Kraftigt försämrat gösfiske i några av Norrbottens gössjöar

 Jag har faktiskt bara gått och väntat på att bägaren tillslut skulle ta och rinna över. Att någon av de som fiskat i våra gössjöar skall reagera och ta saken till en debatt på Facebook. Det tog kanske något år längre än jag trodde men nu har det hänt. Här kommer min alldeles egna historia baserat på femton års fiske i de två sjöarna det handlar om. Skall sägas att detta är endast mina egna ord, upplevelse och åsikter. Även att jag har bokfört varenda fiskepass vilket gör att jag har tydlig statistik över hur fisket sett ut över tid. Allt jag skriver här utgår från det problem som många nu ser, gösfiskets snabba försämring i två av våra sjöar.

Vi backar tillbaka ca femton år i tiden. Att det fanns gös i några av sjöarna här i Norrbotten hade jag hört talas om men de var inte mycket man visste i övrigt. Det fanns en del lokala fiskare som hade lite koll men det talade man tyst om. Det man fick höra av gubbarna var att i nästan varenda gössjö hade gösbeståndet varit mycket bättre på 50-60 talet innan den mer eller mindre försvann. Nu hade gösarna helt plötsligt återuppstått. Mönstret upprepades igen och gösarna dök upp mer och mer i samtliga av dessa vatten. Gösen var tillbaka av någon mystisk anledning.

Gösfisket var både enklare och långt bättre än jag förväntat mig. När jag började vertikalfiska gös så var det få om någon av gösarna som hade sett en jigg. De högg oftast direkt och hårt utan tvekan. Åren gick och bestånden ökade bara mer och mer. Samtidigt började fler upptäcka detta och även lära sig fiska efter denna speciella fisk. Första polacken som jag träffade här var en man som köpt ett hus intill en av sjöarna. Minns att jag surrade med honom några gånger. Det tog väl ytterligare något år innan det började dyka upp en och annan båt med polska fiskare. Ofta med enkla gummibåtar. De hyrde en stuga ute på en udde där de bodde. Detta var ingenting som störde eller påverkade fisket enligt mig, tvärtom tyckte jag det var kul att fler fiskade i sjön. Fisketrycket var fortfarande rätt lågt och man fick fisk precis som förrut.

Men så började det hända saker, fler fastigheter köptes upp, stugor, hus hyrdes och snabbt såg man hur antalet båtar i sjön ökade. 5-10 båtar under några år var en vanlig syn, men ökade till i snitt runt 10 stycken och förra året kom jag upp till 16 båtar och då räknade jag bara en halvan av sjön.

Det mest anmärkningsvärda var hur båtarnas utseende förändrades. I början såg man mest små enkla båtar som förbyttes till fullutrustade ekipage som kan kosta upp emot halvmiljonen. Uppenbarligen var det en helt annan målgrupp av sportfiskare som började komma hit. Frågan var om det nu bedrevs någons slags osynlig fiskecamp driven av några polacker? Nästa fråga blir då om detta är rätt att komma till ett land och göra på det sättet?

Som sagt jag är verkligen inte missunnsam eller så men däremot vill jag ha lite lugn och ro när jag fiskar. Som det såg ut nu då det ständigt for fram båtar kors och tvärs samt att jag tydligt började se hur mycket sämre och svårare fisket ofta var så fick jag tillslut nog. Orsaken till att jag slutade fiska är inte att jag missunnar andra att fiska här eller att jag ogillar andra fiskare utan helt enkelt att det är för många båtar på för liten yta och då blir det inte roligt längre. Minns en gång när det var väldigt speciella omständigheter och då kan gösarna och gäddorna helt enkelt försvinna spårlöst från 7-10 meters djup vilket sjön är till stor del. Jag visste då att fisken kan koncentrera sig till några få grundare områden, platåer där det är fem meter djupt. Jag upplevde ett grymt fiske den dagen och snart hade jag en båt brevid mig och en stund senare fick jag slåss om min plats med tre andra båtar. På ett sätt har jag full förståelse för deras agerande. De såg att jag fick fisk hela tiden och dom fick inte nått. Har man åkt långt och är extremt fiskesugen ja då tänjer man på gränserna. Man vill ha fisk till varje pris och ser man någon få fisk så åker man dit. Kanske har man ett annat synsätt i Polen eller andra ställen än här uppe, att man är mer framfusig och tar för sig. Själv är man uppfostrad på ett annat sätt och visar ibland kanske onödigt mycket respekt. En kulturkrock helt enkelt som innebar att jag tappade lusten efter en stund, avbröt fisket och åkte i land.

I samma veva som Polackerna började invadera träsket kring centralorten så blev gösfisket i grann sjön några mil bort välkänt i hela Norrbotten. En av fiskerättsägarna där var ivrig värre att marknadsföra sjön som ett riktigt bra fiskevatten med stora gäddor och fina gösar. Fiskekort började också säljas på nätet (Ifish). Effekten blev tydlig för de kommande åren så ökade båtarna. Inte extremt men ändå en tydlig skillnad. Själv fiskade jag en del här under denna tid men trots detta så upplevde jag fisket som bra. Åren gick och det började nu även dyka upp allt fler utländska båtar. Mest från polen men även andra länder från Europa. Denna sjö är bra mycket större än Djupträsket, fler ytor att fiska på, mer gös till antal så jag tänkte nog ändå att här det tåls mer fisketryck. Men i samband med gösleken i juni stängde man av sjön ett par veckor, sedan helt plötsligt mitt under sommaren beslutade man sig för det drastiska åtgärden att stänga sjön helt för året! Hur var detta möjligt? Hade fisket verkligen försämrats så mycket? Och framför allt vad trodde/ förväntade sig den man som tidigare så gärna ville saluföra sin sjö till allt och alla? Frågorna mina är många men själv har jag inga tydliga svar.

Vi hoppar tillbaka till Djupträsket, mitt hemmavatten där jag fiskat enormt mycket, lagt massvis med timmar. Denna sjö kan jag som handen i handsken. Denna sjö är egentligen inte så stor om man räknar de ytor gösarna finns på. Detta gör sjön än mer känslig för hårt fisketryck. Det man nu såg var hur det ständigt cirkulerar båtar kring de få mindre hetare områden där gösarna brukar finnas. Båtarna man ser idag är fullutrustade med bra ekolod, frontmonterade elmotorer och snabba motorer så fisket blir extremt effektivt i jämförelse med en liten eka med en enklare motor och i bästa fall ekolod som var lite av standarden för inte allt för många år sedan.

Det jag märkte tydligast var exakt det samma som jag läst från andra gösvatten i södra Sverige som gått igenom precis samma sak som här. Gösarna blev klart mer misstänksamma. Ekolodets skärm blev facit då man ofta såg gösarna följa jiggarna, ibland stiga men de högg inte. De fanns där men vägrade att hugga. En gös har väldigt bra syn, den jagar långsamt och inspekterar betet noga innan den hugger. Så egentligen är det inte konstigt att den blir svårare att överlista när fisketrycket skjuter i höjden. På ett sätt känns detta befriande, inte för fiskaren men för fisken. Hade gösarna varit dummare och glupsk hela tiden så hade den fiskas bort på direkten.

Jag kan rätt säkert påstå att just detta med fisketrycket är den klart största boven till hur dåligt fiske man nu upplever. Sedan påverkas även beståndet av att det tas upp massor av fisk. Hur mycket gös tas det då upp? Jag kan bara uttala mig vad jag själv sett. Min uppfattning är att den klart största delen av alla fiskare inte tar upp mer än de får. Vad jag sett så sköter sig de utländska fiskarna minst lika bra som de svenska. Men skillnaden är att de utländska fiskarna är betydligt fler och framför allt lägger betydlig mer tid. Här kommer en viktig skillnad mellan fisketurister och ortsbor, alltså tiden man fiskar. En skillnad som jag tror eller vet gjorde så ena gös sjön stängdes. Det var så att några båtar låg rätt stilla och fiskade på exakt samma område under flera dagar på raken. Är man duktig på att vertikalfiska så kan man (talar om egen erfarenhet) fiska upp enorma mängder gös om man träffar rätt. Jag talar om 100 gösar på fyra, fem timmar. Så oavsett om man släpper tillbaka alla fiskar eller inte så påverkar detta fisket märkbart. De som jämför ett och annat nät med flertalet fullutrustade sportfiskebåtar med nyaste ekoloden och menar att de inte är någon skillnad vet tyvärr inte vad dom pratar om.

Vad kan man då göra för att få ett hållbart fiske som är tillgängligt för alla? Kör man på som nu att alla får fiska på exakt samma villkor kommer gösfisket förmodligen bli ännu sämre eller i bästa fall vara på samma låga nivå. Ökar fisketrycket än mer försämras fisket ytterligare och minskar båtarna så kommer fisket upplevas som bättre. Tanken som det ser ut idag är god men fungerar tyvärr inte.

Skall man få ta upp nån gös? Egentligen vill jag skriva JA men när jag tänker efter så tycker jag att alla utländska fiskare måste släppa tillbaka all fisk de får. En sådan regel hade jag själv köpt alla dagar i veckan om jag åkte utomlands och fiskade. Det blir dessutom en tydlig regel samt sållar bort de (vad jag tror) fåtalet fiskare som åker upp hit i syfte att ta upp allt de kan för att sälja vidare eller de som väljer att ta upp de antal gösar de är berättiga till per dag som de nu har rätt till. Däremot tycker jag att lokalfiskarna skall få ta upp några fiskar (2-3 st) men då skall dessa vara mellan ca 40-65 cm, alltså mellanfiskar som det finns mest av. Börjar man ta upp de största och minsta då rubbas balansen i beståndet på ett negativt sätt. Så ett s.k. fönsteruttag är ofta den bästa lösningen.

Fiskekort och priser är en annan sak som ofta diskuteras? Jag är generellt av den åsikten att priserna skall styras till största delen efter hur mycket det kostar fiskeområdet att bedriva fisket. Saker som tillsyn, fiskevård, upprustning av ramper, rastplats, parkering och utplantering av fisk m.m. I de två sjöar som jag skrivit om borde fiskekortet i så fall kosta 0 kronor. Ja så illa är det faktiskt. Man har inte gjort en enda åtgärd som de jag nämnt ovan under de åren fiskekorten sålts. Viktigare än priset på fiskekort enligt mig är fiskereglerna samt att man har någon form av kontroll/ tillsyn så att de följs. Kollar ingen reglerna så sprids detta snabbt till de som fiskar och då blir de uppsatta reglerna tillslut verkningslösa. Skulle man nu satsa på lite åtgärder så tycker jag givetvis att det skall få kosta att fiska. Det känns lite märkligt att det som idag kostar mer att fiska i dessa sjöar än i många Put&take vatten där de köper in öring och annan laxfisk, gör rastplatser, grillplatser och annat runt sjön för att öka trivseln. Slutligen så tycker jag vi har mycket att lära oss av våra grannländer som ser fiskevattnet som en resurs. En resurs som i första hand skall gå till lokalbefolkningen. Till de som bor i kommunen, arbetar och betalar skatt här. I andra hand till de som bor i vårt land och i tredje hand de från andra länder. Det svenska sättet “lika för alla” är bra i tanken men fungerar inte längre. Vi reser mera, fiskar bättre och effektivare samt inte minst nätet och alla sociala medier som sprider nyheter snabbt som en löpeld. Jag tycker inte man skall skämmas för att få ha mera rättigheter där man bor. Speciellt när vi här talar om en liten fattig kommun där man behöver arbetskraft och duktigt folk. Kan man då locka hit folk med hjälp av saker som fiske, jakt och andra naturintressen så är det ju detta perfekt.

Årskort eller veckokort endast till de som är skrivna i kommunen ser jag som en självklarhet. Även till bra priser. Eventuellt lite generösare regler till de som bor vid sjön, säg att de får fiska med max 1 nät, 1 mjärde och att de fiskar gratis. Endast dygnskort för övriga fiskare och då till lite dyrare priser också men svårt att försvara det så länge man inte ger något tillbaka till de som fiskar som jag skrev om ovan.

Ytterligare åtgärder som kan tas in vilket jag personligen helst undviker men kan vara nödvändigt om man upplever fisketrycket för hårt är att man begränsar antalet fiskekort per dag. Säg att man bara säljer 10 kort på dag. Man kan införa veckodagar då sjön är stängd för turister, förbud vid lektider eller vid extremt höga vattentemperaturer.

Ja det går att begränsa och strypa ännu mera men tillslut handlar det mesta om att bara tjäna pengar. Saker som att sätta in en guide till varje båt som tar svinmycket betalt, eller ta ockerpriser på fiskekorten. Men är det verkligen detta vi vill ha? Att vi får hit endast de som har mycket pengar och kan betala för sig? Inte i min värld i alla fall. Jag tycker inte vi skall påspäda det som redan sker till stor del “att Sportfisket blir allt mer blir en klassfråga som så mycket annat i samhället.

Gösen kontra gäddan och de andra arterna
För att avrunda denna artikel som ju huvudsakligen handlar om gösen vill jag även väva in lite annat i bilden. I dessa sjöar simmar ju förstås även andra fiskar än just gösarna. När en art går framåt så blir det ofta på bekostnad av någon annan art. Detsamma är om en art minskar. Vi börjar med rovfiskarna gös, gädda, abborre och lake. Det man vet är att varje fiskevatten har en rätt konstant procent av rovfiskar vilket varierar beroende på flertalet faktorer som djup, näringshalt, växtlighet m.m. Gösens framfart i bägge dessa sjöar gick anmärkningsvärt snabbt. Teorierna till detta är många och så kan det vara men min övertygelse är att ett varmare klimat är huvudanledningen till ökningen. Gösens yngel kräver varmt vatten för att överleva och de vi nu ser är att värmeböljorna under somrarna blir mer extrema vilket gör det lilla extra för en fisk som gösen som hos oss lever på gränsen för vad den tål. Gösens framfart påverkade gäddfisket märkbart, speciellt under den tid då jag anser att “gösbeståndet” peakade runt 2015 och åren därefter. Gäddorna blev allmänt magrare och under några år flydde de vissa områden där det var för mycket gös. Balansen emellan gösen och gäddan blev sedan succesivt bättre. Lite samma var det med abborrarna. Laken har jag sett en tydlig nedgång i bägge sjöarna. Braxen och iden går åt det motsatta hållet. Man får idag fler idar och gissningsvis ökar även braxen. Helt logiskt att dessa fiskar nu ökar då klimatet blir varmare, gösens ökning gjorde även att biomassan med gäddor minskade och gäddorna är egentligen den enda art som kan äta id och braxen då de blir lite större. Mindre nätfiske har jag observerat med åren och de som lägger nät vet ju hur mycket id och braxen som lätt fastnar i näten. Siklöjorna, norsen och gärsen har minskat då de är lite av basfödan för gösarna. Själv tyckte jag nästan ett tag att det fanns för mycket gös i bägge av dessa sjöar men kändes som att balansen återställdes allt eftersom vilket det också brukar göra efter en tid då en ny art gått fram. Så min bild är att bägge dessa sjöar idag borde vara två välmående och bra fiskesjöar. Att man då får höra från flertalet sportfiskare hur mycket sämre fisket nu är så blir man såklart oroad. Själv märkte jag försämringen och såg tendenserna men det blev faktiskt värre än vad jag trodde.

Avslutningsvis en sista infallsvinkel som jag tror många missar. Bland lokalfiskarna häromkring så handlar det mesta om gösen. Man är otroligt mån om den helt enkelt. Inte så konstigt då den varit i det närmast försvunnen under massor av år. Den är dessutom en intressant och rolig art att fiska efter och inte minst en god matfisk. Men runt om i Europa och även i södra Sverige är gösen en rätt vanligt förekommande fiskart. Gösens status som sportfisk är faktiskt betydligt lägre än gäddan. Så min uppfattning är att bland majoriteten av de utländska fiskarna så är det inte gösen som lockar hit dom utan det är framför allt gäddan. Sen är väl kombinationen gädda, gös och abborre alltid trevlig i sig.

Jag hoppas innerligt att denna tråkiga utveckling vänder snart och i så fall lovar jag att återkomma och skriva om det...

Juli – Fiskerapporter från en sommar som aldrig ville komma…

När jag stämplade ut från jobbet den 15 juni väntade fyra veckors härlig semester. Någonstans ville jag få ett par veckor riktig sommar med högtryck, sol och ljumma sköna kvällar. Det jag fick var en dag sol följt av fem dagar med moln och så lite regn emellan åt innan man fick se solen nästa gång. Minns förra sommaren som enligt mitt tycke var rätt perfekt med växlande väder och snitt temperaturer kring 18-24 grader. Hittills denna sommar fram till idag kan jag räkna dagar över 20 grader till hela två stycken.

Men den som gillar värme och sol behöver inte vänta länge för redan om några dagar så väntas det dra upp rejält med varmluft över hela landet. Det mesta pekar på flertalet dagar mellan 25-30 grader och givetvis kommer den lagom till när jag börjar jobba.

Tanken var att jag skulle fiska mycket abborre i sommar och framför allt under min semester. Jag hade även en del planer att åka i väg på ett eller annat äventyr för att utforska nya vatten just i jakten på dröm abborren. De få gångerna jag fiskat abborre har fisket varit kasst och abborrarna tycktes vara näst intill apatiska. Var bl.a. till en liten tjärn där jag normalt brukar få ca 10 abborrar på en kväll med ett snitt på närmare 5 hekto. Denna kväll såg jag inte röken av en abborre. Däremot fick jag tampas med flertalet gäddor.

Fin sommarkväll trots att abborrarna inte var hemma...

Just gäddorna trivs nog rätt bra i sommar när vattnet varit så pass svalt. För en gäddfiskare är denna sommar perfekt. Personligen brukar jag fiska gädda tills vattnet blir någonstans kring 16-17 grader vilket brukar innebära att det blir en hel del gäddfiske under ett par veckor i juni innan jag lägger det på hyllan. I år har jag valt att fiska längre tid med tanke på att säsongen drog igång tidigare än normalt och
sedan kallt väder ändå in i juli. Taktiken har då varit att sprida ut fisket över tid och göra det så smart som möjligt. Fiska på de platser som ligger i tiden och sedan hoppas på det bästa. Även fokuserat en hel del på att reka nya vatten eller nya platser i redan kända vatten.

Ja även laxen bör ju trivas denna sommar. Jag har gjort ett halvhjärtat försök att få mig en midsommar lax på bordet men det gick givetvis inget vidare. Ledsnade och drog till ett lugnvatten en bit därifrån och lyckades knipa en åtta kilos gädda. Den var nog en av de coolaste fångsterna jag lyckas med genom alla år. Det var nämligen tvärdjupt från land samt snårigt och jävligt. Vevade in betet och då kom en gädda i våldsam fart och missade betet. Jag lät betet (ett jerkbait) vara kvar i vattnet och körde figurate metoden. Det var spännande några sekunder men då inget hände så började jag tänka på annat. Stod ändå kvar och liksom drömde då jag känner hur det smället till i spöet. Jag uppfattade inte gäddan som så pass fin som den visade sig vara. 


Bild 1 - Som sagt en häftig upplevelse, undrar hur många som "figuraitat" upp en så pass fin gädda från land?

Bild 2 - Fin rygg på denna 8,8 kilos...

Ja de har ju som sagt blivit mest gäddfiske hittills denna sommar men även ett och annat sidospår med abborre, öring och gös. Jag och Bosse gjorde ett riktigt bra jobb de senaste gångerna vi varit ute och fiskat gös. Resultatet blev ett gäng gösar. Men det går inte alltid bra när vi fiskar. För veckan innan var det precis tvärtom. Då var gösarna spårlöst försvunna. Troligen var de i slutfasen av leken och vi ville inte heller fiska där vi tror de leker.

Abborrfisket har jag redan varit inne på men nu senast vände det lite. Rätt oväntat då jag fiskade på ett ställe där jag inte trodde det fanns så mycket abborre. Fick ett gäng hyggliga fiskar så nu har man både gös och abborrfilé i frysen. Kommer nu den utlovade värmen så kanske man gör nått seriösare försök att få sig någon större abborre. 

Det blev även en dag med öringsfiske tillsammans med Lukas och Bosse. Vi åkte en bra bit och testade tre olika vatten. Jag var den enda som lyckades att bli helt utan fisk. Men sällan eller aldrig har jag varit så glad trots detta då Lukas lyckades knipa dagens klart bästa fisk!

När Lukas vill följa med så fick han bestämma dagens fiske. Han ville fiska öring och så fick det bli. Ni som följer denna sida vet ju att denna grabb har en tendens att sprida tur med sig och denna dag var inget undantag. Nytt pb blev det med 2,28 kilo öring...

Tillbaka till gäddfisket. Ja det har ju gått rätt bra och efter de två storgäddorna kom nu de s.k. mellanfiskarna på rad. Flertalet fiskar från sju upp till en bit över nio kilo har kommit upp. Jag har fiskat en dag med Mats Honkamaa då vi trollade ett par timmar innan vi sadlade om till spinnfiske. Vi jobbade på rätt bra ändå fast fisket inte var på topp. Blev en del gäddor med topp på ca 6,5 kilo. Sedan har jag och Krister varit ute tre svängar. Mestadels har vi spinnfiskat med lite vertikalfiske som komplement. Vi har kämpat på bra och lyckas peta upp flertalet skapliga fiskar från sex kilo och uppåt med en 9,2 kilos i topp. Egentligen bara den riktigt stora som har fattas.

Ibland händer det faktiskt att vi även mäter dom:)

Gäddfisket från land har jag sysslat med helt själv och det har väl gått rätt bra. Började ju som sagt näst intill overkligt bra med två tidiga storgäddor och slutade inte heller så dumt.

Jag som normalt inte brukar fiska gädda i juli månad. Men då vattentempen inte ens orkade upp  över 15 grader fick det bli ett sista gäddfiske vilket belönades med denna bastanta fisk. 10,6 kg - 112 cm 

Med andra ord har det blivit en hel del fiske under semestern vilket det ofta brukar bli. Nu här framåt misstänker jag att fisket kommer få allt mindre tid. Förhoppningen är dock att inte släppa det helt utan att fiska nån dag varje vecka. Förra hösten upplevde jag att det var oväntat svårt att komma igång då jag hade ett långt uppehåll på drygt sju veckor. Så där lärde jag mig en läxa helt klart.

Önskar alla en fortsatt trevlig sommar så hörs vi om ett tag...

En storgädda som satt extra bra på flera sätt...

Ni vet ibland vägrar man sluta tro på sin fiskeplats. Trots pass efter pass utan större utdelning så ger man det ytterligare en chans. När då fisken tillslut kommer så blir känslan så mycket bättre jämfört om man hade lyckas få samma fisk på ett ställe där man fått flera liknande fångster tidigare.

Egentligen hade jag inga större förväntningar på fisket just denna dag. Planen var att fiska dagen innan då jag var ledig men vädret var då allt annat än bra. Nu var tiden knapp så det fick bli ett kortare pass på ett ställe där jag tidigare haft svårt att överlista någon riktigt stor gädda. Däremot har jag fått ett gäng fiskar från säg fyra kilo till knappa sju kilo. Men den där pricken över i:et har saknats.

Som så ofta sett till de sista åren spinnfiskade jag från land. Första spotten som jag fiskade av gav ingenting vilket var lite märkligt. Ofta brukar det stå en eller ett par gäddor här. Storleken brukar dock vara rätt beskedlig.

Drog vidare till nästa spott. Just här har jag fått några fina mellangäddor mellan fyra till knappa sju kilo Jag minns speciellt en av dessa gäddor, en femkilos som hade rejäla bitmärken tvärs över ryggen. Men även en annan gädda som var riktigt grovvuxen och vägde nära sju kilo.

Efter cirka fem kast kommer så första hugget. En fin, grov och kompakt gädda som även har lite bukfylla blir dagens första fisk. Tyvärr allt för kort för att väga så mycket, uppskattningsvis dryga fem kilo.

Nytt kast. När jag har cirka trettio meter kvar att veva in så suger det till rejält. Ett sånt där hugg man inte kan få nog av. Sedan tar det stopp ett par sekunder, man funderar om man gått fast i något innan man känner några härliga gungningar i spöet. Det är nu man vet att det är frågan om en riktigt fin fisk man har att göra med.

Fisken håller i hårt till en början innan den kommer snällt in mot land. När jag just skall ta in den i håven kommer den första och egentligen enda rejäla rusningen. Vid nästa försök så lyckas jag få den i håven. Det här är verkligen en sådan fisk man vill se. Rent visuellt rätt stor skillnad mot min förra storgädda. Denna ser bra mycket större ut och känslan är faktiskt att den borde väga över tolv pannor.


11950 gram - 115 centimeter var måtten på denna praktfisk. Helt klart en gädda som jag känner mig lite extra nöjd över. Den var tydligt grov över ryggen och hade även käkat upp sig en del efter leken. Detta ser man tydligt då den har en liten limpa i buken.

Men roligast var ändå att få denna fisk på just det sättet. En fiskeplats jag vägrat ge upp som jag under många år gett ett antal chanser. Nu kom den och sättet den kom på, hugget, gungningarna i spöet och tyngden den bjöd på under första fasen av drillningen. Ja det är just det man vill känna, det är just det som gör spinnfisket efter gädda så roligt och beroendeframkallande. Har man väl fått känna på den en gång så vill man bara ha mer och mer…


Reflektion över mitt gäddfiske så här långt och lite om resten av sommaren
Detta var mitt första fiskepass på ett tag och det första under juni. Egentligen brukar jag normalt sett börja fiska gädda nu och sedan fiska ett par veckor framåt. Att jag redan fått spinna upp två så pass fina gäddor från land hade jag definitivt inte räknat med. Jag skall i ärlighetens namn säga att jag verkligen haft stolpe in. Fisket har inte varit lätt, varken bra i mängd, medelvikt eller antal stora fiskar. De enda två vettiga fiskarna jag fått är just dessa två storgäddor. Men bevisligen har jag gjort något rätt men fråga mig inte vad:)

Man kan tycka att med mitt ismete i färskt minne och sen en flygande start i öppet vatten att jag borde vara supertaggad på mer gäddfiske nu framöver. Men så är det inte riktigt. Mest väntar jag på varmare väder så abborrfisket och sedermera gösfisket kommer igång. Är det jag längtar mest till just nu. Likt i fjol skulle jag vilja få peta upp åtminstone nån finare abborre och gös. Sedan eventuellt göra nån liten satsning på någon annan art. Gäddan släpper jag nog inte helt och hållet men kommer inte vara det jag lägger mest tid och fokus på den närmaste tiden. Däremot hoppas jag att man är mer taggad till hösten än vad jag var förra året.

Som jag varit inne på tidigare så styr jag idag det mesta av mitt fiske efter vad min magkänsla säger. Visst jag har en slags agenda eller planering som säger hur och var eller vad jag skall fiska. Sedan så försöker jag välja rätt val efter vad jag tror ligger bäst i tiden.

Likt i fjol så kommer jag fortsätta att söka och utforska nya vatten, platser eller områden där jag misstänker att det kan finnas grov fisk av någon viss art. Med all säkerhet kommer jag gå på en del minor på vägen men förhoppningsvis kommer jag även springa på nått intressant ställe. Om inte annat ställen/fiskevatten som man får en bra magkänsla av och vill ge fler chanser. Har ett par sådana vatten som jag tänker ge minst en chans nu under sommaren.

Förhoppningsvis kommer jag tillbaka med fler rapporter framöver. Önskar alla en trevlig sommar och ett riktigt kanonfiske!

/ Mats

Juni - Ned-fiske "Ett fiskesätt som både är grymt effektivt och roligt"

När vi talar om heta trender inom sportfisket så är det s.k. Ned fisket en het kandidat. Det har snabbt blivit väldigt populärt. Man kan lätt tro att denna metod är något helt nytt men egentligen är det ju bara ett sätt att fiska som utvecklats med åren mycket tack vare de stumma linorna samt känsliga spöna som gör fisket både effektivare och roligare. Ni som inte vet vad Ned-fisket är för något så ger jag en kortare genomgång här nedan…


Nedfiske – Är en metod som är väldigt enkel i sitt utförande. Själva jiggskallen den s.k. Ned-skallen har ett platt huvud för så att den skall kunna stå rakt upp på botten. Ned jiggarna är flytande vilket förstärker effekten att betet svävar och pekar rakt upp från botten. Jiggarna till detta fiske är små, oftast långsmala och skall imitera insektslarver, kräftor eller en liten fisk som bökar på kring botten.

Fisketekniken är långsam med kortare eller längre pauser då man låter jiggen stå helt stilla innan man åter vevar in den något vevtag innan man upprepar proceduren. Hugget kommer oftast i pauserna. Metoden är otroligt effektiv, speciellt i kallare vatten och då fisken egentligen inte är på hugget. Framför allt passar Ned-fisket till abborren men den fungerar riktigt bra till andra arter också.

Jag skulle påstå att det inte finns någon mer mångsidig spinnfiskemetod än just denna.

För att Ned-fisket skall komma till sin fulla rätt så krävs det rätt utrustning. Ett bra och anpassat spö till just detta s.k. finessfiske samt en liten tunnare lina än till det traditionella abborrfisket. Utbudet till Ned-fisket idag är stort och man kan få bra grejor till humana priser.


Inför julen 1990 satt jag och bläddrade i på den tiden den mest omfattade postorderkatalogen för fiske EL-GE Sportfiske från Göteborg. Jag minns fortfarande sidorna med jiggarna. Det var en blandning av grodor, kräftor, salamandrar och maskar. Dessa jiggar hade jag aldrig sett förr och var inget som fanns i de lokala butikerna precis. De var importerade från Amerika. Jag kryssade i de mest intressanta jiggarna och några veckor senare fann jag några av dessa kreationer i några av de paket jag fick. Tomten var snäll det året. Jag fick även något annat som jag var än mer nöjd över nämligen Arne Bromans legendariska bok Modernt mete 1.

Sommaren efter 1991 så testade jag flera av dessa nya beten och visst de fångade alla fisk. Framför allt grodorna blev en återkommande favorit. Ödlorna, kräftorna och maskarna fångade också mycket fisk, speciellt kräftjiggarna. En modell av maskarna och även salamandrarna var dessutom helt flytande vilket var ovanligt på den tiden. Med all säkerhet hade jag utforskat det bottennära fisket mera men spöna på den tiden går inte att jämföra med dagens och inte tala om nylonlinorna kontra dagens flätande linor. Helt enkelt var det i praktiken väldigt svårt att bedriva ett fiske som detta med den utrustning man hade att tillgå. Så enligt min mening är Ned-fisket ett fiskesätt som blivit pånyttfödd med hjälp av dagens linor och spön. Egentligen borde detta slagit igenom ännu tidigare för när det gäller just olika typer av finess fiske med dessa typer av jiggar så ligger Amerika ljusår framför oss.

Den kanske största fördelen med Ned-fisket är att det är så enkelt i sitt utförande. Här finns inga extra linor eller sänken som i många andra riggar som tex. välkända dropshot metoden. Dropshot fiskar jag fortfarande i vissa typer av vatten då man kommer upp lite längre från botten, speciellt där det är mycket växtlighet eller annat bråte på botten. Ned-fisket är dock helt suveränt på rena och hårda bottnar. Men så är det ju med olika typer av riggar och metoder att man anpassar dom efter förhållandena. Allt från djup, bottentyp, vattentemperatur och vart i vattnet du vill fiska dina beten.

Mångsidigheten är en annan fördel. Ja jag skulle säga att det knappast finns någon spinnfiske metod som slår denna när det gäller till antalet arter som man kan fånga. Och det är ju inte så konstigt när man tänker efter. Jiggarna är smala i formen, imiterar insekter, kräftdjur eller småfisk och det är ju en diet som passar in på alla fiskar som simmar i våra vatten. Detta förstärks med att man fiskar på botten och kan fiska hem jiggen otroligt sakta. Jag minns när jag under ett fiskepass fångade både id och braxen. Att det inte var en slump har sedan bevisas flertalet gånger. Jag har även fått mört och flertalet gösar så det känns bara som en lake nu fattas. Jag har aldrig Ned-fiskat i fjällen eller riktat mot laxfiskar som harr, öring och röding men är helt säker på att det skulle fungera klockrent.


Så här ser min låda ut när jag skall praktisera Ned-fiske. Idag är utbudet av dessa jiggar och jiggskallar väldigt stort.


Bild 1 - Flytande jiggar från back in the days...

Bild 2 - Braxen gillar bevisligen dessa små kreationer...

Som gäddfiskare så är det oundvikligt att tänka hur riktat Ned-fiske efter stora gäddor skulle fungera. Jag har googlat och sökt om det finns större Ned-skallar och flytande jiggar men inte hittat något intressant. Jag tror faktiskt att Ned metoden fiskat med XXL skallar och jiggar hade kunnat vara nått riktigt häftigt och effektivt att testa. Om någon vet eller sett nått intressant så får ni gärna höra av er till mig.

En annan som inte bara tänkt tanken utan även testat Ned fisket i praktiken är duktiga fiskaren Mikko Seppinen. Han som tidigare var känd för att mest fiska med jättebeten har nu istället tagit steget att fiska med riktigt små ned-jiggar studsande på botten. Man kan undra hur detta kommer sig?
Lyssna gärna på Daniel Nilssons trevliga Podd Time Is Fish så ger Mikko ett långt svar och går igenom sina teorier. I korta drag så föddes dessa tankar då fisketrycket ökade samt gäddorna blev allt mer svårfångade. Mikko fick sedan ett kvitto på att hans teorier fungerade även i praktiken då han drog två storgäddor över tio kilo i utmärkt kondition på små Ned-jiggar!

Så till mina tankar kring Ned-fiske och stora gäddor. Är en stor gädda hungrig och på jakthumör skulle jag absolut inte välja en liten Ned-jigg som gör minimalt med reklam nere vid botten. När gäddorna är på det humöret så stiger de gärna en bit från botten och har blicken riktat mer uppåt i vattnet. Men vi som fiskar gädda vet att det inte förehåller sig så alltid. Skulle jag fiska sommar efter leken eller hösten så känns inte heller en Ned jigg som första valet men det kan även då finnas tillfällen där det skulle kunna fungera. Tänker på de dagar eller tider på dygnet då gäddorna är mer inaktiva, passiva och ställer sig mer bottennära. Här gäller det att ha väldigt bra koll på var de stora gäddorna finns eftersom betet inte syns så lätt samt att man fiskar hem det väldigt sakta. Skulle man nu ha ett hett litet område där man vet att det står fina gäddor så är det bara att nöta där och se vad som händer. Viktigt blir att komma nog nära gäddan så kan den inte motstå en litet snacks liggandes på botten. Hade man vid samma tillfälle vevat in en stor jigg, jerkbait eller vobbler hade nog oftast hugget uteblivit. Ned-metodens kanske största styrka är just att den får passiv fisk att hugga av någon märklig anledning.

Något som även talar för Ned-metoden gällande stora gäddor är då man fiskar i vatten med hårt fisketryck. Har en gädda redan sett massvis med olika beten och kanske även varit uppe och vänt ovan vattenytan så blir den mer och mer misstänksam. Då kommer det klassiska tipset “att visa dom något annat än de är vana”. Och där kan nog en liten Ned-jigg vara rätt medicin. Frågan är då om gäddorna även med tiden kan börja genomskåda en så pass liten jigg? Svaret är JA, så är det alltid mer eller mindre.

En annan tid på året då jag tror på detta är när man kommer allt närmare leken. Då är gäddorna mer apatiska och mindre intresserade att jaga. Att de vi denna tid också föredrar allt mindre beten har jag märkt tydligt när jag ismetar. Mindre beten samt inaktiva fiskar ja då kommer vi åter till Ned metodens magiska styrka, att locka passiv fisk till hugg.

Själv har jag än så länge ingen övertro på metoden gällande stor gädda. Jag har inte heller fått någon större gädda som bonusfisk trots att jag fiskat efter både gös och abborre i vatten där det simmar stora gäddor. Samtidigt har jag aldrig fiskat riktat mot stora gäddor på små ytor där jag vet att de brukar kunna hålla till. Är ju så att det ofta krävs att man får en stor fisk innan man börjar tror på något, sedan så kan det vara så att det fungerar bättre i vissa vatten än i andra. Minns när vi började vertikala gös så fick vi i början flera stora bonusgäddor. Men med tiden så minskade dessa gäddor allt mer samtidigt som antalet vertkalfiskare ökade. Åter ett bevis på hur het en ny fiskemetod kan vara till en början för att sedan avta när fiskarna börjar genomskåda det hela. Just vertikalfisket tror jag är extra lätt för fiskarna att genomskåda då man fiskar relativt långsamt och statiskt. Ned fisket är ju också ett långsamt fiske så kan finnas likheter i det fallet. Trolling är också ett sätt som snabbt genomskådas om fisketrycket är för hårt. Traditionellt spinnfiske tycker jag däremot håller längre mycket beroende på att man lättare kan påverka betets fart och rörelse. Och en snabbt flyende fisk ger inte gäddan mycket tid att hinna tänka jämfört med tex. en vertikalfiskad jigg.

Hur som helst så är vill jag slå ett slag för Ned fisket. Det är inte bara vansinnigt roligt utan också ett väldigt effektivt fiskesätt som alla bör testa. Denna metod kan faktiskt vända en värdelös fiskdag till något alldeles extra...

Tredje raka månadsrekordet på gädda samt lite abborrfiske

Normalt brukar jag inte fiska gädda så här tidigt på säsongen utan i regel brukar jag dra igång med fisket lite senare än många andra. Jag brukar lite skämtsamt säga “att jag börjar fiska gädda när myggen kommer”. Det finns flera anledningar till detta. Den kanske största är att tiden mellan islossningen och tills gäddorna har lekt många gånger är obefintlig. En annan är att jag tycker att gäddorna kan få vara i fred när de leker. En ytterligare är att jag vill låta gäddorna få en tid att käka upp sig efter att de lekt. Att då dra upp gäddor som då väger lång i från vad den kan göra om hösten känns bara fel. Är man rädd om sina fiskevatten så väljer jag ibland att avstå från att fiska för att låta fisken få vara i fred denna tid. Något som  för är svårt för många vilket jag har full förståelse för. Vet man att gäddorna oftast är riktigt på hugget när de just har lekt klart kan det vara svårt att låta bli. Även högvatten och brunvatten är vanligt denna tid på året och försvårar ofta fisket.

Men i år blev det ett undantag från mina normala rutiner. Tidig islossning och ovanligt lite snö gjorde förutsättningarna möjliga att kunna spinnfiska från land. Den stora frågan var dock om det gick att få någon romstinn gädda överhuvudtaget? Här nedan kommer en sammanfattning av mina fiskedagar denna månad...

Under det första fiskepasset stod jag på land och fiskade bland isflak. Det hela kändes långt i från optimalt men det tar inte lång stund innan det hugger. En gädda följs av ytterligare en. Detta gick ju nästan för lätt. Men sedan blir det segt värre och innan jag ger mig har jag lyckas fånga fyra gäddor. Den största gäddan ca 5,5 kilo hade otroligt nog redan hunnit leka. Fick dock en 4 kilos gädda som såg olekt ut.

Dagen efter var jag ute igen. Testade två nya vatten och drömmen var ju att det skulle stå flertalet romstinna storgäddor och vänta in den stundade leken. Men verkligheten är sällan som i drömmen. I bägge vattnen var mönstret det samma. Inte ett tecken på liv men mitt i allt kommer ett oväntat hugg. Blir bara två gäddor och den största på uppskattningsvis dryga sex kilo är mager och hade antagligen redan lekt. Den andra var runt fyra kilo och fet som en boll. Kanske var jag någon dag för tidigt eller för sent? Men svårt att säga. Fisket denna tid på dessa ställen är minst sagt klurigt. Det känns som att gäddorna bara kommer in på lekplatserna och kastar av sig rommen och mjölken innan de åter simmar ut.

Veckan efter kommer det in lite varmare luft och nu känns chansen mer eller mindre borta vad det gäller en stor fet olekt storgädda. Så jag växlar över till lite abborrfiske. Fisket är sämre än jag förväntat mig. Känslan är att det är mindre abborre som är på plats innan leken. Nåja jag blir inte helt utan och får väl totalt runt 30 tal abborrar under tre dagar. Det blir ingen storabborre detta år men får ändå ett flertal fiskar mellan 6-9 hekto. Spinnfiskade med Ned-jiggar vilket är ett fiskesätt som inte bara är effektivt utan också väldigt roligt.

När abborrfisket inte kändes speciellt hett så tänkte jag att man kan ju kombinera en dag med lite gäddfiske. Jag visste dock att chansen att nu få sig en olekt gädda var liten men man vet ju aldrig. Hade nu gäddorna lekt så kunde man kanske få ett lite mer actionfyllt fiske istället. Kändes hur som helst som den sista chansen att få sig en romstinn storgädda. Men fisket var inte alls bra, betade av några platser och inför varje förflyttning tänkte jag “att fasen vad håller jag på med”. Det börjar vara bra många år sedan jag fått en bättre gädda här men ändå envisas jag att fiska vidare.

Efter en snipa och två tappade snipor kom så dagens fjärde hugg. Jag varken såg eller kände hugget men uppfattade så mycket att den tog betet (ett jerbait, Kuma Swim) mitt under ett spinnstopp. Första känslan är en fisk på kanske fem till sex kilo. Men när vattnet är så pass kallt blir det inte mycket till kamp så den kommer in snabbt och vips så ligger den i håven. Först där och då förstår jag att jag nog underskattade storleken rejält.


Bra längd, grov rygg men tyvärr hade den hunnit leka. 11,62 kilo – 120 centimeter skvallrar trots allt om en rätt bra fisk. Den såg man inte komma...

Tänk vad en enda fisk kan betyda. För snart sex år sedan fick jag här en gädda på 10,2 kg och 117 cm Samma år tappade jag en lika stor och året efter fick jag några hyfsade gäddor. Men sedan dess har jag fiskat här ett par gånger varje år utan att få en enda vettig gädda. Med denna fisk så fick man ändå ett kvitto att det finns en och annan storgädda kvar här och att man inte är helt dum i huvudet som inte fimpat stället. Extra skönt sådana här gånger att bevisa för sig själv att man gör något rätt.

Nu skulle jag ju inte tänka resultat i år men kan konstatera att detta gäddfiskeår börjat rätt bra. På de tre månaderna jag fiskat gädda så står jag nu med tre nya månadsrekord. Galet!


Känns härligt att fisket är igång nu och att man även har fått användning av håven...

Nu går maj månad mot sitt slut och frågan är hur man kommer att lägga upp fisket här framöver? Det troliga är att det under juni blir en mix flertalet arter. Det lär dock mest handla om spinnfiske av olika former. Väl in i juli så har jag förhoppningen att meta en del samt även lite vertikalfiske. Det får bli min lilla grundplan inför sommaren. Som sagt, i år kör jag bara på lite som det kommer. Då man börjar ha så pass bra koll på flertalet vatten så brukar det oftast bli rätt bra utan någon större planering. Har dock lite större projekt liggandes och nån längre fisketripp som kanske kan bli verklighet till semestern. Hur som helst så närmar sig sommaren med stormsteg. Nu gäller det bara att stanna upp i nuet, njuta av tiden och sedan spendera den väl...

Maj - Drömgäddor som ger hopp om framtiden...

Ibland drömmer jag mig tillbaka till en tid då elektroniken, båtarna och motorer inte styrde utvecklingen inom sportfisket. En tid då inte djungel trummans stämma ekade över sociala medier. En tid då man var mer ärlig, hjälpsam och vågade bjuda på tips och trix. Idag är det mer än sällan man blir ledsen och besviken över det man läser och hör. Tänker inte bara kring utvecklingen och de moraliska aspekterna kring själva sportfisket utan även om saker som miljöförstöring/påverkan och överfiske.

Men så ibland dyker det upp små guldkorn som gör att man får upp hoppet. Ett exempel på detta är Olof Engstedts ismetade jättegädda på 17,76 kg. Här lyfter man fram en duktig och dedikerad gäddfiskare som jobbat extremt hårt med över tvåhundra fiskepass i ett och samma vatten för att tillslut träffa rätt! En kontrast som kan liknas som en oas i en allt som oftast karg öken där man kan få läsa och se bilder på felkrokade storgäddor, livescoopade storgäddor eller varför inte nån dansk 110 centimeters gädda.

Vad som är viktigt, relevant och intressant har vi på nått sätt tappat bort. Istället är det fullt fokus på att sälja och synas. Med detta så krymper fiskesverige snabbt till en liten klick där fåtalet ofta syns, hörs och tar plats. De dolda, passionerade, dedikerade fiskeproffsen som inte har behovet att synas eller kanske inte är speciellt sociala och utåtriktade försvinner då lätt. Samtidigt ser vi att många duktiga skribenter tillika gedigna sportfiskare ledsnat och försvunnit. Min gissning är att flertalet av dessa helt enkelt har tröttnat på det klimat som idag råder inom sportfisket i Sverige. Brister det i kompetensen så sänks kvalitén och produkten blir i slutändan sämre. Vi behöver således fler ambassadörer som för fram de viktigaste bitarna och sållar bort skiten.

Åter till guldkornet, Olofs gädda som fick mig att känna hopp igen. Som gäddfiskare gläds jag oerhört mycket över att se sådana fiskar dyka upp. Extra speciellt då det handlar om ett oansenligt småvatten som visat sig vara extremt svår fiskat. Hur ett envist nötande tillslut kan ge resultat. Jag vill även lyfta fram skribenten Oscar Trowald som är just en sådan person som verkligen söker efter och även hittar de där guldkornen ute i vårt land. Stora fiskar fångade av skickliga och hängivna fiskare som inte varit i närheten av vare sig någon You Tube produktion eller Pro staff team. Oscar har inte bara en vass penna utan även en förmåga att få in hela “storyn” bakom det som i slutändan mynnar ut till succé. Han har precis den där förmågan och kunskapen som jag efterlyser mycket av idag. Att kunna sätta ord på vad sportfisket går ut på utan att blanda in spön, linor, båtar, elektronik, beten eller annat materiellt…


Efter över 200 fiskepass i samma lilla vatten så kom tillslut drömfisken. 17,72 kg och 118 cm var måtten på en extremt välkonditionerad gädda. Olof hade tidigt sett den unika potentialen som fanns i den lilla tjärnen för att skapa riktigt stora gäddor. Han följde sin övertygelse och fick tillslut sin belöning. Underbart! 

Hela historien bakom denna fångst finns att läsa i det senaste numret av Sportfiskarnas medlemstidning. En härlig historia och artikel skriven av den eminente skribenten Oscar Trowald.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från en story till en annan. Tänk dig en landfångad spinnfiskad gädda på över 19 kilo och 137 centimeter! En helt osannolik drömfisk som får mig att dregla av avund. Det var just en sådan fisk som Sebastian Lövqvist lyckades lura upp i Nissan av alla ställen!

Det mest uppseendeväckande i denna fisk skulle jag säga är längden, 137 centimeter i ett sådant litet vattendrag känns helt overkligt. Oftast kommer ju de längsta gäddorna upp i riktigt stora sjöar. Med denna gädda så kastades denna devis omkull och visar samtidigt att allt är möjligt när det gäller riktigt stora gäddor. Dessa gäddor tycks kunna dyka upp i alla typer av vatten vilket känns härligt.


Sådana gäddor skall inte simma i Nissan kan man tycka. Men ibland så blir man överraskad vilket ger sportfisket en extra dimension och tillika ett bevis på att chansen alltid finns där. Rätt som det är dyker den upp, drömfisken...

Nu känner jag inte till Sebastian men kan nog gissa att det inte ligger flera hundra riktade fiskepass av nötande på ett och samma ställe efter drömgäddan som i Olofs fall. Alltså en enorm kontrast till Olofs ismetade krokodil. På nått sätt känns denna kontrast befriande, att chansen finns där för alla, inte bara för de som tillämpar “följa john taktiken” och söker sin drömfisk i redan kända storgäddvatten eller jagar enskilda individer med hjälp av dyr och avancerad elektronik...

April – Nytt gäddrekord samt en galen återfångst!

Fiska gädda från isen är något jag sysslat med bra länge nu. Från början var det angeldon som gällde. 2003 köpte jag mina första ismetespön. När jag sedan 2010 började satsa mer seriöst på gäddfisket samt rikta fisket mot de stora gäddorna så blev ismetet en av de metoderna jag satsade allra mest på. Med åren har ismetet följt med mig fastän den där värsta ivern avtagit och det inte alltid blivit lika många fiskepass som jag tänkt mig.

Ser jag till antalet stora gäddor samt den tid jag lagt ner så kan man nog påstå att ismetet blivit lite av min paradgren inom gäddfisket. Min första riktigt stora gädda (över 12 kg) tog jag på ismete liksom min andra gädda över tretton kilo. Därefter har det trillat in flera isfiskade storgäddor men den där pricken över i:et har liksom saknas.

Men skam den som ger sig, nu kom den tillslut. Lika oväntat nu som då när jag tog min tolvkilos men precis lika välkomnande På nått sätt känns cirkeln sluten nu då jag fått mig en anständig isfiskad gädda som dessutom putsade mitt rekord ett par hekton uppåt…

Nu backar vi tillbaka till den dagen eller snarare dagarna då detta skedde. Dagar jag sent kommer att glömma...

DEL 1 – EN DAG DÄR STJÄRNORNA BEVISLIGEN STOD RÄTT PÅ HIMLEN

Det skulle visa sig att fisketillfällena föll bort en efter en på grund av allt från sträng kyla, snöstorm till ett ryggskott. När så nästa chans till fiske dök upp så tog jag den trots att jag var rätt krasslig och egentligen borde legat kvar i sängen. Valet föll för ett ställe som normalt är rätt klurigt. Ojämnt fiske, få fiskar och försiktiga hugg har varit något som kännetecknat platsen. Känslan inför dagen var att fisket skulle bli rätt segt vilket skulle passa mig rätt bra då kroppen inte var den piggaste, Men ack så fel jag fick…

När jag fått ut dagens tredje spö så fäller det på en gång. Upp kommer en snipa på ett kilo. När jag just fått ner nästa mört så smäller det på igen. Denna gädda är dubbelt så stor, hela två kilo. Jag blir glatt överraskad över att gäddorna är här och dessutom verkar vara på hugget. Egentligen borde jag kanske vara bekymrad över att det bara är smågäddor i farten men lite så brukar det vara här. Väldigt blandat storleksmässigt.

Just när jag fått ut spö nummer fem så kommer nästa hugg. Denna gädda är klart bättre och visar sig vara svår att få upp genom hålet. Givetvis så fäller det på ett annat spö mitt i detta. Jag väger och mäter gäddan snabbt till 8220 gram – 102 centimeter innan jag beger mig till nästa fäll. På vägen dit så fäller det ytterligare på ett spö. Hur fasen gör jag nu? Jag bestämmer mig för att snabbt sätta mothugg på det spö som nyss har fällt och tanken är sen att snabbt springa till nästa fäll. Fan jag som trodde på en lugn och skön dag ute på isen:)

Mothugget ger ett svar som jag inte riktigt hade förväntat mig. Det tar tvärstopp och jag känner direkt “storgäddsvibbar”. Sedan kommer fisken in rätt snällt men den känns tung på nått sätt. Intrycket förstärks ytterligare när jag senare skall försöka få upp den genom hålet. Varje gång den ruskar på huvudet rasslar det ut tio fot lina. Denna fisk måste vara riktigt stor!

Det tar inte så värst lång stund innan jag får upp den genom hålet. Slänger in den snabbt i vågsäcken och bara av tyngden att döma så inser jag att denna fisk vill jag titta närmare på. Blir en språngmarsch till pulkan. Vräker in vatten i den så fort som det bara går.

Det är inte bara en stor fisk det är frågan om utan den är också rätt välgödd, grov över ryggen med en väldigt vacker färgteckning. Jag mäter den till 123,5 centimeter. Väl där börjar jag inse att detta kan nog röra sig om ett nytt rekord för mig.





Att jag nu äntligen fick putsa mitt gäddrekord med just en isfiskad gädda känns på nått sätt både bra och till viss del välförtjänt och logiskt. Hur tung var den då? Ja vågen visade 14230 gram.

Ja det var bevisligen en dag då gäddorna gick bananas. Några av gäddorna jag får dessutom upp två gånger, tex. en dubbelfångst av en 7,75 kilos. Näst största gäddan för dagen ser ut som en sjukilos men väger ändå skapliga 9,52 kilo. Ja man blir lätt fartblind när man har en 14 plussare på näthinnan. Ja kort och gott en fiskedag som jag sent kommer att glömma…

DEL 2 - ÅTERFÅNGSTEN

Det har nu gått några veckor och jag är tillbaka till platsen där jag fick min storgädda. Detta är helt enligt min planering då jag ofta vill fiska samma plats två gånger per säsong. Fördelarna med denna taktik är flera. Dels att kunna jämföra passen och sedan göra en slags analys. Det kan ju vara så enkelt att ena dagen så är gäddorna mer på hugget men ofta är det andra parametrar som jag tror spelar in. Tänker på att gäddorna har en benägenhet att röra på sig. Visst jag har några platser där fisket är rätt jämnt under hela vintersäsongen men betydligt vanligare är att platserna levererar bäst en viss tid varje säsong. Hittar man den bästa tiden så har man vunnit mycket. Fast inte alltid helt enkelt då vissa platser kan vara stekheta ett år och andra år mer normala, detta trots att förutsättningar på pappret varit identiska.

Denna dag var fisket inte lika hektiskt. Huggen kom lite mer utspritt över dagen och de mindre gäddorna var mer på hugget än de större. Precis som senast var det ett visst parti i själva området som var hetast. Här kom det också upp ett par gäddor i 7-8 kilos klassen. En av dessa kände jag igen sedan senast, alltså en återfångst vilket händer då och då men är överlag inte speciellt vanligt. Visst tanken att 14 kilos gäddan kan hugga igen finns där men känns inte speciellt sannolikt. Men jag hade ändå garderat mig denna gång och fyllt upp pulkan med vatten.

Efter ett par timmar så fäller det i ett av de hålen som sällan gett nått. De få gäddor jag fått här har också varit små. Mothugg och tvärstopp! Sedan blir det att åka av. Denna fisk känns om än starkare än fjortonkilosen. Någonting säger mig då att det är samma gädda som senast som jag nu står och drillar. Beviset kommer strax...


Jag bemödade mig inte att ta längden denna gång då jag direkt insåg att det var samma fisk. Men tog vikten och nu hade den faktiskt bantat ner sig 30 gram så vikten hamnade på exakt 14,2 kilo

Helt ärligt kände jag ingen riktig glädje över att ha fångat den igen. Lite som “att den där fisken har jag ju redan fått” eller “det känns lite som fusk att komma hit och ta upp den igen”. Men det viktigaste var att gäddan var välmående, bra krokad och simmade piggt tillbaka och allt detta gjorde den. Nu hoppas jag att få träffa den nästa gång om ett bra tag och då får den gärna väga ett kilo till.

Å andra sidan är det ju inte bara att åka och hämta upp en tidigare fångad storgädda. Detta blev min nionde ismetade gädda över 12 kilo och tillika den första som jag lyckats ta upp två gånger. Kanske lite som min vän Krister sa “nja på ett sätt är det ju nästan en större bragd att lyckas ta en sådan fisk två gånger” Jag får kanske unna mig känna lite glädje och samtidigt tacka fiskegudarna som bevisligen var på min sida under dessa bägge fiskepass.



Känslan att se en sådan praktfisk är ju alltid lika mäktig och denna gång tar jag mig mer tid att studera gäddan när den ligger i pulkan. Blev även några häftiga “pulkbilder”. Enklare att ta sådana bilder än poseringsbilder när man fiskar själv. Och en gädda av denna storlek är inte så enkel att posera med.

Givetvis så blev det ingen mer sväng efter detta till storgäddans tillhåll. På nått sätt så dog isfiskesäsongen med denna gädda. Blir svårt att överträffa en sådan fisk. Men som jag sagt tidigare, resultatet eller snarare jakten på de största fiskarna är långt ifrån allt även om det kan vara en stark kraft som får en att anstränga sig än mera. Det som nog triggar mig mest efter en sådan fisk är att försöka hitta nya ställen med samma eller kanske till och med bättre potential. Inte det lättaste men så länge man försöker och tror på något så lever drömmen vidare...

Mars - Ismetet "Den fula ankungen bland många gäddfiskare"

Utskällt, hånat och förnedrat är en aktuell men kanske något överdriven beskrivning av en ismetares vardag idag. Hur som helst så har jag aldrig tidigare upplevt ismetet så ute som just nu. På sociala medier tar många chansen att förminska en ismete-fångad gädda samtidigt som man hänvisar till jämförelsen av en äkta fångst som då givetvis skall vara tagen på spinn.

Ismete är inget en äkta sportfiskare skall ge sig i kast med. Metoden är för enkel, effektiv och så pass lätt så att som “fiskeproffesorn” Leif Engström en gång uttryckte sig på Fiskesnack “att en dresserad apa skulle fixa det”. Att gäddorna skall få vila upp sig under vintern är en annan kommentar man då och då kan läsa. En del rutinerade gäddfiskare tar ibland tillfället i akt att kommentera att ismete är till för nybörjare och var roligt i början.

Hur det än må vara så har alla rätt att uttrycka sin åsikt vad hen tycker om eller inte tycker om. Det är som bekant även lätt att kritisera något som man inte gillar eller kanske inte har erfarenhet av själv.
Själv har jag min alldeles egna bild av ismetet som jag gärna delar med mig till andra. Här kommer den…

Vi börjar med att ta oss en fundering över vad fisket egentligen går ut på. Redan här tror jag man kommer få rätt olika svar beroende på vem man frågar. Planering, spänning, vara ute i naturen, kamratskap är några saker som jag direkt kommer att tänka på. Ismetet täcker mer än gärna in samtliga av dessa.

Är man lat, otränad, överviktig, stressad eller impulsiv i sin natur är risken stor att ismetet inte är det man söker. Är man däremot envis, tålmodig och gillar att ta i så kan det vara nått för en.

Ismete är ju ett statiskt fiske så därför blir en god planering nyckeln till att lyckas. Väljer man fel plats så är man ju helt rökt för dagen. Här får man sällan några snabba svar utan det tar oftast flera pass på flera olika platser under en längre tid innan man får en bra helhetsbild. Gillar man som jag att jobba långsiktigt, målmedvetet och noggrant så skulle jag säga att ismete är lite av den perfekta metoden.

Visst man känner inte hugget men jag skulle ändå säga att spänningsfaktorn ändå är rätt hög här. Istället blir väntan på hugget det primära. Tålamodet sätts på sin spets likt allt mete. Det kan gå timmar innan det händer något. Men så hör man ett välbekant ljud när det plingar till samtidigt som (om man har tur) hinner se när en vippa löser ut.

En solskensgädda som denna sitter aldrig fel...

Att vara ute i en naturskön miljö är något jag med åren lagt allt större vikt på. En fiskedag skall gärna vara trevlig, avkopplande och spännande på en och samma gång och så blir oftast en ismetedag för mig. Att först få slita lite hårt med att ta sig fram till fiskeplatsen samt snabbt få ut alla grejor och till sist få sätta sig ned i en skön stol och koppla av en stund är lite av en ismetares första fas. Sedan börjar väntan om man nu inte blir avbruten av ett fäll vill säga. Är man flera som fiskar så passar man på att surra, fixar ihop lite gott käk eller så mår man bara gott ute på isen. Det får gärna vara lite sol med svaga vindar så blir dagen ännu angenämare. 

Jag fiskar oftast själv när jag ismetar vilket inte passar alla men för mig ger det tillfälle att koppla av, komma ner i varv och njuta av stillheten och tystheten mellan huggen. När det väl hugger så vaknar man upp ur dvalan och så kopplar man på autopiloten. Allt sker sedan i en välsmord och inkörd ordning som sitter i ryggmärgen efter år av träning.

Jag är av den åsikten att den betesfisk man använder skall man också fixa själv. Jag brukar oftast pimpla upp mina betesfiskar. Visst fixande av betesfisk samt om man vill förvara dom levande är helt klart ett extra jobb som jag tycker är en del av det kommande ismetet. Iden på bilden var dock nog så stor så den fick simma tillbaka.

Oftast har jag en plan redan innan fiskepasset som säger exakt hur jag skall fiska på en plats. När tiden sen är ute så packar man ihop och redan där börjar jag att klura på justeringar eller ändringar inför nästa eventuella fiskepass på samma plats.

Jag vet att de finns många som ser ismetet som ett slags tråkigt nödkomplement bara för att stilla fiskesuget inför fisket i öppet vatten. För mig är ismetet idag kanske inte är den metod som jag brinner för eller längtar mest till. Men likafullt är det en del av mitt gäddfiske som jag inte vill vara utan... 

Februari - Vad jag tittat på Tv och Youtube den senaste tiden...

Äntligen börjar man se hur dagarna blir allt längre samtidigt som solen lyser starkare. Här om dagen kände jag även för första gången sedan slutet av oktober att solen värmde en smula. Nu går det snabbt framåt och egentligen är det bara ett par veckor kvar av den sista riktiga vintermånaden. Sedan börjar min tid när det kommer till fisket. Numera fiskar jag bara sju av årets tolv månader och starten brukar ske någon gång under mars månad. Gärna någon solig dag med svaga vindar så man får lite vårkänsla.

Jag brukar lite skämtsamt säga att jag lever två helt olika liv under ett år. Under vinterhalvåret blir det mycket tid inomhus framför Tv:n och datorn medans andra halvan av året vill jag helst slippa vara inomhus. Under denna vinter har det från och till blivit en del tittande på Youtube och Tv vilket jag tänkte skriva lite mer om i denna krönika.

Under förra veckan visades det tredje och sista avsnittet av säsong 2 två av Fiskarnas rike på SVT. Detta var något jag länge hade gått och väntat på så förväntningarna var skyhöga.

Frågan var om denna säsong kunde vara lika bra som den första? En fråga som snabbt fick sitt svar.
För allt var precis som vanligt, ja det verkar som att allt som Martin Falklind producerar håller högsta kvalitet. Inget tycks lämnas åt slumpen där man skickligt väver in spektakulära och vackra klipp kombinerat med hur de olika vattenmiljöerna påverkats av oss människor. I denna säsong tar man inte bara upp allt elände vi skapat utan även fokuserar på några av alla eldsjälar som jobbar och brinner för att återställa och förbättra betingelserna för våra fiskar. Detta visar att det finns hopp.

Men samtidigt är det oerhört skrämmande att se hur flera av våra stora elbolag sköter sina anläggningar. Lika illa med de uråldriga reglerna vi har för vattenkraftverken som kom till under den tiden vi saknade el. Nu har vi överskott på el men politikerna fokuserar ändå mera på att skapa undantag av reglerna än att ändra och förbättra dom. Ja det finns mycket som är tragiskt kring de miljöer våra fiskar lever i vilket dessa filmer visar på ett tydligt och pedagogiskt sätt. Upplysningar som behöver lyftas fram i ljuset så att fler får upp ögonen för vad som händer och sker. Upplysningar som Martin och hans team på bästa sätt lyckas få fram. Ni som av någon anledning lyckats missa att se andra säsongen av Fiskarnas rike så finns den på SVT. Kika gärna in på Martin Falklinds nya YouTube kanal där han redan lagt ut en del av alla hans alster genom åren.

 

Martin åker snart på en föreläsningsturné runt om i landet. Vi som bor i Norrbotten har också chansen att få ta del av detta. Martin kommer nämligen till Boden den 25 april. Här kan man redan nu boka en biljett till kvällen. Ett tillfälle man inte vill missa...

Det börjar nu vara bra många år sedan Fly.vs Jerk, Pikefight m.m. slog igenom. Just att tävla och mäta sina krafter mot andra är något som intresserar oss människor oavsett vad man tävlar i. Så på nått sätt var dessa produktioner något som man väntat på, egentligen tog det längre tid än man kanske väntat sig. Med tiden har i alla fall jag börjat ledsna lite då det hela går lite i samma spår. Samma upplägg, regler, deltagare o.s.v.

Därför är det kul att man nu ser lite nytänkande i detta. Kanalgratis, Bollsta fiske och Two Hunters är några exempel där man varit kreativa och drivit det hela framåt. Tanken att förena tävlingsmomentet med nya upplevelser, utmaningar och miljöer är något jag gillar. Sedan lägga in lite överraskningsmoment och twistar som kastar om förutsättningarna.

Jag har själv sedan några år klurat en del på hur man kan hitta på lite roliga utmaningar tillsammans med sina fiskekompisar. Min avsikt är dock inte att filma det hela och lägga ut utan mera att få en rolig och annorlunda fiskeupplevelse tillsammans med goda vänner. Är man bara nog kreativ så är möjligheterna näst intill oändliga.

 
FreeWaterPictures har nu anammat detta koncept och inte helt oväntat blev det en fullträff. Man har i två omgångar bjudit in totalt fyra fiskeprofiler som tävlar mot varandra i två lag. Dom är helt ovetandes vad som kommer hända. Sedan får de utmaningar/ uppdrag och då är det bara att kasta sig över dessa. Här finns det mesta jag vill se och vad jag förknippar med sportfiske. Fisket bygger på enkla saker som en mindre roddbåt, begränsad utrustning omgärdad av underbara miljöer ute i vildmarken. Spänningen, ovissheten över vad som kommer att hända finns alltid där. Svårt att hitta något negativa, kan i så fall vara att det alltid är samma profiler som är med. Det hade varit kul att få se lite mer dolda eller okända fiskenördar någon gång.

Vi fortsätter med temat fiske eller fiskar på film. Rätt nyligen hade årets säsong av Fly. V.s jerk premiär. Just detta tävlingskoncept kan jag tycka håller lite bättre i längden än tex Pikefight och liknande då alla lag fiskar i samma vatten. Kanalgratis har även varit bra på att göra lite små ändringar mellan säsongerna vilket jag tror är viktig för att få alla tittare att fortsätta att följa denna tävling. Årets upplaga blir nummer 16 i ordningen vilket förmodligen gör detta till den äldsta produktionen av liknande tävlingar?

Just nu blåser det en hel del runt Kanalgratis. För ett och ett halvt år sedan hamnade dom rejält i blåsväder då man blev ertappad för tjuvfiske samt flera andra regelbrott i samband med en fiskeresa uppe i Jämtland. Händelsen fick uppmärksamhet i såväl fiske tidningar, TV och ute på nätet. Man ansåg att det var en stor skandal där Kanalgratis varit ute på en slags tjuvfisketurné där man struntat i både fiskekort och flertalet fiskeregler.

Jag minns själv hur pass förvånad jag blev över att detta fick så stor uppmärksamhet. Samtidigt tänkte jag också att fasen var klantigt och nonchalant gjort av dom att bara åka iväg och skita i allt vad fiskeregler heter. Att man borde vetat bättre, speciellt med tanke på att de är stora förebilder för många fiskeintresserade barn och ungdomar.

Efter att det varit tyst länge kom det så nya uppgifter från FishEco som rapporterar att utredningen går långsamt på grund av Kanalgratis motvilja att bidra. Nu påstår Kanalgratis att polisutredningen är nedlagd och att det inte blev någon fällande dom. Man kan då lätt skulle tro att det hela var över men istället kom ett rejält svar på tal från Kanalgratis då man nu anmält iFiske (Jighead AB), Fiskejournalen samt de poliser som lett utredningen.

Kanalgratis har skrivit ett långt och öppet brev som alla kan läsa. Där beskriver man sin syn på hur saker och ting har gått till. Man har även en del teorier om vad allt detta beror på, vilka som ligger bakom osv. På nått sätt känns detta brev som en slags pajkastning mellan några olika aktörer och det är ju långt ifrån vad sportfiske egentligen handlar om. Men samtidigt kan jag någonstans tycka att detta är bra och välkomnande. Allt inom sportfisket är inte så rosenrött och bra som man gärna vill tro. Börjar man syna saker och ting i sömmarna så hittar man med all säkerhet ett och annat som inte är bra. Sedan finns det kanske viktigare saker att syna än just Kanalgratis påstådda tjuvfiske eller deras teorier om vilka som vill sätta dit dom. Men känner dom sig orättvist behandlade så har de ju all rätt att få försvara sig. Tja återstår att se vad det blir av allt detta. Rätt lustigt att en sida som företräder yrkesfiskarna snappade upp detta och givetvis tog dom tillfället i akt att kasta skit på Sportfiskarna.

Sista tipset är för alla som gillar gäddfiske och lite storgäddshistoria. Lödde och Kävlinge å är av den äldre skaran gäddfiskare välkänt. Under nittiotalet var fisket här helt fantastiskt då det fångades flertalet enorma gäddor mellan 15-20 kilo. Nu för tiden är storgäddorna färre i antalet och fisket är sämre och svårare men fortfarande kommer det upp en och annan bamsegädda.

Mårten Johansson var en av de första som började rikta sitt fiske efter åns jättegäddor. På den tiden var det få som filmade sitt fiske men det gjorde Mårten. Här får vi följa med Mårten till Lödde å och ta del av hans fiske där genom åren. En intressant berättelse som jag på nått sätt lyckas missat fram till för ett par veckor sedan…

DEL 3 “PRAKTIKEN” – Här tittar vi mer på de praktiska och mera konkreta delarna av mitt gäddfiske...

I den sista delen av denna serie kommer vi till de lite mer konkreta delarna som handlar om hur jag kan gå tillväga när jag letar efter nya vatten samt när jag sedan fiskar där. Mycket av mitt fokus handlar om att hitta rätt typer av vatten där det simmar stora gäddor.

I huvudsak handlar denna del främst om spinnfisket men grunderna lämpar sig för alla typer av metoder gällande gäddfiske.

OBS Att tänka på! Eftersom jag fiskar i alla typer av vatten, små som stora, strömmande som stilla och även ofta från land så blir det lite mer parametrar än om det bara skulle gälla båtfiske i större vatten. Ekolodet använder jag i syfte att leta strukturer, kolla djup, se stim av betesfisk samt logga kartor. Att söka efter enskilda fiskar med s.k. livegivare och sedan fiska på dessa ingår inte i mitt fiske.


Steg 1 – Grundläggande fakta om det aktuella vattnet som man lätt tar reda på innan fisket
Första steget är att skaffa sig så mycket information och fakta som möjligt. Man kan googla efter tips eller prata med folk som bor eller fiskar kring de aktuella vattnet. Men vill man göra hela resan själv så är det viktigaste att studera vattnet väl och ta reda på följande saker:


Typ av vatten
- Näringsrikt, vegetationsrikt
- Näringsfattigt och kargt
- siktdjup
- påverkan vid regn eller högvatten

Artsammansättningen
- vilka arter finns här?

 
Karta/ djupkarta
- Studera kartor och satellitbilder
- Kolla om det finns djupkartor

Topografi
- Grund, grynnor, vikar, öar och sund
- utlopp och inlopp


Steg 2 - Försök få en klarare bild av vattnet genom att ta reda så mycket som möjligt om vattnet
När man vet grunderna så kan man fortsätta förbereda sig genom att ta reda på mer detaljer väl på plats. Detta kan göras både från båt och land.


Bytesfiskarna
- Vilka delar av vattnet håller de olika arterna till under olika tider på året?
- Hur stora verkar bestånden av olika arter vara?
- Hur ser storleksfördelningen ut på bytesfisken?
- Förändringar genom tid, har någon ny art tillkommit fått fäste eller minskat alt. Försvunnit?

Intressanta strukturer
- Stenbotten, stenblock
- Vegetation
- Träd, stockar eller annan typ av bråte
- skugga
- Strömmar
- Små områden som avviker sig gentemot det generella

Tillhåll, hitta rätt platser
- Lekområden
- uppväxtområden
- jakt/ födoområden där de större gäddorna håller till.


Steg 3 Planeringen – När vill/ tänker jag fiska på respektive plats.
Då man börjar få en allt klarare bild över sitt vatten kan man börja planera in när man vill fiska här. När tror jag att fisket kan vara bra? Hur skall/ vill jag att förutsättningarna skall se ut när jag fiskar här.


- Årstid, tid på året, tid på dygnet
- vattentemp
- Vattenstånd, vattennivå, vattenföring
- Väder, vind, lufttryck
- Månfas


Steg 4 Genomförandet – Strategier
Nästa steg handlar om hur man skall fiska rent praktiskt. Vad kan tänkas passa bäst just här på denna plats? Allt från val av beten, utrustning, teknik och taktik.


- Spinn/ haspel
- Viktigt med långa kastlängder
- Val av olika typer av beten
- Storlek på betet
- Formen på betena, ljud
- Färger

Taktiker
- Fiska mobilt över stora ytor eller fiska av enstaka platser noggrant.

Teknik
- Fiska långsamt, snabbt, normalt, ryckigt, jämnt, spinnstopp


Steg 5 - Skaffa erfarenhet och ta lärdom av dina fiskepass
Detta steg skall mer ses som ett extra steg för att kunna göra jobbet bättre gällande steg 1 till 4.
Det gäller att ta in så mycket som bara är möjligt av det man gör. Tiden du lägger ner är en sak som kommer automatiskt, detaljer som du lägger på minnet är något annat. Ju mer du fiskar ju svårare blir det att komma ihåg allting. Då blir även dokumentation och analyser ett allt viktigare stöd att kunna gå tillbaks till när man vill ha ett faktiskt facit. Har man väl lyckas hitta de rätt nycklarna för att lyckas i ett vatten så kan man ofta använda dessa för att lyckas när man senare testar ett annat liknande vatten.


- Tiden du lägger ner (rutin)
- Lägg saker/ detaljer på minnet
- Dokumentera, analysera och utvärdera alla dina fiskpass.
- Leta mönster och nycklar till varför det gick som det gick.

Detta var den tredje och sista delen i artikelserien "Mitt gäddfiske". Mitt främsta mål och tanke med denna sida är och har alltid varit att bidra med kunskaper, idéer och tankar samt att skriva om mitt egna fiske i hopp om att inspirera. Så hoppas att dessa artiklar gett en del av detta...