Söröya (Del 1 av 3)

Hemma i Norrbotten låg molnen täta och regnet hängde i luften. Så såg det ut en bra bit efter vägen och snart hade vi passerat Finland och in på Norskt territorium. Då skingrades plötsligt molnen och fram kom midnattsolen omringad av höga berg, djupa dalar och strömmande vattendrag. Helt fantastiskt vackert! När vi kör utefter den legendariska Alta älven ser vi att det står en del fiskare längst med älven. En båt med två män befinner sig ute i strömmen där den ena sköter årorna medan den andra står med flugspöet i handen. När vi tittar lite närmare så ser man tydligt att spöet är ordentligt böjt. Vi stannar bilen, kliver ut och ser på håll hur laxen drillas under flertalet minuter. Tillslut lyckas de få upp fisken, en jättelax på säkert 15 kilo.

Efter en tupplur i bilen så sjösätts Svennes båt och snart är vi på väg mot Söröya och dess mytomspunna hälleflundror. Knappt två timmar senare är vi framme till campen och fastän fiskesuget är enormt så är vi kloka nog för att gå och lägga oss några timmar innan fiskat kan börja.

En hälleflundra sägs vara en stark fisk, ja brutalt stark vad man hört. Själv är jag helt novis när det gäller allt havsfiske så det här skall bli riktigt spännande. Därför kändes det skönt att ha med sig Svenne som kan detta fiske innan och utan. Man märker hur han brinner för ”hällefisket”, förmodligen är han fast för evigt. Innan jag åkte upp hit hade jag inga större förväntningar eller mål vilket kändes skönt för en gångs skull. Men visst hade det känts snopet att inte få känna på en hälleflundras krafter och gärna få landa en skaplig fisk. Fast samtidigt vet man ju att det är många faktorer som skall stämma för att det skall gå vägen.

DAG 1 – Första hälleflundran landad

En viktig faktor är vädret och här började det på bästa sätt. När vi gled ut på havet var vindarna svaga och solen lyste från en klarblå himmel. Enligt Ilona som driver campen tillsammans med maken Einar så hade vi prickat in årets hittills varmaste dag. Jag måste erkänna att jag till en början hade svårt att fokusera mig enbart på fisket då tumlare, sälar och olika slags fåglar cirkulerade runt båten. Otroligt fascinerande och skönt att se ett väl fungerande ekologiskt system där djurlivet blomstras både på och under vattenytan. Det är inte direkt vad vi kan se i våra svenska hav.

Sådana här dagar trivs man riktigt bra ute på havet.

Svaga vindar gör det förvisso behagligt att vara ute på havet men är oftast inte direkt bra för själva fisket. Anledningen är att drifterna går för långsamt. Därför är det viktigt att försöka hitta ställen där strömmen ligger på för att få fart på båten. Runt uddar och i sund brukar vara bra platser i sådana lägen. Efter ett tag hittar vi ett intressant ställe med bra drift där vi nöter på en bra stund utan att något händer.

Svenne med dagens största hälleflundra som högg på en Savage Gear Herring Shad 32 cm.

Det går några timmar innan Svenne får hugg. Resans första ”hälle” är nu krokad, en liten fisk på bara några kilon. Bara en liten stund senare så är det min tur och nu är det något tyngre som har gått på. Hugget är väldigt försiktigt då den pillrar lite i jiggen innan spöet sakta böjs och jag kan sätta in ett mothugg. Fastän jag har hört hur starka de är så förundras jag över dess enorma styrka. Men efter några minuter så är fisken uppe i ytan och färdig för avkrokning. Ingen jätteflundra men en klart fin fisk i mina ögon som vi uppskattar till runt 115 cm. Sista fisken för dagen tar Svenne, en fin ”hälle” som blir dagens största fisk.

DAG 2 – Fortsatt bra fiske!

Nästa dag börjar vi fiska i samma område där vi tog gårdagens hälleflundror. Men nu visar sig strömmen inte alls vara bra då vinden blåser i en riktning och strömmen går i en annan. Några försiktiga nafs höjer pulsen för en stund men mer blir det inte under de första timmarna. Ett stim med tumlare kretsar runt båten och samtidigt ser vi hur en vikval kommer upp till ytan och tar luft. När vi sedan åker iväg en bit bort för att hitta en bättre drift kan vi se hur flera sälar hoppar över vattenytan samtidigt som de simmar framåt i hög fart. Åter igen blir man påmind över hur mycket liv det är ute på havet här uppe.

Här flyter några hundra kilo valtarmar förbi.

Efter lunch börjar det hända saker, strömmen ökar på och vinden mojnar en aning och nu driftar vi plötsligt riktigt bra. Svenne börjar med att dra en liten ”hälle” på en liten pirk då han försöker fiska upp agnfisk. Kort därefter får han hugg igen, denna gång på en Predator Shad (pink-tiger glitter). Fisken visar sin styrka och jag blir åter igen förvånad att den inte är större än sina dryga 80 cm.

Spänningen ökar när en fisk stiger för att inspektera en av våra jiggar.

Nu känns det plötsligt hett och man sitter där i båten på helspänd i väntan på nästa hugg. Vi får inte heller vänta speciellt länge innan det smäller på igen och den här gången är det ett brutalt hugg som följs av en lång rusning. Pulsen stiger rejält och jag kan bara stå och hålla emot medan fisken drar iväg lina. När den väl stannat så börjar kampen, en kamp då man får kämpa för varje meter lina man tar in, en kamp där det riktigt bränner i armarna och jag kan nu förstå varför en del blir fast i detta fiske för alltid. Tar man inte fisken hårt och med rätt utrustning kan drillningen bli onödigt lång så taktiken är att ta den så hårt som bara möjligt. Efter uppskattningsvis 6-7 minuter kommer hälleflundran upp till ytan och Svenne kan rutinerat kroka fast den vid båten. En härlig känsla går genom kroppen och jag kan nöjt konstatera att jag lyckas med det jag innerst inne hade hoppats på, att fånga en fin hälleflundra.

Nya Mieko Predator spinner Tail levererade dagens största hälle.

Vilken kämpe! Men i båten var den däremot lugn värre och releasen gick riktigt bra och den simmade piggt ner i havets djup.

Jag får senare en mindre ”hälle” på några kilon innan vi bestämmer oss för att ge upp. När vi kommer till land har Joel Abrahamsson dykt upp med sin havskajak. En skön och trevlig kille som verkligen brinner för sportfisket. Nu skall han försöka sig på att fånga en hälleflundra från sin kajak, ett äventyr som han skall skriva om i tidningen Fiske för alla. Artikeln kan läsas i deras augusti nummer.