Fisketurismen runt Överkalix ökar samtidigt som irritationen växer sig allt starkare

Det har nu gått ett år sedan jag skrev om den utländska fisketurismen här i Överkalix och då lovade jag att återkomma om fortsättningen. Nu är vi där... Länk till förra årets artikel finner ni HÄR.

“Vill också poängtera att detta är min sanning byggda på mina erfarenheter av närmare tjugo års fiske i de berörda vattnen. Därtill ett stort ibland på gränsen till nördigt intresse kring fiske och inte minst livet under ytan. Hur ett vattensystem ser ut och fungerar och vad det ena och det andra kan leda till m.m.”


Älven ligger spegelblank och inbjudande. Hade det varit förra sommaren så hade det kryllat av båtar men nu ser jag bara en enda fiskebåt. Inte konstigt när jag tänker efter, en älv är ett väldigt litet vattensystem med klart färre fiskar som oftast är väldigt stationära vilket betyder att de håller till på samma ställen. Detta gör vattnet extra känsligt från allt fisketryck. Under förra sommaren när vattnen tempen låg över 25 grader under flera veckor fiskades det som allra hårdast här. Under mina fåtalet gäddfiskepass här förra hösten hann jag få två skadade gäddor med avslitna gälbågar och krökt nacke. Med vetskapen om vad som hände när jag själv inte visste bättre och fiskade i 25 graders vattentemp så vill jag inte ens tänka på hur många fiskar som fick mista livet här förra sommaren. Jag pratade nyligen med en duktig gäddfiskare från orten och ställde då frågan om hur fisket i älven varit nu i sommar. Svaret var tydligt, “bedrövligt. Trodde inte det kunde bli sämre än förra sommaren men det är det.” Så anledningen till att det är färre båtar här nu mot förra sommaren är helt enkelt att fisket är för dåligt. Och det är ofta så här det fungerar i hårt ansatta fiskevatten idag där det bedrivs fisketurism, att när fisket blir nog dåligt i ett vatten så drar man vidare till nästa osv. En konsekvens då jakten på att tjäna pengar går före saker som förnuft och långsiktigt och hållbart fiske.

 Älven i maj

Nästa vatten ligger en bit nedströms älven, en sjö som fisketuristerna hittade till för ett par år sedan. Idag såg jag tre båtar ute samtidigt vilket är ungefär vad det brukar vara. Enligt en som bor vid vattnet så har fisketrycket ökat sakta men säkert men från förra sommaren så har även fisketuristerna hittat hit. Detta är ett vatten som även flertalet fiskare utanför fiskecampen upptäckt. Själv var jag med på tiden då det fiskades relativt lite här och speciellt gäddfisket då mot idag är otroligt påtaglig givetvis i negativ bemärkelse. Ett hårt fisketryck påverkar alltid fisket negativt.

Tillbaka till Överkalix och nu åker jag vidare till själva kärnan i verksamheten, Djupträsket. Klockan är runt ett tiden mitt på dagen. Jag räknar till tiotalet båtar bara vid land som tillhör fisketuristerna. Aktiviteten ute på sjön är rätt låg, skymtar totalt fyra båtar som ägnar sig åt fiske men så brukar det också vara på dagarna. Hade jag vart här på kvällen som förra sommaren hade antalet kunna vara mellan 10-20 stycken. Uppskattningsvis tillhör ca 75% av båtarna fiskecampen. Här har jag slutat fiskat för några år sedan vilket jag skrev mer om i fjolårets artikel. Hur fisket ser ut i sjön idag jämfört med för två år sedan vet jag inte men har pratat med några lokala fiskare som menar att det är svårfiskat på flera sätt och viss. Svårare att få fisk men också hopplöst då det ständigt ligger andra båtar och snurrar kring sjöns hetaste fiskeplatser. Och det är just detta som många inte förstår, att även i en tillsynes stor sjö så finner man inte fisken överallt utan den uppehåller sig på vissa ofta väldigt begränsade ytor. Förr i tiden då det bara fanns enkla ekolod så krävdes det en del kunskap att tolka loden och informationen man fick var rätt begränsad. Dagens ekolod är något helt annat, nu kan i princip en blind höna hitta sina guldkorn. Man kan även se vilka arter det är och dessutom selektera ut vilken fisk man vill fiska på.

Om vi spinner vidare på just dagens sportfiske så är det med andra ord hur lätt som helst att finna dessa små heta ytor och då säger det sig självt att det blir trångt på det bästa fiskeplatserna. Och har du då dessutom rest långt och betalat mycket pengar så är det inte konstigt att man vill nyttja tiden så bra man kan. Då struntar man också lätt i fiskets etik och moral vilket jag också själv bevittnat flertalet gånger. Man fiskar i för hög vattentemperatur, på för djupt vatten så att man riskerar att gösen och abborren får simblåsorna upptryckta ur munnen, man ligger och nöter på de grunda platserna gösen leker på och sedan vaktar sin rom så den inte blir uppäten av andra fiskar. Ytterligare en aspekt icke att förglömma med dagens moderna sportfiske är hur bra och känsliga spöna är liksom de nyare linorna. Man känner minsta lilla hugg och krokar klart mer fisk än som vad fallet tidigare om åren. Med allt detta så är det självklart att man som fiskare idag måste vara mer respektfull mot fisken fastän man gillar att fiska. Vill man idag fiska effektivt och ta upp massor av fisk så är det inte svårt för en skicklig sportfiskare. Och dessa fisketurister är oftast både duktiga och har väldigt påkostade båtar med dyra ekolod. Sedan så fiskar de väldigt mycket i tid räknat jämfört med lokala befolkningen som oftast bara är ute några timmar på sjön så det är ju klart att det får sina konsekvenser för fisken.

Vy över Djupträsket från Grelsbyberget.

 
Catch and release menar vissa är räddningen för sportfisket. De som säger så är antingen inte nog kunniga eller så försöker de skydda sig själva. Men helt klart är det en bra sak om man vill skydda bestånden av fisk men det löser absolut inte alla problem. Detta för med sig även en del negativa saker. Dels som jag redan vart inne på, skadade fiskar vilket man som fiskare verkligen inte vill se. Även fler magrare fiskar vilket också olika studier världen över kunnat uppvisa. En fisk som vart upp en eller flera gånger blir mer misstänksam, äter mindre och blir svårare att fånga. Så som många vill påstå i den debatt kring fisket häromkring “att det knappt finns några fiskar kvar är inte helt sant.” De finns men är helt enkelt svårare att fånga. Sedan är gösen med sin goda syn extra snabb att lära sig att genomskåda vad som är ett fiskedrag eller en riktig fisk.

Under kvällen åker jag vidare till Alsjärv, en mindre sjö som varit populär för många av de lokala fiskarna här omkring. Redan när jag kommer fram till den lilla rampen så hajar jag till. Jag får backa upp en bit och vända då det står flera båtvagnar och bilar på den lilla ytan man kan ha en bil på. Dessutom ligger det massa båtar utmed land. När jag synar ut över sjön så ser jag massor av båtar trängas på sjöns lite djupare ytor.

Några veckor senare ser jag på sociala medier hur det bubblar bland vissa av de som bor och fiskar runt Alsjärv och åsikterna går verkligen isär. En del menar att det är kul med att se många båtar som är ute och fiskar, att sjön lever upp och att det finns fisk så det räcker och blir över. Andra menar att nu är måttet rågat, sjön skall stängas och att man håller på att fiska bort att fisk. Själv känner jag bara en djup sorg över det som sker här och nu. Att vi skrämmer bort de som bor här och gillar att fiska medans utländska entreprenörer kommer hit och tar av våra resurser. Flertalet gånger har jag observerat att det vart proppfullt vid båtramperna vid Djupträsket, Miekojärvi (medans sjön fortfarande var öppen), och nu Alsjärv. Redan här måste vi nog stanna upp och tänka. Får vi som bor här knappt själva plats att sätta ner en båt så är vi illa ute. Skall vi verkligen offra vår kommun till en sådan verksamhet? Vad tjänar vi på det? Att bedriva en så här pass stor fisketurism i våra relativt små vatten är nog ingen vettig sak vi skall syssla med. De allra största förlorarna blir givetvis vi som bor här och lever våra liv kring dessa vattendrag.

Innan den utländska fisketurismverksamheten drog igång på allvar kom det upp en del utländska fiskare vilket jag personligen tyckte var trevligt, att de fick komma upp hit och ta del av våran underbara natur och goda fiske. Idag är den känsla borta. Nu är det endast frågan att tjäna så mycket pengar som bara är möjligt, att skörda av de tillgångar som finns medans de finns kvar eller tills man helt enkelt själv tvingats bort. Men detta fenomen med utländska fisketurismföretag som åker runt och bedriver uthyrning av stugor, båtar, guidning och andra tjänster finns på andra håll runt om i landet. Vad jag hört så finns det inget fall som varit till godo för folket som bor där. Istället har det precis som i vårt fall bara lett till osämja, dålig stämning och stängda vatten.

I förra årets artikel skrev jag om en del saker man kunde tänkas göra för att få ordning på saker och ting. Vad har då hänt sedan dess? Ja ingenting.

Jag vet inte om det beror på okunskap, ovilja, brist på intresse eller något annat. Tänker dels på våra politiker som varit knäppt tysta och passiva i frågan. Men även fiskerättsägarna eller fiskevårdsområdena. Miekojärvi valde som sagt att stänga sjön vilket är en tragiskt lösning enligt mig. Allt bråk kring Alsjärv gör ju knappast att man vill eller vågar sig dit längre. Hörde av en som tagit sin båt därifrån nu. “Det känns inte kul att vara där som det ser ut nu.” Att kommunen dessutom skyltar med fisket här uppe på ett sätt då det vävs ihop med den fina naturen och lugnet som råder här blir för tillfället näst intill patetiskt. Som det är nu är det snarare mer av ett kaos som råder.

En tid då båtarna rymdes på stranden

 
Av alla de lokala fiskare jag pratat med som är kunniga och insatta i fisket i dessa vatten så har jag inte hört något positivt. Istället har det osat mer av irritation och annat samt massa rykten om rovfiske m.m. Rykten som jag ser som just rykten fastän jag förstår att det förekommer. Av det jag själv sett så har majoriteten av fisketuristerna skött sig väldigt bra men precis som hos alla fiskare även oss som bor här så förekommer det förmodligen olagligt fiske emellanåt. Men att fisket idag påverkats det kan ingen säga nått om. De som fiskat mycket har sett följderna och vet, de som inte har gjort det gissar istället och då tenderar det oftast att bli väldigt svart eller vitt.

Jag lämnar Alsjärv och åker vidare till Miekojärv. Norrbottens största sjö som trots detta stängdes förra året. Minns när Kjell ivrigt saluförde sjön för flera år sedan för dess goda gösfiske. Tror han då ville visa upp denna sjö till alla fiskeintresserade i närområdet. Det fanns då inte en uns av egoism men bara några år senare så väljer man att stänga sjön helt från allt fiske. Detta säger en hel del om problematiken kring denna “fiskeindustri” som nu råder. Det kanske inte är någon stor sak för en kringresande fiskeintresserad turist att sjön stängs men för oss som bor här och älskar att fiska blir det givetvis ett hårt slag rakt i ansiktet.

Miekojärvi, en av de allra vackraste av våra sjöar som idag är stängd för alla förutom de som bor vid sjön.
 
Långt där ute skymtar en ensam båt, annars är det kusligt ödsligt. Det är med ett stort vemod jag lämnar sjön och beger mig hemåt. Tankarna går sedan till alla de oförglömliga minnen jag haft vid flera av dessa fiskevatten. Det känns mer som en svunnen tid långt borta från det vi ser idag. Samtidigt kan jag glädjas över den förmån jag haft att få uppleva allt detta. Sedan tar de negativa tankarna över igen då jag börjar tänka på dagens alla fiskeintresserade ungdomar i bygden som nu inte har den möjligheten som jag en gång hade...

Abborrfiske

Jakten på storabborren fortsätter men det går väl inte riktigt i den takt jag tänkt mig. Men man får vara nöjd med det man hinner och mäktar med. Kroppen har bråkat en hel del så vart omöjligt att fiska två dagar på raken utan istället har man fått fiska en dag och sen vila två. På detta har vädret inte alltid inbjudit till abborrfiske och då passar jag på att göra något annat.

Jag har betat av några nya småvatten och tror jag kan ha sprungit på ett eller möjligen två guldkorn. Givetvis har det även blivit några nitlotter samt ett vatten jag fiskade tillsammans med Mårten i som bjöd på ett helt galet mängdfiske. Men det är precis så här fiske skall vara. Man jobbar sig fram metodiskt och betar av vatten efter vatten, analyserar och avväger för att försöka få en känsla om det är värt att lägga tiden här eller leta vidare.

Att fiska från land kan vara frustrerande är en underdrift. Speciellt ett vatten jag fiskat i kändes det helt hopplöst. Var som att fiska i en skog med massor av träd i vattnet och längst med stränderna. Att försöka styra in stora abborrar mellan allt bråte kostade mig tappade beten, några större fiskar och ett knäckt spö. Trots allt helvete som detta vatten gav mig så är känslan ändå att jag måste hit igen.

Men sen springer man på motsatsen, en liten sjö med väldigt klart vatten där man kan fiska från land utan några större problem. Efter ett par småabborrar tar det stopp och nu är det frågan om en bättre fisk. När den väl ligger i håven så väcks förhoppningarna. Dess form är exakt den jag vill se fastän längden inte är riktigt är där. Men blotta tanken på en 50 centimeters i denna kroppsform får mig att börja drömma. Hit skall jag definitivt komma tillbaka…

                                     
Inte ens 40 cm och ändå inte långt ifrån ett kilo skvallrar en hel del om potentialen i detta lilla vatten. Men för att abborrarna skall bli riktigt tunga så måste det ju även till en bra längd. Frågan är om det finns så långa abborrar här? 

Här var det allt annat än gästvänligt. Men gott om abborrar i spannet 4-7 hekto. Frågan är bara om det finns en och annan större än så där? Svårt att säga men vill inte avfärda detta lilla vatten ännu i alla fall.

Riktigt små tjärnar är intressanta fastän det känns som att man misslyckas 99 av 100 gånger. Men träffar man rätt kan man bli rikligt belönad. Sådana här vatten kan i sällsynta fall skapa enorma abborrar i kortare perioder mellan varven. Men att träffa rätt är verkligen lättare sagt än gjort. Jag har provat ett par små tjärnar var av en med mycket mört och småabborrar i som kändes helt rätt. Efter ett tag lyckades jag hitta några abborrar som var nog stora att hugga. Men de var inte alls de fiskarna jag hade hoppas på. Så bara att leta vidare, skam den som ger sig...

Ibland kan ett misslyckande leda till en succé något som jag och Mårten fick erfara här om veckan. Efter två timmar utan en enda fisk så gav vi upp och bytte vatten. Vi hade en plan B men den kändes inte rätt utifrån de rådande förhållandena. Då fick vi komma fram till en plan C. Valet hamnade på en för oss helt okänd sjö. Att det fanns abborre här fick vi snabbt kvitto på. Det visade sig finnas mängder med abborrar runt två till tre hekto vilket fick oss att bli lite skeptiska. De var även rätt magra.

Men så mitt i allt står vi och drillar var sin bättre abborre på närmare åtta hekto och nu vände vinden kan man lugnt säga. För nu brakar det loss med mängder av större abborrar runt båten som kastar sig över våra beten. Efter ett tag blåser det in en regnskur som får oss att åka till land och söka skydd.


Här Mårten med dagens största abborre på 45 cm och 1250 gram som högg mitt under det galna racet med fiskar runt kilot i vart och vartannat kast. 

Efter lite vila och matrast är vi åter ute på vattnet. Vinden mojnar och plötsligt är det ytjakt av stora abborrar. Kvällsfisket bjuder på mängder av abborrar men nu är det av blandad storlek. Men då och då smäller det på någon bättre abborre och de största får vi faktiskt på ytbeten. Ingen kilos men några strax därunder. Ruskigt kul och adrenalin framkallande fiske! Så till den grad att Mårten får sätta sig och pusta ut sig efter att två stycken kilos abborrar följt betet utan att hugga.

Vi blir även störda av några gäddor mellan varven. Inga smågäddor direkt utan fiskar på över metern och mellan 6-7 kilo. Två av dessa hugger på de abborrar vi vevar in och av någon oförklarlig anledning så lyckas vi få upp bägge. Länge sedan man fått dra upp så många fiskar och då flera riktigt fina fiskar så helt klart en dag som jag uppskattade och tror även Mårten gjorde det.

Sommarn är långt ifrån över och denna sommar skall jag försöka undvika mina senaste års misstag att ta ett två månaders långt fiskeuppehåll. Tanken är att fiska ett eller två pass i veckan under hela sommaren. När inte kroppen tillåter mera än så känns det som en hållbar lösning som ger en lite fiskeglädje..

Harren – En underskattad sportfisk som jag vill slå ett slag för...

Nu under sommaren finns möjligheter till ett riktigt bra harrfiske här uppe i norr. Harren är i mina ögon en fisk som man lätt glömmer bort, en fisk som hamnar i skymundan av våra andra laxfiskar. Eller till med hånad och kallad för ”fjällmört”. För att visa den glädje harren skänkt mig genom åren så tänkte jag här skriva ett inlägg som bara handlar om denna fisk.

Vad har då harren haft för betydelse för mitt fiske? Harren är den art jämte med abborren som fick mitt fiskeintresse att födas på allvar. En bit ifrån där jag växte upp finns en mindre harrbäck där jag genom åren har lagt ner åtskilliga timmar. Det är nästan kusligt hur väl jag minns de första gångerna man besökte denna bäck. Myggens surrande, doften av myggservetter, de höga granarna, de vakande harrarna och den spänning som hela tiden låg i luften. Det var min far som tog mig hit och introducerade mig i bäckmetets ädla konst. Efter den dagen har jag besökt bäcken otaliga gånger och ibland har metspöet ersatts av ett flugspö eller ett ultralätt haspelspö. Numera lever minnena kvar men det händer faktiskt att jag besöker bäcken ibland för att se om harrarna finns kvar.

 

Min harrbäck från barndomen väcker alltid goda minnen. Skrivit en novell om denna bäck och hur den har förändrats under årens lopp. Finns att läsa HÄR för de som är intresserade...

Ett annat tidigt fiskeminne var då jag fick följa min far och hans två kompisar för att pimpla harr. Vi vandrade genom tät skog under natten, slog upp tältet och somnade därefter som klubbande sälar. Dagen efter sken solen från en klarblå himmel och vi kunde sitta där ute på den tunna isen i t-shirt och dra upp storharrar. Några år efter denna fisketripp började jag och några av mina kompisar att flugfiska allt mera. Vårt favoritställe blev Kaitumälven och de fiskrika Tjirtjam strömmarna. En otroligt vacker plats som vi besökte under flera år.

Tjirtjam strömmarna är väl värda ett besök både för sitt goda harrfiske och den enormt vackra omgivningen. Det blev några svängar hit under några år tillsammans med Fredrik, Mattias och Mikael. Många goda minnen från denna tid som finns att läsa HÄR för den som vill...

Harren är väldigt tacksam som sportfisk. Man hittar den i såväl småbäckar, älvar, tjärnar, större sjöar samt ute i skärgården. Den går att fiska efter under så gott som hela året med diverse olika sportfiskemetoder. Själv har jag fiskat harr i samtliga nämnda miljöer och med olika metoder. Här nedan listar jag de roligaste metoderna, ger lite matnyttiga tips samt annat som kan vara värt att tänka på.


Flugfiske efter harr i strömmande vatten – Utan tvekan den i mina ögon trevligaste fiskemetoden. Harren visar sig gärna genom att den går upp till ytan för att ta en insekt. Detta gör den till en extra tacksam och rolig fisk då man har möjlighet att ta den på torrfluga. Kring midsommar och veckorna efter brukar de första stora insektskläckningarna komma igång och då kan man uppleva i mitt tycke det allra roligaste torrflugfisket. På sensommaren kan den ökande vattentemperaturen kombinerat med lågvatten ibland göra fisket lite svårare. Stora kläckningar av knott kan också göra harrarna väldigt selektiva och svårflörtade. Hösten är oftast en riktigt bra tid för detta fiske, framför allt från slutet av augusti och en bra bit in i september.

Jag fiskar helst med torrfluga som sagt. En fluga som syns bra och kan vara effektiv är Muddler minnow men gillar även s.k. flugor som hänger vid ytan som tex. Klinkhammer och andra liknande flugor. Andra personliga favoriter är E:12, Red tag, supperpuppa och guldribbat haröra.


Fiske med lättare haspelutrustning – I mindre bäckar och sjöar där det inte är alltför snårigt kommer detta fiske till sin bästa rätt. Svåraste tiden att ta harren på spinn är oftast då det finns väldigt gott om insekter och om det är riktigt varmt i vattnet mitt i sommaren. Jag tycker att hösten är en bra tid, speciellt senhösten när insektslivet är sparsamt kan en spinnare eller ett litet skeddrag vara riktigt giftigt. Rätt ofta har jag märkt att när flugfisket är trögt funkar spinnfisket desto bättre och likaså tvärtom. Spinnare är go to betet nummer ett skulle jag säga. Men även små vobblers kan var riktigt heta liksom jerkbait och skeddrag. Men jag tror det finns ytterligare en metod som i vissa fall kan vara dödligt effektivt, tänker fiske med mindre flytande s.k. nedjiggar som imiterar insekter, maskar eller små kräftor som studsar längst botten.

Spinnare är enligt mig det säkraste spinnbetet för att locka harren till hugg. Här några av mina favoriter. Från vänster. Lotto, Vibrax minnow spoon, Vibrax, King, Vipp, Mira och sen något som visat sig fungerat riktigt bra både för harr och öring. En liten shad jigg som pimpar till med en liten spinnarsked.

Finess fiske med lätta grejor och mjuka beten som imiterar maskar, insektslarver och fiskeyngel tror jag rätt utfört kan vara grymt hett för harr. Har ännu inte provat detta själv men finns finns många metoder man kan prova som Ned fiske, Free rigg, Drop shot, Neko rig m.m.

Små vobbler och skeddrag kan ibland vara riktigt bra harrbeten. Från vänster. Mieko Pesa, Wiblure, Rapala original (sjunkande), Rapala original (flytande), Jazze draget (hemmagjort av min far), Toby samt Salar.

Pimpelfiske – Harren reagerar som de flesta andra fiskarna positivt när solljuset ökar framåt vårkanten. En bra tid brukar därför vara från slutet av mars till dess att isarna släpper taget. I början av vintern när isarna inte hunnit bli allt för tjocka och snön inte hunnit lägga sig kan också fisket var bra. Ute i skärgården bör man hålla koll på vattennivån. Stigande vattennivå är helt klart en fördel vilket brukar inträffa i samband med lågtryck och sydliga vindar. Harren står ofta på riktigt grunt vatten under vinterhalvåret. Grunda vikar, utanför in och utlopp och grynnor är intressanta ställen denna tid på året. Harren är i regel rätt svårflörtad och då krävs ofta en lättare utrustning och finlir för att lyckas.


Mete – En metod som är ifrågasatt av vissa, förbjuden i många vatten men enligt min mening en trevlig och spännande metod rätt utförd i rätta vatten. Med ett lättare matchspö (ca 13 fot), ett känsligt flöte samt en liten krok så blir risken för skador faktiskt inte mycket större än vid flugfiske med sjunkande, förtyngda flugor. Även med ett känsligt långt spö, liten krok kan man i regel undvika att kroka fisken djupt. Däremot motsätter jag mig till all typ av bottenmete i strömmande vatten vilket ger allt för djupa krokningar. Det är således skillnad på vilken typ av mete man bedriver vilket tyvärr inte alla sportfiskare tycks ha koll på.


Slutligen lite annat att tänka på!
Ta inte upp mer fisk än du behöver. Harren är godast att äta färsk och bör ätas på plats.

Undvik att fiska harren på senvåren före leken då den kan samlas i större mängder.

Allt sportfiske idag går ut på att göra så pass liten skada och åverkan på naturen och vatten som möjligt. Tänk därför på hur harrbeståndet ser ut i det vatten du fiskar i. Strömmande vatten är oftare känsligare när det gäller fisketryck än sjöar och liknande. Försök att kroka av harren i vattnet eller i andra hand håven. Harren är känslig av höga vattentemperaturer, speciellt i stillaståendevatten tar den lätt stryk. Viktigt att hantera den skonsamt och inte heller dra ut på drillningen.