GOTT NYTT FISKEÅR!

Snart har återigen ett år av mitt liv passerat vilket får en att inse att livet går fortare än man egentligen vill att det skall göra. Just i början av ett nytt år känner jag alltid en viss ovisshet om vad som skall hända och ske framöver. På något sätt börjar livet om varje år, ljuset kommer sakta men säkert tillbaka vilket ger en både ökad energi och livslust. Samtidigt kan man nu blicka framåt, drömma och planera inför kommande året. Ryggsäcken är tömd och det är nu vi skall börja fylla på den med nya upplevelser och det är just det detta inlägg skall handla om.

Målsättningar inför fiskesäsongen 2011

Genom åren har jag egentligen inte styrt upp mitt fiske speciellt mycket utan det har istället mer handlat om vad jag känt för att göra. Fisket får inte bli ett tvång utan det skall styras av inspiration och glädje för att det skall hålla i längden. Alla som fiskat riktigt hårt i vissa perioder har säkert någon gång känt eller börja ifrågasätta varför man fiskar överhuvudtaget då man egentligen inte har någon lust. Det kan vara så att tävlingsinstinkten, envisheten och dumdristigheten tagit kontrollen vilket i värsta fall kan leda till att man fiskar sig less. Kontentan av det hela kan i värsta fall bli att man tar onödigt långa uppehåll vilket man i framtiden kan ångra. På något sätt gäller det att hitta en balans i sitt fiskande för att på bästa sätt kunna få ut det bästa sin hobby. Själv tycker jag att jag har hittat den men visst ibland kan man börja tvivla.

Vad tänker jag då inför 2011? Jo inte så mycket faktiskt eller rättare sagt kanske jag omedvetet arbetat fram en planering i min hjärna utan att jag varit medveten om det. Man kan se det hela som att lägga ett pussel. Mitt pussel angående det fiske jag bedriver mest nu (specimenfiske efter predatorfiskar som gädda, abborre och gös) började jag så smått bygga för ett par år sedan. Sommaren och hösten 2009 började några pusselbitar falla på plats medan det i år har tillkommit ytterligare några. Detta pussel inser jag nu att jag aldrig kommer att hinna bygga klart innan jag ligger i graven. Målet är i alla falla att hinna hitta så många bitar som möjligt så länge motivationen finns. Skulle jag ledsna på detta pussel så finns det som tur är flera andra att börja bygga. Sportfisket bjuder på ett oändligt utbud av möjligheter, det gäller bara hitta det som passar en bäst.

I princip alla av mina nuvarande fiskevatten är för mig relativt nya vilket innebär att det finns mycket kvar att utforska och i sin tur att lära sig av. Av lärdomen så hoppas jag i förlängningen finna än större fiskar fast största drivkraften är nog ändå att lära känna sitt vatten så bra som möjligt. När man börjar se mönster om hur, när och var man skall fiska för att lura de stora och svårtrugade fiskarna så kommer tillfredställelsen som ett brev på posten.

Så nästkommande år lär jag fortsätta att testa mig fram i några av mina vatten medan jag samtidigt hoppas kunna hinna prova nya vatten. Just att söka nya vatten som man hoppas kunna leverera stor fisk av en viss art ger också en stor tillfredställelse, speciellt de gånger de ger resultat. Däremot kräver det tid och tålamod. Skall man ta den tiden från fisket i sin favorit sjö eller inte? För mig handlar även detta om en balansgång där tillgången av tid spelar in.

Jag känner att jag i detta inlägg inte kommer bli lika konkret och tydlig som jag brukar vara i vanliga fall men tänker i alla fall avslöja några mål och tankar jag har inför det kommande året.

När det gäller isfiske så är förhoppningarna följande:

- Abborre över kilot på ismete eller pimpel.

- Få en gös.

- Testa riktat ismete efter lake.

- Riktat ismete efter laxfiskar som röding, öring m.m.

- Gädda över 10 kilo.

Om vi tittar till sommarfisket så ser det ut på följande sätt:

- Gös över 3 kilo.

- Abborre över mitt nuvarande rekord (1410 g).

- Gädda över 10 kilo.

- Abborre över kilot på nya fiskesätt (flugfiske, vertikal)

- Gädda över 7 kg på vertikal jigging.

I övrig känner jag ett visst sug för en tripp uppåt i landet mot fjällen. Sedan kan det även bli några riktade metpass efter arter som mört, ruda, braxen och id. Skulle laxtillgången i våra älvar vara bättre än förra året så är det inte alls omöjligt att man lägger några pass på lax.

Någonstans i tankarna finns även ett visst intresse för fiske efter öring eller röding. Skulle vara kul om man fick något större fisk av dessa arter. Min förhoppning är att några av dessa mål och funderingar kommer att bli till verklighet. Annars hoppas jag att nästa år kommer mynna ut i flertalet minnesvärda fisketurer och fångster tillsammans med goda vänner.

Ambitionen är att bloggen även under 2011 skall leva vidare och uppdateras minst en gång i veckan. Jag hoppas kunna utveckla den ytterligare lite, har ni några förslag på förbättringar så får ni gärna höra av er. Tack för året som gått och hoppas att vi alla får uppleva ett riktigt gott fiske år 2011. GOTT NYTT ÅR..

Året 2010 – Ett lyckat fiskeår

Förutsättningar och tankar innan året

För ett år sedan satte jag mig ner och funderade lite hur jag skulle lägga upp fiskesäsongen. Fiskesuget kändes stort efter en fin avslutning av 2009 med två gäddor över 9 kilo samt flertalet abborrar över kilot tidigare under sommaren. Mitt intresse för specimenfiske hade således åter vaknat till liv efter flera års uppehåll. Gädda och abborre var de arter jag på förhand siktade mig in på men i bakhuvudet fanns även intresse för flertalet andra arter.

Vilka vatten skulle jag då satsa på och hur skulle detta ske? Ismetet kändes på förhand som det enklaste sättet att nå mina tänkta fiskeplatser. Jag koncentrerade mig på fyra olika vatten som på förhand kändes heta och målet var att få en gädda över 10 kilo. Fisket i öppet vatten efter gädda kändes däremot mer ovisst och det beroende på att jag inte hade någon flyttbar båt utan endast tillgång till ett par stationära båtar i ett par vatten. Ett av dessa vatten är ett bra abborrvatten där jag tagit flertalet fiskar över kilot medans det andra vatten inte räknas som något bra specimenvatten. För att lösa problemet var planerna att skaffa mig en båt i något av mina tilltänkta gäddvatten eller att köpa en båt med trailer. Detta var alltså förutsättningarna innan året och nu ska vi se hur det gick i praktiken.

Hur gick det då i praktiken

Nu i efterhand kan jag konstatera att det blev mest fiske efter gädda och abborre medans de andra arterna fick stå tillbaka. Undantaget i så fall var gösfisket som blev både en ny och trevlig bekantskap som jag med all säkerhet kommer ge fler chanser. Tyvärr blev det ingen ny båt som jag hade tänkt mig. Orsakerna till detta berodde delvis på osäkerhet vilken båt jag ville ha och när det så blev höst hittade jag ingen båt som passade mig. Sedan har jag även haft förmånen att fiska tillsammans med kompisar med egna båtar vilket jag är väldigt tacksam för.

GÖS

Innan året hade jag aldrig fått någon gös vilket inte var det minsta konstigt då jag inte fiskat efter denna för Norrbotten relativt sällsynta art. Eftersom gösen bara finns i några få vatten i Norrbotten samt att bestånden i jämförelse med södra Sverige är betydligt svagare så gör det detta till en riktig utmaning. Lägg då till att medelvikten på fiskarna är låg och de stora exemplaren är väldigt få till antalet så inser man att lyckas man få någon fisk i specimen storlek då har man gjort det väldigt bra.

I slutet av 2009 så fick jag kontakt med en gammal fiskevän Krister Wallmark som jag ofta träffade på vid olika platser då vi bägge två var hängivna metare. Under året har vi sedan fiskat flertalet pass tillsammans. Dessutom har jag fått förmånen att vara med i Team North Predator som är en specimenklubb som Krister startade tillsammans med tre vänner 2006. De som är hängivna gäddfiskare känner säkerligen igen klubben och inte minst Kristers namn för tittar man till antalet fångade storgäddor så kan man inte annat än bli imponerad. Men även när det gäller gösfisket här uppe har han kommit längre än de flesta och detta bevisade han inte minst sommaren 2009 då han tog en monstergös på hela 7900 gram. En riktig stor gös vart än den fångas men på dessa breddgrader räknar jag in den som en enorm fisk. Krister blev därför min naturliga inkörsport och läromästare till gösfisket.

Under året har jag fiskat 3-4 inriktade pass efter gös och det tillsammans med Krister. Vi har provat flertalet metoder och lyckats få gös på de flesta. Något som jag fastnat extra mycket för är vertikal jigging som är en metod helt i min smak med mycket känsla och grymt häftiga hugg. Dessutom lyckades jag ha turen att få två skapliga gösar på denna metod. Den första av dessa vägde 1940 gram och någon månad senare kom det en på 2660 gram. Känslan är att gösfisket är på väg uppåt i vår region både vad det gäller bestånd och popularitet så därför blir spännande att följa utvecklingen de kommande åren.

GÄDDA

När det gäller ismete är jag tämligen rutinerad och har snart fiskat på detta sätt i 10 år. Trots detta har jag inte lyckats få några riktigt stora gäddor utan toppfiskarna har varje år har legat från runt sex kilo till dryga sju. Orsakerna till detta som jag ser det är att jag fiskat i vatten som inte håller gäddor i specimenklass. I dessa vatten anser jag en 5 kilo fisk som stor, en 7 kilos som en riktigt fin fisk och en 10 kilos som en drömfisk. Visst i dessa mindre vatten finner jag även en viss utmaning att se hur stora fiskar man kan fånga men vill man ha de riktigt stora så bör man söka sig till andra domäner. Fast drömmen min är att hitta ett litet vatten med stora feta gäddor för sådana finns det bevisligen fast de är få till antalet.

Så i december 2009 kom den första gäddan av bättre kaliber, den vägde 9220 gram och mätte dryga 110 centimeter. Nu kände jag att motivationen växte än mer att söka mig till vatten där man vet eller misstänker att det simmar gäddor en bra bit över tio kilo. Under januari och februari var vi belägrade av sträng kyla så det blev inte många chanser till fiske. Men de få gånger jag kom ut gick det oväntat bra. Tror det blev tre pass under dessa månader och det tillsammans med Krister. Vi fick flera gäddor över 6 kilo, Krister fick de två största 8000 g samt 7280 g medans min största vägde 7020g.

Mars månad blev också rätt kylig, blåsig och snörik. Men det fanns också dagar med skapligt väder så det blev totalt runt fem fiskepass. I början av månaden var jag och Krister och fiskade tillsammans. Det gick trögare än väntat så dagen efter delade vi upp oss och fiskade i var sitt vatten. Då jag just höll på att sätta ut det sista spöet så kom dagens hugg och det var inte vilket hugg som helst. Efter en segdragen kamp så kunde jag landa en smällfet gädda på 118 centimeter och 12100 gram. Lyckan var total och ett nytt härligt gäddrekord var ett faktum. Vad jag inte visst då var att följande fiskepass skulle följas av fler stora gäddor. Av bara farten blev det gäddor på 11120 g och 9400 g. Härligt och oväntat och dessutom extra kul att gäddorna togs i olika vatten vilket visar att det finns flera intressanta ställen att fiska på framöver.

Fet och härlig gädda som gör att pulsen höjs inför kommande fisken. Frågan är om rekordet kommer slås redan 2011?

Under april månad fiskade jag ännu fler pass och fick till antalet bra många gäddor, runt 60 stycken men tyvärr var storleken klart sämre. Toppfisken blev en mager 108 centimeters dam på 7320 gram.

I slutet av maj kom äntligen värmen och det var inte vilken värme som helst utan faktiskt årets varmaste vecka vilket fick fart på gäddleken i vissa vatten medan det i andra vatten gav en rekordstor vårflod med kallvatten. Detta följdes upp av riktigt kallt väder som fick gäddleken att dröja i några vatten medan de i andra vatten redan var utlekta för länge sedan. Gäddfisket kan beskrivas som annorlunda och betydligt sämre än en normal vår/ försommar. I ett vatten kom jag ut bara någon dag efter att isen lämnat sjön och redan då var gäddleken i full gång. Jag kunde denna dag få några gäddor som ännu hade rommen kvar. Följande dagar var således samtliga gäddor utlekta. Men denna första fisketur för året i öppet vatten sitter fortfarande i färskt minne då jag tappade en riktigt stor gädda. Törs inte sia om hur stor den var men känslan var att den kunde vara riktigt stor. Lite plåster på såren fick jag en vecka senare i form av en kompakt gädda på 9320 gram. Men i jämförelse med den jag tappade såg den väldigt beskedlig ut.

Här ett rekord av lite udda slag men samtidigt väldigt svårslaget skulle jag tro.

I juni blev det några fiskepass tillsammans med Krister. Några gick sämre medan något gick desto bättre. Största gäddan blev dock inte vägd, för efter att vi avlägsnat krokarna från gäddan och skulle lyfta upp den i båten så gav lipgripen vika och gäddan slapp. Snopet men inte mycket att göra åt, den finns ju trots allt kvar i oskadat skick. Eftersom jag strax innan hade fått en gädda på strax under 9 kilo så kunde vi göra en rätt bra bedömning på fisken och att den vägde över 10 kilo var det ingen tvekan om. Trolig vikt var nog runt 11 kilo eller strax däröver men räknar in den som en tia.

Utmaningen för juli och augusti var att putsa mina månadsrekord vilket inte borde vara omöjligt men samtidigt så brukar gäddfisket inte vara så hett denna tid på året. Men detta ordnade sig enklare än jag trodde och nu hade jag lyckats med något jag hoppats på men inte trott varit möjligt, nämligen att putsa mina månadsrekord 12 månader i sträck. Bästa fisken tog jag i ett mindre rinnande vatten jag länge haft i tankarna men där vad jag vet ingen fiskar riktat efter stor gädda. Just som jag skulle sluta fiska för dagen hugger så en ilsken gädda på min Relaxjigg och efter en spektakulär kämpainsats så är gäddan besegrad. Vikt: 7700 gram.

I september så gjorde jag liksom Krister comeback med gäddfisket och det gick bra. Framförallt för Krister som drog ett helt gäng fina gäddor från 7,5 kilo upp till 9,5 kilo. Mina toppfiskar vägde 7800 gram respektive 8120 gram. Tyvärr så saknades den där toppfisken på en bit över 10 kilo som skulle ha suttit fint men det ville sig inte riktigt. Vi tappade dock några fiskar som kändes riktigt fina men som vi inte fick se så det kändes lite surt, men vi får hoppas på bättre flyt framöver när det gäller de riktigt stora.

Isfiskesäsongen startade i slutet av november då det blev riktigt kallt. Tyvärr så missade jag inledningen p.g.a. jobb och annat. Då jag äntligen var redo så sade kung Bore ifrån, ja ingen har nog kunnat undgå vinterns start som varit oerhört kylslagen. Detta har fått till följd att jag inte kunnat fiska ett enda pass vilket känns väldigt frustrerande, men samtidigt inte så mycket att göra åt då man inte kan styra vädrets makter. Att fiska i 15-30 minusgrader är verkligen inte trevligt vare sig för fiskaren och utrustningen och samtidigt olämpligt om man har för avsikt att återutsätta fisken vilket jag har.

GÄDDA 2010 - TOPP 5

12100 g – 118 cm Ismete, mört 9/3

11120 g – 116 cm Ismete, mört 22/3

10000 g + Trolling, wobbler 29/6

9400 g – 112 cm Ismete, mört 15/3

9320 g – 105 cm Spinn, jigg 22/5

ABBORRE

Isfisket mitt kretsade i princip bara kring gäddan så det blev endast ett enda riktat ismete efter abborre och det blev ingen succé direkt. Däremot var jag redo redan i maj bara en vecka efter det att isen lämnat sjön. Då lyckades jag pricka in ett kanonfiske utanför en lekvik och tillsammans med Martin kunde vi landa ett flertal fina abborrar. Toppfisken vägde 1410 gram vilket även blev en liten putsning från mitt tidigare rekord.

Årets största abborre kom redan i maj.

I juli och augusti så lämnade jag gäddfisket för en tid och satsade istället på abborren. Fisket i juli gick rätt trögt medan det lossnade i augusti. I en av mina abborrsjöar har jag lagt en hel del trollingpass inriktat på abborre och detta gav mersmak. Totalt tre abborrar över kilot med topp på 1200 gram är något jag får vara nöjd med. Det har varit intressant att utveckla detta fiske eftersom min tidigare erfarenhet av trolling efter abborre varit lika med noll. Man märker mer och mer hur oberäknelig och lömsk abborren kan vara och hur viktigt det är med rätt bete i linändan.

Totalt får jag se 2010 som ett bra abborrår med rätt bra utdelning till förhållande till de antal pass jag lagt ned. Storleken på fiskarna har också varit riktigt bra med tanke på vad toppvikterna brukar ligga i de vatten jag fiskar i. Abborren är och kommer förbli en av mina favoritfiskar så det är givet att jag kommer förlägga en hel del tid åt den även nästa år.

ABBORRE 2010 - TOPP 5

1410 g – 46 cm Spinn, jigg 30/5

1200 g – 44,5 cm Trolling, wobbler 21/8

1120 g – 44 cm Trolling, wobbler 7/8

1020 g – 42 cm Trolling, wobbler 16/9

980 g – 42 cm Spinn, jigg 5/8

Med detta så sätter jag bokslut för 2010 och tar sikte på nästa år som jag redan börjat se fram emot. Hur 2011 kommer att se ut är ju förstås omöjligt att veta men däremot återkommer jag snart med ett inlägg angående hur jag tänkt lägga upp strategin samt vilka målsättningar jag tänker sätta upp.

Slutligen så vill jag önska alla läsare en riktigt GOD JUL och samtidigt hålla tummarna att det blir lindring i kylan så man får fiska, men enligt väderrapporterna så utlovas sträng kyla de kommande 10 dagarna.

MINNEN FRÅN FÖRR – Året 1990

Redan som liten grabb var jag intresserad när jag såg andra fiska. Det som fascinerade mig mest var nog ovissheten av vad som egentligen dolde sig under ytan. Vilka fiskar kunde tänkas finnas i olika vatten, hur stora var de, vilka metoder och beten är effektivast samt när på året och vilken tid på dygnet är det lämpligast att fiska? Frågorna var många och vissa har jag med tiden fått svar på men långt ifrån alla och det är nog det som fått mig att fastna för sportfisket. Ingenting är givet i fiskets värld, slumpen och turen finns där som en extra krydda men fisket handlar inte om tur i första hand utan framförallt om erfarenhet och skicklighet. Märkligt nog finns det vuxna människor idag som tror att fiske bara handlar om tur, vilket jag kan tycka är märkligt då jag redan som 5 åring visste att så inte var fallet.

När man just upptäckt någon ny hobby som man fastnat för blir minnena ofta väldigt tydliga och starka. I mitt fall var det definitivt så och därför har jag många trevliga minnen från denna tid. Det förlösande året då det hela startade på allvar var sommaren 1990 då jag var 15 år gammal. Innan dess hade jag redan fiskat en del under flertalet år. Skillnaden nu var att jag själv började styra upp, planera, köpa drag och annan utrustning som kunde tänkas komma till användning. Året innan hade jag börjat läsa allt mer fisketidningar och böcker. Intresset hade med andra ord tagit ett stort kliv uppåt och från hösten 1989 började jag även dokumentera mina fiskepass. Så det var med stor entusiasm och glädje jag fiskade den sommaren, saken blev inte sämre av att fisket gick så bra som det gjorde.

Mina två första abborrar över kilot.

Jag minns att våren hade varit rätt kylig det året men under senaste veckan hade värmen sakta kommit smygande vilket hade satt färg på både träd och gräsmattor. Löven på björkarna hade nu passerat musöronstadiet som brukar vara ett mått på att gäddfisket börjar komma i gång. Jag hade sett ut ett nytt vatten som nu skulle testas men för att ta sig dit krävdes först en cykelfärd på dryga halvmilen följt av en promenad genom tät skog i dryga 2 kilometer. Att vattnet låg så pass otillgängligt gjorde det hela ännu mera spännande så vi var tre förväntansfulla ynglingar som gästade tjärnen för första gången. En titt i fiskedagboken bekräftar det jag minns av denna fiskedag, jag fick en abborre på bra precis halvkilot medan Petter och Anders fick var sin 2 kilos gädda. Inga mängder direkt men vi var mer än nöjda och jag visste redan när jag gick därifrån att hit kommer jag att återvända.

En abborre på halvkilot var en mycket fin fisk i mina ögon på den tiden men vad jag inte visste då var att redan samma dag skulle mitt rekord ryka all världens väg. Sent den kvällen var jag åter på plats men nu hade jag nya fiskekompisar i form av min far, bror och Håkan. Fisket gick hyggligt med några skapliga gäddor och abborrar. Som så ofta kom den bästa fisken just när vi var på väg att ge upp. Jag minns att jag fick ett rejält hugg rätt nära land på ett Tobydrag i silver. Kampen blev rätt kort och snart kunde jag landa en jättelik abborre i våra ögon. Abborren vägde 1100 gram och var 42centimeter lång.

Några dagar senare var jag dit nästa gång och nu tillsammans med pappa och farbror Stefan. Efter några timmar med trögt fiske så lossnar det . Först får farsan en abborre på strax under kilot och kort därefter så får jag på en riktigt stor fisk. I dagboken har jag skrivit att den kämpade hårt och efter en bra kamp kunde Stefan lyfta upp den på land. Denna abborre vägde 1220g och mätte 44cm, vilket blev en liten putsning av mitt tidigare färska rekord.

Efter dessa så lyckade fisketurer så var jag dit några gånger till samma år. Då blev det inga jätteabborrar men däremot ett gäng fina fiskar mellan 5-8 hekto plus gäddor upp till dryga 3 kilo. Tyvärr så blev fisketrycket väldigt stort efter dessa abborrar då vi inte höll tyst om vattnet. Året efter vet jag att det togs två abborrar över kilot som anmäldes till Fiske DM. Fisket blev successivt sämre åren efter, framförallt om man ser till storleken men fortfarande var det ett av våra favoritvatten i flera år framöver. Senast jag besökte denna tjärn var för fem år sedan då jag fick för mig att göra en liten nostalgitripp. Abborrarna var som bortblåsta den gången men däremot blev jag överraskad av gäddfisket som nu var bättre än tidigare. Våra största gäddor i tjärnen från ungdomsåren vägde runt 3-4 kilo, nu fick jag en på närmare 5 kilo.

Nya arter, nya rekord

Under samma år fiskade jag riktigt hårt i mitt hemmavatten Aleån. Mitt intresse för mete hade tagit fart under vintern då jag plöjt igenom en massa fisketidningar plus att jag hade läst Arne Bromans klassiska bok Modernt mete. Under maj månad blev det till att försöka lura några av de idar som har Aleån som sin lekplats. Det blev totalt 5 stycken med en på dryga 2 kilo i topp, just idfisket blev sedermera något som jag lade ner mycket tid på under en period framöver.

Sommaren fortsatte och nya rekord haglade med bland annat en minnesvärld gädda från Aleån. Tidigare under sommaren hade jag fått ett par gäddor på dryga tre kilo så nu var siktet på en över fyra. En eftermiddag dagen före midsommar cyklade jag iväg till en av mina favoritsträckor. Fisket gick trögt men jag nötte envist på vilket gav utdelning då jag fick på en större fisk. Efter några ilskna rusningar lossnar gäddan från draget och eftersom jag tydligt kunde se att det var en rekordgädda så blev jag otroligt besviken. Men nu till det bästa, vilket jag imponeras på så här i efterhand. Tålmodigt fortsätter jag att nöta på i ett par timmar till, provar olika beten, varierar hastigheten allt i hopp om att gäddan skall hugga en gång till vilket den tillslut visar sig göra. Denna gång slutar det på bästa sätt med ett nytt personlig gäddrekord på 4,2 kilo.

Fisketurerna fortsatte sedan under hela sommaren då vi testade bra många småvatten i närområdet och provade flera olika fiskemetoder. Ett roligt minne var en liten tjärn med ruda som vi hittade. Efter en hel kväll utan känning fick en kompis plötsligt upp en ruda. Detta var för oss då en sensation då vi inte visste att det fanns ruda i detta vatten. Några dagar senare lossnade det rejält då jag hittade en mer lyckad strategi för att få upp dessa lynniga små rudor. Med klenare och känsligare utrustning och maggot istället för mask fick jag under en eftermiddag närmare 30 rudor!

Stor Norrbottensbraxen på bottenmete.

Mitt under värsta värmeböljan i juli månad provade jag och mina kompisar Anders och Mikael att fiska braxen. Tidigare samma år hade Mikael vid spinnfiske krokat fast en braxen med ett gäddrag. Saken i säg var väl inte så häpnadsväckande om det inte vore för vikten på fisken, den braxen vägde hela 3,5 kilo. Taktiken blev bottenmete men mask som bete vilket visade sig fungera förträffligt. Braxnarna var riktigt på hugget och vi lyckades alla få flera fiskar var. Det var inte några småfiskar som kom upp utan riktiga dasslock på 2-3 kilo.

Sista fisken den dagen blev speciell för mig då den vägde hela 3770 gram. En fisk som jag än idag värderar högt. Nu är det ju så att det fångas betydligt större braxnar än så i Sverige och i dessa sammanhang är min fisk ingenting. Men här uppe i Norrbotten så är förhållandena annorlunda och mig veterligen så är denna braxen en av de större som fångats på sportfiske i Norrbotten. Dessutom har jag trots flertalet riktade fiskepass efter braxen åren efter inte lyckats fånga någon större än denna.

Lakfiske i Aleån

Redan året innan hade jag, farsan och Mikael börjat meta lake med framgång. I slutet av september fick jag och Mikael våra första lakar och under oktober upplevde vi flera bra lakfisken. När så isarna hade lagt sig avslutade vi fiskeåret på precis samma sätt som vi började det med, nämligen pimpelfiske efter lake i vårt hemmavatten Aleån.

Går vi mot en rekordkall vinter?

Vi befinner oss drygt en vecka in i december och jag måste säga att jag redan är less kylan. I en månads tid har vi haft extremt kallt och det i hela landet. Orsaken till detta eller boven i dramat som jag vill kalla det är den Nordatlantiska oscillationen (NAO) som i stora drag styr vintervädret i Skandinavien.

Kort beskrivet är det skillnaden på tryck ute i Atlanten som påverkar vädret hos oss. Det finns två stora tryck som styr detta, dels ett lågtryck som är parkerat utanför Island och ett högtryck vid Azorerna. När tryckskillnaden är stor mellan dessa (positivt NAO) så bildas kraftiga vindrar som för upp varm och fuktig luft från havet över oss. Före förra vintern hade vi haft så i 40 år vilket är förklaringen till de milda vintrar vi generellt haft under dessa år.

Sedan förra vintern har det istället blivit ett omvänt förhållande (negativt NAO) då tryckskillnaden är liten, ett svagt isländskt lågtryck och ett litet azoriskt högtryck. Då orkar helt enkelt inte den varma luften med sydväst och väst vindar upp till oss vilket istället öppnar upp för den arktiskt luftmassan med nordliga eller nordostliga vindar att rasa ner över oss.

Hur länge kommer då denna negativa NAO hålla i sig? Svaret är att det är omöjligt att veta men att det skulle kunna vända när som helst. Men jag ser en risk att detta kommer hålla i sig ett bra tag till, jag menar nu har det gått nio månader sedan det började och varför skulle det nu helt plötsligt vända. Mardrömmen är att det kommer bestå många år framöver, i värsta fall 40 år som den positiva NAO fasen höll i sig.

Sedan en dryg månad tillbaka har det på min ort endast varit fyra dagar varmare än minus tio grader. Tyvärr har jag haft oturen att jobba tre av dessa potentiella fiskdagar. Är jag ute själv och specimenfiskar så vill jag helst inte fiska om det är under minus fem grader med tanke på de frostskador fiskarna kan ådra sig innan man släpper tillbaka dom.

Är man däremot två eller fler så kan man hjälpas åt då en håller fisken under vatten i hålet medan den andra sköter kamera, vägning m.m. Men sträng kyla försvårar fisket då hålen lätt fryser, linor och utrustning tar stryk plus att det inte är så trevlig för oss fiskare att vistas ute. Mina planer inför denna isfiskesäsong var minst 2-3 fiskepass under november samt lika många nu i december, för tillfället står jag på noll. Det känns givetvis frustrerande och än värre är att man lyckas jobba de få dagar det varit förutsättningar för fiske. Efter denna vecka är jag ledig rätt mycket dagtid under en period så därför hoppas jag att få mig något fiskepass, men då ger jag mig fan på att det kommer vara riktigt kallt.

MINNEN FRÅN FÖRR - Harrbäcken

Den sista myggan har för länge sedan somnat in, luften är klar och kall och det känns som att vintern är på antågande. Jag smyger mig fram längst den lilla bäcken och bakom mig står min far djupt koncentrerad i sitt fiskande. Jag skakar på huvudet och känner mig en aning förbryllad och vilse för detta är inte bäcken som jag minns från mina barndomsår.

Den grunda, porlande bäcken med klart vatten och botten med sten och sand ser jag ingenting av utan istället lite djupare vatten som bara ytterst långsamt flyter. Min far nickar och säger att fiska du här, det finns gott om harr ska du få se. Något skeptisk lyder jag honom men samtidigt vet jag att han brukar ha rätt angående fisket här. Detta är hans hemmaplan och veckan innan hade han fått flera fina harrar i bäcken.

Bäckens förvandling har sina orsaker eller rättare sagt sin orsak, nämligen bävern. Denna skygga varelse som för sådär 20 år sedan knappt existerade i mina domäner, nu tycks de ha erövrat varenda litet vattendrag och det har minsann fått sina konsekvenser. Jag är i grunden en sann djurvän men ibland börjar jag bli rätt trött på dessa krabater. Visst de förtjänar sin plats i naturen minst lika mycket som jag själv men på grund av dess våldsförande av naturen så väcker de mig en gnutta avsky. Fast samtidigt är det ett fascinerande djur som är trevligt att skåda men det känns som att beståndet har vuxit sig allt för stort på många håll.

Vi fiskar oss fram längst bäcken på en sträcka av några hundra meter och vi passerar den ena efter den andra bäverdammen. På ett ställe upptäcker jag en hydda som ligger väl dolt under en stor gran. Fisket går segt förutom en liten gädda som kommer upp innan jag lyckas lura dagens första harr, en liten men vacker skapelse som givetvis får simma tillbaka. Tiden går, timmarna flyger fram och det känns helt enkelt underbart att tillbringa sin tid djupt inne i skogen med det ständigt rådande lugnet. Här kopplar man verkligen av både i kroppen och själen och det känns som man knappt existerar, man blir ett av naturen, tankarna försvinner och man bara lever i nuet.

Plötsligt väcks jag av en skugga i vattnet och en fisk som nyfiket följer efter betet men inte riktigt vill hugga. En stund senare så sitter den där och efter en trevlig fight så är den besegrad. Jag lossar varsamt kroken, väger den till 720 gram innan jag sätter tillbaka den. Trots att jag tagit ett par hundra harrar i denna bäck så blev denna sista fisk unik, det var nämligen den största av de alla.

FÖRSTA GÅNGEN.

För mer än tjugofem år sedan så gästade jag samma bäck för första gången. Minnena från den tiden sitter fortfarande kvar och det är nästan skrämmande hur pass detaljerat jag minns dessa fisketurer. Jag kan tydligt se framför mig hur det såg ut då, höra hur myggen surrade och känna doften av myggolja. Min far var med mig då också och det var han som lotsade mig rakt in i denna underbaraste värld av dem alla. Människan är en märklig på många sätt och vis, man vill gärna försköna och överdriva hur det var förr, fisket var bättre och naturen i stort sett opåverkad och det fanns inga yttre hot. Säkert fanns det faror på den tiden också men bäcken var mer orörd och fisket var bättre, i alla fall som jag minns det.

MÄNNISKANS PÅVERKAN.

Under åren som gick så fanns harren fortfarande där men vissa sträckor längst bäcken utsattes för övergrepp som renderade i att harren sökte sig bort från områdena. En av de allra vackraste och bästa platserna var där bäcken ringlade sig fram omgivande av ängar. Vissa sommarkvällar kunde man se mängder av harr som plockade insekter vid ytan men nu är det annorlunda. En bonde flyttade till en gård i närheten. Han tog över ängarna, plöjde upp dem, gödslade och än värre grävde flera stora diken som ledde rakt ut i bäcken.

Numera ser man inga vakande harrar, vegetation av näckrosor och annat har utbrett sig och sandbotten är i det närmaste försvunnen. En bit längre upp fanns ett annat trevligt ställe som idag inte är vad det har varit. En sommar när jag kom dit såg jag att en skogsmaskin varit och röjt hejvilt kring bäcken och knappt lämnat kvar något träd närmast bäcken. Dessutom hade de grävt ett stort dike som fört med sig en massa lera och jord rakt ut i bäcken. Diket mynnade ut i en av de tidigare så säkra djuphålorna där det inte sällan stod ett par riktigt fina harrar. Nu är harrarna borta därifrån och frågan är om de någonsin kommer tillbaka.

STORHARR.

Som tur är bäcken rätt lång med harrar på flertalet platser. Några av dessa platser håller fortfarande harr och inte sällan förvånansvärt stor fisk med tanke på bäckens ringa storlek.

För bra många år sedan fiskade jag tillsammans med min morbror Anders längst med en av de bättre sträckorna. Vi fiskade hela kvällen och en bra bit in på natten. Anders som kan bäcken precis lika bra som jag själv lyckades lura upp kvällens största harr, en fin bit på dryga 4 hekto. Själv hade jag bara fått småharrar och innan vi åkte hem fick jag ett infall att prova rakt nedanför där vi parkerat bilen, ett ställe som normalt bara brukar ge gädda och abborre.

Men stället ser dock rätt trevligt ut och jag har tänkt flera gånger att det borde kunna stå någon finare harr här. Sagt och gjort så knallade jag ner i den något ogästvänliga terrängen och fick tillslut ut mitt långspö och mask i vattnet. Hugget kom direkt och upp kom en för mig gigantiskt harr för att vara här. Tidigare hade jag fått harrar på knappa halvkilot men denna var bra mycket större. Vågen visade på drygt 700 gram vilket var en perfekt avslutning kan man tycka. Men strax därefter kom en harr till som bara var snäppet mindre! Både före och efter denna sommarnatt har jag åtskilliga gånger provat fiska på samma ställe men aldrig sett röken av någon harr.

HUR SER FRAMTIDEN UT?

Harrstammen här är av segt virke och trots att vi människor har gjort det svårare för den att överleva så finns den fortfarande kvar. För några år sedan upplevde vi den torraste sommaren på mannaminne och jag minns hur bäcken såg ut då, jag blev uppriktigt orolig och undrade om harrarnas tid i bäcken var förbi. Jag hade som tur var fel för harren klarade detta också.

Nu kan jag inte heller låta bli att oroas över bävrarnas framfart. Flera av de finare strömmarna är nu försvunna, bäverdammar ligger som effektiva vandringshinder och vad händer med gäddbeståndet nu. Oron gnager inom mig då jag tänker på den lilla bäcken. Jag vill ju helst att den skall vara som den en gång var och som jag minns den. Men ingenting varar ju för evigt, tiden sätter sina spår och det gäller givetvis min lilla harrbäck också. Egentligen borde jag ha lärt mig genom åren att inte oroa mig så mycket för trots att jag dömt ut harrbeståndet så har jag haft fel. Harren här vägrar att ge upp sin existens och jag hoppas det fortsätter att vara så i framtiden också.

Långvarig fiskesvacka

Snart har det gått 2 månader sedan jag fiskade senast vilket inte är acceptabelt. Orsakerna till detta är lite av varje men i oktober hade jag faktiskt inte räknat med så många fiskepass. Däremot i november så hade jag hoppats att hinna ut på några isfisken men det blev inget av det.

Kylan har legat bakom senaste två veckornas fiskefrånvaro och de dagar de varit hyfsade temperaturer ja då har man jobbat. Det kalla vädret har dock fört med sig att vi nu har fina isar här uppe i Norrbotten på de flesta håll. Därför hoppas jag bara på rätt väder de få dagar man har möjlighet till fiske. Skulle jag ha den turen så kanske man kommer ut på något fiske snart. Blir detta av så hoppas jag kunna dra upp någon skaplig fisk för det känns som att förutsättningarna för detta finns.

I morgon kommer jag åter att publicera ett “minne från förr” i form av en berättelse från min lilla harrbäck. Ni som känner mig och är bekant med området vet förmodligen vilket vatten det handlar om.