Årskrönika 2012

Innan året tog vid hade jag flertalet planer och tankar i huvudet. Men samtidigt kände jag någonstans att den där gnistan som ofta krävs för att omvandla planer till tankar inte riktigt fanns där. Det visade sig också att min känsla som jag på förhand hade stämde rätt bra så därför blev det både färre och kortare fiskepass än vad jag hade hoppats på. Men när väl det där riktiga fiskesuget började infinna sig fram emot höstkanten kom också belöningarna och tillslut blev året faktiskt rätt skapligt.

Isfisket

Förutsättningarna vad det gäller isfisket var verkligen inte de bästa under början av året. Orsaken var en ovanligt mild november och december i kombination med mycket snö. Isarna lade sig sent och blev aldrig riktigt bra i flera av mina tilltänkta vatten. Först i februari blev det lite mer normala vintertemperaturer och sedan fick vi istället en sen och kall vår. Inte förrän under de sista veckorna i mars kom jag igång med fisket men därefter nötte jag på rätt bra under en dryg månads tid. Med undantag av ett lakfiske blev det gädda för hela slanten. Fisket var dessvärre segt under hela perioden och det blev ”bara” en över 7 kilo under mars/april.

I år ville det sig inte riktigt med ismetet efter de större gäddorna. Det blev ett gäng fiskar under mars och april mellan 6 till dryga 7 kilo. Men tyvärr så lyste de riktigt stora gäddorna med sin frånvaro.

Som kompensation fick vi istället fina isar redan i november vilket jag passade på att utnyttja i form av några ismetepass efter gädda och lake. Resultatet kom då också, i sista sekunden så att säga. Jag tänker givetvis på laken som höjde fiskeåret från ett rätt så mediokert år till ett klart godkänt år. En lake på över 4 kilo är en fisk jag en längre tid haft i tankarna men nu får jag istället ta sikte på nästa mål, en över fem…

Lakfisket gick trögt med två bompass på raken innan denna kom. En lång fisk på 87 cm och 4120 g. Årets utan tvekan bästa fisk…

Årets sista gäddpass gav även årets största isgädda, en stadig bit på en bit över 8 kilo. Ingen jätte men helt klart en godkänd toppfisk om än lång ifrån tidigare årens toppnoteringar. En annan rätt rolig fångst var den gös jag fick på ismete nu i november. December månad blev inte bara en mörk månad utan en månad med mycket snö och kyla. Inte en enda av mina lediga dagar var vädret bra nog “i mina mått mätt” för fiske.

Sommarfisket

Under maj och juni blev det rätt så få fiskdagar och de gånger jag kom ut låg det mesta fokuset på gös. Målet var att hitta gösen rätt tidigt på säsongen vilket inte gick så bra. En sen vår och kall försommar med extremt högt vattenstånd på flera håll bidrog säkert också till det svaga fisket. Gäddfisket blev inte heller det jag hade hoppats på men samtidigt kan man inte begära mer då jag fiskade så pass lite efter gädda som jag gjorde.

I slutet av sommaren blev gösfisket bättre i de vatten jag fiskade i och vad det gäller antal så får jag lov att vara nöjd. Storleksmässigt hyggligt eller rent av bra om jag utgår ifrån vad dessa vatten brukar leverera, flera gösar runt 2 kilo och strax däröver blev det men tyvärr ingen större än så. Däremot svek det vattnet jag hade hoppats på mest där jag 2011 fick flera storgösar mellan 5-7 kilo, i år blev det ingen större än dryga 2 kilo. Fast å andra sidan är det just den där biten som gör gösfisket mer spännande här uppe, att man får kämpa för varje större fisk.

 

En av årets bästa fisketurer var då jag tog med pappa ut på vertikalfiske i en sjö. Fisket gick bättre än väntat och första gösen pappa får visar sig också vara riktigt fin för detta vatten.

Glädjande nog så tog min kompis Krister den klart största av de få storgösar som fångades från Norrbotten i år. Detta skedde när han och klubbkompisen Rickard fiskade under en helg. Det var för övrigt en återfångst av samma gös som Krister tog 2011, då vägde den 6500 gram och nu 6940 gram.

Höstfisket

I början av september hade jag för avsikt att satsa på gädda i ett av mina vatten. Men under det första passet då jag började med att reka av några tilltänkta områden ändrades planerna från trollig till vertikalfiske. Orsaken till detta var att jag lokaliserade ett par heta områden med gös. Under två dagar hade jag ett riktigt bra vertikalfiske med mängder av skapliga gösar och några hyggliga bonusgäddor.

Det satt långt inne men tillslut kom årets första och enda 10 plussare upp.

Men så under ett kortare trollingpass någon vecka senare kommer årets bästa gädda upp. Efter en rätt så lugn fight som ändå blir dramatiskt då gäddan sitter riktigt dåligt krokad kan jag tillslut håva den. Den vägs till 10420 gram och måttbandet visar 117 centimeter. Efter denna gädda så hinner jag med några längre trollingrundor med sikte på gädda. Fisket går rätt bra med tanke på att gäddorna inte alltid var riktigt på stöten och rätt kinkiga vad det gäller beten. Tyvärr tappade jag en riktigt tung fisk, annars blev det några fina bitar på mellan 7 och 9 kilo. Planen var att under oktober testa flötestrolling men tiden rann i väg samtidigt som regnet och senare kylan satte käppar i hjulen.

Diagram över hur jag fördelat mina artriktade pass i procent (%) under de senaste 3 åren.

Som ni ser så är gäddan den art som fått mest tid medan abborren med åren fått allt mindre plats till förmån för gösen. Orsaken till  detta tror jag beror till stor del på att bästa tiden då man vill fiska efter dessa arter är under exakt samma tid, dvs. i mitt under sommaren. Att gäddan dominerar så kraftigt har sin förklaring i att jag ismetat så pass mycket de senaste tre åren. Totalt sett är ismetet också den fiskemetod jag ägnat mig mest åt. Hur kommer då dessa kurvor att se ut i fortsättningen? Min gissning är att abborren liksom laken kommer att få mer tid i förhållande till gädda och gös. Men vad det gäller tid till själva fisket så hoppas jag att varje art kan få mer eller i vart fall minst lika tid jämfört med vad som varit fallet under 2012. Slutligen vill jag önska alla mina vänner och läsare ett gott slut och ett riktigt GOTT NYTT ÅR både vad det gäller fisket och livet i övrigt.

4 år med bloggen…

I början av 2009 så föddes idén att starta upp en egen fiskeblogg och efter lite funderande om bloggens inriktning och mening kom den igång några månader in på året. Fiskeintresset har funnits där sedan unga år och fisket har alltid haft en viktig betydelse i mitt liv. För det mesta har det handlat om ett sätt att komma ut i naturen och koppla av kombinerat med spänning och inte minst den eviga tanken i sportfisket, hur man skall överlista fisken. Själva fisket får också en att bli så uppslukad och koncentrerad så det är lätt avskärma sig från omvärlden och alla dagliga bekymmer vilket kan vara skönt speciellt då man haft en jobbig och stressig arbetsdag.

Året innan jag startade bloggen hade jag flyttat från Luleå och bosatt mig i det natursköna lilla samhället Överkalix. Jag behövde bara titta på en karta för att förstå att här är möjligheterna tillsyntes oändliga när det gäller sportfiske. Stora sjöar, älvar, åar. Små bäckar och tjärnar och mindre sjöar fanns där inom räckhåll och allt dessutom helt outforskat. Just att allt är nytt och okänt gillar jag, givetvis kräver det mer tid, tålamod och kunskap av en själv för att lyckas med fisket än om man skulle välja att ta genvägar genom att fråga eller bli guidade av någon annan. ´

Men som sagt flytten innebar en nytändning vad det gäller fisket och speciellt då specimenfisket (jakten på de stora fiskarna). Första året började jag utforska en rad småvatten något jag genom åren varit svag för. Resultatet blev för mig enastående i flera avseenden. Jag letade mig till otillgängliga vatten där fisketrycket var obefintligt och fann ställen där det bokstavligen kryllade av fisk. Storleksmässigt var det skapligt bra med tanke på de vatten jag fiskade i. Det blev några abborrar strax under kilot samt ett par gäddor mellan 7-8 kilo.

Här nedan följer en kortare resumé om mitt fiske under bloggens 4 år…

2009

Under detta år började jag allt mer tänka på de större fiskarna och snegla på de lite större vattnen. Men det mesta av fisket skedde i några småvatten och det var först i slutet av sommaren jag kände mig riktigt motiverad att satsa mer inriktat på de större exemplaren. Jag hade nu en båt stationerad vid ett intressant abborrvatten som jag fiskade en hel del i under sommaren. Det blev en hel del fina abborrar var av några vägde över kilot samt en gädda på dryga 9 kilo.

Under sommaren åkte jag med två gamla vänner på en fjällresa som blev väldigt lyckad. Både vädret och fisket var på topp och för första gången någonsin fick man bekanta sig med kanadarödingen. Fredde klämde till med resans bästa fiskar var av en kanadaröding på dryga 4 kilo samt en harr på 1,2 kg.

Fredriks fina kanadick vägde 4280 gram.

Under vintern uppgraderad jag min gamla ismeteutrusting och hann med några pass inriktat på de stora gäddorna. Fisket skedde i några utvalda vatten och i slutet av året kom belöningen i form av en gädda på 9220 gram. Efter denna gädda var målet glasklart, en gädda över 10 kilo skulle bara tas och nu hade jag också börjat få bättre koll på några vatten som kändes intressanta.

2010

Under hösten 2009 kom jag i kontakt med en gammal fiskevän Krister Wallmark som jag mötte en hel del under 90-talet då vi bägge två var hängivna specimenfiskare och metare. Sedan dess har Krister mestadels fiskat efter predatorer som gädda, abborre och gös. Eftersom jag hade byggt upp fiskesuget under 2009 så kändes det helt rätt i tiden att satsa fullt ut på fisket detta år. Därför var det glädjande att få fiska med Krister och ta del av hans erfarenheter och speciellt då vad det gäller båtfiske som jag inte praktiserat i någon större omfattning tidigare. Ni som följt bloggen har sett att sedan 2010 och framåt så är Krister den jag fiskat klart mest med utav mina fiskapolare. Det var även under detta år jag kom med i den lilla specimenklubb Krister startade 2006 Team North predator.

Men de största och bästa fiskarna detta år tog jag då jag fiskade ensam med ett par undantag. Planen var klar inför året, en gädda över 10 kilo och det infriades med råge. Totalt 3 gäddor över 10 kilo där den största vägde över 12 kilo! Just den gäddan är nog den bästa fisken jag fått. Det är alltid svårt att rangordna sina bästa fiskar men ser jag till den glädje jag kände efter fångsten så var denna fisk den största. Ismetesäsongen gick som en dans på rosor och det var där jag skördade mina största framgångar. Gäddfisket sommartid gick också i mina mått mätt bra med ett gäng gäddor från 7 kilo och uppåt. Det roliga var också att jag lyckades bra i princip i alla de vatten jag planerat att fiska innan året, så med facit i hand var planeringen perfekt genomförd.

Inte min största gädda men definitivt den vackraste av dem alla. Passet innan denna gädda på (11120g – 116cm) tog jag min hittills största på 12,1kg och passet efter en på 9,4kg. Tala om en hot streak…

Gösen blev en ny bekantskap för mig under året och där har jag mycket att tacka Krister för då han troligtvis är den person som fiskat mest gös av alla i Norrbotten. Blev också en skaplig gös (2660 g) för att vara i Norrbotten som jag fick på för den för mig nya metoden vertikal jigging. Abborrfisket gick också bra detta år med flera abborrar över kilot samt ett nytt personbästa på 1410 gram. Totalt sett ett mycket minnesvärt år där det mesta gick vägen för mig.

2011

Detta år kommer jag ihåg som ett ojämnt år vad det gäller fisket. Tyvärr var de yttre förhållanden ofta som sämst under de perioder man ville att de skulle vara som bäst. Häftiga sommarregn och regnrekord på hösten förstörde stora delar av mitt gäddfiske men sommaren var varm och några soliga veckor hade vi också. Kanske abborrfisket och gösfisket skulle gå bättre istället? Som tur var blev det också så. Jag fiskade inte speciellt mycket abborre så utifrån den ringa fisketid jag la ner får jag vara nöjd med resultatet. Fiskade dock i ett vatten jag kan in och utan så spillde ingen energi på att behöva reka av vattnet. Jag höll trenden från åren innan med några abborrar från kilot och några hekton uppåt. Vad det gäller gäddfisket så fanns det ett positivt undantag och det var ismetet. Där kom också årets största och längsta gädda, en fin sak på dryga 120 cm och 11,2 kilo. Samma pass ytterligare gäddor på 8,4 samt 8,5 kilo. Ett höjdarpass som jag sent skall glömma. Det blev dock ingen 10 plussare under sommaren för mig men däremot fick jag vara med då Krister tog en gädda på dryga 10,5 kilo vilket var trevligt.

Men årets höjdpunkt blev gösfisket utan tvekan. Vi testade ett nytt vatten som vi inom klubben länge sneglat på vad det gäller gös, nu blev också tanke till verklighet då vi gav vattnet några chanser under den som vi trodde hetaste tiden på året. Men att det skulle gå så bra som det gjorde hade ingen av oss ens vågat drömma om.

2011 gick i gösens tecken och jag hade turen att ta de två största det året, fiskar strax under 7 kilo…

Efter de tre första passen hade vi lyckas ta tre gösar mellan 6,5-7 kilo! Helt overkligt med tanke på hur det sett ut i de andra gösvattnen man känt till sedan tidigare. Lägg då till att gösar i denna viktklass inte är speciellt vanliga här uppe. Vad vi visste om innan dessa pass var endast 3 gösar över reggvikten fångade i Norrbotten i modern tid. Nu då 3 till på bara 3 fiskepass så förstår nog alla hur stort det kändes.

2012

Jag kände redan innan årets första dagar att i år blir nog fisket inte lika viktigt och stort för mig och så blev det också. Det är bara inse att man med åren numera inte automatiskt ger sig iväg att fiska utan att det där riktiga suget finns där. Jag kan tyvärr tycka det är lite synd att det inte blev mer fiske under vissa perioder i år men samtidigt har jag fiskat mycket ändå med tanke på att inte lusten alltid funnits där. Men jag har sagt det förr och säger det igen att fisket skall inte kännas som ett tvång utan istället skall man känna glädje innan man åker iväg. Finns glädjen där så blir resultatet också bättre.

Glädjen och suget kom såsmåningom fast först mot höstkanten. Som så ofta så kom resultatet då också. Finns det rätta suget där är det lättare att planera inför sina fiskpass, man håller ut längre och smider planer i huvudet som man inte såg tidigare. Gäddfisket mitt blev obefintligt under sommaren men kunde istället ta igen lite av det under hösten. Det började också riktigt bra med en gädda på 10420 gram – 117 centimeter. Tyvärr kunde det slutat i samma goda anda då jag tappade en riktigt tung fisk, men man kan inte få allt här i livet… Mellan dessa storgäddor hann jag med att få ett gäng skapliga madammer i storleksordning 7-9 kilo vilket inte var helt fel.

Mestadels handlade det om trollingfiske och faktiskt den första hösten jag ägnat mig åt gäddfiske mer än några enstaka pass. Så man kan ju inte påstå att jag är någon effektiv gäddfiskare direkt då jag oftast väljer bort den hetaste av alla perioder. Fast mycket handlar dock om båt och utrustning. Från och med i sommar har jag för första gången känt att jag har ett fungerade ekipage som jag känner att jag kan fiska effektivt med. Tidigare har jag varit mer låst men som tur är har jag haft goda vänner som varit bättre rustade än en själv som jag kunnat fiska med istället.

För första gången på flera år fick vi fiskbara isar i slutat av året. Jag hade önskat att jag hunnit utnyttjat situationen bättre men hann med i alla fall tre riktade ismetepass på gädda och två på lake. Resultatet får jag lov att vara nöjd med. Tre trevliga fiskar hann det bli på dessa pass, den första i skaran räknar jag med den gös jag lyckades lura. Inte ofta man får gös från isen i mina fiskevatten och fastän den inte var någon jätte (1590 g) så räknar jag den som en bra fisk. Den andra är gäddan på 8120 gram. Jag har under de senaste tre åren på ismete tagit många som varit större än denna (totalt 9), men då det just i år gått tungt med ismetet var denna fisk välkommen och min dittills största.

Fast årets hittills bästa fisk är givetvis laken som sprängde 4 kilos gränsen. Den har jag ju skrivit så pass mycket om senaste tiden så känns onödigt att skriva om det igen, men som sagt en värdig fisk som räddade lite av ett annars rätt så mediokert fiskeår.

Fisken som förändrade synen på mitt fiskeår 2012

Snart kommer en utförligare årskrönika av fiskeåret 2012. Förhoppningsvis hinner man med något ytterligare fiskepass innan årets slut men inser att det mycket väl inte kan bli så. I den del av landet man bor i är man definitivt slav under vädret. Är det inte sträng kyla så är det snöstorm, så har hela december sett ut hittills. Skulle det bli någon fin dag då gäller det ju också att ha turen att inte jobba, nej detta är ingen trevlig årstid i mina ögon…

Bloggens innehåll, inriktning samt framtid

Tanken med bloggen var redan från början att den skulle handla om sportfisket i allmänhet och allt det goda som det kan föra med sig förutom själva fiskeupplevelsen. Till detta även en del tankar och frågeställningar runt omkring fisket, liksom att gå lite djupare in i vissa frågor. Sedan givetvis att delge mitt eget fiske och dela med mig lite av mina erfarenheter. Något annat jag gillar med att driva en blogg är att kunna lyfta fram andra personer och skriva om annat runt fisket som inte bara gäller mig själv. Meningen är att sportfisket skall hamna i fokus och inte bara bloggaren själv, fast det skall väl finnas en mix i detta och den hoppas jag att man hittat.

Jag har märkt att med tiden har innehållet ändrat sig en del beroende på vilka typer av fisken man bedrivit, något som också blir rätt naturligt. Detta är även meningen i fortsättningen och eftersom jag gillar många olika slags fiskemetoder efter flertalet arter så kommer variationen förhoppningsvis bli rätt stor och med det bloggen också mer innehållsrik och bred.

Förutom själva fiskeupplevelsen tillkommer så mycket annat som att bara njuta av tillvaron och i detta fall midnattsolen…

eller att sitta och prata strunt med några goda vänner vid en lägereld.

Från början var det inte många besökare som hittade till bloggen, mest vänner och bekanta men med tiden har besökarfrekvensen stadigt ökat, från första året ca 10 unika besökare per dag till idag runt 50 i snitt. Antalet sidvisningar har gått upp ännu mer från knappt 100 per vecka till idag närmare 1000. Sådant är kul liksom att folk uppskattar det man skriver om. Sedan är det alltid kul att kunna hjälpa andra och även kunna få råd och tips tillbaka, kanske är det just detta som är största fördelen med sociala medier. Att det är lättare att träffa och komma i kontakt med andra med samma intresse som en själv. På det sättet är internet revolutionerande…

Egentligen är inte besöksantalet det viktigaste för mig men givetvis är det kul och stimulerande då man märker att folk besöker ens blogg i allt större omfattning. Men den största fördelen som jag ser det är att ju fler läsare man når ut till ju större chans har man att påverka. Eftersom naturen och miljön ligger mig värmt om hjärtat blir det naturligt att dessa frågor tas upp emellanåt.

Meningen med bloggen är att den skall leva vidare ett bra tag till och förhoppningsvis utvecklas till det bättre. En del idéer finns till förbättringar men mycket hänger också på hur mycket tid och motivation som finns. Just nu hoppas jag bara på lite bättre väder så man kommer ut på isen, var flera veckor sedan sist. Avslutningsvis önskar jag alla läsare ett gott slut på året och välkommen tillbaka till bloggen som nu går mot sitt femte år…

Var, hur och när får vi fiska?

Som sportfiskare idag har man mycket att tänka på när det gäller regler om hur och var man får fiska. Begränsningar och förbud i olika vatten vad det gäller fiskemetoder, förbudszoner, fredningsperioder mm blir allt vanligare. Likaså när det gäller antal fångade fiskar man får ta upp samt minimum mått och maxmått. Behövs verkligen allt detta eller är det vi människor som bara krånglar till det i onödan?

Mitt sätt att se det hela på är att sportfiskarna idag har blivit mer medvetna och kunniga när det gäller fiskevård och där med mer rädd om sina fiskevatten. Det kan också vara så att vi nu ser allt fler tydliga exempel på flera håll ut i landet hur det gått när vi inte har skött våra fiskevatten på förnuftigt sätt. För att rädda och bevara våra fiskbestånd tycker jag att det är en självklarhet att införa olika åtgärder. Däremot kan man ibland ifrågasätta hur dessa åtgärder skall se ut och om de verkligen är nödvändiga. Men vanligare är dock att man vill se att det görs något men istället händer det precis ingenting. Ta laxfisket som ett exempel…

En känslig fråga är då olika fiskemetoder ifrågasätts som lämpliga i ett vatten. Frågeställningarna kan då bli om fisket kan räknas som sportsligt, om fisken tar för mycket skada eller att fisket helt enkelt blir för effektivt så att någon känslig art i ett vatten riskerar att minska än mer eller i värsta fall helt försvinna. Jag tycker att samtliga frågeställningar kan vara befogade och skall tas på allvar.

Ett färskt exempel – Sjön Sommen

Ett aktuellt exempel är sjön Sommen som har ett unikt bestånd av storröding som med åren kraftigt gått tillbaka. Trots detta fiskas det fortfarande en hel del efter dessa fina fiskar och det är kanske inte så konstigt då de trots allt finns kvar fast i mindre omfattning. Trollingfisket liksom pimpel på vintern har länge varit de vanligaste metoderna men senaste åren har allt fler vertikalfiskare börjat fiska efter rödingarna i sjön och det har i vissa fall gett riktigt bra resultat, kanske så pass bra att man börjat oroa sig om metoden verkligen är lämplig i Sommen. Resultatet har nu blivit att man förbjudit vertikalfisket i den del av sjön där det mesta av rödingsfisket bedrivs. Frågan är då om detta är rätt väg att gå?

Eftersom jag inte är så väl insatt hur det ser ut i Sommen vad det gäller fisketryck och annat så är det svårt att säga vad som är rätt och fel. Fast spontant tycker jag bara att det känns fel att förbjuda en viss metod så länge det handlar om sportfiske. Eftersom jag själv både trollar och vertikalfiskar så är jag medveten om att det är frågan om två effektiva metoder där tekniska medel som inte minst ett bra ekolod är ett måste för att lyckas. Speciellt inom vertikalfisket men å andra sidan så har trollarna fördelen att fiska med många spön istället och söka av större ytor. Kanske den mest lyckosamma eller skall man säga för beståndet förödande sportfiskaren är den som behärskar bägge metoderna till fullo och vet när respektive metod är som hetast.

Det känns dock som att det viktigaste är att utreda hur effektivt nu vertikalfisket är jämfört med trolling. Sedan även jämföra metoderna vad det gäller dödlighet vid C/R och likaså se hur vattentemperaturen och fiskedjupet spelar in när det gäller rödingarnas chans till överlevnad. Utifrån detta kan man då försöka hitta en vettig lösning på hur framtidens sportfiske kan se ut i Sommen.

Maskförbud, förbud mot naturligt agn mm.

Ser man till åtgärder som man gjort för att stärka bestånd av laxartad fisk som röding, öring och harr så är det vanligt att förbjuda metet som metod och mask eller andra naturliga agn som bete. Likaså förekommer det mer och mer att man inför speciella sträckor i vissa attraktiva och känsliga vatten där bara flugfiske är tillåtet. Flugfiskarna är bra att föra sin talan och laxfiskarna är för dem de viktigaste objekten, där av är det heller inte så konstigt att de värnar om ”sina” fiskar och de vatten de finns i.

Jag kan dock tycka att det hela ibland går lite för långt, att flugfiskarna helt enkelt tar för mycket plats. Varför skulle de ha större rätt att fiska än en spinnfiskare? Själv flugfiskar jag, liksom metar och spinnfiskar så man kan säga att jag brinner lika mycket för alla metoder. Fast ser man till det viktigaste i mina ögon, nämligen hur mycket skada en fisk får och chansen till överlevnad vid C/R kan man se att flugfisket ligger bra till. Vi vet att speciellt strömmande vatten ovan odlingsgränsen kan vara väldigt känsliga för överfiske och att då kan exempelvis ett felaktigt metande bli en orsak till ökad dödlighet hos den fisk man släpper tillbaka.

Krokningarna blir djupare helt enkelt. Men faktum är att fiskar du med rätt utrustning så kan metaren också till största delen undvika djupa krokningar. Fast jag tycker ändå det är helt rätt med förbudet mot maskmete i strömmande vatten ovan odlingsgränsen. Men allt handlar ju om hur det aktuella fiskevattnet ser ut. Säg en liten bäck full med små bäcköringar, där skulle jag då inte ha dåligt samveta att smyga omkring med ett långspö och en maskburk på jakt efter några matfiskar.

Det stora problemet i mina ögon är de så kallade ”kaggfiskarna” som fyller hinkvis med fisk utan att känna minsta lilla samvete. Dessa är ofta inte flugfiskare vilket säkert bidragit att många flugfiskare irriterat sig en hel del. Något som är legalt i på många håll är pimpelfisket på vårisarna då man i älvarna och åarna kan hitta lekgrund där speciellt harren samlats och många gånger blir fångsterna stora och få fiskar får gå tillbaka.

Jag har sagt det förr här på bloggen men tar det igen, att allt sportfiske på lekande fisk bör man ifrågasätta om det är riktigt. Själv resonerar jag så här, om beståndet är starkt nog så fiskar jag men släpper ändå tillbaka all fisk såvida de inte är skadade. Anser jag att beståndet är svagt eller hotande så skippar jag det helt eller bara gör något enstaka pass.

Viktigt att se hur det ser ut i det vattnet man fiskar i samt även att se helheten i allt sportfiske.

Det jag menar med rubriken är att man måste utgå från det vatten man fiskar i och följa de regler och lagar som gäller där. Utöver detta har man som sportfiskare också ett eget samvete om vad som är lämpligt. Själv brukar jag tänka på att inte fiska på ett sätt så jag bidrar till att försämra eller påverka ett fiskbestånd. Nu är jag lyckligt lottad då jag bor i en del av vårt land med många vatten och tämligen lågt fisketryck.

Men det finns även här uppe i Norrbotten arter som lever på dess gräns på vad de tål och blir såldes extra känsliga för överfiske eller andra förändringar för att lätt slås ut eller gå kraftigt tillbaka. Gösen är ett exempel där man nu kan se en ökning av bestånden i några av de få vatten de finns i. Vad man skall komma ihåg är att på 50-60 talet såg det precis likadant ut enligt flera äldre personer jag pratat med. Men under 70-talet började bestånden minska kraftigt i nästan alla gösvatten. Men så en bit in på 2000-talet började gösarna dyka upp igen i allt större omfattning igen. Orsakerna kan vara flera som överfiske, skogsbruket, minskning av siklöja, nors i några vatten eller kallare somrar flera år på raken.

Ett lokalt exempel som jag hört från flera håll och kanter som upprört många är då det i en restaurang började säljas gös där det även på menyn stod från vilken sjö den var fångad. Detta ledde till att människorna som bodde runt den aktuella sjön började irritera sig på alla som fiskade i sjön. Givetvis blev även de seriösa sportfiskarna i området drabbade av detta. Fisketrycket ökade och mer nät lades i sjön. Det lustiga i den här kråksången och säkert en av anledningen till att många reagerade så pass stark var att de som fiskade gösen också sålde den på sin restaurang samtidigt driver en hård kamp mot laxfisket med laxfällor nere vid älvmynningarna. Så det är det jag menar med att man måste se helheten i allt sporfiske och inte vara så fokuserad på just sitt fiske och intressen så man missar allt annat. Då kan det i värsta fall bli som i det sistnämnda exemplet…

Mitt kontra Kristers lakfiskande genom åren

I veckan har Krister Wallmark skrivit en omfattande artikel på vår klubbsida Team North Predator om hans lakfiske genom åren. Jag läste igenom den här om kvällen och måste säga att jag blev imponerad av det jag läste.

Det visade sig att både han och jag fiskade som mest efter lake ungefär samma tid d.v.s under 90-talet. Jag tycker själv att man la ner rätt mycket tid på lakfiske under några år då jag snittade mellan 15-20 fiskepass efter lake per år. Krister visade sig vara klart värre då han under ett och samma år mäktade med hela 42 fiskepass!

Själv lade jag ner i princip all min tid i ett och samma vatten, nämligen Aleån. Jag höll oftast till längre upp i ån medan Krister under samma tid fiskade en hel del närmare mynningsområdet. Jag har skrivit det förr här på bloggen och Kristers erfarenheter styrker det hela än mer, att storleken på laken är/var bättre längre ner efter ån.

Till skillnad från en själv som fiskat riktat efter lake i 5-6 olika vatten har Krister hunnit med 20 talet olika i både Norr och Västerbotten. Krister mixade ofta sitt fiske med både pimpel och ismete samtidigt. Det han framförallt ville var att se skillnaderna mellan metoderna och hitta en röd tråd i fisket. Med runt 100 kombinerade ismete/pimpel pass under alla vintermånaderna så lyckades han till stor del även göra det och resultatet han kom fram till är riktigt intressant. Själv pimplade jag endast men ibland med två spön samtidigt. Avsikten var att testa olika tekniker och tackel för att se vad laken föredrog. Vissa av mina slutsatser stämmer också bra överrens med det Krister kom fram till.

Vad det gäller bottenmete efter lake klår jag faktiskt Krister rätt klart om man ser till antalet fiskepass. Själv blev det ungefär 50/50 i antalet pass mellan pimpel och bottenmete. Under en period av 7 år under 90 talet fiskade jag totalt 78 pass var av bottenmete 50 ggr och pimpel 28 ggr. Antalet lakar denna tid blev 140 stycken och medelfångsten per pass blev något högre på pimpel, 2,1 fiskar/pass mot 1,8 fiskar pass. Storleksmässigt något bättre närmare leken vilket inte är så konstigt då honornas romsäckar sväller rejält sista tiden innan leken.

Även på bottenmete hade jag allt som oftast två spön jag fiskade med samtidigt, det ena aktivt och det andra inaktivt. Vilket spö gav då bäst? På ett ungefär kan man säga att på 10 pass så fiskade det aktiva spöet bäst 6 av gångerna, 2 pass ingen skillnad och 2 pass bättre på det inaktiva spöet. Min teori är att lakarna lockas till betet lättare då de känner vibrationerna från då sänket/pirken slår i botten. Vissa gånger kan dock lakarna vara mer försiktiga och då tror jag dessa stötar kan skrämma dom. Viktigt att poängtera är att på det ställe jag bottenmetade aktivt går det en rejäl brant som man kommer åt från land. Längre fram i tiden planerar jag att skriva en mer utförlig artikel där jag bland annat går igenom mera kring fisketeknik, utrustning och annat gällande lakfisket.

Eftersom lakfisket oftast är hetast under vår kallaste tid är det viktigt att vara väl förberedd om man har för avsikt att släppa tillbaka fångsten. Något jag också tycker man skall ha. En och annan matfisk är ju helt okej men att sitta på en lekplats och dra upp 20-30 lakar på en kväll för att bara dumpa dom på isen eller i bästa fall ge till hundarna tycker jag inte är okej. Ett tips är att fylla upp en vanlig 30 liters förvaringsback i plast med vatten och ha redo.

Då man väl fått en lake så sätter man den direkt i backen. Därefter kan man i lugn och ro först kroka loss den, dokumentera och sedan släppa tillbaka den. På detta sätt behöver inte laken exponeras många sekunder i luften.

Varför skall man då släppa tillbaka lakarna? Ja först och främst kan man konstatera att beståndet på flera håll gått tillbaka och det gäller både antalsmässigt och storleksmässigt. Forskarna säger att de inte riktigt kan säga varför men tänkbara orsaker är ökade miljögifter samt ett varmare klimat som missgynnar en utpräglad kallvattensfisk som laken och gynnar vissa andra fiskarter istället. Laken kan bli riktigt gammal och växer rätt långsamt. Fisket sker ofta på dess lekplatser då många lakar från stora områden samlas. Är fisketrycket hårt i ett vatten och lakarna tas upp så är det ju inte heller konstigt att beståndet successivt går bakåt. Tyvärr förstår inte alla detta faktum utan sitter istället i sina arkar och förbannar sig för att fisket inte är som det var förr… 

Det skall även sägas att Ari i vår klubb också fiskat mycket lake. Det var också han som hade det tidigare rekordet, en lake på 3890 g tätt följt av Krister på 3780 g. Dessa lakar togs dock innan Team North Predators dagar som började 2006. En lake över 4 kilo har nog för många av oss i klubben stått rätt högt i kurs, problemet är bara att sedan klubben bildades har knappt ett enda lakpass bedrivits. Rapporter från flera håll och kanter säger också att lakfisket successivt blivit sämre vilket såklart dämpar fiskeivern en aning men samtidigt lockar i den bemärkelsen att bedriften skulle kännas större om man lyckas.

Själv har jag under ett par år legat i startgroparna och i år har jag till dags datum hunnit med 3 pass, ett i februari samt två i november. Med tanke på detta var det väldigt oväntat men desto roligare när jag för några veckor sedan kunde landa min och klubbens första 4 plussare.

Som sagt missa inte att att läsa Kristers artikel om hans lakfiskande genom åren. Klicka HÄR så kommer du rätt…

Rapport från mina två senaste ismetepass - 8+ gädda och gös.

Man kan säga att vi fick en rejäl övergång i vädret från plusgrader och regn till blåst och kyla samt en del snö. Nu känner jag mig att vi kom lindrigt undan här i Norrbotten med bara några centimeter snö om man jämför med delar av Västerbotten och längre ner efter ostkusten. Kan tänka mig att alla laddade och isfiskesugna Skellefteåbor gråter blod efter de otroliga mängderna snö som fallit där under helgen. Själv kan jag bara vara tacksam för att gud riktade sina snökanoner från Bottenviken lite längre söderut istället för tvärtom.

Själv har jag hunnit med två fiskepass efter de två lakpassen jag tidigare skrivit om. Förra helgen hade jag och Krister lyckats tajma in några dagars ledighet samtidigt. Tanken var på förhand att fiska två dagar med inriktning på gädda. Men efter en dag ute i 15 gradig kyla och blåst så beslutade vi att skippa morgondagens tänkta fiskepass. Kylan var inte alls trevlig, kanske man också inte hunnit bli van den riktigt. Men just kombinationen med kyla och blåst gillar jag inte. Dels så fodras mer kläder och de fria hudytorna som ansikte och händer tar enormt mycket stryk. Dessutom fungerar inte alltid utrustningen som man tänkt sig samt att man ständigt får fixa till hålen så att de inte isar igen.

Krister som gjorde sitt första ismetepass på väldigt länge då han förra året skippade isfisket helt hade det lite problematiskt med sin utrustning. Att han dessutom frös så mycket om händerna gjorde saken inte enklare precis. (Läs Kristers egen skildring om fisket på TNP hemsida). Gäddorna var också väldigt morgonpigga denna dag och vi fick typisk nog många napp då vi inte hunnit få ut alla våra spön. När sedan alla våra spön för dagen var utsatta vilket blev 7 till antalet hände inte mycket.

Det som räddade dagen lite var en bättre gädda som tog på en av mina mörtar. Rätt snabbt kände jag att den nog inte var så liten. Gäddan var rätt seg av sig då den gjorde flera kortare rusningar innan den slutligen gav sig. Men att det skulle röra sig om en riktigt storgädda trodde jag inte då den inte hade den råstyrkan som de brukar ha. Dock en rätt massivt byggd pjäs på en bit över 8 kilo. Faktiskt min största isgädda detta år och den 10:e största på ismete någonsin. Så den satt rätt fint…

Gäddan vägde 8120 gram och föll för en levande mört. Bör sägas att skall man ta en bild, väga eller mäta sin fångst och sedan släppa tillbaka fisken när det är många minusgrader så krävs det god planering innan.

I detta fall så krokades gäddan av i hålet, sedan höll jag den under vattnet i hålet medan Krister gjorde i ordning vägsäck och våg. Sedan snabbt i säcken för vägning och sen ner i hålet igen. Där höll jag gäddan medan Krister fixade i ordning kameran. När han var redo med kameran tog jag upp gäddan och vi tog en bild, sedan ner med gäddan i hålet. Varje moment tog mellan 5-10 sekunder då den var ovan vattenytan. Säg att skulle det ta längre tid, runt 20 sekunder då gäddan får exponeras i luften så skulle den säkerligen få köldskador. Så det hänger på sekunder och inget får gå fel…

Är man själv så tycker jag man inte skall fiska när det är flertalet minusgrader, är man flera så bör man dels vara van vid återutsättning samt ha rätta grejor till detta för annars kan gäddan ådra sig köldskador.

Helgen innan var det kontrast på väderläget med duggregn och flertalet plusgrader. Även isarna som var glashala med vatten på. Det sistnämnda passade inte mig och min rygg speciellt bra men bestämde mig att ta det rätt lugnt och hoppades på att inte alla napp skulle samtidigt. Jag fiskade också i ett relativt svårfiskat vatten där nappen vanligen inte kommer allt för tätt. Nappfrekvensen blev väl något bättre än normalt och de var rätt jämt fördelade under första halvan av dagen, efter lunch var det desto glesare. Det började lovande med en 6 plussare efter ca 20 minuter.

Bra start med gädda på 6040 gram.

Nästa fisk var inte en gädda utan en gös! Kul att få en gös från isen vilket sannerligen inte är vanligt här uppe. Det var också min första vintergös från detta vatten så det var extra trevligt fastän den inte var speciellt stor.

Kul med en gös. Vikt: 1590 gram. Var dock inte helt oväntat då platsen för dagen var vald delvis för att jag trodde att chansen att få gös fanns där plus att jag vet att området även håller fina gäddor.

Blev även två mindre gäddor och några missade hugg. En helt okej dag ute på isen med andra ord och framför allt slapp man att frysa…