Vi befinner nu oss under andra halvan av april. Efter en period växlat med snö och sträng kyla kommer så mildluften på bred front. Ena dagen regn, andra dagen sol och tredje dagen storm. Jag lyckades få ledigt en dag på kort varsel samt var ledig ytterligare två dagar då vädret var okej. Trots att isarna nu såg ut som ett slagfält bestående av snö, slask, is och vatten så trotsade jag eländet på grund av den vårvarma luften och vetskapen om att detta kunde bli mina sista isfiskepass för säsongen. Gäddorna fanns på plats alla dagarna och jag kunde inkassera ett gäng skapliga fiskar.
Lite slående hur lik denna säsong blev förra årets. Fast fanns ett par (positiva) skillnader. I år blev det ett par veckor med fina förhållande i början av mars samt att isarna frös till efter den milda veckan i mitten av april vilket gjorde att isfiskesäsongen förlängdes med några veckor.Tyvärr har gäddorna överlag varit rätt magra och inte så där bitiga som man vill se dom. Fler än en gång har man trott på något bättre och sedan blivit smått besviken. Men å andra sidan skall det inte vara för lätt och den dagen när nästa riktigt grova, feta gädda behagar att dyka upp kommer glädjen att bli desto större. Fast jag kanske inte skall klaga för den längsta gäddan under andra halvan av april var faktiskt den med den bästa kondisen. Just denna fisk överraskade mig rejält.
Jag hade under dagen fått ett par mindre gäddor i samma hål. Dessa var väldigt försiktiga, de var knappt så de orkade lösa ut vippan. Denna fisk gjorde likadant samt att den knappt tog någon lina efter hugget. Vid mothugget känner jag att det inte är den minsta fisken. Men får inga “storgäddsvibbar” alls utan känslan är mer att det rör sig om en fisk runt sex, sju kilo. Så därför blir jag väldigt överraskad när jag ser vad som senare kommer upp genom hålet
Riktigt fin fisk med en otroligt vacker färgteckning. 11,850 kilo – 117 centimeter. En fisk som dessutom klämmer sig in på plats nio i min topp tio lista över ismetade gäddor.
Sista passen blev extra intressanta då vi hann komma in i maj månad. Sällan har jag kunnat ismeta så här pass sent. Frågan var ändå hur pass bra isarna skulle vara? Jag vill ju inte chansa så några av mina vatten gick bort men det fanns ett par ställen som jag tänkte borde ha säkra isar. Isarna visade sig faktiskt vara bättre än jag trodde.
Nästa fråga var hur fisket skulle vara nu? I teorin två ställen som borde hålla gäddor nu men av erfarenhet av hur segt fisket kan vara denna tid så var förväntningarna rätt lågt ställda. Samtidigt såg jag chansen att äntligen kunna få min första gädda över tio kilo i maj månad. Just maj månad är klurig fiskemässig för mig. Fönstret man kan fiska mellan islossningen och leken är många gånger näst intill obefintlig. Lätt där till de höga vattennivåer som uppstår när all snö smälts.
Efter åtta timmar utan ett hugg så började jag misströsta. Tankarna gick till fjolårets två sista ismetepass då jag satt i solsken och femton grader i över tretton timmar med ett resultat av endast två snipor. Det man tänker sådana gånger är om man fiskar på fel platser eller om gäddorna helt enkelt finns där men inte äter. Det jag också tycker mig se är att huggen blir allt försiktigare, de tar sällan lina efter huggen och följden blir fler tappade fiskar än normalt. Är som att gäddorna känner av när snösmältningen sätter igång och när vattnet rinner genom isen. Lite märkligt att det blir så här segt då isarna nu är snöfria. Just att det är lite eller ingen snö på isen har ju annars visat sig vara av betydelse om man ser till antalet hugg per pass men nu är det som att denna regel inte gäller längre.
Som alltid när det kommer till fisket så finns ändå alltid chansen där förutsatt att man är på rätt plats. Även om förutsättningarna inte är de bästa på pappret. Då gäller det att nöta och sedan bara hoppas på det bästa. Kanske var det just det som hände mig. För plötsligt under tre timmar så får jag flertalet hugg. Nu får jag vara med om en annan märklig sak som jag aldrig upplevt tidigare. Inom loppet av en kvart så fäller det tre gånger om i ett och samma hål. Det är dessutom hyggliga fiskar. När det har lugnat ner sig så händer precis samma sak men nu i ett annat hål långt i från där jag fått de tre senaste gäddorna! Det märkligaste i allt detta är att i samtliga av de tre närmaste hål som jag hade närmast de två “guldhålen” hade jag inte ett endaste hugg på hela dagen. Var som att de större gäddorna stod parkerade bredvid varandra och plötsligt bestämde sig för att nu tar vi och käkar en stund.
Efter dessa tre rätt hektiska timmar så dör det av helt med tre timmar utan ett endaste hugg. Fortsatte sedan att fiska ytterligare två timmar och lyckades då faktiskt få två gäddor till.
Det kan ju vara så att gäddorna generellt äter allt mindre nu närmare in på leken. Sedan så skall man komma ihåg att ljuset gör sitt. Nu är det ju nästan ljust dygnet runt här uppe i norr och då blir följden att det blir svårare att pricka in hugg perioderna som kan spridas ut över en betydligt längre tid än som är normalt under resten av ismetesäsongen. Egentligen skulle man behöva fiska extremt långa pass, typ runt femton till arton timmar långa pass för att få en bättre känsla. Men vem orkar med det liksom…
I det andra av de två “guldhålen” kom dagens två bästa fiskar. Noterbart var att jag tappade ytterligare en fisk där som kan ha varit i samma storlek! Detta inom loppet av en kvart, sjukt märkligt. Sedan inte ett hugg i samma hål de avslutande sex timmarna av dagen.
Inte på långa vägar den största gäddan jag fått på ismete men kanske en av de bästa. Första över tio kilo i maj, sedan att jag visste att fisket kunde bli tufft idag. Så förväntningarna var inte så högt ställda och då blir man ju glatt överraskad när det visar sig går bättre än man trodde.. Sedan så var detta en av de kanske finaste gäddorna jag någonsin fått. Liten skalle, grov, välbyggd och välmatad skapelse med en grymt vacker färgteckning.
Gäddan vägdes till 10,500 kilo med en längd av exakt 110 centimeter...
Bara minuterna efter att jag dragit min tio kilos så kommer det en till rätt bra gädda i samma hål. Denna fisk var dock lite klenare byggd men några centimeter längre så hamnar på 9,47 kilo.
Med denna fiskerapport får jag avsluta isfiskesäsongen och ladda för fisket i öppet vatten.
Tanken var att skriva en summering av ismetesäsongen med statiskt och lite annat. Detta kommer men sparar det förmodligen till slutet av året istället. Tyvärr ser det ut att bli en kall inledning av maj här uppe. Lite som vanligt sett till hur det sett ut tidigare år. Sedan när väl värmen kommer får man väl byta från jacka till shorts på en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar