Kraftigt försämrat gösfiske i några av Norrbottens gössjöar

 Jag har faktiskt bara gått och väntat på att bägaren tillslut skulle ta och rinna över. Att någon av de som fiskat i våra gössjöar skall reagera och ta saken till en debatt på Facebook. Det tog kanske något år längre än jag trodde men nu har det hänt. Här kommer min alldeles egna historia baserat på femton års fiske i de två sjöarna det handlar om. Skall sägas att detta är endast mina egna ord, upplevelse och åsikter. Även att jag har bokfört varenda fiskepass vilket gör att jag har tydlig statistik över hur fisket sett ut över tid. Allt jag skriver här utgår från det problem som många nu ser, gösfiskets snabba försämring i två av våra sjöar.

Vi backar tillbaka ca femton år i tiden. Att det fanns gös i några av sjöarna här i Norrbotten hade jag hört talas om men de var inte mycket man visste i övrigt. Det fanns en del lokala fiskare som hade lite koll men det talade man tyst om. Det man fick höra av gubbarna var att i nästan varenda gössjö hade gösbeståndet varit mycket bättre på 50-60 talet innan den mer eller mindre försvann. Nu hade gösarna helt plötsligt återuppstått. Mönstret upprepades igen och gösarna dök upp mer och mer i samtliga av dessa vatten. Gösen var tillbaka av någon mystisk anledning.

Gösfisket var både enklare och långt bättre än jag förväntat mig. När jag började vertikalfiska gös så var det få om någon av gösarna som hade sett en jigg. De högg oftast direkt och hårt utan tvekan. Åren gick och bestånden ökade bara mer och mer. Samtidigt började fler upptäcka detta och även lära sig fiska efter denna speciella fisk. Första polacken som jag träffade här var en man som köpt ett hus intill en av sjöarna. Minns att jag surrade med honom några gånger. Det tog väl ytterligare något år innan det började dyka upp en och annan båt med polska fiskare. Ofta med enkla gummibåtar. De hyrde en stuga ute på en udde där de bodde. Detta var ingenting som störde eller påverkade fisket enligt mig, tvärtom tyckte jag det var kul att fler fiskade i sjön. Fisketrycket var fortfarande rätt lågt och man fick fisk precis som förrut.

Men så började det hända saker, fler fastigheter köptes upp, stugor, hus hyrdes och snabbt såg man hur antalet båtar i sjön ökade. 5-10 båtar under några år var en vanlig syn, men ökade till i snitt runt 10 stycken och förra året kom jag upp till 16 båtar och då räknade jag bara en halvan av sjön.

Det mest anmärkningsvärda var hur båtarnas utseende förändrades. I början såg man mest små enkla båtar som förbyttes till fullutrustade ekipage som kan kosta upp emot halvmiljonen. Uppenbarligen var det en helt annan målgrupp av sportfiskare som började komma hit. Frågan var om det nu bedrevs någons slags osynlig fiskecamp driven av några polacker? Nästa fråga blir då om detta är rätt att komma till ett land och göra på det sättet?

Som sagt jag är verkligen inte missunnsam eller så men däremot vill jag ha lite lugn och ro när jag fiskar. Som det såg ut nu då det ständigt for fram båtar kors och tvärs samt att jag tydligt började se hur mycket sämre och svårare fisket ofta var så fick jag tillslut nog. Orsaken till att jag slutade fiska är inte att jag missunnar andra att fiska här eller att jag ogillar andra fiskare utan helt enkelt att det är för många båtar på för liten yta och då blir det inte roligt längre. Minns en gång när det var väldigt speciella omständigheter och då kan gösarna och gäddorna helt enkelt försvinna spårlöst från 7-10 meters djup vilket sjön är till stor del. Jag visste då att fisken kan koncentrera sig till några få grundare områden, platåer där det är fem meter djupt. Jag upplevde ett grymt fiske den dagen och snart hade jag en båt brevid mig och en stund senare fick jag slåss om min plats med tre andra båtar. På ett sätt har jag full förståelse för deras agerande. De såg att jag fick fisk hela tiden och dom fick inte nått. Har man åkt långt och är extremt fiskesugen ja då tänjer man på gränserna. Man vill ha fisk till varje pris och ser man någon få fisk så åker man dit. Kanske har man ett annat synsätt i Polen eller andra ställen än här uppe, att man är mer framfusig och tar för sig. Själv är man uppfostrad på ett annat sätt och visar ibland kanske onödigt mycket respekt. En kulturkrock helt enkelt som innebar att jag tappade lusten efter en stund, avbröt fisket och åkte i land.

I samma veva som Polackerna började invadera träsket kring centralorten så blev gösfisket i grann sjön några mil bort välkänt i hela Norrbotten. En av fiskerättsägarna där var ivrig värre att marknadsföra sjön som ett riktigt bra fiskevatten med stora gäddor och fina gösar. Fiskekort började också säljas på nätet (Ifish). Effekten blev tydlig för de kommande åren så ökade båtarna. Inte extremt men ändå en tydlig skillnad. Själv fiskade jag en del här under denna tid men trots detta så upplevde jag fisket som bra. Åren gick och det började nu även dyka upp allt fler utländska båtar. Mest från polen men även andra länder från Europa. Denna sjö är bra mycket större än Djupträsket, fler ytor att fiska på, mer gös till antal så jag tänkte nog ändå att här det tåls mer fisketryck. Men i samband med gösleken i juni stängde man av sjön ett par veckor, sedan helt plötsligt mitt under sommaren beslutade man sig för det drastiska åtgärden att stänga sjön helt för året! Hur var detta möjligt? Hade fisket verkligen försämrats så mycket? Och framför allt vad trodde/ förväntade sig den man som tidigare så gärna ville saluföra sin sjö till allt och alla? Frågorna mina är många men själv har jag inga tydliga svar.

Vi hoppar tillbaka till Djupträsket, mitt hemmavatten där jag fiskat enormt mycket, lagt massvis med timmar. Denna sjö kan jag som handen i handsken. Denna sjö är egentligen inte så stor om man räknar de ytor gösarna finns på. Detta gör sjön än mer känslig för hårt fisketryck. Det man nu såg var hur det ständigt cirkulerar båtar kring de få mindre hetare områden där gösarna brukar finnas. Båtarna man ser idag är fullutrustade med bra ekolod, frontmonterade elmotorer och snabba motorer så fisket blir extremt effektivt i jämförelse med en liten eka med en enklare motor och i bästa fall ekolod som var lite av standarden för inte allt för många år sedan.

Det jag märkte tydligast var exakt det samma som jag läst från andra gösvatten i södra Sverige som gått igenom precis samma sak som här. Gösarna blev klart mer misstänksamma. Ekolodets skärm blev facit då man ofta såg gösarna följa jiggarna, ibland stiga men de högg inte. De fanns där men vägrade att hugga. En gös har väldigt bra syn, den jagar långsamt och inspekterar betet noga innan den hugger. Så egentligen är det inte konstigt att den blir svårare att överlista när fisketrycket skjuter i höjden. På ett sätt känns detta befriande, inte för fiskaren men för fisken. Hade gösarna varit dummare och glupsk hela tiden så hade den fiskas bort på direkten.

Jag kan rätt säkert påstå att just detta med fisketrycket är den klart största boven till hur dåligt fiske man nu upplever. Sedan påverkas även beståndet av att det tas upp massor av fisk. Hur mycket gös tas det då upp? Jag kan bara uttala mig vad jag själv sett. Min uppfattning är att den klart största delen av alla fiskare inte tar upp mer än de får. De utländska fiskarna sköter sig minst lika bra om inte bättre än de svenska. Men nu är de utländska betydligt fler och fiskar gissningsvis lite bättre men framför allt lägger betydlig mer tid. Här kommer en viktig skillnad mellan fisketurister och ortsbor, alltså tiden man fiskar. En skillnad som jag tror eller vet gjorde så ena gös sjön stängdes. Det var så att några båtar låg rätt stilla och fiskade på exakt samma område under flera dagar på raken. Är man duktig på att vertikalfiska så kan man (talar om egen erfarenhet) fiska upp enorma mängder gös om man träffar rätt. Jag talar om 100 gösar på fyra, fem timmar. Så oavsett om man släpper tillbaka alla fiskar eller inte så påverkar detta fisket märkbart. De som jämför ett och annat nät med flertalet fullutrustade sportfiskebåtar med nyaste ekoloden och menar att de inte är någon skillnad vet tyvärr inte vad dom pratar om.

Vad kan man då göra för att få ett hållbart fiske som är tillgängligt för alla? Kör man på som nu att alla får fiska på exakt samma villkor kommer gösfisket förmodligen bli ännu sämre eller i bästa fall vara på samma låga nivå. Ökar fisketrycket än mer försämras fisket ytterligare och minskar båtarna så kommer fisket upplevas som bättre. Tanken som det ser ut idag är god men fungerar tyvärr inte.

Skall man få ta upp nån gös? Egentligen vill jag skriva JA men när jag tänker efter så tycker jag att alla utländska fiskare måste släppa tillbaka all fisk de får. En sådan regel hade jag själv köpt alla dagar i veckan om jag åkte utomlands och fiskade. Det blir dessutom en tydlig regel samt sållar bort de (vad jag tror) fåtalet fiskare som åker upp hit i syfte att ta upp allt de kan för att sälja vidare eller de som väljer att ta upp de antal gösar de är berättiga till per dag som de nu har rätt till. Däremot tycker jag att lokalfiskarna skall få ta upp några fiskar (2-3 st) men då skall dessa vara mellan ca 40-65 cm, alltså mellanfiskar som det finns mest av. Börjar man ta upp de största och minsta då rubbas balansen i beståndet på ett negativt sätt. Så ett s.k. fönsteruttag är ofta den bästa lösningen.

Fiskekort och priser är en annan sak som ofta diskuteras? Jag är generellt av den åsikten att priserna skall styras till största delen efter hur mycket det kostar fiskeområdet att bedriva fisket. Saker som tillsyn, fiskevård, upprustning av ramper, rastplats, parkering och utplantering av fisk m.m. I de två sjöar som jag skrivit om borde fiskekortet i så fall kosta 0 kronor. Ja så illa är det faktiskt. Man har inte gjort en enda åtgärd som de jag nämnt ovan under de åren fiskekorten sålts. Viktigare än priset på fiskekort enligt mig är fiskereglerna samt att man har någon form av kontroll/ tillsyn så att de följs. Kollar ingen reglerna så sprids detta snabbt till de som fiskar och då blir de uppsatta reglerna tillslut verkningslösa. Skulle man nu satsa på lite åtgärder så tycker jag givetvis att det skall få kosta att fiska. Det känns lite märkligt att det som idag kostar mer att fiska i dessa sjöar än i många Put&take vatten där de köper in öring och annan laxfisk, gör rastplatser, grillplatser och annat runt sjön för att öka trivseln. Slutligen så tycker jag vi har mycket att lära oss av våra grannländer som ser fiskevattnet som en resurs. En resurs som i första hand skall gå till lokalbefolkningen. Till de som bor i kommunen, arbetar och betalar skatt här. I andra hand till de som bor i vårt land och i tredje hand de från andra länder. Det svenska sättet “lika för alla” är bra i tanken men fungerar inte längre. Vi reser mera, fiskar bättre och effektivare samt inte minst nätet och alla sociala medier som sprider nyheter snabbt som en löpeld. Jag tycker inte man skall skämmas för att få ha mera rättigheter där man bor. Speciellt när vi här talar om en liten fattig kommun där man behöver arbetskraft och duktigt folk. Kan man då locka hit folk med hjälp av saker som fiske, jakt och andra naturintressen så är det ju detta perfekt.

Årskort eller veckokort endast till de som är skrivna i kommunen ser jag som en självklarhet. Även till bra priser. Eventuellt lite generösare regler till de som bor vid sjön, säg att de får fiska med max 1 nät, 1 mjärde och att de fiskar gratis. Endast dygnskort för övriga fiskare och då till lite dyrare priser också men svårt att försvara det så länge man inte ger något tillbaka till de som fiskar som jag skrev om ovan.

Ytterligare åtgärder som kan tas in vilket jag personligen helst undviker men kan vara nödvändigt om man upplever fisketrycket för hårt är att man begränsar antalet fiskekort per dag. Säg att man bara säljer 10 kort på dag. Man kan införa veckodagar då sjön är stängd för turister, förbud vid lektider eller vid extremt höga vattentemperaturer.

Ja det går att begränsa och strypa ännu mera men tillslut handlar det mesta om att bara tjäna pengar. Saker som att sätta in en guide till varje båt som tar svinmycket betalt, eller ta ockerpriser på fiskekorten. Men är det verkligen detta vi vill ha? Att vi får hit endast de som har mycket pengar och kan betala för sig? Inte i min värld i alla fall. Jag tycker inte vi skall påspäda det som redan sker till stor del “att Sportfisket blir allt mer blir en klassfråga som så mycket annat i samhället.

Gösen kontra gäddan och de andra arterna
För att avrunda denna artikel som ju huvudsakligen handlar om gösen vill jag även väva in lite annat i bilden. I dessa sjöar simmar ju förstås även andra fiskar än just gösarna. När en art går framåt så blir det ofta på bekostnad av någon annan art. Detsamma är om en art minskar. Vi börjar med rovfiskarna gös, gädda, abborre och lake. Det man vet är att varje fiskevatten har en rätt konstant procent av rovfiskar vilket varierar beroende på flertalet faktorer som djup, näringshalt, växtlighet m.m. Gösens framfart i bägge dessa sjöar gick anmärkningsvärt snabbt. Teorierna till detta är många och så kan det vara men min övertygelse är att ett varmare klimat är huvudanledningen till ökningen. Gösens yngel kräver varmt vatten för att överleva och de vi nu ser är att värmeböljorna under somrarna blir mer extrema vilket gör det lilla extra för en fisk som gösen som hos oss lever på gränsen för vad den tål. Gösens framfart påverkade gäddfisket märkbart, speciellt under den tid då jag anser att “gösbeståndet” peakade runt 2015 och åren därefter. Gäddorna blev allmänt magrare och under några år flydde de vissa områden där det var för mycket gös. Balansen emellan gösen och gäddan blev sedan succesivt bättre. Lite samma var det med abborrarna. Laken har jag sett en tydlig nedgång i bägge sjöarna. Braxen och iden går åt det motsatta hållet. Man får idag fler idar och gissningsvis ökar även braxen. Helt logiskt att dessa fiskar nu ökar då klimatet blir varmare, gösens ökning gjorde även att biomassan med gäddor minskade och gäddorna är egentligen den enda art som kan äta id och braxen då de blir lite större. Mindre nätfiske har jag observerat med åren och de som lägger nät vet ju hur mycket id och braxen som lätt fastnar i näten. Siklöjorna, norsen och gärsen har minskat då de är lite av basfödan för gösarna. Själv tyckte jag nästan ett tag att det fanns för mycket gös i bägge av dessa sjöar men kändes som att balansen återställdes allt eftersom vilket det också brukar göra efter en tid då en ny art gått fram. Så min bild är att bägge dessa sjöar idag borde vara två välmående och bra fiskesjöar. Att man då får höra från flertalet sportfiskare hur mycket sämre fisket nu är så blir man såklart oroad. Själv märkte jag försämringen och såg tendenserna men det blev faktiskt värre än vad jag trodde.

Avslutningsvis en sista infallsvinkel som jag tror många missar. Bland lokalfiskarna häromkring så handlar det mesta om gösen. Man är otroligt mån om den helt enkelt. Inte så konstigt då den varit i det närmast försvunnen under massor av år. Den är dessutom en intressant och rolig art att fiska efter och inte minst en god matfisk. Men runt om i Europa och även i södra Sverige är gösen en rätt vanligt förekommande fiskart. Gösens status som sportfisk är faktiskt betydligt lägre än gäddan. Så min uppfattning är att bland majoriteten av de utländska fiskarna så är det inte gösen som lockar hit dom utan det är framför allt gäddan. Sen är väl kombinationen gädda, gös och abborre alltid trevlig i sig.

Jag hoppas innerligt att denna tråkiga utveckling vänder snart och i så fall lovar jag att återkomma och skriva om det...