Under hela 90-talet fiskade jag regelbundet efter lake i Aleån. Redan i slutet av september brukade jag inleda säsongen med bottenmete för att sedan övergå till pimpel sedan isarna lagt sig.
Jag har fiskat på flertalet platser efter Aleån. Där ån mynnar ut i Ersnäsfjärden är ett känt ställe där många fiskar. Själv har jag fiskat mestadels en bit längre upp i ån. Här har jag fiskat regelbundet under hela 90 talet och även en del under 2000 talet. Nyligen har jag sammanställt lite statistik över fisket på denna plats vilket jag nu tänker delge i en kort sammanfattning. Statistiken bygger på mitt och mina vänners fiske under åren 1989-2008.
Tiden för lakfiske: Redan i slutet av september börjar lakarna infinna sig på fiskeplatsen. Sedan brukar fisket successivt bli allt bättre fram till mitten av januari då laken plötsligt lämnar platsen. Förmodligen drar den sig då mot sina lekplatser. Vid mynningsområdet till havet brukar däremot fisket vara som bäst från mitten av januari till mitten av februari månad.
Snittfångster genom åren: Eftersom det är frågan om vandringsfisk så har det visat sig att mängden lake varierar ganska så kraftigt från år till år. Jag har gjort en tabell där man ser tydligt hur lakbeståndet växlar mellan tid. Oftast brukar några bra år följas av några sämre innan det vänder igen. Det hela verkar gå i cykler.
Mitt bästa pimpelfiske genom åren gav mig 18 lakar på en kväll. Bästa maxfångsten vid mete är 16 lakar. Eftersom varje fiskesäsong går in i på två år (september-januari) så har jag i tabellen just utgått från detta.
1989 19 lakar 10 pass 1,90 lakar/pass
1990 46 lakar 18 pass 2,56 lakar/pass
1991 56 lakar 34 pass 1,65 lakar/pass
1992 69 lakar 44 pass 1,57 lakar/pass
1993 64 lakar 27 pass 2,37 lakar/pass
1994-95 49 lakar 35 pass 1,40 lakar/pass
1995 11 lakar 13 pass 0,85 lakar/pass
1996 6 lakar 7 pass 0,86 lakar/pass
1997 23 lakar 9 pass 2,56 lakar/pass
1998-1999 115 lakar 16 pass 7,19 lakar/pass
1990-2000 76 lakar 14 pass 5,42 lakar/pass
2000-2001 7 lakar 3 pass 2,33 lakar/pass
2003 0 lakar 1 pass 0,00 lakar/pass
2004-2005 38 lakar 8 pass 4,75 lakar/pass
2005-2006 17 lakar 5 pass 3,40 lakar/pass
2006 1 lake 1 pass 1,00 lakar/pass
2008 2 lakar 1 pass 2,00 lakar/pass
Totalt: 599 lakar 246 pass 2,43 lakar/pass
Vikten/ Medelvikten: Från 1990 till 2001 har vi vägt 446 lakar vilka hade en medelvikt på 1,20 kilo. I tabellen syns att de flesta lakarna som fångas väger mellan 0,7-1,5 kilo. Tyvärr så verkar inte denna plats innehålla allt för många större lakar. Fiskar på runt 2 kilo och strax däröver är relativt vanliga men när man närmar sig 2,5 kilo och över är det endast 3 fångade. Detta visar att stället inte är så lämpat för de som är ute efter stora specimenexemplaren. Min erfarenhet säger att man har större chans att få lakar över 2,5 kilo om man fiskar längre ner i ån vid mynningsområdet.
Viktfördelning
0,2 kg - 1 lake
0,3 kg - 5 lakar
0,4 kg - 8 lakar
0,5 kg - 11 lakar
0,6 kg - 13 lakar
0,7 kg - 31 lakar
0,8 kg - 31 lakar
0,9 kg - 38 lakar
1,0 kg - 47 lakar
1,1 kg - 45 lakar
1,2 kg - 36 lakar
1,3 kg - 35 lakar
1,4 kg - 25 lakar
1,5 kg - 27 lakar
1,6 kg - 20 lakar
1,7 kg - 16 lakar
1,8 kg - 14 lakar
1,9 kg - 10 lakar
2,0 kg - 16 lakar
2,1 kg - 7 lakar
2,2 kg - 3 lakar
2,3 kg - 4 lakar
2,5 kg - 1 lake
2,6 kg - 1 lake
3,0 kg - 1 lake
Vad äter laken? Under åren 1989 till 1997 så har vi varje år avlivat ett antal lakar för att få en uppfattning om vad de äter för något. Lakarna tycks äta det som erbjuds för tillfället vilket faktiskt visat sig variera bra mycket mellan åren.
Groda- Förekommer under alla år, dock extra mycket 1993. Gädda- Hittade några smågäddor 1994, annars ingenting. Gärs- Ganska så vanligt förekommande. Lake- Ganska så ovanligt förekommande. Nätting- Rätt så vanligt förekommande under alla år. Siklöja- Stora mängder under oktober 1992, annars inget. Sikrom- Vanligt under hösten 1990, annars ingenting.
Lakens magsäcksinnehåll 1995-1997
Antal undersökta lakar – 26 lakar
Tom i magsäcken – 16 lakar
Groda – 4 lakar
Okända fiskrester – 3 lakar
Nejonöga – 2 lakar
Stensimpa – 1 lake
Beten: Min uppfattning är att laken inte är speciellt kräsen i valet av föda. Är laken på hugget så tycks det mesta fungera. Vid några tillfällen har det visat sig att vissa beten gett bättre resultat. Mest har vi använt oss av mört, löja och räka som agn. Ibland har räka varit överlägset medan andra gånger mört gett flest fiskar. Det är därför svårt att säga vad som funkar bäst. Förutom mört och räka har vi provat många andra beten som också gett fisk. Mört, räka, harr, nätting, gädda, abborre, löja, strömming, sik och laklever är de agn som svarat för våra fångster.
Huggtider: Laken i Aleån har tydliga huggperioder. Under skymningen fram till det blivit mörkt är den klart bästa perioden. Speciellt under hösten då vi metat har denna period varit överlägsen. Ibland kan det dock dröja tills det blivit mörkt innan laken kommer igång, speciellt under pimpelfiske. Efter första huggperioden så kommer det fler men de tenderar att bli allt kortare och svagare ju längre kvällen lider. Fiske i gryningen har vi dock inte provat ännu.
Väder: Vad vi märkt genom åren är att vi haft både bra och dåliga fisken vid alla möjliga vädertyper. Men några tydliga saker har vi dock märkt. När det gäller tiden då vi metar så brukar kvällar med fullmåne generera i bra fiske. Det verkar som laken är väldigt aktiv då och går ibland väldigt grunt. Milt, mulet och disigt väder brukar under samma tid inte vara så bra. Under vintern då vi pimplar har vi märkt att väderomslag från kallt till varmare väder kan ha en positiv effekt på lakens aktivitet. Kvällar med snöfall och blåst har ibland bjudit på riktigt bra fisken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar