och i ivern glömmer jag ficklampan. Fisken sitter och svarar med något som nästan liknar en rusning, tänker först inte fan är det väl en gädda. Men ganska snabbt avfärdar jag den teorin då jag känner de där karaktäristiska stångningarna vid hålet som bara kan tyda på en sak, nämligen lake. Det är inte det lättaste att se vad man håller på med i mörkret men jag försöker ta det lugnt där jag famlar med högerhanden i hålet, känner lakens lena hud, söker efter ett grepp en stund innan jag äntligen lyckas med det och kan slutligen landa fisken.

Laken just innan invägningen…

Laken hamnar snabbt i en balja med vatten där jag krokar loss den och förvarar den i väntan på dokumentering. Sedan gör jag i ordning våg, måttband, kamera. Det är en lång lake utan tvekan, hyfsat fet och grov så frågan är vad den kan väga? Att den skall väga över 4 kilo vågar jag inte hoppas på men det visar den göra med marginal!

Efter avdrag från vågsäck blev vikten 4120 gram fördelat på 87 centimeter.

Laken togs på död mört med doftspray Traper Perch Pike som går att få tag på Mieko fishing. Således en mycket härlig och efterlängtad fisk som jag länge suktat efter, men nu är den saken i hamn…

Sverige- Ett skrämmande exempel på hur illa vi utnyttjar vår unika laxstam

Tyvärr jobbade jag på onsdag då uppdrag granskning handlade om laxfisket i Östersjön och rent allmänt om laxens situation i Sverige. I dag har jag sett programmet i sin helhet och jag måste säga att det var ett mycket bra och välgjort program som byggde på fakta och inte tog ställning till någon/något. Man utgick helt och hållet från laxens situation, hur deras livscykel ser ut och vilka faror som finns och lurar på vägen från dess liv som smolt till lekmogen lax.

Jag är ju insatt i det ämnet så för mig var all fakta inga nyheter men det som var mest skrämmande var hur den ansvarige ministern Eskil Erlandsson svarade på frågorna han fick. Hur naiv, okunnig och oansvarig han framstod som och det värsta av allt var nog ändå att han inte litade på vetenskapen och den ledande forskningen gällande laxen.

I Eskils värld så är alla goda och följer regler och lagar och dessutom inte tar upp fler laxar än de behöver äta. I Eskils värld så räcker laxen även i fortsättningen till alla typer av fiskare och beståndet kommer dessutom börja öka utan att man gör några nya åtgärder. Hur skall detta hända är frågan om man inte gör något konkret av situationen?

Det bästa med programmet som jag ser det är biten som tog upp hur mycket vi förlorar rent ekonomsikt med våran fiskepolitik och hur man i andra länder lyckas vända på ett hopplöst läge till något positivt på kort tid. Hoppas att de ledande politikerna tar tag i saken, visar mod och inser vilken potential just laxfisket har.

För att rädda vildlaxen krävs det att vi alla hjälps åt och drar sitt strå till stacken. Kanske ett totaltfiskeförbud några år från allt fiske, sedan förbjuda eller reglera fritidsfisket för att i framtiden skapa goda förutsättningar till folk som lever på laxfisket som yrkesfiskare och människor utefter våra älvar. Vattenkraften är ett annat dilemma och där är det enligt mig en skandal att regler och lagar gäller fortfarande från den tid då vi byggde våra första vattenkraftverk. På den tiden visste man ju inte vilka ingrepp på naturen som detta gav och hur laxen och annan fisk drabbades. Att man i dag inte gjort något åt den saken är åter ett exempel på hur ekonomi och politik styr vårt samhälle.

Jag gillar inte bara själva fisket utan lika mycket vår underbart vackra natur som vi fortfarande har på många håll. Men att se den sakta men säkert försvinna, hur vi förstör för oss själva och hur makteliten i storstäderna resonerar gör mig mörkrädd. Som tur är finns det många människor som kämpar emot detta vansinne och så länge som jag lever tänker jag vara en i den skaran.

Att vi i Sverige skall vara bland de tre bästa eller till och med bäst i hela EU med vår fiskeripolitik var nog den största lögnen i hela programmet. Att vi skall bruka men inte förbruka talar också tvärtemot vad som sker idag. Nej Eskil du är inte trovärdig i mina ögon. Nästan så att man tycker lite synd om dig när man hör hur du pratar men samtidigt skrämmande då det är du som är högst ansvarig i dessa frågor i vårt land. Hoppas att du kan komma till insikt med hur allvarligt problemen är och göra något konkret åt saken istället för att bara komma med floskler som bara förlöjligar dig själv.

MINNEN FRÅN FÖRR – Udda “Laka minnen”

Nu befinner vi oss i en tid då vintern närmar sig och dagarna blir allt kortare och oavsett var vi bor i landet är vattnet nu inte många grader. Detta är säkra tecken på att laksäsongen dragit igång för denna sötvattenstorsk älskar nämligen både kyla och mörker. Så därför tänkte jag nu dela med mig lite märkliga och udda minnen från den tid då jag fiskade lake som mest från början av 90 talet och framåt ett tiotal år.

Mörkret, stillheten, tystnaden och kylan är saker som gör lakfisket lite annorlunda mot andra typer av fisken. I skydd av mörkret syns man knappt och eftersom man oftast sitter eller står still så hörs man inte heller så väl. Därför har jag råkat ut för ett par otäcka överraskningar då jag blivit ordentligt skrämd.

Bävermöte vid ån

Ni som råkat springa på en bäver vid något vattendrag vet hur den beter sig. Med dess paddel till svans kan den åstadkomma ett plask som närmast kan liknas vid att en stor sten kastas ned i vattnet. En oktoberkväll satt jag således alldelens ensam och bottenmetade vid Aleån. Efter ett tag så ser jag att ett av spöna börjar böja på sig lite, ett typiskt lakanapp. När jag sedan reser mig upp hör jag ett enormt plask och sekunden senare känner jag en kaskad av vatten kommer över mig. Bävern måste bara varit någon meter ifrån mig och jag kan lova att jag hoppade rakt upp.

Med denna paddel till svans kan en bäver bevisligen skapa ljud så det räcker och blir över…

Närkontakt med en flock änder

En annan kväll fick jag uppleva hur en flock änder kom med en hiskelig fart utmed ån och några av fåglarna kom mig så nära att jag kände dess vinddrag. Det märkliga med denna händelse var att det var i början av januari och isen var rekordtunn och större delen av ån låg öppen vilket är ytterst ovanligt. Att sedan änderna skulle dyka upp var osannolikt märkligt då dessa fåglar brukar styra sin kosa från Norrbotten redan i början av oktober.

En katt sägs ha tio liv min far har nog det dubbla…

Denna historia har jag tidigare skrivit om men tar den en gång till för de som inte läst den. Detta är utan tvekan det värsta och otäckaste minnet jag har varit med om under ett fiskepass. Det kom en november kväll då jag och min pappa skulle pimpla lake för första gången den säsongen. Omständigheterna var följande: Under hela oktober hade det regnat rejält vilket fått till följd att Aleån hade ett vattenstånd som närmast liknade en vårflod.

Men sen kom plötsligt kylan och efter ett par veckor med rejält kallt väder så ansåg vi att isarna borde hålla nu. Men det vi inte hade tänkt på var att vattennivån i ån hade sjunkit mycket vilket innebar att isen sluttade rejält från land ned till mitten av ån där det var öppet vatten. Sedan så var det knappt någon snö och under denna fanns det blankis.

Så när vi gick ner efter slänten ned mot ån så halkar plötsligt pappa till och glider ned på isen och vidare ner mot det öppna vattnet som finns en bit ut i ån. Som tur är så håller han i isborren som han sedan använder som en broms då han glider efter isen. Sedan ålar han sig efter isen med hjälp av borren upp på säker mark. Man kan säga att isborren räddade hans liv. Det hela slutade ju nu lyckligt men man kan ändå inte låta bli att tänka. Det hade ju lika gärna kunna vara jag som höll i isborren och i sådana fall hade jag troligen varit utan pappa nu, alternativt att det var jag som hade halkat.

Fullt liv i lakens magsäck!

Slutligen ett lite roligare minne. Jag hade just fått kvällens första lake och när jag håller på att lirka ut kroken från munnen känner jag att det liksom rör sig under laken mage. Jag blir nyfiken och avlivar laken och kollar vad som finns i magsäcken. Detta var för övrigt något jag gjorde varje år på denna plats. Ca 5 lakar avlivades för att jag ville få en uppfattning vilken föda lakarna levde av och vilka byten som fanns att tillgå. Resultatet blev också rätt intressant då födotillgången varierade förvånansvärt mycket under åren. Nog om detta. Jo i magsäcken hittar jag så en livs levande liten gädda. Perfekt agn tänker jag och kastar ut betet. Några minuter senare så får jag kvällens andra lake och strax därefter även en tredje, bägge med den lilla gäddan som agn.

Statistik från förr samt lite tankar om mitt framtida lakfiske

För er som är intresserad att se statistik över mitt och mina kompisars fiske i Aleån under denna tidsperiod så finns sedan tidigare ett inlägg i ämnet (Statistik – Mitt lakfiske i Aleån 1989-2008).

Mitt lakfiske har under senaste tioårsperioden sakta men säkert bleknat bort. I fjol tog jag mig dock ut på ett lakpass och förhoppningen är att det skall följas upp av några fler denna vinter. Jag har några vatten jag vill testa men det känns väldigt ovisst för vad jag vet har aldrig något inriktat lakfiske bedrivits här. Fast samtidigt spännande då detta känns som ett fiske som är väldigt outforskat där jag bor och säkert på flera håll och kanter ute i vårt avlånga land.

Ful må den vara men ack så åtråvärd.

Mitt mål är att ta en lake på över 3 kilo, något jag inte fixat trots ett gäng lakar mellan 2-3 kilo. Otur eller inte är frågan? Själv skulle jag säga att hade jag fiskat mer i andra vatten med tanke på all den tid jag lagt ner är jag rätt säker på att mitt rekord hade legat på en helt annan nivå. Eller så ligger den där 3 kilos gränsen som en förbannelse över mig. Ja vi får se hur det blir med detta men en regglake på 4+ hade som sagt inte suttit fel…

Vintersäsongens första isfiskepass

Trots att vi haft en relativt mild väderperiod här i Norrbotten så kan vi redan isfiska i flertalet vatten. Orsaken till detta är avsaknaden av snö ute på isarna samt att vi också haft en del kalla nätter.

Mitt första ismetepass förlade jag till en sjö där jag vet att man brukar få bra med gädda fast storleken inte alltid är den bästa. Trots detta inbillar jag mig att det går någon riktigt monster och lurar där nere.

Mörten och abborren var på hugget så nu har man en hel del bete till vinterfisket.

Denna dag var vädret inte speciellt roligt och isarna var snorhala med blankis och på detta vatten. Jag for fram likt Bambi på hal is och inte blev det lättare då gäddhuggen haglade tätt första timmen med bland annat två dubbelhugg. Hade vart kul och se sig själv på film…

Gäddorna var aktiva men samtidigt lite försiktiga emellanåt. Noterade 15 hugg under dagen men fick bara upp 8 av dessa. Storleksmässigt var det inte alls bra vilket var lite tråkigt. Fast det värsta kom dagarna efteråt då det kändes som att min kropp åldrats med 50 år, hade en jäkla träningsvärk i ljumskar och ben samt att ryggen blev sämre igen. Men, men man får ta lärdom av sina misstag till nästa gång.

Så här såg det ut i det område gäddspöna var utplacerade.

Nästa gång ja, då var jag på plats i ett annat vatten där jag tidigare inte fiskat denna tid på året. Det kändes på förhand att det skulle kunna bli svårt men samtidigt vet man att stället hyser rejäla gäddor. Fiskade med dött bete denna dag bestående av mörtar på runt 2-4 hg. Testade både grunt och djupt, nära botten och högre upp men utan resultat. Kändes helt enkelt som att inte fisken fanns där eller så hade de tagit en födofri dag.

Det känns dock kul att vara igång med isfisket så här pass tidigt, förra isfiskesäsongen blev ju väldigt kort då man först kom igång på allvar andra halvan av mars. Vi får hoppas att isarna fortsätter att växa och att snön väntar med att komma ett tag till, då ser det riktigt bra ut framöver…

Boktipset - Gäddfiskarens specialknep av Leif Engström

Denna bok bygger till största delen på ett 13 årigt gäddfiske i Trosa skärgård där författaren fört en oerhört detaljerad fångstdokumentation som han frikostigt delar med sig. Trots att boken har många år på nacken (kom ut 1972) så finner jag den idag fortfarande väldigt intressant.

Styrkan i boken är utan tvekan all den statistik och information man får ta del av. Man får följa med Leifs gäddfiske under hela säsongen och i detalj kunna se hur det gått. All tänkbar information som hur väder, vind, vattentemperatur och en massa annat påverkar fisket finns med liksom flertalet diagram och tabeller.

Utan tvekan var Leif en man som på denna tid låg långt framme i sitt gäddfiske mot för de flesta andra både vad det gäller metoder och beten. Man märker också att många av hans teorier håller än idag vilket gör att boken känns aktuell fastän den har över 40 år på nacken. Givetvis så har utvecklingen av redskapen och fiskemetoder gått framåt flera ljusår sedan boken skrevs så därför får man plocka ut de teoretiska godbitarna ur boken och väva in dom i dagens fiskemetoder. För glöm inte att Leif bedrev sitt fiske på samma platser, samma djup och samma tider som dagens fiskare gör.

Det jag imponeras av i denna bok är mycket skall jag säga. Idag är det betydligt lättare att skaffa kunskaper och bli en bra fiskare, går liksom inte att jämföra med hur det var på 60-70 talet. Leif hade inte alls de genvägar som finns idag som exempelvis internet utan han fick helt själv tillsammans med sina fiskekompisar lära sig gäddfisket från grunden genom egna erfarenheter. Sedan hade gäddan inte samma status heller utan ansågs av de flesta som en skräpfisk, icke värd att fiska efter. Just dessa bitar gör att boken känns mer äkta i mina ögon och resultatet än mer imponerande.

Så här ser framsidan ut på denna “gäddklassiker”.

Det finns säkert de som kan tycka det känns osmakligt att läsa en bok om gäddfiske där författaren dödar sina storgäddor, skriver om hur man snarar gäddor, fiskar med ryssjor m.m. Men jag ser det absolut inte på det viset för på den tiden var det även för den gemene sportfiskaren en del i fisket och inte mer fel än något annat. I stället får man glädjas åt utvecklingen och hur vi ser på fångsten idag, då kan man konstatera att mycket har hänt på 40 år…

Enligt min mening är denna bok en riktig klassiker som jag tror har betytt väldigt mycket för att många gäddfiskare genom åren. Idag får man som läsare kanske inte ut lika mycket som förr då det hänt så mycket vad det gäller tekniker, metoder och utrustning. Men förutom detta så känns boken fortfarande riktigt intressant och unik i sitt utförande.

Fotnot: Idag är Leif “gäddprofessorn” Engström fortfarande i högsta grad involverad kring sportfisket och då främst inom redskapsbranschen. De som besöker Sveriges största sportfiskeforum Fiskesnack känner säkert igen en man med signaturen Old Firehand. Det är samma man som skrev denna bok, Leif Engström. Nu 40 år senare efter han skrev boken brinner han fortfarande för att hjälpa andra och dela med sig av sina erfarenheter. Imponerande…

Boken är idag rätt efterfrågad på marknaden och inte alltid lätt att få tag i. Priset ligger runt 500 kronor för ett exemplar.

På hans hemsida finns dessa 34 gäddtips att ta del av.

Boktipset – Gäddan och gäddfisket av Olle W Nilsson

Det var ett tag sedan jag tipsade om någon bra bok men nu är det dags igen. Först ut blir boken Gäddan och gäddfisket som är skriven av Olle W Nilsson och kom ut 1993.

Så här beskrivs boken då den kom ut: Gäddan och gäddfisket är en sakkunnig handledning i konsten att fiska gädda. Boken inleds med en skildring av gäddans levnadsvanor, dess vandringar, lekbeteende och huggtider.

Det som gör boken intressant i mina ögon är definitivt inte avsnittet gällande fisket efter gäddan. I det avseendet kändes boken redan omodern då den kom ut 1993. Lägg då till ytterligare nästan 20 år av utveckling så förstår ni nog vad jag menar.

Däremot gillar jag alla de avsnitten i boken som handlar om gäddan som art. Där märker man tydligt att Olle vet vad han pratar om och att han är en riktig fiskexpert samt har en bakgrund som biolog.

De avsnitt i boken som jag speciellt rekommenderar är följande: Gäddans utbredning och släktingar, Födan och födovalet, gäddans vandringar, gäddans tillväxt och ålder, gäddans huggtider, gäddleken, gäddan och årsklasserna, gäddhuggets etologi samt gäddan den övermäktige predatorn

Till de sportfiskare som är intresserade av att lära sig mer om gäddan som art och hur den fungerar tror jag att detta är en bok som helt klart kan vara intressant. Däremot till de som är ute efter en handbok i sportfiskets ädla konst på just gädda tycker jag att man skall leta vidare…

Olle W Nilsson hann under livet med att skriva fler riktigt bra böcker. Några av hans böcker finns i min bokhylla och med tiden kommer säkerligen fler av hans böcker dyka upp här på bloggen.

Här ser vi en ung Olle W Nilsson men en grov gädda som han fångat.

Hösten 1999 avled Olle efter en lång tids kamp mot sin cancer. Enligt min mening försvann därmed en av våra allra största “fiskexperter” som även producerat egna böcker. På nätet finns denna blogg som hans son skrivit. Den är lite av en hyllningsblogg där man även finner ett register på alla de böcker Olle skrivit själv eller tillsammans med andra.

Fiskeprofilen – Jan Nilsson

Nu kommer en nyhet här på bloggen som går under namnet Fiskeprofilen. Alla som jag fiskar tillsammans med ligger i riskzonen för att hamna under luppen. Först ut blir min far som var den person som introducerade mig i sportfiskets värld.

Denna bild är från i somras då Jan tog sina första gösar. Ett fiske han för övrigt tyckte var riktigt kul.

Namn: Jan Nilsson

Född: 1948

Bor: Alvik (Är även född och uppvuxen i där)

Sysselsättning: Pensionär

Favoritfiske: Pimpelfiske, bäckfiske med lätt haspelutrustning samt numera vertikal jigging.

Favoritfisk: Laxfiskar av olika slag.

Rekordfiskar: Lake 3 kg+, Abborre 1 kg, Gädda ca 5 kg, Havsöring 3,5 kg, Gös 2,26 kg, Röding 1,3 kg, Lax 3 kg

Intressen vid sidan om fisket: Sport av olika slag med tyngdpunkten på Luleå hockey. Umgås med familjen och barnbarnen. Tidigare tog även jakten en stor plats i livet.

Övrigt: Jobbat större delen av sitt arbetsliv på SSAB i Luleå. Har ett förflutet som fotbollspelare i Alvik där han var känd som en tuff och hårdför ytterspelare som inte klev undan i första taget.

Årets midsommar firades med fiske i en mindre bäck där det visades sig finnas lax. Denna var den största av de två laxar Jan fångade.

Bakgrund som fiskare:

Redan vid 5-6 års ålder började Jan sin fiskebana med att meta abborre i Solberget där familjen hade en sommarstuga. Det dröjde inte många år innan Jan fick sin första spinnutrustning i form av ett splitcane spö och en Rekord 1700 rulle.

I vuxen ålder började andra arter ta mer plats och flera fjällresor gick av stapeln. Det har blivit många resor genom åren och mest har det varit frågan om pimpelfiske efter röding. På 70-talet då familjen bodde på Bergnäset blev Gäddviksströmmarna lite av ett andra hem för Jan. Många timmar förlades där och många öringar har fått sluta sitt liv med ett Elbe torsk drag i mungipan.

När familjen flyttade till Alvik 1979 blev det några år med mycket lakfiske, man kan säga att Jan var den som introducerade lakfisket i de övre regionerna av Aleån. Första åren pimplade han efter laken men några år senare i början av 90-talet blev det även en hel del bottenmete med framgång. Vid den tiden hade även jag börjat intressera mig för fiske på allvar så följande år spenderade vi många kvällar i mörkret nere vid Aleån.

På senare tid har det blivit en hel del fiskande i Put&take vatten, speciellt då i Kronogård som blivit lite av ett favoritställe för honom. Men det allra roligaste fisket enligt Jan är att få fiska i bäckar och åar med en lättare haspelutrustning. Detta är något som han bevisligen bemästrar då han under de senaste åren tagit flera laxar samt en fin öring på 2,3 kilo! Men så för ett par år sedan introducerade jag honom i vertikalfisket vilket snabbt blev ett favoritfiske. Första passen blev efter abborre och nu i sommar var det gösfiske som gällde. Vet inte om vi kan kalla det för nybörjartur men faktum är att de större abborrarna och gösarna tycks dra sig till Jans jiggar.

Förutom själva fiskandet så har det periodvis blivit en hel del betestillverkning och flugbindning. Jan har i sin lilla verkstad hemmavid hunnit med att tillverka massor av wobblers, skeddrag, tubflugor och vanliga flugor.

Här är några av Jans alla egentillverkade drag som populärt går under namnet Jassedraget. Det är ett riktigt bra drag som senaste åren har fångat en hel del fisk av olika slag.

Hur ser då dina framtidsplaner ut vad det fisket?

Drömmen är att kunna ta en riktigt stor lax över 10 kilo och förbättra mitt gösrekord. Just gösfisket är något jag uppskattar att jag fått lära mig på senare år liksom vertikal jigging som är ett jäkligt roligt fisksätt.

Hur ser då dina styrkor respektive svagheter ut som fiskare?

Styrkorna mina är att jag är både envis och uthållig medan mitt heta humör kan ställa till så att jag tappar fokus på själva fisket.

Har du något fiskeminne som du vill dela med dig av?

Det får blir en fjällresa till sjön Pieskejaure. Efter en strapatsfylld färd över fjället så valde de andra i sällskapet att gå och lägga sig i den inhyrda stugan som låg vid sjöns strand. Själv valde jag fiska i det svaga gryningsljuset. Det snöade även ymnigt men fisket var fantastiskt från första stund. Jag hade en fluga som upphängare en bit ovanför rödingspirken så det blev ofta dubbléer med rödingar. Under ett par timmar hann jag få över 60 rödingar!

 

Tre storfiskare samlade vid lyckobrunnen efter dagens fiskafänge.

Min relation till fiskeprofilen

Att jag redan i unga år fick chansen att upptäcka fisket kan jag tacka min far för. Jag fick alltid möjligheten att hänga med på hans fisken vilket jag idag är evigt tacksam för. När jag blev lite äldre fick jag även följa med på några fiskresor till fjällen vilket var en höjdare för en fisketokig yngling. Nu för tiden blir det oftast några gemensamma fiskepass varje år och av någon anledning brukar vi ofta ha bra fisken då vi fiskar tillsammans. Gubben verkar föra tur med sig…

Några fiskeminnen…

Jag börjar med min första fjällresa då jag var i 12 års åldern och fick följa med farsan och hans två kompisar Jan Thelin och Lennart Gahm. Det var i mitten av maj och vi promenerade nära en mil innan vi slog läger bredvid en sjö. Dagarna därpå kunde vi sedan sitta på isen och dra storharrar som jag aldrig sett maken till. Man kan säga att efter detta så tog mitt fiskeintresse fart på allvar. Utan tvekan ett av mina starkaste fiskeminnen.

Minns en gång då vi var i Kronogård för bra många år sedan. Första kvällen traskade jag iväg ensam med både haspel och flugspö till flera småvatten. Fisket gick inte alls bra, inte ett endaste hugg på hela kvällen. Sent på kvällen kom jag tillbaka trött och besviken. Rakt nedanför stugan sitter farsan tillbakalutad på en stol med en whiskeyflaska i handen och ett spö i den andra. Irriterad som jag är säger jag att - skall du inte ge upp nu och komma in i stugan för ikväll är det ju hopplöst. Jag märker snabbt att farsan fått i sig en hel del rusdryck så fort han börjar tala. I samma veva ser jag flötet försvinna och strax därefter sätts ett något fumligt och försenat mothugg in. Givetvis kommer fisken upp, och den 13:e regnbågen för kvällen är ett faktum. Aldrig har jag känt mig så utfiskad.

Här Jan med en kilosröding från en av sjöarna i Kronogård, ett ställe som ligger honom varmt om hjärtat.

Det där med catch and realease har tagit tid att anamma för Jan då han kvalar in i den generationen som är uppvuxen med att ta upp den fisk man får. Fast jag måste säga att med tiden har även Jan börjat inse och förstå betydelsen och innebörden med detta. Men ibland glömmer han bort vem han fiskar med då jag är med. För inte så många år sedan var vi och fiskade abborre en fin sommarkväll. Efter en kväll med trögt fiske får jag plötsligt hugg och snart kan jag landa en fin abborre på över kilot. Jag ber farsan ta en bild då jag håller upp den, sedan vägning och snabbt i med den i sjön. Jag kan fortfarande se den minen framför mig då abborren gick tillbaka. Sedan kom orden - Men är du inte klok Mats, den skulle vi ju ta hem och röka.

Efter detta slutar han att fiska, luften liksom går ur honom. Jag däremot får på en ännu större abborre som jag tyvärr tappar. Det verkar som att farsan knappt blir berörd av detta utan istället bara vill hem. Numera är han bättre förberedd då vi fiskar tillsammans och tycker att det är starkt gjort att värna om de större fiskarna i ett vatten genom att sätta tillbaka dem. Så till viss del kan man även lära gamla hundar att sitta.