Storgädda samt flugfiske efter harr

Förra veckan bjöd på två mycket trevliga men vitt skilda fisken. De ena gäddfiske och trolling i stilla vatten och det andra flugfiske efter harr i strömmande vatten.

GÄDDFISKET

Under onsdagen var jag ute själv med båten och trollade efter gädda. Förutsättningarna kändes på förhand goda med lagom vind och mest mulet väder. Det började också riktigt bra, tog bara 5 minuter innan första hugget kom och rullens morrande skvallrade om en bättre fisk.

Gäddan stångades på rätt bra men jag blev ändå lite överraskad över dess storlek då jag fick se den för första gången. Att den var dåligt krokad gjorde att man fick koncentrera sig noga inför håvningen. Ett misslyckat försök skulle kunna vara förödande men som tur var gick det bra då den snart låg där i håven.

Gäddan i håven tillsammans med dess överman herr Westin.

Väl i håven lossnade wobblern direkt då gäddan sprattlade till så där med slapp man börja gräva i dess käft. Efter vägning och mätning kunde den simma tillbaka och jag kunde fortsätta mitt fiske.

Här mäts gäddan till 117 centimeter.

Det är inte ofta det går som man tänkt sig men det gjorde det verkligen denna gång. Planen var att trolla över en liten djupgrop jag nyligen upptäckt i detta vatten och det var just där eller i kanten av den gäddan högg. Att det skulle ge denna utdelning redan på första försöket var nästan för bra för att vara sant. Resten av fiskepasset gav ytterligare några gäddor i mindre format.

Inte den bästa bilden men svårt då man är själv med en halv kass kamera dessutom…

Gäddfisket i år har ju inte gått speciellt bra men samtidigt har jag inte heller prioriterad det speciellt högt. Där av har det inte blivit många pass under året på öppet vatten och detta var ett av mina få nu i höst. Så därför känns nu helt plötsligt detta år rätt okej, ett av mina mål innan säsongen var att ta minst en gädda över tio och det är ju grejat nu…

Oj höll på att glömma vikten på en fisk för en gångs skull. Den vägdes till 10420 gram eller 10,42 kilo om man hellre vill säga så.

HARRFISKET

Under helgen har jag varit på en tripp inåt landet och besökt en kompis. Då hon bor endast ett stenkast från Vindelälven och dessutom gillar att fiska så blev det ett besök ner till forsen vilket jag inte var sen att tacka nej till. Riktigt kul med lite flugfiske, var ju ett bra tag sedan man fiskade med fluga.

Vädergudarna var verkligen med oss denna dag och bjöd på både solsken och knappt någon vind alls. Frågan om fiskegudarna var lika generösa? Nja inte riktigt men helt utan blev vi inte då vi fick upp totalt tre harrar och en hästsko! Den största harren ville dock inte vara med hela vägen utan istället fick jag se mig besegrad då superpuppan retfullt släppte taget bara någon meter från land. Säkert en fisk på närmare kilot…

Tyvärr glömde jag min kamera i bilen vilket jag nu i efterhand kan irritera mig på. Hade garanterat blivit några fina bilder för det var ett otroligt vackert ställe omgiven i bästa höstskrud.

Magnifik Norrbottensgädda på Vertikalfiske

Att det tas riktigt fina gäddor i Norrbotten ser man ibland. I år tycker jag dock att det varit lite tunt med dessa fast som vanligt är det nu fram mot höstkanten de feta madammerna har en tendens att dyka upp.

Denna gång är det den skicklige gäddjägaren Robin Utbys i Team Mieko Norr som på riktat vertikalfiske efter gädda slagit till med ett nytt prydligt personbästa i form av en rejält överviktigt pjäs på 14,54 kg!

Här ser vi Robin med sitt express lok i famnen.

Grabbarna i Team Mieko har senaste åren visat att de är grymt duktiga på att dra upp stora gäddor. Nu i höst har de alltså tagit flera riktigt fina gäddor på riktat vertikalfiske.

Kul att se att riktat vertikalfiske på gädda fungerar. Jag blir dock inte allt för förvånad. Detta fiske är något jag rätt länge gott och grunnat på utan att komma till skott. Vet även andra som haft det i tanken under lång tid men inte fått det testat. Men nu vet vi ju med säkerhet att rätt utfört på rätt plats i rätt tid kan det vara en riktig fullträff.

Ni som är intresserade att läsa hur fisket går till och vilken utrustning de använder sig av så kan jag rekommendera ett besök på Mieko fishing hemsida där det finns en utmärkt artikel i ämnet.

Artikeln finns även att läsa här på Team Mieko Norr hemsida.

Gösdrottning eller gösbov?

Vi sportfiskare brottas ständigt med olika moraliska dilemman och det jag märkt med åren är att det generellt har skett en klar förbättring i hur vi handskas med vår fångst. Tidigare var det mer regel än undantag att ha ihjäl sin fångst medan man numera praktiserar catch and realease i allt högre utsträckning. Vi har helt enkelt ställt högre krav på oss själva och börjat tänka på att värna om våra bestånd. Tekniken har också drivits fram och med dagens Internetvärld så sprids både kunskap och fiskevatten med ljusets hastighet jämfört med hur det var på den gamla goda tiden då man själv började intressera sig för sportfisket. Just av den anledningen är det skönt att vi sportfiskare tar ett allt större ansvar.

Jag har själv märkt att påhoppen och ifrågasättandet utifrån ökat senaste åren. Vanliga frågor som dyker upp kan vara “Vad är det för mening att fiska om man inte tar upp sin fångst?” eller “att fiska med ekolod är ju fusk”. Jag tänker inte i detta inlägg försvara dessa påståenden utan nöjer mig med att konstatera att vi som fiskar vet bättre än så. Jag vet själv hur lätt man kan tänka/ reagera på saker man inte förstår sig på och börja ifrågasätta de människor som utövar dessa intressen.

DETTA är något jag med åren aktar mig allt mer för. Jag tror det istället är bättre att försöka ta reda och få en förståelse i hur människor kan hitta sin glädje i just sin hobby. Någon jägare eller yrkesfiskare kommer jag aldrig att bli men jag respekterar ändå dessa människor så länge de håller sig inom lagen vill säga.

Journalister är en arbetskår som inte har det lättaste jobbet, samtidigt som de skall granska saker ur en kritiskt synvinkel ska de ha kunskap i ämnet. Missar man någon av dessa saker eller i värsta fall bägge ja då blir det inte bra journalistik helt enkelt. Ett praktexempel på detta tycker jag Nette Enströms artikel “Nya tidens rovfiske – som ett dataspel” i Fria tidningen är. Tycker att rubriken talar sitt tydliga språk liksom det mesta av texten.

Där blir i mina ögon den skicklige och seriösa gösfiskaren Cecilia Grönberg utmålad som värsta boven. Hela artikeln andas av okunskap och även avundsjuka. Att Nette har retat upp sig på Cecilias framgångar och publicitet är ju uppenbart men att hoppa på henne blir ju så oerhört fel då hon sysslar med en för fisken ovanligt skonsam fiskemetod samt ett fiske som dessutom kräver oerhört mycket träning och kunskap för att bemästra.

Här ser vi Cecilia med sin senaste fina gös. Hennes blogg hittar du förövrigt om du klickar här…

Enligt journalisten är dock fisket busenkelt och metoden liknas vid “tv-spels fiske”. Debatten känns i grunden inte fel om man tänker sig att man inte alls var insatt i fiskemetoden eller sportfisket. Men som jag skrev tidigare så är detta ett tydligt exempel i mina ögon på dålig journalistik där kunskapen brister tydligt. Skulle man som journalist bekymra sig för fiskbestånden vilket hon säger att hon gör så är det inte svårt att hitta tusen andra saker att ödsla kraft på. De som praktiserar pelagiskt vertikalfiske tror jag inte heller är den grupp fiskare som tänker på sälja sin fångst. Snarare är de människor som är riktigt inbitna sportfiskare där kunskapen vad det gäller återutsättningen av fisk är hög liksom viljan att bibehålla ett så bra fiske som möjligt.

Det pelagiska vertikalfisket är ju också bättre när det gäller de tryckskador som gösarna annars riskerar att få då man fiskar dom bottennära på allt för djupt vatten. När det gäller allt vertikalfiske jämfört med många andra metoder tycker jag också att krokskadorna på fiskarna är färre.

Så Cecilias storgösar simmar garanterat kvar i Storsjön vilket känns glädjande för varje seriös sportfiskare.

* Ser man till artikeln i övrigt så finns en del tänkvärt att fundera kring. Gällande den tekniska utvecklingen med allt modernare grejor som ekolod m.m. kan man alltid fråga sig hur långt den kommer att gå. Faran som jag ser det är de som missbrukar detta i syfte på att ta upp så mycket fisk som möjligt för att sälja vidare. Sedan är den etiska frågan hur fiskarna känner smärta alltid ett hett ämne likaså meningen med att dra upp ett djur med kroken i munnen bara för sitt eget nöjes skull, för att sedan släppa tillbaka den. Som jag skrivit tidigare så tycker jag att man måste försöka respektera de som har olika åsikter som en själv fastän det inte alltid är det lättaste. Gör man inte detta är det lätt att det blir fel som i det här fallet där en av våra få kända fiskeprofiler på tjejsidan fick ta oförtjänt mycket skit…

Trevligt helgfiske

Under lördagen hade jag redan planerat ett pass med farsan så för att vara på den säkra sidan åkte jag till vårt tänkta fiskevatten även dagen innan för att varma upp lite och se hur fisket verkade vara.

När det gäller min far så står tyvärr gäddan inte så högt i kurs medan istället arter som lax, öring, abborre och nu inte minst gösen ligger honom varmt om hjärtat. Att föreslå gäddfiske skulle därför inte vara populärt men när jag nämnde gös och vertikalfiske så var han inte svårövertalad.

Förra hösten testade jag lite sporadiskt vid något enstaka tillfälle  vertikalfiske i detta vatten utan större framgång. De annars så säkra sommarplatserna var då plötsligt inte alls så heta och inte var det heller lätt att se några gösekon på ekolodet. De var nästan som försvunna så utmaningen nu låg mycket i att hitta gösen, för nog måste det gå kan man tycka.

FREDAGENS FISKE

Fast fredagens fiske började jag med lite gäddtrolling och taktiken var dels att åka runt över stora ytor och se vad ekolodet visade samt att se om gäddorna nu börjat vakna till liv. Det tog inte länge innan jag fick ett trippelhugg på tre av mina fyra spöna. Kanske var det lika bra att en av gäddorna släppte rätt snabbt. De andra två följde däremot med hela vägen in och vägde runt 4-5 kilo vardera. Sedan gick det lite trögare fast inte direkt dåligt utan det small på någon gädda med jämna mellanrum, däremot bara mindre fiskar.

Gäddfisket blev dock inte så långvarigt då jag observerade en del intressant via ekolodet. Måste bara vara gös tänkte jag och hann med att få ut en markering på gps:en. Jag hade lämnat elmotorn hemma så fick istället använda mig av vinden och bensinmotorn, inte idealiskt men funkade hyggligt. Det tog inte lång stund innan första hugget kom och sedan fortsatte det så under en lång tid. Gösarna var på riktigt gott humör och emellanåt blandade även gäddorna in sig i leken. Blev runt 15 gösar och ett gäng gäddor innan huggrushen var över. Största fisken var en gädda på 5300 gram och bästa gösen vägde 1770 gram vilket är en bra fisk i detta vatten.

LÖRDAGENS FISKE

Lördagen bjöd på perfekt väder för vertikalfiske och vi var på plats i god tid så förhoppningarna om ett trevligt fiske fanns där. Efter att vi kört runt ett bra tag sänktes en del av förväntningarna då det såg i det närmaste gösfritt ut i det område där det kryllade av dom för bara knappt dygn sedan. Att börja där var ändå ett givet val för det massiva stimmet av småfisk fanns här även denna dag. Men efter en stund och bara en liten gös så gav vi upp. Vi förflyttade oss en bit ifrån där jag tidigare under dagen satt ut en markering som kom till mer i brist på andra intressanta ställen.

Rätt snabbt hade jag dragit upp några mindre gösar innan farsan får sitt första hugg. En bättre fisk och den misstänkta gäddan är faktiskt en gös på 1850 gram. Strax därefter kommer ytterligare en fin bit som är något tyngre, 1880 gram. Noterbart är att farsan nu dragit tre gösar tyngre än min största från detta vatten trots att jag fiskat där betydligt mer och fått massor av fler fiskar. Hur är det möjligt kan man undra? Nåja jag hann inte grubbla så länge på det innan det blev ändring i den statistiken. Gösen min vägde strax över 2 kilo, närmare bestämt 2020 gram och nu har jag bara 240 gram upp till farsans sjörekord.

Farsan gick som vanligt ut hårt och öppnade med en fin fisk.

Efter att fått lite tid på mig kunde jag slå tillbaka med en större.

Och en ännu större, fast fel art om du frågar min far… En lång men tyvärr lite mager gädda på 6700 gram.

Resten av dagen bjuder på hyggligt fiske och ju längre dagen lider ju fler gäddhugg kommer det medans gösarnas aktivitet tenderar på att avta. Några av gäddorna är av lite bättre format och bjuder på härliga fighter på den lätta vertikalutrustningen.

LITE TANKAR FRÅN MIG GÄLLANDE SPECIMENFISKE OCH GÖSFISKE I NORRBOTTEN

Vissa kanske tycker det är märkligt eller rent av löjligt att jag väljer att skriva och glädjas om gösar som “bara” väger runt 2 kilo som ju inte alls är någon imponerande vikt nationellt sett. Då jag också fått flera större gösar där några varit och nosat på 7 kilo gränsen så blir detta än mer anmärkningsvärt kan man tycka, eller?

Mitt sätt att se på saken är först och främst att specimenfiske (jakten på de största individerna av en viss art) inte automatiskt behöver betyda att man måste jaga land och rike efter de allra största fiskarna utan att det lika gärna kan handla om att fiska efter de största individerna i ett specifikt vatten. Eftersom klimatet och årstiderna i vårt land skiljer sig så mycket så är det omöjligt att konkurrera på samma villkor när det gäller alla arter. Vissa arter finns inte heller överallt och en del finns men lever på dess gräns för vad den tål. Gösen är ett exempel på detta och det är nog framför allt det som gör den så intressant i mina ögon.

Vi vet att gösen kan bli stor även här uppe i en del de fåtal vatten den nu finns i men dessa fiskar är vanligtvis mycket ovanliga. De flesta gösvattnen jag testat i Norrbotten vilket nu börjar bli en del i antalet ser viktfördelningen inte alls imponerande ut men samtidigt lockar detta mig en del. Det som lockar mig är att försöka få någon större än det som är normalt och hitta strategier och tekniker för att lyckas med detta. Att hitta något vatten som sticker ut har också varit en drivkraft, ett vatten där man kan fånga mer än någon enstaka storgös och med en bättre medelvik än normalt. Detta blev förra året verklighet och en upplevelse som jag sent kommer att glömma.

Men trots detta så uppskattar jag ännu andra gösvatten, att få en 2 kilos i ett vatten där det tagits flertalet gösar över 6 kilo smäller såklart inte högt men att ta en 2 kilos i ett vatten där man dragit ett par hundra utan att komma över den gränsen blir något helt annat.

Slutligen vill jag bara säga att alla har rätt att tycka vad man vill och en del skulle säkert tycka om de läste den här bloggen att gud vad man kan vara fixerad vid fiskars storlek. Och ja det är väl lite av en specimenfiskares “skada” det kan jag hålla med om men samtidigt är det också en del av dess inspiration och drivkraft som får en att utvecklas inom fisket. Även att jobba hårt, hålla humöret uppe, stå ut med kylan och andra obehag. För man vet hur jäkla skönt det är när belöningen kommer i form av den fisk man så länge har jobbat för och drömt om.

Som jag påpekat tidigare här på bloggen så får man samtidigt inte glömma bort alla de ingredienserna som man får ut av denna hobby. Saker som kamratskap, naturupplevelser och avkoppling smäller ofta minst lika högt som ett bra fiske, eller kanske man snarare ska säga att dessa saker gör att man lättare kan stå ut med en dålig fiskedag?! Nja ja skulle nog påstå att dessa saker kan både höja en dålig och en bra fiskedag ytterligare en dimension…