Fisketjejer och surgubbar

Jag har tidigare hyllat och lyft fram tjejer som fiskar vilket jag fortfarande gör. De behövs helt klart och varje gång jag ser eller läser om tjejer som kan mycket om fiske kan jag inte annat än bli imponerad. I vintras ramlade jag över ett klipp på You Tube där Cecilia Grönberg ismetar tillsammans med några grabbar. När storfisken skulle upp ur hålet var det hon som tog initiativet och stoppade ner hela armen i hålet och landade en fin firre i ett tillsynes perfekt gälgrepp. En van och duktig fiskare vet vad han/hon pratar om, är sådär överdrivet intresserad så det nästan lyser i ögonen och visar genom handlig att de bemästrar fiskets alla konster ute vid fiskevattnet.

Mona Widen är en av våra duktiga fisketjejer här i landet. Här syns hon med en grotesk abborre från jämtländska Hotingsjön som hon fångade förra året. Läs mer om Mona och denna jätteabborre på Fish Ecos sida.

Tyvärr har jag sett att verkligheten ofta är otäck i den bemärkelse att de fisketjejer som ofta lyfts fram av media, syns på diverse sidor eller representerar olika redskapsaktörer på marknaden inte är de som nödvändigtvis fiskar bäst utan istället framvisar ett vackert ansikte eller fin kropp. Med genusdebatten från i vintras i färskt minne och de lättklädda eller ibland nakna fiskepigorna kan jag inte annat än små le. Det märks tydligt att sportfisket är en mansdominerad sport/hobby där vi män styr och ställer. Verkligheten är således något vi män skapat och då kanske det inte är så konstigt att det finns tjejer som utnyttjar detta genom att visa upp sig med ett vackert yttre och det funkar ju bevisligen.

Nu är jag inte ute efter att hänga ut de tjejer som jag syftar på utan det jag tycker är sorligt är att det säkert finns flera duktiga fisketjejer som de tar utrymme ifrån. Sedan att några av våra största jättar på fiskemarknaden bidrar till detta är bara beklagligt. Det jag är rädd för är att denna trend riskerar att förlöjliga tjejer som fiskar, att man ser dom mer som ett objekt än en duktig fiskare. Men vad vet jag, ja är ju bara en man som likt andra män gillar att titta på vackra kvinnor…

*********************************************************************************************************************

I våras var jag ute på mitt årliga mörtfiske där jag sparar och fryser ner några större fiskar till höstens och vinterns gäddfiske. Valet av plats föll den här gången på Alån och platsen var nedanför bron i Klubben där iden samlas för att leka. Mörten kommer oftast upp lite senare och just som iden dragit tillbaka mot havet brukar mörtfisket vara som bäst. Nu var tiden inne och jag var på plats.

När jag kom ner till fiskeplatsen såg jag att det stod ett par i övre medelåldern och fiskade. De första som händer då de ser mig är att gubben i sällskapet tar några steg mot mig för att liksom markera ”att kom inte nära min fiskeplats”. Jag hälsar på dem och får en knappt ohörbar grymtning som svar. Jag frågar sedan lite försiktigt hur det går och får ett svar av kvinnan att de inte fått något alls. Mannen ser inte överhuvudtaget mot mig.

Jag riggar snabbt mitt matchspö och kastar sedan ut mitt flöte laddat med ett par maggots och majskorn som krokbete. Trots att jag endast upptar ca 10 % av fiskeplatsen så vet jag att de överlåtit det bästa stället åt mig och det dröjer bara några sekunder innan första mörten är landad. Jag ser i ögonvrån att gubben registrerar det hela och när flötet åter är på plats i vattnet följer han det slaviskt med blicken. När det så dyker ännu en gång kan han inte längre hålla tyst utan säger till sin fru, ser du han får ju fisk hela tiden, varför får vi inte något? När så den tredje och fjärde mörten kommer upp så börjar frågorna hagla, vad har du för bete? Vilket djup fiskar du på? Hur stor krok har du?

För varje fisk jag får ju mer desperatat blir gubben och jag blir i min tur än mer laddad. Jag koncentrerar mig nu allt var jag kan och varje bommat napp följs av en tyst svordom inom mig. Jag njuter av hela situationen på något konstigt sätt, att få denna osympatiske människa som inte ens bemöda sig att hälsa på mig ur balans känns riktigt gott. Frågorna blir allt mer utsvävande och snart får jag frågor om de har fel färg på flötet och om all fisk bara finns där jag står. Jag visar dock god ton genom att artigt svara på frågorna men bemödar mig inte att ge några längre utläggningar, tips eller råd. Sedan kan jag inte låta bli att retas lite med gubben genom att låta mitt flöte driva med strömmen så att det hamnar bara några centimeter från hans. Just precis i det läget dyker mitt flöte och strax därefter har ytterligare en mört kommit upp.

Så här ser det ut på platsen där jag fiskade, dock några år före denna berättelse.

Efter detta råder det en kuslig stämning på platsen, kommentarerna efter varje fisk som jag får upphör, kvinnan surrar i sin tur allt mer att hon vill hem medan gubben envist fiskar vidare. Till slut ger han dock upp och snart försvinner de tillsynes ljudlöst från platsen. Själv fiskar jag vidare en kort stund innan jag beger mig hemåt med ett leende på läpparna och en påse fina agnfiskar i handen…

* En bidragande orsak att de inte fick någon fisk överhuvudtaget var att de endast använde majs som bete medan jag använde mig av majs och maggot kombinerat. Men eftersom situationen blev som den blev gömde jag maggotburken och smög då jag agnade kroken, så gubben trodde att vi bägge fiskade med majs:)

Nytt sjörekord på abborre!

Förra veckan testade jag ett för mig redan beprövad abborrvatten där jag under årens lopp tagit ett gäng abborrar över 1 kilo. Abborrarna här har en hyfsad kondition men längderna på fiskarna har hittills hållit sig under 45 centimeter och så även efter denna fisketur.

2011 var ett riktigt dåligt år så därför började jag oroa mig att vattnets glansdagar var över men nu fick jag i alla fall bevis på att en och annan storabborre lever här fortfarande och dessutom var dess kroppsform imponerande.

Jag började med att trolla vilket inte funkade speciellt bra. Visst fick jag några abborrar och även ett gäng bonusgäddor men de var alla av ringa storlek. Därför bestämde jag mig för att avsluta kvällsfisket med att spinnfiska på några heta områden där jag tidigare tagit fina fiskar. Efter drygt en timma började jag misströsta men nötte på i hopp om att något bättre skulle nypa betet.

Det började nu skymma lite smått och just i det läget brukar storabborrarna dyka upp, så blev det även denna gång. Hugget kom när jiggen var på väg neråt i vattnet efter ett spinnstop så därför kändes det knappt. Men fick i alla fall in ett perfekt mothugg och vevade därefter snabbt lina eftersom fisken rusade mot mig. Därför var det först när den kom närmare båten jag förstod att det rörde sig om en bättre fisk. Den gjorde några typiska för abborren rusningar rakt nedåt i vattnet innan jag fick se den för första gången. En vacker skapelse som strax låg säkrad i håven.

En härlig känsla infann sig plötsligt i båten, tänkt att en enda fisk kan rädda en fisketur, detta är definitivt en av tjusningarna med specimenfisket.

Det blev ett tangerat längrekord, 44,5 cm men däremot skrevs vikten till 1310 gram vilket var en putsning med 110 gram från mitt tidigare sjörekord.

Betet var föga överraskande en röd twintail kombinerad med en spinnarsked framför.

Stora fiskar är alltid roliga att få men det är något speciellt då de tas i sina hemmavatten. Jag har tidigare skrivit att min drömfisk finns i detta vatten, en abborre över reggvikten på 1,6 kilo skulle smälla riktigt högt, ja faktiskt högre än typ en 2 kilos från Kalmarsund eller något annat välkänt vatten.

Något som också kändes bra med denna fångst var att jag fått tillbaka suget att satsa mer tid i vattnet, ett vatten som fått vila de senaste två åren förutom ett och annat ströfiske.

Mieko Niva – En underskattad göswobbler

Man brukar säga att det tar ett bra tag innan ett nytt bete har slagit igenom och varumärket blir etablerat. När det väl blivit så kan samma betestillverkare ofta spotta ut en massa nya beten/modeller som automatiskt säljer bra. Ibland kan jag tycka att vissa av dessa stora betesjättar säljer alldelens för bra för att det skall gå ihop med betets duglighet. Men så är det här i livet, vissa får för mycket uppmärksamhet medan andra inte får det rykte som den förtjänar.

David Nilsson i Team Mieko norr har för närvarande klubbrekordet gällande gös på trolling med denna fisk på 5720 g – 88 cm. Betet som syntes en Mieko Niva vobbler.

Här kommer därför ett tips till alla som trollar gös, sommaren 2011 fiskade jag en del med en wobbler som går under namnet Mieko Niva och säljs av Mieko Fishing.

Här Tobias Lindvall med denna massiva gös som han tog på trolling i en sjö i Norrbotten under hösten 2010. Fisken vägde en bit över 7,5 kilo och är mig veterligen den största trollingfångade gösen i Norrbotten någonsin.

Redan 2010 fick jag höra att det i Norrbotten tagits en riktigt stor gös på Nivan så därför fick den chansen då jag och min kompis Krister åkte ut på ett trollingpass med sikte på gös. Mieko Niva påminner inte riktigt om de flesta andra klassiska göswobblers vare sig till utseendet eller gången. Den har en rätt lugn och sävlig gång samt att den går rätt så grunt. På något sätt kändes den lite speciell redan då man såg hur den rörde sig i vattnet med sin sävliga och lite rullande gång. Att även de större gösarna uppskattade den fick vi rätt snabbt ett kvitto om.

Det behövdes inte lång tid i vattnet förrän Nivan skulle leverera en finare gös. Denna gös vägde 5640 gram och mätte 84 centimeter.

Vårt gösfiske sommaren 2011 gick riktigt bra jämfört med hur det normalt brukat se ut i Norrbotten. Under våra totalt fyra trollingpass visade sig Nivan vara den wobbler som jag lyckades klart bäst med. Det skall tilläggas att jag testat väldigt många andra modeller/märken där några fått klart mer tid i vattnet än nämnda Nivan.

Redan passet efter var det dags för en ny storgös på samma wobbler. Denna vägde fina 6800 gram och var 84 centimeter lång.

Fakta: Wobbler Mieko Niva flytande, rasselkulor, 18 cm, 45 gr, VMC-krokar, färg FL-10. Har en förföriskt vaggande/rullande gång på ca 3 m djup. Har visat sig effektiv på de flesta rovfiskar men främst levererar wobblern gös och gädda. Mer om våra gösfisken från i sommarn 2011 finns att läsa HÄR:

Så här ser den ut, Mieko Niva. Wobblern finns i flertalet intressanta färger, kolla på hemsidan för mer info eller ring till butiken. För jag är lite osäker om alla färger finns kvar och eftersom den kostigt nog inte säljer speciellt bra riskerar den att i värsta fall försvinna från sortimentet vilket skulle vara beklagligt.

När jag var till Mieko Fishing för ett tag sedan frågade jag hur Nivan säljer och fick ett något överraskade svar att den knappt säljer något alls i dagsläget. Märkligt i mina ögon då den i hård konkurrens med andra göswobblers skördat störst framgångar av dem alla vid trollingfiske efter gös här i Norrbotten. Kanske något för alla gösfantaster söderut att prova, speciellt i vatten där gösarna går rätt ytligt och jagar.

Vertikalfiskad storabborre!

Förra veckan var jag ute med Bosse och vertikalfiskade. Fisket började trögt och de på förhand intressantaste platserna svek rejält. Efter några timmars fiske kunde vi summera 3 gäddor i 3 kilos klassen. Då bestämde vi oss för en kombinerad fika och pisspaus på land. Efter det fick vi förnyade krafter och styrde ut mot ett område där vi tidigare sett en del fisk på lodet.

Vi hade inte hunnit långt innan vi kom in i ett mäktigt stim av betesfisk. Lodet fick fnatt och hela skärmen täcktes av en grön massa. Förväntningarna steg i båten och jag sa till Bosse att nu nöter vi kring detta jättestim så skall du få se att det kommer att hända saker.

I utkanten av stimmet fick vi dubbelhugg av två abborrar i halvkilos klassen. Snabbt ut med en markör för att markera platsen. Sedan gnuggade vi runt i området och abborrarna högg med jämna mellanrum. Även gäddorna var på hugget och bjöd på pigga fighter. Största gäddorna vägde runt 4 kilo medan abborrarna höll en medelvikt på drygt halvkilot med ett gäng mellan 6-7 hekto.

I slutet av dagen fick så Bosse på en bättre fisk som drog på rätt bra. Jag tänkte direkt att satan är detta en abborre så är den inte liten. Bosse såg fisken före mig och sa rätt lugnt att det är ju en riktigt fin abborre. I vattnet såg den rejält stor ut då den var ovanligt högryggad i mina ögon. Bosse drillade fisken lugnt och säkert och snart låg den säkrad i håven.

Vilket fiskesommar det varit för Bosse. Först nytt gäddpers med flera kilo då han tog en gädda på 8500 gram, sedan flera gösar med toppnotering på fina 2600 g och så nu denna abborre som grädde på moset.

Vikt och längd skrevs till 1270 g – 44 cm! Med tanke på att hans förra rekordabborre vägde kring halvkilot så måste denna har sett grymt stor ut i hans ögon.

Bara att gratulera och hoppas att det kommer fler stora fiskar i framtiden…

Finn-S och Shaker (14,5 cm) i orange var riktigt heta jiggar idag. Huggen var ofta rejäla, ingen tvekan alls vilket visade att abborrarna var rejält i stöten och gillade våra jiggar.

Avslutningsvis måste jag säga att abborrfiske är grymt kul när det stämmer fullt ut. När det gäller abborre och vertikalfiske så har jag ännu inte fiskat så många pass men i skallen finns en hel del planer och teorier kring detta. Förhoppningsvis blir det mer av detta framöver…

Fin gädda på trolling!

Den här fångsten skedde redan under min första semsterdag veckan innan midsommar då jag var ute med båten och trollade efter gädda. S-O Larsson var också där med sin båt. Förutsättningar gällande vattentemperatur och vattenstånd kändes goda så med tanke på det hade vi vissa förhoppningar på någon bättre gädda.

Fisket i sig blev ingen höjdare storleksmässigt med flertalet gäddor upp mot knappa 5 kilo. Undantaget blev dock en gädda som klippte min Westin Jätte. Drillningen gick lugnt till vilket var bra för den satt inte alls bra krokad. Väl i håven lossnade sedan kroken. Tyvärr var den nog så mager vilket fick mig att tro att den kanske bara vägde runt 8 kilo men väl i håven insåg jag att den hade en rätt skaplig längd.

Svenne kom sedan med sin båt så vi kunde fota och dokumentera gäddan innan den fick simma tillbaka. Vikten fastställdes till 9600 gram med en längd av dryga 115 centimeter. Vädret denna kväll var magiskt då det klarnade upp, solen kom fram och vinden avtog. Helt enkelt en härlig start på semestern och sommarfisket.

Vädret ställde till det ordentligt för oss gäddfiskare i norra Sverige. Knappt någon vår innan ryssvärmen slog till med 2 veckors högsommarvärme som snabbt drev upp vattentemperaturen och gäddfisket blev inte alls som det kan vara vissa år.

Detta var den enda gädda av värde som jag lyckades knipa. Vad det gäller det så kallade förleksfisket hann jag inte alls med, vete tusan om någon gjorde det för maj månad blev en av de varmaste i mannaminne här i Norrbotten.

Fina gösar på Mieko Predator Spinner Tail

I veckan har jag fiskat en del gös och på vertikalfiske lyckades jag ta ett par skapliga fiskar. Inga häpnadsväckande fångster i sig om det inte var för betet de togs på.

I förra inlägget skrev jag lite om mina funderingar kring jiggar kombinerat med spinnarskedar. Att de funkar på abborre har jag vetat bra länge men frågan är hur de faller gösarna i smaken? För att testa detta mer ingående fiskade jag med två spön samtidigt under ett par kortare fiskepass. På det ena spöet körde jag med Finn-S jiggar och på det andra en Mieko Predator Spinner Tail i färgen koppar. Jag måste säga att jag verkligen gillar detta bete men ska jag vara ärlig så hade jag gärna sett att det fanns en mindre variant till gös. Men man tager det som finns helt enkelt.

Totalt blev det 7 gösar för min del under dessa fisketurer där 5 av fiskarna föll för Finn-S jiggen. Alla gösarna var av rätt normal storlek där den störta vägde drygt 1,8 kilo. I slutet av första passet smäller det på en lite bättre fisk på “spinner tailen”. Den förmodade gäddan visar sig i istället vara en finare gös. Coolt att den verkligen funkar på gös men frågan man ställer sig är om det är en engångsföreteelse eller inte?

Här första gösen på “spinner tailen”…

Gös nummer 2 var snäppet större (2750 g) och något grövre i sin kroppsform.

Redan passet efter kommer nästa gös på “spinner tailen” och nu råder det inget tvivel om att den fungerar även på gös. Som sagt roligt att betet fungerar (trots sin storlek) på gös och man kan samtidigt inte låta bli att undra hur mindre varianter av samma bete skulle fungerar på gös och abborre?

Så här ser Mieko Predator Spinner Tail ut för dom som inte redan vet. Betet testfiskades under förra året med gott resultat på gädda, hälleflundra andra havsfiskar.

Det började säljas i våras. Tyvärr så blev det fel i tillverkningen så gummiblandningen höll inte speciellt bra. Därför drog man in jiggarna och inväntar nu nästa leverans som är på ingång. Därför finns inte dom på webb-sidan eller butiken idag men som sagt de är på gång.

Betet hittar ni endast på Mieko Fishing i deras butik eller webb-shop.

Slutord: “Spinner tailen” har för mig visat sig vara ett riktigt intressant bete oavsett om det handlar om gösar i 3 kilos klassen eller hälleflundror runt 30 kilo. Att betet även fungerar på gäddor vet vi sedan tidigare då inte minst grabbarna i Team Mieko Norr tagit flera fina bitar. Så därför säger jag till alla som inte upptäckt detta bete ännu, köp ett gäng i olika färger, ni kommer inte att ångra er…

Första riktade abborrfisket för året gav kilos fiskar!

Den senaste tiden har jag känt hur fiskesuget ökat när det gäller abborrfisket så under helgen lyckades jag tajma in två kortare fiskepass. Det ena i en sjö och det andra i en mindre å.

Nyckeln till tidigare framgångar

Första passet började jag med att trolla i de områden jag tidigare år fått fina abborrar men då förra årets fisken inte alls var bra var jag inte speciellt optimistiskt. Nyckeln till framgång har varit de stora stim av småfisk som man kunnat hitta ute i frivattnet. Har man funnit dessa har ofta resultatet varit riktigt bra men förra året fanns inte stimmen där och tyvärr var det samma visa nu också. Nu kan det vara så att den tidvis starka sydvinden som rått i snart en vecka drivit iväg småfisken från dessa ytor. Helst vill jag ha väldigt lite vind för att förhållandena skall bli optimala. I helgen samt större delen av sommaren blåste det på rätt bra.

Rapala v.s Mieko

Jag har genom åren testat trolla med massor av olika vobblers och det har visat sig att de bästa betena oftast inte varit de största, ja nästan tvärt om. Små vobbler på runt 7-9 cm har oftast gått klart bäst. Favoriterna har varit Rapala CD 7-9 samt Rapalas ledade variant. I dag skulle jag prova en vobbler som jag hört en del om men konstigt nog inte testa på abborre, nämligen Mieko Pesa 90. Den har nu också kommit i flera nya intressanta färger. För att få en rättvis bild av hur effektiva dom är fiskade jag med 4 spön, två med Rapala och två med Mieko vobbler. När trollinpasset var över kunde jag överraskande nog se att Mieko besegrat Rapala med 5-2 i landade fiskar. Dagens hittills enda abborre valde också Mieko så man kan säga att den fångade både mest abborrar och gäddor.

Mieko Pesa levererar!

Efter att jag trollat färdigt beslöt jag mig för att testa spinnfiske på ett par platser som tidigare gett fina abborrar. Vobblern som fick chansen var en Mieko Pesa i färgen Fire-Tiger, det var det betet som stått för dagens 4 av 7 landade fiskar under trollingpasset. Nu var det spinnfiske däremot och rätt snabbt hade jag landad och släppt tillbaka två gäddor. Ny plats och nya kast och snart får jag en 4 hektos abborre, kastet efter hugger en klart större som tyvärr lossnar rätt snabbt. Tredje och sista stället ger en fisk, en abborre och en rätt fin sådan. Hugget kommer distinkt just efter ett vevstopp. Den jobbar på rätt bra i det sommarvärma vattnet men snart ligger den i håven. En fin abborre som mäter 42,5 centimeter och väger strax under kilot.

Dagens bästa fisk föll för dagens klart hetaste bete, en Mieko Pesa 90 i Fire-Tiger.

Gäddattacker till förbannelse

Ny dag och nytt fiske. Nu gästar jag min favorit å där jag genom åren fått mängder av gäddor och abborrar. Gäddorna är som stöpta i samma form och nästan alla väger mellan 1,5-3 kilo. Märkligt nog har jag inte fått någon över 4 kilo. Däremot abborrarna håller intressantare medelvikt, men trots flera skapliga bitar på 7-9 hekto har inte kilosgränsen spräckts. Grovleken finns där helt klart men gäller att få de med rätt längd också.

Vissa år är det inte så våldsamt mycket gäddor i ån men några år har det varit sjuka mängder gädda på liten yta. Frågan var hur det såg ut nu? Första kastet brukar visa hur det ligger till och PANG så smäller en stridbar gädda på. Totalt blir det 23 gäddor denna kväll vilket i sig inte är unikt men helt klart ett bra resultat. Fast nu är det inte gäddorna jag är ute efter, nej det är de stora abborrarna jag vill åt.

Kilosgränsen spräckt!

Abborrarna i ån lever som sagt farligt bland alla gäddor och kanske är det därför de är relativt få till antalet och i gengälld desto större. Taktiken för att lura dessa rackare har ofta varit att servera ett bete nära botten i rätt låg fart, vissa gånger har däremot spinnare funkat riktigt bra. Idag ville de varken ha spinnare eller vobbler utan rätt medicin var utan tvekan jiggar med spinnarsked framför. Just denna kombination gillar jag väldigt mycket då du i samma bete kan presentera en jiggs förföriska rörelser samtidigt som du tillför en spinnarskeds reflexer och ljudvågor. Att man kan variera storlek och modell på spinnarskeden samt hur man tacklar den gör betet än mer mångsidigt. I framtiden kommer jag återkomma mer till dessa beten här på bloggen.

Just denna kombination med en röd/orange jigg och spinnarsked framför är ofta dödligt giftig på abborre

När det är så mycket gäddor i farten så brukar jag fiska bort dom först innan jag riktar på abborrarna. Jag fiskar av ett område med spinnare och vobblers. När det lugnat ner sig går jag tillbaka där jag började och fiskar på eventuella abborrar. Idag blev det 7 abborrar vilket är ett klart godkänt resultat, medelvikten runt halvkilot vilket är rätt normalt här. Några av abborrarna vägde runt 6-7 hekto medan den största tyngde vågen till 1010 gram fördelat på 43 centimeter. Nytt å-rekord och första abborren över 1 kilo i denna å gör att jag inte annat än kan vara nöjd. Betet, en twin-tail jigg i rött med en liten spinnarsked framför.

Nytt-å rekord och första över kilot härifrån.

Tillbaka till gäddorna.

Slutord: Riktigt kul med abborrfiske, känns som att det var bra länge sedan man riktade sitt fiske efter abborre och då kan jag inte heller vara missnöjd med resultatet.