Bäcköringfiske

För några dagar sedan åkte jag och kollade upp några potentiella gäddvatten. Tanken var att åka efter några bilvägar och titta runt men när jag körde förbi en mindre bäck som såg inbjudande ut så stannade jag bilen. I bilen fanns tyvärr bara grejor för vertikalfiske men jag tog ett par av de lättare blyskallarna, några mindre Relax jiggar och en liten spinnarsked som jag skruvade in i jiggkroppen. Mitt lättaste vertikalspö passade utmärkt till detta fiske då det är lätt och kort. Så sagt och gjort vandrade jag iväg längst med bäcken. Frågan var nu bara om det fanns någon öring här?

Första biten var bäcken alltför grund och strid för att fiska i. Efter ett tag kom jag till en bäverdamm och ovanför denna var det vatten överallt. Det var nu helt omöjligt att komma ut till strömfåran. Men så en bit längre upp såg det bättre ut. Av erfarenhet vet jag att just bäverdammar i småbäckar kan göra stor nytta för fiskarnas tillväxt. Översvämningen gör helt enkelt bäcken mer näringsrik, fiskarna får mer föda och kan växa sig större.

Här flyter bäcken fram i sakta mak.

Bäcken ser vid första inblicken rätt ödslig ut och efter ca 10 minuters fiskande så börjar jag misströsta. Men så i nästa kast känner jag en liten stöt i spöet. Jag är dock osäker på om det var en fisk eller inte. I nästa kast får jag svaret då hugget kommer hårt och distinkt. Kampen är över på några sekunder då jag tar den hårt och snabbt in i ränna som leder upp på land. Framför mig ligger nu en av de vackraste bäcköringar jag någonsin skådat. Färgteckning är imponerande vacker och dessutom ser den ut att vara välmående med tanke på dess kroppsform.

Den lilla bäcken visade sig innehålla fina bäcköringar.

Jag följer bäcken allt längre in i skogen, stannar upp vid varje hölja och gör några kast. Spänningen finns där, man vet aldrig när hugget kommer. Det tycks inte finnas allt för gott om öringar i bäcken men de som jag kommer i kontakt med är alla fina fiskar för att vara i en så pass liten bäck. Det blir ytterligare ett par öringar och några missade hugg innan jag nöjd kan avsluta fisket. Den första öringen visade sig vara den största, drygt 6 hekto och de andra ligger nog strax under halvkilot. Betet, min modifierande jigg visade sig vara en riktigt “öringkiller”. Öringarna bokstavligen kastar sig över betet, flera av fiskarna högg två tre gånger innan de antingen fångades eller gick loss från kroken.

Det kändes faktiskt riktigt kul att bryta mönstret i sitt fiske med något helt annat. Var ett tag sedan man fiskade längst med småbäckar, ett fiske som jag dock sysslat med en hel del tidigare. De senaste kvällarna har jag studerat kartor och planterat för fler bäckfisken. Så med all säkerhet lär det dyka upp fler rapporter med bäcköringsfiske här framöver. Detta är ett fiske som jag älskar på många sätt och vis. Det är svårt att komma naturen så nära inpå som när man smyger efter en liten bäck. Dofterna, tystheten och mystiken är andra kryddor förutom själva fisket som höjer upplevelsen.

Bosse vertikalfiskaren

För två somrar sedan introducerade jag Bosse i vertikalfisket och ni som följer bloggen vet också att det gick riktigt bra. Så här skrev jag i 2013 årskrönika:

“Under sommaren fiskade jag mycket med Bosse. En trevlig vän som tidigare fiskat en del men inte speciellt seriöst. Redan innan sommaren så visade han prov på de rätta egenskaperna som krävs för att lyckas. Han läste på en massa, framför allt kring vertikalfiske samt köpte rätt grejor för ändamålet.

Så när väl sommaren kom var han rätt utrustad och ute på vattnet visade han dessutom prov på att tålamodet fanns där liksom det rätta “tänket”. Resultatet säger också en del då Bosse drog flera fina fiskar av olika slag. På bilden en abborre på 1270 gram som han tog en dag då abborrarna verkligen var i stöten.

Förutom denna fisk så blev det några fina gäddor med en 8,5 kilos i topp samt inte minst en gös på 3330 gram! Bra jobbat och jag är säker på att det redan under nästa år kommer fler och större fiskar än dessa…”

I år har Bosse fiskat ännu mera, skaffat sig mer rutin och utökat betesarsenalen rejält. Han har lagt all krut på just vertikalfisket och med jämna mellanrum har fina fiskar trillat in. Toppfiskarna så här långt är gädda 9500 g, gös 4400 g, abborre 1000 g. Man kan inte annat än imponeras av det resultatet! Jag vet också att Bosse har jobbat riktigt hårt för dessa fiskar. Han har lagt ner mycket tid på sitt fiske och många gånger fått kämpa för sina fiskar. Ett exempel på detta är just gösen på 4,4 kg som kom under en period i början av sommaren då fisket var segt värre. En riktigt fin gös här i Norrbotten och en grym fisk i det vatten den är tagen i.

Här ser man gösen som vägde 4400 gram fördelat på 78 centimeter.

Bosse har även tagit några riktigt fina gäddor. Fjolårets rekord på 8500 gram har nu höjts ett kilo uppåt. På bilden ser ni det nuvarande rekordet, en fin bit på 9500 gram.

Nyligen hann jag och Bosse ut på ett kvällspass tillsammans. Vattnet hade nu kylts av rejält men var fortfarande relativt varmt för årstiden. Vi fick leta länge för att hitta nått spännande på lodet. Fisken stod för dagen lite grundare än förväntat. När vi väl beslutar oss att börja fiska så tar det bara en kort stund innan vi båda står med böjda spön.

Kanske gäddorna börjat vaknat till nu då vattnet kylts av? Bosse såg i varje fall till att dra en gädda på 7900 gram.

Resten av kvällen bjuder tyvärr på sämre fiske, bästa fiskarna är annars två feta abborrar runt 6-7 hekto som jag lyckades lura upp. Det härliga vädret och den fina toppfisken gör att vi ändå är rätt nöjda. Ingen skräll direkt att det var Bosse som tog den. Bosse som numera går under namnet “Bosse vertikalfiskaren”.

Gösfiske med oväntad utveckling

Att trolla riktat efter större gös i Norrbotten är ofta förknippat med ett nötande med rätt få fångade gösar per fiskepass. Något som jag och Markus visste mycket väl då vi planerade in två dagars trollingfiske efter just gös. Vi valde ett vatten som vi båda känner till och där vi vet att det simmar en och annan större gös. Att lura dom till hugg är inte det lättaste men samtidigt ingen omöjlighet, en lagom svår utmaning helt enkelt.

Vi värmde upp bägge dagarna med lite bottennära vertikalfiske vilket resulterade i förvånansvärt många gösar. Senast då jag testade vertikalfiske här var för 2-3 år sedan och då fick vi inte alls så många gösar. Skillnaden mot då och nu var att smågösarna plötsligt dykt upp. Då fick vi bara gösar från kilot och uppåt, nu fick vi mest fiskar från nått hekto upp till kilot med nått enstaka undantag. Förmodligen har vi nu sett ett resultat av några års lyckade göslekar som resulterat i alla smågösar. Bra för gösbeståndet men frågan är hur gösarnas tillväxt påverkas? Kanske blir de riktigt stora gösarna färre på lång sikt? Något jag är rädd för är att de blir magrare. Eller så kanske räcker maten till alla och i så fall kan vi med spänning se ann framtiden. Som jag skrivit förr så lever gösen på dess gräns här uppe i Norrbotten och därför ser vi ibland hur bestånden förändras rätt snabbt i olika riktningar. Förutsättningarna för gösarna är helt klart tuffare här uppe och därför blir de flesta fiskarna också rätt små. Men av någon anledning så finns det undantag och det är just dessa som enligt min mening gör fisket så pass spännande.

Efter närmare en vecka med sydliga vindar hade nu vinden vänt till en rätt frisk nordostlig vind. Något som vi helst hade sluppit. Vädret var även betydligt kallare och himlen täcktes av moln vilket vi knappt sett under den senaste månaden. Helt klart en rätt markant förändring som med all säkerhet även påverkar gösarna, frågan var i vilken riktning?

När vi gav upp första dagens trollande så var det enkelt att summera skörden, en gös och två gäddor. Ingen höjdare precis så bara att ladda om till nästa dag. Andra dagen blir en repris på första fram till sena kvällen då fisket plötsligt lossnar. Gösarna liksom gäddorna börjar nu hugga friskt och under ett par timmar känns det som om vi ständigt drillar fisk. Helt sjukt hur fisket kan svänga, kanske blev huggperioden extra markant nu efter att de under en längre tid varit inaktiva. I vilket fall, sjukt roligt och en oväntad avslutning som visar på att man aldrig skall ge upp.

Tyvärr så fattades den där riktigt stora för att göra kvällen fulländad men vi får ändå några skapliga gösar. En topp på dryga 3 kilo och ytterligare några mellan 2-3 kilo får väl ändå anses som godkänt fastän man vet att det simmar större där ute.

Jag lyckades lura dagens största, en rätt välmående sak på dryga 3 kilo.

Markus tog dagens näst största på 2,52 kg vilket innebar en liten nätt putsning från hans tidigare rekord gällande Norrbottens gös. (Han har tagit större i södra Sverige).

Med tanke på hur segt fisket var under större delen av helgen så tror jag vi bägge är rätt nöjda med resultatet. Avslutningen blev som sagt en upplevelse som man inte lär glömma i första taget.