En gråmulen småkall marsdag i förra veckan sitter jag och min
fiskekamrat Mats Honkamaa i var sin stol ute på isen och misströstar. Det har nu
gått drygt 3 timmar och endast ett hugg. En fisk som var borta då vi kom fram
till spöet. Det är fortfarande rätt vintriga förhållanden med en hel del snö på
isen, något som brukar ge färre hugg jämfört med hur det kan se ut längre fram på
våren eller fisket på första isarna. Men när jag går igenom de största
isgäddorna jag fångat själv eller varit med när andra fått så är majoriteten
fångade under vintriga förhållanden som påminner mer om det vi har idag.
Samtidigt är vintern lång här uppe i norr och skulle man bara fiska på snöfria
isar så bli säsongen alltför kort.
Mats Honkamaa är en fiskekamrat jag lärt känna för ungefär
ett år sedan. Förra sommaren fiskade vi nått pass tillsammans och nu var det
åter dags. Detta var hans första ismetepass någonsin. Mats är en rätt rutinerad
sportfiskare som fiskat en hel del genom åren. De senaste åren har intresset
tagit fart på allvar liksom tankarna på mer inriktat fiske efter i första hand
stor gädda. Med ett rätt blygsamt personbästa på 6,5kg kändes det som att
chansen till förbättring fanns där.
Men fisket var trögt och vi började misströsta. Jag försökte
vara lite positiv med att de större gäddorna oftast kommit sådana här dagar då
fisket varit trögt. Däremot talade tiden emot, klockan hade passerat 12 och
just mitt på dagen tycker jag ofta att fisket är trögt. Men då kom hugget och som
gäst fick Mats äran att ta hand om första fisken.
Fisken uppförde sig märkligt till en början, det var som om den
kom mot hålet självmant. Den gjorde sedan några snabba knyckar som fick mig att
säga, det där är inget bra tecken men kan ju ändå vara en 5 kilos eller nått
liknande. Såg ändå på spöet att det var böjt och när jag kikade ner i hålet såg
jag en rätt mäktig skalle. Där har du ditt pers i alla fall sa jag men försökte
samtidigt dölja det jag nu började känna på mig, att gäddan kan vara riktigt
fin. Fisken vaknade sedan till och gjorde flera kortare rusningar. Efter lite
lirkande kom den upp genom hålet och jag kunde få ett grepp om den.
Förstaintrycket var att den var stor, i alla fall över 10
kilo. Även kondisen var imponerande men längden då? Var väl först då vi såg att
fisken var längre än mattan som jag reagerade på allvar. När måttbandet sedan visade 122 cm så var det inget snack längre, denna måste väga en bit över 12 kilo.
12,84 kg – 122 cm. En riktig praktgädda, en av de större
ismetegäddorna jag känner till från Norrbotten. Gäddan hade några ärr på ena sidan, tänkte inte så mycket på det innan jag kollade fotona. Ser nästan ut som att den blivit angripen av en annan gädda!?
Inför dagen hade vi dukat upp en meny av beten bestående av
små levande mörtar, några hyfsat stora abborrar samt deadbait i form av sik 3 hg
och mört 4-5 hg. Vilket bete valde då gäddan? Den tog en av de mindre mörtarna
10-15 cm. Jag har skrivit det förr och det tål att upprepas. Min erfarenhet
säger att de största ismetegäddorna ofta väljer en liten betesfisk framför en
större.
Jag hade med mig alla mina 10 spön idag och vi spred ut dem
över ett rätt stort område. Vi fiskade varierat med beten nära botten till
strax under iskanten. Gäddan valde en mört fiskad ca 3 meter under isen på 6-7
meters djup.
Vi får nu förnyade krafter och kör på ett tag till men inget
mer händer. Sakta men säkert börjar nog Mats ta in vad som hänt. Hans första
fundering är, vad skall jag nu ha för målsättning med mitt fiske? Blir ju inte
lätt att överträffa detta. Sant men samtidigt är ingenting omöjligt…