Att intresset för gösfisket ökar i Norrbotten märks tydligt. Själv har jag märkt detta på flera plan. Dels att jag får mer och mer frågor av personer som är sugna på att börja fiska gös. Sedan ute vid fiskevattnen ser man allt fler båtar. Markus som jobbar på Mieko Fishing märker också hur intresset för gösen ökat senaste året. Själv tycker jag det är roligt att fler upptäckt denna intressanta och roliga sportfisk. Som matfisk går den inte heller av för hackor, i mina ögon är den en av de allra godaste fiskar man kan äta.
Men här finns en del att tänka på. Att ta upp några gösar då och då tycker jag man gott och väl kan göra. Att ta tillvara på den fisk man själv fångat är allt som oftast bättre än att köpa den i butik. Gösen är en rätt ovanlig fisk här uppe och där de väl finns ser bestånden väldigt olika ut. Så därför är det inte helt lätt för den oinvigde gösfiskaren att veta hur man bör tänka och handla. I några gösvatten (sjöar) har vi rätt gott om gös men storleken är inte något att hurra för direkt. Där är varje större fisk oerhört viktig och dessa bör alltid släppas tillbaka. Vad är en stor fisk då? Detta är väldigt olika beroende på vilket vatten. I de flesta sjöar här uppe (inte alla) så kan jag tycka att man skall släppa tillbaka de gösar som väger från 1 kilo och uppåt. Fiskar man mycket i ett vatten ser man rätt snabbt hur storleksfördelningen ser ut. Säg att fiskar på över 1 kilo är rätt sällsynta så är det rätt givet att dom skall man vara rädd om. Är det i samma vatten väldigt gott om gösar runt 4-8 hekto och de är magra så är det en god ide att ta just dessa som matfiskar. Att då fiska rätt hårt kan faktiskt rent av vara bra för beståndet på sikt. Detta så kallade ”fönster uttag” är ofta en bra lösning som blir allt vanligare idag. Ser jag till de gösvatten som jag känner till i Norrbotten så ser det väldigt olika ut. I nått vatten skulle jag aldrig ens tänka tanken att döda en gös. Anledningen är att de helt enkelt är för få. Medan i några andra så kan jag tänka mig att ta någon enstaka matfisk. Sedan har jag nått vatten där de finns så gott om gös där jag inte alls behöver ha dåligt samvete för att ta de matfiskar jag behöver.
I några rinnande vattendrag finns det också gös i Norrbotten och här blir fisket genast mycket känsligare. Dels så är ytan betydligt mindre samt att dessa vatten verkar ha ett relativt glest bestånd. Ett glesare bestånd gör ofta att medelvikten blir bättre men här blir varje fisk ännu mer värdefull än i en sjö. Hittar man en göshåla och fiskar hårt så är risken stor att fisket snabbt försämras. Tar man dessutom upp varenda gös man får så kan det bli än större konsekvenser.
Gösen lever här i Norrbotten på gränsen vad den tål. Detta har synts tydligt genom åren då bestånden går upp och ner. Dessutom är gösen en känslig fisk som kräver rätt behandling om man tänker sätta tillbaka den. Ibland står gösen väldigt djupt men själv brukar jag inte vilja fiska djupare än 8-9 meter, sällan djupare och undvik att fiska djupare än 10 meter. Gör man det så är risken väldigt stor att simblåsan sticker ut genom munnen. Ett knep att förhindra detta är att ta fisken lugnt och sansat och inte hala upp den för snabbt. Jag har märkt att det är väldigt olika hur känsliga gösarna är. Ibland går det bra att fiska ned till 10 meters djup medan andra gånger så blir det problem redan vid 8,5 meter. Fiskar man pelagiskt, alltså mitt i vattnet som när man trollar eller pelagiskt vertikalfiske blir inte detta samma problem.
Tänk även på att gösen leker sent här uppe. Normalt runt midsommar, i år på grund av kylan första veckan i juli. Själv skulle jag ha mycket svårt för att ta upp gösar som inte hunnit leka och i några vatten väljer jag inte att alls börja fiska gös förrän de lekt klart. Som sagt jag tycker det är kul att fler och fler intresserar sig för gösen som sportfisk men se till att fiska med förnuftet så ökar chansen att vi även i framtiden får ett bra gösfiske.
