Påsken är över och i
vanlig ordning så tillbringade jag några dagar ute på isen. Det
blev närmare bestämt två dagars fiske efter gädda plus ett
kvällspass efter lake. Det har varit lite skralt med fiskerapporter
den senaste tiden så kanske finns de som undrar om jag sitter inne
med några trevliga överraskningar men så är inte fallet. Nej har
helt enkelt inte blivit så mycket fiske som jag hade hoppats på.
Ett trögt gäddpass samt en mer lyckad fisketävling som jag
tidigare skrev om i Sportfiskebloggen på Kuriren är allt jag mäktat
med i fiskeväg sedan senaste fiskerapporten från den 28 mars.
Jag har faktiskt haft
möjlighet att fiska mycket de senaste veckorna då jag jobbat natt
och varit ledig dagtid. Men en period med mycket migrän och
muskelvärk har satt käppar i hjulet plus att vädret varit kasst.
Skall jag fiska i halvtaskigt väder så krävs det att både kropp
och fiskesuget är på topp och så har inte varit fallet. Trist då
jag haft en hel del intressanta planer som gått om intet.
Nu till påskfisket. Första
dagarna spenderade jag mest i sängen efter flertalet migränanfal
men under söndagen vaknade jag ovanligt tidigt och kände mig
utvilad. Blev en skidtur på dagen och under kvällen pimplade jag
upp betesfisk. Som avslutning testade jag ett nytt ställe där jag
länge funderat på att fiska lake. En grundare vik som känns
intressant. Spred åtta ismetespön över ett större område och
redan i början av skymningen hördes ett försiktigt plingande från
en av ålbjällrorna. Japp en lake, dock ingen stor men ändå ett
bevis på att de finns här. Innan jag gav upp kommer det upp en till
och denna är ännu mindre. Inga bjässar men ändå intressant, lär
göra fler försök på denna plats.
Måndag och första dagen på
evigheter då solen lyste från en klarblå himmel. Bortsker man från
den kalla nordostvinden så var det ett stort steg framåt
vädermässigt. Kalla högtryck är något jag sällan tycker är bra
denna tid på året så jag hade känslan att det skulle vara trögt
idag och så blev det. Bortsett från en ivrig snipa som högg tre
gånger innan den slutligen fastnade på kroken så hände inte
mycket de första 5-6 timmarna. Ingen riktigt huggperiod och klockan
närmade sig 15 tiden. Frågan var om jag skulle ge upp eller nöta
vidare. Kanske var det vädret som gjorde att jag stannade lite extra
men även det faktum att jag kände på mig att det simmar en och
annan storgädda i området. De är inte många till antalet, inte
lätta att få men de finns där och de gör att man håller ut lite
längre.
Vårvintern är en underbar
tid dagar som denna. Finns nog ingen tid på året som vädret har så
stor betydelse för mig som nu.
Men nog blev jag ändå lite
förvånad då jag en liten stund senare står och drillar en bättre
fisk. Allt går enligt planerna vilket känns skönt då jag i år
har tappat två finare gäddor. Denna fisk är riktigt fin där den
ligger på mattan. Inte proppfet precis men fin höjd och rätt bra
rygg. Första tanken är att den inte var så lång men då jag
måttar den till knappa 112 centimeter förstår jag att den väger
över 10 kilo.
Det är alltid extra skoj då
man får kämpa för varje större fisk. Efter att ha tappat ett par
finare gäddor och haft några tröga fiskepass var denna fisk
efterlängtad. Denna gädda blev min tionde över 10 kilo på ismete
så man kan kalla det lite för en "jubileumsfisk". Vikt:
10,47 kg, längd: 112 cm.
Strax därefter kommer ett
dubbelhugg, är det fler storgäddor i farten kanske? Nej det visar
sig vara två smågäddor. Nöjd med utdelningen beger jag mig hemåt
för i morgon är det dags igen.
Nästa fiskepass är ännu
trögare, riktigt trögt då det normalt är ett vatten som brukar ge
många hugg. Ett par smågäddor håller mig sysselsatt första
timmarna och så en lite bättre fisk på knappa 5 kilo. Skönt ändå
att vara ute i det vackra vädret. Nu återstår det bara att se om
man hinner ut på något fler isfiskepass innan säsongen tar slut.
Trots att isen är runt 80 cm vet man hur snabbt det kan gå när väl
vårvärmen kommer. Dagarna är långa och solen värmer på bra nu
vilket ger en fingervisning på vad som komma skall. Sommaren är
välkommen liksom fisket i öppet vatten.
Avslutningsvis lite annat
som handlar om sportfiske och hur vi som deltar i sociala medier
väljer att vinkla det hela. En tanke som dyker upp då och då är
att många av de som skriver om sitt fiske och lägger upp bilder
sällan eller aldrig nämner nått kring de dåliga fiskedagarna
eller de gånger man misslyckats. Då blir de lätt, kanske speciellt
för de lite mindre drivna och mer oerfarna att tro att man antingen
är ett superproffs eller har supervatten som alltid levererar.
Verkligheten är normalt en annan. Visst med tiden lär man sig mer,
hittar fler heta platser/vatten som man varvar emellan men det krävs
också lite tur och att man fiskar rätt tid/dag. Man får räkna med
några bompass och likaså att lära sig hålla ut några timmar
längre än man ibland vill. Belöningarna för mig har flera gånger
kommit efter i princip en hel dag då inget har hänt och så
plötsligt sitter den där, storgäddan...
Personligen försöker jag
ge en så realistiskt bild som möjligt när det gäller mitt fiske.
Visst självklart skriver jag mer utförligt om de gånger jag
lyckats bra då det dels känns mer stimulerande för mig själv men
även mer intressant för de som läser bloggen. Men jag tror också
att man som läsare uppskattar när man skriver om de sämre
fiskepassen och annat runt fisket än bara de goda bitarna som de
största fiskarna och de bästa fiskepassen.
En annan sak jag försöker
akta mig noga för är att skriva nedlåtande om de fiskar jag får
som jag inte upplever som stora nog. Skulle jag börja göra det
riskerar man att sänka andra och kanske få vissa att ge upp eller
känna sig mindre bra. Visst med tiden höjer alla sina mål och de
fiskar man upplevde som stora i början av sin karriär känns idag
inte alls speciella. Jag skall inte sticka under stolen med att
storleken har betydelse för mig, det är en slags drivkraft i mitt
fiske att utvecklas hela tiden. Hitta nya sätt, metoder att fånga
de största fiskarna i ett nytt vatten eller söka lycka i ett annat.
Men samtidigt får inte den där hysterin skena iväg för mycket då
är det lätt att man glömmer allt annat som hör fisket till. Det
är nog lite därför jag föredrar att fiska både med de som jag
räknar som fullfjädrade fiskeproffs till de som nyss börjat fiska.
Det viktigaste för mig är inte hur bra man är på att fiska utan
mer hur man är som person och att man uppskattar att fiska och vara
ute. Likaså att man kan dela sin glädje med andra oavsett vem i
båten som lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar