April - Vårkänslor och fiskenördar

April, april din dumma sill jag kan lura dig var jag vill! Var mitt förra inlägg verkligen ett aprilskämt? Av reaktionerna att döma så föreföll det så. Men idag skall man inte ta något för givet så ni skall inte vara allt för säkra...

Nä skämt åsido, helst vill jag bara teleportera mig tillbaka några årtionde. Men mig tar jag bara ett par gäddspön (ett haspel, ett spinn), några jerkar, vobblers, tailbeten och en ask med jiggar samt en håv med gummerat nät. Ja även de nya flätade linorna, tafsarna och en digitalvåg kan också få hänga med. Resten av de nyaste prylarna kickar jag helst ner i vulkansprickorna på Island. För mig handlar sportfisket om så mycket mer än bara prylar. Att det för andra kan vara precis tvärtom kan man nog se som ett exempel över hur olika vi är och vad vi liksom går igång på. Hade alla sportfiskare varit stöpta i samma form hade det nog inte heller varit speciellt kul.

På tal om prylar, till i år har jag faktiskt en ny båt som skall få bada. Ja ny och ny man kan väl säga att det blev en budgetvariant av det jag var inne på den första april. En liten sliten plastbåt som jag köpte för 500 spänn. Den kommer bli helt perfekt för sitt ändamål, en slit och släng båt som kommer transporteras mellan diverse lite mer otillgängliga små vattendrag. Tanken är att den kommer användas främst till abborrfisket i år.

Kikade till en av de mindre båtarna jag använder då och då. Vädret har verkligen gjort sitt de senaste dagarna, verkligen ett tecken vart vi år på väg...

Nu till något helt annat. Nämligen fiskenörderi. Inbitna fiskenördar har alltid fascinerar mig oavsett vilket slags fiske det gäller. Lite i brist på annat såg jag på SVT play en film av Emilie Björkman “Vad jag pratar om när jag pratar om flugfiske”. Hennes hängivet för fisket eller som hon likt många andra flugfiskare betonar FLUGFISKET är lika äkta som talande. I denna film fiskar hon tillsammans med några andra om än ännu mer extrema flugfiskare. Det känns som att just bland flugfiskare är denna hängivenhet som snuddar vid gränsen av besatthet vanligare än andra fiskare. Få fiskare är dessutom så stolta över sitt fiske som just flugfiskare, det finns liksom inget annat som gäller.

Själv är jag i grunden lite av en hybrid som på ett sätt försöker slåss för “alla fiskars lika värde” Ingen fisk skall räknas som bättre än någon annan. Likadant tänker jag om metoder, varför skall en fisk fångad med flugspön rankas högre än en på mete? Och så tycker jag det skall vara i grunden tänker jag men sedan är det ju upp till varje fiskare att själv avgöra vad hen tycker och tänker. Man kan ha sin åsikt och övertygelse men så länge man inte tror sig veta bättre än någon annan så är det ingen fara. Men precis som inom religionen kan denna övertygelse ibland gå över styr.

Att man specialiserar sig inom sitt fiske ser jag bara som ett steg i rätt riktning. Detta är ett tecken på utveckling, att man strävar framåt och vill vidare. Man smider planer, sätter upp mål och drömmar som man försöker uppfylla. När man kommit till detta stadie så blir man på ett sätt friare men samtidigt kan prestationsångesten och pressen att lyckas komma smygande vilket sällan är bra. Fiskare som kommit så här långt har ofta ett extremt driv och tävlingsinsikt.

Tillbaka till Emilies film så var det en del som jag fastnade för lite extra. Det var när hon fiskade röding högt uppe i fjällen i en liten sjö tillsammans med Jacob Eliasson. De var där under fem dagar men fiskade knappt någonting. Jacob väntade extremt tålmodigt på exakt rätt förhållande med lite vind och vakande röding inom kastavstånd. Han visste precis vad som gällde för att lura de skygga och svårflörtade storrödingarna. En vanlig fiskare hade nog bara fiskat på och hoppas på det bästa. Och visst så länge man har kroken i vattnet finns chansen alltid där men då blir det mer av en slumpfångst.

I Jacob kände jag igen mycket av mig själv i hur jag fungerar och tänker. Nu flugfiskar jag inte längre mer än någon enstaka gång men det spelar ingen roll. Det handlar inte om vad och hur man fiskar utan istället hur man fungerar som person. Är man som jag eller Jacob försöker man bryta ner fisket i detaljnivå. Då gäller det att försöka observera, dokumentera, analysera och utvärdera precis allt som händer under varje fiskepass. Sedan försöker man lägga pusslet så gott man kan. Att lära sig känna när det är exakt rätt läge att fiska på en viss plats är en speciell känsla som är svår att med ord beskriva. Man har liksom bara gått och väntat på det rätta tillfället och när det så dyker upp så får man uppleva ett grymt bra fiske. Ja de är fiskemagi på högnivå.

Nu har vi hunnit en bra bit in i månaden och våren har även börjat visa sig här uppe om än det tog sin tid. Detta är en tid jag gillar. Kanske inte den bästa fiskemässigt men att se snön smälta undan, vårfåglarna komma och isarna börja försvinna är om något en påminnelse att sommaren inte är långt borta. Och alla som känner mig vet hur mycket jag uppskattar när sommaren anländer. Efter en ovanligt lång och kall vinter som denna är längtan enorm. Vetskapen om att jag dessutom kommer vara ledig nästan hela juni gör inte saken sämre. Det var läge sedan jag hade fem veckors semester på raken. Skall bli riktigt, riktigt skönt.

Jag har verkligen försökt utnyttja tiden och möjligheterna de senaste fem, sex veckorna men det har verkligen inte varit det lättaste. I dagsläget har jag lyckats komma upp till sju ismetepass (efter gädda). Väderläget är lite klurigt just nu. Isarna ser mer ut som ett slagfält med en enda sörja av vatten och slask. Även sett att en del vakar börja dyka upp här och var. Så vi får väl se om det överhuvudtaget blir så mycket mer isfiske. Skall i alla fall försöka knåpa ihop lite rapporter och statiskt över mitt fiske den senaste tiden. Så snart lär årets första fiskerapport dyka upp.

Önskar alla en trevlig helt och passa på att njut av solen för snart kommer det bakslag med betydligt kallare väder...