Oktober – Minnen från en magiskt vacker morgon som även skänkte mig en storgädda

Luften känns klar och kall när jag kliver ut ur bilen. Det är helt vindstilla och det enda jag hör är svansången nerifrån vattnet dit jag också är på väg. En av oktobers första dagar men också en av de finaste av alla mornar jag någonsin upplevt. När jag väl kommer ner till vattnet så börjar dimmorna lösas upp samtidigt som solen börjar lysa mellan trädtopparna. En magisk syn som förtjänar att förevigas

Magisk morgon i början av oktober!

Jag har styrt kosan till en plats där jag hoppas gäddorna fått vara mer i fred från andra fiskare. Ett ställe som jag haft i tankarna allt sedan förra hösten då jag var dit för första gången. Då blev det bara ett par snipor på kontot men känslan över platsen finns kvar. På pappret borde det vara ett hett ställe just nu under hösten. Men som vi alla fiskare vet så är det inte alltid känslan stämmer överens med resultatet.

Jag börjar kasta med en lite större Pigshad, ett bete som oftast brukar leverera under dessa förhållanden. Det tar inte lång stund innan en liten gädda slänger sig över betet precis framför fötterna. Just dessa smågäddor brukar allt som oftast stå riktigt grunt och strandnära även denna tid på året. Det är inte denna gädda jag kom hit för men alltid trevligt med ett hugg. Planen är att nöta noggrant på en rätt så liten yta. Så jag kastar vidare. Byter sedan till en Holger tail, ett handgjort bete från Tornedalens eminente betesbyggare Holmström baits. Eftersom jag ännu inte har fastnat i botten så vågar jag använda detta dyrbara bete nu. Det tar bara några kast innan det tar fast rejält, känner fisken någon sekund innan den släpper. Fasen den kändes stor! Nöter vidare utan resultat, byter bete flera gånger men inget mer händer.

Då kommer jag ihåg att fasen varför har jag inte testat en Peto 20 cm ännu? Ett bete som jag kan fiska med i sömnen samt även gett mig ett antal storgäddor genom åren. Sagt och gjort åker en Peto på och det tar bara ett kast innan det tar tvärnit! Spöböj deluxe, jag pressar fisken så hårt det bara går så den kommer rätt snällt mot land. Väl där börjar den kämpa lite mera. När jag ser skallen blir det en liten pulshöjning. Ser också att krokarna sitter ytligt på utsidan av skallen så skippar håven för attt inte riskera att sätta krokarna i nätet. Istället böjer jag mig ner och tar ett gälgrepp och drar den upp i gräset på säker mark. Väl där så lossnar krokarna direkt så denna gång hade man marginalen på sin sida. Det jag i stundens hetta inte reagerar över som jag får känna av efteråt är att jag under landningen sträckt mig i ryggen. Sånt som händer men vad gör man inte för en storgädda:)

Storgädda vetefasen, snarare en gammelgädda men man kan inte alltid förvänta sig att man får välgödda och grova krokodiler. En respektabel längd (122 centimeter) med en rätt medioker vikt för sin längd (10,6 kg). Men ändå en trevlig upplevelse och framför allt roligt att få den på just denna plats. Och samtidigt fick jag lite uppleva det jag hade hoppats på under hösten. Att just få en sista storgädda...

10,600 kg – 122 cm. (Spinnfiskad från land) Bete: Rapala Peto 20 cm (firetigre)

Med denna trevliga upplevelse i bagaget så lyckas jag redan passet efter få en ännu tyngre gädda. Förvisso väldigt roligt men inte alls lika viktig fisk som den förra. Ja oktober började bra minst sagt. Efter dessa storgäddor så hann det bli ytterligare några fiskepass med varierande resultat innan kylan sakta kom krypande så jag valde att lägga ner fisket för säsongen. Hösten kom sent så blev inte så mycket fiske totalt sett. Men jag försökte ändå vara redo när vattnet började kylas av och när det väl hände då fiskade jag på rätt bra under ett par veckor. 

Som jag skrev i förra krönikan så hade jag av flera orsaker inga direkta förväntningar utan snarare mera förhoppningar om hur det skulle bli och med facit i hand så är jag väldigt nöjd med att jag tog mig ut dessa dagar. Att jag sedan fick stifta bekantskap med några finare gäddor ser jag mer som en bonus som också ger lite bränsle inför den kommande vintern.

10,750 kg - 118 cm. (Spinnfiskad från land) Bete: Holger tailen. (Holmström baits) 

Som sagt lär förmodligen inte bli något fiske för mig ett bra tag här framåt. Skriver "förmodligen" ifall jag skulle ändra mig. Skulle nu vädret vara angenämt och jag råkas vara ledig så finns det en chans "om än liten att jag tar mig ut". Men mentalt sett så är höstfiskesäsongen över för min del. Däremot har jag några fler inlägg på lager som jag bara skall färdigställa. Det handlar om några av sommarens fiskepass som jag tänkte dela med mig av. 

På återseende...