Andra raka bompasset

I går var jag tillbaka på samma plats som jag fick min 12 kilos gädda förra vintern. Med de sköna minnena från fångsten i huvudet och vetskapen att det kan finnas riktigt stora gäddor i området gjorde det hela rätt spännande. Samtidigt vet jag att detta ställe normalt ger väldigt få hugg per pass och att jag tidigare blivit helt utan.

Mycket mer finns inte att skriva om dagen. Trots en bred meny mat i form av stora och små, levande och döda beten samt två olika typer av doftmedel, mäskning och lite tingeltangel i tacklen så hände det absolut ingenting .

Måste medge att det känns lite surt då jag nu ismetat två pass på raken med en sammanlagt fisketid av drygt 8 timmar utan minsta tendens till hugg. Men det är väl bara att gräva ned sig och komma igen. Förr eller senare vänder det väl förhoppningsvis…

MINNEN FRÅN FÖRR - Ismete – Ett fiskesätt för de större gäddorna i ett vatten.

I samband med skrivandet av min artikel Ismete efter gädda håller jag på att gå igenom mina fiskedagböcker. I dessa böcker finner jag mycket av den information som kan tänkas behövas. Något som slog mig är hur effektivt ismete kan vara om man siktar på de större gäddorna i ett vatten. Så nu tänker jag bege mig ett antal år tillbaka i historien då jag började med mitt isfiske efter gädda, under 90-talet var det angeldon som gällde som under 2000-talet blev utbytta till ismetespön.

Under 90-talet hade jag ännu inte börjat med ismete men däremot fiskade vi med angeldon. Jag och min på den tiden trogne fiskepolare Mikael hade hört att det skulle finnas fina gäddor i några småvatten som nu skulle testas. Första passet i det ena vattnet gav 3 gäddor var av den största på 4,5 kilo. Premiären i det andra vattnet gav oss 5 gäddor då den största vägde hela 6050 gram vilket var en riktigt fin gädda för oss på den tiden. Den högg i skymningen just när vi skulle ta upp våra beten. Vi förstod att den var rätt stor men jag minns våran reaktion när jag drog upp den genom hålet med ett gälgrepp. Fisken hade en rätt stor skalle men sedan var det som om den aldrig ville ta slut, den var lång 105 cm men tyvärr väldigt smal vilket syns på bilden här nedan.

Slimmad gädda tillsammans med två ynglingar.

Åren efter blev det av naturliga skäl att vi fiskade en del i dessa två vatten sommartid och visst fick vi gäddor men inga större. Sommaren 2005 gjorde jag några seriösare fiskepass där under sommaren vilket gick bättre än tidigare med gäddor på 6,1 kg samt 4,1 kg. Om man ser till helheten har jag fått klart mer gäddor i dessa vatten sommartid på spinnfiske än vad jag fått vintertid men vad det gäller storleken på gäddorna är skillnaden markant. Medelvikten på vintergäddorna ligger nog nära 3 kilo medan sommargäddorna ligger på ca 1,5 kilo. Även antalet gäddor över 4 kilo vinner vintergäddorna med 3-2 trots att jag lagt fler fiskepass sommartid. Hade jag idag ismetat i dessa vatten med den erfarenhet man skaffat sig sedan dess hade resultatet förmodligen blivit klart bättre. Men hur som helst råder det inget tvivel om att ismete eller då i detta fall angelfiske är en grymt effektiv fiskemetod då det gäller de större gäddorna i småvatten.

Här den största spinngäddan från dessa småvatten. En fisk på närmare metern. Historien kring denna gädda är så bra att jag får återkomma med den vid ett senare tillfälle.

I två andra sjöar på ca 150 hektar vardera har jag fiskat en hel del från båt genom åren, framförallt under ungdomsåren. På den tiden var man långt ifrån en duktig fiskare men dock väldigt ihärdig. Jag och mina kompisar fiskade som sagt en hel del i dessa sjöar men vi fick aldrig några större gäddor än upp till dryga 3 kilo. Inte heller hörde man om några monster utan de största gäddorna som togs i sjöarna vägde runt 5 kilo och fastnade oftast i mjärden. Nu i efterhand har jag insett att dessa sjöar tyvärr inte producerar speciellt stora gäddor men istället är det väldigt gott om mindre gäddor.

Hur som helst blev dessa sjöar platserna jag började ismeta på. Det hade nu gått flera år sedan jag fiskade där så utmaningen var att se hur stora gäddor man kunde tänkas få. Att jag skulle ta någon riktig storgädda kändes inte alls rimligt då jag känner de som bott nära sjöarna och fiskat där i årtal. I den ena sjön blev det 3-4 pass under några år. På sommaren hade vi aldrig fått en gädda över 2 kilo, ett snipornas vatten utan dess like. Ismetet gav antalsmässigt rätt bra men bara smått och ingen över 2 kilo tills jag under mitt sista fiskepass i sjön fick ett bättre hugg på grunt vatten. Gäddan vägde 5,5 kilo och nu var målet nått och vattnet glömt.

Ovanligt välgödd fisk för detta vatten. Att den ligger på isen är givetvis inte det optimala (skulle ej ske idag) men fiskdagboken säger att det var 8 grader varmt och mer slask än kallsnö vilket betyder att den knappast tog skada.

I den andra sjön fiskade jag mest ute på ett grund där det sluttar rätt brant ner mot 6-7 meter. Under min första ismetesäsong var detta ställe glödhett och gav mig flertalet gäddor mellan 3-4 kilo. Tyvärr ingen större än så men det kom året efter då vi fiskade vid en annan plats i sjön.

Denna dag fiskade jag med två kompisar, ett brödrapar som stundtals fiskat en del men som nu hamnat i en djup fiskedvala. Förutom Anders och Fredrik hade vi med oss en yngling, Anton som nu skulle få sin första gädda. Fisket gick segt och medans vi hade ute spöna så pimplade vi. Jag började borra nya hål men det gick segt så blev att jag satte ett av spöna i ett litet pimpelhål. Just i detta hål “typiskt nog” kom dagens enda hugg och jag var först framme så jag drog till med ett mothugg och räckte över spöet till Anton. Grabben stod där sedan med böjt spö allt medan gäddan tog lina som fick slirbromsen att jobba. Det tog ett tag innan vi insåg att gäddan nog var lite större. Givetvis var gäddans skalle större än hålet så nu blev det problem. Efter ett utmärkt team-jobb med några nya hål i bredd så fick vi tillslut upp gäddan. Den vägde prick 6 kilo och var 98 centimeter lång.

Tyvärr ingen bild på gäddan men väl av bröderna Sundström och en braxen som Fredrik lyckats fångat.

Vinterfiske v.s Sommarfiske 3-1

Vatten 1 (ca 10 hektar) Sommar - 4100 g Vinter - 6050 g

Vatten 2 (ca 25 hektar) Sommar – 6100 g Vinter – 4500g

Vatten 3 (ca 150 hektar) Sommar – ca 3 kilo Vinter – 6000g

Vatten 4 (ca 150 hektar) Sommar – ca 2 kilo Vinter – 5500g

Kul med alla dessa minnen som får fiskesuget att höjas ett par snäpp. Hoppas nu bara på lite tur med vädret så man får komma ut på isarna och försöka bända upp något stort. Ha det så gott alla ni läsare och om du inte börjat fiska gädda från isen så är det dags att börja nu…

Artikelserie: Ismete - gädda

Nu verkar det som kung Bore regerar igen och enligt alla långtidsprognoser kommer han göra det under åtminstone en vecka framöver. Typisk nog är det alltid kallt när jag har haft mina längre ledigheter som infaller var 6:e vecka. Det har nu varit så ändå sedan i november vilket betyder att många fisketillfällen helt enkelt frusit inne. Endast tre fiskepass på 4,5 månader är ju ingen jag är stolt över men samtidigt får jag försöka ta igen den förlorade fisketiden när väl chansen dyker upp senare i vår. Fast våren känns långt bort här uppe i norr då vi i natt haft hela – 35,2 grader kallt.

Istället för att fiska har jag under de senaste dagarna börjat skissa på en artikelserie gällande ismete och gädda. På nätet finns det att hitta många guider och kortare artiklar om ismete där man oftast bara skrapar på ytan i ämnet och redogör i kortare drag hur fisket fungerar och vad man bör tänka på o.s.v.

Min målsättning med artikelserien blir att dyka djupare i varje specifikt ämne och gärna försöka vrida och vända på fakta. För allt som oftast finns det ju två sidor av saken och då gäller det att ha ett öppet sinne och inte köra fast och bli enkelspårig. Jag kommer till allra största delen bygga det hela utifrån mina egna erfarenheter och tankar. Till detta kommer jag också väva in en del av vad litteraturen och forskningen säger kring gäddans liv och leverne samt eventuellt citera och framföra andra fiskares erfarenheter och kunskap. Just den biten i att hitta var gäddan befinner sig under året och vad som styr detta är en mycket viktig och intressant del av egentligen allt fiske.

Jag skulle tro att det kommer dröja ett tag innan jag har skrivit klart det hela men någon gång i framtiden hoppas jag kunna publicera materialet här på bloggen. Här nedan följer ett förslag på upplägget om hur artikelserien kommer att se ut och vilka ämnen som jag planerar att tar upp. Saknar ni något så kom gärna med förslag.

1. INLEDNING

a) Ismete – Ett fiske under utveckling

b) Vad är det som gör detta fiskesätt så pass effektivt?

2. ISMETE I TEORI OCH PRAKTIKEN

a) Aktivt eller statiskt fiske?

b) Vilka djup skall man fiska på?

c) Vad krävs det för att bli en duktig ismetare?

d) Ismete – Knappast ett fiske för den late

e) Yttre förutsättningar

f) Gäddans huggtider

g) Hur ser egentligen konditionen ut på isgäddor jämfört med annars?

h) Fokus på de stora exemplaren

i) Återutsättning av gäddor

3. BETEN

a) Dött eller levande?

b) Stora eller små agn?

c) Art för art, Mört, abborre, harr, sik, m.m.

d) Doftmedel, spray, oljor, sprutor

f) färga ditt bete

4. UTRUSTNINGEN

a) Spön

b) Rullar

c) Tackel, krokar, lina m.m.

d) Olika typer av tackel.

e) Isborrar

f) Ekolod

g) Isvippor, ställningar, bjällror m.m.

h) Pulkor, stol

i) Verktyg. Avbitare, kroklossare, kniv.

j) Avkrokningsmattor

k) Kamera, vågar, måttband

l) Utryckningsväska

m) Elektroniska nappalarm

5. ÖVRIGT

a) Mitt ismete genom åren.

b) Förvaringen av betesfisk

c) Att tänka på när man vistas på isarna utifrån säkerhetsaspekten.

Gäddornas olika färgteckningar

Har du någon gång funderat varför gäddor kan se ut på så många olika sätt när det gäller färgteckningen, varför kan det skilja så pass mycket i färg, kroppsform och kondition mellan gäddor som lever i samma vatten? Logiskt sätt borde det rimligtvis endast handla om att för gäddan kunna kamouflera sig så bra som bara är möjligt. Så är det förmodligen också, i alla fall till största delen men ibland går inte verkligheten ihop med teorin och det gör det hela förvirrande men samtidigt spännande.

Mindre vatten

Min erfarenhet säger att ju mindre och grundare ett vatten är desto mer likartade är gäddorna i färgen. I min ungdom fiskade jag nästan bara i små tjärnar då vi framförallt spinnfiskade. Antalet småvatten jag fiskat i är således väldigt många. Dessa vatten var för det mesta grunda, vegetationsrika med dybotten och därför var det vanligast att gäddorna var relativt mörka i färgen. Men förbluffande ofta märkte jag att två till syntes likartade vatten i fråga om storlek, bottentyp och siktdjup kunde uppvisa gäddor av två helt skilda färgvarianter. Däremot har jag sällan märkt skillnader i färgteckningen på gäddor från samma tjärn.

Denna gädda togs på drygt 1 meters djup i ett mycket vegetationsrikt vatten med mörk dybotten.

Bottentypens och djupets samt siktdjupets inverkan

Jag tror helt klart att bottenfärgen spelar in en hel del. Grumliga småvatten med mörk botten har bara gett mig mörka gäddor. Däremot har grumliga vatten med ljus botten gett mig gäddor som varit mer normala i sin färgteckning. I ett av mina småvatten är det riktigt klart vatten samt hård sandbotten i större delen av tjärnen. Här är all fisk väldigt ljus i färgen. I tjärnen finns det förutom gädda även gärs, mört och abborre.

Vad det gäller djupet så tycker jag se mig ett samband att i grundare vatten med samma bottentyp och siktdjup som ett djupare så blir gäddorna oftast ljusare i färgen i det grundare vattnet. I djupare vatten får ofta gäddan en mer markant och tydlig färgteckning.

Två gäddor från två olika vatten av ungefär samma storlek. Den ljusa gäddan är från ett vatten med ett medeldjup på knappa 2 meter, den mörkare från ett vatten med djup ner till 10-15 meter. Skall sägas att vattnet är betydligt klarare i den djupare sjön.

Större och djupa vatten

Senaste åren har jag mer frekvent börjat söka mig till vatten som hyser större gäddor och då har det blivit naturligt att fiska i större vatten vilket egentligen inte ligger i min natur då jag trivs som bäst vid små natursköna småvatten. Men ibland får man göra en uppoffring vilket istället har gett mig flertalet fina gäddor som belöning. Några av dessa större vatten är också djupa och här har jag märkt att variationerna vad det gäller färgteckning men även kroppsform och kondition är större bland gäddorna. Trots att vattnets siktdjup och färg är det samma kan man hitta gäddor i vitt skilda färgkostymer. I det vatten jag känner till bäst har jag upptäckt fyra tydliga teckningar på gäddorna.

1. Mycket ljus buk – Ljus färgteckning.

Nästan alla gäddor med detta mönster har jag fått grunt. Till kroppsformen oftast hög, rejäl nacke.

Denna välgödda fisk valde att hugga på det grundaste spöet på knappa 2 meters djup.

Samma typ av gädda i samma vatten men med en helt annan kondition.

2. Normal färgteckning.

Dessa gäddor träffar man på lite varstans i sjön, dock mestadels relativt grunt.

3. Ljus buk – Lite mörkare och tydligt mönstrad färgteckning med mörk rygg.

Dessa gäddor får man oftast längre ut i sjön på djupare vatten. Mer långsmala, torpedliknande i kroppsformen än framförallt typ (1). Men för den skull ibland rätt grov över rygg och kompakt i kroppen.

Här en 120 centimeters gädda med både annorlunda mönstring och kroppsform än (typ1).

4. Mörkare kropp med tydlig färgmönstring samt färgad buk.

Dessa gäddor lever och jagar djupt ofta i vattnets mellanskikt (pelagiskt).

Min slutsats är att dessa gäddor skapar sina färgmönster/ kroppsform beroende på vilket liv de väljer att leva i denna sjö. Vissa individer lever mestadels grunt och jagar de fiskarter som finns där var av de till utseende blir ljusa i färgen. Dessa får även rätt tydligt breda nackar s.k. braxennackar vilket kanske säger en del av vilken föda de lever på?

De gäddor som väljer att jaga mest ute i frivattnet får en annan färgteckning och även kroppsform, en mer torpedliknade vilket också borde göra den smidigare och mer anpassad för dess jaktteknik. Sedan finns det också mellanvarianter och dessa individer tror jag är de som mer frekvent väljer att stundom leva grunt och stundom djupt. Kanske dessa också pendlar en hel del i färgen för att passa in, där kommer kameleont fenomenet in i bilden.

Jag tror och fick även nu i vinter bevisat att de gäddor som normalt jagar pelagiskt under vissa perioder tvingas in på grundare vatten beroende på att jaktljuset helt enkelt är för dåligt. I detta fall handlade det om 60 cm is och 60 cm snö. Att då jaga ute på frivattnet tar helt enkelt för mycket energi, då är det istället bättre att söka sig till grundare vatten där gäddan kan stå still och lurpassa tills rätt läge kommer. Därför tror jag att man inte kan säga att en gädda lever sitt liv inom ett begränsat område som man ibland kan läsa i litteraturen. Ibland tvingas gäddorna anpassa sig till rådande förhållanden och då söka sig bort från sin naturliga plats. Vid dessa tider är det viktigt att man som sportfiskare lyckas lista ut var gäddorna befinner sig för tillfället.

Strömmande vatten och sjösystem

När det gäller mindre strömmande vatten så tycker jag att gäddornas färgteckning och även kroppsform är ganska så likartade, även här ser jag ett mönster att ju mindre vattnet är desto mindre blir skillnaderna. I större strömmande vatten som älvar och större åar så kan man däremot många gånger se tydliga skillnader.

Denna gädda togs i en å med rätt klart vatten och en botten bestående av mest sten och sand.

En annan typ av vatten är större sjösystem som oftast består av flertalet sjöar med förbindelse till varandra. Jag är bekant med några sådana typer av vatten och det jag kan allra bäst är utan tvekan Aleåns sjösystem. Gäddorna i ån från havet och upp till Mockträsket som är den första större sjön är väldigt lika vad det gäller färgteckning, kondition och kroppsform. Längre upp i sjösystemet tycker jag mig kunna se ett mönster att gäddornas färgteckning och kondition varierar desto mera vilket förmodligen beror på vissa gäddor vandrar stundtals in och ut från närmsta sjö till ån. Sedan finns det allt som oftast ett stationärt bestånd i själva ån och dessa brukar i regel särskilja sig från de som kommer in från sjöarna.

I ett annat större sjösystem har jag sett upp till fem olika färgteckningar på gäddorna. Totalt har jag fiskat i tre olika sjöar plus en å som rinner dem emellan. Två av sjöarna är grunda och vegetationsrika och här ser gäddornas färgteckning rätt likartade ut. Det finns dock ett par olika varianter men de allra flesta gäddorna är rätt ljusa i färgen. Den tredje sjön är däremot helt olik de övriga två då den är stor och djup. Här finner man desto fler varianter och det råder inget tvivel om att ju större variablerna är i ett vatten desto större blir skillnaderna i färgteckning, kroppsform och kondition.

Luis Rasmussens erfarenheter i ämnet

Oftast men långt ifrån alltid har jag hittat en vad jag tror logisk förklaring till varför gäddorna ser ut som dom gör i ett vatten, men ibland blir man som sagt inte klok på det hela. Någon vecka efter det att jag skrivit detta inlägg så fann jag på en av mina favoritbloggar PREDATORFISHING MY WAY BY BY LUIS RASMUSSEN ett inlägg i samma ämne. Luis skriver där om sina erfarenheter och tar upp några exempel om vatten där gäddornas färgteckningar strider mot allt det man tror skulle vara det rätta. Mest fascinerande i mina ögon var en 10 hektar stor göl som han beskriver. I detta grunda vatten som består av mörk dybotten beskriver Luis att vattnets färg är som att titta ner i en kopp kaffe. Ja rimligtvis borde ju gäddorna där vara riktigt mörka i färgen men i verkligheten är det precis tvärt om! (bild finns på bloggen).

Jag rekommenderar ni som är intresserade av ämnet att läsa hela inlägget i sin helhet . Dessutom lär ni finna ett och annat intressant på den bloggen kan jag lova. Är ni intresserade av gäddmete så är detta en guldgruva men utöver detta så finner man mycket annat trevligt om vår populäraste sportfisk gäddan. Jag säger precis som Luis att det skulle vara kul att höra fler människors erfarenheter av detta fenomen. Så därför välkomnar jag alla kommentarer jag kan få, eller så skickar ni bara ett mail.

Tragedi för A-strömmarna, bompass och en stor Norrbottens gädda

TRAGISKT BESKED ANGÅENDE ARJEPLOGSTRÖMMARNA

Arjeplog är enligt min mening en av de allra vackraste orterna i vårt land med en storslagen natur med stora sjöar och fjälltoppar inom räckhåll. Här finns också en del spännande rinnande vattendrag och hit hör definitivt Arjeplogströmmarna som endast ligger ett stenkast från Samhället. Fisket i strömmarna är vida känt och förutom ett bra harrbestånd finns det riktigt stora öringar som söker sig hit för att föra sin avkomma vidare eller för att vandra mellan de två stora sjöarna. Själv har jag gästat dessa natursköna strömmar vid ett tillfälle och trots att fisket inte var det bästa blev jag förtrollad av stället.

Därför är det för mig en gåta att det finns Arjeplogbor som vill bygga ett vattenkraftverk där och ännu värre att det verkar som att de får tillstånd att göra det. Nu i veckan har miljööverdomstolen sagt sitt och meddelat att de inte medger ett prövningstillstånd för ett kraftverk där. Om nu detta blir verklighet så skall man veta att vinsten endast blir uppvärmning av 100 talet villor under ett år medan förlusten blir desto större. Givetvis kommer miljön att påverkas och i sin tur även fisket. Dessutom kommer Arjeplog som kommun få ett sämre rykte som i sin tur kommer leda till färre turister som söker sig dit för att fiska. I slutändan kommer garanterat kommunen inte gynnas ekonomiskt om detta blir verklighet och jag kan inte annat än tycka synd om alla de ortsbor som är motståndare till detta idiotprojekt. Jag hoppas att inte sista ordet är sagt i detta ärende och att jag slipper vara med om att se dessa strömmar förstöras. Mer att läsa finner du på SPORTFISKARNAS HEMSIDA.

NU ÄR MIN SVIT BRUTEN

Efter årets två första ismetepass som ju blev väldigt lyckande kom jag bokstavligen ner på jorden. Detta skedde i måndags då jag blev helt utan fisk. Inte ett enda hugg på dryga tre timmar visade att stället inte var det rätta. Trots ett bedrövligt fiske så kändes det hela inte bortkastat då jag en längre tid velat testa just detta ställe denna tid på året. Nu fick jag i alla fall en indikering att stället inte är hett och då kan man istället koncentrera sig på andra intressanta platser.

STOR ISMETEGÄDDA FRÅN NORR

Under förra veckan så togs det en riktigt fin Norrbottensgädda på 117 centimeter och 11,9 kilo av Team Miekos Rickard Larsson. Detta innebar ett nytt PB för Rickard samt ett för klubben nytt klubbrekord gällande ismete. Mer att läsa om fångsten samt bild finner du på deras KLUBBSIDA.

ÅRSRAPPORT 2009 FINNS NU ATT LÄSA

Eftersom jag hållit igång bloggen sedan början av 2009 och tidigare skrivit en årsrapport från mitt fiskeår 2010 har jag nu även lagt in en rapport från detta första år. Den finns nu tillgänglig att läsa under Etiketten ÅRSRAPPORTER.

Nu ser det ut som att vi här uppe i norr går mot en kallare period medan det i söder blir ovanligt milt för årstiden. Som tur var uteblev all den snö de hade lovat igår vilket kändes skönt. Hade det kommit ännu mer snö hade förhållandena ute på isarna blivit ännu sämre (om de nu kan bli det) än vad det är nu. Lite kyla kan nu i bästa fall göra så att stöpisarna fryser till och i så fall skulle vi helt plötsligt ha skapliga förhållanden. Men av erfarenhet vet jag att detta kan ändras hit och dit och ibland finner man ingen logiskt grund varför isarna ser ut som de gör och sedan kan det också variera rejält från vatten till vatten.