Förra veckan testade jag ett för mig redan beprövad abborrvatten där jag under årens lopp tagit ett gäng abborrar över 1 kilo. Abborrarna här har en hyfsad kondition men längderna på fiskarna har hittills hållit sig under 45 centimeter och så även efter denna fisketur.
2011 var ett riktigt dåligt år så därför började jag oroa mig att vattnets glansdagar var över men nu fick jag i alla fall bevis på att en och annan storabborre lever här fortfarande och dessutom var dess kroppsform imponerande.
Jag började med att trolla vilket inte funkade speciellt bra. Visst fick jag några abborrar och även ett gäng bonusgäddor men de var alla av ringa storlek. Därför bestämde jag mig för att avsluta kvällsfisket med att spinnfiska på några heta områden där jag tidigare tagit fina fiskar. Efter drygt en timma började jag misströsta men nötte på i hopp om att något bättre skulle nypa betet.
Det började nu skymma lite smått och just i det läget brukar storabborrarna dyka upp, så blev det även denna gång. Hugget kom när jiggen var på väg neråt i vattnet efter ett spinnstop så därför kändes det knappt. Men fick i alla fall in ett perfekt mothugg och vevade därefter snabbt lina eftersom fisken rusade mot mig. Därför var det först när den kom närmare båten jag förstod att det rörde sig om en bättre fisk. Den gjorde några typiska för abborren rusningar rakt nedåt i vattnet innan jag fick se den för första gången. En vacker skapelse som strax låg säkrad i håven.
En härlig känsla infann sig plötsligt i båten, tänkt att en enda fisk kan rädda en fisketur, detta är definitivt en av tjusningarna med specimenfisket.
Det blev ett tangerat längrekord, 44,5 cm men däremot skrevs vikten till 1310 gram vilket var en putsning med 110 gram från mitt tidigare sjörekord.
Betet var föga överraskande en röd twintail kombinerad med en spinnarsked framför.
Stora fiskar är alltid roliga att få men det är något speciellt då de tas i sina hemmavatten. Jag har tidigare skrivit att min drömfisk finns i detta vatten, en abborre över reggvikten på 1,6 kilo skulle smälla riktigt högt, ja faktiskt högre än typ en 2 kilos från Kalmarsund eller något annat välkänt vatten.
Något som också kändes bra med denna fångst var att jag fått tillbaka suget att satsa mer tid i vattnet, ett vatten som fått vila de senaste två åren förutom ett och annat ströfiske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar