Tusenbröder är småabborrar I massor som har tagit över ett vatten, ofta en mindre tjärn eller liknande. Konkurrensen om födan mellan abborrarna blir stenhård och tillväxten går således väldigt långsamt. Dieten består mest av små vattendjur som mygglarver, trollsländelarver, grodyngel och årsyngel av abborre. Ja abborren är kanske den värsta kannibalen av alla fiskar. Oftast består ett tusenbrödrabestånd under väldigt lång tid men ibland kan det brytas och då kan förutsättningarna ändras radikalt.
Exakt en sådan förändring har skett i den tjärn där jag sedermera skulle få se min första riktiga storabborre. Redan 2006 fiskade jag här för första gången och då fick jag flera fina abborrar runt 2-4 hekto. Jag noterade då i fiskedagboken att de var höga och fina i formen. Av olika anledningar så dröjde det många år innan man hittade hit igen. Närmare bestämt fjorton år senare så var jag tillbaks. Denna gång hade jag med mig Lukas. Resultatet blev en grovvuxen storabborre som Lukas stod för och plötslig insåg man att här kan det finnas ännu större abborrar än denna. För Lukas abborre var ”bara” 46,5 cm men ändå så pass tung som 1560 gram! En abborre med den längden i mina andra abborrvatten skulle i snitt kanske väga runt 1,2 kilo. Denna fisk var något helt annat. Hur såg då denna första fiskedag annars ut? Ja vi fick mängder med abborrar men de var alla små och magra. Sen så dök denna monsterfisk upp från ingenstans och chockade oss. Men jag blev inte helt förvånad för vetskapen att det skett en förändring i tjärnen gjorde det hela intressant. Minns att jag sa till Lukas att kan det finnas kvar några abborrar av den generationen som huserade här för fjorton år sedan så kan det bli riktigt intressant. Och det är just detta som skett enligt mina teorier. Förmodligen fiskar vi på ett fåtal stora individer som lever med ett uppdukat smörgåsbord av småfisk. Dessutom saknas gäddor här så de är verkligen ”herrarna på täppan”.
Men dessa storabborrar tycks inte vara så vanliga här. Fiskepasset efter Lukas storabborre gav bara småabborrar. Vi fiskade runt hela tjärnen och nötte på utan resultat. Redan efter detta andra fiskepass så beslutade vi oss för att göra ett nytt försök runt midsommar nästa år.
Midsommardagen bjöd på strålande väder och förutsättningarna kändes bra. Men i sanningens namn så var mina förhoppningar om ytterligare en storabborre väldigt små. Efter närmare två timmar som resulterat i mängder av småabborrar så säger jag att det känns tufft detta, lite som att söka efter en nål i en höstack. Bara någon minut senare så smäller det på något riktigt stort. Kontrasten mellan en sex-sju centimeters abborre och detta är som natt och dag och man blir liksom chockad när man inser vad som skett. Spänningen växer under drillningen för denna fisk vill man absolut skåda. När jag ser att det är en abborre och att den tycks vara riktigt fin så ökar pulsen en smula. Abborren är stark och stångas rejält men allt går bra och nu ligger den och kippar efter andan i mossan.
En riktigt häftig abborre med måtten 1760 gram och 48,5 centimeter. En fisk som hamnar högt på min topplista över bästa fiskar. Frågan är om det simmar ännu större abborrar i den lilla tjärnen?
Snabbt fyller jag en påse med vatten så den kan hållas där medan våg, måttband och kamera görs i ordning. Lukas känner nog en smula oro att hans ”sjörekord” skall ryka. Jag tycker förvisso att den är stor men ser för kort ut. Ett inte allt för ovanligt fenomen är att grova fiskar uppfattas kortare än vad måttbandet visar på. Vi börjar med längden och jäklar den är rätt lång, närmare 49 centimeter. Då inser jag att den bara måste väga en hel del. Vågen visar 1760 gram och nu har jag äntligen en fin abborre på min rekordlista. Men framför allt så är den tagen i ett (naturligt) eget hittat vatten. Att det dessutom sker i en tjärn och från land känns extra häftigt. Även att jag tillsammans med Lukas fortsätter att lyckas så väl när vi fiskar tillsammans. Nästa gång kanske det är Lukas tur och då vet vi vad som brukar hända.
