Fiskeguiden - ALEÅN

Alla sportfiskare har säkert haft ett hemmavatten där man från unga år kunnat odla sitt fiskeintresse. I mitt fall råkades det bli Aleån. Detta har sin förklaring i att ån rinner igenom min barndomsby Alvik som ligger 24 km sydväst om Luleå. Därför har Aleån en alldelens speciell plats i mitt hjärta. Här kommer så en fiskeguide över denna vackra och fiskrika å där jag tänker dela med mig lite av mina erfarenheter efter alla år vid vattnet.

Vacker och majestätiskt slingrar den sig fram på sin väg mot havet.

ALEÅNS LÅNGA OCH KROKIGA VÄG NER TILL HAVET

Någonstans i jämnhöjd med Bredåker som ligger ovanför Boden tar Aleån sin början då några mindre bäckar rinner ihop med varandra. Här kallas den Alån där den rinner igenom första byn som är Brännberg. Några kilometer senare så rinner ån ut i den stora sjön Alträsket. Sedan tar ån namnet Sörån då den rinner först igenom en mindre grund sjö (Rörträsk) innan den sedermera mynnar ut i en liten större sjö Västmarksträsket. Därifrån rinner den vidare under namnet Norrån då den efter dryga 6 kilometer rinner ner i sjön Vändträsket. Från Vändträsk rinner ån sedan i en tämligen rak linje mot nästa stora sjö Mockträsket. Efter detta börjar Aleån sin raka väg ned mot havet, förutom den lilla Selsjön så rinner den raka spåret ut i Ersnäsfjärden och Bottenviken.

VILKA FISKAR FINNS HÄR?

Aleån är en artrik å som innehåller både stationära bestånd och fisk som vandrar upp från havet för att leka. De arter jag själv har fångat i Aleån är följande: Gädda, abborre, gärs, mört, stäm, id, braxen, löja, harr och lake. Andra arter som jag vet har fångats är sik, siklöja, regnbåge och stensimpa. Det finns även bäcknejonöga i ån eller nätting som den lokalt kallas här. Dessutom finns det flodkräftor efter större delen av vattensystemet men för att få fiska dessa måste man vara bosatt i de byar som ligger i anknytning till där kräftorna finns. Vad det gäller regnbågens förekomst så beror det på att det med jämna mellanrum rymt fisk från fiskodlingarna i Alträsk och Mockträsk. Dessa fiskodlingar är nu nedlagda sedan flera år tillbaka vilket lär leda till att dessa rymlingar i framtiden blir allt färre.

ALEÅN, EN Å MED OLIKA ANSIKTEN

Man kan säga att jag fiskat efter hela ån ändå från Alträsket ner till havet men det är framförallt i den nedersta delen från Seletsbruk och neråt som jag fiskat mest i. Det är främst denna del jag tänker berätta om men jag kommer även att ta upp lite om förhållandena längre upp efter ån och i de sjöar den passerar längre upp i systemet.

Fiskbeståndens karaktär och sammansättning varierar en hel del beroende på vilken del av ån du befinner dig i. Längst ner i mynningsområdet är det till stor del frågan om fisk som kommer in från havsvikarna. Vår och försommar är det därför mycket fisk i området då det vankas lek. Du hittar både vitfisk som id, braxen och mört och likaså rovfisk som gädda och abborre.

En bit längre upp så kan ån vissa tider under året upplevas som tom på fisk men under våren hittar även en hel del lekfisk upp hit vilket är till glädje för sportfiskaren. När vi kommer upp till Mockträsket och längre upp präglas ån mer av de sjöar den befinner sig i anknytning med. Därför varierar artbeståndet och sammansättningen en del vilket även gäller storleken på fisken. Men sammantaget kan man säga att det finns gott om småfisk som mört och löja och även ett tämligen gott bestånd av rovfiskar som abborre och gädda längst med hela ån.

1. MYNNINGSOMRÅDET

Tyvärr så håller mynningen att växa igen till stora delar vilket gör det svårare för fisken att hitta upp i ån och besvärligare för sportfiskaren att komma åt den. För att kunna fiska här är det en förutsättning att ha båt. Du kan sjösätta båten din både i Måttsund eller vid Svartskatan som ligger några kilometer öster om Ersnäs.

Försommarfisket efter gädda kan vara riktigt bra här, i alla fall när det gäller i mängd sett. Själv har vi fått en hel del gädda mellan 4-7 kilo men det verkar vara svårt att få större. Dessutom håller ofta gäddorna här en rätt taskig kondis vilket jag kan tycka är märkligt med tanke på att det finns så pass mycket mat i form av all vitfisk. Fast gäddbeståndet är stort, kanske för stort vilket får negativ påverkan på toppvikterna.

Fram mot sommaren så kommer abborrfisket igång längst med åns djupfåra där den ringlar sig fram igenom Ersnäsfjärden. Speciellt vid Hästgrundet där Aleåns vatten slutligen rinner ut i havet är en erkänd bra fiskeplats. Men fisket här kan upplevas som väldigt ojämnt, det verkar som att abborren ibland vandrar in från havet och då kan det vara grymt bra fiske. Andra gånger är fisken som bortblåst och man får knappt någonting. Storleken på abborren är som oftast när det gäller skärgårdsabborre rätt god med en bra medelvikt. Själv har jag inte fått någon större abborre än dryga 7 hekto men jag vet att det tas fiskar här varje år på runt kilot.

En annan fisk som huserar i området är laken och den är på plats från sena hösten till dess isen går upp. Aleån och Ersnäsfjärden är en klassisk fiskeplats för lake bland alla lakfiskare i Norrbotten. December till mars är den hetaste perioden då det finns chanser till goda fångster. Storleksmässigt så mäter sig inte lakarna riktigt med de som tas i några av våra älvar men det finns ändå god chans till lakar på 3 kilo och däröver. Tyvärr så är fisket inte vad det var en gång i tiden och det verkar vara en trend när det gäller de flesta lakvattnen här uppe i norr.

2. ALVIKS OMRÅDET

Alvik är den största byn Aleån rinner igenom på sin färd mot havet. Alvik ligger ca 5 kilometer från havet och här finns de första områdena med strömmande partier och hårdare sand och sten botten. Av dessa orsaker så finner fiskarna här fina lekplatser. Id, braxen, mört, löja, abborre, gärs och lake är fiskar som regelbundet leker i området. Vidare har jag observerat höstlekande fiskar som sik och siklöja i ån men de verkar som att de gästar ån bara vissa år. Just siken och siklöjan har jag bara sett till i ån under ett år, siken 1990 och siklöjan 1991. Det var i samband med lakfisket under hösten då vi tyckte att vi hörde fisk plaska ute i ån. Eftersom det var mörkt så var det svårt att se något men en kväll så lyckades vi lysa på lekande sikar i kanten av ån. Nästa bekräftelse fick vi när vi såg att det rann ut sikrom från var och varannan lakes mun. Ett sista kvitto fick vi således när vi lade ut ett nät under en kväll och kunde få en sik på runt kilot.

Det märkliga är att efter detta år har vi inte sett ett enda tecken på sik i ån trots att vi fiskat lake kontinuerligt på samma plats. Lika märkligt är det med siklöjan, under en höst så såg vi flera av dessa simma framför våra fötter då vi stod och fiskade lake. Dessutom hade lakarna många siklöjor i magsäcken. Men samma sak där som med siken, inte ett tecken på löja sedan dess. Detta behöver ju inte betyda att dessa arter inte finns i ån längre utan att de istället håller till på andra ställen som jag inte vet om.

Iden däremot återkommer varje år och det på samma plats dessutom. Det är vid Klubben som ligger efter vägen som går mellan Ersnäs och Alvik. Nedanför bron hittar man de säkraste platserna i några större höljor men hela lekområdet är nog drygt 500 meter långt. Iden är oftast på plats ca 1 vecka efter att isen gått i ån så den är med andra ord riktigt tidigt i farten.

Nedanför bron vid Klubben är ett hett ställe för id.

Jag började fiska id 1990 och fiskade sedan väldigt mycket i drygt 10 år. Numera blir det bara ett och annat ströpass. Det jag märkt vad gäller iden är att det blivit mer av den i mängd men däremot har storleken minskat drastiskt. Under 90 talet låg medelvikten på uppskattningsvis 1,7 kilo, numera är den nog nere på runt 1,2 kilo. Samma sak med toppvikterna. Tidigare var det lika lätt att få en id på 2 kilo som det numer är att få en på 1,5 kilo. Eftersom min drivkraft inom detta fiske just varit att få så stora som möjligt har mitt intresse svalnat markant. Men för den som vill uppleva ett bra fiske med goda fångstchanser på fisk mellan 1-1,5 kilo så kan jag varmt rekommendera Aleån. Min höjdpunkt inom idfisket var annars under några år i mitten av 90 talet och då speciellt 1997. Detta år fick jag mina tre största idar inom loppet av tre dagar. Dessa vägde 2950g, 2875g samt 2825g. De två största kom även det året med på 10 i topp listan över de största idarna i Sverige (plats 6, och 10). Klicka HÄR så finner du mer information gällande mitt idfiske i ån. Mer utförlig statistik finns att läsa HÄR.

En av mina större idar från Aleån.

Se film IDFISKE: http://www.youtube.com/watch?v=sTPb34vshxk

Strax efter att iden kommit på plats börjar andra arter att söka sig upp i ån. Mört, abborre, gärs, löja, gädda, braxen och stäm är de som följer därefter. Mörten brukar vissa år leka på samma ställe som iden men andra år hittar man den längre upp i ån. Abborren och braxen tycks leka en bit längre upp efter ån. Det är ganska intressant att jämföra de stationära abborrarna och mörtarna mot de havsvandrande. De havsvandrande är ljusare i färgen och klart större med en kraftigare kroppsbyggnad.

Vad det gäller braxen så är beståndet betydligt mindre än andra arter men i gengäld är det fråga om stor fisk. De flesta braxnar som jag fått har vägt mellan 2-3 kilo med några fiskar en bra bit över 3 kilo. Mitt rekord i Aleån ligger på 3770g. Om idfisket genererar i många napp så kan braxenfisket beskrivas som det motsatta. Den är ofta svårtrugad och när den väl börjar leka (brukar ske när häggen blommar) så är den i princip omöjlig att överlista.

En typisk braxen för Aleån.

En gemensam sak för dessa lekfiskar från havet är att de efter avklarad lek återvänder till havsvikarna där de finner bättre möjligheter till att finna föda och på det sättet nå högre vikter än vad den annars skulle gjort om de stannat kvar uppe i ån.

Slutligen några ord om laken och gäddan i området. Jag har fått en uppfattning att det inte vandrar så mycket gädda från havet utan att det mest är frågan om ett stationärt bestånd som är hyfsat stort. Sök gäddorna i anknytning till strömmarna och kring broarna eller i åns höljor. Gäddorna här blir sällan speciellt stora och är oftast rätt slanka i formen. En vanlig storlek är mellan 1-2 kilo men gäddor på 3-4 kilo är inte helt ovanliga. Större än så blir dock betydligt svårare, själv har jag fiskat mycket gädda här genom åren och bara fått en enda över 5 kilo. Visst kan det finnas större gäddor men de bör vara få till antalet.

Laken dyker upp redan i månadsskiftet september-oktober då den kommer upp från havet. Då går den utmärkt att bottenmeta vilket kan vara ett både trevligt och annorlunda höstnöje. Jag brukar fiska vid några platser där lakarna samlas sig innan leken. Dessa platser är lite djupare höljor som laken brukar hålla sig i tills i början av januari då det genast blir sämre. Min gissning är att de då drar sig till riktigt grunt vatten där den leker. Det finns också fog för detta påstående då jag under några år lyckades dra mycket lake på ett grunt vatten. Detta skedde i februari vilket förmodligen är mitt i dess lektid. Exakt när laken leker är jag lite osäker på men känns som att det kan variera från år till år och att det är en tämligen långdragen process om man jämför med andra arter. En gång fick jag faktiskt en lake som var full i rom i månadsskiftet mars/ april men den hade nog förmodligen missat tåget. Andra år har jag fått flera lakar i februari som varit fri från rom och mjölke.

Laken här uppe i ån väger i snitt dryga kilot. Fiskar upp till 2 kilo är tämligen vanliga, toppfiskarna vi fått har vägt runt 3 kilo. Jag tycker dock att skall man satsa på stor lake så är det klart större chans att lyckas längre ner i ån nere vid mynningsområdet. Lite statistik gällande mitt lakfiske i ån finns att läsa HÄR.

3. SELET-ALE

I denna del av ån finner man nästan uteslutande stationär fisk. Rent allmänt tycker jag att Aleån ovanför Långnäs är mycket trevligare ur fiskesynpunkt. En del av förklaringen finner man i att man någon gång under 50-60 talet muddrade ån från Långnäs och vidare ner till Ersnäsfjärden. Projektet har i efterhand blivit kritiserad då det fått motsatt verkan då muddringsmassorna bestående av mestadels lera runnit med vårfloden längst ån och medfört att det nu är minst lika igenväxt som det var innan muddringen.

Sträckan mellan Ale och Selet innehåller några fina strömsträckor där det finns harr. Beståndet är dock litet så därför rekommenderar jag uteslutande catch and realease. Tyvärr tycker jag mig se en negativ trend när det gäller harren men fortfarande så går det att få fisk och faktiskt fin sådan.

Annars så finns det hyfsat gott om gädda och abborre i området. Det är dock inte frågan om några speciellt storvuxna exemplar men gäddor på runt 3 kilo är rätt vanliga liksom abborrar runt 3-4 hekto.

I denna del av ån finns det gott om flodkräftor vilket man ibland märkt på gäddorna man får upp. Flera gånger har vi fått gäddor som haft något hårt i magen vilket sannolikt är fråga om kräftor.

Slutligen kan jag säga att denna sträcka innehåller flera mycket natursköna och vackra platser. Ett tips är att stanna vid Kvarnen i Ale där man har ett café sommartid, detta kan man kombinera med lite fiske i området. Sedan har vi Seletsbruk som ligger 7 kilometer längre upp som är en annan mycket vacker plats där det finns möjligheter att campa och grilla.

Aleån vid Selets bruk.

4. MOCKTRÄSK-SELET

Sträcka på några kilometer med några strömmande partier. Jag har bara fiskat här vid ett par tillfällen och har då fått skapligt med abborre samt några gäddor. Nackdelen med denna sträcka är att det är väldigt snårigt och eländig terräng längst efter ån.

5. VÄNDTRÄSKÅN

Ån mynnar här ut i Mockträsket och här fiskas det väldigt mycket. En av förklaringarna till att det är ett hårt fisktryck är att det ligger nära vägen, en annan är att just Mockträsket hyser ett bestånd av riktigt stor abborre. Förmodligen går det även en och annan storabborre i ån också. Själv har jag fiskat här några gånger utan att lyckats speciellt bra. Vad som döljer sig längre upp efter ån vet jag inte riktigt, har testat två platser närmare Vändträsket och fått skapligt med gädda men inga större bitar direkt.

6. NORRÅN

Det här är alltså sträckan mellan Västmarksträsket och Vändträsk. Här har jag fiskat en del och fått några skapliga abborrar samt gäddor i 5 kilos klassen. Fisket här upplever jag som rätt ojämnt mellan olika platser och från år till år. Terrängen är även besvärlig på flera ställen så det gäller att inte vara rädd för att bli blöt eller biten av knott och mygg. Jag kan tillägga att jag fått flera braxnar i Norrån och att det finns väldigt gott om mört och löja vilket visar att det finns gott om föda till rovfiskarna.

7. SÖRÅN

Sörån tar sin början vid Alträsk som är systemets största sjö. I sjön finns faktiskt ett bestånd av gös, något som är lite speciellt då det inte finns någon gös i de andra sjöarna efter Aleån. Anledningen till detta kan nog främst vara att Alträsket är betydligt djupare än nästa sjö Västmarksträsket där Sörån rinner ut. Just Västmarksträsket är väldigt grunt rakt igenom. Fisket i Sörån har inte slagit ut så väl de gånger vi fiskat där. I ån finns det ett hyggligt bestånd av gädda men storleken har inte varit speciellt bra. Ån ovanför Alträsket har jag ännu inte fiskat i så därför slutar mina erfarenheter av Aleån just vid denna stora och vackra sjö några mil söder om Boden.

ÖVRIGT KRING ALEÅN

För den som gillar att paddla kanot så har man här ett äventyr framför sig. I alla delar av ån finns faktiskt fina strömsträckor. Längst efter ån är det väldigt lite bebyggelse vilket förstärker vildmarkskänslan ytterligare. Djurlivet är även rikt och du har goda chanser att träffa på både bäver, rådjur och älg. Från E:4an går det en vandringsled upp till Alvik vilket kan vara något för den som gillar att vandra.

Fisket i hela ån är gratis men kräftfisket är förbjudet för allmänheten.

Vandringsleden tar sin börjar från E:4an vid Ersnäs.

MINA STÖRSTA FISKAR FRÅN ÅN.

Gädda 5600 gram - Långnäs Mete 2006

Abborre 1050 gram - Norrån Mete 2004

Id 2950 gram - Alvik (Klubben) Mete 1997

Brax 3770 gram - Alvik Bottenmete 1990

Mört 440 gram - Alvik (Klubben) Mete 2006

Lake 2600 gram - Alvik Pimpel 1992

Harr 500 gram - Ale Spinn (spinnare) 1994

FISKETIPS

Januari-Mars Lakfiske i mynningsområdet

Maj Mete efter id, braxen och mört. Alla dessa arter leker i områden kring byn Alvik. Nedanför bron vid Klubben är det kändaste och mest säkra stället.

Juni Bästa tiden för gäddfiske. Gädda finns längst hela ån men ett tips är att testa fiska där ån mynnar ut i havet. Där kan efterleksfisket vara väldigt bra under en kortare tid.

Juli-Augusti Bästa tiden för abborren. Siktar man på stor abborre är kanske området kring Mockträsk det mest intressanta. Annars så finns det abborre längst med hela Aleån. Även mynningsområdet där ån rinner ut i havet kan stundtals bjuda på bra fisken. Sök åns gäddor denna tid i anknytning till de mer strömmande partierna.

September En erkänt bra månad när det gäller harrfisket, är bara vattenståndet någorlunda normalt så finns det goda chanser att lura någon harr till hugg.

Oktober-December Lakfiske i mynningsområdet samt längre upp efter ån.