10+ gäddorna fortsätter att trilla in

Åter ett nytt gäddfiskepass där samma mönster går igen. Det verkar som jag fastnat i en cirkel som jag gärna sitter kvar i ett tag till. När jag fått ut mina spön får jag stilla sitta och vänta i närmare två timmar innan dagens första hugg kommer.

Direkt efter mothugget känner jag att det är en bättre fisk. Denna gädda ger verkligen järnet från start till mål. Hoppet tänds därför om att det kan vara en riktigt stor gädda. Jag lyckas få gälgreppet om den på första försöket och kan konstatera att det är en finare fisk. Tyvärr inte det där monstret jag hade fantiserat om men helt klart en gädda värt att vara nöjd över. 

När jag väl har släppt tillbaka gäddan känner jag en sån där overklighetskänsla. Visst man vet hur fiske kan vara, långa perioder av dåligt fiske ersätts plötsligt av perioder då man har flyt. Det man lärt sig genom åren är att tro på det man gör, planera sina fisken och inte minst av allt lägga ner en massa tid. I år har jag faktiskt känt att jag vill satsa mer på isfisket efter ett par år då jag fiskat sparsamt. Redan i januari gjorde jag min planering klar och än så länge har det ju gått bra, ja oförtjänt bra skulle jag vilja påstå.

10,430 kg - 113 cm

Resterande tiden av dagen flyter på och jag kan sitta och njuta i min stol och vara nöjd. Jag vet ju hur det brukar gå nu. En stor fisk per pass och så ytterligare ett hugg som jag bommar. Mycket riktigt kommer nästa hugg och detta i samma veva som jag håller på att ta upp spöna. Det är en annorlunda känsla att hala in en 2 kilos gädda, känns nästan som man glömt bort hur det kändes. Ett tecken på att man blivit bortskämd efter flera större gäddor på raken. Kanske dags att komma in i verkligheten igen…

Den gäddan kostade mig ett par nya borrskär

Var ute igår och fiskade i finvädret. Tanken är att hinna beta av några ytterligare gäddställen innan jag lägger gäddfisket på hyllan. Därefter blir det att lägga krutet på lite andra arter innan isfisket är över.

Fisket igår var ingen höjdare om vi ser till antalet hugg men det är jag ju van vid sedan tidigare. Och skall jag vara ärlig så skippar jag gärna de mindre gäddorna helt och hållet. Jag hade planerat noga var jag skulle borra mina hål, detta för att täcka av de ytor som kändes intressanta. Tyvärr blev det bara 6 hål borrade vilket ändå räckte för att få ut spöna på de platser jag ville. Anledningen till detta var att borrskären blev slöare för varje hål jag borrade och till sist så tog de inte alls. Det var inte så konstigt då jag efteråt kollade isen. Visst jag såg att det var skit i isen men tänkte inte så mycket då jag ville ha ut mina spön så snabbt som möjligt. Det var bara det att det var klumpar av lera, sand och smågrus, så inte konstigt att skären blev förstörda. Men vad gör man inte för att få chansen till stora gäddor J.

Första och enda hugget kom rätt snabbt och jag kände redan vid mothugget att det var en bättre gädda. Den kämpade sedan riktigt bra vilket ökade förväntningarna ytterligare. När jag tog gälgreppet om den och lyfte upp den ur hålet så insåg jag att det inte var nån riktigt stor fisk. Skallen var för liten liksom dess längd. Men all heder för dess styrka. Med dess längd så borde den ju vägt runt 6 kilo men denna vägde 7450 gram. Intressant och lite förvånande att man får se så feta gäddor som man gjort de senaste gångerna man varit ute.

Gäddan hade utan tvekan de rätta formerna. Synd bara att den inte var längre än sina 97 cm.

Där ett tag lyckades jag bara se skymten av magra, slanka storskallade gäddor och så nu detta mitt i allt. Snart vankas det påsk, tyvärr jobbar jag en hel del under veckan och så har jag en del annat planerat. Till detta ser vädret rätt trist ut. Men.förhoppningen är att man hinner ut en sväng under veckan.

Medvind i fisket - Ny storgädda!

Nytt pass, nytt vatten men i stort sett samma resultat. Trögt fiske, få hugg och avslutningsvis en finare gädda upp.

Idag fiskade jag själv och siktet var som vanligt inställd på stor fisk och arten för dagen var liksom senast gädda. Under tiden jag sätter ut mina spön hinner jag få två hugg. Missar bägge men får känslan att det är smågäddor som är i farten med tanke på hur de beter sig när de hugger. Hur som helst kanske man får jobba lite mer än senast då vi endast hade två hugg på 5 timmar. Men ack så fel jag fick.

Tiden går och det dröjer drygt tre timmar innan jag hör ett distinkt plingande samtidigt som jag ser i ögonvrån hur ismetevippan flyger upp i luften. Jag älskar sådana här distinkta hugg och känner en viss optimism när jag skyndar mig mot spöet. Även denna gång blev man lurad med tanke på hur lätt den kom till hålet. Därefter drar gäddan iväg på några längre rusningar och nu förstår jag plötsligt att det är en bättre fisk. Efter en hel del lirkande kommer den upp genom hålet och jag kan snabbt få ett bra grepp om den.

Med storgäddan från förra passet på näthinnan var det svårt att bedöma storleken. Det jag såg var att den var riktigt rund över buken och relativt grov över nacken vilket är bra tecken. Började med att kolla längden som visade 110 cm lite drygt och då insåg jag att fasiken denna kan ju väga över 10 kg.

10,050 kg - 110 cm.

Kamerainställningarna hade ändras vilket resulterade i en mindre lyckad bild. 

Liksom senast händer inte ett skit efter att gäddan kommit upp. Även denna gädda högg på runt 6-7 meters djup med ett bete serverat 3 meter under isen. Kusligt många likheter med förra passet. Fast en olikhet hittar jag och det var betet, denna gädda högg på en 2 hektos abborre. Endast två gäddor under två pass och 10 timmars fisketid är verkligen inte nått att skryta med. Däremot medelvikten, 11,5 kg går inte av för hackor. 

Praktgädda under premiärpasset!

En gråmulen småkall marsdag i förra veckan sitter jag och min fiskekamrat Mats Honkamaa i var sin stol ute på isen och misströstar. Det har nu gått drygt 3 timmar och endast ett hugg. En fisk som var borta då vi kom fram till spöet. Det är fortfarande rätt vintriga förhållanden med en hel del snö på isen, något som brukar ge färre hugg jämfört med hur det kan se ut längre fram på våren eller fisket på första isarna. Men när jag går igenom de största isgäddorna jag fångat själv eller varit med när andra fått så är majoriteten fångade under vintriga förhållanden som påminner mer om det vi har idag. Samtidigt är vintern lång här uppe i norr och skulle man bara fiska på snöfria isar så bli säsongen alltför kort.

Mats Honkamaa är en fiskekamrat jag lärt känna för ungefär ett år sedan. Förra sommaren fiskade vi nått pass tillsammans och nu var det åter dags. Detta var hans första ismetepass någonsin. Mats är en rätt rutinerad sportfiskare som fiskat en hel del genom åren. De senaste åren har intresset tagit fart på allvar liksom tankarna på mer inriktat fiske efter i första hand stor gädda. Med ett rätt blygsamt personbästa på 6,5kg kändes det som att chansen till förbättring fanns där.

 

Men fisket var trögt och vi började misströsta. Jag försökte vara lite positiv med att de större gäddorna oftast kommit sådana här dagar då fisket varit trögt. Däremot talade tiden emot, klockan hade passerat 12 och just mitt på dagen tycker jag ofta att fisket är trögt. Men då kom hugget och som gäst fick Mats äran att ta hand om första fisken.

Fisken uppförde sig märkligt till en början, det var som om den kom mot hålet självmant. Den gjorde sedan några snabba knyckar som fick mig att säga, det där är inget bra tecken men kan ju ändå vara en 5 kilos eller nått liknande. Såg ändå på spöet att det var böjt och när jag kikade ner i hålet såg jag en rätt mäktig skalle. Där har du ditt pers i alla fall sa jag men försökte samtidigt dölja det jag nu började känna på mig, att gäddan kan vara riktigt fin. Fisken vaknade sedan till och gjorde flera kortare rusningar. Efter lite lirkande kom den upp genom hålet och jag kunde få ett grepp om den.

Förstaintrycket var att den var stor, i alla fall över 10 kilo. Även kondisen var imponerande men längden då? Var väl först då vi såg att fisken var längre än mattan som jag reagerade på allvar. När måttbandet sedan visade 122 cm så var det inget snack längre, denna måste väga en bit över 12 kilo.

12,84 kg – 122 cm. En riktig praktgädda, en av de större ismetegäddorna jag känner till från Norrbotten. Gäddan hade några ärr på ena sidan, tänkte inte så mycket på det innan jag kollade fotona. Ser nästan ut som att den blivit angripen av en annan gädda!?

Inför dagen hade vi dukat upp en meny av beten bestående av små levande mörtar, några hyfsat stora abborrar samt deadbait i form av sik 3 hg och mört 4-5 hg. Vilket bete valde då gäddan? Den tog en av de mindre mörtarna 10-15 cm. Jag har skrivit det förr och det tål att upprepas. Min erfarenhet säger att de största ismetegäddorna ofta väljer en liten betesfisk framför en större.

Jag hade med mig alla mina 10 spön idag och vi spred ut dem över ett rätt stort område. Vi fiskade varierat med beten nära botten till strax under iskanten. Gäddan valde en mört fiskad ca 3 meter under isen på 6-7 meters djup.

Vi får nu förnyade krafter och kör på ett tag till men inget mer händer. Sakta men säkert börjar nog Mats ta in vad som hänt. Hans första fundering är, vad skall jag nu ha för målsättning med mitt fiske? Blir ju inte lätt att överträffa detta. Sant men samtidigt är ingenting omöjligt…