Savage Gear – DP Spinner

Äntligen fanns den där, en vanlig gäddspinnare sådär lagom stor för att passa in i de flesta situationer och vatten. Självklart köpte jag på mig ett gäng inför förra sommaren. Under juni och början av juli var jag några svängar och fiskade från land i några små tjärnar och åar.

Frågan är då om de höga förväntningarna infriades? Ja det gjorde dom på alla punkter. För det första så föll de gäddorna i smaken och speciellt en kväll var det utan tvekan det bete som fiskade bäst av alla jag testade. Sedan håller de bra kvalité som står emot gäddornas vassa tänder utan att vara sig försämra gången eller nöta spinnaren nämnvärt.

I en mindre grund sjö skördade denna spinnare stor framgång och utklassade de andra betena jag provade. Denna gädda mättes till exakt 1 meter och bjöd på en rejäl kamp innan den kunde landas.

Vid vilka tillfällen kan då denna spinnare komma bäst till sin rätt? Först och främst ser jag den som ett bete för gädda men har även märkt att man får en del abborre ibland. Fiskar man från land i mindre åar och tjärnar fungerar den perfekt då den är lättkastad och går rätt grunt och är lätt att styra mellan tät vegetation och undvika stenar och annat bråte. Fiskar man från båt så skulle jag främst använda den då man fiskar på grunt vatten och där det är mycket vegetation. Fisket med spinnare är oftast bäst på sommaren då det är som varmast i vattnet och under sena kvällar händer det i vissa vatten att de större gäddorna går grunt och jagar. Vid sådana tillfällen är en gäddspinnare av denna modell ett hett alternativ.

 

DP Spinnaren finns i många olika heta färgkombinationer men den färg som gått bäst för mig är denna. Som synes har den dubbla skedar som spinner mycket jämnt och bra. Även kroken tycker jag håller en bra kvalité.

I början av sommaren tog jag denna vackra abborre på just färgen Yellow Silver Holo Flame. Storleken på spinnaren var en 5:a (25g) och just den mindre modellen lämpar sig bäst till abborre medan de större 6-7  istället är klockrena till gäddfisket.

En liten skev bild vi svenskar har är att spinnare inte är något vidare bra bete då det gäller större gädda. Ser vi på statistiken så tas det inte heller så mycket större gäddor på spinnare men det är egentligen inte så konstigt då det inte fiskas med dem i någon högre utsträckning. Däremot i södra Europa och inte minst i Amerika så har dessa beten en betydligt högra status bland gäddfiskarna och på många ställen räknas de som det bästa gäddbetena efter de stora gäddorna.

Kort sagt i rätt vatten, i rätt situation och rätt tid så är spinnaren ett kanonbete för alla typer av rovfiskar…

Fina gäddor på vertikalfiske!

Under förra veckan fick vi norrbottningar ta del av ett ovanligt kylslaget väder för årstiden. Att det även blåste och regnade en del gjorde inte saken bättre, men mellan de värsta vindbyarna och regnskurarna hann jag med två fiskepass tillsammans med Bosse och Andreas. Förutsättningarna för ett lyckat fiske kanske inte var det bästa, i alla fall inte när det gäller gös som var huvudmålet med fisket.

Det känns kul att fiska med Bosse och Andreas som verkligen visat sig vara fiskeintresserade trots att de tidigare inte fiskat så seriöst, mest metat och spinnfiskat en del. Nu vill de lära sig nya fiskesätt och jag märker att de tar till sig den nya kunskapen på helt rätt sätt vilket bådar gott för framtiden.

Åter till vädret som gjort att förutsättningarna ändras en del i den bemärkelsen att vattentemperaturen sjunkit flera grader på några dagar vilket inte känns som det optimala när det gäller gös men däremot kanske bättre för gäddorna? I början av det första fiskpasset sa jag till Bosse och Andreas som har rätt blygsamma gäddrekord att ni skall inte bli förvånade om någon större gädda förr eller senare kliver på när man vertikalfiskar så här efter gös. Men att det skulle hända redan efter någon timme hade jag däremot inte vågat hoppas på.

Rätt fränt då jag först missar ett bättre hugg, det går några minuter och Bosse får ett tungt hugg följt av en rejäl rusning. En gädda helt klart och den ger inte heller upp i första taget. När den så kommer upp till ytan första gången ser jag att den är riktigt fin vilket även Bosse och Andreas noterar. Jag tycker se mig en slags skräckblandad förtjusning i Bosses blick då gäddan strax drar iväg på ytterligare en långrusning. Han säger att den där vill jag gärna ha upp vilket man kan förstå. Det hela flyter på bra och Bosse sköter drillning prickfritt och jag håvningen så efter närmare 10 minuter ligger gäddan i håven!

Bosse med sin rekordgädda! Vikten fastställdes till respektabla 8500 gram och längden till 110 cm.

Vi backar tillbaka en halvtimme då vi just börjat vårt fiske. Efter att åkt runt och cirkulerat med båten ett bra tag utan att se något allt för upphetsande på ekolodet bestämmer vi oss i alla fall för att testa fiska av ett område där djupet sakta sluttar ned från ca 6 meter ner mot dryga tio. Det går inte mer än kanske tio minuter så får jag ett hugg, fisken uppför sig först rätt snällt men sedan kommer några bättre pumpningar vilket får mig att blir hoppas på en gös. Det visar sig också vara en gös och dessutom en rätt fin sådan.

Stabil gös på 2750 g som gärna hade fått vara lite längre.

Nästa dag tar vi nya tag men vädret är klart sämre än de lovat med både mer vind och nederbörd. Men fiskesuget är så pass stort att ställa in fisket inte är ett alternativ, jag menar har man ändå bemödat sig att stiga upp tidigt och packat grejorna, fixat båt m.m. så skall det mycket till om man vänder då man kommer till ett fiskevatten. Vi börjar fiska av en intressant brant och rätt snabbt missar vi några försiktiga hugg innan jag tillslut drar dagens första fisk, en liten gädda. Just gäddorna visade sig vara pigga idag vilket man inte kan påstå att gösarna var. Både Bosse och Andreas får sedan ett par mindre gäddor innan något betydligt större hugger min jigg.

Först får jag ett försiktigt hugg, eller så kanske fisken missar jiggen delvis då den är i rörelse men sekunden senare dunkar det till rejält och fisken sitter som den skall. Först efter kanske tio sekunder känner jag att den kan vara så pass stor att vi behöver håva den, sedan börjar den pumpa på typiskt gösvis vilket får mig att hoppas på en storgös. Men så kommer en rusning om än inte så lång. När fisken kommer upp för första gången till ytan lyckas jag inte se den men det gör de andra i båten så när jag får höra att det är en gädda blir jag först besviken. Att de dessutom säger att den kanske inte väger mer än 5-6 kilo gör att mina förhoppningar om en bättre fisk grusas totalt. Men den är väldigt stark och på pumpningarna den gör så känns den ändå tung, fast å andra sidan på en mindre vertikalutrustning med 0,10 mm flätlina så är det ju inte så konstigt.

Men allt går bra och gäddan kan håvas rätt odramatiskt på första försöket, enda orosmomentet är då den strax innan dyker rakt under båten och kommer upp på andra sidan, då börjar jag också inse att den är klart större än vi först trodde. Gäddan krokas av i håven där den får ligga medan vi gör i ordning kamera, våg och måttband. När jag så tar upp den känner jag en härlig oväntad tyng och ser samtidigt att den är i riktigt fin sommarform, äntligen får jag en gädda med bra kondition, det var ett tag sedan senast. Längden fastställs till 110 centimeter medan vågen visar 10200 gram. En riktigt fin fisk, min första över 10 kilo på vertikalfiske samt nytt månadsrekord gör den helt klart till årets hittills bästa gädda.

Vacker sommargädda i fin kondition.

Jag kan inte annat än vara grymt nöjd med mina tre senaste vertikalpass då man fått vara med om tre riktigt fina gäddor (109 cm, 110 cm, 110 cm) samt gösar på 2400 g respektive 2750 g. Samtidigt måste jag inse att vi haft riktigt flyt att plocka de rätta fiskarna. Att gäddfisket varit så oväntat bra tror jag har sin förklaring i att vattentempen rasat med mer än 5 grader på ett par veckor, man vet ju hur det kan få igång de större gäddorna under hösten. Jag skojade nyligen med en kompis och sa att nu tar jag bara av farten en gös på 5 kilo, fast skall jag vara ärlig så tror jag att mitt flyt nu är förbrukat för ett tag. Men som sagt man vet aldrig, fiske är fiske och man vet aldrig vad som hugger härnäst…

Vertikalfiske efter gös

I helgen var äntligen vädergudarna lite schyssta och gav oss relativt svaga vindar för en gångs skull. Själv var jag grymt fiskesugen då jag inte hunnit med så många vertikalfiskepass i sommar. Första dagen hade jag med mig Bosse och hans kompis Ronny i min båt.

Under förra sommaren följde Bosse med mig ut på ett fiskepass då jag lanserade metoden för honom. Tydligen gjorde detta intryck för sedan dess har han läst på en massa samt köpt sig utrustning till ändamålet. Jag kan förstå honom för detta fiske är riktigt roligt.

Fastän vi här uppe i Norrbotten inte har jämförelsevis så bra gösvatten som söderut så kan jag ändå se tjusningen i att fiska gös. Målet med fisket blir istället att försöka ta gösar som är ovanligt stora för att vara här i Norrbotten och där rankar jag en gös över 2 kilo som en fin fisk i de allra flesta av våra gösvatten. Idag känns det som att en gös på 2 kilo är minst lika svår att ta som en gädda på 8 kilo eller en abborre på runt kilot. Krister som fiskat väldigt mycket gös i flertalet vatten här i Norrbotten under många år sa för några år sedan att han nästan tyckte det var svårare att ta en gös över 2,5 kg än en gädda över 10 kg. Detta baserat på de vatten han fiskade i då. Sommaren 2011 lyckades vi dock oväntat bra i ett vatten vi länge velat prova och då kändes det helt plötsligt som att det inte var speciellt svårt att plocka betydligt större gösar än 2,5 kilo. Men i fjol visade det sig att de större gösarna även i detta vatten knappast är så många till antalet. Fisketrycket var stundtals rätt högt då många duktiga sportfiskare åkte dit och provade fiskelyckan men de flesta såg inte skymten av någon större gös. Förutom Kristers storgös på strax under 7 kilo som för övrigt var en återfångst från 2011 så togs det mig veterligen bara två till över 5 kilo. Märkligt nog tycks det vara brist på gösar i 3-4 kilos klassen i de gösvatten jag känner till här i Norrbotten.

Men man skall ha i åtanke att gösbestånden här uppe varierat rätt friskt genom åren. För bara tiotalet år sedan fanns det knappt några gösar i en del av de vatten som idag innehåller mycket gös. I flera vatten verkar det ha bildas likt som i många abborrvatten ett tusenbröder bestånd av mest smågösar med ett och annat undantag. Detta tycks vara ett rätt vanligt fenomen med gösvatten här uppe, kanske har det att göra med vårat klimat? Just den där biten att gösen lever på gränsen vad den klarar av i våra regioner gör den mer intressant i mina ögon. Att hitta bra gösvatten är inte lätt, men jag tror nyckeln kan vara att hitta de vatten där förutsättningarna har gjort att några lyckade årsklasser kommit fram och i brist på konkurrens snabbt fått växa upp. Eller så vatten där en naturlig balans redan finns med individer i olika storlekar, men sådana vatten verkar vara väldigt sällsynta i Norrbotten och frågan är om de existerar över huvudtaget? Gösen är således en riktig utmaning på dessa breddgrader och det är nog det som driver mig mest då jag åker ut och fiskar efter den.

Efter en trög start började Ronny dominera med gös efter gös. Betet som gav bäst var en Shaker i regnbågsfärg.

Åter till fisket som började trögt. Även vinden ställde till det till en början. Därför fick vi leta ställen där det blåste mindre. Men efter ett tag lugnade det ner sig med blåsten och vi kunde nu fiska effektivt över hela sjön. En och annan gös högg lite varstans men till sist hittade vi ett riktigt hett område där vi under en kort stund säkert drog upp 20 talet gösar. De stora gösarna såg vi inte till utan de flesta vägde från halvkilot och upp mot dryga kilot. Kul fiske och grabbarna i båten var mer en nöjda över dagen.

Dagen efter var jag själv ute och nu var målet att försöka lokalisera de större gösarna i det aktuella vattnet. Något som inte brukar vara det lättaste. Men det började bra, såg på ekolodet att det var några skapliga ekon en bit ner och jag hann inte mer än släppa ner betet så small dagens största gös på. En rätt kompakt gös på 2400 gram kom upp vilket ju var en trevlig start.

Idag fiskade jag med lite större jiggar, från 17,5 cm och uppåt. Tanken var att sålla bort de mindre individerna och få bättre toppfiskar. Något som också gav resultat. Finn-S 17,5 cm i grön/gul gav både den största gösen och gäddan för dagen.

Sedan blev det även några till skapliga gösar strax under 2 kilo samt ett gäng mindre individer. Några gäddor ville också blanda sig i leken och den största överraskade mig rejält. Hugget var inget speciellt, sedan kände jag att det var en tyngre fisk men den var så pass loj så jag trodde på en bättre gös vilket fick pulsen att stiga för ett ögonblick. Men så ser jag en bättre gäddkropp uppenbara sig i ytan och första tanken är hur i hela friden kan en sådan gädda inte kämpa bättre. Sedan bjöd den endast på en mindre rusning innan jag kunde få den i håven. Allt en trött sommargädda.

En lång kropp (109 cm) och en stor skalle hade den men tyvärr alltför mager för att ge någon bättre vikt (7450g).

Totalt sett ett par trevliga fiskedagar så här i slutet av semestern. Återstår att se var och när man blöter linan nästa gång men fiskesuget är på topp så det lär inte dröja allt för länge trots att man börjat jobba…

Söröya (Del 3 av 3)

DAG 5 – Blåsigt hav.

När vi vaknade på morgonen hade vädret ändras rejält. Regntunga moln rullade in samtidigt som vinden tog i. Ute på havet gick vågorna höga så det var bara att gilla läget och stanna inne. Fiskecampen ligger skyddat inne i en vik så man kan ju bara ana hur det ser ut längre ut på havet när vindarna friskar i. Det är just den biten som skrämmer mig med havet, hur snabbt vädret kan ändras och vilka effekter det kan få. Mäktigt på ett sätt, skrämmande på ett annat.

På väg ut mot havet för lite kvällsfiske.

Fram mot kvällen mojnade vinden rejält så vi beslöt oss för att fara ut på ett kortare kvällspass. När vi kom längre ut mot den tilltänkta fiskeplatsen började vågorna eller främst dyningarna bli allt rejälare. Tillslut blev vi tvungna att vända och söka oss till en mer vindskyddad plats. Något som varken jag eller Joel hade något emot medans Svenne vant och tillsynes oberörd bemästrade båten. En fördel med fisket runt Söröya är att det finns gott om vikar samt en del små öar som gör att man oftast hittar ställen som ligger i lä fastän det friskar i rejält ute på det öppna havet. Så gjorde vi också denna gång men fisket var segt värre. Vi hade dock flera försiktiga napp som mycket väl kan ha varit hälleflundra.

DAG 6 – Strålande dag ute på havet.

Sista dagen ute på havet bjöd på strålande väder med både sol och lite vind. Därför begav vi oss längre ut mot havet till djupare vatten för att fiska efter torsk och annat. Just torsk visade det sig finnas gott om och emellanåt kom någon lubb, kolja, långa eller havskatt upp i båten. Havskatten är allt en läskig varelse som mer påminner om ett monster än en fisk. De största torskarna finns kring Söröya i mars och april men även sommartorskarna kan bli stora och fiskar runt 30 kilo har fångats här denna tid. Vi fick tyvärr inte träffa på dessa men fick ändå en del fina torskar upp mot närmare 10 kilo.

Riktigt kul fiske och lite omväxlande efter några dagars riktat fiske efter hälleflundrorna. Just denna valmöjlighet att kunna fiska efter olika arter i samma område är rätt häftig. Men hälleflundrorna stryker omkring även längre ut vilket vi fick bevittna idag. Joel fick ett klassiskt bottennapp som sedan började röra sig så smått. Trots hård press i över en minut vek fisken inte en tum innan den plötsligt klev av. Man kan undra hur stor den fisken var?

Joel med rejält frontad 10 kilos torsk.

Koljan är inte bara en vacker fisk utan även en god matfisk.

Längre in mot land gjorde Bosse och Tobbe, två härliga killar från Luleå ett bra jobb. Ett riktat fiske efter lubb var målet då framför allt Bosse fått smak på dess goda kött. Jag smakade själv lubb för första gången under denna resa och den var riktigt god faktiskt. Helt klart en underskattad matfisk. Innan dagen hade dessa bägge herrar fått några fina hälleflundror med en topp på 145 centimeter så nu kunde väl ändå inte en till klippa på betet? Men mitt i kaffet och kexchokladen i handen får Tobbe hugg på sitt spö. Medan han börjar drilla fisken är kompisen ofin nog att dricka upp en del av kaffet så efter några minuter föreslår Tobbe att Bosse får ta över drillningen så han får fika. Så blir det också och snart har de med gemensamma krafter lyckas fånga en fin ”hälle” på runt 1 meter. Tala om teamwork…

Mina intryck och reflektioner från resan

När man nu i efterhand har fått lite distans till denna resa så var det helt klart en upplevelse ut över det vanliga. Förutom ett grymt fiske med flertalet fångade hälleflundror så är det enormt rika djurlivet och den vackra omgivningen bestående intryck som jag kommer bära med mig resten av livet. Själva campen ligger avlägset till i fjorden Sandöybotn på öns utsida. Man kommer till Söröya genom att åka färja från Hammerfest för att sedan bli hämtad med bil av Ilona eller Einar som äger och driver campen.

Just denna avlägsenhet med fjällhedar och branta klippstup runt omkring en bidrar säkert till att upplevelsen och intrycken förstärks ytterligare ett snäpp. En annan sak som är värt att lyfta fram är Einar och Ilona som tar hand om sina gäster på ett föredömligt sätt vilket säkert är en av orsakerna att många återvänder till campen varje år.

Utsikt över Söröya Gjestestue.

Båthamnen.

Fisket i området är riktigt bra. Bara under de dagar jag var här togs det hälleflundror på 155, 148, 145, 141, 127 centimeter, torskar på upp till 17 kilo och sejar runt 10 kilo. Vill man fiska efter den storvuxna ishavstorsken skrei så är Söröya en av de allra bästa platserna. Detta fiske är i regel som bäst under mars och april då de kommer till ön för att leka på grundare vatten. När det gäller hälleflundran så är bästa tiden från sena våren till en bra bit in på hösten. Under vintern drar sig däremot de större hälleflundrorna ut mot djupare vatten där de leker. Mer fakta om fisket kring Söröya samt info om fiskecampen finns att läsa på Mieko Fiskecamper.

Söröya (Del 2 av 3)

DAG 3 – Hälleflundra från kajak!

Dimman ligger tät på morgonen då vi åker ut på det öppna havet. Det är med skräckblandad förtjusning vi ser Joel trampa iväg i sin kajak. Inte direkt något jag skulle våga mig på. Men Joel har förberett sig väl inför detta och man ser att han är van vid att fiska från kajak. Skulle däremot en hälleflundra av större modell smälla på kan man tänkas att det kan bli problem.

Joel med rejält spöböj, kan det vara en hälleflundra som gått på?

Totalt sett blev detta den bästa fiskedagen om man ser till alla de båtar som var ute på havet, däremot blev det ingen hälleflundra för jag och Svenne i vår båt. Vi fick istället nöja oss med bonusfiskar som kolja och torsk. Ett gäng från Boden lyckades ta en riktigt fin hälleflundra på hela 155 cm! Betet som levererade bäst för dagen och egentligen igenom hela veckan var Mieko Predator Tail i färgen Tiger-lys.

Så här ser den ut, veckans utan tvekans hetaste bete. Mieko Predator Tail i färgen Tiger-lys.

Skall man lyckas med hälleflundrafisket är tålamod oerhört viktigt. Idag var vi ute i över 15 timmar och varken jag eller Svenne lyckades som sagt få någon hälleflundra. Däremot hade vi flyt tidigare dagar då flera andra båtar hade det tungt. Det är med andra ord inte bara att fara ut på havet och tro att man skall få en hälleflundra men nöter man bara på och fiskar på de rätta ställena så kommer fiskarna förr eller senare.

DAG 4 – Regn, åska och solsken!

Idag tog vi sovmorgon då gårdagens monsterpass satt i benen och skallen. Efter ett par dagar med svalare väder var nu värmen tillbaka igen. Just väderläget ställde till det då mörka regntunga moln började driva in efter några timmar. Regn må väl vara men när vi hörde åskan mullra avbröt vi fisket och åkte snabbt in mot land.

Det mest minnesvärda och händelserika som hände i vår båt var när Svenne skulle äta sin lunch. Tomatsoppa med ost i stod på menyn och Svenne säger efter första skeden hur otroligt gott det smakar, att detta skall han hädanefter äta fler gånger. Just därefter hugger det på hans spö och i ivern flyger tomatsoppan ut över halva båten. Fisken är dock krokad och upp kommer en 3 hektos kolja! Man kan sedan undra vad som var i soppan för båten blir därefter hal som såpa och ett par gånger håller Svenne på att flyga över bord.

Ibland blir man överraskad av det man får på kroken, denna gång en rötsimpa. Det skulle sedan visa sig att detta inte var min sista simpa för dagen utan de fortsatte att förfölja mig under kvällens fiske från bryggan…

Kvällen blir magisk. Molnen skingras och solen kommer fram, vinden lägger sig och det är riktigt varmt och skönt i luften. Min första tanke är att gå upp på fjället och fiska i någon av de flertalet mindre sjöar som finns i området. I sjöarna finns det gott om både öring och röding. Om det var tröttheten eller latheten som tog överhanden låter jag vara osagt men det blev så att inte jag kom mig iväg i alla fall. Istället hade vi en trevlig kväll i finvädret nere vid bryggan. Vi roade oss med lite fiske från bryggan och fick ett gäng sandskäddor och simpor.

Söröya (Del 1 av 3)

Hemma i Norrbotten låg molnen täta och regnet hängde i luften. Så såg det ut en bra bit efter vägen och snart hade vi passerat Finland och in på Norskt territorium. Då skingrades plötsligt molnen och fram kom midnattsolen omringad av höga berg, djupa dalar och strömmande vattendrag. Helt fantastiskt vackert! När vi kör utefter den legendariska Alta älven ser vi att det står en del fiskare längst med älven. En båt med två män befinner sig ute i strömmen där den ena sköter årorna medan den andra står med flugspöet i handen. När vi tittar lite närmare så ser man tydligt att spöet är ordentligt böjt. Vi stannar bilen, kliver ut och ser på håll hur laxen drillas under flertalet minuter. Tillslut lyckas de få upp fisken, en jättelax på säkert 15 kilo.

Efter en tupplur i bilen så sjösätts Svennes båt och snart är vi på väg mot Söröya och dess mytomspunna hälleflundror. Knappt två timmar senare är vi framme till campen och fastän fiskesuget är enormt så är vi kloka nog för att gå och lägga oss några timmar innan fiskat kan börja.

En hälleflundra sägs vara en stark fisk, ja brutalt stark vad man hört. Själv är jag helt novis när det gäller allt havsfiske så det här skall bli riktigt spännande. Därför kändes det skönt att ha med sig Svenne som kan detta fiske innan och utan. Man märker hur han brinner för ”hällefisket”, förmodligen är han fast för evigt. Innan jag åkte upp hit hade jag inga större förväntningar eller mål vilket kändes skönt för en gångs skull. Men visst hade det känts snopet att inte få känna på en hälleflundras krafter och gärna få landa en skaplig fisk. Fast samtidigt vet man ju att det är många faktorer som skall stämma för att det skall gå vägen.

DAG 1 – Första hälleflundran landad

En viktig faktor är vädret och här började det på bästa sätt. När vi gled ut på havet var vindarna svaga och solen lyste från en klarblå himmel. Enligt Ilona som driver campen tillsammans med maken Einar så hade vi prickat in årets hittills varmaste dag. Jag måste erkänna att jag till en början hade svårt att fokusera mig enbart på fisket då tumlare, sälar och olika slags fåglar cirkulerade runt båten. Otroligt fascinerande och skönt att se ett väl fungerande ekologiskt system där djurlivet blomstras både på och under vattenytan. Det är inte direkt vad vi kan se i våra svenska hav.

Sådana här dagar trivs man riktigt bra ute på havet.

Svaga vindar gör det förvisso behagligt att vara ute på havet men är oftast inte direkt bra för själva fisket. Anledningen är att drifterna går för långsamt. Därför är det viktigt att försöka hitta ställen där strömmen ligger på för att få fart på båten. Runt uddar och i sund brukar vara bra platser i sådana lägen. Efter ett tag hittar vi ett intressant ställe med bra drift där vi nöter på en bra stund utan att något händer.

Svenne med dagens största hälleflundra som högg på en Savage Gear Herring Shad 32 cm.

Det går några timmar innan Svenne får hugg. Resans första ”hälle” är nu krokad, en liten fisk på bara några kilon. Bara en liten stund senare så är det min tur och nu är det något tyngre som har gått på. Hugget är väldigt försiktigt då den pillrar lite i jiggen innan spöet sakta böjs och jag kan sätta in ett mothugg. Fastän jag har hört hur starka de är så förundras jag över dess enorma styrka. Men efter några minuter så är fisken uppe i ytan och färdig för avkrokning. Ingen jätteflundra men en klart fin fisk i mina ögon som vi uppskattar till runt 115 cm. Sista fisken för dagen tar Svenne, en fin ”hälle” som blir dagens största fisk.

DAG 2 – Fortsatt bra fiske!

Nästa dag börjar vi fiska i samma område där vi tog gårdagens hälleflundror. Men nu visar sig strömmen inte alls vara bra då vinden blåser i en riktning och strömmen går i en annan. Några försiktiga nafs höjer pulsen för en stund men mer blir det inte under de första timmarna. Ett stim med tumlare kretsar runt båten och samtidigt ser vi hur en vikval kommer upp till ytan och tar luft. När vi sedan åker iväg en bit bort för att hitta en bättre drift kan vi se hur flera sälar hoppar över vattenytan samtidigt som de simmar framåt i hög fart. Åter igen blir man påmind över hur mycket liv det är ute på havet här uppe.

Här flyter några hundra kilo valtarmar förbi.

Efter lunch börjar det hända saker, strömmen ökar på och vinden mojnar en aning och nu driftar vi plötsligt riktigt bra. Svenne börjar med att dra en liten ”hälle” på en liten pirk då han försöker fiska upp agnfisk. Kort därefter får han hugg igen, denna gång på en Predator Shad (pink-tiger glitter). Fisken visar sin styrka och jag blir åter igen förvånad att den inte är större än sina dryga 80 cm.

Spänningen ökar när en fisk stiger för att inspektera en av våra jiggar.

Nu känns det plötsligt hett och man sitter där i båten på helspänd i väntan på nästa hugg. Vi får inte heller vänta speciellt länge innan det smäller på igen och den här gången är det ett brutalt hugg som följs av en lång rusning. Pulsen stiger rejält och jag kan bara stå och hålla emot medan fisken drar iväg lina. När den väl stannat så börjar kampen, en kamp då man får kämpa för varje meter lina man tar in, en kamp där det riktigt bränner i armarna och jag kan nu förstå varför en del blir fast i detta fiske för alltid. Tar man inte fisken hårt och med rätt utrustning kan drillningen bli onödigt lång så taktiken är att ta den så hårt som bara möjligt. Efter uppskattningsvis 6-7 minuter kommer hälleflundran upp till ytan och Svenne kan rutinerat kroka fast den vid båten. En härlig känsla går genom kroppen och jag kan nöjt konstatera att jag lyckas med det jag innerst inne hade hoppats på, att fånga en fin hälleflundra.

Nya Mieko Predator spinner Tail levererade dagens största hälle.

Vilken kämpe! Men i båten var den däremot lugn värre och releasen gick riktigt bra och den simmade piggt ner i havets djup.

Jag får senare en mindre ”hälle” på några kilon innan vi bestämmer oss för att ge upp. När vi kommer till land har Joel Abrahamsson dykt upp med sin havskajak. En skön och trevlig kille som verkligen brinner för sportfisket. Nu skall han försöka sig på att fånga en hälleflundra från sin kajak, ett äventyr som han skall skriva om i tidningen Fiske för alla. Artikeln kan läsas i deras augusti nummer.

Semesterfisket fortsätter…

Det känns precis som man landat efter Norgeresan som blev väldigt lyckad på alla de sätt och vis. Man kan säga att det flöt på rätt bra vilket inte alltid är fallet när det gäller sportfiske. Jag håller precis på att sammanställa materialet från resan och kommer i veckan publicera det i form av några inlägg med både text och bilder.

Ni som är nyfikna kan besöka Mieko Fiskeblogg där det finns en del att läsa om fisket i Söröya den senaste tiden.

Hälleflundran är en fascinerande fisk som dessutom bjuder sportfiskaren på en rejäl kamp.

I övrigt hoppas jag få fart på mitt fiske hemmavid, har inte blivit så mycket av den varan hittills under semestern. Och det värsta av allt är att jag bara har en vecka kvar tills jag börjar jobba. Ångesten kryper redan i kroppen, på sommaren borde väl alla sportfiskare ha rätten att vara ledig!?