Ismeta på blanka fina
nyisar är något som jag känner en slags skräckblandad förtjusning
för. Förvisso har jag haft flera bra fiskepass denna tid om man ser
till mängden fisk men i gengäld har jag haft desto svårare att
hitta de större gäddorna. Det har gått så långt att jag kallar
det hela för "novembersyndromet". Fast å andra sidan har
jag inte lagt ned så mycket tid då denna period oftast är väldigt
kort. När väl snön kommer vilket oftast rör sig om en till två
veckor efter att isen lagt sig så är det sällan man får tillbaka
blankisarna igen. Med andra ord gäller det att passa på medans man
kan.
Fördelarna med blanka isar
är flera. Dels kan man testa platser som man normalt inte orkar gå
till (jag saknar skoter), sedan kan man sprida spöna bättre då man
färdas lätt och snabbt på isen. Förutom detta så gör avsaknaden
av snö samt tunna isar att jaktljuset nu är betydligt bättre för
gäddorna jämfört med hur det kommer se ut längre fram under
säsongen. Det är nu gäddorna skall vara som mest i farten, de ser
betena på längre avstånd och rör sig mera.
Med all denna teori i
bakhuvudet så borde man ha lyckas som bäst nu men i mitt fall är
det inte alls så. Jag har mina mer eller mindre säkra vinter och
vårställen som drar till sig stora gäddor men just denna tid känns
det som att storgäddorna tenderar att vara väldigt utspridda, är
som att de kan stå lite var som helst liksom. Mer fisketid samt
hitta rätta typer av vatten kan kanske lösa detta problem?
Till min hjälp att komma
det hela på spåren hade jag en riktig mästare inom området, Markus
Teilus. På hans CV finner man fem mäktiga ismetegäddor alla
tagna i Norrbotten (13,8 kg, 13,3 kg, 11,9 kg, 11,5 kg, 11,1 kg).
Även Markus tycker att det kan vara knepigt att finna storgäddorna
denna tid fast han har ändå lyckats få två riktigt fina fiskar.
(nr 4 och nr 5 på listan). Själv har jag ett väldigt klent
november-rekord med en gädda på dryga 8 kilo. Så här borde en
putsning av det rekordet vara klart möjligt.
Nu till dagen då det hände.
Redan då jag satt ut mitt första spö kommer första hugget. En
pigg och stilig gädda på 104 cm och 7520 gram blir dagens första
fisk. Bra start men den förväntade huggsexan uteblir. Vi förbannar
oss lite varför vi inte var igång tidigare, kanske missade vi
dagens hetaste huggperiod. Under dagen kommer huggen glest men med
jämna mellanrum fast nu är det mest snipor som är i farten.
När dagsljuset börjar avta
börjar den ena bjällran efter den andra plinga. Några bättre
fiskar kring 4-6 kilo kommer nu upp och plötsligt känns det riktigt
hett. Jag har just krokat loss och släppt tillbaka en 4 kilos då
jag ser att det fällt på spöet närmast sett från där jag
befinner mig. Den måste huggit alldeles nyligen så jag skyndar mig
dit. Jag blir nästan chockad då jag ser hur mycket lina den dragit
ut. Sådana här gånger vet jag att man inte har de bästa oddsen
att lyckas med krokningen. Dessutom vet jag att det i princip bara är
stora gäddor som kan göra sådana här långruscher. Jag vevar nu
in linan i snabb takt, känner lite motstånd och sedan drar jag till
med 3-4 mothugg på raken.
Jag fortsätter veva in lina
och känner hela tiden lite motstånd men det är inte mycket mer än
så. Men så blir det nästan stumt och jag inbillar mig att gäddan
kan ha gått fast i nått. Men när den då rör på sig får jag
lite vibbar att det kan vara en större fisk. När jag även ser att
det fortfarande är drygt 40 fot ute växer sig känslan ännu
starkare. Tillslut står den rakt nedanför hålet och ställer sig
vid botten vilket är ytterligare ett bra tecken. Jag får strax en
skymt av fisken och det är en mäktig syn när man ser gäddan göra
en långrusning under blankisen. Nu vet jag att det är en bättre
fisk vilket jag också förmedlar till Markus som givetvis är långt
borta och drillar en 5 kilos. Slutfasen av kampen blir jobbig då
gäddan vägrar att ge sig, den hinner med ett gäng rusningar innan
den till sist står still under hålet och jag kan landa den.
Markus kommer strax och han
säger direkt när han ser gäddan att detta är ju en "reggfisk" (över
12 kg). Själv inser jag detsamma först när jag sätter ner den i
hålet för att hålla den under vatten medans Markus fixar i ordning
grejor för vägning, mätning och fotografering. Den är inte bara
lång utan det är knappt att den går igenom hålet. När den sedan
ligger i vågsäcken känner jag en bra tyngd men fortfarande har jag
inga förhoppningar om ett nytt pers vilket innebär att den måste
väga över 13110 gram. Vi väger den två gånger och det är Markus
som ser siffrorna på displayen. Han säger sedan "du kommer
inte tro mig när jag säger vad den väger". Sen när jag får
höra vikten inser jag att ett nytt rekord är ett faktum, om än
med liten marginal 110 gram. Längden var också mäktig, bara 1 cm
från min längsta gädda.
Som vanligt sådana här
gånger har man svårt att ta in allt som händer på en gång. Men
så här i efterhand känns det riktigt kul att få dela upplevelsen
med någon annan. Alla tidigare gädd-rekord har jag tagit när jag
fiskat själv vilket känts lite tråkigt. Jag och Markus hade innan
pratat rätt mycket om hur vi skulle lägga upp fisket och planera
det hela på bästa sätt. Nu hade vi turen att lyckas så då blir
det liksom dubbel glädje Fisket är många gånger teamwork så
denna fisk har Markus minst lika stor del i som jag själv. Extra
häftigt att det var just Markus jag fick dela detta rekord med eftersom jag var med då han tog sitt dåvarande Pb från 2014, även då
var det fråga om ismete. Nu var det ombytta roller.
MINA SENASTE
GÄDDREKORD
2010 – 12100 gram –
Ismete, fiskade själv
2016 – 12940 gram –
Ismete, fiskade själv
2018 – 13110 gram –
Spinn, fiskade själv
2018 – 13220 gram –
Ismete, fiskade med Markus
GÄDDREKORD JAG
DELAT MED ANDRA
2016 – 12840 gram –
Ismete, Mats H
2014 – 11900 gram –
Ismete, Markus T
2017 – 11200 gram –
Vertikal, Bosse
2016 – 10000 gram –
Vertikal, Bosse
2016 - 9670 gram –
Vertikal, Bosse
2014 - 9180 gram –
Vertikal, Andreas
2013 - 8500 gram –
Vertikal, Bosse
2014 - 8130 gram –
Ismete, Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar