En krok i fingret avslutade säsongen - Istället minns vi tillbaka till ett rätt häftigt fiskepass!

Jag skall inte klaga. Gäddfisket har gått bra för mig under denna höst. Jag har haft bra flyt med det mesta och trots flera tröga fiskepass har jag några gånger stått där med en bra fisk i slutändan. Jag lyckades pricka in en bra period med två riktigt heta fiskpass i rad. Tyvärr jobbade jag mycket under denna period annars hade jag förmodligen legat i hårdare. Veckan efter hade jag tagit ut tio dagar semester men då kom höstens värsta regn. Det där med att pricka in semester med bra väder och bra förutsättningar är jag usel på att göra. Om man ändå hade ett jobb som man kunde styra över och kunna bestämma dag för dag när man vill jobba eller vara ledig.

Båtarna är nu vinterförvarande sedan några veckor tillbaka. Som vanligt gör jag lite tidigare bokslut än många andra gäddfiskare men jag känner mig ändå väldigt nöjd med vad jag uträttat denna höst. För ovanlighetens skull så hann jag med det jag ville. Dels så fick jag testat de ställen jag tänkt mig samt kom upp i över tio gäddfiskepass vilket var de två viktigaste pusselbitarna i min planering. Jag var ju på förhand lite osäker om fiskesuget skulle komma under hösten men det infann sig som tur var. Under tre veckor var jag helt påkopplad och tog mig ut så fort jag fick chansen. Sedan började jag känna en viss mättnad. En orsak var att kroppen blev riktigt kass en period. Ryggen, nacken och inte minst en ihållande huvudvärk gjorde sitt. Efter det var det svårt att ladda om. Kanske delvis för att jag kände mig rätt nöjd, sen kylan som drog ned fiskesuget ytterligare ett snäpp.

Här nedan kommer två rapporter, en mindre kul och en lite trevligare att minnas tillbaka till.

 

Sista passet blev det mest dramatiska. Inte för själva fisket som var lite så där. Men det hela slutade på akuten då jag fick en krok rakt in i högra pekfingret. När jag skulle kroka av en gädda i vattnet så sprattlade den till och åkte rakt upp ett par decimeter var av en av trekrokarna gick rakt in fingret. Maximalt otur då man gjort samma sak hundratals gånger. Man får nog skaffa sig en extra lång kroktång för att inte riskera uppleva detta igen.

Under ett par sekunder hängde en 5 kilosgädda i fingret. Nu fick jag igen lite för all skada man gjort på gäddorna genom åren. Kroken satt illa och jag förstod direkt att detta reder jag inte ut själv. Som tur var hade jag med mig en kompis i båten denna dag vilket gjorde det smidigare att ta sig i land och riva båten. Sedan var det bara att åka till närmaste Hälsocentral och få hjälp. Det tog sin tid att få ut kroken men fick ut den med hullingen före så slapp skära allt för mycket i fingret. Har fortfarande lite känningar i fingret, bara hoppas att det blir bra med tiden.


Nu till något trevligare, mitt kanske bästa enskilda pass. En sån där dag då de större gäddorna verkligen var på jakt. Just då kan smågäddorna mer eller mindre försvinna. De är som att de inte existerar längre. Huggen är ofta brutala och gäddorna står ofta högt i vattnet oavsett djup. De är på jakt och vill till varje pris käka upp sig innan vintern.

Som för det mesta sökte jag gäddorna från land och metoden var spinnfiske. Det tog ett tag innan jag fann dom men när jag väl gjorde det så fick jag uppleva ett grymt fiske. Däremot var gäddorna lite slöa (köldstela) men huggen var desto brutalare. Själva fighterna var inte så dramatiska, rätt tråkiga faktiskt.

Storleken på fiskarna var i mina mått mätt rätt imponerande. Minsta gäddan uppskattade jag till dryga sju kilo, sen ett par mellan 8-9 kilo. Toppfiskarna var inga snipor direkt utan två långa madammer på 119,5 centimeter. Vikterna var väl helt okej men hade kunnat vara bättre med tanke på längderna. Lite märkligt att gäddorna var så pass magra nu när vi kommit en bra bit in på hösten.

Men det märkligaste var inte att de var magra utan de var upptäckten jag gjorde när jag kom hem och studerade bilderna på gäddorna. Mina aningar besannades...

                                

Två bilder, samma fisk! Rätt sjukt att samma gädda hugger två gånger inom loppet av en timme och 21 minuter! Fisken vägde 10820 gram och måttades till 119,5 cm. spinnfiskad med wobbler bägge gångerna.

Vet att jag några gånger fått återfångster av samma gädda under ett fiskepass. Det har hänt vid ett par tillfällen då jag ismetat och då har det varit fiskar på runt 7-8 kilo. Även en trollinggädda som vägde strax under nio kilo som Krister först plockade i början av dagen och som jag återfångade senare under kvällen. Men detta var helt klart några strån värre...

Gädd "spotten" levererar ännu en gång…

Det är märkligt hur de större gäddorna ibland kan samla ihop sig inom väldigt små begränsade ytor. Det kan handla om perioden innan, under eller efter leken. Men det kan även vara om hösten. Man tänker lätt att detta främst händer i mindre vattendrag men jag har märkt att det inte alls behöver vara så utan det kan även ske i större vatten. Fenomenet förekommer både i sjöar och strömmande vattendrag. Varför gäddorna samlar ihop sig är en intressant frågeställning som förmodligen kan ha flera orsaker. Tillgången på föda är givetvis en del men det kan även vara andra faktorer som stenar, djupförhållanden, bottentyp, växtlighet, vattendjup, syrehalt, vattentemp, vattenstånd och strömförhållanden. Ibland kan det vara svårt att förstå logiken i varför gäddorna finns där men det spelar egentligen ingen större roll. Viktigare är att registrera dom yttre förhållanden som råder just den tidpunkten fisken finns där. Tänker då på saker som vattentemp, vattenstånd, väderlek och årstid och tidpunkt på dygnet. Kan även vara bra att lägga på minnet hur man fiskade. Tänker på saker som val av beten, fiskemetoder, tekniker osv. Har man koll på allt detta så är det bara vänta på rätt läge innan man försöker igen...

För ett antal år sedan sprang jag på ett sådant ställe. Jag minns att jag gjorde flertalet ankringar och alla utom en gav antingen ingenting eller bara någon enstaka snipa. Men efter en mindre förflyttning med båten så exploderade fisket. I var och vartannat kast högg det gäddor från sex, sju kilo och upp till 11,6 kilo. När något sådant händer så gäller det att njuta av stunden men samtidigt inse hur viktigt det kan vara att fiska på rätt plats.

Lika viktigt eller om än viktigare är att ta det försiktigt och inte riskera skrämma gäddorna. Jag har blivit mer och mer övertygad med tiden hur viktigt detta är och hur lätt man med en båt kan förstöra för sig om man inte är försiktig. Detta gäller även på djupare vatten för ibland står ju gäddorna väldigt nära ytan, framför allt när de är på jakthumör. Jag har ju vikt mycket av min fisketid efter gädda från land de sista fem åren och det är väldigt tydligt hur nära inpå gäddorna man kan komma utan att skrämma dom om man är försiktig. Det är betydligt lättare att skrämma en gädda från båt än från land.

Ett exempel är för några år sedan då jag fiskade från land i ett rinnande vatten. Jag hade lyckas bra och fått några fina gäddor. Men mitt i allt så dyker det upp en båt som givetvis kommer i riktning mot mig. Båten kör rakt igenom det “heta området” och stannar upp bara några meter från land där jag befinner mig. De frågar om jag fått något. I detta fall svarar jag nått helt annat än verkligheten. Jag känner istället bara att jag vill ha iväg båten men istället så börjar dom fiska rakt framför fötterna på mig. Kast efter kast men som tur är lyckas de inte få en endaste gädda. När dom väl försvinner så kan jag andas ut men fiskeplatsen är nu stendöd.

I fjol valde jag avstå helt att fiska på den plats jag året innan hade fått uppleva det ovan nämnda fisket. Anledningen var helt enkelt att jag ansåg att de rätta förutsättningarna inte fanns där. Men nu föll alla bitar på plats och jag kände verkligen “att idag är det rätt läge att fiska här”. Frågan var då om mina föraningar skulle stämma med verkligheten? Det är ju givetvis inte alltid så enkelt men sanningen är att jag med åren lyckats effektiviserat mitt gäddfiske rejält. Detta är inget jag hittar på eller tro mig veta eller känner att jag vill skryta med. Utan det handlar istället om att jag vill få fram hur viktigt det är att iaktta, registrera och dokumentera sitt fiske. Mitt facit i hur jag lyckas eller misslyckas finns i mina fiskedagböcker och från den statistik jag fått fram. Sen skall man inte bortse från den väsentligaste delen nämligen tiden man lägger ned på sitt fiskande och all den erfarenhet man får av det. Ingenting kommer gratis när det gäller fiske...

Nu till det aktuella fiskepasset. Första ankringen dött, andra ger en snipa och nu var det dags för ankring nummer tre. Redan i första kastet kommer hugget men den fastnar inte. Det går sedan några kast innan exakt samma sak inträffar. Lite motvilligt byter jag ut min Rapala Peto mot en vobbler. Närmare bestämt Storgäddfiskaren Jonny Thofelts designade wobbler som går under namnet “Jonny wobbler”. En 16 cm flytande sak som dyker ett par meter som djupast när man spinner in den. Detta är ett bete som jag fastnat mer och mer för. Det är ett långkastat bete som är enkelt att fiska med. Det går även att fiska hem på olika sätt något som gör den till ett väldigt mångsidigt bete. Sen att den tycks falla dom lite större gäddorna i smaken är ytterligare ett plus i kanten. Idag visade sig Jonny wobblern från sin bästa sida för nu var det inga försiktiga hugg utan istället mer distinkta hugg och gäddorna satt nu perfekt krokade. Mönstret från 2020 upprepades. Under en hektisk halvtimme fick jag fem gäddor från ca sex kilo och uppåt.

                   
Dagens största gädda var en rätt mager men skapligt grov och kompakt fisk som mätte dryga 114 centimeter men en vikt på hör och häpna exakt 10000 gram. Detta var faktiskt inte första gången jag vägt en gädda på prick 10 kilo. Tror det var för 6-7 år sedan då jag fiskade med Bosse. Han hade vid den tidpunkten flera gäddor mellan nio och knappa tio kilo. Givetvis var jakten efter tioklubbaren stor vid det laget Några dagar innan så fick han en riktigt fin gädda som jag håvade. Minns att jag då sa grattis nu har du din tia, men den vägde "bara" 9,8 kilo. Nu vågade jag inte säga grattis och vi bägge tyckte faktiskt att denna såg mindre ut. Men vågen stannade på exakt 10 kilo och Bosses första tia var ett faktum.

Nästa ankring bara en liten bit bort gav ingenting, flyttade mig lite till vilket gav en snipa. Fortsatte sedan fiska ytterligare nån timme helt utan resultat.

Några tips samt lite tankar om mina fiskepass på detta ställe: Trots att det hann gå två år mellan minna fiskepass så fanns de större gäddorna på exakt samma plats. Egentligen har jag ingen säker teori men däremot vissa aningar varför dom ibland står så extremt koncentrerade här. Ofta kan det ju vara små eller lite större heta områden men i detta fall så pratar vi om en fläck på runt trettio gånger trettio meter. Man kastar exakt på samma ställe och gädda efter gädda hugger. Det fanns många faktorer som var likartade vilket jag tror hade stor betydelse.

Men allt var inte exakt lika. För två år sedan stod gäddorna lite djupare i vattnet. De högg då ofta efter spinnstopp. Jag började fiska på liknande sätt men efter två missade hugg så ändrade jag taktik. Bytte till annat bete, fiskade högre upp med lite högre fart och märkte snabbt att det var rätta strategin för dagen. Jag tror det är bra att ha en “gameplan” innan fiskepasset men det är farligt att följa den till punkt och pricka. Istället gäller det att ta in allt som händer och sker. Hur hugger gäddorna, tar de högt upp, eller vid botten, följer de efter utan att hugg osv. Just att följa sin känsla blir oftast det rätta kan jag tycka. Likaså att tro på det man gör samt behålla lugnet. Saker som sällan är bra är om man låser sig allt för mycket i sitt tänkande, tappar tron eller börjar stressa.

Dagens batalj “Gäddmete v.s Gäddspinn”

Jag har inte metat gädda ( i öppet vatten) på år och dar men nu var det äntligen dags. Varför har jag inte gjort det kan man fråga sig? Största anledningen finner vi nog i hur årstiderna ser ut där jag bor. Långa vintrar med isar från oktober-november fram till april-maj gör att jag valt att meta gädda från isen (ismete). När så isarna släpper sitt grepp vill jag fiska andra mer aktiva metoder som ger en bra kontrast mot det statiska metet. Jag älskar ju att meta men uppskattar även det mer aktiva fisket. Därför har jag tyckt att mixen ismete vinterhalvåret och spinn, vertikal och trolling sommarhalvåret varit en bra väg att gå. Men kanske håller detta på att ändras lite? Ja vi får väl se men nu var det i alla fall dags för lite mete...

Valet för dagen blev flötmete i ett strömmande vatten. Just strömmen var den avgörande faktor i det hela. Med hjälp av den så kunde jag få mitt flöte att vandra till ställen som mina spinnbeten inte kunde nå ut till. Hade jag fiskat från båt hade det varit annorlunda men nu fiskade jag från land.

En död id på runt 4 hekto fick förtroendet och jag hade knappt hunnit ut med betet innan flötet sticker iväg i sidled. Nu blev jag påmind hur roligt det kunde vara med gäddmete. Just när flötet dyker är en visuell höjdpunkt som får pulsen att stiga. Mothugget sitter och jag känner ett bra motstånd i linändan. En bra fisk och strax kan jag håva en bastant gädda.


Dagens första fisk vägde in på 9130 gram - 110 centimeter. Faktiskt min största gädda på gäddmete i öppet vatten. Kanske inte så konstigt då detta var mitt första riktade gäddmetepass i modern tid så att säga. Metade faktiskt en del gädda "back in the days". Tror min största då var en gädda på 5600 gram från mitt barndomsvatten Aleån.

Kanske är det så att metet krossar spinnfisket idag? Känslan är i alla fall lite så men verkligeten blir som bekant inte alltid som man tror. Efter denna fisk så förblir mina betesfiskar helt orörda. Spinnfisket börjar segt. Jag får förvisso en liten tvåkilos men annars händer inget den första timmen. Tar väl ytterligare en halvtimme innan en rejäl svallvåg tar sikte på min Rapala Peto. På bara meterdjupt vatten ser jag hugget tydligt. Ett minst lika pulshöjande ögonblick som för en stund sedan. Hugget känns långt ner i spöet och det är en härlig känsla att drilla en argsint och stark gädda på grunt vatten. Den kämpar på riktigt bra och jag ser att den har en skalle som inte går av för hackor. Detta är en stor gädda och den vill jag absolut inte mista.

Snart ligger den i håven. Skallen och nacken är minst sagt imponerande medan resten av kroppen är lite mer av kalibern “mellanmjölk”. Nåja längden är okej och vågsäcken känns hyfsat tung. Nog borde den väl bräcka “metegäddan”

10250 gram – 116 centimeter. Spinnfiskad med en Rapala Peto 20 cm.

Av bara farten tar jag i kastet senare en 6 kilos för att några kast efter tappa en 7 kilos alldeles framför fötterna. Kampen är avgjord och denna gång vann spinnfisket. Men vem vet hur nästa drabbning slutar...