Var, hur och när får vi fiska?

Som sportfiskare idag har man mycket att tänka på när det gäller regler om hur och var man får fiska. Begränsningar och förbud i olika vatten vad det gäller fiskemetoder, förbudszoner, fredningsperioder mm blir allt vanligare. Likaså när det gäller antal fångade fiskar man får ta upp samt minimum mått och maxmått. Behövs verkligen allt detta eller är det vi människor som bara krånglar till det i onödan?

Mitt sätt att se det hela på är att sportfiskarna idag har blivit mer medvetna och kunniga när det gäller fiskevård och där med mer rädd om sina fiskevatten. Det kan också vara så att vi nu ser allt fler tydliga exempel på flera håll ut i landet hur det gått när vi inte har skött våra fiskevatten på förnuftigt sätt. För att rädda och bevara våra fiskbestånd tycker jag att det är en självklarhet att införa olika åtgärder. Däremot kan man ibland ifrågasätta hur dessa åtgärder skall se ut och om de verkligen är nödvändiga. Men vanligare är dock att man vill se att det görs något men istället händer det precis ingenting. Ta laxfisket som ett exempel…

En känslig fråga är då olika fiskemetoder ifrågasätts som lämpliga i ett vatten. Frågeställningarna kan då bli om fisket kan räknas som sportsligt, om fisken tar för mycket skada eller att fisket helt enkelt blir för effektivt så att någon känslig art i ett vatten riskerar att minska än mer eller i värsta fall helt försvinna. Jag tycker att samtliga frågeställningar kan vara befogade och skall tas på allvar.

Ett färskt exempel – Sjön Sommen

Ett aktuellt exempel är sjön Sommen som har ett unikt bestånd av storröding som med åren kraftigt gått tillbaka. Trots detta fiskas det fortfarande en hel del efter dessa fina fiskar och det är kanske inte så konstigt då de trots allt finns kvar fast i mindre omfattning. Trollingfisket liksom pimpel på vintern har länge varit de vanligaste metoderna men senaste åren har allt fler vertikalfiskare börjat fiska efter rödingarna i sjön och det har i vissa fall gett riktigt bra resultat, kanske så pass bra att man börjat oroa sig om metoden verkligen är lämplig i Sommen. Resultatet har nu blivit att man förbjudit vertikalfisket i den del av sjön där det mesta av rödingsfisket bedrivs. Frågan är då om detta är rätt väg att gå?

Eftersom jag inte är så väl insatt hur det ser ut i Sommen vad det gäller fisketryck och annat så är det svårt att säga vad som är rätt och fel. Fast spontant tycker jag bara att det känns fel att förbjuda en viss metod så länge det handlar om sportfiske. Eftersom jag själv både trollar och vertikalfiskar så är jag medveten om att det är frågan om två effektiva metoder där tekniska medel som inte minst ett bra ekolod är ett måste för att lyckas. Speciellt inom vertikalfisket men å andra sidan så har trollarna fördelen att fiska med många spön istället och söka av större ytor. Kanske den mest lyckosamma eller skall man säga för beståndet förödande sportfiskaren är den som behärskar bägge metoderna till fullo och vet när respektive metod är som hetast.

Det känns dock som att det viktigaste är att utreda hur effektivt nu vertikalfisket är jämfört med trolling. Sedan även jämföra metoderna vad det gäller dödlighet vid C/R och likaså se hur vattentemperaturen och fiskedjupet spelar in när det gäller rödingarnas chans till överlevnad. Utifrån detta kan man då försöka hitta en vettig lösning på hur framtidens sportfiske kan se ut i Sommen.

Maskförbud, förbud mot naturligt agn mm.

Ser man till åtgärder som man gjort för att stärka bestånd av laxartad fisk som röding, öring och harr så är det vanligt att förbjuda metet som metod och mask eller andra naturliga agn som bete. Likaså förekommer det mer och mer att man inför speciella sträckor i vissa attraktiva och känsliga vatten där bara flugfiske är tillåtet. Flugfiskarna är bra att föra sin talan och laxfiskarna är för dem de viktigaste objekten, där av är det heller inte så konstigt att de värnar om ”sina” fiskar och de vatten de finns i.

Jag kan dock tycka att det hela ibland går lite för långt, att flugfiskarna helt enkelt tar för mycket plats. Varför skulle de ha större rätt att fiska än en spinnfiskare? Själv flugfiskar jag, liksom metar och spinnfiskar så man kan säga att jag brinner lika mycket för alla metoder. Fast ser man till det viktigaste i mina ögon, nämligen hur mycket skada en fisk får och chansen till överlevnad vid C/R kan man se att flugfisket ligger bra till. Vi vet att speciellt strömmande vatten ovan odlingsgränsen kan vara väldigt känsliga för överfiske och att då kan exempelvis ett felaktigt metande bli en orsak till ökad dödlighet hos den fisk man släpper tillbaka.

Krokningarna blir djupare helt enkelt. Men faktum är att fiskar du med rätt utrustning så kan metaren också till största delen undvika djupa krokningar. Fast jag tycker ändå det är helt rätt med förbudet mot maskmete i strömmande vatten ovan odlingsgränsen. Men allt handlar ju om hur det aktuella fiskevattnet ser ut. Säg en liten bäck full med små bäcköringar, där skulle jag då inte ha dåligt samveta att smyga omkring med ett långspö och en maskburk på jakt efter några matfiskar.

Det stora problemet i mina ögon är de så kallade ”kaggfiskarna” som fyller hinkvis med fisk utan att känna minsta lilla samvete. Dessa är ofta inte flugfiskare vilket säkert bidragit att många flugfiskare irriterat sig en hel del. Något som är legalt i på många håll är pimpelfisket på vårisarna då man i älvarna och åarna kan hitta lekgrund där speciellt harren samlats och många gånger blir fångsterna stora och få fiskar får gå tillbaka.

Jag har sagt det förr här på bloggen men tar det igen, att allt sportfiske på lekande fisk bör man ifrågasätta om det är riktigt. Själv resonerar jag så här, om beståndet är starkt nog så fiskar jag men släpper ändå tillbaka all fisk såvida de inte är skadade. Anser jag att beståndet är svagt eller hotande så skippar jag det helt eller bara gör något enstaka pass.

Viktigt att se hur det ser ut i det vattnet man fiskar i samt även att se helheten i allt sportfiske.

Det jag menar med rubriken är att man måste utgå från det vatten man fiskar i och följa de regler och lagar som gäller där. Utöver detta har man som sportfiskare också ett eget samvete om vad som är lämpligt. Själv brukar jag tänka på att inte fiska på ett sätt så jag bidrar till att försämra eller påverka ett fiskbestånd. Nu är jag lyckligt lottad då jag bor i en del av vårt land med många vatten och tämligen lågt fisketryck.

Men det finns även här uppe i Norrbotten arter som lever på dess gräns på vad de tål och blir såldes extra känsliga för överfiske eller andra förändringar för att lätt slås ut eller gå kraftigt tillbaka. Gösen är ett exempel där man nu kan se en ökning av bestånden i några av de få vatten de finns i. Vad man skall komma ihåg är att på 50-60 talet såg det precis likadant ut enligt flera äldre personer jag pratat med. Men under 70-talet började bestånden minska kraftigt i nästan alla gösvatten. Men så en bit in på 2000-talet började gösarna dyka upp igen i allt större omfattning igen. Orsakerna kan vara flera som överfiske, skogsbruket, minskning av siklöja, nors i några vatten eller kallare somrar flera år på raken.

Ett lokalt exempel som jag hört från flera håll och kanter som upprört många är då det i en restaurang började säljas gös där det även på menyn stod från vilken sjö den var fångad. Detta ledde till att människorna som bodde runt den aktuella sjön började irritera sig på alla som fiskade i sjön. Givetvis blev även de seriösa sportfiskarna i området drabbade av detta. Fisketrycket ökade och mer nät lades i sjön. Det lustiga i den här kråksången och säkert en av anledningen till att många reagerade så pass stark var att de som fiskade gösen också sålde den på sin restaurang samtidigt driver en hård kamp mot laxfisket med laxfällor nere vid älvmynningarna. Så det är det jag menar med att man måste se helheten i allt sporfiske och inte vara så fokuserad på just sitt fiske och intressen så man missar allt annat. Då kan det i värsta fall bli som i det sistnämnda exemplet…